Beklagar den usla uppdateringen men allt annat vore väl konstigt med tanke på att en av mina allra bästa och äldsta vänner äntligen befinner sig här i Stockholm city. :-)

Konrad och jag go waaay back, vi lärde känna varandra redan på ettan och har varit jättebra vänner ända sen dess. I högstadiet tillbringade vi otaliga timmar med att spela Sonic på hans Sega Megadrive och Commander Keen på min 486:a. Han lyckades lära mig skillnaden på en tvåtaktad och fyrtaktad moped (och förklara vad de där cylindrarna är för ena…), lät mig köra sin coola Opel Manta och introducerade mig för Linux (vilket ledde till att Windows under en tid fick trängas med Ubuntu).

Nuförtiden bor Konrad nere på kontinenten (tidigare i Tyskland, nu i Frankrike) och jobbar som ingenjör. Enligt Wikipedia definieras ingenjör så här: ”en titel som beskriver en viss grad av teknologiskt kunnande”. Ha ha, ”en viss grad” är tidernas underdrift! Konrad är superbra på allt som handlar om teknik och kan matematik och fysik som rinnande vatten. Han blev tom. befordrad till chef och bossar nu över en massa slav… anställda, menar jag.

Den som känner mig det allra minsta inser ganska fort vad vårt umgänge måste leda till i praktiken. Trots att jag är rätt datanördig av mig är jag ju i övrigt rena motsatsen till vetenskaplig, enligt de rådande normerna. Mina favoritteorier baserar sig på attraktionslagen och möts därför med stor skepsis av Konrad som hävdar att en teori bör kunna bevisas och dessutom upprepas med samma resultat ett obegränsat antal gånger under kontrollerade förhållanden bla bla bla…

Jag själv svarar med något filosofiskt utlägg som inkluderar underhållande uttalanden typ: ”jag är inte smartare än ett salladsblad” men som oväntat försätter honom i en situation där han antingen måste säga att han inte har en själ (ha ha, GOT YA!) eller medge att han visst har en. Och så där håller vi på tills vi blir hungriga och kokar mer te till våra smörgåsar. Ja, jag äter faktiskt bröd nu när han är här!

Trots (eller kanske tack vare) våra olika sätt att förklara verkligheten har vi jättekul i varandras sällskap och jag ser verkligen fram emot den här helgen i hans sällskap. Morgondagen frukost är redan klar och står i kylen:

Och så här ser det ut i badrummet:

Om inte det här bekräftar att vi egentligen menar samma sak trots att vi uttrycker det så olika så vet jag inte vad som gör. ;-)

Jag dyker knappast upp här på bloggen förrän jättesent i natt (nu när jag skriver det här är klockan fem (!) på fredagsnatten till lördag och Konrad har precis somnat). Men håll ut, ska försöka komma ihåg att fota lite under vår rundvandring på stan.