Hur finner jag styrkan att göra slut?

Hej Irina! Jag vet att du inte är någon guru som har svar på alla frågor här i livet. Men jag har förstått att du har god självkännedom, ryggrad och gott självförtroende. Därför har jag en fråga till dig som handlar om att göra slut. Jag har nämligen svårt för detta. Det hör förmodligen ihop med att jag har dåligt självförtroende och har svårigheter med att säga nej i största allmänhet.

Jag tycker det är hemskt att göra andra människor ledsna, vilket såklart inte är konstigt. Men nu har jag kommit till en situation då jag inser att jag inte vill leva med killen jag är i ett förhållande med (efter en lång tid av ältande och tvivel) men jag förmår inte att göra slut. För han är världens bästa. Och jag skulle såra honom enormt, och han satsar verkligen på mig. Men jag vet att det inte kommer att fungera i längden med honom av olika anledningar. Därför vill jag avsluta det hela och behöver styrka och mod för att göra det.

Svar: Låt oss vända på frågan. Skulle du vilja att någon stannade i en relation med dig om han inte längre älskade dig på “det” sättet och inte såg någon framtid för er som par? Skulle du vilja att han bara bet ihop, smajlade upp sig och genomled resten av sitt liv? Skulle du vilja att han som följd levde med en känsla av bitterhet, något som ofta resulterade i ett passivt aggressivt beteende som undermedvetet rationaliserades med att du står i skuld till honom eftersom han gör denna enorma uppoffring för dig?

Och nu vänder vi på det hela en gång till.

Du beskriver dig själv som en snäll person, en som inte vill göra andra ledsna. Men stämmer det verkligen? Det finns nämligen en person vars önskemål du konstant ignorerar och som du gör jätteledsen varje gång du låter någon annans intressen få prioritet. Denna person är till på köpet den viktigaste i ditt liv och den enda vars känslor du bär ansvar för.

Låtsas nu att du bestämmer dig för att inte göra slut, att du tvingar dig själv att leva med din nuvarande partner resten av ditt liv. Hur känns det? Jag misstänker att hela ditt inre vrålar “NEEEJ!” i vild protest. Ta denna energi och använd den till att ge personen du fortfarande bryr dig om friheten att fortsätta sitt liv tillsammans med någon som älskar honom på alla plan. Äkta kärlek är att låta den andre känna alla känslor, även de obehagliga, utan att låta dem påverka sig själv. Att inte vilja se killen bli ledsen handlar mer om dig än om honom och är därför inte så altruistiskt som man tror. Därför är det bättre att se situationen i ett större perspektiv och finna din egen tröst i denna tanke.

Fokusera mer på orsaken till att du lämnar förhållandet än på själva separationen. Vad vill du ha istället? Vad vill du att ska hända nu? På vilket sätt kan ditt liv bli bättre? Försök känna glädje över alla nya möjligheter som nu står till ditt förfogande.

Ja, jag vet. Det låter så enkelt när man säger allt det här. Jag har befunnit mig i liknande situationer själv och i praktiken krävs det ofta en hel del mental förberedelse innan man vågar göra det som måste göras. Ta den tid du behöver. Men egentligen är allt redan klart – du har redan gjort slut på alla sätt utom det rent praktiska.

15 kommentarer :

  1. Älskar dina svar, du är verkligen pedagogisk och sååå duktig på att förklara. Och visst stämmer det. Vill bara tilläga en möjlighet som funkade för mig när jag vart i samma ångestfyllda situation. Om man inte vet hur man ska bära sig åt rent praktiskt och hur man finner mod till det, så kan man vända sig med tillit och förtroende till universum för att få hjälp med det. Lägg fram en uppriktig önskan att få hjälp med att göra slut, så får du det. Det fick jag och det gjorde det hela så mycket lättare för mig. Eller vad tycker du, Irina? :-)
    Kram Iva

  2. Tack :-) Det behövde jag läsa. Älskar också dina svar!

  3. Lilija: Tack! :-)

    Iva: Att koppla in universum på fallet goes without saying. Jag brukar också outsourca de svåra bitarna, har hittills funkar utmärkt. Allt löser sig alltid i längden, och ofta mycket enklare och bättre än man tror.

    Karin: Lycka till! Håller tummarna för dig. :-)

  4. Oj så rätt du prickade Irina. Karin, jag har varit där, vågade inte såra min man och därför stod jag kvar år ut och år in och var olycklig eftersom jag inte vågade såra honom. Det var för ett år sedan när jag kände att jag verkligen måste ta tag i saken. Problemet hade ju pågått i 7 år!!! Började sen göra som Irina föreslog i svaret.

    Nu 4 månader senare (efter separationen) är mitt liv så mycket lättare, roligare och lyckligare, och min självkänsla har utvecklats och är nu rejält på plussidan. Visst har det krävt anstängning, men det har det absolut varit värt.

    Önskar dig lycka till och kämpa på, en dag i taget. Lyssna på sina innersta tankar och känslor, gör de förändringar som behövs och var modig att göra det du innerst inne känner är rätt. Våga vara dig själv i alla situationer, och våga sedan också ta emot lyckan när den kommer från nya håll.

  5. Ett stort grattis till att du vågade följa ditt hjärta! Det enda man brukar ångra efteråt är att man inte gjorde något åt saken tidigare. :-)

  6. Tack, det vad exact vad behövde höra. Klarar att göra slut någon efter helgen nu. Skickar ett meddelande när jag lyckats! Behöver säga att jag gjort slut till någon annan, för han är min bästis och pojkvän i en och samma person. Vi har varit tillsammans i 3 år nu, så det gäller att samla mod till sig. Jag vet att det är rätt beslut, men jag har svårt för att säga det till honom eftersom han är min bästa vän och för att jag tycker mycket om honom, även om det är person jag inte vill dela resten av mitt liv med…. Klickar in här om några dagar och säger hur det gick. Tack på förhand!

  7. Lycka till! :-) Vill bara tillägga att vänskapen inte behöver bli det minsta lidande bara för att man gjort slut på den romantiska biten. T. ex. mina biologiska föräldrar är hur goda vänner som helst trots att båda är gifta på varsitt håll. Jag själv står också på god fot med mina ex även om jag inte träffar alla så ofta pga. stora geografiska avstånd och färre gemensamma intressen än tidigare.

  8. Vilken “tur” jag hade (nä ;)) som gick in och läste detta idag Irina! Brevet kunde vara skrivet av mig, som jag kände för några år sedan!!! Jag har i praktiken redan gjort slut med min man, sedan 12 år, men pga trög husförsäljning så bor vi och kommer förmodligen att bo under samma tak ett tag till. Men istället för att deppa över att mitt kärleksliv står på paus just nu och har gjort det ett bra tag, så försöker jag i stället fokuser på vad jag vill skapa för mig i framtiden. Och när jag tänker på allt jag vill ha så känns det fantastiskt!! Ditt svar Irina, är som en bekräftelse på vad jag redan känner och vet. Skönt och höra att det krävs stor mental ansträngning, så det gäller att inte tappa modet. Utan följa sina behagliga känslor och låta de obehagliga känslorna påminna en vad man inte vill ha mer. Jag önskar dig Tina alla lycka till!!! och mig med ;)

  9. Det krävs stor mental avslappning, inte ansträngning. Ditt nya jag är redan skapat, det är därför tankar som bekräftar denna (riktiga) sanning känns som lättnad jämför med tankar på gammal (manifesterad) sanning. Det enda som återstår nu är att leva in sig i den nya identiteten – omgivningen förvandlas automatiskt till att passa in.

    PS. Var inte orolig om det känns “tungt att slappna av”. De flesta av oss, inklusive jag själv, är så vana vid no pain, no gain -filosofin att vi in i det sista tror på att inget kan ordna sig om inte vi personligen vänder upp och ner på hela världen med blod, svett och tårar lackande i pannan. Krävs stegvis “tankedetox” innan krampgreppet släpper efter lite… ;-)

    Lycka till & försök smyga in roliga aktiviteter i vardagen redan nu!

  10. hmmm…skrattar när jag läser dit ps. känner igen mig så…och måste skratta åt det. skönt å höra att även du har brottats med samma sak. Tack så mycket för dina peppande ord!

  11. Tack igen!
    Vist förstår jag att vänskapen kan gå att rädda, även om kärleken går i kras. Vi lär nog inte bli ovänner, men vi kommer inte vara vänner. Han är redan väldigt trött på mitt sätt att utrycka mig och jag är rätt trött på honom. Säger jag att nått är tråkigt, får jag genast höra vilken usel människa jag är som klagar. Jag förstår att han tycker jag förstör våran relation genom att klaga, men känner mig oärlig om jag håller tyst.

    Jag försöker hålla tyst om problemen så länge jag orkar, men när jag väl klarar orkar jag knappt se det fina med honom bakom bergen av alla problem! Vill verkligen göra slut nu.

    Hans föräldrar är på semester, önskar att jag viste när de kom hem. Hade varit lättare att göra slut om jag viste att de var i landet. Känns tillräckligt klumpigt att göra slut över telefon, men vi umgås ju nästan bara över telefon! Så varför skulle det vara så konstigt?

    Har dåligt samvete över att jag hellre gör slut över telefon, än att träffa honom. Vill inte förknippa hela resan till min hemort, med att här reste jag för att göra slut med honom. Jag har nyss flyttat XX mil, det är en dagsresa och vill gärna åka hem av en glad anledning. Inte så här! Hur jag än gör känns det som om jag är taskig =(

    Han har sagt: nästa gång du ringer, ring bara om du ser fram emot att ringa! Jag vill göra slut nästa gång jag ringer! Det ser jag inte direkt fram emot!

    Blev längre än jag trodde…

  12. Låter som att han redan vet att det är slut… Så var inte orolig för att chocka honom. Eller för att göra slut på ett sätt som DU vill – vilket, ironiskt nog, är det säkraste sättet att få honom att respektera dig i det här läget. Just my 2 cents.

  13. Hej och tack! Jag har gort slut nu. Vist känner jag en sorg över att det är över. Men jag känner mig mest lättad. Jag tror han förstod att det var dags. Jag erbjöd mig att åka hem för att prata igenom allt, men ingen av oss kände att det behövdes. Härligt på något vrickat sätt. Nu ska göra allt det där jag gjorde förut, läsa mycket, pyssla, umgås med vänner och bara njuta av att vara själv.

    Jag gillar titeln på din blog! Jag och min barndoms bästis brukade skämta om hur det skulle vara att se värden genom rosa glasögon, vår tolkning var väldigt lik din och vi hade mycket roligt åt hur det skulle vara att se världen med en enbart positiv bild, eller enbart i rosa =) Vi kom nog fram till att både det negativa och positiva behövs för att man skall uppfatta det roliga, men att ens inställning påverkar hur man möter världen. Lycka till med bloggen, den påminner mig verkligen om min kompis! Nu säger jag hej då och tack för all hjälp.

  14. Grattis! :-) Have fun med livet & välkommen tillbaka med nya framgångar.

Kommentarfunktionen är avstängd.