Nu är jag verkligen superfokuserad. Satt och jobbade på mitt nya, än så länge hemliga, projekt i flera timmar tidigare idag. Tog paus för afterwork med Annika men egentligen var det också en beforework för jag tänker fortsätta jobba så fort jag har ätit upp min version av Teatteri -salladen jag blev så förtjust i under Helsingfors -besöket.

Trots att jag låter lite stressad just nu mår jag egentligen ännu bättre än tidigare. Jag ÄLSKAR att ha konkreta mål att jobba mot och nu har jag ställt upp ett sånt. Det finns en hel del detaljer att finslipa men så länge man organiserar hela grejen i delmål och bara koncentrerar sig på en sak i taget känns det inte det minsta överväldigande.

När man, som jag, vill uträtta något konkret gäller det att prioritera det stenhårt. Jag märkte redan förra veckan hur timmarna bara rinner iväg om man inte gör det. Det tar en stund att duscha, att sminka sig, att laga frukost, att ringa ett par samtal, att kolla igenom mejlen, bla bla bla… och plötsligt har halva dagen gått. Och inte nog med det, man har inte alls lika mycket energi kvar som tidigare.

Lösningen är att strunta i allt som inte är livsnödvändigt och gå upp i projektet. Jag ignorerar iskallt alla samtal, svarar inte på mejl och bloggar inte förrän jag blir för trött för att skriva det som just nu är ännu viktigare. Är man det minsta mesig i fråga om sina mål kommer man aldrig att uppnå dem eftersom man då automatiskt hamnar i rollen av dörrmatta som andra torkar fötterna på innan de går vidare till sina. Låter lite cyniskt men jag hoppas att ni missförstår mig på rätt sätt. En sund balans mellan egentid och mingeltid har hittills inte skadat någon och dessutom har jag mycket mer att ge andra så fort jag själv fått det jag behöver.