Konsten att vara feminin
Intresset för att göra det bästa av sig själv växer allt större så jag ska nu tipsa er om ett par artiklar som jag själv haft stort nöje av att läsa.
How to Be a Sensual and Sexy Woman – lite flummigt skrivet men själva idén ligger helt i linje med mitt eget tänk.
The Secret Body Language of Marilyn Monroe – Marilyn är ett typexempel på hur man kombinerar oskuld och sexualitet.






26 kommentarer
1. Mari
september 2, 2010 kl. 18:08
Hej! Gillar din blogg men tänkte idag: ”Herrrrrreguuuud vad mycket prylar och KONSUMTION det är. Jaså, är det DET hon livnär sig på!?” (Produktplacering eller vad??)
Det sista den här JORDEN behöver idag är folk som uppmuntrar; ”konsumera, konsumera, KONSUUMEEERAAAA”.
Om du älskar saker och konsumtion så kan du förstås inte HJÄLPA det. (Fast man har ju ett samvete eller hur? ;)
De andra ”djupare” inslagen är KANONbra men får känsla att de är där för att ge seriositet åt en blogg som annars nästan bara skulle bestå av P”RODUKTPLACERING”!?
Undrandes vänligen Mari
2. Irina
september 2, 2010 kl. 19:01
På samma sätt som din överkonsumtion av versaler inte lämnar färre kvar för andra att använda tar inte heller min konsumtion av produkterna x, y och z något från någon annan.
Precis allting finns i överflöd för alla dem som vill tillåta sig att njuta. Och det är just detta som mina ”djupare” inslag handlar om.
3. Iva
september 2, 2010 kl. 19:20
Jättebra svar Irina. Vi vill ju inte samma sak allihoppa, så det finns överflöd till alla, bara man vet vad man vill ha. Tänkte på det idag faktiskt. Är på en minisemester i Prag och unnar mig lite av storstads nöjen. Idag var jag bland annat på ett gigantiskt supermodernt shoppincenter, precis fullsmockat med affärer och prylar. Jag har gått runt och roat mig av både fönstershopping och shopping. Och så tänkte jag på hur otroligt det är att det finns sånt överflöd av grejer, samtidigt som de flesta låter mig vara helt lugn. Man vill ju inte ha ALLT. Man kan ju gilla själva lyxen och faktum att det finns här, men man lider inte av något sjukt begär av att ha allt det där. Men det jag vill ha, det tycker jag att jag ska få. Och samma önskar jag till andra. Själva faktum att man vill unna sig det man vill ha orsakar inte brist på detsamma åt andra.
Kram kram
4. Irina
september 2, 2010 kl. 19:28
… och hade vi velat ha exakt samma sak allihop skulle tom. det bli möjligt! Råder ingen brist på luft, märker ni?
Hela idén med livet är att vi ska producera nytt ha-begär och glädja oss över vägen fram till det vi har ställt in oss på. Om de är en YSL -mascara eller något ”viktigare” är irrelevant, det är själva känslan (och energin den producerar) som räknas.
Happy shopping! :-)
5. Cia
september 2, 2010 kl. 20:51
Mmm jag har börjat skärpa till mig… Vet ju att jag njuter mest av mig själv när jag känner mig feminin.
6. Irina
september 2, 2010 kl. 20:55
Finns inget underbarare än att trivas i sitt eget skinn – oberoende av vilken image man föredrar. :-)
7. Mari
september 3, 2010 kl. 17:19
SUCK …
8. Heidi
september 3, 2010 kl. 18:17
Ja, jag känner mig inte uppmuntrad att konsumera bara för att jag läser en blogg? Kanske jag missat något ;) Live and let live, folks.
9. Irina
september 3, 2010 kl. 20:04
Beror säkert på att du inte letar efter något att irritera dig över… ;-)
10. Heidi
september 3, 2010 kl. 20:35
Haha, ja just det – det är som exemplet med levern! (Det här blev lite inside, men jag har fortfarande roligt åt dina fina förklaringar:)
Om någonting börjar irritera en, kan det vara fiffigt att omedelbums byta riktning och koncentrera sig på ngt lämpligare i stället för att gå upp i varv pga ngt som man inte kan påverka på något sätt.
11. Irina
september 3, 2010 kl. 21:39
Började själv gapskratta så fort jag tänkte på levern. Tack för påminnelsen! :-D
Ni andra som undrar, så här låter den historien:
Om man får plocka åt sig vad man vill vid t. ex. ett julbord och så hittar man en rätt som man tycker att smakar äckligt – är det då normalt att fokusera på den under resten av kvällen och ignorera alla de andra rätterna som man tycker att är läckra? Självklart inte. Well, så är det här i livet också. Fokusera på det som smakar gott och strunta i levern. Annars kommer hela ert liv att bestå av bara den och det är ju ganska dumt med tanke på att man lika bra kan välja dadelkaka och må fantastiskt.
Vad Heidi skrattar åt är troligtvis inte historien i sig utan sättet jag illustrerade den på. Överdrev kanske lite när jag skulle förklara… ;-)
12. Mari
september 4, 2010 kl. 11:38
Men oj vilket självförsvar/försvar det var mot min kommentar om konsumism!! :) Mycket självrättfärdigande är det, här på vår jord …
Man gillar inte bli ifrågasatt, att få sin ÄLSKADE konsumtion ifrågasatt. Varför skulle jag inte bli irriterad när det är människor utan samvete som överkonsumerar som bland annat bidrar till jordens FÖRSTÖRING. Men jag vet jag vet, att säga detta här är som att missionera bland satanister. ;))
13. Irina
september 4, 2010 kl. 11:44
Det roliga med att någon ber en sluta vara egoistisk är att de därefter alltid ber en göra saker som tillfredsställer deras ego.
14. Iva
september 4, 2010 kl. 12:08
Ha ha, helt rätt :-)
Men förresten så älskar jag levern, däremot har svårt för dadlar haha :-)))
Tur att vi alla vill olika saker, då behöver inte jorden bli överkonsumerad åt bara ett hål :-)
15. Irina
september 4, 2010 kl. 12:15
Eller så kan vi starta ett lever-dadel krig där vi försöker bevisa för varandra varför det är mer rätt att tycka om det ena än det andra. Du som tycker om lever utgör ju ett fruktansvärt hot mot mig som inte tycker om den. Tänk om smaken av din lever sprider sig till mina dadlar! ;-)
16. Iva
september 4, 2010 kl. 12:25
Det kanske är därför man har svårt att hitta lever i affären, dina dadlar tar upp platsen på hyllorna :-)))
17. Irina
september 4, 2010 kl. 12:27
Du ser… tom. vansinniga tankar har en tendens att dra till sig likartade. ;-)
18. Iva
september 4, 2010 kl. 12:44
Nä men allvarligt, jag tycker inte heller om överkonsumption i det ordets bemärkelse att man har 30 par skor och 5 bilar och 10 hus och tonviss med kläder och… och… och… Men det är ju inte det du uppmuntrar till. Det är inte det det handlar om. Det handlar om att man ska tycka att man är värd att unna sig det som gör en glad. Att livet ska vara skönt att leva att man har rätt att vara lycklig, vad det än är som gör en lycklig. Människor som överkonsumerar på det viset jag skrev ovan tror jag inte är lyckliga, bara på jakt efter en lycka som de inte vet var de ska hitta. Om du däremot gläder dig åt att testa nya mascaror när de gamla tog slut, eller vill prova ny parfym, så tycker jag inte du uppmuntrar till överkonsumption. Jag själv har inte samma drive tex efter smink som du har, mest av rent praktiska skäl (bor ju på en gård), men det som gör att jag ändå läser din blogg varje dag är känslan som jag får av den. Det handlar inte om saker just du köper eller gör, men HUR du gör det. Jag blir glad över och av att du är så glad. Din glädje sprider sig vidare och laddar andra mäniskor med goda energier. Du sprider ett budskap som jag gillar – lev som du drömmer om att göra, för att du är värd det och du har rätt till det – vad du själv gör som gör just dig lycklig är inte det som är poängen här. Det är själva budskapet om hur det SKA och BORDE kännas att leva. Fortsätt med det, det ska jag också göra, för livet är för kort för att det ska a/vara misserabelt och b/ för att man ska hinna med att bry sig så mycket om vad andra tycker om oss.
19. Irina
september 4, 2010 kl. 13:12
Paradoxalt nog är de människor som fokuserar på brist som är de värsta överkonsumenterna. När man inte tillskriver prylarna en större roll än de bör ha (leksaker man roar sig med) och inte känner rädsla för att de ska ta slut (för sig själv eller för andra) har man inget behov av att överdriva.
Ordet överkonsumtion innebär för mig endast en sak: att man försöker kompensera det man egentligen behöver med något annat. Att man t. ex. köper ytterligare en mascara när man egentligen vill känna kärlek och få uppmärksamhet.
För övrigt är ”överkonsumtion” en omöjlighet eftersom varje människa har det som behövs för att skapa precis alla de fysiska symboler för sin lycka hon vill. Att någon inte gör det beror inte på omgivningen utan på hennes egna övertygelser. Det enda jag då kan bidra med är att föregå med gott exempel och inspiration till andra slags övertygelser, såna som bekräftar att allt det goda finns i överflöd och att njutning är ett självändamål.
Min egen inspiration blommar upp, dels när jag ser andra som mår bra, och dels när det dyker upp frågor om hur man kan leva ännu lyckligare. Därför vill jag tacka Mari för hennes bidrag till denna diskussion. Utan den hade vi inte varit lika mycket som vi är nu.
20. Iva
september 4, 2010 kl. 13:57
:-)
21. Annika
september 4, 2010 kl. 14:21
Det get ju en sådan härlig känsla av prestation att göra slut på en skönhetsprodukt så då är det ju klart att man ska få belöna sig med en ny för att fira hur duktig man varit.
22. Irina
september 4, 2010 kl. 14:51
Ha ha, typexempel på att det är processen i sig som är det roligaste.
23. Annika
september 4, 2010 kl. 14:56
Eller på att man konsumerar det man faktiskt använder och använder det man konsumerar. ;-)
24. Heidi
september 4, 2010 kl. 17:17
En liten story jag tycker om :)
An old Cherokee Indian was speaking to his grandson:
“A fight is going on inside me,” he said to the boy. “It is a terrible fight and it is between two wolves. One is evil – he is anger, envy, sorrow, regret, greed, arrogance, self-pity, guilt, resentment, inferiority, lies, false pride, superiority, and ego. The other is good — he is joy, peace, love, hope, serenity, humility, kindness, benevolence, empathy, generosity, truth, compassion, and faith. This same fight is going on inside you, and inside every other person, too.”
The grandson thought about it for a long minute, and then asked his grandfather, “Which wolf will win?”
The old Cherokee simply replied, “The one you feed.”
25. Irina
september 4, 2010 kl. 18:16
Knivskarp logik!
26. Iva
september 4, 2010 kl. 20:00
Love it!