Jag är extremt osocial just nu och kommer att vara det ett tag framöver. Orsaken är att jag är totalt uppslukad av research för mitt nya projekt och försöker sammanfatta allt det viktiga jag hittar i textform. Arbetet är jättekul men framskrider långsammare än jag önskar eftersom det finns så mycket information att sortera.

Jag är som vanligt otålig vilket har lett till att mina dagar inte upptas av något annat än skrivandet (synd att man måste äta och gå på toa). Det här är typiskt mig, jag blir så uppspelt av att ha ett konkret mål i sikte att jag inte ser någon orsak att späda ut färden mot det med ovidkommande saker. Och så vill jag inte tappa momentum heller. Att ställa in sig på rätt skrivhumör är jobbigare än att hålla sig kvar i det.

I praktiken innebär såna här perioder i mitt liv att jag inte besvarar telefonsamtal (utom i nödfall) och inte bokar in några träffar med någon. Ni som känner mig brukar visa förståelse och det är jag mycket tacksam för.

Samtidigt som jag jobbar vidare på projektet försöker jag att förbättra mina arbetsrutiner. Total frihet är underbart men när det inte finns några regler alls tenderar jag att försöka göra allt samtidigt vilket bara blir kaos. Därför har jag nu bestämt att jag skriver sånt jag måste koncentrera mig stenhårt på hemma där det är tyst. När jag tar en paus, vilket jag ju måste göra förr eller senare, drar jag ut på stan och tar med netbooken. Då kan jag blogga, besvara mejl / kommentarer och surfa runt i största allmänhet. Att jobba under den här tiden är förbjudet, och ofta omöjligt pga. omgivningen.

Jag har också konstaterat att det i längden inte kan vara bra för mig att jobba från morgon till kväll. Därför utlyser jag nu arbetsförbud efter klockan nio på kvällen och får då bara göra sånt som jag nu tycker att är onödigt (se ”Sex and the City 2″ t. ex.).

Den här regeln är väldigt svår att införa så jag väntar några dagar till för att komma så långt i arbetet att jag vågar tro på att det blir klart snart även om jag inte skriver under alla dygnets vakna timmar.

Hoppas att ni har det bra där på andra sidan rutan (inte badrumsskåpets, där bor Kenzokin, utan datorns). Jag finns kvar här på bloggen och läser allt ni skriver så ofta jag hinner. Kramar! :-)