Vilken härlig getaway det här blev! Jag är tillbaka och mår bättre än någonsin. :-D Vet inte riktigt var jag ska börja men ”från början” är väl ett lika bra ställe som något annat…

Well, som ni minns resulterade förra torsdagens mingel i att jag träffade Mr D. (med risk för att låta som en chic lit -roman). Han bor egentligen i London men besöker Skandinavien ganska ofta pga. businessen. Eftersom vi hade så kul här i Stockholm hörde han av sig igen och föreslog att vi skulle fira denna veckas torsdag i Oslo. Ett infall helt i min stil. :-)

Efter att ha tillbringat över två timmar på Preston (blev tvungen att sätta fart på föningen för att inte missa flyget) drog jag alltså iväg till Arlanda och hann slänga i mig en mycket sen frukost…

… och ta en snabbtitt i taxfreen…

… innan det var dags att boarda detta vackra plan:

Måste skjuta in ett par parenteser här. Nummer ett: blev så mätt och var så sen att jag inte hann testa Starbucks som nuförtiden finns i terminal 5. Har lovat mig själv att göra det nästa gång jag flyger och tänker då komma en hel timme tidigare än nödvändigt bara för att intensivtesta deras latteskum.

Det andra jag vill rapportera är… Oh my god, kan knappt andas av lycka. Minns ni hur panikslagen jag blev när jag upptäckte att mina favvokrämer inte längre säljs i Helsingfors? Not a problem anymore. Kenzoki finns nu på Arlanda!!!

Men låt oss fortsätta. Flygturen över till Norge tog bara 45 minuter och jag fick världens bästa mottagande redan i terminalen. Åkte in till centrum och checkade in på ett ställe som kändes allt annat än obekant trots att jag aldrig har besökt det tidigare:

Oslos Grand är mindre än sin svenska motsvarighet men det hindrar inte dem från att hålla stilen:

Korridorerna var lika underbara – men gav flashbacks från resor med Silja och Viking. Då syftar jag förstås på labyrintsystemet som fick mitt arma lokalsinne att gå på övervarv varje gång jag skulle förflytta mig.

Efter att jag hade dreglat klart över inredningen i mitt rum och fräschat upp mig efter flygturen blev vi framkörda till kvällsmaten.

Det här diskreta haket är inget mindre än Norges bästa sushirestaurang och den försåg oss med så många godbitar att vi knappt orkade gå efteråt.

Så fort vi blivit placerade vid det runda bordet med kockarna i mitten och servitörerna bakom ryggen försjönk jag i någon slags sushi -trance för jag klarade plötsligt av att SAMTIDIGT hålla låda och manövrera runt allt från friterade grönsaker till rå lax med mina pinnar – utan några som helst problem! All min övning på Sushi Yama tycks ha lagrat sig någonstans i reptilhjärnan och blivit aktiverad nu när det verkligen gällde.

Efter att ha smakat på hela menyn (kändes det som) tog vi en runda på stan och spanade in ett par andra ställen innan vi konstaterade att Grand Café var mest lämpligt att parkera på. Jag höll mig huvudsakligen till jasminte men hällde självklart ner lite skumpa också – lovade Casia att dricka ett glas för henne och jag håller alltid det jag lovar. :-)

Som ni förstår pratade jag engelska under hela den här tiden och blev igen uppmärksam på något som jag har märkt flera gånger tidigare: allt annat än ens modersmål gör en trött i käkarna. Min teori är att alla ovanliga ljud man formar anstränger muskler som inte annars används… Men om någon har alternativa förklaringar är jag idel öra. Kan eventuellt vara det intensiva sushituggandet som är den egentliga boven. ;-)

Anyway, när jag till slut landade i mitt rum fanns där något synnerligen trevligt. Något som bara väntade på att få krypa ner i sängen med mig:

Vågar inte tänka på konsekvenserna den här asken kan orsaka i mitt fejs och runt midjan. Kompenserade därför med en riktig LCHF -frukost så fort jag vaknade nästa morgon. Grands buffé är perfekt för såna som jag, kolla vilken smaskig proteinfrukost man kan mixa ihop:

Eftersom det var för mörkt för att fota stan kvällen innan skyndade jag mig ut för att knäppa några bilder nu på morgonen istället. Resultatet:

Det jag gillade mest var så klart att det fanns så mycket vatten överallt. En stad utan fontäner är som en öken utan sand.

Som ni ser är stan hur charmig som helst. Men Stockholm är ändå favoriten och därför blir jag alltid lika glad när jag ser skyltar av det här slaget:

Hade tio minuter på mig innan boardingen drog igång så jag nöjde mig med att fota några bilder:

Summan av kardemumman: även denna veckas torsdagsfirande blev en succé. Life is good – och blir bättre hela tiden. :-)

Ser fram emot en riktigt nördig vardag nu, bara för kontrastens skull.