Medan jag målmedvetet prioriterar att göra rätt saker i rätt ordning bubblar det en massa bakgrundstankar i skallen på mig. Inget livsviktigt men sånt jag också vill göra snart. Skriver ner dem i hopp om att jag då slutar rabbla dem om och om igen.

• Uppdatera profilfotot och informationen på Facebook. Egentligen är jag inte aktiv där längre (bloggen är mycket bättre) men det betyder inte att min profil behöver se ”vildvuxen” ut.
• Uppgradera WordPress, både min och Heidis, till version 3. Om jag förstod rätt blir det då möjligt att göra ändringar direkt i inläggen utan att behöva surfa över till kontrollpanelen. A dream coming true.
• Flytta över en del av de serier och filmer jag inte har sett till en extern hårddisk. Ja, jag har redan gallrat bort sånt som bara är halvintressant, det återstående tänker jag absolut titta på – men inte på bekostnad av viktigare saker.
• Gå igenom mina Twitter -kontakter och sluta följa dem som använder tjänsten som en klagomur. Gnäll, gnäll, gnäll, nag, nag, nag. Sån där information kan jag gott klara mig utan.
• Hitta nya caféer att jobba på. Espresso House på vintern kännetecknas av öppna dörrar (= iskallt drag), många lattemammor (= vrålande ungar) och trängsel pga. att sittplatserna är färre än de som älskar deras latteskum.

By the way, Mario jobbar nuförtiden på Wayne’s i nyöppnade Bromma Blocks så jag kan tyvärr inte avnjuta hans espressomästerverk lika ofta som tidigare. Men livet fortsätter, istället återvände min favvobartender på Tures efter att ha varit ledig i några månader. Här ser ni resultatet:

Jag lever. Vilket inte märks här i bloggen. Tro det eller ej men jag saknar er massor och skulle vilja blogga ett inlägg i timmen, istället ligger jag på den stora mattan i hallen och brainstormar med block och penna.

Märkte att jag måste veta exakt vilken information som ska presenteras på den nya sajten innan jag kan designa den… DOH! Så nu tar jag ett litet steg bakåt och tänker innan jag handlar.

Vill inte förstöra ert fredagshumör genom att publicera mig själv i kofta och raggsockor (damn you, hösten!), därför får ni istället beundra Miranda Kerr i den klädsel man egentligen ska ligga på mattor i. Se och lär. ;-)

Hittade en gravlaxsås som är överraskande giftfri…

… och fick genast inspiration till en ”Grand -frukost”:

Min kropp märker att vintern är i antågande och har redan börjat mobilisera styrkorna. Can’t blame it med tanke på hur kallt det var i lägenheten innan jag isolerade…

Men nu när det är gjort kan jag med gott samvete skicka ner en hög lugnande proteiner och fetter för att bekräfta att det kommer att finnas tillgång till både mat och värme under hela vintern och att jag inte behöver ett extra lager fett för att klara livhanken. Gott är det också. :-)

Ha ha, om inte jag sväljer en kalender nu med en gång har min kropp ingen chans att förstå vilken årstid den förväntas anpassa sig till. Efter morgonens exemplariska proteinfrukost urartade nästa måltid till detta:

Träffade min ”lillasyster” från Tjejzonen och hittade en mysig plats inne på Baresso. Deras kanelbullar är to die for. Behövs det ytterligare förklaringar?

Wow! Hittade äntligen en färgskala som jag, med bästa vilja i världen, inte kan hitta något fel på. Tvärtom, this is it! Är så nöjd att jag genast stänger ner Photoshop och slår på ett avsnitt av ”Two and a half men”. :-)

Precis så här går det till när jag designar webbsajter. Först blir allt fel, fel, fel och ännu mer fel… tills jag blir totalt utmattad och måste göra en paus. Sen grubblar jag lite till, söker mer inspiration, testar något helt annat än jag tänkte från början (kan ta flera dagar)… och åstadkommer plötsligt ett resultat som jag inte hade en tanke på innan, men som ser tusen gånger bättre ut än det jag planerade.

Därpå följer lugn, harmoni och övertygelse om att den nya sajten blir perfekt – tills jag fortsätter designa på den nästa dag. Då dyker det upp nya utmaningar som tar en massa tid och sen framskrider processen enligt modellen ovan. Men allt det där är helt normalt. Jag vet ju att historien alltid får ett lyckligt slut och då känns de skrämmande bitarna i mitten (då när jag tror att blodkärlen i ögonen ska poppa av ansträngning) bara underhållande. Brukar trösta mig med följande citat (eftersom jag inte hoppar fallskärm):

The devil is in the details. Precis när jag trodde att de mysiga stunderna på Grand inte kunde bli bättre… börjar de servera geléhallon till latten! :-D

Tillbringade ett par timmar med Annika som motvikt till allt skriv- och designjobb som är det enda mitt liv består av för närvarande (just as I like it). Är ändå jätteglad att jag tvingade mig själv att stänga av datorn. Såna här stunder är verkligen guld värda. :-)

Annika jobbar också jättemycket just nu och vi passade därför båda två på att lufta lite gnäll (just for fun) om det jobb vi egentligen älskar och inte skulle vilja byta bort mot något annat.

Tänk att tillvaron faktiskt kan bli så bra att man hör sig själv klaga över att man inte hinner shoppa eftersom det man gör istället är för intressant att slita sig ifrån! :-)

En annan sak jag ”klagade” över är att det inte är lika spännande att städa badrummet / köket i bostäder där man bor ensam. Dels finns det ingen man stolt kan visa upp resultatet för och dels går man miste om överraskningsmomentet – det när det dyker upp spännande, obekant smuts (alltså sånt som man inte själv har givit upphov till). Annika fick tro mig på mitt ord när jag förklarade att det är tusen gånger mer intressant att städa hos mig och Torbjörn är här hos mig i Stockholm. Yes… I know.

Anyway, nu ska jag återgå till ni-vet-vad. Men här får ni se en sista bild från dagens träff. Förstår ni nu att socker är precis som alkohol?