Varför slutar jag inte gilla mitt ex?

Jag har ett delikat problem eller ett litet dilemma som jag hoppas du kan ge mig några råd och tips på hur jag kan få rätsida på detta. Det är så att min expojkvän kontaktade mig plötsligt efter flera månader av tystnad och frågade om vi kunde träffas och ta en fika någon dag. En del av mig sa: Åh ja, jag vill jättegärna träffa dig och se om du har utvecklats och mognat som person. En annan del av mig sa: Hm… ska jag verkligen träffa honom, jag har faktiskt spenderat många månader på att försöka bearbeta och lämna allt som har med honom att göra bakom mig.

Vårt förhållande var helt underbart i början, efter en tid började det kantas av diverse otrevligheter och förhållandet tog slut. Men det positiva väger ändå mer än det negativa i mina ögon. Mina vänner har försökt få mig att inse att han inte är någon kille för mig, att han inte är värd mig. Jag håller med, efter allt som hänt så är han inte det. Men jag tyckte fortfarande om honom otroligt mycket… man kan verkligen fråga sig varför jag gör det, en fråga som jag ställt mig själv många gånger.

Än idag har jag inte fått något riktigt avslut på vårt förhållande, som jag behöver för att kunna gå vidare. Jag tänker ändå på honom mer eller mindre varje dag och när jag ser honom på stan slår mitt hjärta alltid fortare. Frågan är då om jag ska träffa honom eller inte, jag har försökt rannsaka mig själv och fråga vad jag verkligen vill med det här mötet, men jag kommer inte fram till något. Känner mig väldigt kluven och hoppas du kan ge mig några värdefulla tips och råd som kanske kan hjälpa mig i mitt beslut.

Svar: Jag kan med både teori och erfarenhet i ryggen säga att detta träfförslag inte är en äkta “knuff från universum”, dvs. en handling som känns inspirerad. Hade det varit en sån skulle tanken “ska jag eller ska jag inte?” vara fullständigt främmande för dig. Du skulle i stället vara upprymd, förväntansfull och glad. Det skulle kännas helrätt. Det oklara i situationen är alltså inte huruvida du vill eller inte vill återuppleva förhållandet du hade med killen utan varför du försöker motivera fram en handling som står i strid med din instinkt. Varför försöker du “rannsaka dig själv” på jakt efter en bra orsak till att träffa honom? Och när du “inte kommer fram till något”, varför kvarstår frågan ifall du ska gå med på en träff?

Min första gissning (innan jag lusläste ditt brev): Du är rädd för att gå miste om något du behöver – det du kallar “en utvecklad och mogen person”, dvs. din drömpartner. Du känner dig lite otålig och försöker hitta på saker som du kan göra för att snabba upp processen, men eftersom du inte kommer på några (därför att de inte finns) faller det sig naturligt att göra sånt som man egentligen vet att inte funkar (piska en död häst) bara för att känna att det händer något.

De dåliga nyheterna:

Det finns ingen mängd handling i världen som kompenserar för osynkroniserade tankar. Oberoende av vilket val du gör i det här känslotillståndet kommer du att få ett icke-tillfredsställande resultat.

Om du träffar killen och ger förhållandet en ny chans kommer din oro att lägga sig som ett förstoringsglas över hans brister.

Om du inte träffar killen kommer din oro att spöka i form av ångest över att du kanske har begått ett misstag och borde ha satsat på det där förhållandet ordentligt.

De goda nyheterna:

Det enda jobb du behöver utföra är mentalt, du måste hitta ett sätt att övertyga dig själv om att du inte behöver nöja dig med ett halvbra förhållande. Jag tror att du kommit rätt långt i den här processen eftersom du så tydligt noterar att du har ett val i denna situation. Du är allt annat än desperat, du är istället ganska medveten om att det som känns fel ÄR fel. Bra. Fortsätt på samma sätt tills du blir helt säker på den saken.

De bästa nyheterna:

NU kommer vi till problemets kärna, det som gör dig så förvirrad och det jag inte upptäckte förrän jag korrekturläste mitt svar så här långt och märkte att något fortfarande kändes ouppklarat: konflikten mellan “han gör saker jag inte accepterar” och “jag tycker av någon anledning ändå om honom”.

Grattis, du har precis snubblat över villkorslös kärlek! :) Dina vänner har fel! Den här killen är absolut värd din kärlek – i den form DU ser honom. Vad de inte förstår är att du skiljer på handling och person, du klarar av att skala bort alla yttre faktorer och se honom i hans renaste, mest positiva form. Du ser hans godhet.

Så länge du gör det här känns allt fantastiskt… men sen kickar “verkligheten” in och du förflyttar fokus på hans handlingar. När du betraktar dem märker du att de inte alls motsvarar din uppfattning av vad som är gott och det är då konflikten blir ett faktum.

Och hur löser man det här då?

Jag håller med om att du behöver ett avslut. Och du behöver det antingen du återupptar relationen eller ej.

Avslut är inte något man får av andra. Det är en intern process och handlar om att man aktivt väljer att må bra oberoende av vad den andra personen är, gör eller vill. Om du känner att du behöver träffa exet, träffa honom. Men gör det inte i hopp om att han har förändrat sig utan tvärtom, för att ta reda på hur mycket DU har förändrat dig.

Ifall du med handen på hjärtat kan säga att du nu är nöjd med killen precis som han är kan ni vara tillsammans utan problem. Är det så att du fortfarande mår dåligt av hans livsstil, bryt upp för gott. Men låt bli att lägga skulden på honom. Saker man irriterar sig på hos andra är nämligen alltid såna som man själv har “issues” med. Annars hade man inte lagt så stor tonvikt på dem. (Ytterligare en ledtråd till varför det uppstått sån sympati mellan er?)

Ditt avslut kommer när du slutar göra motstånd mot den kärlek du känner till den här personen. Ge dig frihet att älska honom kravlöst och tillåt honom att göra samma sak mot dig. Att älska någon förutsätter inte att man måste leva tillsammans eller ens träffas. Att ni två inte funkar ihop i vardagen är varken tragiskt eller fel på något sätt. Undvik situationer som skapar motstånd till er kärlek och ta ut allt av resten. Kärlek = frihet.

Glöm inte bort att dra nytta av dina erfarenheter. Du har, tack vare det här förhållandet, fått en mycket klarare uppfattning om hurudan slags man som skulle passa dig bättre på ett mer praktiskt plan. För självklart ska det finnas även en sån i ditt liv. :) Håll ögonen öppna och lycka till!

4 kommentarer :

  1. tusen tack för svaret. mitt beslut känns så mycket lättare helt plötsligt =)
    om en person har handlat på ett sätt jag inte gillar, ska man då se bortom personens handling och istället fokusera på dennes godhet?
    Jag menar en annans persons handling ska inte kunna få mig må varken bra eller dåligt? på det sättet ger man ju den personern makten över sitt liv, på något sätt? och det är endast en själv som ska ha den makten.

  2. Helt rätt! Andra människors åsikter och handlingar utgör inte något som helst hot mot dig så länge du själv inte börjar fokusera på samma sak som de (vilket man alltid gör när man kritiserar och argumenterar med dem, både högt och inne i sina tankar). Om någon du känner gör fel, gör det som känns rätt för dig och fokusera helhjärtat på det istället. Innan du vet ordet av får du sällskap av såna som matchar dig bättre samtidigt som de störande elementen blir allt färre.

    Att man endast väljer att se det goda i andra handlar inte om välgörenhet och att man försöker göra dem glada (även om det är en trevlig bieffekt). Man gör det för att man inte tillåter otrevliga saker vara en del av ens egen verklighet. Det heter sund egoism och gynnar alla parter lika mycket. :-)

    Observera också skillnaden på tolerera och tillåta.
    När man tolererar någon är man i allra högsta grad fokuserad på problemet. Man lider i tysthet.
    När man tillåter någon gör man inget motstånd alls eftersom ens fokus är förflyttad till något trevligare. Man roar sig på annat håll, så att säga.

  3. Hej min lilla ängel!
    Sett dina inlägg, men är alldeles för trött för allt läsa nu.
    Jag vill insupa varje ord o varje klokhet du kommer med och suga på varje karamell. Stor kram.
    Ser fram emot kommande projekt (curious..)
    Var rädd om dig.

  4. Kram tillbaka! Vila ut dig och kom igen med full fart. Du vet varför. :-)

Kommentarfunktionen är avstängd.