Idag blev det sovmorgon. Vaknade när klockan ringde (tiotiden), stängde av den med motiveringen ”det är fortfarande mörkt” och kröp ännu längre ner under täcket. Vaknade en timme senare och känner mig nu on top of the world. :-)

Kokar frukostägg, bläddrar i InStyle och svajar i takt med morgonmusiken.

Ska snart ge mig av till Preston Hair för att bli klippt & färgad. Och sen är det back to work som gäller. Råkade igår skriva mer text istället för att redigera den text som redan var skriven… Nytt försök idag.

Livet leker vidare. :-) Tillbringade 3 1/2 timme på Preston Hair tidigare idag och blev ompysslad av inte mindre än tre olika frisörer. Fick skalpmassage två gånger och smaskade däremellan på te och pepparkaka med Rihanna dunkande i högtalarna. Very nice!

Jag har aldrig varit så nöjd med någon hårsalong som jag är med den här. De som jobbar här är jättenoggranna och bryr sig verkligen om att resultatet blir bra – både ur deras egen synvinkel och ur kundens. Varje gång jag har besökt dem och mitt hår blivit fönat har den som färgat det kommit fram och synat hårrötterna för att försäkra sig om att färgen är perfekt och täcker vartenda hårstrå. Och själva föningen anpassas också efter ens önskemål, idag fick jag jättefin volym i topparna.

Att fota håret bakifrån i en badrumsspegel är inte det enklaste men jag gjorde ändå ett försök nu. Så här ser det ut:

Toppade längderna lite men inte mer än att jag fortfarande kan kalla mig långhårig. Och slänga med svallet vid behov. ;-)

Jag har tidigare klagat på att den här årstiden är för mörk men vet ni vad, det finns ingen annan tid på året när jag ser så klart som jag gör nu! Det kortvariga, kalla dagsljuset – fritt från bländande solsken – får hela världen att framstå som kristallklar i mina ögon. Varenda linje jag betraktar är knivskarp och känslan av att se ALLT i minsta detalj smittar av sig på insidan. Jag ser mina mål tydligare än någonsin bara genom att sitta vid ett fönster och betrakta gatan utanför.

Jag vet exakt vad jag har. Jag vet exakt vad jag vill. Och jag vet exakt vad jag får. Klarhet är en otroligt cool känsla!

Det roligaste som finns är att bekanta mina vänner med varandra! Av någon anledning är alla jag umgås med extremt olika och om man t. ex. sammanför någon som Annika med någon som Magnus, då orsakar ”kulturkrocken” underhållning av högsta kvalitet. Speaking from experience. :-D Men låt oss börja från början…

Idag var det dags att utforska nyöppnade Nobis Hotel. Jag dök upp redan före tio och insåg med en gång att det behövdes förstärkning för att det skulle bli riktigt kul. Panikmessade Annika men hon satt fast på någon prisutdelning så jag fick klara mig på egen hand en stund till.

Passade på att ta några bilder medan jag väntade. Taket i loungen är jättefint!

Och så här ser ”Stockholms nya vardagsrum” ut:

En timme senare dök Annika äntligen upp. Vi hällde ner ännu mer vin (hade båda grundat innan), konstaterade att Nobis har potential att bli ett nytt favoritställe… och drog vidare till Bistro Jarl.

Bistro var sig likt: utmärkt musik, trångt som i en sillburk – och Magnus vid bardisken.

Jag som gillar det förstnämnda, hatar det andra och känner det tredje lade ihop två och tre och konstaterade följande: Annika och Magnus hade inte träffats. Musiken på Bistro var för hög för att prata. Och Magnus hade inte besökt Nobis (där musiken också är bra, men lägre). Resultat:

Och nu kommer det bästa: Annika och Magnus drog igång en debatt om könsrollerna (med lite hjälp av yours truly…)! Jag minns inte när jag har skrattat så här gott senast. Magnus kör samma konservativa linje som jag. Annika är liberal ut i fingerspetsarna. Och jag själv kan se saken från båda sidorna, men väljer i praktiken den sidan där jag blir bortskämd med presenter och slipper byta däck på bilen. Den här torsdagen går till historien som en av de roligaste. Tack, alla som medverkat! :-)

Vin är vin. Men kolhydrater är godare. Som avslutning på kvällen drog jag med hela sällskapet till McDonald’s och åt något som jag inte har ätit på över ett år: en cheesburgare! Sååå gott! Tänk om man kunde äta såna varje dag. Jag skulle vara världens lyckligaste då!

Efter ”maten” var det dags för efterrätt. Magnus lät mig välja mellan Bistro Jarl och 7 Eleven. Inga problem. Man går självklart dit där godiset finns. :-)

Nu är jag äntligen hemma igen. Kollapsar i säng och tänker sova i hundra år – eller så länge det behövs för att förbränna all alkohol och kexchoklad (och en bit av Magnus Marabou nötchoklad, som jag också snodde).

Ha en trevlig fredag, people! Jag återkommer på kvällen.

1. Att de flesta människor vanligtvis ser mycket snyggare ut live jämfört med deras foton. I alla fall om de inte jobbar som fotomodeller, då är det oftast tvärtom.

2. Att jag kan dölja eventuell nervositet så bra att det nästan får motsatt effekt. Måste öva på att rodna, stamma och avsluta varje mening med ”tror jag…”.

3. Att Louis Vuitton -stövlar inte behöver fuktimpregneras. Nej, jag visste faktiskt inte det.

4. Att min mobil inte har någon täckning på Sturehofs toalett. Om Sturehof låg i Helsingfors skulle det här inte hända.

5. Att alla lägger märke till färgen på mitt nagellack. Tom. de som sitter i SL -spärren!

Zzzzz… Jag lider av akut sömnbrist. Vaknade alldeles för tidigt idag och tillbringade alldeles för många timmar i butiken. Är totalt zombifierad nu, med repris i morgon. Wohoo!