Känns som om jag redan hade missat halva eftersom jag inte ville stiga upp innan strömavbrottet var över. Byggarbetarna fortsätter i samma stil som tidigare… Tack och lov att de i alla fall är duktiga på att sticka ner lappar i brevinkastet så man kan ändra sina rutiner vid behov (satt uppe till fyra i natt).

Anyway, nu är det alltså rätt årstid och bara solen som fattas. Ska passa på och besvara en läsarfråga innan den dyker upp. För sen vet man aldrig vad som händer. ;-)

Hej Irina!

Jag är så imponerad av din blogg, jag har läst The Secret och även lyssnat en hel del på Abraham Hicks vilket är mycket inspirerande. Av en händelse googlade jag attraktionslagen på svenska och hittade din blogg. Perfekt, har inte sett någon som tolkat lagen så bra som du.

Jag är absolut ingen expert på attraktionslagen men jag börjar få en viss känsla för den. Mitt problem är: Mitt förhållande gör att jag inte klarar att hålla mig i det goda humör som jag behöver vara i, hur ska jag hantera det? När jag är ensam hemma och när barnen är hemma fungerar det hur bra som helst och jag kan faktiskt börja få små bevis för att lagen fungerar. Då min partner kommer hem rasar min och barnens vibrationer, tyvärr. Hur kan en människa påverka flera personer så mycket som han faktiskt gör?

Jag har läst tillräckligt mycket om attraktionslagen för att förstå att det handlar om mig själv, att inte låta det påverka mig. Men det är helt omöjligt att inte påverkas. Jag brukar inte gnälla över detta eftersom jag inte tror det gynnar mig, men nu såg jag chansen att få lite perspektiv på detta och kanske veta hur jag ska ta mig ur det.

Problemet är inte enbart att han inte är positiv och glad utan istället väldigt arg och sur. Jag kan stå ut med det om han går undan. Det är bara det att han verbalt går på hela tiden och kräver svar över allt mellan himmel och jord och det är då jag tappar mitt goda humör till slut. Jag blir aldrig arg och verbalt dum tillbaka utan egentligen bara ledsen.

Länge önskade jag mig att han skulle ändra sig och bli gladare för då skulle jag kunna älska honom igen. Detta har jag nu kommit över och jag känner som att det spelar ingen roll om han skulle bli otroligt älskvärd så kan jag aldrig komma tillbaka till att jag vill ha honom i mitt liv. Jag hatar honom inte, det är inget för attraktionslagen, jag älskar honom och kan verkligen se positiva sidor i honom men jag kan inte se honom som min framtida man.

Hade vi inte haft barn hade jag för länge sedan gett upp förhållandet, men det gör det nu svårare. Men jag vill inte offra mitt framtida lyckliga liv för denna negativitet.

Har du tips över hur jag ska behålla mitt goda humör trots hans dåliga humör, eller måste man helt enkelt bryta upp? Jag är fullt medveten att jag har dragit till mig denna man och hans sätt att vara på något vis, men jag kan inte riktigt se hur. Jag själv ogillar bråk och verbala dumheter och undviker själv att göra sådant. Kan det vara mitt ogillandet av det som gör att jag får det tillbaka hela tiden?

Svar: Vad kul men ett Abraham -fan. :-) Då börjar jag med att citera dem:

Men det är ju precis det jag har försökt göra!!! utbrister du nu.

Jag vet. Men det finns två sätt att ”inte se” på: det ena kallas tolerera och det andra kallas tillåta.

Att tolerera innebär att man observerar något men låter bli att försöka ändra på det trots att man anser att det borde vara annorlunda. Tolerans kan tyckas vara ett fredligt och kärleksfullt alternativ till öppen protest men är egentligen exakt samma motstånd i en annan form. På vanlig svenska heter det att man är passivt aggressiv.

När du är tolerant upplever du fortfarande negativa känslor och attraherar därför fotfarande negativa saker.

Att tillåta något handlar om att antingen hitta en trevlig synvinkel att se det ur eller att inte titta alls. På vanlig svenska heter det att man är rädd om sina nerver och har roligare saker för sig än att utsätta sig för energitjuvar.

Du har fram tills nu tolererat något som du varit starkt medveten om. Först i form av en obehaglig känsla, orsakad av övertygelsen om att obalanserade människor kan befinna sig i ditt liv utan att du förmår annat än ha överseende med dem, och därefter i form av en fysisk manifestering av denna övertygelse.

En tillåtande attityd förutsätter, ironiskt nog, att man är mycket mer egoistisk än du hittills har varit. Egoism innebär nämligen att man identifierar sig med välmående och vägrar rubba sig för någon eller något.

Nu är det dags att ta en ordentlig titt på kärlek, lösningen på ditt problem – och det mest missförstådda konceptet i mänsklighetens historia. Så här lyder den allmänt utbredda versionen (framformulerad av någon som inte skulle känna igen kärlek om den så landade på näsan):

Jag är inte perfekt och kan således inte förvänta mig att andra ska vara perfekta. Därför biter jag ihop och vänder andra kinden till när du oavsiktligt sopar till mig i dina desperata försök att övervinna smärtan som vi alla är medvetna om.

Jag hoppas att mitt tålamod ska få dig att känna skuld och medlidande, och övertyga dig om att mitt sätt att leva livet på är mer korrekt än ditt.

Jag vänder min smärta inåt. Det gör jag av kärlek till dig och min omgivning, och även i hopp om att denna ödmjukhet ska bevisa min värdighet för den högre makt som kan skänka oss lyckan vi båda strävar efter så ihärdigt. Om alla var lika osjälviska som jag skulle världen vara en mycket bättre plats.

Så här lyder den version som faktiskt handlar om kärlek – i motsats till ångest, lidande och skuld:

Jag är perfekt och det är du också. Jag älskar dig jättemycket och mig själv ännu mer. Förtydligande: jag älskar mig över allt annat. Faktum är att jag ÄR kärlek och väljer därför att låta varenda variabel förutom mig själv vara utbytbar för att bibehålla balansen i mitt naturliga tillstånd, min födslorätt till att uppleva denna underbara värld på det sätt den är menad att upplevas på.

När du inte beter dig som den fria, glada och kärleksfulla varelse jag vet att du är vänder jag andra kinden till. Jag tittar alltså bort – och gör det så intensivt att denna förvrängda version av dig överhuvudtaget inte existerar i mitt medvetande. Jag väljer att endast se ditt riktiga jag och om detta jag inte tar sig fysiskt uttryck, då umgås vi inte på det fysiska planet.

Enda sättet att vara tillsammans med mig är att älska sig själv lika mycket som jag älskar mig. Jag kommer aldrig att tillåta mig känna förakt, avsky eller hat mot dig. Inte för att du är beroende av min åsikt utan för att jag är det.

Ovillkorlig kärlek är den högsta formen av egoism – och den största gåva du kan ge både dig själv och omvärlden. Genom att befria andra från ansvaret för din lycka försätter du dig i en position där du har total makt över ditt liv och utgör dessutom ett fantastiskt exempel som demonstrerar hur mycket enklare livet blir när man börjar kontrollera den enda variabel man kan kontrollera – sig själv.

Det är inte din killes uppgift att vara en trevlig syn. Det är din uppgift att flytta dig, både fysiskt och mentalt, så att du har en älskvärd utsikt.

Jag har varken förmågan eller rätten att tala om för dig vilket val du ska göra i din nuvarande situation. Men jag kan berätta om vilka val jag personligen gör och som funkar bra för mig.

Jag tar avstånd från människor som inte känns bra (krävs ingen rationell förklaring, känslan räcker).

• Om de är främlingar i tunnelbanan byter jag plats utan att säga ett ord och glömmer dem ögonblicket därpå.
• Om de är personer jag är närmare bekant med tackar jag nej till träffar och telefonkontakt så länge jag inte kan tänka på dem med genuin glädje och intresse.
• Om de är människor som jag av någon anledning gillar trots att vi egentligen inte är kompatibla begränsar jag samtalet till det smala område som består av gemensamma intressen.
• Om det är människor jag är ointresserad av men som jag måste komma i kontakt med (pga. jobb el. dyl.) håller jag umgänget på ett så ytligt och odetaljerat plan som möjligt (pratar om vädret och annat opersonligt men behagligt).

Jag kan förefalla vara naivt hjärtlig mot främlingar och går gärna in på personligheter med människor som jag inte har känt längre än en kvart, men sanningen är att jag i så fall redan har ”läst av” tillräckligt mycket av deras energi för att veta att denna attityd är befogad. Och om jag, mot förmodan, gör en missbedömning så spelar det ingen roll. Jag känner mig fri att dra mig ur situationen när som helst, och utan ursäkter.

Kraven på vems närhet jag väljer att vistas i är mycket höga och jag lägger benen på ryggen vid minsta vittring av en life’s a bitch -attityd eller ett försök att hänga upp sin lycka på mig. Det gäller alla: nya bekantskaper, barndomsvänner, släktingar, kärlekspartners – inga undantag.

Mitt välmående är heligt och jag kommer aldrig att låta någon influera mig så mycket att jag börjar tvivla på att livet är underbart och tycka att kärlek är jobbigt och komplicerat. Bitterhet är inte min grej. Och inte mina vänners heller.

Nu går vi tillbaka till dina frågor:

Hur kan en människa påverka flera personer så mycket som han faktiskt gör?

Genom att dessa personer går med på att tolerera obehagliga känslor mycket längre än de är gjorda för att tolereras (= det ögonblick det tar att bilda preferensen om ett trevligare sällskap).

Det finns självklart goda förklaringar till varför man gör som man gör och i ditt fall har barnen spelat en stor roll i beslutsprocessen. Här är några frågor speciellt utformade med tanke på dem:

• Vad är viktigare för dem: att deras mamma mår bra eller att hon är gift/sambo?
• I vilken miljö trivs de bättre: i en där båda föräldrarna är närvarande och bråkar eller i en där de träffar en förälder åt gången utan konflikt?
• Hurudant förhållande föredrar de mellan sina föräldrar: att de älskar varandra utan att träffas eller att de träffas utan att älska varandra?
• Vad vill du att de ska lära sig göra när de stöter ihop med människor vars negativitet inte går att ignorera? Föregå med gott exempel.

Ifall du väljer att lämna din kille finns det en mycket viktig sak att tänka på:

Skilj dig aldrig från något. Skilj dig till något (ett tillstånd av ro, goda relationer och positiv förväntan).

Om du skapar ett geografiskt avstånd till den här personen utan att harmonisera ditt tankemässiga förhållande till honom (och dig själv) gör du ”en Anna Anka”.

Det innebär att du även i fortsättningen kommer att dras in i bråk. Gång på gång, antingen med samma man eller med någon annan. Different places, different faces men fortfarande samma mentala konflikt som manifesterar sig fysiskt. Och så där kommer det att hålla på tills du skapar en positivare bild av den du är, dvs. slutar se dig själv som offer och andra människor som potentiella förövare.

Jag själv ogillar bråk. Kan det vara mitt ogillandet av det som gör att jag får det tillbaka hela tiden?

Ja. I betydelse att du aktivt försöker akta dig för konflikter. Ändra ogillandet till en rofylld övertygelse om att andras åsikter inte utgör något som helst hot mot dig och lita på din förmåga att alltid kunna hitta en ny plats under solen om den förra blir skuggig. Som bonus kommer attraktionslagen inte att sammanföra dig med dem som känner sig osäkra när du själv slutar känna dig osäker.

Här kommer en fråga som jag tycker att är minst lika viktig som de andra:

Hur vet jag att jag är redo att gå vidare?

När du känner dig likgiltig inför vad din kille gör, eller inte gör, betyder det att du inte längre betraktar honom som ett hot. Detta tillstånd kännetecknas av att du inte har minsta lust att ge dig in i debatter, förklara din synpunkt, rättfärdiga dina känslor eller bevisa något överhuvudtaget – varken högt eller inne i dina tankar.

Kombinationen du + en otrevlig människa förefaller lika otänkbar som en rosa elefant hemma på köksbordet. Du ser ett respektfullt bemötande av alla i din närhet som en självklarhet och försvinner fortare än kvickt om du stöter på en människa som inte lever upp till din standard.

Jag hoppas att dessa rader har bidragit med nya idéer kring din situation. Lycka till & ta väldigt bra hand om dig själv!

Ratade tunnelbanan och promenerade in till centrum. Solen värmer, snön smälter, lokalborna är trevligare än någonsin tidigare och turisterna… well, dem ska jag ta en närmare titt på i morgon kväll. ;-)

Ska strax publicera svar på en ny läsarfråga. So don’t touch that dial!

Hej Irina!

Jag vill börja med att tacka dig för att du lägger ner så mycket tid på att förklara attraktionslagen med dina ord.. jag uppskattar verkligen dina texter. Själv så kom jag i kontakt med The Secret för två år sedan och jag kände direkt att detta är nåt verkligt – dels för att jag själv upplevt attraktionslagen tidigare, väldigt specifika händelser och dels för att jag alltid sedan jag var ung tonåring haft en känsla av att meningen med livet är större än vad det kan verka vid första anblicken.. Men jag har väldigt svårt att omsätta teori till verklighet. Mitt problem är att jag är en otroligt grubblande människa, jag har så enormt svårt att fokusera enbart på det som jag vill ha, min kraft läggs otroligt mycket på det jag inte har. Och den senaste tiden känns det som det gått riktigt utför…

Jag och min man sedan 5 år har i 1,5 år tid försökt att skaffa barn, nåt som jag verkligen har längtat till sedan jag var 20 .. men det är först nu som jag mött den man som jag vill skaffa barn med.

Men det sista halvåret så har saker och ting verkligen börjat spåra ur.. Jag vill så gärna bli med barn, men vet inte hur jag skall fokusera mina tankar.. det känns som att anledningen till att det inte fungerar ligger på mig, jag har enormt svårt att fokusera på nåt annat än just detta

Allt känns bara så fel jag vet inte vad det beror på, men jag har känslan av att nåt är såååå fel. Det hör väl även till att jag alltid drömt om att driva mitt eget företag – vilket jag inte gör… jag har genom åren funderat fram 1000 affärsideer, men vågar aldrig ens börja att genomföra dem..

Jag träffade min man för 5 år sedan, dess för innan så var jag själv i många år då jag pluggade och gick igenom en lång utbildning IT-relaterad – mest för att jag inte visste vad jag ville göra. Men detta är egentligen inget som jag ångrar idag. Däremot hade jag återkommande panikångest attacker under denna tiden 15 år.. Jag tror att jag är den typen av människa som när jag mår bra, kan prestera egentligen vad som helst, men när jag mår dåligt så blir jag bara en liten blött fläck. Jag känner att jag är på väg att bli en liten blött fläck just nu och jag skulle vilja stoppa detta i tid innan det förstör både mig och det äktenskap jag har.

Jag vet att problemet ligger hos mig själv och mina tankar men jag har så svårt att kontrollera dem och få dem att jobba med mig istället för mot mig. Du förklarar hela attraktionslagen så otroligt bra – du har verkligen hjälpt mig att förstå att problemet finns i mitt sätt att tänka.. så rent teoretisk förslår jag men jag har väldigt svårt att genomföra detta i praktiken. Det finns så mycket som jag vill få och göra i detta livet och jag vill göra det nu innan det är för sent. Snälla hjälp mig att hitta ett sätt att vända mina tankar.

PS. Kommer du att komma ut med Attraktionslagen.info #107? Jag har läst alla de andra, jag hoppas att jag nån gång skall komma på hemligheten.

Svar: Tack för brevet och dina snälla ord! Jag är glad att guiderna har kommit till nytta. :-)

Angående din fråga om graviditet… Har du någon gång försökt koka upp mjölk i en kastrull? Då vet du att den inte börjar koka innan telefonen ringer och du vänder ryggen till. Attraktionslagen har stora likheter med den processen. Den gör sin grej när du vänder bort uppmärksamheten.

Det finns otaliga exempel på människor som har kämpat i åratal för att få barn utan att lyckas. Till slut har de gett upp och kanske tom. adopterat. Och DÅ, då hände det som de hade jobbat så hårt på under alla dessa år. Det hände när de slutade kämpa och slappnade av.

Att ge upp handlar inte om att ge upp drömmen, det handlar om att ge upp motståndet, dvs. tankar om alla hinder för det man önskar sig – speciellt sådana som slutar på ”innan det är för sent”. ;-)

Man tillåter manifestering av sina drömmar antingen genom att distraherar sig med något kul (snabbaste sättet att hamna på ”lyckofrekvensen”) eller genom att klara av att hålla tanken på det man önskar sig tillräckligt ren från motstridigheter.

Stina Auer är ett utmärkt exempel på det sistnämnda. Här förklarar hon hur det gick till när hon visualiserade sig till sin graviditet. Jag tror att hennes berättelse kan ge dig nytt hopp och en utmärkt orsak att sänka prestationskraven.

Jag har själv en tendens att bli lite kontrollfreakig ibland så jag har full förståelse för andra som inte lyckas släppa sin fixering vid något i en handvändning. Men jag är 100% övertygad om att det är precis det som bromsar upp en. Försök därför att börja trivas exakt där du befinner dig i livet och uppskatta den här mysiga, lugna tiden innan ditt nästa stora äventyr kommer, samtidigt som du känner en optimistisk förväntan inför framtiden.

Panikångest är resultatet av en övertygelse om att man inte har kontroll över sin tillvaro. Att man är fången i ”fel” livsstil och inte ser någon lösning på sina problem. Ofta kan man inte ens formulera fram exakt vad man vill, det enda man vet är att man vantrivs i sin nuvarande situation så mycket att man vill klättra kring väggarna.

Jag har egna erfarenheter av det där hemska tillståndet och kan med handen på hjärtat lova dig att det går över för att aldrig återkomma, så fort du tar ett aktivt beslut om att ändra på saker som du enkelt kan ändra på och överlämna resten till attraktionslagen.

Tvivla aldrig på att du får allt du vill ha men försök inte tvinga fram det. Och kom ihåg, enda orsaken till att du önskar något är för att du tror att det får dig att må bättre. Well, då finns det ju en utmärkt orsak att börja känna sig bra redan nu. Det finns alltid en orsak att fira livet – speciellt om man vet att det är DÅ man får såna idéer och impulser som leder en dit man vill komma. :-)

Medan du relaxar kan du kanske ta en ny, avspänd titt på dina affärsidéer. Försök inte vara för detaljerad i början. Känn bara efter om någon av dem drar dig till sig. Lek med dem lite och se vad som händer. Om intresset ebbar ut så har du ändå uppnått nyttan i att kunna få ett avslut. Om inte… Behöver jag fortsätta?

Lycka till & glöm inte att njuta av våren!

PS. Ända sen jag publicerade den nya hemsidan har det strömmat ner läsarfrågor i inboxen och som följd har tiden inte räckt till för att författa klart guide nummer #107. Vet inte exakt när jag hinner skriva klart den men lovar att meddela både här i bloggen och på Facebook så fort den dyker upp.

Och till sist: det finns ingen hemlighet. Löftet om en sådan är en kommersiell ploj som används för att sälja böcker vars innehåll redan är känt av idrottare, entreprenörer, artister, konstnärer och alla andra som är vana att se sina framgångar innan de har materialiserat sig fysiskt. Det enda som fattas dig är övning i att slappna av och njuta av livet, resten har du redan.

Jag märker att intresset för attraktionslagen ökar hela tiden och att allt fler inser att de har mycket större kontroll över sina liv än de tidigare trodde.

Man skulle inte tro att något så oskyldigt som en positiv attityd kan missbrukas eller missförstås… men för att vara på den säkra sidan vill jag lyfta fram några rader som jag ursprungligen placerade bland kommentarerna.

Och så det viktigaste: en optimistisk livsinställning utesluter inte att man kan unna sig sköna nervsammanbrott hemma på mattan! Faktum är att livet blir extra kul om man slår i botten ibland. Inget att vara rädd för alltså.

Skrev något om lejon tidigare idag. Och nu dyker det här upp: