torsdag, mars 10, 2011 kl. 18:57

Hallen är nu lika ljus som idén om den

Hej! Vi heter kalljusreflektorlampor.

Yes, den svarta grejen skulle skruvas loss från lampan.

Not a problem. Tack vare Torbjörn har jag en nästan lika imponerande uppsättning skruvmejslar som jag har makeup-penslar. Fick upp den första lampan på under två minuter. Men den andra… oh my god!

En av de stora skruvarna (som man måste skruva loss med fingrarna) satt hårt som berget. Jag blev tvungen att klättra ner och bli riktigt förbannad innan följande tanke gjorde intåg i hjärnan: ”varför kan inte det här eländet vara enkelt – typ som meningen med livet or something!!!”.

Och sen slog det mig! Jag brukar ju själv säga att man inte ska fixera sig vid exakt hur något ska ordna sig. Man ska bara utgå ifrån att det ordnar sig. Punkt.

Så jag slängde en ny blick uppåt… och slog mig för pannan. Snacka om att tänka innanför boxen! Jag behöver ju inte skruva loss den svarta delen, det räcker med att jag skruvar loss själva lampan (med skruvmejsel istället för att rispa upp OPI:n) och byter ut den!

He he, tjockt skinn på fingrarna i all ära men jag föredrar brain power. ;-)

Ytterligare en present jag älskar
av Irina | postat i Allmänt | Kommentarer RSS | Trackback URL

12 kommentarer

1. snede mars 10, 2011 kl. 19:16

BRA irina!!!u made it!:D lite avis e jag på din fina presant…skulle sitta bra hemma hos mej just nu,men jag fortsätter vingla på stolarna fast tyngden lägger sej frammåt…du vet ja kan ju inte,INTE göra något,i go mad,så…fet eller inte,livet fortsätter som vanligt!

2. Irina mars 10, 2011 kl. 19:21

Ta en tripp till Robin Hood så fort du kan. Att klättra på stolar är för amatörer. ;-) Dessutom når man inte speciellt högt.

3. snede mars 10, 2011 kl. 21:22

…men int tänker ja väl köpa den själv ;)… så länge ja räks dit jag vill så e de no hätä..men vinkligt!

4. snede mars 10, 2011 kl. 21:23

…å ännu de att ja har ju int utrymme för den…så då hamnar den i garaget å jag går nog högst troligen inte efter den då den skule behövas! bra att tänka frammåt lixom ;)

5. Irina mars 10, 2011 kl. 21:26

Enda hållet att tänka, yes. ;-)

6. Amanda mars 10, 2011 kl. 21:29

Hej Irina!

Jag fick en mycket stark känsla av att jag måste skriva några ord till dig nu. Jag blev introducerad i hela ”lagen om attraktions” grejen för snart ett år sedan. Jag befann mig i en väldigt negativ situation och kände mig totalt tom känslomässigt. En dag föll jag ihop på golvet. Jag grät och ropade på hjälp, ”ge mig någonting! ge mig ett tecken! hjälp mig!”. Samma dag hörde en barndomsvän av sig till mig, en vän jag inte pratat med på flera år. Han gav mig en film.

Han gled ur mitt liv lika snabbt han hade kommit tillbaka. Veckorna fortsatte och jag bröt ihop igen. Jag skrek på hjälp. I samma sekund fick jag en känsla av att jag ska se på filmen, filmen jag totalt glömt bort. Filmens namn var ”The secret”. Jag grät exakt hela filmen. Hade aldrig hört talas om något liknande. Jag kände en så total glädje och trygghet!

Samma dag bröt jag mig loss ifrån allt ont och startade om. Jag flyttade hem till mina föräldrar och försökte återuppbygga mig själv. Tiden gick och de onda omständigheterna blev nu till nya. Både min mamma och morfar blev diagnostiserad en elakartad cancerform. Jag blev arbetslös och var tvungen att söka bidrag. Min pappa blev sjukpensionerad och vi som alltid haft gott ställt, blev nu ”fattiga”. Då, igen, kom jag att tänka på den här filmen. Återigen fick jag en impuls. En impuls att söka på internet, söka efter mer. Jag ville ha mer! Mer texter, inspiration, filmer! Allt som skulle kunna hjälpa både mig och min familj. Hjälpa alla!

Där hittade jag dig. Jag blir rörd till tårar bara av att skriva det här. Jag vill bara säga tack Irina! Tack för dina underbara ord! Du har hjälpt så otroligt många, och inte bara min familj! Jag klickar mig in på din blogg flera gånger om dagen, bara för att se ifall du uppdaterat :) Hoppas du får en underbar kväll! Stor kram, Amanda

7. Cia mars 10, 2011 kl. 21:31

Mmmm med en bra stege kan man klättra högt. Min är en present till mig själv. ;-)

8. Irina mars 11, 2011 kl. 0:58

Amanda: Kunde inte motstå. Det blev ett helt inlägg. :-)

Cia: Du glömde väl inte rosetten? ;-)

9. Konrad mars 11, 2011 kl. 10:32

För brudar är det väl andra vägen om:
-You should definently not climb ladders in the costume of success ;-)

http://www.misscellania.com/miss-cellania/2009/9/9/raisin-bread.html

10. Irina mars 11, 2011 kl. 11:03

Ha ha, beror definitivt på sällskapet… ;-)

11. Cia mars 11, 2011 kl. 22:41

@Konrad Man är väl smart om man uppnått succé? Då drar man upp kjolen lite och klättrar högre! Ja om det är det man vill så klart.

12. Irina mars 11, 2011 kl. 22:42

Det lönar sig alltid att dra upp kjolen lite. Alltid. ;-)

Vad tycker du? Lämna gärna en kommentar!

Heter: Irina (eller Ирина i original). Bor: i Stockholm men kommunicerar även med finlandssvenskar, ryssar och de som kan engelska. Är: ego chic och svag för intressanta människor, krämig latte och lyxiga prylar. Anhängare av: sunt förnuft och attraktionslagen. Gillar: att följa spontana infall, skriva & knacka kod, bryta mot jantelagen och umgås med likasinnade. Läser: Lifestyle, chic lit och deckare varvade med psykologi, filosofi och kvantfysik. Bloggar: om vardagens höjdpunkter, stadens nöjen och livets mysterier. »

Attraktionslagen (bekant från The Secret) förklarad enkelt, tydligt och rakt på sak.

Gilla Attraktionslagen på Facebook för uppdateringar.

Feedback

Glada kommentarer blingade med smileys är fullt tillräckligt...

... men vill du visa uppskattning i form av "lattecash" så går det att göra via PayPal här. :-) Tack!

Här hittar du andra guider jag har skrivit. Ibland som svar på läsarfrågor, ibland som svar på mina egna.

Kost & hälsa

Internationellt

Annat intressant