Kan attraktionslagen avhjälpa sockersuget?

Maja: Vill först bara säga att jag älskar din blogg! Har en fråga till dig – du skriver ganska ofta i bloggen om ditt kolhydratberoende och hur du inte klarar av att ”bara äta lite” socker tex. Hur funkar det i samband med attraktionslagen? Hur går man till väga för att med hjälp av just den finna ett mer avslappnat, hälsosamt förhållande till kolhydrater/socker? Självklart förstår jag att det handlar mest om själva maten (LCHF?) men eftersom du har växt till att bli min största guru (inom det mesta faktiskt ;)) vill jag såklart höra din åsikt om det här i förhållande till attraktionslagen också. Har ju läst om hur just positivt tänkande har botat till och med cancer så det borde väl inte vara omöjligt att tänka sig till en mer hälsosam hjärna (för det är ju trots allt beroendecentrum i hjärnan som är stört)?

Svar: Nu rodnar jag. Tack! :) Det viktigaste jag vill få fram i samband med den här frågan är, ironiskt nog, att det inte lönar sig att stämpla sig som beroende. Så länge man gör det kan man ju inte vara motsatsen. Orsaken till att jag själv kallar mig kolhydrataddict är att jag, hur konstigt det än låter, känner nöjet av att ha läget med vikten under kontroll och därför ser den här ”diagnosen” ur en väldigt optimistisk synvinkel. Jag associerar alltså inte mig själv med hopplösheten som begreppet beroende ofta förknippas med utan tvärtom, med möjligheten att ständigt bevisa för mig själv hur duktig jag är på att hålla vikten och äta nyttigt trots att det finns andra alternativ.

Min syn på snabba kolhydrater har under de senaste åren förändrats från ”livet utan er i stora mängder är inte värt att leva” till ”ni är fienden och jag vägrar röra er överhuvudtaget” till ”jag kan äta er i hur stora mängder som helst utan att något händer” till (det nuvarande) ”jag älskar er och vet att ni alltid finns i närheten – vi träffas så ofta min första prioritet, midjan, tillåter”.

Jag har tidigare fått liknande frågor som din (antar att du vill få bukt med snabba kolhydrater pga. vikten) men svaren har hamnat bland kommentarerna. Kopierar in ett par av dem här så att de syns bättre.

Precis som du själv gjorde, hittade även jag svaret på din fråga i själva formuleringen av den. Du tänker på viktminskning. Det är ett ämne man tänker på när man väger för mycket, inte när man är smal. En smal person tänker inte på vikt överhuvudtaget, utom möjligtvis i väldigt positiva termer. Varje gång du noterar att du väger för mycket dras fler liknande tankar till dig och du får allt mer bekräftelse på din sanning. Lösningen är: sluta notera det du kallar sanning! Ersätt den med en ny, en som låter bättre.

ALLTING är relativt. Tänk om det egentligen är så att du redan har gått ner 10 kg och bara har lite kvar? Eller att det du ser i spegeln inte är en fet kropp utan en svullen kropp. Svullnad går ner rätt fort om man bara slappnar av. Och tänk om du inte behöver göra något – bara sysselsätta dig med annat medan din kropp balansera sig till normal nivå på egen hand?

Jag skojar inte. Det är precis så här jag själv ändrade min ”sanning” innan jag, som inte hade gått ner ett endaste ett kilo tidigare i hela mitt liv, gick ner 20 kg på ca fem månader. Det kan tyckas ”bara” vara en lek med ord men olika formuleringar har en enorm makt att påverka utgången.

Mitt bästa råd är att du distraherar dig med andra saker så mycket som möjligt. Gå upp i något riktigt kul så att du bara äter när du är hungrig på riktig. Förvara ingen olämplig mat hemma och inte heller större mängder än du ska äta på en dag. ”Jaga” din mat varje dag genom att gå till butiken, i äkta stenåldersstil. Du kommer att känna dig smalare inom bara några dagar. Och när du känner dig smalare, då drar du till dig fler tankar om det och då… ser du vart det här leder? :)

Jag upprepar det viktigaste en gång till: sluta notera det du kallar verkligt! Prata inte om att du väger för mycket, tänk inte på att du väger för mycket och glöm överhuvudtaget hela ämnet tills du känner dig lättare i kroppen.

När du KÄNNER dig lättare (både mentalt och fysiskt), då kan du ställa dig på vågen. Den kommer att visa andra siffror än tidigare och den bekräftelsen får dig att bli ännu ivrigare. Du kommer att inse att du är mitt inne i processen, att du har lyckats få något att hända. Mer än någonsin tidigare. Glädjen och ivern över din egen makt gör att du vägrar ta ett endaste steg tillbaka genom att sabotera dig själv. There’s not turning back!

Tänk gärna på hur ditt liv som smal ska se ut. Frossa i orsakerna till att du överhuvudtaget önskar det du önskar – men bara ur positiv synvinkel.

Fel: jag kommer inte att behöva svälta mig sen.
Rätt: jag och den där snäva klänningen kommer att orsaka trafikkaos!

Lev dig in i ditt smala jags liv ordentligt. Det är meningen att du ska känna dig hemmastadd där. Frossa i allt du förknippar med att vara smal och känn hur mycket godare det smakar än kolhydrater. Och glöm inte att krydda med tankar om hur mycket du älskar dig själv överhuvudtaget och att du förtjänar det allra bästa.

Och en sak till. Jämför inte din kropp med andras utan tänk på DIN version av smal. Du kan omöjligt likna någon annan oberoende av hur lika er vikt är. Du kommer att vara smal & snygg på ditt eget sätt – och tack och lov för det. Man vill ju vara ett original, eller hur?

Att sluta notera s. k. obestridliga fakta kan vara rätt svårt på första försöket. Man vill ju så gärna förklara att det finns en god orsak till varför man är där man är och på så sätt skapa lite förståelse för situationen. T. ex. så här kan det låta:

Åh, jag vill också… Har kämpat med vikten sedan jag var liten, blev smal som vuxen, men gick upp alldeles för många kilon när jag var tvungen att äta antidepressiv medicin. Och eftersom jag har bantat mig till en skrämmande låg ämnesomsättning är det lätt att gå upp, men så svårt att gå ner. Lägg därtill ett fasansfullt trassligt liv hemma (= tröstätning) – men jag vill ju så gärna bli snygg igen!

Det går alldeles utmärkt att älta hur svårt livet varit hittills – men man går inte ner i vikt innan man slutar. Det finns ingen som anklagar en för att ha gjort något fel så man kan gott hoppa över det här steget. Här är mitt förslag:

Ämnesomsättning —> ignorera.
Trassligt liv –> glöm.
Medicin –> ingen ursäkt.
Kämpa –> stryk ur vokabulären.
”Kanske kan det bli” —> ändra till ”mitt liv är positivt”.

Förslag till ny sanning:

Jag har tidigare haft som vana att hålla kvar tankar som känns otrevliga eftersom jag trodde att man kunde hitta lösningen på problemet genom att fokusera på det. Det funkade inte så bra men jag fick istället ut något annat värdefullt ur upplevelsen: en mycket klar uppfattning om vad det är jag vill.

Nu när jag förstår att man inte kan leva lösningen samtidigt som man lever problemet har jag blivit mycket kräsnare med mina tankar. Mitt nya kriterium för att tänka dem är inte huruvida de är sanna eller inte utan huruvida de känns bra eller inte.

Sanning är inget annat än tankar man tänkt så ofta att de blivit en övertygelse. Jag vet därför att jag kan välja min egen sanning och då väljer jag självklart den som känns skönast att leva.

Positivt tänkande i praktiken

Människor som bestämmer sig för att ”testa” positivt tänkande ger ofta upp med förklaringen att det känns för jobbigt. Orsaken är att de felaktigt förknippar positivt tänkande med tankar som handlar om glädje, kärlek & harmoni. Sådana tankar har man endast tillgång till när man befinner sig i närheten av dem känslomässigt. Befinner man sig lägre ner på känsloskalan finns det ingen chans att klara ett så långt hopp. I sådana fall kan positivt tänkande var lika med avund (två steg högre än depression). Eller vrede (ett steg högre än hämndlystnad). Eller besvikelse (två steg högre än oro). Positiva tankar är ett relativt begrepp! Sök tankar som ger en känsla av LÄTTNAD – oberoende av innehållet i dessa tankar. Så här ser känsloskalan ut:

1. Lycka/Vishet/Styrka/Frihet/Kärlek/Uppskattning
2. Passion
3. Entusiasm/Iver/Glädje
4. Positiv förväntan/Tro
5. Optimism
6. Hoppfullhet
7. Belåtenhet
8. Leda
9. Pessimism
10. Frustration/Irritation/Otålighet
11. Nedtyngdhet
12. Besvikelse
13. Tvivel
14. Oro
15. Förebråelse
16. Modfälldhet
17. Vrede
18. Hämndlystnad
19. Hat/Raseri
20. Avund
21. Otrygghet/Skuld/Ovärdighet
22. Fruktan/Sorg/Depression/Förtvivlan/Maktlöshet

När jag vägde som mest (20 kg extra) befann sig mina tankar gällande ämnet vikt & kost nere vid tvivel, besvikelse och nedtyngdhet.

Jag var redo för en förändring och började luta mot tankar som kändes lite bättre och som gav mig en känsla av lättnad – jag blev frustrerad och otålig. Det medförde att jag intensifierade mitt sökande efter en lösning samtidigt som jag svor på att jag inte skulle leva utan min normala kropp en enda sommar till. Då dök det plötsligt upp en tanke som inte varit tillgänglig tidigare: jag insåg att jag tror på att allt i naturen söker balans och att min kropp kan hitta den automatiskt. Jag behöver alltså inte göra något, jag behöver bara låta bli att sabotera processen.

Lättnaden den tanken gav gjorde mig belåten. Då dök nästa impuls upp: GI-filosofin fick en uppsving i massmedia och jag insåg plötsligt att det är snabba kolhydrater som min kropp reagerar på. Jag kände mig nu hoppfull och ändrade kosten.

Så fort jag kände skillnaden i magen började jag tro att min kropp kunde bli smalare. Resultat: min klocka började plötsligt glida av handleden! Jag vägde mig och blev jätteivrig. När nästa kilo försvann VISSTE jag. Och det är där jag är idag gällande ämnet vikt & kost. :)

Idén är alltså att utgå ifrån känsloplatsen man befinner sig på och välja tankar som känns trovärdiga men lite bättre än de tidigare. Inte perfekta tankar alltså, utan tankar som ger en genuin känsla av lättnad.

Det går inte att hoppa från en inställning där man känner att läget med vikten är hopplöst (22) till vetskapen om att viktnedgång är enkelt (1), men det går att välja tankar som ligger nära ens nuvarande tillstånd, t. ex. i form av ilska (17) istället för skuld (21). Lättnaden indikerar att man rör sig mot den version av sig själv som man har skapat och det är just denna rörelse som gör att nya, bättre och enklare lösningar dyker upp i ens medvetande.

Hoppas att min förklaring kastade lite ljus över saken. Lycka till med tänkandet & glöm inte att spegeln är gjord för dyrkan – därför att du syns i den! :)

PS. Här finns ett annat inlägg som till stor del handlar om det här ämnet.

4 kommentarer :

  1. She’s done it again! Tusen tack för att du tog dig tiden att svara! Jag är peppad till tusen :)

  2. hej :) Ville bara skriva och säga att Guu:) vilken bra Bloggsida Irina och så mkt intressant du skriver.Mvh Anette

Kommentarfunktionen är avstängd.