Livet sett genom rosa glasögon

Sammanfattning av senaste nytt

Den här veckan har jag mest lallat runt, med undantag för seriösa insatser gällande benmusklerna & solbrännan (innan vinden blev för kall). Här kommer ett utdrag från Twitter som illustrerar life as I know it just nu:

• Blir inte trött oberoende av hur långt jag powerwalkar. Har redan avverkat 15 km och… nothing.
• Väntar på att min bokförare Eva-Britt makes my day genom att fylla i N-blanketten enligt konstens alla regler.
• Stoppad av Putin mitt i powerwalken. Står och väntar tillsammans med ett tiotal bussar.
• Överväger att dricka latte på Grand idag. Lovar att inte rymma med den ryska cirkusen… ;-)
• Onsdagsfestar med skumpa & a sunny disposish. Slutsats: Grand och Bistro Jarl spelar stans bästa musik. Helt olika men jag älskar båda.
• Allvarligt, har en musikcrush på Bistros DJ. Har Shazamat flera låtar efter varandra nu!
• Gillar inte väderprognosen för nästa vecka. Så nu drar jag till Paris.
• … not. Har bokat in en massa andra aktiviteter på helt fel dagar. I alla fall enligt SAS och Air France. Väntar lite till.
• He he, det dåliga vädret verkar bli långvarigt. Hittade några perfekta dagar för Paris -resan. Bokad & klar. :-)

Såg ni vilken rysare det blev där på slutet? Lyckades inte pussla ihop flyg, hotell och de dagar jag inte hade lovat bort till människor som jag faktiskt vill träffa minst lika mycket som jag vill vara i Paris.

Men det löste sig. Fryser mig igenom nästa vecka här i Stockholm och flyger sen ner till solstrålarna i skumpans hemland. Yay! Je suis heureux comme un poisson dans l’eau… :-)

Putin tar seden dit han kommer… ifrån

Ha ha, den ryska cirkusen är i stan. Blev avbruten i powerwalken precis när jag skulle korsa bron mellan Vasastan och Kungsholmen. Både gång- och motortrafiken var avstängd “på grund av statsbesök” och jag fick vila benen i sällskap av den längsta kö SL bussar jag någonsin sett i hela mitt liv. De ringlade sig ända upp till Sankt Eriksplan!

En kvart stekande sol i skallen och stämningsfullt helikoptersmatter i öronen senare hände äntligen det som alla inte hade väntat sig: bron öppnades för trafik utan att orsaken till att den stängdes av hade passerat.

Precis som jag gissade utifrån det ringa antalet närvarande poliser befann sig Putins konvoj på något helt annat ställe i stan. Den här bron stängdes av just in case, som en avledningsmanöver. Och för att öka spänningen lite. Och för att även de stadsdelar som inte hedrades av besöket skulle få smaka på den ryska kärleken. Благодарим и желаем добро пожаловать в Стокгольм! :-)

Så här mysigt såg det ut i korsningen utanför Västermalmsgallerian:

Gick vidare ner mot stranden och började flabba redan innan jag kom fram. Såg Västerbron på håll – fylld till bredden av stillastående trafik. Gick några meter till och fick syn på Norr Mälarstrand. Tvärstopp i båda riktningarna och bilar så långt ögat kan nå, även på tvärgatorna. Småfnittrade hela vägen längs strandpromenaden in mot centrum.

Ni som inte anser att tillfälliga trafikstockningar är lika underhållande som jag tycker att de är, försök tejpa upp en blå hink på biltaket… ;-) Och var glada att ni inte behöver uppleva sånt här varje dag. Det finns nämligen ställen på jorden där storstadspulsen är lite påtagligare än här.

Föreställ er att kungen + hela hovet, Reinfeldt & de övriga politikerna samt alla stans miljonärer skulle ta sig fram i Stockholm på samma sätt som Putin gör idag. Absurt? Nej då. Det är vad som dagligen sker i Moskva.

Ryska höjdare (både politiker och affärsmän) har tillgång till utrustning som får bilköerna att försvinna: nummerskyltar som polisen känner igen och en blå saftblandare på biltaket. De svarta bilarna med blåljus kan köra i den sovjetiska gräddfilen som fortfarande finns kvar på några av Moskvas huvudgator, de kan svänga över dubbla heldragna linjer och de kan köra både mot rött och mot trafiken om det är vad som krävs för att komma fram snabbt mellan kontoret downtown och lyxvillan i Rublevka.

Om en bilförare inte lämnar väg utger de svarta bilarna först ett hotfullt, gläfsande läte. Fortfarande ingen reaktion? Då händer det att en livvakt hoppar ur bilen med en klubba och “hjälper” trögtänkta medtrafikanter att komma ihåg hur viktigt det är att respektera utryckningsfordon.

Hoppas att det här ger bättre perspektiv på dagens lilla trafikstopp. So don’t worry, be happy. ;-)

Sifferkaoset har lämnat mitt skrivbord

Ahhh, vilken lättnad! Fick äntligen tag på min bokförare Eva-Britt (som varit semesterledig) – den sista dagen jag har tid att be om hjälp med skattedeklarationen innan det är för sent.

Alltså det här är på gränsen till pinsamt. Jag som kan koda fram en interaktiv hemsida från grunden, höja Torbjörns lön genom några välformulerade rader till Tyskland och tom. förklara meningen med livet utan att använda uttrycket “vi står i tankens frontlinje”… blir stel av skräck så fort jag ser en N-blankett.

Att pricka in egenavgifter och allmänt pensionsavdrag på inkomst av annat förvärvsarbete faller för mig i samma kategori som att spå i kaffesump. Och hur mycket jag än stirrar på tidigare deklarationer så kan jag inte fatta exakt hur de där konstiga beloppen hänger ihop. Gjorde ett försök igår. Gav upp efter att 199 av mina kronor vägrade vara good team players och passa in i helheten.

Övervägde därefter att berätta om mina inkomster i skönlitterär form under Övriga upplysningar (med några färgglada illustrationer som hjälp) men kom fram till att de på Skatteverket säkert bara förstår humor i sifferform. Och ni vet, man ska alltid tänka på mottagaren…

Så nu förstår ni varför jag behöver Eva-Britt. Hon sköter översättningen från mitt språk till det som Skatteverket talar. Det tog henne fyra (!) minuter att fylla rätt rutor med rätt information medan jag satt bredvid och beundrade nagellacket. (Jag förvandlas till en fullfjädrad bimbo i hennes närvaro, glömmer tom. bort såna ord som jag normalt känner till.) Signerade därefter på den markerade raden och valsade ut i solskenet lycklig över att jag är smart nog att vara dum på rätt sätt.

Tack och lov att man inte behöver fylla i något på NK när man kommer dit med skatteåterbäringen! ;-)

Följer mitt hjärta som vanligt

En röd dag till! Tack och lov att jag bor i en stad där så många butiker och caféer håller öppet i alla fall. :-)

Sååå… hur har ni haft det? För mig har helgens bloggvila resulterat i ett beslut som jag själv är väldigt nöjd med: jag ska bli en av de där irriterande bloggare som dyker upp på sin hemsida sporadiskt. En som kan vara frånvarande i veckor utan att man vet vad som händer och som plötsligt publicerar ett inlägg precis när man bestämt sig för att radera länken från favvolistan.

Orsaken till att jag är så nöjd med just denna lösning är att jag först lekte med tanken på att ta en bloggpaus. Och därefter med tanken på att sluta blogga. Ingen av dem kändes det minsta bra. Jag älskar nämligen att blogga och är “kär” i er, mina underbara läsare. En tillvaro utan rosaglasogon.se är utesluten…

… men jag behöver mer frihet än jag i min egen envishet har gett mig själv. Att skriva inlägg varje dag av principskäl tillför inget (speciellt de dagar man befinner sig i sömnkoma eller hellre vill göra andra saker), däremot ligger det ett stort nöje i att dela med sig av sitt liv när inspirationen flödar. Och det är precis det jag tänker fortsätta med.

Summan av kardemumman är alltså följande: bli inte oroliga om tiden mellan uppdateringarna blir lite längre än vanligt. Jag håller bara på att samla material, inspiration och erfarenheter inför nästa inlägg. Och när jag väl skriver något, då kan ni lita på att det kommer från hjärtat.

Glad påsk!

Jag tar påskledigt och dyker upp igen på måndag. Hoppas att ni har en lika varm och trevlig helg som jag tänker ha. :-)

Här kommer några visdomsord från en fluffig vän med långa öron.

To Heir is Human

Awww, det har dykt upp en restaurerad version av King’s Quest III! Ni som undrar, här finns förklaringen till varför den nyheten gör mig så varm om hjärtat.

Tror inte att tålamodet räcker till för att spela det igen men om Police Quest dyker upp, då kommer jag inte att kunna hålla mig. Speciellt IV som jag inte hann avsluta senast.

Framgångsformeln i all sin enkelhet

Tycker att det här inlägget i Blondinbellas blogg illustrerar attraktionslagen mycket tydligt. Först kommer avsikten (kräver att man struntar i att ens önskemål verkar “orealistiska”), sedan kommer idéerna och fysiska manifesteringar som skapar impulsen att följa upp dem. Och trots att man är lite osäker i början (vilket resulterar i några överlägsna skratt och “nej” från omgivningen) så blir det “omöjliga” möjligt om man envisas med att tro på att man visst bör få det man önskar sig. Istället för att lyssna på andra och börja tro på samma sak som de tror på.

Lägg också märke till de två första kommentarerna: “Men hur får man sin blogg värderad om ingen tidning skriver om en?”. Ett vanligt misstag är att inte invänta sin egen impuls utan låsa fast sig vid resultatet av någon annans. Funkar ej! Det är inte någon specifik handling i sig som medför framgång. Formeln ser i stället ut så här:

Ens mentala synkronisering med sin avsikt föder impulsen till lämplig handling (individuellt anpassad för en själv) som i sin tur leder till framgång. Därför är varje människas väg till sina mål unik.

Det går alltså inte att upprepa någon annans handlingar och automatiskt hamna på samma plats som hon. Men det innebär också följande: om alla andra säger att något är omöjligt så betyder det inte att det är omöjligt för en själv. Slutsats: lyssna inåt & tro aldrig att något är för bra för att vara sant! :-)