Vad gör man om tanken på studier ger en ångest?

Hej Irina! Jag hittade din blogg för en vecka sen och kan inte sluta läsa. Jättebra :)

Jag skulle behöva lite tips och råd av dig, om du vill/orkar/har tid att svara, dvs. Det är nämligen så att jag som 17-åring hoppade av gymnasiet (efter att ha gått ut hela 2:a året…) pga att jag inte mådde bra och därför inte hade någon ork att fullfölja. Jag tänkte att jag skulle ta tag i mitt mående först och sedan ta upp studierna igen när jag mådde bättre. Idag är jag 20 år och det har fortfarande inte hänt något på den fronten än. Jag får mer och mer ångest ju längre det går, även mindre och mindre lust och ork till att ta tag i detta. Känns som att jag sitter fast. Jag får ångest av tanken på att studera nu, och jag får ångest av tanken på att jag inte gör något. Söker heller inte jobb och har gått på försörjningsstöd i nästan tre års tid nu (förutom när jag fick tummen ur och sommarjobbade två somrar), och det ger mig ENORM ångest. Socialen i tre år liksom! Tankar som “det är ändå för sent nu” och “vem vill någonsin anställa någon som gått på socialbidrag i tre år?” ekar i mitt huvud hela tiden.

Jag skulle bli väldigt glad och tacksam om du hade något tips till mig. Jag har läst både the secret, kraften och what the bleep do we know? (boktips ifall du inte läst den förresten) och är väl medveten om detta med attraktionslagen, så jag tar gärna emot tips om hur jag kan lösa detta med hjälp av den :)

Svar: Jag tror att vi kan klara det här utan alltför långa föreläsningar om attraktionslagen. ;) Guess what, jag har också hoppat av skolan och har ingen “riktig” utbildning! Jag gick visserligen klart gymnasiet men i Finland är såna inte inriktade på något speciellt yrke så vad man egentligen gör är tragglar Napoleons viktigaste segrar, dribblar med ordklasser, pladdrar franska och fnittrar åt hur Freud botade hysteriska fruntimmer.

Efter gymnasiet hade jag ingen aning om vad jag skulle göra – till skillnad från mina föräldrar som ansåg att en prestigefull högskoleutbildning stod skriven i stjärnorna och förväntade sig att jag skulle plugga vidare antingen på Hanken eller universitetet. Jag själv kände mig fullständigt förvirrad. Det fanns inget yrke som jag kände någon dragning till. Det enda jag visste var att jag ville vara fri, umgås med intressanta människor och bara leva för stunden utan att begränsas av praktiska saker som pengar, tider och andra människors krav.

Resultatet blev att jag tillbringade flera kvällar i veckan på nattklubbarna i Helsingfors. På dagarna låg jag och solade, cruisade runt i båtar och bilar, höll tekalas till sent in på natten med mina härliga vänner och skrev på chick lit romaner som aldrig fick ett slut.

Tekalas avrundat med några droppar vitamindryck

Den här tiden var full av glada upplevelser och hade säkert gett upphov till en hel del fantastiska möjligheter – om jag hade varit medveten om kraften hos mina tankar. Tyvärr var jag, precis som de flesta andra människor, van att tänka “realistiskt” och spädde därför ut min glädje med orostankar som fick allt det roliga att kännas som sista nattvarden.

Jag fasade för att behöva utföra en massa jobbiga ritualer (gå i skolan) för att bli belönad med något jag inte ens ville ha “gratis” (ett jobb), bortsett från pengarna och titeln. Jag kunde för mitt liv inte komma på något jag ville jobba med, jag visste bara vad jag inte ville: ha ett inrutat liv med en massa rutiner och förpliktelser hängande över mig. Och sen tänkte jag på att min finska var jättedåligt vilket betydde att inga jobb ändå var åtkomliga för mig, även om jag orkade med skolan.

Välmenande människor i min närhet försökte motivera mig till rätt attityd genom att berätta hur det funkar här i livet. “Om jobb var kul skulle det inte kallar jobb. No pain, no gain, lilla vän. Skaffa dig en säker inkomstkälla först så kan du göra roliga saker på fritiden. Man vänjer sig.”

Det vände sig i magen varje gång jag hörde det där därför att det stod i så stark konflikt med min övertygelse om att man ska leva lyckligt. Livets mening kunde väl omöjligt vara att ägna över hälften av dygnets vakna timmar åt att göra något vars enda fördel är att det ställer maten på bordet? Å andra sidan verkade alla runt omkring mig leva så här. Inte så att de hatade sina jobb, men de hade inget trevligt att säga om dem heller.

Fortfarande osäker på vad som var rätt och vad som var fel genomled jag en svindyr och urtrist prepkurs som skulle ha fått en amöba att klara Hankens inträdesprov, kom ändå inte in och kände ambivalensen skölja över mig. Sen sökte jag in till universitetet – samma resultat. Halva jag kände en enorm lättnad över att få slippa, den andra halvan kände paniken krypa allt närmare. De enda stunderna jag kunde slappna av var när jag inte var hemma och stirrade min karriärstatus i vitögat.

Sibboshires flitigaste elev gör sitt bästa

Två somrar, en vinter och ytterligare en omgång hjärntvätt senare sökte jag in till en annan ekonomihögskola och kom in. Jag klarade knappt av den första lektionen, den när läraren gick igenom närvarolistan och presenterade skolan för oss. Med panikångest motsvarande en nia på Richterskalan pumpande i blodet rusade jag till rektorn och skrev ut mig på fläcken – utan minsta aning om vad jag skulle ta mig till i stället. Det enda jag visste var att min kropp vägrade samarbeta om jag stannade kvar där jag var en enda sekund till.

Det här blev vändpunkten. Jag förstod att jag måste ta avstånd från alla andras åsikter, både mentalt och geografiskt, och börja göra saker och ting på mitt eget sätt. Vad som hände sen kan du läsa här.

När jag och Torbjörn flyttade tillbaka till Finland pluggade jag några kurser språk, filosofi och sociologi i en s. k. folkhögskola (ungefär som Komvux). Året därpå gav jag ekonomistudierna en ny chans men hoppade av redan under första vårterminen för att de kändes för teoretiska och trögflytande. Varför göra grupparbeten om fiktiva företag när man redan driver ett riktigt? :)

That’s it. Resten av mina kunskaper har jag fått genom att leva livet, umgås med talangfulla människor och göra research vid behov. Det viktigaste jag har lärt mig och vill förmedla till dig är följande: du behöver inte bekräftelse av en skola för att vara den du vill!

Jag har jobbat som gymnasielärare utan att ha gått lärarutbildning. Jag har levt loppan på Silja Line (butiksjobb & slabbshopping på dagarna, fest på nattklubb & casino på kvällarna) utan sjömansutbildning och med bara några somrar i den lokala matbutiken som erfarenhet. Jag har drivit importföretag tillsammans med Torbjörn utan att ha ekonomiutbildning. Jag har riggat upp otaliga hemsidor utan mer IT-utbildning än den jag gav mig själv hemma vid skrivbordet. Jag har drivit ett eget företag och haft förmånen att, förutom ett utmärkt arvode, även få feedback av typen “du har förändrat livet för mig och hela min familj” – utan fler meriter än åsikten att jag är duktig på att skapa ordning och reda i stökiga hem. Och här är de goda nyheterna: inget av det här kändes som jobb! :)

Idag titulerar jag mig privatsekreterare och har underbart flexibla arbetstider, obegränsade förmåner, trevliga arbetsuppgifter och världens charmigaste chef. :-) Om jag vill skulle jag också kunna jobba som livsstilscoach trots att jag varken har licens eller “nödvändig” utbildning. Vet du varför? Därför att människor är intresserade av resultatet man åstadkommer för dem, inte vilka diplom man tapetserar väggen med.

Min vana trogen blickar jag ändå framåt och känner mig nu redo för nästa steg i karriären – ett som ingen skola eller utbildning kan ge mig. Finns inte ens något företag att gå på intervju hos. Jag är därför tvungen att förlita mig på att något som andra människor skulle kalla “jättetur” händer mig. Så jag jobbar på att förändra mina övertygelser inför ämnet samtidigt som jag gläder mig åt livet precis som det är nu.

Tack vare tidigare erfarenheter är jag tvärsäker på att även det här ordnar sig. Och jag lovar att samma sak gäller dig. Här kommer några konkreta råd som jag tror att kan hjälpa dig framåt:

BLI DEN DU ÄR FÖRST, LÄR DIG MER PÅ VÄGEN
Du har hakat upp dig på tanken att gymnasieutbildning står mellan dig och resten av livet. Det stämmer inte. Ta en titt på Blondinbella, hon har också hoppat av gymnasiet. Orsak? För att hon var för upptagen med att göra allt det som man “måste studera för att kunna göra”! Det är inte förrän nu hon har återvänt till skolan. Inte för att hon behöver det utan för att hon vill.

Gör så här:

1. Invänta gott humör.
2. Inifrån ditt goda humör, känn efter vilken livsstil du attraheras av. Istället för att leta bland traditionella yrken, brainstorma fram vilken slags tillvaro du skulle trivas med att leva. Föreställ dig själv i drömmiljön. Vad gör du? Med vem? Var bor du? Hur ser dina dagar ut? Tänk inte på vem du vill bli, tänk på vem du redan är som person och vad du vill att din vardag ska bekräfta.
3. Klubba INTE ner idéerna som dyker upp med dumheter av typen “nej, det där skulle vara för bra för att vara sant”!
4. Börja identifiera dig med din drömperson nu. Låtsas att du är på semester eller tar en tillfällig timeout men att du är på väg tillbaka till ditt riktiga liv. Slappna av och observera hur nya, intressanta möjligheter börjar dyka upp.

Försök inte hitta något du ska gilla att göra RESTEN AV DITT LIV. Såna där krav kan få vem som helst att bli paralyserad av skräck – därför att de inte tar hänsyn till att man befinner sig i ständig utveckling. Haka på något som känns kul nu. Det leder dig vidare till nästa roliga grej. Och sen kommer nästa. Och så vidare. Det kallas livet. :)

Obs! Låt bli att tänka på hela ämnet när du är på dåligt humör. Inget du önskar dig är synligt för dig i det tillståndet, det enda du kommer att uppleva är ångest. Distrahera dig med annat och invänta soligare väder i huvudet.

RENSA HJÄRNAN PÅ GAMLA MYTER
Har du också hört att man inte får något gratis här i livet? Att man måste jobba hårt och bevisa sin värdighet innan man blir belönad? Well, det är bullshit. Påhittat av människor som inte brukar synkronisera sig med sina önskemål innan de skrider till handling och som därefter försöker förklara varför allting är så fruktansvärt tungt för dem.

Man får inget gratis i ett tillstånd av rädsla, oro och tvivel. När man lägger om sin attityd och släpper efter på kontrollen känns det som om möjligheterna börjar dyka upp ur tomma intet. Och när man hakar på, då känns det man gör inte obehagligt. Det känns intressant, kul, spännande och rätt.

KOM IHÅG VEM SOM ÄR DIN RIKTIGA CHEF
Du måste vända på din världsbild och bli mer SJÄLVISK. Just nu tänker du på vad arbetsgivarna vill och lägger därefter ord i munnen på dem, t. ex. så här: “ingen vill anställa någon som gått på socialbidrag i tre år”. Inte att undra på att det känns deprimerande, du struntar ju fullständigt i vad DU vill!

Omarbeta din attityd så att dina tankar bottnar i vad du vill göra och uppleva. Du är redan anställd – du jobbar för Dig Själv och förväntas därmed prioritera detta “företags” intressen. Din nuvarande reklam basunerar ut varför man inte ska anlita företaget. Det är oacceptabelt och skapar interna problem. Ändra budskapet och innehållet omgående!

När du månar om ditt välmående är du, paradoxalt nog, också till störst nytta för andra. Det allra värdefullaste man kan erbjuda någon är entusiasm. Det rent praktiska kan man lära sig på några dagar men genuint intresse och positiv energi är ovärderligt för alla arbetsgivare. Ytterligare en orsak att hålla sig själv nöjd.

Gå inte på arbetsintervju i hopp om att någon ska förbarma sig över dig och låta dig få jobba. Gå för att intervjua arbetsgivaren och se om företaget kan leva upp till dina krav på en bra livsstil! Så här ska det låta i huvudet på dig: “jag är här för att lära känna er och se ifall vi kan samarbeta för att tillsammans uppleva något vi båda gillar”.

PUMPA UPP SJÄLVFÖRTROENDET
Du har satt upp ett icke-existerande hinder för dig själv. Dina betyg är inte hälften så viktiga som du tror! Arbetsgivare är intresserade av vad du kan göra för dem, de är intresserade av arbetsprover och rätt attityd. När du känner passionen bubbla inför något influerar det andra på ett sätt som inga papper kan.

Sluta se dig själv som defekt! Gå inte på arbetsintervju innan du anser att arbetsgivaren har jättetur som får träffa dig. Jag förespråkar inte falsk dryghet utan genuin självsäkerhet som handlar om att man ser sig själv och arbetsgivaren som jämlika parter.

BE ALDRIG OM URSÄKT FÖR DIN LIVSERFARENHET
Glöm allt vad komplex heter! Att du levt på socialen är så irrelevant som något kan vara. Arbetsgivare är inte intresserade av dina tidigare inkomstkällor, de är intresserade av vilken nytta du kan tillföra deras inkomstkälla. Har du något de vill ha spelar det inte heller någon roll på vilket sätt du har förvärvat dina kunskaper och färdigheter eller hur länge det tog dig att bli så duktig. Du är den du är NU. Spelar ingen roll vilken väg du kom.

Jag har stora luckor i min arbetshistoria, luckor som innehåller väldigt mycket chipsätande och Glamourtittande hemma i soffan. Ibland har jag lust att skriva om mitt CV bara för att hänvisa till dem som “studier i interpersonella relationer”. ;) Fast på en intervju skulle jag säkert inte kunna hålla mig och stolt säga som det är: att jag har förhandlat fram en möjlighet att finslipa mina talanger utan att behöva bekymra mig om formella anställningsvillkor. Vilket ger pluspoäng på kontot för mina personliga egenskaper.

Vad jag försöker få dig att förstå är följande: du bestämmer hur andra ska uppfatta dig. Älska allting hos dig själv. Det finns hur många andra som helst som är beredda att se saken ur samma synvinkel!

SPAMMÄRK ALLA ÅSIKTER SOM INTE KÄNNS BRA
Låt mig gissa, det finns antagligen föräldrar eller andra oroliga människor som cirklar runt dig och bidrar till stressen. Stäng genast öronen! Om de önskar sig mer studier är skolan öppen för dem. Du har inte blivit född för att förverkliga andras drömmar, din uppgift är att lyssna på dig själv och följa din passion. Det här är ditt liv och den enda person som har rösträtt är du.

SMYG DIG IN I DITT NYA LIV
Om kontrasten mellan din nuvarande livsstil och din önskade livsstil är för stor kan det hjälpa att tillvänja sig gradvis. Här är några tips:

  • Lägg märke till något som du är duktig på och gillar att göra (oberoende om du ser jobbpotential i det eller inte). Ägna mer tid åt det! När du fokuserar på dina talanger befinner du dig i tillståndet av att ha kontroll, vara framgångsrik och få som du vill. Det här tränar ditt självförtroende och en vinnarattityd inom ett område sprider sig lätt till andra.
  • Skaffa dig ett mindre “svårt” jobb först, bara för att bygga upp självförtroendet och ge dig större kontroll över pengaflödet. Idén med det här är att lyfta humöret och få loss dig från den invanda tanken “jag lever på socialbidrag”. Se till att inte fastna på det här jobbet för länge! Låt det vara en språngbräda, håll blicken på det du verkligen vill göra.
  • Om du hittar drömjobbet men inte lyckas bli anställd, be att få praktisera utan lön. Du får en massa nyttig erfarenhet, insuper företagets energi och skaffar kontakter. Om du så bara kokar kaffe på rätt ställe är det bättre än att inte vara där överhuvudtaget!

SE LIVET GENOM ROSA GLASÖGON
Byt ut rädslan för framtiden mot nyfikenhet på den. Känn att du är mitt inne i äventyret och att du är omringad av goda saker som bara väntar på att bli upplevda av dig. När du befinner dig i det här sinnestillståndet är det väldigt lätt att strunta i regler och andra människors berättelser om vilken väg man “måste” gå för att komma dit man vill. I stället graviterar man till platser, personer och situationer som senare visar sig vara exakt de som behövdes för att förverkliga ens “orealistiska” drömmar.

Som avslutning vill jag säga att jag absolut inte har något emot skolor eller utbildning i allmänhet. Det gäller bara att inte spänna vagnen framför hästen. När du har ställt in siktet på den slags livsstil som tilltalar dig kan det mycket väl hända att du känner dragning till någon utbildning. Upplevelsen och resultatet av ett sådant beslut blir motsatsen till beslutet om att tvinga in sig i en utbildning som man inte har några som helst positiva känslor för.

Följ impulserna som kommer ur ett gott humör så hamnar du alltid på rätt plats. Och är du nedstämd, då finns det bara ett jobb att ta itu med: att hitta det goda humöret. Lycka till med allt & kom ihåg vem som är chefen! :)

19 kommentarer :

  1. Lovelovelove det här inlägget!
    Jag hoppade också av gymnasiet för att jag var trött på det + att jag hade oerhörda problem med panikångest som höll på i flera år. Jag har alltså ingen ordentlig utbildning alls.

    & det här med att inte vilja ha ett inrutat liv med ett tråkigt jobb. Jag vill också ha frihet! Jag har alltid också känt att magen vänder sig när välmenande människor försökt motivera mig precis så som du skriver “Om jobb var kul skulle det inte kallar jobb. No pain, no gain, lilla vän. Skaffa dig en säker inkomstkälla först så kan du göra roliga saker på fritiden. Man vänjer sig.” … Usch! Man vänjer sig inte alls det! Man blir bara deprimerad, omotiverad, hjärndöd & man förlorar sig själv när man gör något man inte tycker om – speciellt en längre tid.

    Jag levde skitfattigt i några år för jag vägrade jobba med något jag inte tyckte var kul. Istället satt jag på nätet dygnet runt & gjorde hemsidor, bloggade, läste bloggar, pysslade & fotograferade en massa. Ja, sånt som var kul men inte gav någon inkomst. Nu har jag halkat in på ett bananskal på ett jobb som har just med allt sånt här att göra (trots att jag inte har någon som helst utbildning – mitt slappesurfande gav mig kunskaper nog)! Jag får alltså göra det jag tycker är kul – & få pengar för det! & kan fr.o.m september gå ner drastiskt i tid på mitt vanliga inrutade jobb som jag nu bara vill ha kvar för de extra pengarna & den sociala bitens skull..

    Så till läsaren som skrev brevet: Ingenting är omöjligt! Dessutom är du så himla ung att du har gooooott om tid på dig att känna efter var du tycker är kul & vill göra! Att ta ett “skitjobb” under tiden är en bra idé för din ekonomi & självkänslas skull. Alla erfarenheter är bra erfarenheter & man lär sig alltid något överallt! & det är inte omöjligt att få jobb utan utbildning/erfarenhet. Irina skriver allt så bra här :)

  2. Stort grattis till det nya livet! :-)

    Det enda “jobb” man någonsin behöver utföra är det mentala: det som rensar ut övertygelsen om att man måste välja ANTINGEN en trevlig sysselsättning ELLER god ekonomi. Alla godsakerna hör ihop! Finns ingen anledning att beröva sig någon av dem.

  3. wooow det här inlägget gav mig så otroligt mycket kraft och mod! fick gåshud när jag läste :o
    jag har gått en treårig utbildning och är utbildad undersköterska, men vet inte alls om det är de jag vill jobba med. och med en far som är extremt negativ och tycker jag har slösat bort tre år genom att gå en ubildning som har gett mig en yrkestitel som jag nu inte alls är säker på om jag kommer ha någon “nytta” av.
    tack vare ditt inlägg här så kommer jag försöka stänga öronen så mycket som möjligt, jag vill inte lyssna på det,det är hans åsikter och får stå för honom. jag har mina egna, jag vill må bra och hitta hitta ett arbete jag trivs med, som undersköterska eller som något helt annat.
    Tusen tack!

  4. Min inbox innehåller en läsarfråga som handlar om ungefär samma sak du nämner. Kommer att besvara den så fort jag hinner (kan ta tid med tanke på det även finns en massa andra frågor där…).

    Men kortfattat tycker jag så här: vi utvecklas hela tiden och därmed bör även våra jobb hålla jämnt takt. Man “är” inget för resten av sitt liv. Så fort man blir intresserad av något nytt är man det istället och den enda frågan som återstår är: tillåter man sin fysiska verklighet att förändras till att återspegla sitt nya jag eller hakar man upp sig på att den borde se ut som man tidigare har bestämt – trots att man då valde utifrån preferenserna av en helt annan person än den man är nu.

    Låt pappa vara undersköterska och gör själv det du känner för. ;-) Och vägra se din utbildning som slöseri med tid. Utan den hade du inte upptäckt de drömmar du har idag och skulle därmed inte ha möjligheten att förverkliga dem!

  5. När jag pluggade hade jag ett diktcitat ovanför min säng för att påminna mig om en inställning som tog udden av prestationsångesten i studierna:

    “Må den som vill gå med på att de skiljs,
    för mig är meningen med livet att förena
    mitt yrke och mitt intresse
    som mina två ögon i seendet blir ett.
    Bara där kärlek och behov blir ett,
    och arbetet en lek som gäller livet,
    uträttas de stora dåden alltid
    för himmelens och en framtids skull.”

    Lite cheesy, men det gav mig en riktning. Om jag läste och pluggade för att jag tyckte att det jag lärde mig var intressant, då gick det bra. Om fokus blev för mycket på att prestera på tentorna och huruvida jag var en bra student eller inte kom ångesten som satta stopp för läsningen. Så är det nog också fortfarande för mig.

  6. Jättebra citat! :-D Inspiration är den enda sanna drivkraften.

  7. Hälsningar från mitt i natten i Åbo :)

    Fint inlägg! Jag tycker om citat i den här stilen:
    “My mother said to me: “If you are a soldier, you can become a general. If you are a monk, you can become the Pope.” But I was a painter, and I became Picasso.”
    -Pablo Picasso-

    Be the best you can be, then brake the mold… ;)

  8. Åh, vilken tur att du är vaken! Panikmejlade dig precis. Vet inte vad jag ska göra av mig själv. Lyckades med en grej som är coolare än något någonsin tidigare. Need to talk!

    Och ja, citatet är jättefint.

  9. Hmm.. jag kommer inte in i min mail härifrån… Kan du skicka det på nytt till heidimakeup-adressen, så ska jag läsa det med detsamma?

  10. Will do. Hold on i några minuter bara, skriver lite mer än jag skrev i det förra. Det innehöll bara: “JEEEEEE! Och samma på engelska. :-D :-D :-D Och glad midsommar!” Antar att du vill ha lite mer kött på benen… ;-)

  11. Gärna :) Jag har varit på väg i säng en bra stund redan, så nu vill jag ha något som gör det värt att vaka! In retrospect ;)

  12. Först tänkte jag skriva något lite längre än detta, men det räcker nog såhär:
    Det här inlägget väckte (och väcker) enorm inspiration inom mig och jag lär återkomma till det om och om igen. Tack!

  13. Känner värmen även av dessa rader. :-) Tack så mycket! Och välkommen tillbaka så många gånger du vill.

    PS. Min aktuella dröm, det som jag skrev att är beroende av “jättetur”… dagen efter att jag publicerade denna läsarfråga hände det jag hade väntat på! Ha ha, blev jättehäpen trots att jag borde veta bättre.

    Håller redan på att leva konsekvenserna av manifesteringen men är inte ännu redo att släppa in andra människor. Men den dagen kommer!

  14. Jag funderade på att skicka in en fråga till dig om just att vara arbetssökande, men så bestämde jag mig för att läsa det här inlägget som inte handlade om vad jag trodde! Jag drog till mig det med andra ord!

    Fantastiskt och så otroligt inspirerande inlägg! Jag skrev ut och läste igår och läste igen på bussen imorse på väg till en jobbintervju. Jag vet ju inte hur det kommer att gå än, men i mitt fall är det egentligen bara självförtroendet som saknas, och som det här inlägget hjälpte mig massor med, och det här var den bästa intervjun jag varit på! Tack!!

  15. Grattis, du har lagt beslag på känslan! :-) Håll ögonen öppna så märker du hur resten börjar anpassa sig för att matcha den.

  16. Hej, jag är också trött på att jobba med tråkiga saker, hade fast tjänst i butik, men gillade inte arbetstiderna, hur kul var det att komma hem mitt i natten?plus att lönen var kass! Jag har gått och vantrivts i snart ett år, har tänkt på ngt jävla sätt ska jag ta mig härifrån!
    Det var inte bara jobbet som sög energi det var också min boendesituation ja i Stockholm är inte boendesituatuionen den bästa, och efter många vändor in och ur rum och bo hos kompisar blev jag less, och tänkte nej nu får det räcka, jag flyttar hem till västkusten.
    För några veckor sedan kom jag in på en ekonomiutbildning jag tänkte ja här kommer lösningen, sa upp mig snabbt och lätt, var lättnad och trodde att allt skulle bli bra!

    Det blev det inte trodde först att jag ville bo närmare mina föräldrar och så fel jag hade, vi blev bara osams! Första dagarna i skolan var pest så tråkigt, jag tänkte hjälp ska jag läsa det här i 2 år! Jag ångrade mig saknade Stockholm så oerhört och gör fortfarande, Inte kan jag prata med mina nära och kära heller, dem tycker bara att jag är dum i huvudet, och frågar vad ska du göra i livet, du är faktiskt 30 år och ska du fått ett bra liv måste du läsa den här utbildningen, eller ska du leva på socialbidrag har du tänkt.
    Jag vill bara säga att det är inte bara ni unga människor som inte vill ha ett inrutat liv, även vi äldre har det likadant.
    Är det någon som har något bra tips till mig, lyssnar jag gärna, ha det bra och tack Irina för din blogg, den är mitt andningshål, har hjälpt mig många gånger:)

  17. Nej, det kommer verkligen aldrig någon ålder när man slutar vilja ha det livet fått en att föredra. Och tack och lov för det, annars hade det ju inte funnits någon möjlighet till att uppleva glädjen i det. :-) Vad kul att du trivs här hos mig. Jag önskar dig en riktigt härlig höst men många trevliga överraskningar. Bästa tipsbidraget från min sida: detta inlägg.

  18. Tack för ditt inlägg och tipset, önskar dig allt gott:)

Kommentarfunktionen är avstängd.