Den som väntar på något gott… behöver en OFF-knapp

Fortfarande kvar bland kommentarerna. Diskussionen gled över på ämnet tålamod, som inte behövs om man bara följer modellen 1) identifiera något önskvärt 2) njut av fantasin –> ens verklighet börjar plötsligt fyllas med synnerligen intressant stuff och omgivningen flämtar ”vilken TUR du har!”

Men som vi alla vet går det ofta till så här i stället: 1) identifiera något önskvärt 2) njut av fantasin… i några sekunder 3) börja hitta på olika saker du kan göra för att få det att hända 4) gör något som känns någorlunda ok, i alla fall om man jämför med att ligga och spotta i taket… 5) konstatera att ”det har inte hänt än, men borde hända när som helst nu”… med ca 1 minuts mellanrum, oftare om det är jätteviktigt 6) gå till steg 1 och upprepa processen. ;)

Guys, ni har ingen aning om hur väl jag känner igen mig i vissa av era beskrivningar. Vad ens ögon ser (och inte ser) är sååå distraherande! Och trots att man, som jag, av egen erfarenhet vet 100% säkert att det genast dyker upp en manifesterad version av ens önskan om man bara går med på att slappna av ens en liten stund, så envisas man ändå med att hålla krampgrepp om det där ”har det hänt redan? nej, inte än… har det hänt redan? nej, inte än…”.

Kan avslöja att jag tom. nu, när jag redan fått solklara, fysiskt manifesterade bevis på mitt nästa steg i livet (med en massa fina bells & whistles) och bara behöver leva ”mellan två verkligheter” i några veckor på grund av rent praktiska och helt logiska skäl, ändå är lite rastlös i huvudet. Lyckades tom. skjuta upp hela grejen med en månad, haha. Men det är ok. Förutom att det börjar bli kallt att powerwalka bort överflödig energi runt midnatt, nu när vi närmar oss 0-strecket. ;)

För er som inte har läst vad jag svarade bland kommentarerna:

Har du erfarenhet av någon liknande glitch och hur kom du i så fall loss?

Ja, jag har verkligen erfarenhet av en liknande glitch. Här kan du läsa om hur jag torterade mig själv länge och väl.

Man får väl ta det som en komplimang… ju mer medveten man är om sin makt och ju mer man tror på att allt är möjligt, desto lägre toleransgräns har man för sig själv om man inte ögonblickligen får sitt ”redskap” att funka och går från warm & fuzzy inside till fullfjädrad manifestering på nolltid. Typisk proffsskada alltså. ;)

Om du läser igenom din text tror jag att du, som garanterat hört Abe ge svar på liknande frågor lika många gånger som jag, direkt märker vad det är som bromsar upp manifesteringen. Ledtråd: ”högsta önskan” och ”jobbar och jobbar”…

Ett bra tips jag kan ge utifrån egen erfarenhet: för mig lossnade hela grejen så fort jag slutade ägna så mycket av mina dagar till att studera teori (t. ex. lyssna på Abe-inspelningar varje dag, vilket jag gjorde under en period) och i stället gjorde väldigt praktiska, jordnära saker som ”inte kräver hjärna”. Jag glömde allt vad personlig utveckling och loa heter och slog runt med mina finska kompisar utan att ha en endaste djup tanke i huvudet. När jag kom tillbaka till Stockholm fanns min dröm plötsligt där, fysiskt manifesterad. Jag var så oförberedd att det tog mig hela två dagar att inse exakt hur stor grejen var! :)

Ställ alltså undan böckerna, inspelningarna och tom. mina guider. Säg därefter ”f*ck it, jag ger upp!” och roa dig med något enkelspårigt, fysiskt och så ytligt som möjligt. Utan baktankar!

Bimbohugs från en annan glitchare!

…och feedbacken på strategin, som jag i min oändliga djupsinnighet kallar f*ck it-metoden, dröjde inte länge. Jag länkar raka vägen till den inspirerande ruta 22.

11 kommentarer :

  1. Hej igen Irina! Vilken respons det blev på min förra fråga om kärlek… Har en fundering till som rör något annat. Jag ska flytta och har visat lägenheten för några personer. En person, som inte har tittat på lägenheten men som är erbjuden att titta på den genom hyresvärden, har ringt mig och skällt ut mig för att min telefonsvarare har gått i gång ”varje gång hon har ringt”(1 gång enligt mina missade samtal på listan…). Eftersom damen ifråga har hemligt nummer och inte ville lämna meddelande har jag inte kunnat ringa upp. Samtalet kom sent på kvällen vid 22.30 (sent om man ska upp tidigt och jobba som jag) och hon skrek att det var MITT fel att hon inte kunnat titta på lägenheten innan ansökningstiden gick ut. Kvällen efter ringde hon och väckte mig igen och då svarade jag inte, eftersom hon skulle lämna besked om hon ville ha lägenheten samma dag. Idag pratade jag med hyresvärden som har ringt henne och bett henne kontakta mig igen. Nu såg jag att hon har ringt igen (när jag åt lunch) och inte lämnat sitt nummer igen, så jag kan inte ringa tillbaka och helt ärligt – jag vill helst inte, med tanke på hennes bemötande. Jag får en känsla av att damen inte kommer att ge sig. Hur gör man för att skaka av sig en sådan här människa?? Och att slippa gå till sängs med oron att hon ska ringa och skrika (stänger av telefonen på kvällen nu…). Jag vet att man får mer av vad man tänker på och oroar sig för och jag försöker tänka på annat och koncentrera mig på jobbet, men oh no, tanten dyker upp i skallen igen… Vad gör man??

  2. What can I say… det råkade blir en ny guide. :-) Men nu ska jag ta en paus. Tillbringar alldeles för mycket tid vid datorn.

  3. Åh Irina, vad snäll du är! Tack för att det blev en helt ny guide! Hoppas att den kan hjälpa fler än mig. Det känns som om jag kommer att sova bättre ikväll… Tack!!!

  4. En riktigt god natt! Glöm inte att stänga av telefonen. ;-)

  5. Såg att hon har ringt en gång till när jag var ute ett ärende och inte hade telefonen med mig… He he… Nu är telefonen är avstängd, tack för påminnelsen! :) Humöret är på topp efter att ha läst din guide! Tack igen. Sov gott!

  6. Jag tryckte på Off-knappen i förrgår. Ställde mig vid spegeln och sa ”f*ck it” och en stor lättnad spred sig inom mig. Härligt!!

  7. Jag gav upp – totalt!

    I ett antal veckor har jag ”kämpat” mot ett stort telecom-bolag. Jag har ingen täckning på min telefon om jag inte står utomhus, på shoppinggatan i den medelstora stad jag snart lämnar (måste bara trycka på off-knappen) för underbara Stockholm. Irritationen byggdes sakta med säkert upp under veckorna, jag kunde varken ringa eller ta emot samtal. Jag kontaktade kundtjänst, facebook-kundtjänst, butiker… inget hjälpte!! Irritationen var på topp och företaget ställde frågor som inte går att svara på!! Jag bad dem att de skulle avsluta mitt abonnemang men frågorna bara fortsatte och blev värre.

    Till sist satt jag med tårarna på väg och kände FUCK-IT, jag orkar inte. Jag skrev till tjejen på kundtjänst ”Jag ger upp! – Ni vinner” och så gick jag ut i fikarummet på jobb, tog en kopp kaffe, satt och stirrade rakt ut. Jag har sällan känt den känslan av uppgivenhet eftersom jag är en kämpe.

    5 minuter senare går jag in på kontoret igen och läser på skärmen.. ”Vill du att vi avslutar ditt abonnemang med omedelbar verkan?”

    Nya abonnemanget och nya telefonen är på väg och snart är jag inte i radioskugga längre. Nu önskar jag bara att jag skulle kunna slappla av och skita i allt så att lägenheten i Stockholm som är inom räckhåll för mig blir min. Jag har ju redan flyttat in mentalt…

    Happy friday alla!

  8. Lovely historia! Kan av egen erfarenhet lova dig att Stockholmslägenheter inte är svårare att locka in i sitt liv än en abonnemangsuppsägning. Jag kom över min älskade Östermalmstvåa precis på det där sättet. Tre månader kvar i den gamla lägenheten, ingen aning om varifrån den nya skulle dyka upp. Så jag lyckades äntligen slappna av och tömma huvudet på annat än att jag var 100% säker på att något bara måste hända. And it did. :-)

    Det viktiga att förstå är följande: när du ”ger upp” ger du inte upp din önskan, det är omöjligt. Du ger upp motståndet till den – du slutar alltså kämpa emot med en massa tankar om att det du vill ha inte ännu är verkligt och rulla filmen om vilka olika hinder det finns till dess förverkligande. Så fort man slutar med det här, då finns bara önskan kvar i sin renaste form. Och då spelar den ut sig i verkligheten.

    Välkommen till stan alltså! :-)

  9. Tack! Jag längtar så..!!! :)

    Har jag lyckats tänka fram bästa boendet på kanonadress i Barcelona så ska jag nog lyckas med Stockholm också. Skillnaden är att jag kände inte till LOA då, utan ”bara” gjorde det… Först nu har jag förstått vad inställningan jag hade då betydde!

    Men visst finns önska där!! :)

  10. Go for it! :-) Vill du ha något är det ditt. Eller bättre.

Kommentarfunktionen är avstängd.