Hur hanterar jag störande grannar?

S: Hej Irina! Jag lyckades manifestera världens finaste lägenhet – det blev exakt den lägenheten jag ville (pekade ut en lägenhet i ett hus och sa att den ville jag ha). Jag behövde inte ens söka den – det är en lång och cool historia men kort sagt: jag behövde inte göra mer än att önska den och släppa den. Den är helt underbar, men där finns ett problem: grannen ovanför klampar i golvet som en elefant och lyssnar på musik och tittar på TV på högsta volym, alla dagar i veckan… Jag hann bara bo i lägenheten två dagar, sedan fick jag plinga på halv tio på kvällen och be honom sänka ljudet eftersom han spelade musik så högt att han väckte mig. Han var vänlig och stängde av. Dagen därpå var allt lugnt men nu är han igång igen.

Jag vet att jag inte kommer någonstans genom att ringa på och klaga eller att tänka på det. Jag har köpt öronproppar och kan nu sova lite bättre. Men, om du har möjlighet att komma med ett kort tips hur jag kan förändra min boendesituation så är jag tacksam. Jag älskar ju allt det andra. I mitt förra bostadsområde var det tyst som i graven och jag var lite orolig när jag skulle flytta att det inte skulle vara lika tyst i det nya området…

Svar: Grattis till lägenheten! Ditt lilla problem är nästan identiskt med mitt tidigare, först i monsterversion och sedan i mycket lindrigare – och nu löst.

Jag kan utifrån egen erfarenhet och diverse experiment lova dig följande: ens aktiva avsky för något ökar dess närvaro i ens liv. Det gäller verkligen att hitta övertygelsen om att man inte är fången i situationen så att man kan trappa ner på hatet man rent automatiskt känner mot människor som ”förstör ens liv” och som borde bo i helvetet tills de lärt sig samexistera med civiliserade individer vars enda önskan är att få vara ostörda i sitt hem. Haha du behöver inte erkänna något, jag kan helt ensam stå för den här åsikten. ;)

I min förra lägenhet bodde jag vägg i vägg med en kille som precis flyttat ut från föräldrarnas villa och som trodde att han kunde ha vilda hela-natten-fester i den nya lyan precis på samma sätt som tidigare. Löste problemet i bästa diplomatanda, här hittar du detaljerna. Killed with kindness. Sen försökte sig grannen ovanför på samma sak. Jag hade haft en rätt stressig dag innan så han fick se en mindre charmerande sida av mig. Anfall är bästa försvaret.

Sista året jag bodde där flyttade det in en barnfamilj vägg i vägg med mig. Omg, såna är det värsta man kan drabbas av för man kan inte bussa hyresvärden på någon som stör en med barnskrik efter sju på morgonen lika enkelt som man kan på någon musikdunkande nattfestare – det är ju ”normalt” att barn vrålar rakt ut och välter möbler. Jag hittade min lättnad i simpel hämnd. Åt frukost till AC/DC och Billy Idol (även bra mot dammsugare) och stornjöt. Vrålar bäst som vrålar sist.

Efter att jag flyttat in i min nuvarande lägenhet var det tyst som i paradiset… tills jag började tänka för mycket på det – orsaken till att jag ogillar rådet om att man ska vara tacksam, uppmärksamheten hamnar direkt på det man är tacksam för att slippa… Då visade det sig att grannen bakom väggen gillade att öva gitarrspel, skrika högt (ibland som reaktion på fotbollen, ibland av okända skäl som jag personligen anser beror på att man är mentalt efterbliven) och ta hem kompisar med samma ljudnivå och intressen.

Jag, som är mycket smartare nuförtiden, har låtit bli att blogga om det här och har inte heller diskuterat det med någon. Väcktes en gång av en nattlig fest. Satte P för den vänligt men bestämt, med resultatet att det aldrig upprepats. När gitarrplinkandet kört igång har jag antingen tagit tillfället i akt att se Burn Notice på normal volym (tjutande bildäck och vilt skjutande ska kännas i ryggmärgen) eller gått ut på powerwalk. Allt det här utan att vara bitter! Jag älskar att mitt sovrum och kök ligger så långt ifrån grannen att där alltid är tyst, och jag frossar i faktumet att han nästan aldrig är hemma – vilket nuförtiden är nästan jämnt.

Och nu när jag verkligen känner att jag funnit ro i den här grejen tog mitt liv en ny vändning som innebär att jag kommer att flytta. Till något ännu trevligare om jag håller samma kurs jag gör nu. :)

Du har antagligen redan fått en massa konkreta råd om vad du kan göra (t. ex. spela in oljudet, kontakta hyresvärden och spela upp) men kom alltså ihåg det allra viktigaste: hitta känslan av kontroll FÖRST och vidta DÄREFTER åtgärder som känns logiska. Tom. när jag väcktes mitt i natten och var flyförbannad tog jag mig tid att hitta övertygelsen om att jag faktiskt har läget under kontroll innan jag ringde på hos grannen. Och när jag gick därifrån kände jag äkta lättnad och hopp – inte förtvivlan, hjälplöshet eller bitterhet.

Gör allting du gör utifrån kärlek till lugnet, inte utifrån avskyn för oljudet – det är avgörande för hur läget utvecklas framöver. Som du redan gissat är det din oro över att ditt nya bostadsområde inte skulle vara lugnt du nu upplever i manifesterad version. Men no worries, det går att förändra. Du måste bara hitta tillbaka till samma sinnestillstånd, dvs. samma kärlek, du hade när du bodde på förra stället. Förvänta dig att det här löser sig lika enkelt som att du fick lägenheten. Du har ju redan fått bevis på att ”mirakel” händer. Och tror du verkligen att universum har svårt att ge dig ett nytt, lugnt hem? Absolut inte! Du kommer att bo i ett sånt igen så fort du själv matchar det i attityd.

Lycka till & ha en riktigt glad och fridfull jul!

5 kommentarer :

  1. Tack för dina råd och för att du bjussar på egna exempel! Jag ska läsa din guide en gång till så att jag verkligen kommer ihåg hur jag ska göra.

    God Jul på dig med!

  2. Det enda som finns att komma ihåg är att må bra. :-) Resten av det jag skrev om är bara mina personliga lösningar som var lämpliga för mig just där och då. Dina kommer att dyka upp på samma satt.

  3. Hej Irina! Kan berätta att grannen knappt har varit hemma under julen! :-) Och jag har njutit av lugnet och tystnaden. Igår började lägga märke till det och började då oroa mig för att han skulle komma hem. Det tog nog inte ens fem minuter innan jag hörde honom klampa runt igen. Universum levererar snabbt ibland, he he…
    /S

  4. Oh my lord Irina! Eftersom jag började tänka på min granne och oroa mig igen för att lugnet skulle brytas så fick jag ännu mer oljud i huset! I natt hade en annan granne brakfest, på en måndag!!! Och vid halv tolv knackade jag på hos honom. Han bara flinade och skickde ut en 40-årig vännina som vinglade ut med sitt vinglas och det var en gammal kollega till mig som vrålade ”Nä men heeej! Är det för högt?? Vi lovar att sänka musiken!” vilket de gjorde och sedan skrek de i någon timme till innan de äntligen gick ut. Jag är så seg på jobbet idag och har huvudvärk… Så snabbt kan Universum leverera när man oroar sig och dessutom berättar för andra om det. Jag var ju ”tvungen” att älta av mig till mina vänner och familj att grannen hade börjat klampa runt igen och dessutom skriva det till dig… Nästa gång jag säger något ska det vara för att grannarna har flyttat eller för att jag har gjort det – till en tyst lyxig bostad! ;-) Nu ska jag åter koncentrera mig på den där underbara känslan av en lugn bostad och allt som jag älskar med den! Ha en fin dag!
    /S

  5. Såna här erfarenheter är guld värda – när man verkligen kan dra paralleller mellan sin egen fokusering och att det man observerar expanderar. Spelar ingen roll att man ”övat” på något negativt, övertygelsen om att man själv skapar sin tillvaro blev ju stärkt i alla fall. Och nu är det ju bara logiskt att börja finslipa sin uppmärksamhet till förmån för önskade upplevelser. Grattis alltså! :-)

Kommentarfunktionen är avstängd.