Det värdefulla i ett riktigt dåligt ligg

Sara: Hej fina Irina! Åh vad jag önskar att jag kunde vara lite mer som du! Gång på gång träffar jag killar som inte är bra för mig… Men den senaste var droppen! Han ville bara ligga och är samtidigt otrevlig ( även i sängen) när vi ses! Jag var glad över att han ville komma till mig några timmar men efteråt kände jag mig nästan skitig! Varför tror du eller ni läsare att man tillåter eller tolererar en sån människa? Jag trodde naivt att han skulle vilja ha mig när han fick hålla om mig och min fina kropp… Han behandlade mig som i porrfilmerna! När jag ville ha närhet! What to do?

Svar: Och hur tror du att jag har blivit som jag är? Genom att testa olika saker, uppleva konsekvenserna, fira / duscha (beroende på vad dessa konsekvenser blev) och fortsätta framåt en massa nyttig kunskap rikare.

Det viktigaste jag lärt mig (gäller alla områden) är att man inte ska försöka fixa sin mentala obalans genom att manipulera dess fysiska manifestering. Det är som att ställa sig framför ett tåg i maxfart och försöka styra in det på rätt spår, i stället för att växla spåren rätt innan tåget kommer.

Han var otrevlig (även i sängen), skriver du. Hur hamnade han i sängen om han var otrevlig redan innan?

Han hamnade där därför att du ignorerade känslan av obehag och försökte tvinga fram önskat resultat genom handling. Men det är helt ok. Om en svag obehagskänsla inte räcker för att du ska inse att du fokuserar på något som strider mot dina preferenser (avsaknad av närhet) så kan du fortsätta och få en starkare känsla, och en ännu starkare, och därefter en fullfjädrad fysisk upplevelse – i flera steg, t. ex. en kille som först är oartig mot dig i telefon, därefter lätt oförskämd vid matbordet och sen, ifall du fortfarande envisas, ett svin i sängen.

Att hålla om dig och uppskatta din fina kropp kräver en person som redan gör det emotionellt + att du själv redan upplever det emotionellt (= motsatsen till närhetsbrist). Känsla först, handling därefter. Det går inte att hoppa över mental synkronisering med sina mål. Att bara göra saker utan att först ha uppnått harmoni med dem mentalt resulterar alltid i en lika oharmonisk fysisk konsekvens.

Men jag upprepar, drama är helt ok. Tack vare starka och tydliga erfarenheter som denna kommer du, precis som jag, att vara mycket mer uppmärksam på dina instinkter. Snart kommer du att kunna avgöra hur väl en människa matchar dig på några sekunder och du kommer att känna exakt vilka sidor av varandra ni kan ha nöje av att avnjuta tillsammans och vilka du ska låta bli helt. För tom. inom en och samma person finns en massa nyanser som kan vara synliga / osynliga för dig beroende på vilken nivå du ligger på, i alla tolkningar… ;)

Om du har duschat klart föreslår jag att du sänder en varm tanke till killen för att han varit en så fantastiskt bra lärare för dig. Man lär sig inte genom ord (annars hade denna guide hjälpt), man lär sig genom upplevelser. Därefter hittar du ett humör och en attityd som känns bra och låter rätt omständigheter komma till dig. I stället för att erbjuda mutor, söka kompromisser eller försöka vara inställsam så att du är någon annan till lags ska du nu intressera dig för följande: är den här personen mig till lags? Börja ta dig själv och dina behov på allvar och respektera samtidigt att inte alla i din omgivning passar dig. Låt bli att försöka tvinga andra ge dig det du behöver så kommer de att låta bli att tvinga dig ge dem det de behöver.

That’s it. Nu har du extraherat all nytta som finns i upplevelsen och kan släppa den. Börja frossa i den nya versionen av dig själv som händelsen hjälp dig skapa. :)

Så här ska det låta!

PS. Jag var själv med om en liknande erfarenhet under gymnasietiden. Blev attraherad av en kille och kunde inte acceptera att han visade så svalt intresse för snygga, trevliga, bäst-i-hela-världen mig. Lyckades efter mycket möda och besvär charma in mig i hans sovrum… och blev behandlad ungefär som du beskrev (fast jag är anhängare av porr och det här var alltså sämre, haha…). Därefter visade han mig dörren.

Fick senare veta att han precis blivit dumpad av en tjej han var dödskär i och bara kunde tänka på henne. Perfect match alltså, en desperat människa som försöker handla sig fram till en känsla av närhet + en annan desperat människa som försöker handla sig fram till känslan av närhet. Den här killen sökte faktiskt upp mig senare och bad om förlåtelse, men inte förrän jag gett mig ett avslut själv. Man får allt man önskar sig – efter att man hittat känsloläget av det.

10 kommentarer :

  1. Tack för att du skriver så bra! Och tar bort en del ångest när du skriver saker som 2 I stället för att erbjuda mutor, söka kompromisser eller försöka vara inställsam så att du är någon annan till lags ska du nu intressera dig för följande: är den här personen mig till lags?”
    Det var någonting som jag behövde höra.. Jag håller just nu på att sortera i mitt liv, och jag vill byta ut alla negativa känslor.. Och jag tänker börja med att sluta hitta på ursäkter för att jag blir överkörd på jobbet.. Jag ställer alltid upp och finns alltid där, men ändå så har chefen bestämt sig för att ge andra (som började jobba efter mig) mer tider.. Inte okej! Så nu ska jag damma av mitt CV och söka andra jobb där jag blir uppskattad.. För det förtjänar jag!
    Har du skrivit någonting om att våga släppa och gå vidare, eller byta spår? Jag skulle gärna vilja läsa det med i så fall :)

    Ha en bra dag och tack för hjälpen som du ger!

  2. Läser din blogg med stor behållning… och denna gång var du extra klok IMHO!

  3. Tack för du skriver… Tack, tack, tack :-)

  4. Jag har förstått att Irina helst inte svarar på frågor här men kanske någon annan kan tycka till? :-)

    Jag tänkte på det här med att man inte ska lägga över ansvaret för sitt välmående på andra. Men ibland så är man ju beroende av andra för att nå sina mål. Som t.ex. att skaffa barn. Är kvinna i 35-årsåldern som längtar efter barn, så i varje ny relation så har jag i bakhuvudet att jag hoppas att detta ska leda till att vi bildar familj. Ibland stannar jag t.om. kvar lite för länge i förhållandet för att jag så gärna vill att det ska fungera, för att lyckas bilda familj.

    Hur kan mitt välmående INTE vara beroende av en en mans gillande, om min högsta dröm är att bilda familj?

    För mig funkar attraktionslagen bra på andra områden men inte på detta :-/

    Tacksam om någon svarar eller länkar till relevant blogginlägg (har läst det mesta här men hittade inget om just detta)

  5. Hej Karin!
    För du måste fixa humöret innan du kan få någon att skaffa barn med dig!
    Du är antagligen inställd på frånvaron av barn att du bara drar till dig män som det inte blir några barn med! Ditt välmående är inte beroende av den andra, eftersom det bara är du som sätter käppar i hjulet när du försöker för mycket!

    Slappna av och förvänta dig barn i framtiden utan tvivel! DÅ har du kontrollen över ditt välmående!

    Lycka till! Be Happy! Kram

  6. Ja, så är det förstås. Jag vet att jag sätter käppar i hjulet många gånger om med ett negativt tänkande kring de här sakerna. Jag tänker att män vill inte ha barn, män vill alltid vänta jättelänge innan de skaffar barn, relationer är svårt, jag är dålig på relationer, jag kan inte må bra i ett förhållande etc etc.

    Jag försöker bryta det mönstret :-) Har eg. lätt för att få killar intresserade men så fort det blir allvar blir det jobbigt för mig pga de här tankarna.

    Mina mamma blev ihop med min pappa enbart för att kunna bilda familj (verkar det som när hon pratar om det) och de har ett olyckligt äktenskap där hon klagar och är missnöjd med allt han gör. Detta har gått ut över oss barn, och jag har blivit slagträ för hennes självömkan. Hon kräver att jag ska vara tacksam för att hon skaffade barn men jag vill inte behöva vara det, det var hennes val och inte mitt. Min största skräck är att bli likadan själv, större än rädslan att aldrig få barn.

    Jag vill gärna ha ett förhållande och en ”normal” familj men jag har så svårt att upprätthålla tron på att det kan hända för mig.

  7. Jag förstår Karin! Du längtar jättemycket efter barn. Samtidigt är du rädd att du inte ska kunna få det på den vägen du vill och ösnkar.
    Du tänker att du kanske måste stanna kvar i ett förhållande, eller hålla ut bara för att det kanske kan bli barn i framtiden! Men det är ju inte så din önskan ser ut, eller hur!?

    Du har ju redan det perfekta förhållandet och dina barn i din önskedepå! Du är bara inte inställd på rätt frekvens! Låter flummigt men det är verkligen så! Du tvivlar, känner oro och är rädd! Det är för långt ner, så du behöver traska uppåt lite!
    I din ”verkligehet” (som inte är fysisk verklig ännu) finns det inga tvivel. Det finns bara kärlek, romantik och barn! Där känner du ingen tidspress eller, när/var/hur!

    Mitt tips till dig är:
    Skriv ner allt du drömmer om! Låtsas att du skriver till något högre än dig själv. Något som tar emot dina önskningar och lyssnar på bara dig! Sen slappnar du av och fyller dig själv med hopp! (Eller ingenting alls om det känns bäst)
    Du känner endast rädsla för att det är en manifestation från tidigare tankar!

    Försök inte tvinga fram ett resultat genom att desperat leta efter partnets som kan ge dig en familj! Behöver jag ens säga vad du kommer dra till dig då?
    Man kan liksom inte vara fokuserad på avsaknaden och samtidigt få det man vill ha! Jag har provat! ;-)

    Hoppas du tar dig uppåt på känsloskalan genom att ge dig själv kärlek! Så kommer det andra sen! Promise ;-)
    Kram

  8. Ja precis så är det – jag är rädd att jag måste betala ett högt pris för att få uppnå min dröm, att jag måste betala genom att vara i en relation som jag inte trivs i. Ofta stannar jag kvar lite för länge, eller låter bli att säga ifrån när killen inte är schysst, för jag inbillar mig att jag måste ta vara på chansen. Detta bekräftas också av omgivningens reaktioner när en relation tar slut – från mamma får jag alltid höra att det är en besvikelse för HENNE när det tar slut, samtidigt som hon kommer med förebråelser av slaget ”vad ska det bli av dig, tiden går” osv. vilket bara drar ner en när man som mest behöver hopp.

    Jag gick på djupet med vad du föreslog om att ”ta mig uppåt på känsloskalan” och letade reda på den känsloskala som Irina listat i ett tidigare inlägg som handlade om sockersug, och skrev för varje steg ner exempel på känslostyrda tankar jag haft kring det här med barn.

    1. Lycka/Vishet/Styrka/Frihet/Kärlek/Uppskattning ”När jag är mamma till mina barn kommer jag älska dem så mycket att hjärtat nästan brister. Jag blir lycklig när jag tänker på att jag kommer få vara mor och ge dem kärlek och finnas till för dem!”
    2. Passion ”Jag blir en fantastisk mamma, jag vet precis hur jag ska vara.”
    3. Entusiasm/Iver/Glädje ”Det kommer bli så roligt att bli mamma. Åh så jag längtar!”
    4. Positiv förväntan/Tro ”Jag tror att jag kommer bli mamma.”
    5. Optimism ”Varför skulle inte jag kunna bli mamma om så många andra kan det?”
    6. Hoppfullhet ”Jag hoppas att jag kommer bli mamma.”
    7. Belåtenhet ”Det är rätt ok ändå som jag har det.”
    8. Leda ”Jag är trött på att inte ha någon familj.”
    9. Pessimism ”Det är svårt att bli mamma.”
    10. Frustration/Irritation/Otålighet ”Det är bråttom! Jag måste börja typ nu om jag ska hinna bli mamma!”
    11. Nedtyngdhet ”Jag blir ledsen när jag tänker på att jag inte har det jag behöver för att bli mamma just nu.”
    12. Besvikelse ”Vad synd att det inte blivit något av de möjligheter att bli mamma som jag hittills haft.”
    13. Tvivel ”Det är inte säkert att jag blir mamma.”
    14. Oro ”Tänk om jag aldrig blir mamma.”
    15. Förebråelse ”Jag borde göra annorlunda val, jag lägger krokben för mig själv.”
    16. Modfälldhet ”Det är ingen idé, kan lika gärna ge upp.”
    17. Vrede ”Livet känns orättvist. Varför får alla andra barn utom jag?”
    18. Hämndlystnad ?
    19. Hat/Raseri ?
    20. Avund ”Fan att det ska vara så lätt för alla andra, det är orättvist.”
    21. Otrygghet/Skuld/Ovärdighet ”Det är fel på mig, därför kommer jag inte bli mamma.”
    22. Fruktan/Sorg/Depression/Förtvivlan/Maktlöshet ”Det känns så fruktansvärt att jag aldrig kommer få bli mamma att det gör ont i mig.”

    Jag lade in den här för kanske det finns någon som känner igen sig :-) Det blir tydligt hur mycket skräp-tankar man bär runt på :-/

    Skrev ner allt jag drömmer om också (som du föreslog) så nu har jag en hel vision board att kika på då och då. Stort tack för ditt pepp, är så glad att jag fick svar! :-D

  9. Varsågod! :-) Va kul att du blev inspirerad! Det är rätt riktining! Den här bloggen har förändrat många saker i mitt liv ;-)
    Kram

  10. Karin, du beskrev ungefär så som jag själv tänker om mig själv. Mitt ”problem” är inte avsaknaden av barn, för jag vill inte ha några, däremot vill jag så himla gärna ah en pojkvän. Därför går mina tankar ungefär som dina, först försöker jag ”inbilla mig” att jag har tro, hopp och kärlek som ska leda mig till en partner, sedan börjar de negativa tankarna ta över, typ ”om jag hade haft förmågan att attrahera en partner hade jag redan haft en, alla andra kan vara i och upprätthålla ett kärleksfullt förhållande utom jag, det är ingenting för mig” osv osv. Det var fint att läsa att vi är fler som går runt och sätter kroksben för oss själva. Jag önskar dig all lycka till i att ta dig ur din situation, så ska jag fortsätta kämpa på min kant :)
    kram Katarina

Kommentarfunktionen är avstängd.