Hur botar jag min flygrädsla?

T: Hej Irina! Jag är en sjukligt flygrädd kvinna som nyss har gift sig och längtar ut på smekmånad till underbara USA! Faktiskt tack vare dig och all USA inspo. Berättade nyss för min make att det nog inte blir någon… aj vad ledsen han blev och särskilt då jag känner att jag verkligen trott själv att visst det blir av. Nu skulle vi boka och tvärstop. Paniken tog över. Och ja, jag har gått igenom all möjlig terapi genom åren men icke…

Jag undrar eftersom du åkt mycket till USA är det väldigt hemskt? Dvs extra mycket turbulens osv? Du åker ju ensam flera gånger också visst? Är du inte livrädd? Turbulens tycker jag är värst… vet du om nåt flygbolag är bättre? Min rädsla är ju inte på den nivån att jag kan skingra tankarna med böcker och serier utan det är totalpanik. Hålla i stolen, böla, skaka… ja, du förstår.

Svar: Grattis till kärleken! USA är fantastiskt, jag tycker absolut att du borde besöka det. :) Jag har flugit till New York, Chicago och Miami med mellanlandningar i diverse europeiska städer. Och så en massa gånger direkt till Fort Lauderdale vilket är ca 10 timmar uppe i luften. Ja, jag flyger ensam och nej, jag är inte det minsta rädd – förutom när det finns vrålande småbarn bland passagerarna som ska boarda samma plan. Då är jag nära att sjunka ner på mina bara knän och be till högre makter att de hamnar så långt bort från mig som möjligt. LOL

Vad gäller turbulens har jag inte råkat ut för något speciellt otrevligt. Trodde att det skulle vara jätteblåsigt förra sensommaren och hösten (Florida har ju sin orkansäsong då) men konstigt nog blev det lugna flygningar varje gång. Exakt hur mycket turbulens det blir är väldigt svårt att förutsäga så man kan tyvärr inte få några konkreta löften på förhand. Vilket flygbolag man flyger med är, i det här fallet, inte heller av betydelse. Men turbulens känns mindre i stora plan än i små, du ska därför undvika propellerplan och enbart flyga med jetplan. Atlanten korsas med flygbolagens största plan så där går det omöjligt att välja fel. Tänk också på att turbulens känns minst om man sitter i mitten av planet, försök därför undvika platser långt fram och långt bak.

Jag gillar att flyga med Norwegian. Dels för att de flyger direkt till FLL men också för att de, trots att de profilerar sig som ett lågprisbolag, har satsat på en modern flotta. Deras Dreamliners är mycket trevligare än allt annat jag flugit med (observera dock att jag aldrig testat de asiatiska flygbolagen). Men nu pratar vi alltså om insidan, rent säkerhetsmässigt spelar det ingen roll vilket flygbolag du väljer inom EU / USA. Bolag med dåliga rutiner eller bristande säkerhet blir direkt svartlistade och förbjuds flyga här.

Nu över till din egentliga fråga. Jag skulle absolut inte försöka bota min flygrädsla genom en resa över Atlanten. Det är ju som att hoppa ner i en grop med kobror då man är rädd för ormar. No way! Varför inte börja med 50 minuter till Helsingfors / Oslo / Köpenhamn (beroende på vad som är närmast dig)? Gärna tillsammans med någon som älskar att flyga och sitter glad och avslappnad bredvid dig. Och innan du testar det, åk ut till en flygplats och vänj dig vid miljön. Titta på flygplan som lyfter och landar medan du dricker något gott, utan att känna pressen att flyga. Och så skulle det säkert vara nyttigt att bara gå in i ett flygplan på marken och sitta där en stund utan att lyfta. Det finns tom. möjlighet att tillbringa en hel natt i en begagnad jumbojet, kolla här. Vänj dig helt enkelt vid att känna andra känslor gentemot flyg än de du är van vid nu – stegvis.

Men innan du gör något av det där, ta makten över ditt välmående på ett större plan. Jag vet inte vilken slags terapi du genomgått men jag är desto säkrare på varför den inte hjälpte. T. ex. kurser för flygrädda går ut på att man får mycket information om exakt vad det är som händer i planet, vad olika ljud orsakas av, vilka säkerhetsåtgärder som finns osv. Det här är jättebra, men det skingrar fortfarande inte s. k. irrationell oro över att det uppstår något tekniskt fel man omöjligt kan hantera eller att piloterna begår en dundertabbe eller att vädret spårar ut totalt eller att någon kapar planet… jag du har säkert en lång lista på hemskheter, annars skulle du ju inte vara rädd. Vad som verkligen hjälper är att sluta söka trygghet i yttre faktorer (som alla är bortom ens kontroll) och finna en källa av trygghet inom sig själv. Läs vidare så ska jag förklara.

JFK :: min allra första amerikanska flygplats

Guess what, för bara några år sen var jag också flygrädd. Ja, du läste rätt. Jag som nu pendlar över Atlanten var flygrädd! Inte så att jag blev hysterisk av att boka en resa, men när jag väl satt i planet hade jag ont i magen och var tvungen att kontrollera andningen samt distrahera mig själv med lugnande tankar under hela resan. Mina ben var som kokt spaghetti varje gång jag klev av planet! Det var absolut inget nöje att flyga och den här fobin var extra störande eftersom jag då besökte Finland nästan varje månad.

Vad som löste problemet för mig var att jag råkade bli intresserad av attraktionslagen. Jag fattade vad “döden” egentligen är och att saker som händer en inte alls beror på slumpen utan faktiskt är en logisk och förutsägbar process. (Allt det här finns förklarat i min bok). Jag konstaterade med en gång att jag humör- och attitydmässigt ligger väldigt långt ifrån ett tillstånd där olyckor och skador är nästa logiska steg. Och att lämna jordelivet är inte heller aktuellt. Min nuvarande livsupplevelse känns fortfarande intressant och utmanande, och jag känner inte något större motstånd till mina drömmar, absolut inte i den mån att glappet mellan mig och idealmig enklast skulle minskas genom att jag släpper taget om den här tillvaron och fortsätter med ett “rent blad”. Det verkar långt mer logiskt att jag är en matchande komponent för lyckade flygningar än att attraktionslagen grupperar ihop mig med motsatsen.

Jag vet att det här kan låta otillfredsställande för någon som inte känner till / tror på attraktionslagen men jag berättar i alla fall. Idén är nämligen inte att du kopierar min lösning utan att du ska hitta något som känns logiskt för dig och som ersätter din nuvarande övertygelse om att hemska saker kan hända dig out of the blue (haha, sorry, kunde inte låta bli). En del människor finner trygghet i vetenskap och statistik: flyg är det säkraste fortskaffningsmedlet, du löper mycket större risk att råka ut för en bilolycka. En del människor tror på gud: om de lever enligt vad deras religion föreskriver så skyddar gud dem mot allt hemskt. En del är övertygade att de kommer att klara sig så länge de bär sina turstrumpor, andra går till medier som intalar dem att de kommer att leva ett långt och lyckligt liv. Och många tror bara att “sånt händer knappast mig” eller är så fokuserade på annat att de inte tänker på ämnet överhuvudtaget. Spelar ingen roll vad som funkar för dig men uppnå alltså mental balans innan du skrider till fysisk handling! Tvinga dig inte ombord innan du är så redo att du känner lust att göra det. Dina känslor talar om för dig när du är redo och upplevelsen som följer kommer att återspegla dem.

För mig kom förbättringen väldigt fort. Efter att ha fått den där aha-upplevelsen och hunnit smälta den i någon vecka var det dags för nästa flygtur. Av gammal vana var jag lite nervös när jag klev ombord men när vi lyfte gjorde jag plötsligt något som jag tyckte att var obehagligt tidigare – jag tittade ut genom fönstret. (Jag bokade alltid en gångplats men nu var platsen bredvid mig ledig så jag hade hela raden för mig själv.) Planet befann sig fortfarande under molnen och jag stirrade fascinerat på Arlanda-åkrarna. Allt ser så vackert ut uppifrån! Sen gjorde planet en tvär sväng för att ta kurs mot Helsingfors och jag flämtade till (av förtjusning!) då horisonten plötsligt flyttade sig 30 grader högre upp. När riskfaktorn är borta är det ju precis som att bli underhållen på ett nöjesfält. Det är jättekul att flyga! :D

Ännu intressantare är att jag redan under följande resa råkade ut för en ordentlig hagelstorm. Jag hade aldrig tidigare varit med om något ens i närheten av det här: när planet gick ner för landning skakade det så häftigt att rumpan lyfte lite från sätet – vilket jag knappt registrerade (!!!) för jag hade hamnat bredvid en jättecharmig affärsman och vi skrattade så mycket åt varandras historier att världen runtom nästan inte existerade. När vi landat och piloterna bad om ursäkt för att det varit så ryckigt på slutet, då processade min hjärna äntligen hur galet stark turbulens vi just varit med om. Och sen skattade jag igen och tänkte: ok, nu VET jag att jag inte är flygrädd längre. :)

Några bonustips:

– Precis som du nu gjort med mig – det hjälper att prata med folk som inte är rädda för att flyga. Jag själv upptäckte att jag faktiskt hade hela två flygvärdinnor i min bekantskapskrets. Efter att ha frågat ut dem smittades jag av deras lugn och entusiasm. Och min vän Konrad har faktiskt flygcertifikat. Han har varit fantastisk bra på att lugna mig och förklara grejen ur både ingenjörs- och pilotsynvinkel. Det lönar sig alltså att se sig om i sitt nätverk och bjuda ut rätt person på en fika och en pratstund.

– När jag flög var det mindre skrämmande att sitta vid gången än vid fönstret. Speciellt vid uppstigning och landning händer det att planet svänger ordentligt och är man då det minsta flygrädd är synen av horisonten på “fel” ställe inte till någon tröst. När jag lät bli att titta ut genom fönstret kändes det nästan som att åka buss och det var enklare att tänka på andra saker.

– Ta det lugnt om någon medpassagerare inte verkar ha stängt av all sin elektroniska utrustning. “Idioten” är kanske inte alls är en idiot utan bara någon rutinerad flygare som hänger med i utvecklingen. Reglerna har ändrats och nuförtiden kan man ha sina gadgets påslagna från gate till gate så länge de befinner sig i flight mode. Självklart har man räknat med möjligheten att några påslagna telefoner inte skulle befinna sig i flight mode, men inte ens det utgör någon riktig fara. Här kan du läsa EU-reglerna och här finns USA:s motsvarighet.

– Det hjälper att ta reda på vad sånt som skrämmer en egentligen är. Det högsta ljudet du hör vid uppstigning är landningsstället som fälls upp. Om det tjuter och dunkar är det alltså goda nyheter. ;) Jag blev mest nervös av “störtljudet” som hördes när vi började gå ner för landning. Det visade sig vara hydraulpumparna som gör att vingklaffarna fälls ut för att sakta ner farten. Smajla när du hör det ljudet, det betyder att allting funkar perfekt. Ser du vingarna skaka är det också helt normalt. De är byggda att vara flexibla och tål att böjas i kraftiga vinklar. En annan grej som gjorde mig orolig var att det vid landning ibland kändes lite som fritt fall. Jag kom fram till att det mest berodde på att motorljudet gick från att ha varit högt till att vara väldigt lågt, då är den logiska paniktanken förstås: herregud, motorerna har stannat och vi har ingen kontroll över plåtlådan längre! Den riktiga förklaringen är mycket trevligare: när man lämnar marschhöjden drar piloterna av gasen så att motorerna går på tomgång medan man sjunker ner mot flygplatsen. Precis som på en bil låter det tystare när man slutar gasa och bara rullar nedförsbacke på tomgång.

– Att planet vid uppstigning / landning ofta svajar lite extra beror på att lägre höjd ofta har mer turbulent luft, och blåser det t. ex. sidovind får vingarna olika mycket lyftkraft på höger och vänster sida. Att vinden påverkar planet lite (eller mycket) är fullständigt ofarligt eftersom ni inte befinner er i en bil på en smal väg kantad av diken eller bergväggar, eller på en båt som kan kantra. Det finns oändligt mycket utrymme i luften så det spelar ingen roll om det kränger. Piloterna korrigerar färdriktningen och du kan vara säker på att de är hårdrillade i att landa i tusen gånger värre förhållanden än det nuvarande. Åskmoln syns tydligt på radarn och man flyger självklart inte genom de värsta områdena. Och tom. om blixten skulle slår ned i planet är det ofarligt. Du behöver aldrig vara orolig för planet i sin helhet, det värsta som kan hända är att du skadar dig på din egen iPad om du inte lägger den i stolsfickan när personalen säger till. Eller att du slungas framåt / uppåt om du inte har på säkerhetsbältet. Två saker som du har total kontroll över.

– Jag har varit med om relativt lite turbulens under mina år på resande fot. Men ostadighet är en helt naturlig del av flygning och inget att frukta. Planet flyter ju fram på luft ungefär på samma sätt som en båt flyter fram på vågor, då är det självklart att man märker ett visst svajande. Att “fasten your seatbelt”-skylten tänds mitt i en flygning innebär alltså inte att det håller på att hända något oväntat och farligt. Det betyder att piloterna medvetet flyger in i ett område med luftströmmar som blåser i olika riktningar och anser att lite skak inne i planet är en mindre issue än att ta en omväg. Med tanke på hur höga säkerhetskraven är väljer man inte det alternativet om det skulle innebära minsta lilla risk. Att utsätta passagerarna för långvarig turbulens ligger inte heller i flygbolagets intresse.

– Hur mycket det än slarvas på andra arbetsplatser så är cockpiten inte en sådan. Orsaken är uppenbar: personalen sitter i samma plan som kunderna. Så även om ditt liv var värt mindre än ett ruttet lingon för piloterna är deras eget liv av högsta värde. Var alltså säker på att de inte tar några risker, de vill landa helskinnade minst lika mycket som du. Tänk också på att planet största delen av tiden styrs av autopilot. Piloterna behöver alltså inte trötta ut sig med att “köra” planet som man kör en långtradare utan finns med för att finslipa detaljer. Ytterligare en skillnad från andra arbetsplatser är att man slipper praktikanter och nyutexaminerade klåpare som tänker lära sig i farten. Piloter som tillåts flyga passagerarplan måste ha flera års erfarenhet och man vidtar så extrema säkerhetsåtgärder att de som flyger tillsammans inte ens får äta samma mat bara för att undvika risken att båda blir magsjuka. Hoppas att det här skingrar den mänskliga faktorn-paniktankarna lite.

– Om och när du väl bestämt dig för en flygtur, befinner dig i planet och dörrarna har stängts: ge upp. I stället för att sitta och försöka ha stenhård koll på allting (precis som om det skulle hjälpa) konstatera att ditt liv den närmaste tiden är helt och hållet i pilotens händer. Det finns absolut inget du kan göra och att må dåligt gör dig så utmattad att du helt enkelt släpper den här grejen. Är det meningen att du ska dö så skulle du faktiskt inte behöva ta dig upp i luften för att drabbas, och en lyckad landning kommer inte heller att rädda dig om din tid verkligen är ute. Flygresan är alltså irrelevant. Så säg: “fuck it”, börja tänka på varför du valt att flyga (Florida-stränderna är paradiset på jorden, jag lovar!) och LEV LIVET. Det är ju det du egentligen är rädd för att gå miste om. Så… gör det då! :)

6 kommentarer :

  1. Bra svar och många konkreta tips! Tänkte bara komplettera med lite egna reflektioner, om det kan vara till nån hjälp för någon. Jag var också väldigt flygrädd tidigare (för kanske 20 år sen), men är det inte alls längre. Knepen för min del har varit dels kunskap om vad hur det funkar, vad de olika ljuden beror på osv. En pilot uttryckte det som att det inte alls är konstigt att det ibland brummar mer från motorerna och ibland låter som om de stängs av. Det är ju precis som när man kör bil, ibland måste man gasa mer, ibland kan man lätta på gasen (precis som Irina skriver) och ibland är det guppigt på vägen! Det andra knepet som funkat för mig är att känna efter hur det känns när jag sitter i stolen, redan innan starten och om det dyker upp ett ögonblick då det känns OK försöker jag att hålla kvar det ögonblicket och den känslan och tänka “Det känns bra just nu. Hur det blir senare vet jag inte, men just nu går det bra!” Sen har jag lyckats förlänga de stunderna mer och mer och nu är jag alltså inte alls flygrädd mer. Önskar T lycka till och hoppas att ni kommer iväg till USA!

  2. Väldigt intressant och inforikt, även att applicera på andra “rädslor” man kan ha kring irrationella saker i tillvaron ;)

    Och jag påmindes personligen åter om att så himla mycket av detta handlar om fokus, fokus, fokus. Alltså vad man väljer att tänka på, glädjas av eller “noja” kring.
    Och att även de mest ingrodda vanor kan “vridas om” och man kan få ett nytt perspektiv till det hela.
    På ett sätt blir det för mig extra tydligt när jag kliver in i ett flygplan – för jag KAN välja att vara rädd, jag också (är ju lite av ett kontroll- och säkerhetsfreak…). Men istället väljer jag att titta ut genom fönstret, som du beskrev, och tänka på hur VACKERT det är, hur häftigt det är att vi kan befinna oss i luften, hur fantastisk mänskligheten är etc etc. Och väljer att fokusera på dessa positiva tankar tills jag blir alldeles pirrig av dem och de helt enkelt tar över ;)
    Kanske är det därför jag aldrig nånsin störs av skrikande barn heller, haha. Nu när du skrev det så kom jag på att det ju borde vara störande i “teorin”, men jag har varit alldeles för upptagen med min fascination över utsikten att jag inte orkat bry mig om nåt annat :o)

  3. Vad säger du om drömmar? Reflekterar det vi kommer atttrahera in?

  4. Jag säger ingenting. Därför att jag då riskerar att än en gång bli sittande framför datorn i två hela kvällar och finslipa allt från grammatik till mina egna tankegångar. Sorry, men jag trivs helt enkelt inte med att skriva långa inlägg längre. Hänvisar i stället till Abraham-Hicks eller Melody Fletcher, svaret på din fråga finns där.

  5. Hur blev jag Bridget Jones? Skänkte för ett tag sedan min The Secret till väninnan, som jag oxå positiv-peppat. På kort tid tog hon till sig alltihop och har en sambo på G, som hon alldeles nyss gett upp hoppet om.
    Själv misslyckas jag hela tiden, fattar ju oxå att jag kan läsa det mesta redan. Förstår precis när det gäller andras bekymmer. Men mitt eget …. Det senaste jag lyckades med är att attrahera Mr Right, som är jätteintresserad, men dagen innan hans efterlängtade besök hos mig lyckades jag svimma i badrummet, krossa fejan. Svullen, blåtira … you name it. Självklart jag själv som gjort något, men vad? Kände mig så eländig att jag stötte bort honom, hans kommentar efter granskning i spegel, det syns ingenting. Han åkte ju inte 30 mil för att kolla in min ryggtavla…….:-( sympati tack!

  6. Obalans händer. Men ny dag, nya möjligheter. :) Happy framtid!

Kommentarfunktionen är avstängd.