Nej, inte från inboxen den här gången. Hittat bland kommentarerna. :-)

Svar: Vilka härliga nyheter, grattis i kvadrat! :-D

Kunde inte motstå frestelsen att flytta upp dina rader lite, bara för att påminna både mig själv och andra varför det lönar sig att välja precis en sån attityd som du valde. Att relaxa och se livet från den ljusa sidan rocks!

Fördel nr 1: man mår bra
Fördel nr 2: man får allt man önskar sig
Nackdelar: ehhh… [research avbruten pga. obehaglig känsla]

Svar: Det är just därför att du glömde bort det hela som det hände. :-)

Varenda idé som dyker upp i huvudet på dig ÄR i samma sekund som du tänker den – men den kan inte manifesteras i din fysiska verklighet förrän du:

a) slutar notera dess fysiska frånvaro och
b) ställer in dig på samma frekvens (= humör, sinnesläge, attityd) som du skulle befinna dig på om du redan hade förverkligat den.

Hur länge det tar innan du själv blir en matchande komponent till ditt önskade tillstånd (inkl. alla detaljerna) beror alltså inte på klockan utan på hur fort du kan skifta från sinnesläget frånvaro & längtan till närvaro & uppskattning. Och det är precis därför man inte ska spilla tid på att analysera bristerna i nuläget och rabbla sin ”framtidsönskan” om och om igen. Allting är redan klart! Now relax & receive.

Jag är den första att medge, vissa ”utmaningar” är svårare att sluta analysera än andra, men det går. Och så fort man kopplar loss humöret från dem, då händer det helt fantastiskt stuff. Man behöver inte ens använda samma ämne som ursäkt för ett gott humör, vad som helst duger!

Obs! När man försöker tvinga sig själv att slappna av befinner man sig inte i ett avslappnat tillstånd. Jag testade häromdagen… ;-)

Här kommer en arkivfråga från Guideshoppen. Happy weekend! :-)

Hej Irina! Jag har en fråga angående attraktionslagen. Jag skrev till dig tidigare och frågade om jag kan få mitt ex tillbaka. Nu har det hänt lite saker, jag mådde superbra och tog verkligen hand om mig själv. Efter en tid ringde jag och frågade om vi skulle träffas, han svarade ja och vi sågs. Det var jättetrevligt och han visade starka signaler på att han fortfarande är kär, faktum är att han till och med kysste mig och pratade om att ge oss en andra chans. Det kändes förstås bra men nu har det gått två veckor och jag har inte hört av honom.

Och här kommer själva frågan: själv vågar jag inte ringa honom, dels för att jag är rädd att bli sårad och dels för att jag inte vill uppfattas som klängig. Min klängighet var anledningen till att han gjorde slut och anledningen till klängigheten var att jag var rädd för att förlora honom.

Hur skall jag göra för att inte vara klängig? Han är inte typen som hör av sig till någon, inte kompisar heller, så jag känner att det blir ändå jag som får ringa. Men mitt stora problem är att jag förknippar telefonsamtal med honom med att bli sårad. Hur se man på en sådan situation?

Det känns så konstigt att ha det här problemet för han är min bästa vän och skulle aldrig såra mig med flit. Men när han känner sig kvävd av mitt kläng backar han och det sårar mig. Men om jag förväntar mig att bli sårad varje gång jag ringer honom så fixar ju attraktionslagen det. Och om jag inte ringer är det ju för att jag fokuserar på rädslan över att bli sårad. Hur skall jag tänka istället?

Svar: Vad bra att du har börjat lägga större vikt vid hur du mår och tar hand om dig bättre. :-)

Du har alldeles rätt i att attraktionslagen reagerar på din vibration av rädsla genom att sammanföra dig med situationer där du får anledning att känna ännu mer av samma sak. Här kommer ett förslag på hur du kan skifta tankebanorna så att dina förväntningar och övertygelser gynnar dig istället för att vara till besvär.

Låt oss börja med ditt främsta argument: han är inte en sådan som hör av sig till någon, därför måste jag vara den som kontaktar honom.

Koppla nu in logiken: hur kan han utveckla vanan att höra av sig om det aldrig uppstår något behov? Om du och alla andra i hans omgivning tar på er rollen av jägaren, vad blir då automatiskt hans uppgift?

Det smartaste du kan göra för både dig själv och den här killen är att sluta beröva honom den underbara känslan av längtan. Den är motsatsen till känslan av att någon klänger på en och försöker leva genom en. Ge honom en chans att uppleva utmaningens behag. Att få umgås med någon som är självständig, lite gåtfull och vars hela personlighet utstrålar svåråtkomlig exklusivitet kombinerad med ett genuint intresse för honom.

När han träffar en sådan tjej kommer vilda hästar inte att hålla honom ifrån telefonen! Därför att hon är i harmoni med sig själv och därmed en likadan person som han är – emotionellt fri. Så här lyder grundprinciperna:

Men nog om honom. Som du redan gissade handlar allting om dig – och bara dig.

Det är inte en tillfällighet att du stötte på just en sådan här kille. Han har förmånen att lära dig något du behöver träna på – att känna dig fri. Lägg märke till exemplet han föregår med: oberoende av vad du tycker så kör han sitt race. Han umgås med dig när du är ditt bästa jag och när du inte är det, då tar han avstånd istället för att försöka ändra på dig. Det är exakt samma sak som du behöver lära dig.

Du måste bli bättre på att hålla fast vid ditt välmående och låta attraktionslagen leverera det du vill ha – istället för att lämna välmåendet och försöka fånga in människor som, ironiskt nog, hade kommit till dig själva men som nu inte matchar dig pga. av ditt tillstånd.

Bli den du är – resten ordnar sig automatiskt

Man skulle kunna tro att det är killens backande som gör dig olycklig, men så är det inte. Det som orsakar ditt obehag är att du inte lever upp till den nya versionen av dig själv som denna erfarenhet har skapat.

Varenda gång han dragit sig undan har du bildat dig en allt starkare uppfattning om hur ditt liv borde vara. Du har utvecklat en stark preferens för att vara uppmärksammad, åtrådd, älskad osv. Den större delen av dig har redan identifierat sig med allt det här men du, i din fysiska fokusering, fortsätter stirra på kontrasten som orsakade expansionen. Och det sliter dig bokstavligen åt två olika håll, därav smärtan.

Enda sättet för dig att må bra är genom att börja leva upp till den version av dig som du skapat. Den som är uppvaktad, efterfrågad och populär. Den som väljer istället för att bli vald.

Som parentes kan jag avslöja att jag själv råkade falla för en liknande kille när jag gick i gymnasiet. Varje gång vi stötte på varandra ute på stan blev resten av dagen fantastisk. Men trots att vi båda verkade ha lika kul, och han hade mitt telefonnummer, tog han aldrig första steget till nästa träff. Jag själv försökte ”råka” befinna mig på samma ställen som han men efter några fler träffar flyttade både jag och han till olika städer. And that’s it. Jag skrev i min dagbok att han var drömmannen i mitt liv och fortsatte roa mig med dem som var medgörligare.

Fem år senare, precis när jag skulle flytta till Stockholm, hörde han av sig out of the blue och berättade att han inte kunde sluta tänka på mig. Alla mina känslor från tidigare vällde upp och jag meddelade glatt att han var välkommen att följa med över pölen ifall han kände för det.

Idén mottogs med stor entusiasm och allt var så gott som klart (jag var halvt euforisk av lycka och halvt nervvrakig av rädsla för att mista honom i sista sekunden)… tills han plötsligt började vela fram och tillbaka. Han började överväga att gå klart sin utbildning, flytta in i en separat Stockholms-lägenhet och sköt därefter upp flyttdatumet med ett år (!).

Då tog jag mig äntligen samman. Det här betydde mer för mig än något annat i mitt liv dittills gjort men jag insåg äntligen att det var mitt eget beroende av honom som satte käppar i hjulen. Så jag lät bli att svara i telefon. Jag lämnade mobilen hemma och drog ut på stan för att ha kul med mina nyfunna kompisar.

Två dagar och fjorton missade samtal senare, fnittrade jag fram ett lättsamt hej och undrade om, den nu ganska orolige, velaren kunde vänta lite medan jag skalade klart moroten jag höll i handen. Veckan därefter var jag lycklig sambo med en kille som var totalt fascinerad av mig och som inte klarade av att titta på en annan kvinna utan att börja tänka på hur mycket bättre jag var. :-)

De flesta skulle påstå att det var mitt beteende som gjorde skillnad men det hela går mycket djupare än så. Mitt beteende var en konsekvens av en mental omställning. Jag gick in i ett ”jag är oövervinnerlig” -läge och det var den inställningen som manifesterade sig i fysiska omständigheter.

Jag tog tillbaka makten genom att våga strunta i verkligheten och förvänta mig det bästa. Attraktionslagen kan inte neka mig något om jag inte motsäger det, och hade just den här killen inte matchat min höga vibrationsfrekvens hade jag fått en minst lika fin.

Byt ut JAG VILL mot JAG ÄR

Vad är skillnaden, undrar du. Skillnaden är att det är lättare att tänka och bete sig i enlighet med den man är än med det man önskar att man hade.

Börja se dig själv som en framgångsrik person och låt inte frånvaron av fysiska bevis distrahera. Verklighet MÅSTE ändra sig för att matcha din åsikt om den!

Varenda fysisk detalj vi förnimmar har sin början i ett mentalt koncept, dvs. en idé som någon fokuserat tillräckligt intensivt på och som därför blev stark nog att kunna uppfattas av våra fem fysiska sinnen.

Bevisen på allt du önskar dig finns, men än så länge bara i dina tankar (som tolkas av ditt sjätte sinne, känslorna). Om du vill uppleva dem som en fullfjädrad fysisk manifestering måste du först erkänna dem som sanning, oberoende av vad som händer i din omgivning. Och, viktigast av allt, se dig själv som en aktiv deltagare i denna sanning.

Kom ihåg att du och kärlek inte är två separat enheter. Du ÄR kärlek (frihet, hälsa, välstånd, etc.) och därför graviterar allt som bekräftar det till dig automatiskt – med början i känslan.

När du håller fast vid din egen standard dansar universum efter din pipa. När du tappar fokus på den du är och försöker anpassa dig efter vem andra är, då blir både de och du själv missnöjda.

Här är ett av mina favoritmotton som du gärna får låna:

Betyder det att jag måste bryta kontakten med den här killen?

Nej. Men du måste frikoppla ditt välmående från honom. Om han kan vara kvar i ditt liv utan att behöva förändra sitt beteende – om han, precis som han är nu, inte hindrar dig från att se dig själv som älskad och åtråvärd, låt honom vara kvar. Om inte – ta ett aktivt beslut. Du behöver varken berätta eller förklara det för honom eller någon annan. Beslutet finns till för dig och det enda du behöver göra är att leva i enlighet med det.

Poängen är att du VÄLJER din väg framåt istället för att automatiskt reagera på vad han vill. Om du fortsätter räkna honom som vän måste det ske utifrån en känsla av att du ser ett värde i vänskapen, inte för att du är tvungen att finna dig i den rollen eftersom han inte låter dig vara mer än så.

Jag har själv några vänner som inte är speciellt bra på att ta kontakt. Orsaken till att jag ändå anser dem vara en del av mitt liv är att vi har så fantastiskt kul när vi råkar träffas. Så länge den tid vi tillbringar tillsammans känns som en ömsesidig glädje (vilket innebär att de är minst lika entusiastiska som jag) är det ok, men jag kallar sådana här slags ”vänner” för vad de är – flavor of the day. Eller dagsländor. De som står mig nära är lika måna om att boka in träffar som jag är.

Jag hoppas att dessa rader har skapat lite klarhet i dina funderingar. Och att du alltid kommer ihåg hur fantastiskt du mår när du mår bra. Och att du aldrig mer överlåter makten över ditt liv till något annan.

Lycka till med allt & be happy! :-)

Hej Irina, hamnade hos din blogg när jag googlade på ”att skaffa sig bättre självbild”. Väldigt imponerad av dina svar och filosofiska utläggningar, mycket tänkvärda saker. Men hittar inte riktigt svar på min fråga och livslånga problem; hur gör man för att hitta sin ”riktiga” identitet? Lång historia, ska försöka göra den kort men ändå förståelig.

Mina dagar och det mesta av min energi går åt till att fundera kring vem jag är, vem vill jag vara, hur vill jag se ut, vilken frisyr vill jag ha, hårfärg, mest av allt klädstil. Jag tänker och tänker och tänker men kommer absolut ingenstans. Nu är det så illa att jag i princip rensat ut hela min garderob för jag bestämt mig för att jag inte vill ha något kvar som jag inte absolut älskar och kan besjäla. Men det har fått till följd att jag mer eller mindre inte har något att sätta på mig vilket får mig att må ännu sämre… Så nästan varje dag börjar med att jag tar en vända i stans klädbutiker för att hitta ”mitt riktiga jag”. Eller surfar på nätet på jakt efter den perfekta personen som jag kan kopiera. Behöver jag säga hur det går?

Det mest sjuka är att jag jobbat med mode och kläder i hela mitt yrkesliv och just nu har en vintage/second hand butik, fylld med alla de kläder som de flesta tjejer skulle döda för men jag vill inte ha något, inget kommer igenom mitt inre nålsöga. Om det inte är alldeles totalt unikt, gärna nåt väldigt speciellt varumärke, typ YSL 70-tal. Så det slutar ju med att jag mestadels går klädd i jeans och collegetröja, som en skolflicka men jag är ju 43… jag vill ha den där underbara stilen och kläderna som matchar det jag vill förmedla men så blir det ju aldrig…

Finns en annan sak i det hela också; jag klarar inte av att se mig själv i ögonen i spegeln. Känner sånt enormt obehag, känns som om jag inte känner den person som ser tillbaka på mig. Varit hos en livscoach och det hjälpte mig med lite andra saker, inte just detta utan mer på relationsbasis. Vad gör man? Skulle vara så enormt tacksam för nån form av vägledning!

Svar: Att du inte kommer någonstans beror på att fysisk handling inte kan kompensera bristen av mental harmoni. Ditt jag befinner sig inte i garderoben, där finns reflektionen av ditt jag – och eftersom du inte har en klar bild av detta jag kan inte garderoben visa något du gillar, och inte spegeln heller. Lägg dina tankar i linje med den du är först så ordnar resten sig automatiskt.

Men jag vet ju inte vem jag är!

Det vet du visst. Annars skulle det inte finnas någon referenspunkt som orsakade känslan av obehag varje gång du gjorde avsteg från den genom din fokusering på ”sanningen” om att du saknar identitet. Man kan inte uppleva brist av något man inte känner till.

Du har hakat upp dig på en tvångstanke som, ironiskt nog, skymmer precis det du vill att den ska hjälpa dig hitta. Tanken ”jag vet inte vem jag är” hindrar dig från att känna glädjen du tror att svaret på frågan skulle ge dig.

Hur hittar jag glädjen?

Tänk inte så mycket på vem du vill vara. Tänk på vad du vill uppleva.

Tankar om vem du vill vara handlar ofta om att skapa rätt sorts image, en som övertygar omgivningen om att ge dig något du annars inte skulle få. Ett försök att kontrollera omgivningen medför automatiskt att man tillåter omgivningen kontrollera en själv – när man bryr sig om andras åsikter känner man sig tvungen att tillfredsställa deras krav och förväntningar.

Tankar om vad du vill uppleva handlar om att låta omgivningen tillfredsställa dig. När ditt eget nöje står högst på prioritetslistan försvinner behovet att kritisera dig själv (och andra). Du är för upptagen med att ha kul helt enkelt. Och kläderna matchar upplevelsen automatiskt. :-)

Livets mening är glädje. Ditt medvetande är fokuserat i den fysiska dimensionen för att:

• observera mångfaldet omkring dig,
• bilda dig detaljerade preferenser om vad som är bäst för dig
• och därefter uppleva den härliga känslan av passion när du fokuserar på dessa preferenser och således kommer i allt starkare samklang med dem (vilket kulminerar i fysisk manifestering).

Enda sättet att framkalla en obehaglig känsla inombords är genom att sätta upp tankemässigt motstånd till det livet fått en att önska vara. Du är summan av alla dina preferenser och denna redan existerande helhet lockar dig ständigt till sig.

Vartenda ”det går inte” / ”jag vet inte hur” / ”det beror på vad andra vill” ger utslag i form av obehag därför att den större delen av dig vet att det inte finns någon orsak i världen att förvägra sig själv upplevelser som man kommit fram till att man vill vara med om. Allting du vill vara ÄR. Först i känsloform och därefter, om du låter bli att späda ut visionen med en massa ”realistiska” tankar, även fysiskt.



Psykologerna gillar ordet självförverkligande, coacherna använder ordet målinriktning och teologerna pratar om andlig förening. Jag som tycker att fysikterminologi är sexig använder gärna ordet frekvenssynkronisering, dvs. strävan till att vibrationen av ens tankar sammanfaller med vibrationen av tankarna hos ens Jag (summan av allt livet fått en att vilja vara och uppleva).

Orsaken till att man vill göra det här är samma enligt alla livsåskådningar: harmoni. Översatt till vanlig svenska: det känns fantastiskt när man tänker & handlar i linje med den man är. Att vara hög på livet är underbart! :-)

Harmoni är inte samma sak som stagnation!

Din identitet är inte statisk. Livet får dig ständigt att utveckla nya preferenser, ideal och önskemål och ”den du är” förändras i motsvarande takt. Känslan av passion, entusiasm, nyfikenhet och intresse för något pekar ut vem du är i varje givet ögonblick. Följ alltid denna känsla!



… and then aligning yourself with the person you’ve created.

Du driver din butik, du umgås med dina vänner, du ägnar dig åt olika fritidsaktiviteter… det går av bara farten. Du gör idag samma sak som du gjorde igår – därför att du igår gjorde samma sak som du gjorde i förrgår. Men vänta, känns det lika kul nu som det gjorde tidigare? Om inte, då är det viktigare att följa känslan av välbehag istället för rutinen! Du har utvecklats och den vällustkänsla du tidigare kände inför dina aktuella aktiviteter har nu förankrat sig i något annat. Det kan vara en ny version av nuvarande intressen men det kan också vara något helt annat. Vad är det?

Så jakten på lyckan fortsätter…?

Ja. Och det är mycket goda nyheter.

En sak som eventuellt bidrar till din förvirring är missförståndet om att det finns något specifikt mål man måste identifiera, och därefter uppnå, varefter man äntligen kan säga ”Jag är klar, jag har fångat lyckan!”.

Lycka är en färskvara. Du känner (eller känner inte) den i varje givet ögonblick. Låt oss säga att du inte har känt dig glad på en vecka men gör det nu: då är du en lycklig människa. Eller tvärtom, du har varit glad hela veckan men är ledsen nu: då är du en olycklig människa.

Vad du är NU gäller. NU är också det enda som har någon betydelse eftersom du inte kan vara annanstans än i nuet. Men du har chans till ett nytt ”nu” hela tiden. Erkänn att det är ett coolt koncept! :-)

Men här kommer det viktigaste: lyckan är en kameleont.

Forskarna älskar att leta efter konstanter och våra tidningar rapporterar glatt revolutionerande undersökningar av typen ”50 000 kr är den optimala månadsinkomsten för att man ska känna sig lycklig”. …Men redan på följande uppslag möts man av artiklar om höginkomsttagare som påstår att de är deprimerade. Och sen kommer minst lika ologiska artiklar om uteliggare som säger sig vara lyckliga.

Då träder andra forskare fram och hävdar att det är rätt sorts entourage som gör en lycklig. Det är barn. Det är familjen. Det är en partner som älskar en. Det är trevliga grannar. Det är Jesus. …Men då dyker det upp chockrubriker om att hela familjens älskling sprängde ett köpcentrum. Och om kvinnan som övergav sina barn. Och om prästen som har våldfört sig på korgossarna.

Nästa förslag: man blir lycklig av vissa aktiviteter. Av att sporta, av att vara ute i naturen, av att ha ett regelbundet sexliv, av att äta rätt sorts mat… Behöver jag nämna hur många som försöker tvinga sig själv till allt det här, utan resultat?

Och så där håller det på – därför att de flesta inte förstår att enda källan till lycka är förhållandet mellan en själv och en själv.

Lyckan mäts i hur väl man tillåter sig minska ”glappet” mellan personen man utvecklats till och den man varit hittills.

Vanan att ständigt harmonisera med det man själv definierar som attraktivt är receptet på lycka.



Jag tar upp det här därför att det garanterat finns människor som läser ditt brev, himlar med ögonen och tänker ”Herregud, du har väl ingen orsak att önska något mer här i livet! Om du kan klä dig i designerkläder så har du säkert mat och tak över huvudet. Är inte det tillräckligt? Tänk på barnen i Afrika som svälter!”

Strunta i kommentarer av det här slaget, de känns obehagliga av en anledning. De motsäger allt vad universum går ut på: evolution.



Du är din enda auktoritet

Ditt välmående är 100% beroende av glappet mellan dig och Dig – inte dig och Någon Annan. Det spelar alltså ingen roll hur många tjejer som tycker att kläderna i din butik är höjden av lycka, deras liv har skapat andra slags ideal för dem än ditt liv har skapat för dig. Det spelar inte heller någon roll hur många barn i Afrika som skulle välja en tallrik gröt framför en garderob full av YSL 70-tal – deras glapp är inte ditt glapp. Att du äter extra mycket gröt och försöker glömma YSL gör varken dem eller dig nöjdare. Din uppgift är att följa DIN passion och bortse från alla andras åsikter.

…jag vill ha den där underbara stilen och kläderna som matchar det jag vill förmedla…

Vad är det du vill förmedla? Och varför? Eftersom jag saknar bakgrundsinformation tar jag två vilda gissningar som exempel:

Alternativ 1: Du är en person som får utlopp för din kreativitet genom mode och du har drabbats av det som författare kallar writer’s block. I så fall låter dina tankar så här: ”Jag som har tillgång till obegränsade mängder kläder lyckas inte sammanställa en look som förmedlar den perfekta visionen som snurrar i huvudet på mig. Frustrerande!”

Det går inte att pressa sig till inspiration. Inspiration är en konsekvens av att man släpper kontrollen och njuter. Välj därför vad som helst annat som hjälper in dig in i gott humör och frossa i den känslan så mycket som möjligt. Släpp kravet på att du måste prestera ett modemästerverk för att förtjäna bekräftelsen du önskar. Ge dig bekräftelsen först så kommer mästerverket att dyka upp som resultat. Eller så hittar du något helt annat utlopp för din glada energi. Vad det än blir lovar jag att du inte kommer att ha några klagomål.

Alternativ 2: Du försökte ta kontrollen över något i ditt liv genom förändringar i ditt utseende men när det misslyckades beslöt du, som en sorts kompromiss, att göra mode till ditt jobb och hjälpa andra. Dina tankar går nu i den här stilen: ”Jag åstadkommer för andra det jag inte kan göra för mig själv. Men i stället för att ge mig tillfredsställelse skapar jobbet en ännu tydligare kontrast till problemet jag ville att det skulle lösa.”

Att se andra leva det slags liv du själv vill ha kommer aldrig att kännas bekvämt för dig innan du inser att du också kan. Du måste finna harmoni med dig själv innan du förmår hjälpa andra.

I båda fallen, och även i alla övriga, är mitt råd samma: försök hitta känslan som du önskar att den ”rätta” klädkombon ska ge dig. Vad vill du uppleva? Att vara en auktoritet? En femme fatale? En stilikon? Alla på en gång kanske? Not a problem. Du behöver inga yttre attribut för att identifiera dig med något, däremot dyker den perfekta garderoben (och mer därtill) upp så fort du lyckats på insidan.

Tänkt tillbaka på när du var yngre. Kommer du ihåg vilka fräscha, spännande drömmar du hade då? Kommer du ihåg hur de lockade dig? Din uppgift är att ta reda på vad det är som lockar dig nu. Vad får dig att känna den där härliga känslan som höjer pulsen, doftar äventyr och sprider fjärilar i magen? När du hittat rätt tanke ser du möjligheter, inte hinder. Du känner inspiration, istället för modfäldhet och besvikelse. Det beror på att du betraktar världen genom linsen av den du ÄR. Du är ett med din identitet!



Börja leva ditt riktiga jag i fantasin så kommer verkligheten att börja matcha. Var inte orolig, universum levererar hela paketlösningar: alla människor, omständigheter och förutsättningar du behöver för en fullfjädrad real life upplevelse av din dröm är inkluderade! Strunta i frågorna hur, när och vem. Frossa i vad och varför.

Ta alltid avstånd från övertygelser som står i strid med sånt du önskar uppleva. Acceptera inte tankar om att det är svårt, omöjligt, opassande, olägligt o. dyl. Om du vill ha något är det ditt!

Hur länge tar det?

Att beskriva ditt problem med ordet ”livslångt” antyder en totalt felaktig slutsats: att lösningen är komplicerad och tidskrävande. Försök tro mig på mitt ord: lösningen är inte längre ifrån än ditt goda humör. Hur länge tar det för dig att hitta en ursäkt till att bli upprymd? Exakt så länge tar det att börja leva livet du önskar dig.

Det spelar ingen roll om du har hållit dig ifrån det du vill uppleva i flera decennier eller i några dagar. Din attraktionspunkt är lika med de övertygelser och förväntningar du har NU. Om du klarar av att skifta din attityd till dig själv & din vardag och slita blicken från motsägande ”fakta” börjar det du önskar flöda in genast. Först i form av en skön känsla inombords och därefter i form av allt tydligare fysiska manifesteringar.

Beskriv aldrig dig själv som man gör i ett CV, dvs. genom att lista historia! Beskriv dig som den du är nu, dvs. den person du har utvecklats till att bli. Exempel: Alla dina bekanta skulle kanske kalla dig singel (eftersom de inte ser en man) men om livet fått dig att utveckla preferensen av att vara i ett parförhållande är det vad du är nu. Dina bekanta skulle kanske beskriva dig som osäker eftersom du varit det hittills. Men om livet fått dig att bilda preferensen om att vara insiktsfull är det sådan du är nu. Och så vidare. Allting som är fysiskt har ursprung i ett mentalt koncept!



Din enda uppgift är att leva i enlighet med ditt ideal, den färskaste och därmed den enda korrekta versionen av dig. Om du känner en obehaglig känsla beror det på att du fokuserar på något som den större delen av dig inte anser att är du. Justera attityden så kommer din fysiska verklighet att följa efter.

Jag hoppas att mitt svar kastade lite ljus över ämnet och att du fick ny inspiration. Lycka till & have fun! :-)

PS. Läs också min guide om att skapa en bättre självbild. Du hittar den här.

Ni som läste detta, här är fortsättningen:

Svar: Vilken härlig energifläkt! Blåste nästan ner mig från stolen. ♥ it! :-)

Man maximerar flowet genom att bli mer detaljerad. Genom att ställa upp allt häftigare mål och beskåda hur universum nästan slår knut på sig själv för att tillfredsställa en, oberoende av hur stora och viktiga / obetydliga och larviga saker man vill uppleva.

För varje ny dröm som går i uppfyllelse hamnar du på en ny plats i livet. En som öppnar upp nya saker att önska. Mycket vill ha mer – och det är fantastiskt. Expansionsdriften är drivkraften bakom universums existens, och samtidigt vår outsinliga glädjekälla.

Exakt hur fort / långsamt du vill känna livet forsa är upp till dig. Det viktigaste är att hålla jämn balans mellan de båda energidelarna som ens skapelser består av:

• pulling power: kraften med vilken ens önskan drar en till sig
• allowance: hur lite motstånd man gör till den

Många nybörjare begår misstaget att trissa upp sin önskan, ofta genom missbruk av affirmationer, utan att ändra på sina övertygelser om att dess förverkligande är möjligt och enkelt. Man vill, vill, vill, VILL, VIILLL! – men märker att det fortfarande inte har hänt – VILL ÄNNU MER (upp med fler bilder på vision board!) – observerar att inget händer, fattar inte vad man gör för fel, känner sig frustrerad, oroar sig, blir rädd…

En sån här situation är mycket obehaglig, ungefär som att man ökar hastigheten med bilen utan att börja styra bättre. Tidigare krockade man med träd i en hastighet av 5 km/h, nu krockar man med träd i 100 km/h, vilket självklart är smärtsammare. Negativa manifesteringar av mer dramatiskt slag följer som logisk fortsättning.

Men när man väl lärt sig styra, dvs. hålla tankarna stadigt fokuserade på sånt som ligger i linje med ens preferenser, då finns det inget roligare än att susa fram i 100 km/h. Varje gång du känner dig säker, go for it! :-)

Finns en sak till värd att uppmärksamma.

Så fort man blir övertygad om att ens önskemål alltid tillgodoses fattar man vari det största nöjet ligger. Manifesteringen är självklart väldigt trevlig… en stund. Därefter börjar ens tankar automatiskt vandra till alla nya möjligheter som denna manifestering fört med sig. Fräscha visioner av förbättring, utveckling, något MER och STÖRRE och FINARE känns plötsligt ännu mer fascinerande än den fysiska bekräftelsen på ens tidigare vision – och så snurrar karusellen igång igen.

Det är finslipning av visionen och känslan av att närma sig dess fysiska förverkligande som är källan till vår glädje. Livet är som sex. ”Finalen” finns bara som ursäkt för all njutning på vägen till den. Och oberoende av hur fantastiskt ”resultat” man åstadkommer vill man alltid upprepa den kreativa processen. För dess egen skull.

Kretsloppet önska-få-önska-få är evigt

Eftersom man aldrig blir klar finns det ingen anledning att ha bråttom. Mer av det goda skapas i perfekt proportion till ens begär, vad det än gäller. Det existerar inte heller någon riktig riskfaktor, råkar man någon gång ”krocka med ett träd” finns det alltid möjlighet att komma ut på vägen igen (genom att justera sitt tankemässiga perspektiv). Slappna därför av och avnjut både dina visioner och manifesteringar ordentligt.

Hoppas att endorfinerna gillade svaret. ;-) Önskar dig en superkul resa med en massa härliga äventyr. Love & latte hugs!

Svar: Både Abraham-Hicks och The Secret menar samma sak. Man kan äta vad man vill och ändå vara smal – förutsatt att man inte har några som helst negativa övertygelser gällande kost och vikt. Man har alltså aldrig hört talas om kalorier eller fetma, och att det tillståndet skulle ha samband med mat. Eller så är man ännu starkare övertygad om att man själv är smal, oberoende av något. Vilda djur är utmärkta exempel på allt det här.

Men låt oss återgå till homo sapiens. Som du säkert har märkt reagerar människor väldigt olika på samma slags mat och samma matmängder. Kompisen klarar kanske av att äta godis jätteofta och ändå vara fotomodellsmal medan man själv bara behöver lukta på en Snickers för att spräcka jeansen. Läkarna pratar om ämnesomsättning men vad är det egentligen som styr denna mystiska process? Du kan säkert gissa…

Nu kommer vi till det viktigaste:

För att innebörden av budskapet ska bli korrekt bör ”man kan äta vad man vill” kompletteras med ”…i ett tillstånd av harmoni med sig själv”. När man mår bra mentalt är man också ett med sin kropp, vilket innebär att impulserna man får ligger i linje med vad ens celler ber om i sin ständiga strävan till att uppehålla perfekt balans. Man dras automatiskt till sån slags mat, och såna matmängder, som gynnar ens organism och ens önskeutseende. Hur mycket man rör på sig följer samma princip.

När du anser dig vara en smal person och mår bra känner du inget obehag i relation till mat. Den utgör inget hot mot dig och du förbjuder dig inte att äta något du vill ha. Men du har inte heller lust att äta allt det där extra som man öser i sig när man ”äntligen får” eller ”skiter i allt”.

När jag själv skulle gå ner i vikt hade jag två val. Jag kunde vända upp och ner på allt jag sen barnsben fått lära mig om hur min kropp fungerar – alltså sluta tro att socker är skadligt och börja tro att jag kan äta en elefant utan att bli rundare om midjan… ELLER hitta en attityd som hjälper mig uppnå det jag vill utan att hindras av ovannämnda övertygelser. Snacka om enkelt val! :-)

Så fort jag harmoniserade med tanken om att vara en smal människa fick jag impulser som hjälpte mig bli det på enklast möjliga sätt: i mitt fall genom att hitta LCHF (som tilltalade min logik och därmed gav mig tron på garanterade resultat) och upptäcka att jag njuter av promenader runt stan. Vad någon annan person skulle komma på i samma situation beror på vad som är ”minsta motståndets väg” för henne. Och det är exakt därför det inte går att slå fast en enda metod som ger samma resultat för alla. Infon om enklaste vägen till sina mål kommer inifrån.

Jag avslutar med en liten bonusfråga som rent logiskt borde dyka upp i samband med mitt svar:

Om det verkligen är varje människas tankar gällande maten som avgör vad som händer med henne, kan jag alltså smyga ner råttgift i någons soppa utan att den personen blir sjuk när hon äter den? För hon vet ju inte om att hon har ätit gift och är därmed inte orolig.

Svar: Att du med ditt råttgift och just denna person (av en massa andra du kunde ha valt) befinner er i denna situation tillsammans är inte en tillfällighet. Era frekvenser matchar och maten personen blir (eller kanske inte blir, tänk på Rasputin…) förgiftad av är endast rekvisita i en manifestering som återspeglar essensen i era respektive tankebanor. I det här fallet tankebanor som garanterat orsakat intensivt negativa känslor under en längre tid.

När man befinner sig i harmoni med sig själv har man inte tillgång till impulser som resulterar i att man äter / kommer i kontakt med något som skadar en. Man har inte heller tillgång till impulsen att skada någon annan.

Obs! Även fetma kan vara en manifestering av något helt annat än inre motstånd till just fetma. Men en sak är säker:

Känslan man känner när man betraktar manifesteringen matchar alltid känslan av det inre tillstånd som orsakade det.

En oönskad viktökning kan representera väldigt olika inre tillstånd hos olika människor. Den kan t. ex. återspegla att man känner sig oattraktiv, att man känner sig oälskad, att man saknar kontroll över tillvaron, att man gör uppror mot något, att man känner sig överväldigad, att man kört fast, osv. Att försöka manipulera manifesteringen är helt lönlöst, den ändrar inte sig förrän man åtgärdat dess källa.