Livet sett genom rosa glasögon » Guider

Hur hanterar man negativa människor?

Irina — Tue, 13 Mar 2012 23:48:51 +0000

Svar: Kort version: undvik att bemöta dem överhuvudtaget. Finns garanterat trevligare saker att ägna sig åt.

Längre version: i sina välmenande försök att muntra upp andra är det lätt hänt att man försöker bekämpa deras pessimism. Men så fort man gör motstånd till något, då inkluderar man det i sin egen upplevelse och är därmed likadan som personen man försöker hjälpa. Och du vet säkert hur bra det går när blind leder blind. ;-)

Det viktigaste att förstå är följande:

1) Inte en endaste annan människa i hela världen behöver förändra sig för att du ska få uppleva det du vill. Så länge du inte låter dig distraheras utan håller fokus på din önskade livsstil organiserar attraktionslagen resurser och omständigheter för att du ska bli tillfredsställd, antingen genom att inspirera människor som redan finns i din närhet att vara mer samarbetsvilliga eller genom att leverera nya personer som passar bättre. Känn dig alltså inte hotad av andras åsikter och humör.

2) En person som befinner sig alltför långt ifrån dig i sin sinnesstämning och sina övertygelser kan inte ”höra” dig. Det du försöker förmedla låter i bästa fall larvigt och i värsta fall direkt irriterande. Att muntra upp andra ligger i vår natur men du kan inte nå alla utan att tappa balansen själv!

Gör så här i stället: stabilisera dig i ett tillstånd av välmående och låt attraktionslagen sammanföra dig med matchande människor. Gör alltså inte motstånd till något hos dina vänner utan lägg energin på dig själv. När du mår bra kan andra inte annat än må bra i ditt sällskap, eller hålla sig borta. Din genomsnittsattityd utgör ett sorts filter runt dig, ett energifält som endast släpper igenom sånt som är kompatibelt med dig och din livssyn.

Vet du vad som avgör vilken vändning ett möte tar när en person som är på gott humör kommer in i ett rum där det finns en person som är på dåligt humör? Deras respektive balansförmåga. Den som bäst håller kvar sig på sin frekvens dominerar vibrationsfältet och influerar därmed resten av omgivningen att lägga sig i samma linje. När du är helt stabil i ditt välmående kan du tom. umgås med en människa som är odräglig till 99% och endast uppleva den där 1% av henne som är trevlig. Coolt, eller hur?

Med allt det här som bakgrund vill jag förtydliga en självklarhet: ställ inte upp på umgänge med besvärliga personer. Varför göra saker och ting svårare än de behöver vara? Visst, ingen är sunshine & lollipops 365 dagar om året men det finns ändå mer och mindre lämpliga alternativ att välja mellan. Världen är full av balanserade, trevliga människor som gärna umgås med dig utan att du behöver ge dem konstgjord andning hela tiden. Sök dig till såna och njut av sällskapet!

PS. Guys, jag kommer tyvärr inte att hinna svara på fler frågor den närmaste tiden. Har fullt upp med ett projekt tillsammans med Olga, betar av konsultationsmöten (love it!), powerwalkar midjan i sommarform och försöker dessutom klämma in umgänge med charmiga hunkar här och där. Speciellt det sistnämnda är en acceptabel ursäkt, right? ;-)

PS2. Finns fortfarande en nästan klar guide som måste redigeras innan publicering. Har inte hunnit ta itu med den ännu, but I will. Lovar! Handen på… Chanelväskan.

Kan jag tänka på mitt ex och träffa en annan?

Irina — Mon, 05 Mar 2012 22:06:38 +0000

Svar: Jag förstår. :-) Svaret är: nej, det spelar ingen roll vad du väljer som ursäkt för att harmonisera med den du är. Glädje och optimism indikerar att du är öppen för allt gott livet hittills fått dig att föredra, inte bara inom förhållanden utan inom alla områden.

Oberoende av vad du önskar dig är det samma sak i grunden: en sorts fokuseringspunkt som drar till sig energi, ger dig orsak att rikta den och därmed uppleva skön känslan av harmoni (även kallad livet).

Formeln för superb manifestering: du låter livsenergin (känns som passion, inspiration, lust, glädje…) flöda genom dig och därefter, utifrån det här tillståndet av harmoni, fokuserar du på något specifikt i din omvärld som du vill att ska återspegla din kärlek.

Man kan förverkliga sig själv (= låta sin livslust flöda) genom interaktion med en annan människa men också genom ett musikinstrument, genom att spela en hockeymatch, genom att plantera blommor, genom att blanda två läppstift till den perfekta nyansen, genom att smycka sin kropp, genom att städa en skrubb, genom att komponera matingredienser, genom att montera ihop en rymdraket, genom att låta svaret på en fråga strömma ur en… precis vad som helst!

Exakt vad man gör och vem man gör det med är alltså irrelevant så länge man behåller harmonin med sig själv. Allting man samspelar med utifrån det tillståndet resulterar i en bra upplevelse. Varifrån man fått sitt välmående är också oviktigt. En orsak är lika bra som en annan. ;-)

Jag tror att tankarna på exet får dig att fokusera på det han symboliserar för dig. I ditt fall: ett fint förhållande – därav den behagliga känslan du beskriver. När du har det här ämnet aktiverat inom dig (i den rena form som känslan antyder) är du en matchande komponent till ett fint förhållande och attraktionslagen sammanför dig ivrigt med upplevelser som motsvarar. Spelar alltså ingen roll vilket ”redskap” man använder för att synkronisera sig med ett ämne, det är resultatet som räknas.

Orsaken till att många inte klarar av att tänka på exet och hitta en ”ren” frekvens, beror på att de har blivit lärda att vara så ärliga och faktatrogna som möjligt. De fokuserar omväxlande på exets alla egenskaper, varav många inte alls är såna de vill uppleva igen, och sänder därmed ut en signal full av motsägelser till sin egentliga avsikt. I sin objektiva beskrivning av exet inkluderar de både önskade och oönskade saker i sin vibration och därmed i vad som kan manifestera sig framöver. Men först känner de det, om de är uppmärksamma och kräsna med sitt humör.

Man önskar inte med ord, utan genom sin uppmärksamhet.

jag uppmärksammar det och säger ja, tack och
jag uppmärksammar det och säger nej, tack
betyder båda samma sak: ”JA, ge mig mer av det här!”.

Hur ”högt” man önskar beror inte på ens röstvolym utan på hur länge och intensivt man göder något med sin uppmärksamhet.

Klarar man inte av att plocka russinen ur ex-kakan och ignorera resten (t. ex. obehaget när han lämnade en eller orsaken till att man lämnade honom) lönar det sig att tänka på andra människor, verkliga eller påhittade, såna som lättare får en ”in the mood”. Och tvärtom, om tanken på exet bidrar till övertygelsen om att ens drömegenskaper existerar i verkligheten och är tillgängliga för en – då är det en utmärkt idé att frossa i just exet. (Jag själv reagerar på samma sätt som du när jag tänker på mina tidigare förhållanden, och varje nytt blir ännu bättre.)

Att du fokuserar på en specifik person hindrar inte attraktionslagen från att sammanföra dig med någon annan, du matchas alltid med essensen av dina tankar (och just därför är det viktigt att notera hur de känns). Så länge du känner dig värdig, älskad och associerar parförhållande med [fyll i fina detaljer här] ligger du i perfekt linje med godsakerna.

Använd gärna exet för att fixa humöret men låt därefter attraktionslagen (som känner till essensen i alla universums partiklar) göra grovjobbet, dvs. sätta ett ansikte & en kropp på din känsla. Om exet matchar kan det blir han, om någon annan är lämpligare för det du vill uppleva blir det den personen. Möjligheterna är oändliga, resultatet utmärkt! :-)

PS. Jag har inkluderat information som du med största sannolikhet redan känner till och har förstått. Det beror på att jag ville passa på och besvara några andra läsarfrågor nu när jag är i farten.

Är passion bra eller dåligt?

Irina — Sat, 18 Feb 2012 00:51:21 +0000

Svar: Tro mig, det är inte känslan av passion du vill lära dig vara utan. Vad du vill slippa är den där negativa backlashen som du blivit van att känna precis efteråt. Orsak: du har fått för dig att passionen har ett pris, ett pris som är obehagligt att betala.

Goda nyheter: du kan få all spänning du önskar dig utan uppoffringar! Men då måste du först a) känna dig värdig och b) sluta vara beroende av andra. Det är inte andra människors jobb att hålla glöden brinnande i dig, det är din uppgift. Du gör det genom att frossa i tankar om det du vill uppleva (utan att skämmas för dem!) och låta attraktionslagen utföra jobbet: para ihop dig med rätt person och därefter med rätt sidor hos denna person.

Din kille har garanterat sidor som skulle tilltala din smak för mer drama, men du kan inte uppleva dem innan du slutar associera sånt med en massa negativt och således tvivla på att det är något du skulle kunna avnjuta tillsammans med honom (eftersom han är så snäll och god).

Och är det verkligen så att hans personlighet inte innehåller ett uns av det du önskar dig, då gäller samma sak. Låt bli att associera passion med att du i så fall måste vara tillsammans med en person som är instabil och farlig för dig. Du kan få ett perfekt paket! Du kan få en partner som utmanar dig men som samtidigt är pålitlig och snäll.

Jämför t. ex. boxning och slagsmål. Man slår varandra i båda fallen men i det första är det kul, i det andra är det obehagligt. Förhållanden med hög dramahalt kan också delas upp i två kategorier: såna som fyller parterna med ny energi och såna som bara är bedrövliga.

Personligen är jag en som gillar lite tuffare tag. Absolut inte i form av konflikter (avskyr att gräla) utan i form av personer som är lite svåra, de med ett lite hårdare skal än andra. ”Normala” människor gör mig uttråkad på nolltid men stöter jag på någon med en dark side plus en extrovert läggning, då kickar intresset in med en gång.

Jag älskar att gräva fram spännande hemligheter som ingen annan fått höra, locka fram tankar och känslotillstånd som personen i fråga inte är van vid, orsaka beslut som tidigare varit otänkbara osv. Och så gör jag samma sak åt andra hållet: jag berättar saker om mig själv som gör mig sårbar, bjuder på intensivare känsloyttringar än vad resten av världen får se, bryter avsiktligt mot vissa regler bara för att röra om i grytan lite, med mera.

Jag känner mig väldigt hemma med personer som prioriterar sin frihet högre än allt annat (”erövringsvärdet” är ju högre då) och det är tillsammans med dem jag upplever livets finaste höjdpunkter… ofta av det slag man gör bäst i att inte publicera i en blogg. ;-)

Att komplicera till sina förhållanden är alltså helt ok. Kom bara ihåg att människor finns i två versioner, såna som är kul att boxas med och såna som enbart slår under bältet. Välj rätt & have fun!

Hur maximerar man sin livsglädje?

Irina — Thu, 16 Feb 2012 01:24:39 +0000

Ni som läste detta, här är fortsättningen:

Svar: Vilken härlig energifläkt! Blåste nästan ner mig från stolen. ♥ it! :-)

Man maximerar flowet genom att bli mer detaljerad. Genom att ställa upp allt häftigare mål och beskåda hur universum nästan slår knut på sig själv för att tillfredsställa en, oberoende av hur stora och viktiga / obetydliga och larviga saker man vill uppleva.

Att vilja ha något nytt utifrån en övertygelse om att man är begränsad känns stressigt och onödigt, att törsta efter mer utifrån vetskap om hur möjligt allting är känns som ett spännande äventyr.

För varje ny dröm som går i uppfyllelse hamnar du på en ny plats i livet. En som öppnar upp nya saker att önska. Mycket vill ha mer – och det är fantastiskt. Expansionsdriften är drivkraften bakom universums existens, och samtidigt vår outsinliga glädjekälla.

Exakt hur fort / långsamt du vill känna livet forsa är upp till dig. Det viktigaste är att hålla jämn balans mellan de båda energidelarna som ens skapelser består av:

pulling power: kraften med vilken ens önskan drar en till sig
allowance: hur lite motstånd man gör till den

Många nybörjare begår misstaget att trissa upp sin önskan, ofta genom missbruk av affirmationer, utan att ändra på sina övertygelser om att dess förverkligande är möjligt och enkelt. Man vill, vill, vill, VILL, VIILLL! – men märker att det fortfarande inte har hänt – VILL ÄNNU MER (upp med fler bilder på vision board!) – observerar att inget händer, fattar inte vad man gör för fel, känner sig frustrerad, oroar sig, blir rädd…

En sån här situation är mycket obehaglig, ungefär som att man ökar hastigheten med bilen utan att börja styra bättre. Tidigare krockade man med träd i en hastighet av 5 km/h, nu krockar man med träd i 100 km/h, vilket självklart är smärtsammare. Negativa manifesteringar av mer dramatiskt slag följer som logisk fortsättning.

Men när man väl lärt sig styra, dvs. hålla tankarna stadigt fokuserade på sånt som ligger i linje med ens preferenser, då finns det inget roligare än att susa fram i 100 km/h. Varje gång du känner dig säker, go for it! :-)

Finns en sak till värd att uppmärksamma.

Så fort man blir övertygad om att ens önskemål alltid tillgodoses fattar man vari det största nöjet ligger. Manifesteringen är självklart väldigt trevlig… en stund. Därefter börjar ens tankar automatiskt vandra till alla nya möjligheter som denna manifestering fört med sig. Fräscha visioner av förbättring, utveckling, något MER och STÖRRE och FINARE känns plötsligt ännu mer fascinerande än den fysiska bekräftelsen på ens tidigare vision – och så snurrar karusellen igång igen.

Det är finslipning av visionen och känslan av att närma sig dess fysiska förverkligande som är källan till vår glädje. Livet är som sex. ”Finalen” finns bara som ursäkt för all njutning på vägen till den. Och oberoende av hur fantastiskt ”resultat” man åstadkommer vill man alltid upprepa den kreativa processen. För dess egen skull.

Kretsloppet önska-få-önska-få är evigt

Eftersom man aldrig blir klar finns det ingen anledning att ha bråttom. Mer av det goda skapas i perfekt proportion till ens begär, vad det än gäller. Det existerar inte heller någon riktig riskfaktor, råkar man någon gång ”krocka med ett träd” finns det alltid möjlighet att komma ut på vägen igen (genom att justera sitt tankemässiga perspektiv). Slappna därför av och avnjut både dina visioner och manifesteringar ordentligt.

Att gilla sin aktuella position samtidigt som man ivrar och känner den ljuva försmaken av nästa steg = glädje.

Hoppas att endorfinerna gillade svaret. ;-) Önskar dig en superkul resa med en massa härliga äventyr. Love & latte hugs!

Hur hittar man sig själv?

Irina — Mon, 13 Feb 2012 20:40:32 +0000

Hej Irina, hamnade hos din blogg när jag googlade på ”att skaffa sig bättre självbild”. Väldigt imponerad av dina svar och filosofiska utläggningar, mycket tänkvärda saker. Men hittar inte riktigt svar på min fråga och livslånga problem; hur gör man för att hitta sin ”riktiga” identitet? Lång historia, ska försöka göra den kort men ändå förståelig.

Mina dagar och det mesta av min energi går åt till att fundera kring vem jag är, vem vill jag vara, hur vill jag se ut, vilken frisyr vill jag ha, hårfärg, mest av allt klädstil. Jag tänker och tänker och tänker men kommer absolut ingenstans. Nu är det så illa att jag i princip rensat ut hela min garderob för jag bestämt mig för att jag inte vill ha något kvar som jag inte absolut älskar och kan besjäla. Men det har fått till följd att jag mer eller mindre inte har något att sätta på mig vilket får mig att må ännu sämre… Så nästan varje dag börjar med att jag tar en vända i stans klädbutiker för att hitta ”mitt riktiga jag”. Eller surfar på nätet på jakt efter den perfekta personen som jag kan kopiera. Behöver jag säga hur det går?

Det mest sjuka är att jag jobbat med mode och kläder i hela mitt yrkesliv och just nu har en vintage/second hand butik, fylld med alla de kläder som de flesta tjejer skulle döda för men jag vill inte ha något, inget kommer igenom mitt inre nålsöga. Om det inte är alldeles totalt unikt, gärna nåt väldigt speciellt varumärke, typ YSL 70-tal. Så det slutar ju med att jag mestadels går klädd i jeans och collegetröja, som en skolflicka men jag är ju 43… jag vill ha den där underbara stilen och kläderna som matchar det jag vill förmedla men så blir det ju aldrig…

Finns en annan sak i det hela också; jag klarar inte av att se mig själv i ögonen i spegeln. Känner sånt enormt obehag, känns som om jag inte känner den person som ser tillbaka på mig. Varit hos en livscoach och det hjälpte mig med lite andra saker, inte just detta utan mer på relationsbasis. Vad gör man? Skulle vara så enormt tacksam för nån form av vägledning!

Svar: Att du inte kommer någonstans beror på att fysisk handling inte kan kompensera bristen av mental harmoni. Ditt jag befinner sig inte i garderoben, där finns reflektionen av ditt jag – och eftersom du inte har en klar bild av detta jag kan inte garderoben visa något du gillar, och inte spegeln heller. Lägg dina tankar i linje med den du är först så ordnar resten sig automatiskt.

Men jag vet ju inte vem jag är!

Det vet du visst. Annars skulle det inte finnas någon referenspunkt som orsakade känslan av obehag varje gång du gjorde avsteg från den genom din fokusering på ”sanningen” om att du saknar identitet. Man kan inte uppleva brist av något man inte känner till.

Du har hakat upp dig på en tvångstanke som, ironiskt nog, skymmer precis det du vill att den ska hjälpa dig hitta. Tanken ”jag vet inte vem jag är” hindrar dig från att känna glädjen du tror att svaret på frågan skulle ge dig.

Hur hittar jag glädjen?

Tänk inte så mycket på vem du vill vara. Tänk på vad du vill uppleva.

Tankar om vem du vill vara handlar ofta om att skapa rätt sorts image, en som övertygar omgivningen om att ge dig något du annars inte skulle få. Ett försök att kontrollera omgivningen medför automatiskt att man tillåter omgivningen kontrollera en själv – när man bryr sig om andras åsikter känner man sig tvungen att tillfredsställa deras krav och förväntningar.

Tankar om vad du vill uppleva handlar om att låta omgivningen tillfredsställa dig. När ditt eget nöje står högst på prioritetslistan försvinner behovet att kritisera dig själv (och andra). Du är för upptagen med att ha kul helt enkelt. Och kläderna matchar upplevelsen automatiskt. :-)

Livets mening är glädje. Ditt medvetande är fokuserat i den fysiska dimensionen för att:

observera mångfaldet omkring dig,
bilda dig detaljerade preferenser om vad som är bäst för dig
och därefter uppleva den härliga känslan av passion när du fokuserar på dessa preferenser och således kommer i allt starkare samklang med dem (vilket kulminerar i fysisk manifestering).

Enda sättet att framkalla en obehaglig känsla inombords är genom att sätta upp tankemässigt motstånd till det livet fått en att önska vara. Du är summan av alla dina preferenser och denna redan existerande helhet lockar dig ständigt till sig.

Vartenda ”det går inte” / ”jag vet inte hur” / ”det beror på vad andra vill” ger utslag i form av obehag därför att den större delen av dig vet att det inte finns någon orsak i världen att förvägra sig själv upplevelser som man kommit fram till att man vill vara med om. Allting du vill vara ÄR. Först i känsloform och därefter, om du låter bli att späda ut visionen med en massa ”realistiska” tankar, även fysiskt.

Psykologerna gillar ordet självförverkligande, coacherna använder ordet målinriktning och teologerna pratar om andlig förening. Jag som tycker att fysikterminologi är sexig använder gärna ordet frekvenssynkronisering, dvs. strävan till att vibrationen av ens tankar sammanfaller med vibrationen av tankarna hos ens Jag (summan av allt livet fått en att vilja vara och uppleva).

Orsaken till att man vill göra det här är samma enligt alla livsåskådningar: harmoni. Översatt till vanlig svenska: det känns fantastiskt när man tänker & handlar i linje med den man är. Att vara hög på livet är underbart! :-)

Harmoni är inte samma sak som stagnation!

Din identitet är inte statisk. Livet får dig ständigt att utveckla nya preferenser, ideal och önskemål och ”den du är” förändras i motsvarande takt. Känslan av passion, entusiasm, nyfikenhet och intresse för något pekar ut vem du är i varje givet ögonblick. Följ alltid denna känsla!

… and then aligning yourself with the person you’ve created.

Du driver din butik, du umgås med dina vänner, du ägnar dig åt olika fritidsaktiviteter… det går av bara farten. Du gör idag samma sak som du gjorde igår – därför att du igår gjorde samma sak som du gjorde i förrgår. Men vänta, känns det lika kul nu som det gjorde tidigare? Om inte, då är det viktigare att följa känslan av välbehag istället för rutinen! Du har utvecklats och den vällustkänsla du tidigare kände inför dina aktuella aktiviteter har nu förankrat sig i något annat. Det kan vara en ny version av nuvarande intressen men det kan också vara något helt annat. Vad är det?

Så jakten på lyckan fortsätter…?

Ja. Och det är mycket goda nyheter.

En sak som eventuellt bidrar till din förvirring är missförståndet om att det finns något specifikt mål man måste identifiera, och därefter uppnå, varefter man äntligen kan säga ”Jag är klar, jag har fångat lyckan!”.

Lycka är en färskvara. Du känner (eller känner inte) den i varje givet ögonblick. Låt oss säga att du inte har känt dig glad på en vecka men gör det nu: då är du en lycklig människa. Eller tvärtom, du har varit glad hela veckan men är ledsen nu: då är du en olycklig människa.

Vad du är NU gäller. NU är också det enda som har någon betydelse eftersom du inte kan vara annanstans än i nuet. Men du har chans till ett nytt ”nu” hela tiden. Erkänn att det är ett coolt koncept! :-)

Men här kommer det viktigaste: lyckan är en kameleont.

Forskarna älskar att leta efter konstanter och våra tidningar rapporterar glatt revolutionerande undersökningar av typen ”50 000 kr är den optimala månadsinkomsten för att man ska känna sig lycklig”. …Men redan på följande uppslag möts man av artiklar om höginkomsttagare som påstår att de är deprimerade. Och sen kommer minst lika ologiska artiklar om uteliggare som säger sig vara lyckliga.

Då träder andra forskare fram och hävdar att det är rätt sorts entourage som gör en lycklig. Det är barn. Det är familjen. Det är en partner som älskar en. Det är trevliga grannar. Det är Jesus. …Men då dyker det upp chockrubriker om att hela familjens älskling sprängde ett köpcentrum. Och om kvinnan som övergav sina barn. Och om prästen som har våldfört sig på korgossarna.

Nästa förslag: man blir lycklig av vissa aktiviteter. Av att sporta, av att vara ute i naturen, av att ha ett regelbundet sexliv, av att äta rätt sorts mat… Behöver jag nämna hur många som försöker tvinga sig själv till allt det här, utan resultat?

Och så där håller det på – därför att de flesta inte förstår att enda källan till lycka är förhållandet mellan en själv och en själv.

Lyckan mäts i hur väl man tillåter sig minska ”glappet” mellan personen man utvecklats till och den man varit hittills.

Vanan att ständigt harmonisera med det man själv definierar som attraktivt är receptet på lycka.

Jag tar upp det här därför att det garanterat finns människor som läser ditt brev, himlar med ögonen och tänker ”Herregud, du har väl ingen orsak att önska något mer här i livet! Om du kan klä dig i designerkläder så har du säkert mat och tak över huvudet. Är inte det tillräckligt? Tänk på barnen i Afrika som svälter!”

Strunta i kommentarer av det här slaget, de känns obehagliga av en anledning. De motsäger allt vad universum går ut på: evolution.

Du är din enda auktoritet

Ditt välmående är 100% beroende av glappet mellan dig och Dig – inte dig och Någon Annan. Det spelar alltså ingen roll hur många tjejer som tycker att kläderna i din butik är höjden av lycka, deras liv har skapat andra slags ideal för dem än ditt liv har skapat för dig. Det spelar inte heller någon roll hur många barn i Afrika som skulle välja en tallrik gröt framför en garderob full av YSL 70-tal – deras glapp är inte ditt glapp. Att du äter extra mycket gröt och försöker glömma YSL gör varken dem eller dig nöjdare. Din uppgift är att följa DIN passion och bortse från alla andras åsikter.

…jag vill ha den där underbara stilen och kläderna som matchar det jag vill förmedla…

Vad är det du vill förmedla? Och varför? Eftersom jag saknar bakgrundsinformation tar jag två vilda gissningar som exempel:

Alternativ 1: Du är en person som får utlopp för din kreativitet genom mode och du har drabbats av det som författare kallar writer’s block. I så fall låter dina tankar så här: ”Jag som har tillgång till obegränsade mängder kläder lyckas inte sammanställa en look som förmedlar den perfekta visionen som snurrar i huvudet på mig. Frustrerande!”

Det går inte att pressa sig till inspiration. Inspiration är en konsekvens av att man släpper kontrollen och njuter. Välj därför vad som helst annat som hjälper in dig in i gott humör och frossa i den känslan så mycket som möjligt. Släpp kravet på att du måste prestera ett modemästerverk för att förtjäna bekräftelsen du önskar. Ge dig bekräftelsen först så kommer mästerverket att dyka upp som resultat. Eller så hittar du något helt annat utlopp för din glada energi. Vad det än blir lovar jag att du inte kommer att ha några klagomål.

Alternativ 2: Du försökte ta kontrollen över något i ditt liv genom förändringar i ditt utseende men när det misslyckades beslöt du, som en sorts kompromiss, att göra mode till ditt jobb och hjälpa andra. Dina tankar går nu i den här stilen: ”Jag åstadkommer för andra det jag inte kan göra för mig själv. Men i stället för att ge mig tillfredsställelse skapar jobbet en ännu tydligare kontrast till problemet jag ville att det skulle lösa.”

Att se andra leva det slags liv du själv vill ha kommer aldrig att kännas bekvämt för dig innan du inser att du också kan. Du måste finna harmoni med dig själv innan du förmår hjälpa andra.

I båda fallen, och även i alla övriga, är mitt råd samma: försök hitta känslan som du önskar att den ”rätta” klädkombon ska ge dig. Vad vill du uppleva? Att vara en auktoritet? En femme fatale? En stilikon? Alla på en gång kanske? Not a problem. Du behöver inga yttre attribut för att identifiera dig med något, däremot dyker den perfekta garderoben (och mer därtill) upp så fort du lyckats på insidan.

Tänkt tillbaka på när du var yngre. Kommer du ihåg vilka fräscha, spännande drömmar du hade då? Kommer du ihåg hur de lockade dig? Din uppgift är att ta reda på vad det är som lockar dig nu. Vad får dig att känna den där härliga känslan som höjer pulsen, doftar äventyr och sprider fjärilar i magen? När du hittat rätt tanke ser du möjligheter, inte hinder. Du känner inspiration, istället för modfäldhet och besvikelse. Det beror på att du betraktar världen genom linsen av den du ÄR. Du är ett med din identitet!

Börja leva ditt riktiga jag i fantasin så kommer verkligheten att börja matcha. Var inte orolig, universum levererar hela paketlösningar: alla människor, omständigheter och förutsättningar du behöver för en fullfjädrad real life upplevelse av din dröm är inkluderade! Strunta i frågorna hur, när och vem. Frossa i vad och varför.

Ta alltid avstånd från övertygelser som står i strid med sånt du önskar uppleva. Acceptera inte tankar om att det är svårt, omöjligt, opassande, olägligt o. dyl. Om du vill ha något är det ditt!

Hur länge tar det?

Att beskriva ditt problem med ordet ”livslångt” antyder en totalt felaktig slutsats: att lösningen är komplicerad och tidskrävande. Försök tro mig på mitt ord: lösningen är inte längre ifrån än ditt goda humör. Hur länge tar det för dig att hitta en ursäkt till att bli upprymd? Exakt så länge tar det att börja leva livet du önskar dig.

Det spelar ingen roll om du har hållit dig ifrån det du vill uppleva i flera decennier eller i några dagar. Din attraktionspunkt är lika med de övertygelser och förväntningar du har NU. Om du klarar av att skifta din attityd till dig själv & din vardag och slita blicken från motsägande ”fakta” börjar det du önskar flöda in genast. Först i form av en skön känsla inombords och därefter i form av allt tydligare fysiska manifesteringar.

Beskriv aldrig dig själv som man gör i ett CV, dvs. genom att lista historia! Beskriv dig som den du är nu, dvs. den person du har utvecklats till att bli. Exempel: Alla dina bekanta skulle kanske kalla dig singel (eftersom de inte ser en man) men om livet fått dig att utveckla preferensen av att vara i ett parförhållande är det vad du är nu. Dina bekanta skulle kanske beskriva dig som osäker eftersom du varit det hittills. Men om livet fått dig att bilda preferensen om att vara insiktsfull är det sådan du är nu. Och så vidare. Allting som är fysiskt har ursprung i ett mentalt koncept!

Din enda uppgift är att leva i enlighet med ditt ideal, den färskaste och därmed den enda korrekta versionen av dig. Om du känner en obehaglig känsla beror det på att du fokuserar på något som den större delen av dig inte anser att är du. Justera attityden så kommer din fysiska verklighet att följa efter.

Jag hoppas att mitt svar kastade lite ljus över ämnet och att du fick ny inspiration. Lycka till & have fun! :-)

PS. Läs också min guide om att skapa en bättre självbild. Du hittar den här.

Hur slutar jag vara klängig?

Irina — Fri, 10 Feb 2012 10:26:20 +0000

Här kommer en arkivfråga från Guideshoppen. Happy weekend! :-)

Hej Irina! Jag har en fråga angående attraktionslagen. Jag skrev till dig tidigare och frågade om jag kan få mitt ex tillbaka. Nu har det hänt lite saker, jag mådde superbra och tog verkligen hand om mig själv. Efter en tid ringde jag och frågade om vi skulle träffas, han svarade ja och vi sågs. Det var jättetrevligt och han visade starka signaler på att han fortfarande är kär, faktum är att han till och med kysste mig och pratade om att ge oss en andra chans. Det kändes förstås bra men nu har det gått två veckor och jag har inte hört av honom.

Och här kommer själva frågan: själv vågar jag inte ringa honom, dels för att jag är rädd att bli sårad och dels för att jag inte vill uppfattas som klängig. Min klängighet var anledningen till att han gjorde slut och anledningen till klängigheten var att jag var rädd för att förlora honom.

Hur skall jag göra för att inte vara klängig? Han är inte typen som hör av sig till någon, inte kompisar heller, så jag känner att det blir ändå jag som får ringa. Men mitt stora problem är att jag förknippar telefonsamtal med honom med att bli sårad. Hur se man på en sådan situation?

Det känns så konstigt att ha det här problemet för han är min bästa vän och skulle aldrig såra mig med flit. Men när han känner sig kvävd av mitt kläng backar han och det sårar mig. Men om jag förväntar mig att bli sårad varje gång jag ringer honom så fixar ju attraktionslagen det. Och om jag inte ringer är det ju för att jag fokuserar på rädslan över att bli sårad. Hur skall jag tänka istället?

Svar: Vad bra att du har börjat lägga större vikt vid hur du mår och tar hand om dig bättre. :-)

Du har alldeles rätt i att attraktionslagen reagerar på din vibration av rädsla genom att sammanföra dig med situationer där du får anledning att känna ännu mer av samma sak. Här kommer ett förslag på hur du kan skifta tankebanorna så att dina förväntningar och övertygelser gynnar dig istället för att vara till besvär.

Låt oss börja med ditt främsta argument: han är inte en sådan som hör av sig till någon, därför måste jag vara den som kontaktar honom.

Koppla nu in logiken: hur kan han utveckla vanan att höra av sig om det aldrig uppstår något behov? Om du och alla andra i hans omgivning tar på er rollen av jägaren, vad blir då automatiskt hans uppgift?

Det smartaste du kan göra för både dig själv och den här killen är att sluta beröva honom den underbara känslan av längtan. Den är motsatsen till känslan av att någon klänger på en och försöker leva genom en. Ge honom en chans att uppleva utmaningens behag. Att få umgås med någon som är självständig, lite gåtfull och vars hela personlighet utstrålar svåråtkomlig exklusivitet kombinerad med ett genuint intresse för honom.

När han träffar en sådan tjej kommer vilda hästar inte att hålla honom ifrån telefonen! Därför att hon är i harmoni med sig själv och därmed en likadan person som han är – emotionellt fri. Så här lyder grundprinciperna:

Men nog om honom. Som du redan gissade handlar allting om dig – och bara dig.

Det är inte en tillfällighet att du stötte på just en sådan här kille. Han har förmånen att lära dig något du behöver träna på – att känna dig fri. Lägg märke till exemplet han föregår med: oberoende av vad du tycker så kör han sitt race. Han umgås med dig när du är ditt bästa jag och när du inte är det, då tar han avstånd istället för att försöka ändra på dig. Det är exakt samma sak som du behöver lära dig.

Du måste bli bättre på att hålla fast vid ditt välmående och låta attraktionslagen leverera det du vill ha – istället för att lämna välmåendet och försöka fånga in människor som, ironiskt nog, hade kommit till dig själva men som nu inte matchar dig pga. av ditt tillstånd.

Bli den du är – resten ordnar sig automatiskt

Man skulle kunna tro att det är killens backande som gör dig olycklig, men så är det inte. Det som orsakar ditt obehag är att du inte lever upp till den nya versionen av dig själv som denna erfarenhet har skapat.

Varenda gång han dragit sig undan har du bildat dig en allt starkare uppfattning om hur ditt liv borde vara. Du har utvecklat en stark preferens för att vara uppmärksammad, åtrådd, älskad osv. Den större delen av dig har redan identifierat sig med allt det här men du, i din fysiska fokusering, fortsätter stirra på kontrasten som orsakade expansionen. Och det sliter dig bokstavligen åt två olika håll, därav smärtan.

Enda sättet för dig att må bra är genom att börja leva upp till den version av dig som du skapat. Den som är uppvaktad, efterfrågad och populär. Den som väljer istället för att bli vald.

Som parentes kan jag avslöja att jag själv råkade falla för en liknande kille när jag gick i gymnasiet. Varje gång vi stötte på varandra ute på stan blev resten av dagen fantastisk. Men trots att vi båda verkade ha lika kul, och han hade mitt telefonnummer, tog han aldrig första steget till nästa träff. Jag själv försökte ”råka” befinna mig på samma ställen som han men efter några fler träffar flyttade både jag och han till olika städer. And that’s it. Jag skrev i min dagbok att han var drömmannen i mitt liv och fortsatte roa mig med dem som var medgörligare.

Fem år senare, precis när jag skulle flytta till Stockholm, hörde han av sig out of the blue och berättade att han inte kunde sluta tänka på mig. Alla mina känslor från tidigare vällde upp och jag meddelade glatt att han var välkommen att följa med över pölen ifall han kände för det.

Idén mottogs med stor entusiasm och allt var så gott som klart (jag var halvt euforisk av lycka och halvt nervvrakig av rädsla för att mista honom i sista sekunden)… tills han plötsligt började vela fram och tillbaka. Han började överväga att gå klart sin utbildning, flytta in i en separat Stockholms-lägenhet och sköt därefter upp flyttdatumet med ett år (!).

Då tog jag mig äntligen samman. Det här betydde mer för mig än något annat i mitt liv dittills gjort men jag insåg äntligen att det var mitt eget beroende av honom som satte käppar i hjulen. Så jag lät bli att svara i telefon. Jag lämnade mobilen hemma och drog ut på stan för att ha kul med mina nyfunna kompisar.

Två dagar och fjorton missade samtal senare, fnittrade jag fram ett lättsamt hej och undrade om, den nu ganska orolige, velaren kunde vänta lite medan jag skalade klart moroten jag höll i handen. Veckan därefter var jag lycklig sambo med en kille som var totalt fascinerad av mig och som inte klarade av att titta på en annan kvinna utan att börja tänka på hur mycket bättre jag var. :-)

De flesta skulle påstå att det var mitt beteende som gjorde skillnad men det hela går mycket djupare än så. Mitt beteende var en konsekvens av en mental omställning. Jag gick in i ett ”jag är oövervinnerlig” -läge och det var den inställningen som manifesterade sig i fysiska omständigheter.

Jag tog tillbaka makten genom att våga strunta i verkligheten och förvänta mig det bästa. Attraktionslagen kan inte neka mig något om jag inte motsäger det, och hade just den här killen inte matchat min höga vibrationsfrekvens hade jag fått en minst lika fin.

Byt ut JAG VILL mot JAG ÄR

Vad är skillnaden, undrar du. Skillnaden är att det är lättare att tänka och bete sig i enlighet med den man är än med det man önskar att man hade.

Börja se dig själv som en framgångsrik person och låt inte frånvaron av fysiska bevis distrahera. Verklighet MÅSTE ändra sig för att matcha din åsikt om den!

Varenda fysisk detalj vi förnimmar har sin början i ett mentalt koncept, dvs. en idé som någon fokuserat tillräckligt intensivt på och som därför blev stark nog att kunna uppfattas av våra fem fysiska sinnen.

Bevisen på allt du önskar dig finns, men än så länge bara i dina tankar (som tolkas av ditt sjätte sinne, känslorna). Om du vill uppleva dem som en fullfjädrad fysisk manifestering måste du först erkänna dem som sanning, oberoende av vad som händer i din omgivning. Och, viktigast av allt, se dig själv som en aktiv deltagare i denna sanning.

Kom ihåg att du och kärlek inte är två separat enheter. Du ÄR kärlek (frihet, hälsa, välstånd, etc.) och därför graviterar allt som bekräftar det till dig automatiskt – med början i känslan.

När du håller fast vid din egen standard dansar universum efter din pipa. När du tappar fokus på den du är och försöker anpassa dig efter vem andra är, då blir både de och du själv missnöjda.

Här är ett av mina favoritmotton som du gärna får låna:

Betyder det att jag måste bryta kontakten med den här killen?

Nej. Men du måste frikoppla ditt välmående från honom. Om han kan vara kvar i ditt liv utan att behöva förändra sitt beteende – om han, precis som han är nu, inte hindrar dig från att se dig själv som älskad och åtråvärd, låt honom vara kvar. Om inte – ta ett aktivt beslut. Du behöver varken berätta eller förklara det för honom eller någon annan. Beslutet finns till för dig och det enda du behöver göra är att leva i enlighet med det.

Poängen är att du VÄLJER din väg framåt istället för att automatiskt reagera på vad han vill. Om du fortsätter räkna honom som vän måste det ske utifrån en känsla av att du ser ett värde i vänskapen, inte för att du är tvungen att finna dig i den rollen eftersom han inte låter dig vara mer än så.

Jag har själv några vänner som inte är speciellt bra på att ta kontakt. Orsaken till att jag ändå anser dem vara en del av mitt liv är att vi har så fantastiskt kul när vi råkar träffas. Så länge den tid vi tillbringar tillsammans känns som en ömsesidig glädje (vilket innebär att de är minst lika entusiastiska som jag) är det ok, men jag kallar sådana här slags ”vänner” för vad de är – flavor of the day. Eller dagsländor. De som står mig nära är lika måna om att boka in träffar som jag är.

Jag hoppas att dessa rader har skapat lite klarhet i dina funderingar. Och att du alltid kommer ihåg hur fantastiskt du mår när du mår bra. Och att du aldrig mer överlåter makten över ditt liv till något annan.

Lycka till med allt & be happy! :-)

Vad är ”skälig tid” för attraktionslagen?

Irina — Mon, 06 Feb 2012 15:51:55 +0000

Svar: Det är just därför att du glömde bort det hela som det hände. :-)

Varenda idé som dyker upp i huvudet på dig ÄR i samma sekund som du tänker den – men den kan inte manifesteras i din fysiska verklighet förrän du:

a) slutar notera dess fysiska frånvaro och
b) ställer in dig på samma frekvens (= humör, sinnesläge, attityd) som du skulle befinna dig på om du redan hade förverkligat den.

Hur länge det tar innan du själv blir en matchande komponent till ditt önskade tillstånd (inkl. alla detaljerna) beror alltså inte på klockan utan på hur fort du kan skifta från sinnesläget frånvaro & längtan till närvaro & uppskattning. Och det är precis därför man inte ska spilla tid på att analysera bristerna i nuläget och rabbla sin ”framtidsönskan” om och om igen. Allting är redan klart! Now relax & receive.

Jag är den första att medge, vissa ”utmaningar” är svårare att sluta analysera än andra, men det går. Och så fort man kopplar loss humöret från dem, då händer det helt fantastiskt stuff. Man behöver inte ens använda samma ämne som ursäkt för ett gott humör, vad som helst duger!

Obs! När man försöker tvinga sig själv att slappna av befinner man sig inte i ett avslappnat tillstånd. Jag testade häromdagen… ;-)

Steg 1: hitta känslan. Steg 2: ENJOY!

Irina — Thu, 26 Jan 2012 16:49:24 +0000

Gör en liten paus i det jag håller på med för att publicera ett inspirerande stickprov av dagens inboxinnehåll. (Ja, jag har en svaghet för glada människor som sprudlar av energi.)

Hej kära du, kände att jag ville dela med mig av mina framgångar eftersom mitt förra mail var så dystert! :)

Sist jag skrev till dig mådde jag dåligt efter familjetragedin, vänner som svek, var knappt sugen på min Londonresa osv. Tappade gnistan. MEN efter att ha mailat med dig så började jag välja bort dom tunga tankarna, jag accepterade min tillvaro och började jobba på att må bättre. För som du sa: att bara må ok, är inte ok för mig. Så jag tog tag i gymmet 5 dagar i veckan och började prata med nytt folk, få endorfiner, blev 100 ggr piggare och kände mig inte grå längre.

”Plötsligt” skriver en tjejen som ägde min förra medryttarhäst att hon tänkt fråga mig länge om jag ville fika – jag tvekar först men ställer sen in mig på att detta KOMMER bli bra och tackar ”ja”. Sagt och gjort, det visar sig att hon är världens skönaste tjej och hon ger mig så himla bra energi! Precis en sådan kompis jag letat efter, tacka gud att jag gick på magkänslan och fann en så bra vän!

Jag bestämde mig även för att komma ifrån det här med att lyckan skulle sitta i någon annan och satte som mål att bli stark, självständig och lycklig i mig själv. Så fort jag fann lyckokänslan i mig själv börjar folk skriva från alla håll och kanter, speciellt killar – från ingenstans haha. Börjar tänka på vilken lycka det skulle va att börja rida igen (inte avsaknaden av det) och veckan efter säger vännen jag nämnde ovan att hennes häst blivit frisk igen och att jag har fri tillgång att rida honom om jag vill. NU BÖRJAR JAG KÄNNA FLYT!

Har under ca 2 veckor tillbaka sökt jobb i stan vilket inte gett något direkt resultat – men jag har njutit och uppskattat pratstunderna jag haft på vägen med de anställda – och för 5 dagar sen fick jag mitt i natten en sån där impuls, RÄTT impuls, att jag ska bli aupair. Så mitt i natten går jag in på aupairworld.net och gör en profil, finner en familj som magkänslan säger ”ja” till direkt men låter hjärnan blanda sig i lite för mycket. Kollar familjen profil flera gånger och bestämmer mig för att gå på magkänslan så jag skickar iväg ett välskrivet mail till dem. Får svar samma dag – hon tycker att jag är minst lika intressant.

Dock får jag lite kalla fötter när hjärnan blandar sig i och efter några mail skriver jag ett ”tack men nej tack” mail och trycker ”skicka” – DÅ JÄVLAR högg magkänslan tag i mig ska jag säga dig haha. Det var som en uppläxning inifrån – VAD HAR DU GJORT? Så efter att ha pratat med deras nuvarande aupair som säger att det är en drööömfamilj så fick jag en släng av välförtjänt ångest och skickar snabbt som attan ett ”förlåt mig mail” till familjen och förklarade läget.

Igår hade vi skypeintervju och familjen är uuuuuuuuuuuunderbaaar! Helt fantastiska!! :) Då visar det sig att de äger både klädbutiker och har studio i garaget som jag kommer få jobba i och ta del av – jag kommer alltså få jobba i butik precis som jag önskat och sökt efter och jag får tillgång till min dröm att sjunga i studio!!!

Det är så sjuuuukt, allt detta har hänt tack vare att jag följt magkänslan och skaffat mig en positiv attityd – OCH NU SKA JAG FLYTTA TILL LONDON I FEBRUARI!!!! :D Tack tack tack för att du svarat på mina tidigare mail – du har hjälpt mig att gå från 0 till 100, från fånge till fri. Puss och tokstor kram! :))

Svar: Loving this! :-) Ett varmt grattis till framgångarna och speciellt till känslan som ligger bakom, framför och runtomkring dem!

Så här ”hårt” måste man alltså jobba för att det man önskar ska hända en – med överraskningsbonus, kombinationspaket och andra läckerheter som universum kan svänga ihop lätt som en plätt.

Många rekommenderar blod, svett och tårar som framgångsrecept men sanningen är att framgången kommer när man slutar kämpa (= klänga fast vid tankar om hur dåligt livet är utan det man vill ha). Goda saker börjar hända så fort man humörklickar sig fram till samma frekvens där ”önskeprogrammet” sänds non-stop och bara väntar på att man ska ta del av det. Och den första manifesteringen är alltid känslan – den egentliga orsaken till att man önskar sig allt man gör.

Är det universum som knuffar sönder inredningen?

Irina — Tue, 24 Jan 2012 15:58:21 +0000

Min inbox är som vanligt ett underhållande ställe. Idag händer där följande:

Hej Irina! Ååh vill tacka för en superbra blogg! jag älskar dina inlägg och alla dina tips, råd och kloka ord som du delar med dig, de är verkligen guld värda!

Du gav mig ovärderliga råd för ett tag sedan om hur jag skulle uppnå min drömutbildning och det är helt fantastiskt, har gått programmet nu i ett halvår och trivs som fisken i vattnet :D Tack så hemskt mycket!

Jag vet du kanske inte har tid att svara på alla läsarfrågor du får, men skulle i alla fall vilja dela med mig av av mina funderingar. Det är så att jag har mer och mer börjat falla för min hyresvärd. En riktigt snygg och trevlig kille som jag absolut vill lära känna! Jag har märkt att ju mer jag tänkt på honom så har saker och ting i min lägenhet gått sönder, proppar har gått, fläktar har lagt av osv. Det har inneburit att jag fått ringa hyresvärden så jag fått träffa honom. Kan detta vara en liten knuff från universum? Jag vill ju gärna tro de. ;)

Jag vill så gärna lära känna honom men vet inte riktigt hur jag ska gå till väga för att få honom få upp ögonen för mig. Skulle vara jättetacksam för tips och råd angående detta :) Stooora bamsekramar!

En timme senare:

Hej igen Irina! En liten uppdatering sen mitt första mail. Min hallampa har gått i sönder! och jag måste ringa hyresvärden :O vilket innebär att jag får träffa honom igen! :D Så sinnessjukt glad just nu! men känns ändå lite pinsamt eftersom jag redan ringt så många gånger…haha. viktigt att notera är ju också att jag INTE tar i sönder sakerna med flit hahah…många skulle kanske tro det. Är det här jag ska lägga in en liten stöt på honom månne? :D

Svar: Ha ha, älskar det här! :-D

Min spontana gissning är att du inte behöver göra något alls för att få rätt sorts uppmärksamhet av hunken. Du har redan lagt in en stöt genom din positiva uppmärksamhet på honom i dina tankar och de ”konstiga” saker som händer nu är det enklaste och snabbaste sättet för dessa tankar att materialiseras.

Håll kvar den härliga attityden & go with the flow. Du kommer att känna vad som är rätt tid, rätt plats och rätt nästa steg. En sak är säker: ni får er garanterat ett mycket gott skratt när han dyker upp nästa gång och du försöker förklara varför du är en så high maintenance hyresgäst. Bjud på lite fika som ursäkt och se vad som händer. ;-)

PS. Vad kul att du trivs med utbildningen och att livet leker. Önskar dig minst lika stor framgång framöver + en massa glada överraskningar. :-)

Kan jag ge en annan person bättre självkänsla?

Irina — Mon, 16 Jan 2012 19:13:33 +0000

Svar: Du inte kan tänka tankarna i någon annans huvud än ditt eget och därmed inte heller attrahera nya tankar / omständigheter för någon annan människa än dig själv. Men du är långt ifrån maktlös, din optimism har enorm förmåga att influera omgivningen till gynnsammare fokusering!

Eftersom du redan hittat en stabil plats inom dig själv är det enklare för dig att även se samma sak i andra. Vad du kan göra är att behandla dottern utifrån den person hon verkligen är (dvs. den version av sig själv som livet fått henne att vilja uppleva) även i de stunder när hon själv inte gör det.

Konkreta exempel:

om hon är beroende av vad andra tänker om henne hjälper det om du värdesätter hennes självständighet och hennes inbyggda instinkt om vad som är bäst för henne.
om hon känner sig hjälplös och osäker inför framtiden hjälper det om du lägger märke till saker som väcker hennes entusiasm och som lockar fram hennes glädje och initiativförmåga.
om hon anser sig vara oattraktiv hjälper det om du observerar både den nuvarande skönheten i henne och den potential som ligger bara några glada dagar / veckor ifrån.

Obs! Ge dig aldrig in i en ”dragkamp” där du försöker avväpna hennes klagomål och ältande enligt följande modell:

Hon: Jag väger 90 kg, ingen man kommer någonsin att vilja ha mig!
Du: Nej då, du är bara inget benrangel som de där hemska fotomodellerna. Försök vara lite positivare nu!

Det här gör henne ännu fastare besluten att övertyga dig om hur rätt hon har. Hon kommer att argumentera för sina begränsningar så länge det krävs för att du ska se och känna samma sak som hon gör – vilket innebär att hon fortsätter öva in tillståndet hon egentligen inte vill stanna kvar i.

Önskar man hjälpa någon är målet följande: få henne att öva in känslotillståndet av det hon vill uppleva. Så här går man tillväga:

Tona ner det negativa utan att göra motstånd till det. Behandla problemet hon beklagar sig över som sanning, men en tillfällig sådan. Snudda vid det aktuella läget men fortsätt alltid till det enda logiska: frossandet i den nya idén som blivit född tack vare nuläget. Kommunicera med den person din dotter vill vara och redan är (vilket indikeras av smärtan hon känner när hon förnekar det). Använd humor blandad med kärleksfull beundran av hennes vision – även om hon själv är för hypnotiserad av ”här & nu” för att ta denna vision på allvar.

Hon: Jag väger 90 kg, ingen man kommer någonsin att vilja ha mig!
Du: Bra jobbat. 90 kg, och ändå lyckas du inte dölja hur vacker du är. Allvarligt, det där mysfluffet kommer att försvinna fortare än du tror. Det har bara funnits där medan du tagit time-out för att deppa, nu när du är på väg upp igen kommer det att märkas både på in- och utsidan. Du är som gjord för att skapa trafikkaos så ursäkta om jag har lite svårt att oroa mig för din framtid.

Det här är bara ett exempel, du kommer att hitta ditt eget perfekta sätt att uttrycka dig på så fort du slutar ha så stor respekt för situationens ”allvar” och inser att din dotter är centrum i sitt universum – med alla privilegier och möjligheter som det medför. Öppna inte munnen innan du ser henne så.

Hur trovärdig du är beror inte på dina ord, det beror på hur genuint du upplever känslan bakom dem. Du kan inte hjälpa en person utifrån ett tillstånd där du lider av att se hennes smärta och hoppas få slut på den genom att pigga upp henne. Däremot är din förmåga att inspirera enorm när du beundrar essensen av hennes varelse, oberoende av hur detaljerna ser ut för tillfället. När din dotters potential lyser så starkt i ögonen på dig att gnället du hör i bakgrunden låter komiskt, då är du en maktfaktor att räkna med. Din övertygelse om hennes framgång kommer att återspeglas i form av rätt ord vid rätt tillfälle, stoltheten i din röst, glädjen i dina ögon och säkerheten i dina handlingar. Och i din ovilja att själv lockas bort från tillståndet du tror på.

Det finns inget annat nöje än ditt eget

Se det fina i din dotter för din egen skull. Det är nämligen DU som önskar dig en lycklig dotter, det är DU som mår dåligt av att betrakta henne ur negativ synvinkel och den enda som kan få dig att må bra är: också DU. Att din dotter löper stor ”risk” att influeras till att älska sig själv pga. av din kärlek är bara en bonus. :-)

Kan jag vara lycklig trots att mamma inte är det?

Irina — Sat, 07 Jan 2012 22:48:34 +0000

Hej! Jag vill tacka för en alldeles underbar blogg! Jag har genom den fått mer klarhet och vet hur jag ska göra för att handskas med egna ”problem” och energitjuvar. Men jag befinner mig i en situation som känns väldigt trasslig, jag skulle vara så tacksam om jag kunde få höra ditt sätt att se på den.

Min mamma gick in i väggen för tio år sedan. Hon har periodvis varit psykiskt sjuk, legat på sjukhus flera månader i sträck och äter fruktansvärda mängder medicin. Detta är någonting som jag och min syster har växt upp med. Det är en väldigt luddig bild man har av mamma, men jag har valt att försöka se (även om det är skitsvårt) den verkliga personen där inne, en som är otroligt kreativ, ödmjuk och kärleksfull.

Jag har också, precis som hon, haft noll självkänsla men har äntligen kommit ur den negativa spiralen och tron om att man är älskad genom andra. Jag har alltså själv mått otroligt dåligt om inte alla älskade mig och om jag inte blev omtyckt vart jag än kom så kände jag mig värdelös. Och bara för några veckor sedan så bröts jag ner totalt, jag var på botten och planerade hur jag skulle ta mitt liv. Jag hade just då under ett par veckor bott hos min mamma.

Jag flyttade hemifrån tidigt för att satsa på det största intresset som var dansen. Efter att ha rest runt och alltså inte bott ”hemma” på många år, kom jag hem, hade tappat intresset för dans som var det jag kunde identifiera mig, var förvirrad över vem jag var och bara gick hemma likgiltigt och fylldes omedvetet på med min mammas negativa energi. Vändpunkten kom utav en slump, en vän som var medveten om min situation tog med mig på meditation, jag lärde mig att lyssna inåt, följde upp med flera meditationer och förstår nu värdet av mig själv. Har insett att det inte finns någonting negativt med att tycka att man själv är bra, vilket är det synsättet jag växt upp pga. mamma. Jag har börjat leva på riktigt, inser att jag inte behöver vara i ett speciellt fack eller ha andra personer att identifiera mig med för att veta vem jag är. Jag är fullkomligt nöjd med att bara vara, och eftersom man befinner sig i ständig utveckling så gör jag det jag vill och känner för just i stunden och har börjat njuta av livet på riktigt. Jag har sagt ifrån till min mamma, för första gången. Jag fick också en egen lägenhet, superbra jobb, superbra vänner när jag bara bytte inställning och sätt att se på saker.

Men här kommer det jag tycker är svårt. Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera mamma och min syster, dom är ju så nära, men befinner sig i den negativa spiralen jag var i innan. Jag vet att jag bara ska ”titta bort” men det är så svårt.

Mamma har haft ett väldigt svårt liv (jobbigt äktenskap, flera dödsfall osv.) En dag när jag var tio år kom polisen och hämtade henne, jag fick förklarat att hon var psykiskt sjuk… och började se mönster i hennes märkliga beteende, varför hon pratade osammanhängande, ändrade helt på vissa åsikter, skällde ut mig utan anledning osv. Idag lever hon totalkvävd av mediciner. Hon är hemma sjukskriven, rädd för världen och andra människor och med otroligt dåligt samvete för att ha orsakat mig och min syster så mycket skada. Hon har inga pengar och säger själv att hon är slut som människa.

När jag ser den här bilden av mamma blir jag så ledsen. Jag har innan ältat hennes problem med henne men nu sagt ifrån. Sagt att hon måste ta tag i dem och jobba med självkänslan. Men det är så svårt att umgås normalt med henne eftersom det är så otroligt negativ energi runt henne, man kommer bara in på problem. Jag försöker styra det till att prata om någonting positivt, få henne att tänka ur ett större perspektiv, på vart hon vill komma, hennes drömmar och mål… men det landar alltid på att hon inte kan göra något eftersom hon äter medicin och inte har pengar. Hon ser sig själv som ett offer och frågar sig vad hon har gjort för fel för att dom på sjukhuset proppar i henne så mycket piller. Hon har alltså nu lagt allt ansvar på dom, dom styr hennes liv och det var tydligen en i personalen som enligt henne har sagt att ”ingen arbetsgivare vill ha henne”.

Då vill jag såklart vinkla in henne på spåret att hon är sin egna person, sin egna chef, HON bestämmer vad hon är för slags människa och INTE dom. Men det sättet att se på livet finns inte. Jag blir bara, enligt min syster (som fortfarande är i stadiet där hon sitter och ältar med mamma), elak och oförstående. Jag vill så gärna att dom ska förstå samma sak som jag har förstått, men vet att jag inte kan få någon annan att tänka på det viset förrän dom själva är redo.

Hur ska jag förhålla mig till detta? Jag känner att det är så svårt att behålla min egen goda energi, och att det kräver så mycket att bara umgås. Jag har funderat på att säga att mamma får höra av sig när hon börjat respektera sig själv. För det är ju exakt DÄR problemet grundar, men hon är inte medveten om det. Hon tror att problemet ligger i just medicinerna, alla skador, ekonomin mm… Som jag fattar det så är det fel av mig att gå ner på hennes nivå och försöka få henne att inse det. Mitt liv är så bra och jag mår äntligen bra på riktigt i mig själv, men detta stör min energi så otroligt mycket!

Svar: För det första: ett stort grattis till dina framgångar! Du har lärt dig det viktigaste som finns, hur det känns att vara dig själv. Och egentligen vet du redan svaret på din fråga men jag hjälper gärna till genom att upprepa det högre och tydligare. Låt oss först sammanfatta ditt önskemål:

Mamma, sluta ge bort makten över ditt välmående till andra! Jag har svårt att må bra så länge du gör det.

Ser du ironin? ;-)

Var inte orolig, du är i gott sällskap. Jag själv, och varenda annan människa på jorden, halkar med jämna mellanrum in på det här spåret – speciellt om personerna som beter sig ”fel” är såna som står en väldigt nära. De goda nyheterna är att det är möjligt, och dessutom relativt enkelt, att återfå balansen. Så fort man rensat huvudet på följande:

Det går inte att slappna av innan krisen är över.
När man älskar någon finns man där i nöd och lust.
Den som är stark har en skyldighet att hjälpa de svaga.
Den som flyr från problem är ansvarslös och omogen.
Om man inte uppoffrar sig för andra får man själv ingen hjälp när man behöver.
En god dotter tar hand om sin mor. Hon gav en liv, nu är man skyldig henne sitt.
Att roa sig medan ens kära lider är höjden av egoism och kan i värsta fall klassas som sociopati.
Om något hemskt händer medan man ägnat sig åt annat än att aktivt delta i problemlösningen ligger det på ens samvete.

Jag behöver säkert inte göra listan längre, du är garanterat bekant med innehållet. Erkänn att du använder det flitigt för att köra över budskapet från ditt inbyggda navigationssystem som VRÅLAR om att du bör backa bort från situationen omgående. Och du är inte ensam. Det är svårt att leva längre än några dagar på denna jord utan att börja tränas till att ta andra människors känslor och åsikter i betraktande när man fattar beslut.

Vad som händer just nu är att du instinktivt känner dig dragen till ett enklare, behagligare, problemfriare liv – men vågar inte följa instinkten utan att få bekräftelse från din syster och din mor. Du vill så gärna att de gör dig sällskap, eller att de åtminstone instämmer i att ditt val är korrekt.

Din uppgift är att börja lita på dina impulser UTAN bekräftelse från din mor och syster.

Upprepa följande tills det sitter i ryggmärgen:

Mitt välmående är huvudprioritet och mitt ansvar till 100%. Det är inte min mammas uppgift att vara en trevlig syn. Det är min uppgift att flytta mig, både fysiskt och mentalt, så att jag har en älskvärd utsikt.

Du kommer aldrig att kunna observera något som står i rak motsats till det du föredrar och uppleva trevliga känslor! Eftersom du inte kan radera mamma från ditt medvetande har du endast ett val: att ha kvar henne där och hitta en behaglig synvinkel att betrakta henne ur. Din uppmärksamhet går att använda precis som zoomen på en kamera. Så här låter en attityd som kan hjälpa dig hitta rätt:

Jag älskar dig och kommer aldrig att kräva att du förändrar dig så att jag kan fortsätta göra det. Istället intar jag ett bekvämare läge. Jag gör det genom att se precis så mycket av dig, och endast såna delar av dig, som känns bra och avstå från att betrakta resten. När jag upptäcker något hos dig som är älskvärt zoomar jag in på det, när jag stöter på något som jag inte gillar zoomar jag ut. Jag gör inte det här för att du är beroende av min kärlek utan för att ett tillstånd av kärlek är det enda som känns behagligt för mig.

Men om du zoomar ut, betyder det då att du överger din önskan om en gladare mor och inte längre stöder henne? Tvärtom! Läs vidare så ska jag förklara vilka principer äkta hjälp bygger på.

Din mamma mår inte dåligt på grund av yttre omständigheter. Hon mår dåligt på grund av de tankar som hon med ursäkt av de yttre omständigheterna håller aktiva inom sig och som motsäger det liv hon önskar leva.
Den smärta du känner när du observerar mammas obalans är INTE orsakad av henne, den beror på att du, med henne som ursäkt, sliter uppmärksamheten från den version av livet (inklusive henne) som du önskar leva.

Du kan inte göra samma sak som hon och lära henne motsatsen. När du låter hennes livsstil ange tonen för ditt humör är ni två som mår dåligt. Blind kan inte leda blind, det finns inget värde i en interaktion av det slaget. Zooma ut så långt du behöver för att finna ro!

Om du inte klarar av att umgås med din mamma utan att tappa harmonin med dig själv är du inte heller till någon hjälp för henne. Det är alltså INTE bättre att vara fysiskt närvarande och mentalt obalanserad än att vara fysiskt frånvarande men mentalt balanserad. Det är INTE bättre att sitta bredvid henne, hålla henne i handen och känna samma smärta som hon känner än att befinna sig någon annanstans, hoppas att läget blir bättre med tiden, minnas hur mycket du älskar henne när hon är i balans och hur mycket hon själv älskar den versionen av sig själv (vilket indikeras av hur stort obehag hon känner när hon fokuserar på något som motsäger den).

Istället för att beskriva lösningen, lev den

Vad du demonstrerar är att du kan vara omgiven av yttre omständigheter som är okontrollerbara (du har en mor som inte går att tvinga till annorlunda attityd och därmed få att attrahera trevligare omständigheter till sin erfarenhet) och ändå ha full kontroll över ditt välmående och över vad ditt liv består av. Du kan leva parallellt med icke-önskvärda saker istället för att krocka med dem. Du kan tom. ha en bra relation till din mor trots att denna mor själv inte kan se denna relation som bra!

Så här ”låter” din attityd när du är synkroniserad med dig själv och ger någon du bryr dig om ditt stöd:

Den största nytta du kan ha av mig är när jag är självisk nog att behålla min balans. När jag vägrar lämna min plats i välmåendet för att göra dig sällskap i rädslan utan står kvar och utgör ett livslevande exempel på att det både är möjligt och normalt att må bra – då är jag av största värde för dig. Jag är den klarhet du söker, det hopp du vill känna och den sanning du önskar leva. Och varje gång jag tänker på dig som du ÄR, inte som du är i detta flyktiga ögonblick när du blickar i rak motsats till allt livet fått dig att önska, då influerar jag dig med en kraft bortom någon annan. Den kallas villkorslös kärlek.

Din lycka har ytterligare en fördel, en som står i direkt relation till din mor: hon har en brinnande önskan om att det ska gå bra för hennes barn. Ja, vi pratar om dig! Du kan hjälpa henne med det här! Älska dig själv i minsta detalj och visa att ingen, inte ens hon, kan ”förstöra” något för dig! Förslag till attityd:

Mamma, jag har inte möjlighet att måla hela din värld rosa men det finns en annan sak som jag kan glädja dig med: en dotter som njuter av livet och som aldrig håller dig ansvarig för sin lycka. Jag lovar att ta hand om ditt barn och se till att hon får det absolut bästa. I alla lägen och med vilka medel som helst, även om det innebär att hålla henne ifrån dig när din turbulens riskerar att dra med henne. Det här är min största gåva till dig och jag vet att du uppskattar den oberoende av om du klarar av att tala om det för mig eller inte.

Obs! Att vara dig själv är ett självändamål

Din stabilitet och positiva attityd har enormt gott inflytande på omgivningen men enda sättet att behålla den är genom ditt själviska behov av välmående. Hedonism rules! Så fort du försöker finna positiva tankar i syfte att manipulera omständigheterna, t. ex. få situationen med din mor och syster att lösa sig, då tappar du tråden – därför att du automatiskt vänder uppmärksamheten mot det som både du och de vill slippa uppleva.

Don’t try this at home!

Sök dig till det positiva av endast en orsak: att fokusera på problem är ett onaturligt tillstånd för dig. Så fort du skapat en nyare, bättre version av något i ditt liv står det i samklang med den du är och varje avsteg från denna nya sanning indikeras genom en obehaglig känsla. En känsla av att du slits åt två olika håll – därför att det är exakt det som händer.

Du behöver aldrig rättfärdiga ditt välmående genom att visa vilken nytta andra kan dra av dig då. Att må bra är din rättighet, det är den du ÄR. Du är inte här för att lära någon, rädda någon eller förändra världen. Du är här av endast en orsak: upptäcka nya saker att älska och harmonisera med dem. Andra är fria att göra dig sällskap, eller välja sin egen väg. Likheter i dna är inte meriterande för undantag från denna regel.

Finns det något sätt att förklara allt det här för mamma?

Inte just nu.

Tänk dig att du kom in i ett rum som varit mörkt länge och plötsligt tände en stark lampa, rakt i ögonen på personen som sitter där. Skulle hon känna samma entusiasm över ljuset som du? Nej, därför att det gör ont i hennes ögon av den häftiga kontrasten.

En människa som befinner sig i hopplöshet kan inte ta till sig ett budskap när det framförs utifrån ett tillstånd som ligger i motsatta ändan av känsloskalan. Det känns enbart irriterande.

Din attityd står i alldeles för stark kontrast till den mamma har just nu. Hon kan inte göra det du ber henne om: hoppa från vanmakt till optimism – dessa frekvenser ligger alldeles för långt ifrån varandra. Den första känslan av lättnad, i relation till sin offermentalitet, kommer hon att finna i ilska. (Hon har garanterat upptäckt det redan.)

Att anklaga andra känns alltid bättre än att anklaga sig själv. Om man, som din mamma, befinner sig i ett läge där man endast har tillgång till dessa två val så är det förstnämnda alltid att föredra! Att skifta tankarna från såna som handlar om maktlöshet till såna som handlar om protest sätter fart på energin och gör att man kan andas igen. Det känns som en enorm lättnad att ”tömma skiten ur sig”, även om det inte ser speciellt attraktivt ut för åskådarna.

Du behöver inte stöda din mamma i konkreta hämndplaner (att stämma sjukhuspersonalen o. dyl.) men du kan gott uppmuntra henne i hennes initiativ till att bilda sig egna åsikter, höja sin röst och kräva mer av livet. Hon är på rätt spår!

För övrigt finns det inget du kan göra eftersom du, som vanligtvis ligger mycket högre på känsloskalan än mamma, inte kan göra henne sällskap i hennes nuvarande tillstånd utan att uppleva en högst obehaglig ”luftgrop” och tappa balansen. Din syster verkar däremot vara på ungefär samma våglängd som mamma och är därmed i bättre position att hjälpa henne rent praktiskt. De pratar samma språk och systern kan eventuellt vara det sällskap som din mamma behöver för att ventilera ilskan som börjar bubbla fram varje gång hon släpper offertankarna ur sikte.

Under tiden…

Ta så långt avstånd du behöver, både fysiskt och mentalt, och fyll vardagen med mer dans och högre musik. Upp med flaggan! Det här är DITT liv! Självständighetsdagen är det coolaste som finns. Fira din varje dag. :-)

PS. Det finns en och annat ”svår” släkting även i mitt släktträd och jag har genom upprepade experiment lärt mig exakt vilken grad av kontakt jag klarar av utan att förvandlas till en version av mig själv som jag inte trivs med. Vissa existerar därför enbart i form av goda minnen. ;-)

Om du vill läsa mer om ämnet hjälpa andra kolla detta inlägg. I slutet finns ett par exempel på mina personliga erfarenheter. Det går att inspirera fram enorma förändringar hos andra – förutsatt att man själv inte är beroende av resultatet.

Boktips som breddar smajlet

Irina — Sun, 11 Dec 2011 23:45:57 +0000

Fick ett väldigt gulligt mejl av en tjej som bl. a. ställde följande fråga:

Finns det någon bok du kan rekommendera att läsa för att få samma inspiration som du ger mig? Hade varit till stor glädje att förstå ännu mer om hur det funkar och att övertyga hjärnan om ”no worries, everything works out in the end – and if it doesn’t, then it’s not the end”.

Svar: Min livssyn har alltid varit optimistisk men det blev ännu självklarare efter att jag hittade Esther Hicks böcker (det är henne som ”The Secret” Rhonda blev inspirerad av) och fick en tillfredsställande förklaring på hur livet funkar och exakt varför mina positiva förväntningar gett så bra utdelning medan uppmärksamhet på obehagliga saker bara bromsat upp och krånglat till allt.

Om du vill ha en snabbsammanfattning av filosofin, läs Attraktionslagen. Den består av en massa frågor som Esthers man, Jerry, ställer till Abraham (vårt ”högre medvetande” som Esther tolkar över till ord). Svaren är så logiska och intelligenta att tom. jag, som är totalt avtänd på new age, lystrade till. Det här är undantaget som bekräftar regeln. Läs därefter The Vortex (bry dig inte om namnet, det låter alltid fånigt när man försöker förklara sånt som är icke-fysiskt genom fysiska liknelser), den är helskarp.

Vill du läsa något som är mindre ingående, men ändå lyfter humöret, rekommenderar jag The Power av Rhonda Byrne.

Om du har möjlighet, läs på engelska – abstrakta fenomen beskrivna på svenska låter extra flummiga. Exempel: ”leading edge” är ett helt normalt engelskt uttryck som används när man avser något banbrytande och innovativt. Den svenska översättningen ”vi står i tankens frontlinje” ger mig både sektvibbar och svammelkväljningar, trots att innehållet handlar om rena motsatsen. Filosofiböcker borde inte få skrivas på svenska på samma sätt som minikjolar inte borde få säljas i storlek XL… ;-)

Att förstå teorin innebär självklart inte att man automatiskt lägger av med sina ovanor över en natt. Men man kan i alla fall passa på och skratta åt sig själv, i situationer där andra säger att något hände ”out of the blue” och skakar av skräck inför fortsättningen.

Har jag en livsplan och kan ett medium se den?

Irina — Wed, 02 Nov 2011 22:18:12 +0000

Svar: Din ”livsplan” skapar du själv i och med att livet utsätter dig för kontrast. Denna plan kan beskrivas som ett ständigt expanderande flöde av information som definierar vem du är.

När du upplever att pengarna inte räcker till uppgraderar du automatiskt dig själv till en ny version som har mer, när din kropp är i obalans skapar du automatiskt en ny version av dig som friskare, när du saknar sällskap förvandlas du genast till en som har en partner osv.

För varje ny preferens du bildar skapas en nyare version av dig och det är därför du inte längre kan fokusera på sånt som hjälpte till att expandera dig utan att känna negativa känslor = du kan inte motsäga den du är och må bra. Enda sättet att ”uppfylla sin livsuppgift” (som ständigt utvecklas!) är att tänka i enlighet med den man är (det som känns skönt, lockande och meningsfullt) och därmed även attrahera motsvarande i fysisk form.

Ett medium är en person som klarar av att ”läsa” energi med högre frekvens än andra är vana att uppfatta. Men det är inte alls så märkligt som det låter. Tänk på en hund, den klarar av att tolka svängningar upp till 45000 Hz auditivt medan du och jag missar allt som svänger snabbare än 20000 Hz. På samma sätt finns det människor (t. ex. Esther Hicks) som också är auditiva tolkar. Därtill finns såna som tolkar visuellt, dvs. ser saker som andra inte ser, och så finns det såna som tolkar med övriga sinnen.

Problemet med ett medium är att hon visserligen kan ”tuna in sig” på en viss frekvens och ta del av informationen på den – men hon vet inte exakt i vilket förhållande informationen står till något annat. Varje tanke som någonsin skapats existerar fortfarande och finns tillgänglig för vem som helst som lägger sig på samma frekvens. Därför får man ofta höra saker som att ”din döda mormor ber mig meddela dig att du ska sluta röka och akta dig för mörkhåriga män med blå ögon” trots att mormors medvetande för närvarande är 100% ren, positiv energi och aldrig skulle formulera fram en tanke som innehåller motstånd till välbefinnande. Vad mediet ”läser” kan vara tankar mormor tänkte medan en del av hennes medvetande var fysiskt fokuserat – eller vad någon annan människa tänkte / tänker. Helt irrelevant alltså.

När någon försöker ”läsa framtiden” uppstår nästa problem: framtiden existerar inte. Allting händer NU. Nu, nu, nu, nu, nu… och beror helt och hållet på din aktuella attraktionspunkt. Mycket av det du uppfattar med dina sinnen förefaller vara statiskt men sanningen är att allting är en ständigt NY manifestering. Om du ser samma bord som du såg för en minut sen beror det inte på att bordet inte har manifesterat sig om och om och om igen för varje ögonblick – det beror på att att du inte har skiftat fokus till någon övertygelse som tillät en förändring, t. ex. att bordet plötsligt var borta, eller hade annan form, eller var en gul kamel med lila prickar. ;-)

Eftersom de flesta människor är så förhäxade av manifesterad verklighet brukar de inte anstränga fantasin speciellt mycket utan ger sin uppmärksamhet åt precis allting som hamnar framför dem, oberoende av om det är trevligt eller inte. Och därför tenderar historien att upprepa sig – vilket har lett till att vissa personer påstår sig kunna berätta vad du kommer att uppleva i framtiden. Men det finns alltså ingen fastslagen framtid, du avgör själv vad du upplever och du gör det NU.

En person som kan vara dig till hjälp behöver inte vara ett medium, däremot måste hon vara en som kan strunta i vad du säger och istället läsa av ditt känsloförhållande till ämnet du pratar om. Hon bör märka ev. motstånd i dina tankar och i så fall locka in dig på tankebanor som skiftar din attraktionspunkt.

Kom ihåg: du kan säga en massa positiva ord med ett leende i ansiktet men det är fortfarande KÄNSLAN i relation till ämnet som anger hur dina fysiska sinnen kommer att tolka vibration. När något känns troligt och självklart är det på gränsen att manifestera sig fysiskt, när något känns som en önskedröm och beroende av en massa yttre faktorer… ja, då måste man först ändra sina övertygelser så att man på allvar fattar att det inte är något utanför en själv som behöver förändras för att man ska få uppleva det man vill. Det är ens egna tankar som håller en ifrån att se manifesteringen ta form fysiskt.

Personligen är jag inte det minsta intresserad av att konsultera medier. Dels för att en stor del av dem inte själva verkar förstå det de anser sig vara experter på (manifesteringar i form av ekonomiska / rättsliga problem är inga goda meriter…) och dels för att jag själv har ett eget, högst pålitligt medium inom mig. Jag har ju förstahandsinformation om hur mina tankar känns, bättre guide kan man inte hitta. :-)

Samtidigt vill jag påpeka att medier inte är något övernaturligt och något jag inte tror på – tvärtom, varenda en av oss har möjlighet att öva fram ett tillstånd av så lite motstånd att vi kan uppfatta vilken information vi än önskar oss. Och det är precis det som s. k. ”talangfulla” människor gör. Duktiga musiker, atleter, författare, konstnärer, entreprenörer osv. har alla en sak gemensamt: de fokuserar på sin vision, känner inspirationen (= synkroniseringen med sitt riktiga jag + allt som attraktionslagen har samlat ihop runt detta jag) och mottar därmed en ström information & färdigheter som ”normala” människor inte tror sig ha tillgång till.

Mitt bästa råd är: slappna av och förstå att en manifestering inte endast är det där stora som du kallar ”flytta” eller ”ett barn” eller ”1 miljon kr”. En manifestering är allting som sker i varje sekund. Och varje manifestering är en indikator som anger vad din attraktionspunkt har varit hittills. Och, här kommer de bästa nyheterna, du har full kontroll över vad denna indikator kommer att visa. Du kan skifta din fokusering när som helst, få den bästa och snabbaste manifesteringen genast – en känsla av lättnad – och därefter uppleva även de fysiska godsakerna. Bra deal, eller hur? Have fun! :-)

Hur önskar man så att attraktionslagen förstår?

Irina — Thu, 25 Aug 2011 01:56:26 +0000

Svar: Önskelistor och visionboards rekommenderas som ett redskap för att leva sig in i sin önskade livsstil och således aktivera vibrationen av den inom sig. Problemet är att många människor har glömt vad önska betyder, de associerar det med en känsla av längtan, otålighet, brist och tom. besvikelse. Om man studerar sin önskelista och känner så i stället för ren uppskattning är det ett tecken på att man har aktiverat vibrationen av frånvaron inom sig – och manifesterar i enlighet med attraktionslagen mer av denna frånvaro. Då är det bättre att distrahera sig från sitt ”önskande” genom andra aktiviteter som hjälper en hamna på frekvensen av kärlek, frihet och överflöd.

Den här förklaringen låter både trevlig och logisk men är ändå inte speciellt meningsfull för de flesta eftersom den innehåller två ”konstiga” begrepp: frekvens och vibration. Jag brukar vanligtvis inte ge mig in i alltför tekniska utläggningar om ämnet, men eftersom du, och även ni andra som följer bloggen, verkar uppriktigt intresserade och redan är bekanta med både attraktionslagen och kvantmekanik, ska ni nu få en sån.

En titt bakom realitetens kulisser

Om du frågar en kompis var vattnet i hennes glas kommer ifrån säger hon troligtvis ”från kranen”, ett helt korrekt svar men ändå ofullständigt eftersom det händer en hel del innan vattnet når kranen. Att upplevelser som dyker upp i vår verklighet också kommer någonstans ifrån brukar inte vara alltför svårt att acceptera – men vad de flesta inte förstår är att detta ”någonstans” står i samklang med deras eget medvetande. Vi skapar och projicerar fram den film som vi själva har huvudrollen i – på måfå om vi inte känner till attraktionslagen, mer planlagt om vi känner till den och är mer selektiva med vad vi ägnar uppmärksamhet åt.

Läran om attraktionslagen är mycket komplexare, och mer genial, än vad som framgår av The Secret. Boken är inspirerad av Abraham-Hicks men utelämnar tyvärr det viktigaste i hela konceptet:

att allting, både materia och icke-materia, i grunden är vibrerande energi – precis som kvantfysikerna nu har konstaterat.
att vi själva är ett medvetande med TVÅ fokuseringspunkter, ett ur vårt fysiska perspektiv (denna tid-rum dimension) och ett ur vårt ”helhetsjags” perspektiv dvs. summan av allt vi utvecklats till genom all den tid vårt medvetande existerat (en evighet).

Det sistnämnda är nödvändigt att nämna om man vill ge en tillfredsställande förklaring på varför vi känner känslor och vad dessa egentligen har för syfte. Så hur konstigt det än låter med ett högre medvetande, försök hänga med. Och snegla inte upp mot himlen! Vi snackar energi – inte fysiska gubbar med skägg, vingar och kontrollbehov.

Energi kan inte upphöra vara så vårt medvetande är alltså evigt. En del av detta medvetande är ibland fokuserat i den tid-rum dimension som vi kallar realitet (upplevelsen mellan vår fysiska födelse och död). I denna dimension har energi möjlighet att materialisera sig fysiskt och t. ex. våra kroppar kan beskrivas som ”materialiserade andar” – en materiaversion av vårt medvetande.

Vi är inte antingen levande eller döda / antingen fysiska eller icke-fysiska. Vårt medvetande är evigt och när en del av det utforskar den fysiska dimensionen är resten fortfarande aktivt, och utvecklas i takt med idéerna som den fysiska omgivningen framkallar.

Varför söker medvetande sig till den fysiska dimensionen?
För att en ständig expansion (evolution) ligger i energins natur. Den här dimensionen innehåller kontrast som automatiskt stimulerar fram nya slutsatser och denna kontinuerliga expansion utgör vågrörelsen som kännetecknar energin.

Exempel: tack vare varseblivningen av mig med en trasig bil föds idén om mig med en välfungerande bil, tack vare varseblivningen av mig med en ledsen vän föds idén om mig med en vän som mår bra osv. Vi skapar alltså ständigt en ny, förbättrad version av oss själva.

Den större delen av vårt medvetande integrerar omgående varje ny vibration (= idé till förbättring) och attraktionslagen, som ständigt grupperar vibration, levererar då mer energi som till sin svängningsnatur matchar denna frekvens. Omskrivet på vanlig svenska: den större delen av oss accepterar omgående varje preferens vi skapar och börjar leva denna verklighet i samma sekund som idén uppstår.

Men vad händer med den del som är fokuserad i den fysiska dimensionen? Jo, vi i vår fysiska form hänger sällan med. För det mesta är vi fortfarande medvetna om problemet (eftersom det finns i manifesterad form och därmed är väldigt tydligt och ”verkligt”) och fortsätter därför vibrera på samma frekvens som tidigare, en frekvens som inte längre sammanfaller med resten av oss själva.

Disharmoni mellan den man egentligen är och den man tillåter sig vara genom sina fokuseringar här i det fysiska indikeras av en obehaglig känsla.

Orsaken till att vi överhuvudtaget känner känslor är att det finns något som dessa känslor anger en relation till. Detta något är vi själva. Känslosinnet indikerar vibrationsskillnaden mellan vårt medvetandets två fokuseringspunkter.

När du upplever positiva känslor / manifesteringar är du fokuserad på det som harmoniserar med dina avsikter. När du känner negativa känslor / manifesteringar fokuserar du på sånt som står i konflikt med dina avsikter.

Jag förtydligar: obehaget vi känner när vi fokuserar på orsaken som gett upphov till en idé om förbättring beror på att den större delen av oss har bytt vibrationsfrekvens till en som inkluderar denna förbättring och att frekvensen vi i vår fysiska version fortfarande ligger på (eftersom vi observerar bristen av förbättringen) inte matchar.

Meningen med livet är att ständigt förverkliga sig själv.
Tekniskt sett innebär det följande: att hitta frekvensen av sitt högre medvetande (sitt idealjag), känna synkroniseringen i form av inspiration, följa impulserna denna inspiration ger upphov till och bevittna hur ens drömmar börjar ta form i verklighet. Att fysiskt leva ut den man är mentalt är den högsta tillfredsställelsen som finns.

Du = energi = vibration! När du observerar något (tänker på det, kommer ihåg det, fantiserar fram det) härmar du dess vibration och börjar alltså själv vibrera på samma sätt. I enlighet med attraktionslagen attraherar du därmed annat som vibrerar på samma frekvens (först i form av tankar och därefter i form av fysiska upplevelser). Det här fenomenet har länge varit känt inom fysiken och kallas resonans.

Om något fortfarande verkar krångligt, don’t worry! Jag ska nu förklara hela grejen på ett enklare sätt. Och sen går vi över till mer påtagliga saker. :-)

En intensivkurs i frekvenser

Titta dig omkring där du sitter nu. Du ser inget speciellt men blir knappast förvånad om jag talar om för dig att det ständigt cirkulerar en massa information omkring dig – om jag förtydligar och kallar denna information radiosändningar. Du blir inte heller förvånad om jag berättar att denna osynliga information kan upplevas av dig om du skaffar en mottagare som fångar upp radiovågorna och spelar upp informationen på en frekvens som ditt hörselsinne kan uppfatta.

Olika information sänds på olika frekvenser (alla för höga för att uppfattas av dina fysiska sinnen) och därför har din mottagare en ”tuner” som du använder för att ange exakt vilken frekvens du vill få omvandlad till hörbara signaler. Du kan skruva in dig på NRJ och lyssna på Lady Gaga. Du kan skruva in dig på Bandit FM och lyssna på Nickelback. Du kan skruva in dig på DansBandsDax och lyssna på Vikingarna. Du kan också skruva in dig mellan två kanaler och höra en blandning av två sändningar.

Vårt medvetande är också en mottagare. Vår uppmärksamhet är tunern och känslorna vi känner i samband med olika tankar indikerar hur väl innehållet i dem harmoniserar med den vi är.

Vilken kanal ska man välja?
Den som ”spelar” alla dina önskemål, preferenser och slutsatser om vad som är bäst – den som är den riktiga du.

På samma sätt som din fysiska kropp har en unik dna har ditt högre medvetande en unik frekvens. Det är ett ”hopkok” av dina preferenser gällande allt, och innehåller även alla komponenter som behövs för att du ska kunna leva ut denna vibrationella sanning reellt. Du märker att du är inställd på denna frekvens när följande två saker händer: 1) du upplever supersköna känslor (passion, inspiration, intresse…), 2) dina fysiska sinnen börjar tolka energi så att manifesteringarna är trevliga.

Vårt fysiska medvetande förfogar fritt över sin fokusering och därför kan du också välja att tuna in på någon annan frekvens. T. ex. den som nyheterna föreslår: ”Färska terrordåd FM”. Eller den som ditt bankkonto lockar med: ”Låg lön FM”. Eller den som din mamma rekommenderar: ”Diabetesfakta FM”. Ifall informationen på de frekvenserna drar ner på humöret, är det logiskt att associera obehaget med dem och hävda att det är deras existens som hindrar ditt välmående. Men det är ett missförstånd. Du mår dåligt därför att DU, den enda som har makten över din fokusering, valde att uppmärksamma dem och således aktiverade en vibration som den större delen av dig inte består av. Du har aldrig skapat en preferens om våld, fattigdom och sjukdom och därför kan du aldrig harmonisera med sånt, oberoende av vilka ursäkter du och din omgivning kommer med för att notera dem.

Attraktionslagen, som reagerar på din fysiska vibration lika villigt som på din icke-fysiska, kan självklart hjälpa dig att samla ihop bevis på hur sant och riktigt det otrevliga (skrämmande, tragiska, orättvisa, 100% felaktiga…) du uppmärksammar är. Men vill du det verkligen? Såklart inte! Du blir mycket lyckligare om du sätter högre värde på din uppmärksamhet, harmoniserar med den större delen av dig och attraherar bevis på sanningen du har skapat där. Bevis som är till större nytta även för omgivningen.

Du filtrerar fram din verklighet ur en ström av oändliga möjligheter
Våra fysiska sinnen tolkar energi olika beroende på vilken frekvens man ligger på. Det här är orsaken till varför två människor kan befinna sig på samma geografiska plats vid samma tidpunkt och ändå uppleva verkligheten totalt olika – det finns en tredje faktor med i spelet, frekvensen respektive person befinner sig på.

Exempel på ”konstiga” saker som inte är konstiga: Datorn som alltid krånglar för din kille, beter sig utmärkt i ditt sällskap. • Du råkar alltid missa flyg som senare rapporteras ha drabbats av allvarliga fel. • Du läser i tidningen att det skedde ett rån i köpcentret du shoppade i men du märkte inget förutom ljudet från McDonald’s ballongerna som sprack – fast nu när du tänker efter… (dags att sluta tänka!). • Det blir strömavbrott när du ska slå på tv:n, precis när nyheterna rapporterar om en skrämmande händelse i din del av världen. • Din chef, som sägs vara en riktig bitch, har aldrig varit annat än snäll mot dig.

När du ställer in ditt medvetande på en viss frekvens kan upplevelser som hör till en annan frekvens inte uppfattas av dig. I praktiken innebär det att du zick-zackar med ”icke-matchande” människor / ”icke-matchande” situationer så att ni aldrig möts trots att ni båda existerar (tom. på samma geografiska ställe, vid samma tidpunkt).

Det finns plats för precis allting och alla här i världen utan att existensen av vissa saker måste stå i konflikt med andra. Vårt medvetande filtrerar bort information på samma sätt som radion gör. Vilket betyder att jag inte behöver utrota P1 trots att deras musik sucks. Så länge jag inte skruvar in mig på deras frekvens blir jag inte störd av deras sändningar = P1 existerar inte i min verklighet.

Ett gott humör indikerar att du befinner dig på din ”egen” frekvens. Hela din omgivning finns där, i sin allra bästa version. Om någon eller något till sin vibration ligger alltför långt ifrån den som är aktiv i dig, då dyker de inte upp överhuvudtaget. Det skulle strida mot attraktionslagen.

Observera att vi ofta är inställda mellan kanaler, och har därmed en s. k. mixad vibration på gång. Våra tankar vandrar ständigt mellan olika ämnen och vår attityd till dessa ämnen ligger självklart på olika frekvenser: fokusering på vårt husdjur framkallar kanske en varm känsla av trygghet medan tankar på ekonomin känns frustrerande. Eller tvärtom.

Attraktionslagen gensvarar på vår genomsnittsvibration och det är exakt därför jag rekommenderar att fokusera på vilket ämne som helst som håller en på gott humör. Ens tankar om övriga ämnen kommer att filtreras genom denna känsla! (Och omgivningen, van vid problemfokuserad livsattityd, kommer att utbrista: ”Så orättvist, den där tjejen gör bara roliga saker och ändå tjänar hon mer pengar än jag!” – fast inte så du hör det, såvida du inte har vibrationen av sårbarhet aktiverad inom dig…)

Konsten att önska som ett proffs

De flesta som inte känner till attraktionslagen önskar så här:

Jag vill ha mer pengar – därför att jag inte har råd att köpa allt jag vill ha.
Jag vill vara smal – därför att jag inte gillar att midjan ser ut som den gör.
Jag vill ha någon som älskar mig – därför att jag känner mig ensam nu.
Jag vill förstå det här – men det är så krångligt.

De håller vibrationen av både det önskade OCH det oönskade aktivt inom sig och får därmed ett lika blandat resultat i form av fysisk upplevelse.

För att illustrera vårt vanligaste fokuseringsmönster ännu tydligare ska jag ge exempel på hur ett typiskt samtal med en kompis kan låta:

”Hurra, jag har gått ner ett par kilo! Men guuud vad det var jobbigt! Fast alla i min familj har kraftig benbyggnad och mina systrar har också problem med vikten. Och så bor jag ju med Kalle, du vet hur han är… Gissa om man är frestad när han slår sig ner i soffan bredvid en och börjar prassla med chipspåsen. Alltså det är ok, jag kan motstå den, men det skulle vara sååå mycket lättare om jag slapp se den! Men nu ska jag sluta gnälla. Tänker försöka gå ner ett par kg till för jag vill komma i den röda klänningen till nyåret. Vad går du på för gym förresten? Är det dyrt? Åh, jag önskar att jag hade råd med personlig tränare men alla mina pengar går åt till hyran. Kanske när skatteåterbäringen kommer… Fast så där tänkte jag förra året också. Minns du vad som hände då? Jag skulle precis köpa en ny tv men då pajade bilen och så fick jag punga ut med en förmögenhet på ny växellåda. Vilken otur! Men man kan ju hoppas att det går bättre i år.”

Den här återgivningen är ärlig, realistisk, objektiv och ofta underhållande för kompisarna att höra – men helt värdelös ur manifesteringssynpunkt. Ens vibration är all over the place och attraktionslagen kan inte annat än para ihop en med motsvarande.

En önskan i ren form ser överhuvudtaget inte ut som en önskan, den ser ut som ett känslomässigt konstaterande av det man redan är och har:

Ekonomisk frihet (punkt)
Snygg kropp (punkt)
Kärlek (punkt)
Klarhet (punkt)

Ingen uppmärksamhet tillbaka på omständigheter som fått en att bilda dessa preferenser eller på statistik, historia, andras åsikter och övriga spekulationer. Alltså inga tillägg typ:

… men då ska vi komma ihåg att…
… men i praktiken är det ju lite mer komplicerat…
… hoppas att [fyll i valfritt bakslag här] inte händer…
… nu hänger det på vad X väljer att göra…
… fast förra gången jag försökte…
… just nu är det så jobbigt.
… jag har önskat mig det här sen jag var liten.

Argumentera ALDRIG för dina begränsningar!

Vi är tränade till att beskriva allting som det är, att återge fakta (manifesterad energi) och vara objektiva genom att lista både för- och nackdelar med allting. Den här ovanan är orsaken till att förändring sker väldigt långsamt – vi hakar upp oss på samma verklighet som vi säger oss vilja se annorlunda.

Inga fakta är relevanta, inte ens om de är vetenskapligt bevisade och såna som varenda människa på jorden skulle instämma i att är sanna. Ignorera allting som kastar en skugga över det du vill ha. Om världen du lever i har fått dig att skapa en vision kan denna värld också leverera en fullfjädrad, knacka-i-bordsskivan verklig upplevelse av den. Exakt hur det går till vet du inte förrän du hittar känslan av upplevelsen och övar in den och därför är det ingen idé att kräva dig själv på svar på de administrativa frågorna hur, när och vem medan du fortfarande stirrar frånvaron av de fysiska bevisen i vitögat. Slappna av och invänta inspiration. Försök inte tvinga fram resultat, det drar bara ut på tiden och gör dig allt mer van att misstro din makt.

Jag har som vana att behålla mina drömmar för mig själv tills jag kan hålla frekvensen av dem så stadig att andra människors objektivitet och realitetsbaserade uttalanden inte påverkar mig. Det är helt naturligt för dem att ifrågasätta saker som de inte kan se, men vill man ha förändring måste man först leva i visionen och då är varje situation där jag frestas att notera frånvaron av det jag önskar till nackdel för mig.

¿Habla vibration? Så kommunicerar du med universum

Vår vokabulär är fullt av ord som missbrukas och används för att beskriva känslor vars vibrationella innehåll inte motsvarar. Ta t. ex. ordet älska.

”Var försiktig, jag älskar dig väldigt mycket och vill inte förlora dig.”

Hur känns det här uttalandet? Känns det som ljuv harmoni och en djup övertygelse om att allting är perfekt? Det är nämligen så kärlek känns. Den känsla som dessa ord bottnar i heter oro, en frekvens som ligger väldigt långt ifrån kärlek på känsloskalan.

Man kan inte vara medveten om något oönskat samtidigt som man är inställd på frekvensen av kärlek. Känslan av kärlek kännetecknar motståndsfri energi, det är frekvensen av oss själva i vår renaste form.

Låt oss nu ta en titt på en annan favorit, ordet hoppas.

”Jag hoppas att jag blir förkyld.”
”Jag hoppas att jag inte blir förkyld.”

Dessa två satser är varandras motsatser verbalt, vibrationellt är de identiska. Vibrationen av förkylning är närvarande i båda fallen, vilket märks på den obehagliga känslan man känner i båda fallen. Ingen säger den första men överraskande många slänger ur sig den andra frasen – och undrar därefter varför de alltid har sån otur. Måste vara någon utomstående makt som har ett finger med i spelet… Den som lyder under Murphy’s lag. ;-)

Byt ut orden hoppas, önskar och vill mot orden fokuserar eller uppmärksammar. Då får manifesteringarna som dyker upp / uteblir genast en logisk förklaring. I fallet ovan lyder det så här:

”Jag fokuserar på förkylning.”
”Jag fokuserar på förkylning.”

Kan det bli tydligare?

Nu ska vi finslipa. Observera att uttalandet ”jag är så tacksam för att jag är frisk” också innehåller ett spår av motstånd till ens naturliga (ta det för givet!) tillstånd av välmående. Tacksamhet antyder att man är medveten om motsatsen, vilket innebär att man inkluderar dess vibrationen i sin egen.

Ett ord som bättre motsvarar den motståndsfria frekvensen av något önskvärt är ordet uppskattning. Jämför dessa två uttalanden men varandra:

”Jag är tacksam för min fina bostad.”
”Jag uppskattar min fina bostad.”

Märker du den känslomässiga nyansskillnaden mellan tacksamhet och uppskattning? Så mycket större än den verbala innebörden av orden.

Enda orsaken till att jag tar upp det här med ord är för att illustrera hur lite de betyder. Allting i universum kommunicerar genom vibration och känslan du känner när du pratar / tänker indikerar exakt vad som är aktivt inom dig, oberoende av vilka ord du använder. Ett leende på läpparna och ett glättigt tonfall hjälper inte, om de inte backas upp av en genuin känsla av välbehag på insidan.

Ok, talk is cheap – men hur är det med handling? Nu ska vi ta en titt på exakt vad du ska göra eller, rättare sagt, låta bli att göra. Jobbet är nämligen redan utfört!

Arbetsfördelning: du / universum

Det största missförståndet som råder är övertygelsen om att man måste vara kraften som får saker att hända. Därför tillbringar många människor stora delar av sina liv med att kämpa. Kämpa, stöta på motstånd och kämpa vidare. Bland dem som kämpar finns det onekligen skillnader, de som pressar sig hårdare lyckas få till stånd mer än de vars kraftansträngningar är lindrigare, men de har alla en sak gemensam – resultatet av deras möda är en liten bråkdel av vad de egentligen önskar sig och livet känns tungt istället för kul. Så här lyder den korrekta arbetsbeskrivningen:

Ditt jobb är att STYRA, inte vara MOTORN!

Attraktionslagen är kraften som samlar ihop alla matchande komponenter (idéer, människor, omständigheter). Det enda du behöver göra är att synkronisera dig med ditt önskade resultat, dvs. tillåta förändringen genom att sluta klamra dig fast vid tankar om brist / problem och istället förflytta dig till känslan av tillit och positiv förväntan. Tur existerar inte, men vad sägs om att ha kraften som skapat hela universum i ryggen?

Men är det inte bäst att skriva en önskelista i alla fall?
Du har redan skrivit den – vibrationellt! Du önskar automatiskt varje gång du förnimmar något. En trevlig upplevelse registreras automatiskt som en önskan om mer av samma sak. En otrevlig upplevelse föder automatiskt sin motsats, det du föredrar istället. Alla dessa önskningar är blixtsnabba och så nyanserade att inga verbala beskrivningar kan återge precisionen med vilken ditt högre medvetande uppfattar dig – vilket är orsaken till att människor ofta inte känner igen stora delar av sina drömmar när de slår in. De har aldrig formulerat vissa saker verbalt men de har ändå önskat sig dem i form av vibration. Därför känns resultatet som en ljuv, skräddarsydd överraskning.

Finns risken att jag gör negativa ändringar i ”önskelistan” om jag råkar ha en dålig dag?
Nej. Ditt högre medvetande håller sig fixerat på frekvensen av din ”högsta topp” inom alla ämnen och det är exakt därför du känner en negativ känsla när du försöker nöja dig med mindre än livet fått dig att föredra. Alla guldkorn du har vaskat fram tack vare kontrasten finns i tryggt förvar och inväntar klartecken från dig. Ingen annan kan stjäla dina drömmar och inte ens du själv kan hålla dig ifrån dem för evigt (utförligare förklaring kommer snart).

En genomsnitts vuxen människa har laddat sin ”vibrationsverklighet” med underbara upplevelser som skulle ta ca 40 fysiska livstider att leva ut. Finns alltså ingen anledning att fortsätta jobba på den biten genom att peta runt i problem. Fortsätt raka vägen in i det goda humöret så att du kan skörda frukten av preferenserna du sått. Du blir medveten om svaret på alla dina frågor när du slutar rabbla frågan om och om igen och börjar lyssna.

Bryt ovanan att böna och be, förklara dig, urskulda dig och ifrågasätta vikten av det du önskar – både högt och mentalt. Den bästa attityd du kan ha är: ”nöjd med livet och van att få som jag vill utan att lyfta ett finger”. Du är chefen. Attraktionslagen jobbar för dig.

Betyder det att all aktivitet är dålig?
Inte alls, tvärtom. Vi befinner oss i en fysisk dimension och fysisk handling är en stor del av nöjet här. Men det är precis vad den ska vara, ett nöje. Ett sätt att leva ut intresse, inspiration och kärlek fysiskt. Inte ett sätt att leva ut rädsla, frustration och oro. Innan du tar itu med något, hitta rätt känsla och låt den handleda dig. Vilda hästar kommer inte att kunna hålla dig ifrån handling när impulserna från rätt ställe dyker upp. Och det du åstadkommer då är sånt som ingen motivation i världen hade kunnat hjälpa dig med.

Känslan är den första manifesteringen!

Förutom att känna energi i form av känslor kan vi i den fysiska dimensionen uppfatta energi med våra fem fysiska sinnen. Vi kallar våglängder de registrerar verklighet men i praktiken är alltså idén om något lika verklig som dess fysiska ekvivalent. Faktum är att det sistnämnda inte kan existera utan det första.

När dina önskedrömmar slutar kännas overkliga och som ”något jag behöver men inte ännu har” och börjar kännas som nästa logiska steg i ditt liv, då dyker de upp i realiteten. Det är alltså upp till dig att öva in känslan av din önskade upplevelse innan dina fysiska sinnen förmår tolka energi så att du kan kalla upplevelsen verklig. Om du lyckas känna dig hemmastadd i känslan är saken biff. :-)

Det är onekligen svårare att tro på något som inte kan uppfattas med syn/hörsel/smak/lukt/känsel men om man klarar av att bortse från dem en tid och avnjuta existensen av sin önskan i känsloversion MÅSTE den dyka upp i sån form att även ens övriga sinnen reagerar. Energi som utsätts för fokus materialiserar sig alltid i vår tid-rum dimension. Ta gärna en ny titt på dubbelspaltexperimentet som demonstrerar hur vågor övergår i partikelform så fort de uppmärksammas. Skillnaden mellan mental verklighet och fysisk verklighet är hårfin!

Så här ser manifesteringsprocessen ut i grova drag:

Om du håller dig fokuserad på en tanke i så lite som 17 sekunder levererar attraktionslagen en till som matchar den. Håller du kvar den så att du passerar 68 sekunder får energin du aktiverat upp ytterligare momentum – fortfarande inte tillräckligt mycket för att orsaka en manifestering men du börjar nu attrahera allt fler (och allt mer detaljerade) tankar, idéer, minnen, fantasier osv.

Håller du vibrationen aktiv ännu längre börjar den påverka din upplevelse av omgivningen – du börjar attrahera andra tänkare. Människor som är villiga att diskutera ämnet med dig dyker upp och bidrar med matchande information, du börjar se ämnet i tidningar, i tv, på internet, ute på stan osv. Om du fortsätter hålla vibrationen aktiv dyker det upp allt fler manifesteringar som matchar och bekräftar essensen i din fokusering.

Attraktionslagen omger dig alltid med det som finns aktivt i din vibration, i motsvarande proportion. Precis som du nämnde i din fråga kan vi framkalla vad som helst, både sånt vi önskar och sånt vi inte önskar. Och det är precis därför kriteriet ”det känns bra” är att föredra framför kriteriet ”det är sant” när man väljer vad man ger sin uppmärksamhet åt. Du behöver inte (och har inte makten) att kontrollera omgivningen men du kan alltid ställa dig själv frågan ”vill jag bli hopgrupperad med sånt som matchar det jag fokuserar på just nu”? Om inte, då har du full frihet att vinkla din uppmärksamhet så att den känns behagligare. Din attraktionspunkt skiftar och du sammanförs därefter med andra slags upplevelser.

Ska man ignorera sanningen?
Först och främst: begreppet sanning (ibland kallad fakta) åtnjuter mycket mer respekt än det är värt. En sanning är bara en idé som någon har fokuserat tillräckligt länge på för att framkalla fysiska manifesteringar kring. Att fylla sin egen hjärna med något otrevligt utifrån kriteriet ”jag måste diskutera / tänka på det här eftersom det är sant” är samma sak som att gå fram till ett buffébord, upptäcka en vidrig rätt bland alla goda och tvinga sig själv att äta den också därför att den ”är sann”.

Det finns en hel massa saker som andra människor (och ibland även man själv) har förstärkt vibrationen av och därmed gjort sanna. T. ex. husbränder, bilolyckor och matförgiftningar är alla sanna. Om man uppmärksammar sina känslor märker man med en gång vad som står i konflikt till en själv. Ovanstående saker känns obehagliga att tänka på därför att man för länge sen har etablerat ett tillstånd av välmående i sitt högre medvetande. Ett välmående som kan vara en norm även i ens fysiska erfarenhet om man lyckas motstå frestelsen att vara solidarisk och göra samma sak som alla andra gör, dvs. ge sin uppmärksamhet åt otrevliga saker bara för att de finns som fokuseringsalternativ.

Det rika utbudet av sanningar som vi har tillgång till i denna tid-rum dimension existerar för att ge oss valmöjligheter och för att stimulera fram nya orsaker att uppleva glädje. Mata ditt medvetande med tankar som smakar gott och strunta i resten.

Men varför är det så svårt att ändra tankesätt?
Därför att attraktionslagen hela tiden levererar fler tankar av samma slag som är aktiva inom en. Det krävs alltså lite beslutsamhet och initiativ från ens sida för att sätta en ny tankeboll i rullning.

Föreställ dig att tankebanorna vi dagligen följer i hjärnan är upptrampade stigar i en gräsmatta. Av gammal vana går man gärna i sina egna fotspår och upplever därmed samma saker som finns längs dessa stigar. Ifall man vill uppleva något annat gäller det att göra upp en ny rutt, att trampa upp en ny tankestig och låta de gamla växa igen.

Låt oss säga att någon upplever frånvaro av en kärlekspartner. Varje dag hon vaknar ger hon sig automatiskt ut på promenad längs samma stig som dagen innan genom att känna sig ensam (notera frånvaron av kärlekspartnern). Den här stigen har ingen chans att växa igen – den aktiveras ju hela tiden. Attraktionslagen samarbetar och levererar fler tankar och manifesteringar som matchar och man kan därmed alltid säga att man bara är realistisk, att man känner sig ensam därför att det är sant.

Om man istället börjar trampa upp en ny stig och låter bli att aktivera den gamla växer den igen. Attraktionslagen samarbetar även i det fallet – så fort man introducerar nya slags tankegångar får man hjälp med fler tankar, idéer och därefter manifesteringar som bekräftar det man avsiktligt valde att fokusera på. Är ämnet alltför inövat i fel banor är det enklast att låta bli det helt och hitta glädjen genom andra saker.

Att oroa sig över något skyddar inte en från det. Tvärtom, det förstärker dess närvaro i ens medvetande och därmed även i verkligheten. Själva känslan av oro är en signal på att man fokuserar annorlunda än den större delen av en gör. Den del som förstår attraktionslagen.

Man behöver alltså aldrig ”radera” den gamla stigen, faktum är att det är omöjligt. Den aktiveras ju varje gång man återvänder till den för att radera den. Förstår du nu varför vissa människor kan gå i terapi i åratal utan att uppleva någon förändring?

Hur noga måste man vara med sina tankar?
Det finns absolut ingen anledning att vara rädd för sina tankar. Så länge du låter bli att tolerera långvariga, negativa känslor (som indikerar ett kroniskt tankemässigt motstånd till något) kan inget motsvarande drabba dig. Vill man förändra en specifik tankeovana kan man förstås vara lite mer noggrann – men låt bli att överdriva, det ger bara motsatt effekt. När jag märker att jag håller på att svänga in på en tankestig som jag inte längre är intresserad av brukar jag distrahera mig med något annat – i akuta fall med ett hysteriskt utbrott hemma på mattan. Täppt näsa och mascara som måste tvättas bort ur ögonen gör att man kommer av sig med en gång. ;-) Så fort humöret är återställt brukar jag kunna se ämnet ur en trevligare synvinkel.

Kom också ihåg att du manifesterar essensen av dina tankar. Så nej, det dyker inte upp ett lik i ditt bibliotek bara för att du läser Agatha Christie. Du förvandlas inte heller till en som stjäl bilar och mördar fotgängare bara för att du älskar att spela Grand Theft Auto. Så länge känslan som åtföljer dina aktiviteter är behaglig är det som manifesterar sig i din verklighet lika behagligt. Är det däremot så att du känner obehag i samband med något som upptar din uppmärksamhet finns det skäl att införa ändringar.

Ta inte livet på allvar, det är bara en leksak

Att göra tankemässigt motstånd till sig själv är väldigt allmänt och därför upplever de flesta människor aldrig sin helhet förrän de ”dör”, dvs. drar tillbaka fokus från den fysiska dimensionen och synkroniseras med sitt totala medvetande. All oro, tvivel, rädsla, sorg, skuld, ånger och motsvarande låg-frekvens känslor försvinner i ett svep men resten av ens personlighet förblir opåverkad – man är summan av allt bra som detta och alla tidigare fysiska liv fått en att utvecklas till. Man är ren, positiv energi, 100% medveten om sin värdighet och obegränsade skapelseförmåga. Man ivrar också för nya äventyr…

… vilket förklarar varför barn gör mycket mindre tankemässigt motstånd till förändring än vuxna. De kommer ju raka vägen från denna renande pool och minns därför fortfarande att hela universum kretsar kring dem och att meningen med livet är glädje – tills vuxna lär dem att hålla utkik för lurpassande faror, guidas av andra människors känslor och fokusera på icke-önskade saker i syfte att få dem att försvinna.

Nästa gång tillfälle ges, ta en titt på hur enkelt barn kan leka och ha kul på en begravning. Observera hur vuxna beter sig på motsvarande tillställningar. Utifrån deras humör, gissa vem som har bättre kunskap om att vi är eviga och vilken attityd som ger mest ”bang for the buck” varje gång vi fokuserar fysiskt. Ifall du söker goda förebilder… ;-)

Lägg också märke till hur barn gör när de upptäcker något de vill ha. De pratar om det non-stop, uppskattar alla aspekter av det, listar fördelarna, frossar i detaljer, föreställer sig det i kombination med allting annat, använder ordet ”min” – trots att hela grejen fortfarande bara finns i tankarna. De synkroniserar sig fullständigt med upplevelsen av sin önskan och lämnar inte ett spår av motsägelse i sin vibration.

Om någon vuxen försöker spräcka deras bubbla lyckas barnen alltid hitta en orsak till att det visst är möjligt, de överger inte frekvensen av hopp, tro och förväntan bara för att någon realistisk smartass lägger fram argument som talar emot dem. De struntar i att det finns obesvarade frågor om hur, vem och när – de håller fast vid den sköna känslan som ”hoppas, hoppas!” ger dem och njuter av den bara för att just känslan känns bra. Känslan av problem är fullständigt främmande för dem och därför finns det inget intresse att uppmärksamma någon som försöker introducera den.

Här har du också orsaken till att barn förlåter lättare än vuxna. De är för själviska för att bära omkring på en känsla av obehag. Förlåtelse, både av sig själv och andra, handlar om att återta makten över sitt välmående genom att släppa problemet ur fokus, inte om att man anser sin åsikt vara mindre värd än någon annans. Barn lyssnar fortfarande på sina känslor och prioriterar därför alltid ett balanserat förhållande till sig själva framför filosofiska påhitt som princip och moral.

I ett nötskal: vi lever för nöjet av att leva och allt vi kommer fram till att skulle kunna förbättra vårt liv är tillgängligt för oss här och nu. Vi behöver inte lämna denna dimension för att bli lyckliga. Tvärtom, vi väljer att återvända hit gång på gång för att det inte finns något läckrare än upplevelsen av BÅDE känslan OCH dess materialisering. Men känslan är obligatorisk och man måste hitta den först – vilket inte borde vara något problem med tanke på att alla manifesteringar vi önskar oss önskas av en enda orsak: för att vi tror att de ska få oss att må bättre. Kom ihåg det nästa gång önskelistan åker fram! ;-)

PS. Vetenskapen har gjort mycket intressanta framsteg:

Den holografiska principen utvecklad av fysikern Leonard Susskind (skaparen av strängteorin) beskriver universum som två parallella verkligheter där den tredimensionella egentligen bara är en projektion av den tvådimensionella – den som innehåller all information. Dessutom låter beskrivningen av svarta hål identisk med det som Esther Hicks kallar ”the vortex” (energivirveln där information omformas)!

Inget av det här är nödvändigt att förstå för att ha ett lyckligt liv – men ger en extra kick om man gillar nördiga stunder i sällskap av en latte och senaste numret av vetenskapsblaskan. ;-)

Hjälp, hur får jag tillbaka min smala kropp?

Irina — Thu, 11 Aug 2011 21:50:03 +0000

Hej! Jag är sockermissbrukare! Jag är verkligen vad jag äter, och jag hatar det!!! Lever på kakor och mjölk i stort sätt. Har iaf gjort det nu senaste månaderna. Har helt och håller kommit in i sockerträsket och har svårt att ta mig ur =( Äter fel och blir bara fetare och fetare.

Jag är en tjej på 27 år som jojo-bantat senaste 5 åren vilket resulterat till minst 20 kg upp! Jag har varit överviktig sedan jag gick ut gymnasiet för 10 år sedan. Efter gymnasiet började jag äta massa skräp och rörde mig inget alls. Gick upp ca 20 kg på ett år. Väger idag ca 95 kg till min längd på 164cm. Helt sjukt! Ett midjemått på 120cm. Jag kräks!

Jag vet inte vad jag ska göra. Testat diet efter diet. Klarar av att följa dom i ca 2 veckor sedan lägger jag av och börjar äta som vanligt igen. Kan smälla i mig en kakburk om dagen utan problem. Är aningens sockerberoende kan man säga. Hua =(

Jag äter när jag inte har något annat att göra. Jag äter och tänker att jag kan lika gärna äta för jag kommer förbli fet resten av livet. Jag äter mig till döds. Jag vill inget hellre än att bryta mina gamla skitvanor och ändra livsstil. Men jag klarar det inte ensam. Jag har försökt såå många ggr.

*Jag vill skaffa barn och kunna orka leka med dom. Nu flåsar jag av minsta lilla.
*Drar mig för att gå ut bland folk.
*Jag är fånge i min egen kropp =(
*Tackar nej till roliga fester mm bra för att jag är fet. Vill inte att nån ska se mig.
*Sitter hemma och äter mer och mer istället.
*Min kropp hindrar mig från att göra så mycket roligt i livet.

Vill inte att det ska vara så! =( Det är helt sjukt. HJÄLP! Vill gärna överleva min 30-årsdag.

Svar: För några år sen vägde jag runt 80 kg (är 165 cm lång) och hade aldrig gått ner ett endaste ett kg i hela mitt liv (en sån idé kändes nästan som något övernaturligt). Jag hatade sport, älskade godis och kände mig lika ”felplacerad” i min dåvarande kropp som du gör i din nu. Jag kände mig som ett uppsvullet vattenlik och fick ångest varje gång jag skulle shoppa kläder. Inga dieter funkade, av precis samma orsak som du anger.

Till slut kom jag till en vändpunkt då jag bestämde mig för att jag vägrar acceptera några ursäkter längre. Jag var ju en smal människa innerst inne och inget annat kunde någonsin komma på fråga, hur ”sant” det än var. Läs det här inlägget (i mitten av punkt 2) så får du veta vilken insikt som hjälpte mig vidare. Läs även detta.

INSPIRATION är lösningen du söker. Inspiration dyker upp när man börjar identifierar sig med den person man utvecklats till att bli, inte den person man var (den som spegeln fortfarande visar). Du vet vad du identifierar dig med genom känslan dina tankar ger dig i varje given stund. Välj de som känns bra! Jämför dessa två:

Man kan väga 90 kg och anse sig vara en fet person.
Man kan väga 90 kg och anse sig vara en smal person.

Skillnaden mellan dessa attityder är skillnaden mellan vilka impulser man får. I det första fallet drar dessa iväg åt handlingar som resulterar i en fet(are) kropp, i det andra drar de iväg åt handlingar som resulterar i en smal kropp.

Allting du möter i din fysiska värld, inklusive din kropp, återspeglar ditt inre tillstånd, det är ett kvitto på den sanning du lever i huvudet. Börja älska livet i allmänhet, och dig själv i synnerhet, FÖRST så förändras det fysiska till att matcha.

Så här ser en ”osynlig” attityd ut när den fastnar på bild:

<-- jag med övertygelsen om att viktnedgång är jobbigt
jag med övertygelsen om att min kropp kan skapa trafikkaos -->

Det som står mellan dig och den nya kroppen är din helhjärtade fokusering på ”jag är fet”. En smal människa tänker inte så och därför är du inte smal. Men man behöver inte vara smal för att KÄNNA sig smal, dvs. se det nuvarande tillståndet som tillfälligt och på inget sätt typiskt för en själv.

Om du kan motstå frestelsen att fortsätta hamra in ramsan ”jag är fet, jag är fet, jag är fet…” och istället tjuvstartar och börjar leva den glada, smala, RIKTIGA versionen av dig trots att vågen och spegeln ännu inte hunnit med, då händer något fantastiskt. När du älskar din kropp (och livet i allmänhet) på förhand så ser du hur den börjar ta form rent fysiskt! Det finns fler sanningar än ”vågen visar över 90 kg och midjan är 120 cm”, testa några av dessa:

Jag har varit obalanserad i mitt humör och min kropp återspeglar denna obalans.
Min kropp är lite svullen nu men den håller redan på att balansera tillbaka sig till det normala eftersom jag mår bättre, vilket kommer att påverka både kosten och mina aktiviteter under dagen.
Jag vet att det här går bra därför att jag nu har förstått hur hela grejen funkar och den visade sig vara mycket enklare än jag trodde tidigare.
Jag behöver inte vara arg och besviken på mig själv, jag behöver bara slappna av. Det har inte skett något fel, min kropp har bara gjort mig uppmärksam på hur viktigt det är att må bra mentalt. Jag kommer i fortsättning att prioritera det som känns skönt framför allt och alla andra.
Jag kan inte se några drastiska förändringar på vågen men för övrigt är hela grejen redan klar. Jag älskar min vision, jag är på rätt spår!
Herregud, jag är mitt inne i min dröm! Jag håller på att bli smal och det känns inte det minsta jobbigt, det känns som att komma hem. Jag kommer verkligen att älska min kropp när den är ”klar”.
Faktum är att jag älskar den redan nu, och det är därför alla negativa tankar på den känns så vidriga. Jag VET att den är snygg och nu när jag har påmint mig själv om det kommer min kärlek att bli bekräftad. Det enda jag vill är att vara snäll mot den. Vi är ett team. :-)

När jag äntligen fattade att jag inte behövde tvinga min kropp att göra något, att jag bara behövde slappna av och låta den balansera tillbaka sig helt naturligt, sjönk min stressnivå och DÅ kunde jag känna inspiration och klara impulser som lockade till handlingar – utan att dessa handlingar kändes jobbiga. Jag fick plötsligt lust att dra ner på kolhydrater och därefter till att promenera, men jag kan inte ens i denna dag kalla dessa ”diet” och ”sport”. De var en spontan och vällustig reaktion på att jag tankefrossade i min nya identitet som smal och på min uppskattning över att jag inte behövde göra något, bara låta bli att sabotera min kropp medan den återgick till sitt normala tillstånd på naturlig väg. Jag höll mig på gott humör, var optimistisk inför framtiden och blev ivrigare ju fler framsteg jag märkte. Tom. de dagar vågen visade ”fel” var bra, därför att jag redan skördade frukterna av mitt nya liv i huvudet. Jag var redan smal.

Så fort jag lagt om min attityd gick jag ner 20 kg på några månader (!) och det kändes självklart (!!!).

<-- realist (= pessimist) | drömmare (= vibrationell realist) -->

Idag väger jag 58 kg och har gjort det i tre år (lägger på mig ett par kg under vintern, men de försvinner under våren). Jag älskar fortfarande sötsaker men jag älskar också min smala kropp och promenaderna runt stan. Balansen uppehålls automatiskt, jag lever ett liv där jag normalt sett inte äter snabba kolhydrater men där jag samtidigt aldrig skulle få för mig att tacka nej till såna om jag verkligen kände mig sugen.

Mitt jag-vet-att-du-fotar-mig -fejs before & after

Så fort man gör sig av med all rädsla, oro och tvivel på att man är smal börjar ens hjärna automatiskt motta impulser som hjälper en att uppehålla den bild av sig själv som man har. Jag skulle kunna vakna upp med 100 extra kg runt midjan i morgon och fortfarande identifiera mig med att vara en smal person, vilket skulle resultera i att allt överlopps fett skulle rinna av mig på rekordtid. Samma sak gäller dig!

= mata hjärnan med tankar som smakar gott

Jag upprepar det viktiga för att det ska bli extra tydligt:

Ingen handling du utför utifrån ett dåligt humör (depression, missmod, ilska…) ger resultat. Du har inte tillgång till några goda impulser, idéer eller energi då. Det enda som händer är att du gör mentalt motstånd till din egen verbala övertalning om att du borde göra något –> ond cirkel.
Hitta KÄNSLAN av hopp och optimism FÖRST! När du känner den, öva den så att den känns mer naturlig än motsatsen. Strunta i det du ser i spegeln och på vågen (det är bara spåren efter din tidigare obalans, old news) och snabbspola till den du egentligen är och den person din kropp snart kommer att återspegla. Din första belöning kommer GENAST: du känner dig bättre. Vilket by the way är den egentliga orsaken till att du vill gå ner i vikt, eller något annat överhuvudtaget: känslan av tillfredsställelse. Lev nu i det här känsloläget och låt inspirationen dra dig till handling som resulterar i din läckra, nya kropp.

Passa på och njut av processen ordentligt, att se hur man påverkar fysiken med sina tankar är en jättecool upplevelse. Tro mig, du vill inte missa det här och bli smal över en natt. Färden är halva nöjet, man känner sig allsmäktig… vilket man är! :-)

Lycka till & have fun med den nya versionen av dig!

Vetenskapen ger ny definition på verkligheten

Irina — Wed, 06 Jul 2011 14:31:29 +0000

Brukar ni läsa Scientific American? Inte? Well, det brukar jag. Och jag delar gärna med mig av de goda nyheterna:

The impression that quantum mechanics is limited to the microworld permeates the public understanding of science. Yet this convenient partitioning of the world is a myth. Few modern physicists think that classical physics has equal status with quantum mechanics; it is but a useful approximation of a world that is quantum at all scales.

Until the past decade, experimentalists had not confirmed that quantum behavior persists on a macroscopic scale. Today, however, they routinely do. These effects are more pervasive than anyone ever suspected.

Ni som vill ha lite mer info, häng med så ska jag försöka förklara grunderna och orsaken till varför denna vetenskap fascinerar mig så mycket.

Den fysik vi lär oss i grundskolan beskriver hur gravitationskraften påverkar äpplet som träffade Newtons skalle. Kvantmekaniken studerar istället hur äpplets minsta beståndsdelar beter sig – och kommer fram till förbryllande slutsatser som inte alls sammanfaller med den klassiska fysikens lagar.

Enligt klassisk fysik har atomer fasta, klart definierade gränser. De befinner sig på en bestämd plats vid en viss tidpunkt och påverkar inte andra atomer om de kolliderar. Zoomar man in lite närmare börjar det däremot hända konstiga saker: kvantsystem som möts överlappar och ändrar varandra, de kombineras och bildar något nytt som är större än summan av de olika delarna. En partikel kan dessutom befinna sig på flera ställen samtidigt och det är inte förrän man observerar den som den väljer att befinna sig på en bestämd plats vid en viss tidpunkt.

Om äpplet skulle bete sig på samma sätt som sina beståndsdelar skulle det innebära följande: äpplet skulle befinna sig i superposition före mätningen, men få en position genom mätningen. En tydligare beskrivning på vanlig svenska: äpplet existerar överallt samtidigt tills någon observerar det, då existerar det där observatören hittar det. Låter helt vansinnigt – men påminner misstänkt mycket om min lilla devis: du ser det när du tror det. ;-)

Här får ni ta del av kvantfysikernas legendariska experiment som demonstrerar tillståndet av superposition:

Schrödingers katt – levande och död samtidigt

För invecklat? Ok då kör vi ett klipp från serien FlashForward som förklarar superposition på ett lite sexigare sätt:

Schrödingers katt for dummies

Ja, det var Bridget från Glamour. :-) Men det är inte viktigt nu. Vi ska istället ta en titt på vad hon, jag och ni andra är gjorda av. Let’s go quantum!

Subatomära partiklar (atomens innehåll, t. ex. elektroner och fotoner) är egentligen vågknippen som varken är partiklar eller vågor i sin helhet utan någon som påminner oroväckande mycket om antingen det ena eller det andra beroende på om man observerar processen eller resultatet. Här ska ni få grejen förklarad på enklast möjliga sätt:

Dubbelspaltexperimentet

Vad ni såg är alltså följande: materia existerar i form av energivågor men förvandlas till partiklar så fort man fäster uppmärksamheten på dem.

Ett systems vågfunktion är alla de händelser som sannolikt skulle kunna inträffa. När vi observerar (mäter) möjligheternas utveckling, försvinner alla utom den vi observerar. Varseblivningen aktualiserar en möjlighet som därmed blir verklighet. Man säger att vågfunktionen har kollapsat.

Våg-partikeldualitet: En elektron har inte någon bestämd position före mätningen (dess position kan endast anges i form av en massa sannolikheter), men får en position genom mätningen. Omedelbart efter mätningen är elektronens sannolikhetsfördelning samlad i en enda punkt, nämligen den där elektronen hittades.

A particle is a concentration of energy or momentum,
kind of a peak value of a wave.

Enligt den nya fysiken kan vi inte vara endast observatörer, vi är deltagare eftersom observationsakten i sig påverkar det vi observerar. Som ni såg i klippet orsakar blotta närvaron av en observatör (detektorn) förändringar i interferensmönstret av elektronvågor som passerar spalterna.

När ingen iakttar exakt vad som försiggår bildas ett interferensmönster (typiskt vågbeteende) trots att man skjuter ut en elektron i taget. Enda förklaringen är att varje elektron krockar med sig själv efter att ha passerat båda öppningarna samtidigt. Men enligt den klassiska fysiken är det här omöjligt, inget kan befinna sig på två ställen samtidigt och krocka med sig själv!

Så fort man försöker gå till botten med mysteriet och börjar observera elektronerna passera genom öppningarna ändras situationen drastiskt. Om en elektron ses passera genom en öppning är det uppenbart att den inte har passerat genom den andra, observationen av deras vägval ”bevisar” alltså att elektronerna beter sig som partiklar istället för som vågor – men detta påverkar resultatet, dvs. mönstret på väggen. Resultatet förändras till att bekräfta egenskaperna hos det man observerade!

Inte nog med det. Mönstret på väggen uppvisade variation beroende av ”mängden” observation. När detektorns kapacitet att registrera elektronerna ökade, (när nivån av observationen höjdes) blev interferensen svagare, när kapaciteten att registrera elektronerna minskade (när nivån av observationen sänktes) blev interferensen starkare. Genom att kontrollera egenskaperna hos observatören kunde forskarna kontrollera dess influens på elektronernas beteende!

Låter påståendet ”vi skapar vår egen verklighet” fortfarande ovetenskaplig? Och erkänn att ni älskar uttrycket ”wave of potentials” som Dr Quantum använder i det där klippet lika mycket som jag!

Vill man vara quantum chic säger man alltså inte ”äpplet ligger på bordet”. Det heter ”jag mätte äpplets position och observerade att det ligger på bordet”. Och är man riktigt modig kan man försöka kollapsa vågfunktionen i något ännu saftigare… ;-)

Att våra frukter befinner sig i superposition bakom ryggen på oss är ett märkligt faktum men hokus pokuset tar inte slut där. Forskarna har observerat ett fenomen som antyder att information kan förflytta sig fortare än ljusets hastighet. Det förefaller som att varken tid eller fysiskt avstånd är ett hinder för två partiklar att interagera med varandra.

Kvantmekanisk sammanflätning (kvantkorrelation): Om två eller fler partiklar är sammanflätade kommer ändringar av den ena av partiklarna omedelbart att medföra att egenskaperna för den andra partikeln ändras – oavsett det fysiska avståndet mellan dem.

Här förklarar Dr Quantum varför allting i universum har potential att interagera med allting:

Kvantsammanflätning

Föreställ er att jag och Heidi har var sitt mynt och att dessa mynt är ”födda” tillsammans, dvs. har uppstått ur samma process. Jag och Heidi befinner oss jättelångt ifrån varandra geografiskt och har ingen kontakt. Vi har tidigare konstruerat ett system som gör det möjligt för oss att singla våra respektive mynt samtidigt. Varje slantsingling jag gör sker alltså exakt samtidigt som Heidis.

Anta att våra resultat blir så här:
(KR = krona, KL = klave)
Heidi: KL KR KL KL KR KL KR KL KR KR KR KR KR KL KR KL
Irina: KR KL KR KR KL KR KL KR KL KL KL KL KL KR KL KR

När jag tittar på mina resultat utan att känna till Heidis ser jag att resultaten uppvisar något som kan förväntas av ett normalt mynt. Jag kan tillämpa alla möjliga slags slumptester och konstatera att myntet följer den klassiska fysikens lagar. När Heidi tar en titt på sina resultat kommer hon fram till samma slutsats som jag, att hennes mynt beter sig helt normalt och följer den klassiska fysikens lagar.

Men nu kommer vi till det intressanta: när jag och Heidi jämför våra resultat ser vi att de är starkt korrelerade. Varje gång jag får krona får Heidi klave och vice versa. Hur är det möjligt? Resultaten borde vara oberoende slumpmässiga men är inte det. Av någon anledning är deras slumpmässighet starkt korrelerad.

Får jag shoppa upp våra kvantpengar, Heidi? ;-)

Exemplet illustrerar vad som händer om man tar två elektroner som är skapade i samma process (någon partikelreaktion) och flyttar dem långt ifrån varandra. Vad som händer är följande: när man mäter den ena elektronens spinn (antingen spinn upp eller spinn ner) är det en slumpmässig process. Samma sak gäller den andra elektronen. Men deras respektive spinnvärden är alltid korrelerade på samma sätt som i myntexemplet ovan.

En newtonfysiker skulle försöka förklara fenomenet så här: det sker någon sorts interaktion mellan elektronerna, de projicerar någon slags kraft på varandra (något i stil med magnetism eller gravitation, fast ingen av dessa två eftersom vi har utforskat båda och vet att det skulle vara omöjligt) så att när man mäter den ena elektronens spinn, så ”vet” den andra att den ska spinna åt motsatt håll.

Problemet är att mätningarna görs samtidigt vilket innebär att all slags interaktion eller påverkan mellan elektronerna skulle färdas fortare än ljuset – något som står i strid med den klassiska fysikens heligaste trosats: relativitetsteorin. Hur man än vänder på saken så motsäger fenomenet naturlagarna i den form vi hittills framställt dem.

Våg-partikeldualitet och kvantkorrelation är endast toppen på isberget. Det finns många fler ”övernaturliga” fenomen som observerats experimentellt och allt fler fysiker framhåller nu att vår syn på realiteten måste uppdateras. Men då uppstår följande fråga:

Hur kan vi veta vad realitet är om vi inte kan kan mäta den utan att samtidigt förvränga den?

Ja, såna här lyxproblem får man dras med när man klarar av att beräkna sannolikheter för alla händelser i sin omgivning men inte förstår exakt varför dessa saker händer. Ungefär som när man jagar sin egen svans samtidig som man tror att det är någon annan som drar undan den. ;-)

Stenen vetenskapen hittills snubblat på är regeln som säger att ett fenomen inte kan anses vara ”riktigt” ifall andra människor inte förmår uppleva det under kontrollerade former och på beställning. Man ”tillåter” inte något existera utan att först finna konsensus med andra människor.

Kvantforskarna är de första som har visat viljan att rubba på övertygelsen om objektiv realism. Att föremål existerar i ett visst tillstånd oberoende av om man mäter dem eller inte tycks vara ett missförstånd. Vi påverkar resultatet vi ser, vilket innebär att vi är med och aktualiserar universum!

Vår fysiska värld, dvs. allting som uppfattas av våra fem sinnen, består i grunden av ”osynliga” elementarpartiklar vars beteende inte begränsas av den klassiska fysikens lagar men som däremot påverkas av observatören.

Om vi återvänder till exemplet med myntet: exakt när förvandlades slantsinglingen från sannolikheten 50% krona – 50% klave till att vara definitivt krona / klave? Hände det när den första fotonen (ljuspartikeln) från lampan träffade slanten? Nej. Om vi utför mätningar upptäcker vi att fotonen inte fick vågfunktionen att kollapsa (fotonens handling går att omvända och myntet återgår då till att vara både krona och klave). Hände det när den första fotonen interagerade med en atom i observatörens retina? Nej. Om vi utför mätningar upptäcker vi att inte heller det får vågfunktionen att kollapsa.

Vi kan fotsätta backa i våra försök att hitta det avgörande ögonblicket men till slut slår vi i väggen. Denna vägg är observatörens medvetande. I samma ögonblick som Heidi blir medveten om vilken sida av myntet hon ser finns ingen återvändo; myntet kan inte längre vara både krona och klave, det är antingen krona eller klave. Heidis vetskap om vilken sida av hennes mynt hon ser förvandlar dessutom mitt mynt (som representerar den sammanflätade elektronen) till att bekräfta denna realitet – för Heidi. Glöm inte bort att jag, så länge Heidis resultat är okänt för mig, också kan få krona eller klave med 50 – 50 sannolikhet. Det är inte förrän jag blir medveten om hennes resultat som mitt mynt ”tvingas” visa ”rätt”.

I varje given situation är alla utgångar möjliga och det är vår perception som realiserar en av dessa möjligheter. Det finns ingen realitet som är fristående från observatören. Allting befinner sig i ett s. k. kvantumlimbo, en ocean av möjligheter, och blir ”sant” i samma ögonblick som man observerar det. Observationen påverkar dessutom andra observationer så att helheten blir sammanhängande (en överenskommelse om vad detta innebär har gett upphov till den klassiska fysiken).

Vår perception kan vara fixerad men verkligheten är inte det. Med hjälp av kvantfysiken har man nu börjat märka att det finns lika många verkligheter som det finns observatörer.

Newsflash 1000-talet: jorden är inte platt som en pannkaka
Newsflash 2000-talet: jorden är sådan man observerar att den är

Kvantmekanik var i början en slags kvasivetenskap, en samling hypotetiska koncept som inte ansågs ha någon relevans för den värld vi lever i. Nu när man börjar inse att även större partiklar än subatomära följer kvantlagarna blir allt fler forskare intresserade av att utveckla förståelse för denna nya slags fysik som revolutionerar vår tidigare världsbild lika mycket som Galilei och Newton gjorde på sin tid.

Dagens kvantforskning har ådragit sig uppmärksamhet av bl. a. investeringsbankirer och entreprenörer inom informationsbranschen. Laboratorier runtom i världen skapar och studerar sammanflätningar på löpande band och gränsen mellan mikro och makro håller sakta men säkert på att suddas ut. Forskningsresultaten lägger grunden för framtidens teknologi, där kvantdatorer som utför uträkningar många tiopotenser snabbare än traditionella och vars information krypteras med hjälp av fotoner, hör till vardagen.

Ni som vill läsa mer om kvantmekanik, här finns en intressant artikel. Jag gillar även denna uppsats trots att jag är lite osäker på om skribenten definierar konceptet ”gud” som en fristående enhet eller inte (i relation till en själv alltså). Enligt mig, en andlig ateist (tror att jag har hela universum i ryggen utan att tillskriva detta universum egenskaper av en obalanserad människa på det sätt som religionerna gör), är Abraham-Hicks definition allt man kan önska sig. Den lämnar inga frågor obesvarade och i kombination med traditionell kvantfysik (den tolkning som ligger mig närmast hjärtat heter RQM Relational Quantum Mechanics) får man en så läcker helhetsbild av livet att man ibland har svårt att somna på kvällen. ;-)

Om ni, precis som jag, hellre vill vara quantum chica än new age flummiga kan jag tipsa om att frasen ”jag tänker positiva tankar” går att byta ut mot ”jag kollapsar vågfunktioner på ett fördelaktigt sätt”. Now go enjoy the universe, babes! Beauty lies in the ~~eye~~ brain of the beholder.

Vad gör man om tanken på studier ger en ångest?

Irina — Thu, 23 Jun 2011 00:27:44 +0000

Hej Irina! Jag hittade din blogg för en vecka sen och kan inte sluta läsa. Jättebra :)

Jag skulle behöva lite tips och råd av dig, om du vill/orkar/har tid att svara, dvs. Det är nämligen så att jag som 17-åring hoppade av gymnasiet (efter att ha gått ut hela 2:a året…) pga att jag inte mådde bra och därför inte hade någon ork att fullfölja. Jag tänkte att jag skulle ta tag i mitt mående först och sedan ta upp studierna igen när jag mådde bättre. Idag är jag 20 år och det har fortfarande inte hänt något på den fronten än. Jag får mer och mer ångest ju längre det går, även mindre och mindre lust och ork till att ta tag i detta. Känns som att jag sitter fast. Jag får ångest av tanken på att studera nu, och jag får ångest av tanken på att jag inte gör något. Söker heller inte jobb och har gått på försörjningsstöd i nästan tre års tid nu (förutom när jag fick tummen ur och sommarjobbade två somrar), och det ger mig ENORM ångest. Socialen i tre år liksom! Tankar som ”det är ändå för sent nu” och ”vem vill någonsin anställa någon som gått på socialbidrag i tre år?” ekar i mitt huvud hela tiden.

Jag skulle bli väldigt glad och tacksam om du hade något tips till mig. Jag har läst både the secret, kraften och what the bleep do we know? (boktips ifall du inte läst den förresten) och är väl medveten om detta med attraktionslagen, så jag tar gärna emot tips om hur jag kan lösa detta med hjälp av den :)

Svar: Jag tror att vi kan klara det här utan alltför långa föreläsningar om attraktionslagen. ;-) Guess what, jag har också hoppat av skolan och har ingen ”riktig” utbildning! Jag gick visserligen klart gymnasiet men i Finland är såna inte inriktade på något speciellt yrke så vad man egentligen gör är tragglar Napoleons viktigaste segrar, dribblar med ordklasser, pladdrar franska och fnittrar åt hur Freud botade hysteriska fruntimmer.

Efter gymnasiet hade jag ingen aning om vad jag skulle göra – till skillnad från mina föräldrar som ansåg att en prestigefull högskoleutbildning stod skriven i stjärnorna och förväntade sig att jag skulle plugga vidare antingen på Hanken eller universitetet. Jag själv kände mig fullständigt förvirrad. Det fanns inget yrke som jag kände någon dragning till. Det enda jag visste var att jag ville vara fri, umgås med intressanta människor och bara leva för stunden utan att begränsas av praktiska saker som pengar, tider och andra människors krav.

Resultatet blev att jag tillbringade flera kvällar i veckan på nattklubbarna i Helsingfors. På dagarna låg jag och solade, cruisade runt i båtar och bilar, höll tekalas till sent in på natten med mina härliga vänner och skrev på chick lit romaner som aldrig fick ett slut.

Tekalas avrundat med några droppar vitamindryck

Den här tiden var full av glada upplevelser och hade säkert gett upphov till en hel del fantastiska möjligheter – om jag hade varit medveten om kraften hos mina tankar. Tyvärr var jag, precis som de flesta andra människor, van att tänka ”realistiskt” och spädde därför ut min glädje med orostankar som fick allt det roliga att kännas som sista nattvarden.

Jag fasade för att behöva utföra en massa jobbiga ritualer (gå i skolan) för att bli belönad med något jag inte ens ville ha ”gratis” (ett jobb), bortsett från pengarna och titeln. Jag kunde för mitt liv inte komma på något jag ville jobba med, jag visste bara vad jag inte ville: ha ett inrutat liv med en massa rutiner och förpliktelser hängande över mig. Och sen tänkte jag på att min finska var jättedåligt vilket betydde att inga jobb ändå var åtkomliga för mig, även om jag orkade med skolan.

Välmenande människor i min närhet försökte motivera mig till rätt attityd genom att berätta hur det funkar här i livet. ”Om jobb var kul skulle det inte kallar jobb. No pain, no gain, lilla vän. Skaffa dig en säker inkomstkälla först så kan du göra roliga saker på fritiden. Man vänjer sig.”

Det vände sig i magen varje gång jag hörde det där därför att det stod i så stark konflikt med min övertygelse om att man ska leva lyckligt. Livets mening kunde väl omöjligt vara att ägna över hälften av dygnets vakna timmar åt att göra något vars enda fördel är att det ställer maten på bordet? Å andra sidan verkade alla runt omkring mig leva så här. Inte så att de hatade sina jobb, men de hade inget trevligt att säga om dem heller.

Fortfarande osäker på vad som var rätt och vad som var fel genomled jag en svindyr och urtrist prepkurs som skulle ha fått en amöba att klara Hankens inträdesprov, kom ändå inte in och kände ambivalensen skölja över mig. Sen sökte jag in till universitetet – samma resultat. Halva jag kände en enorm lättnad över att få slippa, den andra halvan kände paniken krypa allt närmare. De enda stunderna jag kunde slappna av var när jag inte var hemma och stirrade min karriärstatus i vitögat.

Sibboshires flitigaste elev gör sitt bästa

Två somrar, en vinter och ytterligare en omgång hjärntvätt senare sökte jag in till en annan ekonomihögskola och kom in. Jag klarade knappt av den första lektionen, den när läraren gick igenom närvarolistan och presenterade skolan för oss. Med panikångest motsvarande en nia på Richterskalan pumpande i blodet rusade jag till rektorn och skrev ut mig på fläcken – utan minsta aning om vad jag skulle ta mig till i stället. Det enda jag visste var att min kropp vägrade samarbeta om jag stannade kvar där jag var en enda sekund till.

Det här blev vändpunkten. Jag förstod att jag måste ta avstånd från alla andras åsikter, både mentalt och geografiskt, och börja göra saker och ting på mitt eget sätt. Vad som hände sen kan du läsa här.

När jag och Torbjörn flyttade tillbaka till Finland pluggade jag några kurser språk, filosofi och sociologi i en s. k. folkhögskola (ungefär som Komvux). Året därpå gav jag ekonomistudierna en ny chans men hoppade av redan under första vårterminen för att de kändes för teoretiska och trögflytande. Varför göra grupparbeten om fiktiva företag när man redan driver ett riktigt? :-)

That’s it. Resten av mina kunskaper har jag fått genom att leva livet, umgås med talangfulla människor och göra research vid behov. Det viktigaste jag har lärt mig och vill förmedla till dig är följande: du behöver inte bekräftelse av en skola för att vara den du vill!

Jag har jobbat som gymnasielärare utan att ha gått lärarutbildning. Jag har levt loppan på Silja Line (butiksjobb & slabbshopping på dagarna, fest på nattklubb & casino på kvällarna) utan sjömansutbildning och med bara några somrar i den lokala matbutiken som erfarenhet. Jag har drivit importföretag tillsammans med Torbjörn utan att ha ekonomiutbildning. Jag har riggat upp otaliga hemsidor utan mer IT-utbildning än den jag gav mig själv hemma vid skrivbordet. Jag har drivit Stockholm Organizing och haft förmånen att, förutom ett utmärkt arvode, även få feedback av typen ”du har förändrat livet för mig och hela min familj” – utan fler meriter än åsikten att jag är duktig på att skapa ordning och reda i stökiga hem. Och här är de goda nyheterna: inget av det här kändes som jobb! :-)

Idag titulerar jag mig privatsekreterare och har underbart flexibla arbetstider, obegränsade förmåner, trevliga arbetsuppgifter och världens charmigaste chef. :-) Om jag vill skulle jag också kunna jobba som livsstilscoach trots att jag varken har licens eller ”nödvändig” utbildning. Vet du varför? Därför att människor är intresserade av resultatet man åstadkommer för dem, inte vilka diplom man tapetserar väggen med.

Min vana trogen blickar jag ändå framåt och känner mig nu redo för nästa steg i karriären – ett som ingen skola eller utbildning kan ge mig. Finns inte ens något företag att gå på intervju hos. Jag är därför tvungen att förlita mig på att något som andra människor skulle kalla ”jättetur” händer mig. Så jag jobbar på att förändra mina övertygelser inför ämnet samtidigt som jag gläder mig åt livet precis som det är nu.

Tack vare tidigare erfarenheter är jag tvärsäker på att även det här ordnar sig. Och jag lovar att samma sak gäller dig. Här kommer några konkreta råd som jag tror att kan hjälpa dig framåt:

BLI DEN DU ÄR FÖRST, LÄR DIG MER PÅ VÄGEN
Du har hakat upp dig på tanken att gymnasieutbildning står mellan dig och resten av livet. Det stämmer inte. Ta en titt på Blondinbella, hon har också hoppat av gymnasiet. Orsak? För att hon var för upptagen med att göra allt det som man ”måste studera för att kunna göra”! Det är inte förrän nu hon har återvänt till skolan. Inte för att hon behöver det utan för att hon vill.

Gör så här:

1. Invänta gott humör.
2. Inifrån ditt goda humör, känn efter vilken livsstil du attraheras av. Istället för att leta bland traditionella yrken, brainstorma fram vilken slags tillvaro du skulle trivas med att leva. Föreställ dig själv i drömmiljön. Vad gör du? Med vem? Var bor du? Hur ser dina dagar ut? Tänk inte på vem du vill bli, tänk på vem du redan är som person och vad du vill att din vardag ska bekräfta.
3. Klubba INTE ner idéerna som dyker upp med dumheter av typen ”nej, det där skulle vara för bra för att vara sant”!
4. Börja identifiera dig med din drömperson nu. Låtsas att du är på semester eller tar en tillfällig timeout men att du är på väg tillbaka till ditt riktiga liv. Slappna av och observera hur nya, intressanta möjligheter börjar dyka upp.

Försök inte hitta något du ska gilla att göra RESTEN AV DITT LIV. Såna där krav kan få vem som helst att bli paralyserad av skräck – därför att de inte tar hänsyn till att man befinner sig i ständig utveckling. Haka på något som känns kul nu. Det leder dig vidare till nästa roliga grej. Och sen kommer nästa. Och så vidare. Det kallas livet. :-)

Obs! Låt bli att tänka på hela ämnet när du är på dåligt humör. Inget du önskar dig är synligt för dig i det tillståndet, det enda du kommer att uppleva är ångest. Distrahera dig med annat och invänta soligare väder i huvudet.

RENSA HJÄRNAN PÅ GAMLA MYTER
Har du också hört att man inte får något gratis här i livet? Att man måste jobba hårt och bevisa sin värdighet innan man blir belönad? Well, det är bullshit. Påhittat av människor som inte brukar synkronisera sig med sina önskemål innan de skrider till handling och som därefter försöker förklara varför allting är så fruktansvärt tungt för dem.

Man får inget gratis i ett tillstånd av rädsla, oro och tvivel. När man lägger om sin attityd och släpper efter på kontrollen känns det som om möjligheterna börjar dyka upp ur tomma intet. Och när man hakar på, då känns det man gör inte obehagligt. Det känns intressant, kul, spännande och rätt.

KOM IHÅG VEM SOM ÄR DIN RIKTIGA CHEF
Du måste vända på din världsbild och bli mer SJÄLVISK. Just nu tänker du på vad arbetsgivarna vill och lägger därefter ord i munnen på dem, t. ex. så här: ”ingen vill anställa någon som gått på socialbidrag i tre år”. Inte att undra på att det känns deprimerande, du struntar ju fullständigt i vad DU vill!

Omarbeta din attityd så att dina tankar bottnar i vad du vill göra och uppleva. Du är redan anställd – du jobbar för Dig Själv och förväntas därmed prioritera detta ”företags” intressen. Din nuvarande reklam basunerar ut varför man inte ska anlita företaget. Det är oacceptabelt och skapar interna problem. Ändra budskapet och innehållet omgående!

När du månar om ditt välmående är du, paradoxalt nog, också till störst nytta för andra. Det allra värdefullaste man kan erbjuda någon är entusiasm. Det rent praktiska kan man lära sig på några dagar men genuint intresse och positiv energi är ovärderligt för alla arbetsgivare. Ytterligare en orsak att hålla sig själv nöjd.

Gå inte på arbetsintervju i hopp om att någon ska förbarma sig över dig och låta dig få jobba. Gå för att intervjua arbetsgivaren och se om företaget kan leva upp till dina krav på en bra livsstil! Så här ska det låta i huvudet på dig: ”jag är här för att lära känna er och se ifall vi kan samarbeta för att tillsammans uppleva något vi båda gillar”.

PUMPA UPP SJÄLVFÖRTROENDET
Du har satt upp ett icke-existerande hinder för dig själv. Dina betyg är inte hälften så viktiga som du tror! Arbetsgivare är intresserade av vad du kan göra för dem, de är intresserade av arbetsprover och rätt attityd. När du känner passionen bubbla inför något influerar det andra på ett sätt som inga papper kan.

Sluta se dig själv som defekt! Gå inte på arbetsintervju innan du anser att arbetsgivaren har jättetur som får träffa dig. Jag förespråkar inte falsk dryghet utan genuin självsäkerhet som handlar om att man ser sig själv och arbetsgivaren som jämlika parter.

BE ALDRIG OM URSÄKT FÖR DIN LIVSERFARENHET
Glöm allt vad komplex heter! Att du levt på socialen är så irrelevant som något kan vara. Arbetsgivare är inte intresserade av dina tidigare inkomstkällor, de är intresserade av vilken nytta du kan tillföra deras inkomstkälla. Har du något de vill ha spelar det inte heller någon roll på vilket sätt du har förvärvat dina kunskaper och färdigheter eller hur länge det tog dig att bli så duktig. Du är den du är NU. Spelar ingen roll vilken väg du kom.

Jag har stora luckor i min arbetshistoria, luckor som innehåller väldigt mycket chipsätande och Glamourtittande hemma i soffan. Ibland har jag lust att skriva om mitt CV bara för att hänvisa till dem som ”studier i interpersonella relationer”. ;-) Fast på en intervju skulle jag säkert inte kunna hålla mig och stolt säga som det är: att jag har förhandlat fram en möjlighet att finslipa mina talanger utan att behöva bekymra mig om formella anställningsvillkor. Vilket ger pluspoäng på kontot för mina personliga egenskaper.

Vad jag försöker få dig att förstå är följande: du bestämmer hur andra ska uppfatta dig. Älska allting hos dig själv. Det finns hur många andra som helst som är beredda att se saken ur samma synvinkel!

SPAMMÄRK ALLA ÅSIKTER SOM INTE KÄNNS BRA
Låt mig gissa, det finns antagligen föräldrar eller andra oroliga människor som cirklar runt dig och bidrar till stressen. Stäng genast öronen! Om de önskar sig mer studier är skolan öppen för dem. Du har inte blivit född för att förverkliga andras drömmar, din uppgift är att lyssna på dig själv och följa din passion. Det här är ditt liv och den enda person som har rösträtt är du.

SMYG DIG IN I DITT NYA LIV
Om kontrasten mellan din nuvarande livsstil och din önskade livsstil är för stor kan det hjälpa att tillvänja sig gradvis. Här är några tips:

Lägg märke till något som du är duktig på och gillar att göra (oberoende om du ser jobbpotential i det eller inte). Ägna mer tid åt det! När du fokuserar på dina talanger befinner du dig i tillståndet av att ha kontroll, vara framgångsrik och få som du vill. Det här tränar ditt självförtroende och en vinnarattityd inom ett område sprider sig lätt till andra.
Skaffa dig ett mindre ”svårt” jobb först, bara för att bygga upp självförtroendet och ge dig större kontroll över pengaflödet. Idén med det här är att lyfta humöret och få loss dig från den invanda tanken ”jag lever på socialbidrag”. Se till att inte fastna på det här jobbet för länge! Låt det vara en språngbräda, håll blicken på det du verkligen vill göra.
Om du hittar drömjobbet men inte lyckas bli anställd, be att få praktisera utan lön. Du får en massa nyttig erfarenhet, insuper företagets energi och skaffar kontakter. Om du så bara kokar kaffe på rätt ställe är det bättre än att inte vara där överhuvudtaget!

SE LIVET GENOM ROSA GLASÖGON
Byt ut rädslan för framtiden mot nyfikenhet på den. Känn att du är mitt inne i äventyret och att du är omringad av goda saker som bara väntar på att bli upplevda av dig. När du befinner dig i det här sinnestillståndet är det väldigt lätt att strunta i regler och andra människors berättelser om vilken väg man ”måste” gå för att komma dit man vill. I stället graviterar man till platser, personer och situationer som senare visar sig vara exakt de som behövdes för att förverkliga ens ”orealistiska” drömmar.

Som avslutning vill jag säga att jag absolut inte har något emot skolor eller utbildning i allmänhet. Det gäller bara att inte spänna vagnen framför hästen. När du har ställt in siktet på den slags livsstil som tilltalar dig kan det mycket väl hända att du känner dragning till någon utbildning. Upplevelsen och resultatet av ett sådant beslut blir motsatsen till beslutet om att tvinga in sig i en utbildning som man inte har några som helst positiva känslor för.

Följ impulserna som kommer ur ett gott humör så hamnar du alltid på rätt plats. Och är du nedstämd, då finns det bara ett jobb att ta itu med: att hitta det goda humöret. Lycka till med allt & kom ihåg vem som är chefen! :-)

Kan attraktionslagen befria mig från killens ex?

Irina — Thu, 09 Jun 2011 21:58:10 +0000

Hej Irina! Jag har ett växande problem och med tanke på att du hanterar attraktionslagen så väl undrar jag ifall du skulle kunna hjälpa mig?

Jag har blivit tillsammans med en kille vars ex infiltrerar vår vardag 24/7! Vi träffades för ca ett år sen och jag har precis flyttat in hos honom.

Min kille (Pojkvännen) och Exet var tillsammans i sju år och har ett barn tillsammans. Deras förhållande tog slut eftersom han samtidigt hade haft en relation med en annan tjej. Den relationen hann pågå i ca ett år innan Exet upptäckte att han var otrogen och lämnade honom.

Hans förhållande med den andra kvinnan tog slut rätt fort efter att Exet bröt med honom. Sen började han träffa en ny kvinna men under de sex månaderna de var tillsammans försökte han hela tiden få tillbaka Exet (bl. a genom att skicka gamla familjebilder de tagit tillsammans tidigare och så köpte han en ring värd flera hundra tusen.) De träffades för gemensamma middagar med sonen ungefär en gång i veckan och brukade också gå på bio (samtidigt som han var ihop med ytterligare en ny tjej). Han betalar underhåll för deras son, hela hennes hyra för lägenheten hon bor i (i den finaste stadsdelen) samt hyran för hennes lantställe.

Pojkvännen och Exet jobbade ihop i deras gemensamma affär tidigare men efter att förhållandet var över startade Exet upp en egen affär och Pojkvännen fortsatte med den de hade haft gemensamt. Förra sommaren lyckades han övertala henne att flytta in sitt företag i samma lokal som han driver sin firma i. Hon betalar ingen hyra, han betalar anskaffningen av de varor som hon säljer och hon får behålla vinsten. Öppettiderna för affären är 10-19 och det är de tider som jag, Pojkvännen och vår assistent jobbar. Exet, hon kommer och går som hon vill. Oftast dyker hon upp runt tolvsnåret för att gå på lunch en timme senare och sedan hem femtiden.

Hon beklagar sig jämnt för min pojkvän. I november grät hon över att hennes gamla Mac var så seg och då gick han och köpte en ny MacBook Pro för 16 000 kr. Sen klagade hon över att hon inte hade någon hemsida och det betalade han mig för att designa åt henne. Jag har hållit två genomgångar på ca 4 h / gång samt skrivit en utförlig tutorial om hur man gör blogginlägg samt hur man uppdaterar hemsidan men hon har inte gjort någonting sen dess och sist när det var dags att uppdatera gjorde jag det och Pojkvännen betalade.

Exet har en pojkvän sedan två år tillbaka (trots att hon on-and-off dejtat min pojkvän förra året). Ändå är hon väldigt bitter på Pojkvännen efter hans otrohetsaffär med den andra tjejen. Jag tror inte att hon vill ha tillbaka honom men hon vill inte heller att någon annan ska ha honom. När de bråkade sade hon att hon vill hämnas på honom och att hon tänker se till att ta en del av kakan vad gäller hans framgångar. Han är alltså fullt medveten om det här men han daltar ändå med henne som om hon var en baby.

Exets pappa har jobbat inom militären, är väldigt rik och hon har sen barndomen alltid fått allt hon velat ha. Nu lever hon rena drömlivet, hon är lycklig ihop med sin pojkvän, träffar sina väninnor om dagarna, äter lunch på dyra restauranger och shoppar i stans lyxigaste butiker. På jobbet dyker hon upp när hon känner för, vissa dagar kommer hon inte alls.

Senast hon åkte på semester lovade hon att ringa när hon kom fram så att hennes son (som vi tog hand om i en vecka) skulle veta det. När vi inte hade hört av henne på två dagar blev vi oroliga så vi försökte ringa henne på mobilen. Den var avstängd. Vi ringde även hennes pojkvän (som semestrade med henne) på hans mobil, den var också avstängd. Nästa dag tog jag reda på vilket hotell hon bodde på och ringde dit för att se om hon checkat in. Av säkerhetsskäl fick de inte lämna ut de uppgifterna men jag fick lämna ett meddelande och bad personalen att tala om för henne att hon skulle ringa Pojkvännen. Vi hörde ingenting ifrån henne under hela den dagen. Tack och lov hade inte sonen börjat undra varför mamman inte hört av sig.

Nåväl, eftermiddagen därpå hör hon äntligen av sig och lämnar ett meddelande på Pojkvännens mobil, lätt förfriskad av drinkarna på resorten, om att allt var ok och att vi inte skulle vara oroliga. Med andra ord hade hon och hennes pojkvän STÄNGT AV sina mobiler trots att vem som helst med minsta känsla för vett och etikett vet att man alltid brukar höra av sig när man reser bort, särskilt när man har ett barn. Det här fick mig att tappa all respekt för henne.

Förra veckan sålde Exet ett objekt för 300 000 kr ur Pojkvännens del av affären. Hon hade tydligen haft en dålig dag så han ringde henne och sa att hon får behålla hela beloppet. Egentligen ska hon bara ha vinsten (30%) men han gav de resterande 70% ur sin egen ficka för att göra henne glad. Och så där är det hela tiden…

Jag förstår att Pojkvännen måste betala underhåll för sin son och att han har skuldkänslor för det han gjort mot henne med tanke på otrohetsaffären, men det finns gränser. Jag jobbar med PR för hans företag, arrangerar pressmöten och styr upp reportage, vilket samtidigt gynnar Exet genom att hon får en stor bit av kakan trots att hon inte bidrar med någonting. Hon har lovat att göra en massa saker men lyfter inte ett finger.

Jag själv jobbar häcken av mig, får inte ekonomin att gå ihop på de 5000 kr / månaden som jag tjänar där och har därför frågat om jag får sälja mina egna varor i en del av butiken. Pojkvännen säger då att jag måste betala hyra – MEN han vill inte gå med på att jag hyr in mig hos honom.

Sedan jag kom in i bilden börjar saker hända för både Pojkvännen och Exet. De har haft verksamheten i över tio år men har t. ex. aldrig haft en hemsida. Jag fixade en jättebra hemsida på en månad och dessutom en blogg och en Facebook-sida. Jag besvarar klienters mailförfrågningar direkt, uppdaterar hemsidan kontinuerligt etc. Ändå har jag aldrig fått någon riktig ”cred” för det jag gör och det känns som att Pojkvännen är rädd för hur snabbt jag får saker att hända.

En nära vän till mig som är insatt i problemet menar att männen i Sydeuropa (där Pojkvännen är född) är på det där sättet och att de blir rädda när kvinnor får för mycket makt. Pojkvännen kanske känner sig hotad… En gång när jag föreslog att jag skulle leta fram nya objekt som vi kan sälja sa han att det var detsamma som om jag skulle konkurrera med honom. Men Exet får göra som hon vill, han känner sig tydligen inte hotad av henne.

Inte nog med det, han ser dessutom henne som en typ av mentor. Det är alltid ”Exet säger så här… / Exet tycker så där…” Han dumförklarar sig själv och vill alltid rådgöra med henne innan han tar ett beslut. Jag har aldrig förstått varför. Hon är varken framgångsrik eller talangfull, hon får dock allt hon vill ha serverat på ett fat av sina föräldrar, sin pojkvän och min pojkvän. Hon gråter och då springer alla efter henne och gör allt för att göra henne glad.

Tidigare diskuterade jag fritt med Exet, men inte nu längre när jag märkt att hon tar mina idéer som sina egna och berättar om dom för min pojkvän och han tror inte på att det var mina från början. Jag är säker på att om han hade gett mig lite friare händer så hade han nått större framgång. Jag vill ju bara hjälpa honom, inte bli hans fiende men det känns som sagt att han känner sig hotad av mig.

Exet är inte speciellt glad över att jag flyttat in i Pojkvännens hus och jag har märkt att hon drar ena lögnen efter den andra om mig bara för att få honom att bråka med mig och det är hur lätt som helst för henne för han litar blint på henne. Exempelvis så känner jag en annan egenföretagare och har tidigare jobbat på ett projekt för honom. Han är väldigt trevlig och snäll, men jag är absolut inte intresserad eller attraherad av honom så jag har alltid tackat nej när han försökt bjuda ut mig. Eftersom jag har honom bland mina referenser på min hemsida så har Exet fått för sig att vi haft en affär (Exet läser min hemsida och blogg VARJE dag) vilket inte alls är sant. Hon delade med sig av sin idé till Pojkvännen och för några veckor sedan när vi åt middag kom han med anklagelser om att jag haft ihop det med min vän. Det spelade ingen roll vad jag sa, han var tvärsäker. Exet hade även tidigare fått för sig att jag hade ihop det med en vän. Det var inte heller sant men i januari anklagade Pojkvännen mig för det.

Jag själv har aldrig sagt något fult om Exet och respekterar att hon är modern till Pojkvännens son. Trots att hon har väldigt dålig karaktär har jag hållit huvudet över ytan, för att inte sänka mig till hennes nivå, men det här börjar ta kål på mig. Hon verkar vara en gudinna, en mentor, osv. Pojkvännen verkar vara helt blind och vänder sig till henne hela tiden. Vad Exet än säger så blir det lagen och det jag säger spelar ingen roll.

Jag har inte velat ta upp det här med honom för i så fall kommer han att vända allt emot mig och skydda Exet som vanligt. Dessutom skulle han se det som att jag attackerar henne och då vet jag att han automatiskt kommer dras till henne. Jag förstår inte hur men av någon anledning besitter hon denna kraft och styr honom helt till fullo.

Jag är ingen komplicerad person, jag älskar min pojkvän men orkar inte med denna typ av dramatik som bara ger mig huvudvärk. Exet vill aldrig ha tillbaka Pojkvännen men hon är väldigt bitter och kommer göra allt i sin makt för att ingen annan ska få honom. Hon vill helt enkelt göra livet surt för honom och hon lyckas galant med det!

Irina, jag har läst samtliga dina guider men jag känner att jag behöver handfasta råd som är lätta att applicera… Vad ska jag göra för att han ska sluta vända sig till henne? När ska han sluta dalta med henne?

Egentligen vet jag svaret själv: gör slut innan det är för sent! Man kan ju tro att han är kär i sitt ex om man inte är mer insatt. Men i så fall undrar jag varför han tog med mig på en weekendresa till sin pappa och hans nya fru. Pappan presenterade mig som sin svärdotter inför alla deras vänner och under middagen diskuterade vi vad våra barn skulle heta!

Svar: Grattis, du har precis träffat ett par av dina själsfränder! Och de borde få en Oscar för den mest imponerande rolltolkning jag sett på länge. Jag ville inte ens korta ner ditt brev speciellt mycket eftersom den här historien är så fantastiskt perfekt. :-D

Sorry. Förstår att entusiasmen inte svallar över på din sida och att du överhuvudtaget inte fattar vad jag menar. Förklaringen kommer strax men först vill jag prata lite om dig.

Du är besviken över att din kille låter sig utnyttjas av en annan person trots att hon har gjort sina ”onda” avsikter solklara för honom. Logiken bakom hans resonemang kan vara svår att hitta, så börja med en annan fråga: varför gör DU exakt samma sak? Du anser att du är värd både erkännande och ekonomisk kompensation för dina insatser, som anställd och som flickvän, ändå påminner din vardag om något ur sagan om Askungen (innan hon fixar till sin vibration). Varför?

Känns denna fråga också svår? Då vill jag göra dig uppmärksam på följande:

STARKA KVINNOR INGER RESPEKT, INTE RÄDSLA
Din pojkvän känner sig inte hotad av dig, hade han känt sig hotad av starka kvinnor hade han blivit avtänd på Exet så fort skuggan av hennes horn träffat väggen. Din pojkvän känner ingen respekt för dig eftersom han ser dig som svag. Han respekterar personer som är lika viljestarka som han och Exet är. Trots att du tycker dig se ett hierarkiförhållande hos dem är de exakt likadana i sin attityd till livet. Båda lever i enlighet med sina ideal, en beskrivning som tyvärr inte kan appliceras på dig.

Exet: kör sitt eget race.
Pojkvännen: kör sitt eget race.
Du: försöker anpassa dig till deras framfart på banan – vilket lämnar dig i molnet av deras avgaser.

LÄR DIG AV PROFFSEN
Exet lär dig en utmärkt läxa i hur universums lagar funkar. Du har själv sammanfattat den i denna mycket insiktsfulla mening:

Hon är varken framgångsrik eller talangfull, hon får dock allt hon vill ha serverat på ett fat.

Hon får det därför att hon förväntar sig det!

önskan + förväntning = manifestering

Även Pojkvännen demonstrerar hur sunt förnuft sätts ur spel när man följer universums regler. Han förväntar sig att hans flickvänner ska älska honom och vara honom trogna samtidigt som han betäcker allt som går på två ben och klarar av att sära på dem. För mycket begärt? Inte enligt attraktionslagen.

Och så har vi dig: du följer alla skrivna och oskrivna regler. Du är omtänksam, artig och punktlig. Du utför dina arbetsuppgifter samvetsgrant, du pratar aldrig illa om andra och du låter bli att skaffa älskare vid sidan om. Du är precis allt som dina föräldrar lärde dig att du ska vara för att andra människor ska tycka om dig… och belönas med en kille som behandlar dig respektlöst samt har ett ex som torkar fötterna på ditt rena samvete.

Ja, jag vet. Det känns verkligen som att de är bovarna i dramat, men skenet bedrar. Dynamiken i ditt förhållande har endast att göra med en person: dig själv. Vill du ha bevis? Ok. Ta en titt på vad som händer med Pojkvännen i kombination med en annan person, Exet:

Han uppvaktar henne ekonomiskt.
Han uppvaktar henne romantiskt.
Han uppvaktar henne professionellt.
Han uppvaktar henne intellektuellt.

Samma kille – motsatt beteende!

Den här läxan är ovärderlig. Den visar med all önskvärd tydlighet att man kan extrahera olika saker från en och samma omgivning. Det är inte omgivningen som bestämmer vad du ska uppleva, det är du som influerar omgivningen att återspegla din upplevelse av den.

Efter att ha läst så här långt är jag säker på att följande fråga hänger i luften: måste jag bli en bitch för att få som jag vill? Svaret är nej. Men svaret är lika mycket nej om du frågar: får jag allt jag önskar mig ifall jag är trevlig och väluppfostrad?

Universum lyder inte under vett och etikettlagen, den lyder under attraktionslagen. Det spelar ingen roll om man är en riktig ragata eller världens gulligaste tjej, det är synkroniseringen med ens egna ideal som levererar resultatet. Jag upprepar: du behöver inte förändra din personlighet på något sätt. Vad du däremot måste göra är att respektera den – inte bara i teorin utan även i praktiken.

Säga vad man vill om Exet men en sak kan du inte förneka: hon TILLÅTER goda saker hända henne. Hon ifrågasätter inte huruvida hon är värdig ett bra liv, hon VET att allt hon önskar är hennes och att hon inte behöver förtjäna rätten till det på något sätt. Hon skulle inte drömma om att bli så distraherad av att snegla på dig och oroa sig över din reaktion att hon tappade fokus på den livsupplevelse hon önskar. Ta exempel!

BEHANDLA DIG SJÄLV SOM DU VILL BLI BEHANDLAD
Självrespekt innebär att du tar dina värderingar på allvar och vägrar kompromissa om saker som är viktiga för dig. Sök aldrig bekräftelse på dina åsikter utanför dig själv. Låt ingen övertyga dig om att deras logik är skarpare och mer korrekt än din. Istället för att försöka passa in i andra människors ramar, bestäm hur DU vill ha det och låt attraktionslagen leverera matchande komponenter till den våglängden.

Ditt enda misstag är att du inte lyssnar på dig själv. Du lyssnar på andra, även när innehållet i deras budskap låter som naglar mot griffeltavla i dina öron.

De flesta skulle säga att dina negativa känslor försöker tala om för dig vilka otrevliga människor du umgås med men det är en misstolkning. Du mår dåligt därför att du vänder bort uppmärksamheten från den du är. Du överger ditt eget vägledningssystem och börjar följa regler som skapats av andra människors vägledningssystem, och när du hamnar på fel ställe anklagar du dem.

I rättvisans namn måste jag hålla med dig om att andra människors reaktioner ibland kan vara minst sagt vilseledande. Därför ska vi nu ta en titt på en mindre känd, men ack så användbar regel:

TOLKA INTE ANDRAS HANDLINGAR GENOM LINSEN AV DINA VÄRDERINGAR
Vet du varför du blir förvirrad av Pojkvännens beteende? Därför att du observerar hans handlingar men förklarar dem utifrån din logik. Jag skulle vilja kommentera följande citat:

Men i så fall undrar jag varför han tog med mig på en weekendresa till sin pappa och hans nya fru. Pappan presenterade mig som sin svärdotter inför alla deras vänner och under middagen diskuterade vi vad våra barn skulle heta!

Era åsikter om otrohet skiljer sig åt som natt och dag. Vad får dig att tro att ni har samma syn på allvaret i att presentera någon för sina föräldrar?

Om DU hade presenterat honom för DINA föräldrar hade det betytt att du hade mycket seriösa avsikter. Om HAN presenterar dig för SINA föräldrar betyder det… precis vad som helst. Men utifrån övriga observationer skulle jag tippa på ytterligare en spännande intrig i såpan ”Exet & jag”.

Jag är den första att påpeka: det finns inga rätt värderingar och fel värderingar – men det finns olika värderingar. Och olika passar inte ihop.

Vilket leder oss till nästa viktiga punkt:

FÖRSÖK INTE GÖRA OM ANDRA MÄNNISKOR
Hur villig är du att ändra dina åsikter om otrohet, könsroller, arbetsmoral etc. och börja leva ditt liv på samma sätt som dessa två människor gör? Av ditt brev att döma ligger entusiasmen precis under fryspunkten. Well, hur goda förutsättningar tror du då att du har ifall du försöker omvända dem till ditt ”korrekta” sätt att leva på?

Ingen människa vill bli omgjord. Idén med parförhållanden är inte att tämja eller rida in någon, idén är att fira livet tillsammans med någon vars personlighet och livssyn harmoniserar med ens egen ”right out of the box”.

Men nu kommer vi till det riktigt intressanta i din historia. Ibland känner man en enorm dragning till någon som enligt all logik inte alls borde intressera en. Någon som strider mot alla ens principer och gör saker som får en att se rött – samtidigt som man känner sig totalt fascinerad. Sådana personer berör en av en orsak, de är ens själsfränder.

ÄLSKA DINA SJÄLSFRÄNDER
De flesta av oss associerar uttrycket själsfrände med någon man ”känner igen” redan vid första ögonkastet. Någon som avslutar ens meningar, skrattar på rätt ställe och tänker i samma banor som man själv. Detta antagande är korrekt men vad många missar är att själsfränder ofta dyker upp i form av ens raka motsats.

De människor som skapar de största stormarna i våra liv är också själar vi ingått avtal med innan vi fokuserade en del av vårt medvetande i denna tid & rum -dimension. Deras uppgift kan beskrivas med följande ord:

Jag kommer att vara en katalysator för din utveckling. Mötet med mig hjälper dig skapa nya idéer, nya slutsatser och nya preferenser. Dessa nyheter blir källor till ny glädje, en passion som lockar dig framåt i din ständiga önskan att förverkliga dig själv.

Precis som din personliga tränare på gymmet skapar själsfränder det slags motstånd som behövs för att du ska uppnå önskade resultat. Så här lyder deras arbetsplan:

Jag kommer att vara omöjlig för dig att förändra. Om du vill må bra blir du tvungen att använda ditt fokuseringssinne för att betrakta mig på ett sätt som inte separerar dig från din naturliga frekvens: kärlek. Det här hjälper dig att minnas vem du egentligen är och vilken gränslös makt du har över din upplevelse av livet.

Förstår du vad allt det här innebär? Du har inte ”drabbats” av Exet och Pojkvännen, du har förmånen att uppleva något som tvingar dig att skärpa din fokuseringsförmåga – och därmed lära dig att källan till välmående finns inuti dig. I skenet av denna förklaring, kan du känna hur din ilska och besvikelse börjar övergå i uppskattning?

De här underbara människorna (ok, låt oss använda ordet själar om det känns bättre) har dessutom hjälpt dig att skulptera fram en magnifik framtid. Varenda detalj du hatar i den nuvarande situationen skapar sin motsats i den verklighet som väntar på att manifesteras så fort du sliter blicken från felaktigheterna i den nuvarande.

Du har skapat ett förhållande med en man som litar på dig och som värdesätter din talang och ambition. Du har skapat ekonomisk stabilitet, omtänksamma vänner och ett harmoniskt hem för dina barn. Du har skapat en version av dig själv som självsäker, avspänd och ompysslad. Och mycket mer!

När du ser Exet (inspirationen till ditt nya ideal) leva denna verklighet blir du irriterad. Men det som gör dig illa till mods är inte hon, det är din uppmärksamhet på att du själv INTE lever så. Hon är endast kontrasten som lyfter fram ditt avstånd till dina egna avsikter. Don’t shoot the messenger.

Exet har utfört sin uppgift, hon har hjälpt dig utvecklas. Nu är det din tur, du måste leva upp till den nya standard du själv har skapat. För att göra det måste du släppa taget om situationen som gav upphov till den.

TA TILLBAKA MAKTEN
Det känns som att Exet gör intrång i ditt liv men sanningen är att det är du själv som håller kvar henne där. Du leker ”finn fem fel” och är således starkt fokuserad på exakt det du vill slippa se. Det är som om trådarna till ditt humör har blivit fastbundna vid henne, du reagerar varje gång hon rör sig – du är hennes marionette. Varenda gång du lägger märke till och fördömer hennes beteende ÄGER hon dig.

Tom. de gånger du ”hjälper” henne (genom att utföra arbetsuppgifter som egentligen är hennes och genom att ringa till andra sidan jordklotet för att kolla om hon är ok) gör du det utifrån en önskan om att visa hur mycket överlägsnare (vuxnare, mognare, ädlare, värdigare) människa du är än hon.

Du gör starkt motstånd till det du ogillar utan att inse hur bakvänt det är med tanke på resultatet du önskar dig. När du göder något med din energi, oberoende av om du gör det i uppskattning eller i protest, expanderar det till att ge dig ytterligare bevis på att du har rätt. Attraktionslagen har ingen chans att sammanföra dig med annat än det som matchar din aktuella frekvens.

Det spelar ingen roll hur välgrundade orsaker du har att kritisera någon eller något, när ditt fokus hamnar på negativa saker aktiverar du vibrationen av dem inom dig och orsakar därmed disharmoni med vibrationen av det du önskar, därav obehaget. När det finns en negativ vibration inom dig är du dessutom en matchande komponent till det negativa.

I praktiken innebär det att du endast har två val: ändra attityd till det du iakttar eller vänd bort uppmärksamheten helt.

Alternativ 1: Ändra attityd

”Om man inte ser något negativt i andra kan de inte vara negativa i ens ögon.”

Fokusera på den där känslan som föräldraträffen gav dig och betrakta Pojkvännen endast genom den. Slut en mental fred med Exet. Se perfektionen i hennes livsattityd istället för att känna dig hotad. Zooma ut när detaljerna i deras beteende blir obehagliga och zooma in på de detaljer som bekräftar att de är älskvärda. Om du lyckas är attraktionslagen tvungen att matcha din vibration med likartade manifesteringar. Läs denna guide för mer info.

Ändra även attityd till dig själv! Sluta be om lov, sluta förklara dig inför andra. Informera Pojkvännen om vilken lön du tänker ta ut och vilken semesterresa du förväntar dig i sommar. Umgås med vilka vänner du vill och på vilket sätt du vill. Om han vill vara en del av ditt liv är det hans uppgift att anpassa sig, i annat fall står resten av universum redo att tillgodose dina önskemål.

Alternativ 2: Vänd bort uppmärksamheten

”Det man inte vet om mår man inte illa av.”

Ifall du klarar av att lämna hela grejen bakom dig utan att grubbla på den ytterligare slutar den existera. Kommer du ihåg att den inte störde dig innan du blev medveten om den? Well, det funkar fortfarande. Läs denna guide för mer info.

Om du undrar vad jag skulle göra…

Som jag redan nämnde, jag ÄLSKAR din fråga! :-) Både Exet och Pojkvännen har inspirerat mig enormt, trots att jag bara fått uppleva dem genom din berättelse. That being said, goda lärare förtjänar vår kärlek och respekt – men passar bättre i klassrummet än hemma i sängen. När jag stöter på människor av det här slaget brukar jag ta ett steg tillbaka, så långt det behövs för att kunna beundra dem utan att bli dammig av skiten de rör upp omkring sig.

Så fort jag skapat ett geografiskt avstånd till någon är det väldigt enkelt för mig att glömma allt utom det goda. Och de tabbar jag fortfarande minns, dem skrattar jag åt. Och använder i undervisningssyfte. ;-)

Det här är något som funkar för mig, vad som funkar för dig kan bara du ta reda på. Följ känslan av lättnad och glädje, då kan du inte hamna fel oberoende av vad du väljer.

Jag hoppas att min analys gav dig nya infallsvinklar och idéer till hur du ska gå vidare. Lycka till med allt & var väldigt snäll mot dig själv. Du vet varför. :-)

Framgångsformeln i all sin enkelhet

Irina — Tue, 19 Apr 2011 16:26:03 +0000

Tycker att det här inlägget i Blondinbellas blogg illustrerar attraktionslagen mycket tydligt. Först kommer avsikten (kräver att man struntar i att ens önskemål verkar ”orealistiska”), sedan kommer idéerna och fysiska manifesteringar som skapar impulsen att följa upp dem. Och trots att man är lite osäker i början (vilket resulterar i några överlägsna skratt och ”nej” från omgivningen) så blir det ”omöjliga” möjligt om man envisas med att tro på att man visst bör få det man önskar sig. Istället för att lyssna på andra och börja tro på samma sak som de tror på.

Lägg också märke till de två första kommentarerna: ”Men hur får man sin blogg värderad om ingen tidning skriver om en?”. Ett vanligt misstag är att inte invänta sin egen impuls utan låsa fast sig vid resultatet av någon annans. Funkar ej! Det är inte någon specifik handling i sig som medför framgång. Formeln ser i stället ut så här:

Ens mentala synkronisering med sin avsikt föder impulsen till lämplig handling (individuellt anpassad för en själv) som i sin tur leder till framgång. Därför är varje människas väg till sina mål unik.

Det går alltså inte att upprepa någon annans handlingar och automatiskt hamna på samma plats som hon. Men det innebär också följande: om alla andra säger att något är omöjligt så betyder det inte att det är omöjligt för en själv. Slutsats: lyssna inåt & tro aldrig att något är för bra för att vara sant! :-)

Kan attraktionslagen avhjälpa sockersuget?

Irina — Mon, 21 Mar 2011 00:18:37 +0000

Svar: Nu rodnar jag. Tack! :-)

Det viktigaste jag vill få fram i samband med den här frågan är, ironiskt nog, att det inte lönar sig att stämpla sig som beroende. Så länge man gör det kan man ju inte vara motsatsen.

Orsaken till att jag själv kallar mig kolhydrataddict är att jag, hur konstigt det än låter, känner nöjet av att ha läget med vikten under kontroll och därför ser den här ”diagnosen” ur en väldigt optimistisk synvinkel. Jag associerar alltså inte mig själv med hopplösheten som begreppet beroende ofta förknippas med utan tvärtom, med möjligheten att ständigt bevisa för mig själv hur duktig jag är på att hålla vikten och äta nyttigt trots att det finns andra alternativ.

Min syn på snabba kolhydrater har under de senaste åren förändrats från ”livet utan er i stora mängder är inte värt att leva” till ”ni är fienden och jag vägrar röra er överhuvudtaget” till ”jag kan äta er i hur stora mängder som helst utan att något händer” till (det nuvarande) ”jag älskar er och vet att ni alltid finns i närheten – vi träffas så ofta min första prioritet, midjan, tillåter”.

… men det finns inget som smakar så gott som att vara smal.

Jag har tidigare fått liknande frågor som din (antar att du vill få bukt med snabba kolhydrater pga. vikten) men svaren har hamnat bland kommentarerna. Kopierar in ett par av dem här så att de syns bättre.

Att sluta notera s. k. obestridliga fakta kan vara rätt svårt på första försöket. Man vill ju så gärna förklara att det finns en god orsak till varför man är där man är och på så sätt skapa lite förståelse för situationen. T. ex. så här kan det låta:

Det går alldeles utmärkt att älta hur svårt livet varit hittills – men man går inte ner i vikt innan man slutar. Det finns ingen som anklagar en för att ha gjort något fel så man kan gott hoppa över det här steget. Här är mitt förslag:

Positivt tänkande i praktiken

Människor som bestämmer sig för att ”testa” positivt tänkande ger ofta upp med förklaringen att det känns för jobbigt. Orsaken är att de felaktigt förknippar positivt tänkande med tankar som handlar om glädje, kärlek & harmoni. Sådana tankar har man endast tillgång till när man befinner sig i närheten av dem känslomässigt.

Befinner man sig lägre ner på känsloskalan finns det ingen chans att klara ett så långt hopp. I sådana fall kan positivt tänkande var lika med avund (två steg högre än depression). Eller vrede (ett steg högre än hämndlystnad). Eller besvikelse (två steg högre än oro).

Positiva tankar är ett relativt begrepp! Sök tankar som ger en känsla av LÄTTNAD – oberoende av innehållet i dessa tankar.

Så här ser känsloskalan ut:

1. Lycka/Vishet/Styrka/Frihet/Kärlek/Uppskattning
2. Passion
3. Entusiasm/Iver/Glädje
4. Positiv förväntan/Tro
5. Optimism
6. Hoppfullhet
7. Belåtenhet
8. Leda
9. Pessimism
10. Frustration/Irritation/Otålighet
11. Nedtyngdhet
12. Besvikelse
13. Tvivel
14. Oro
15. Förebråelse
16. Modfälldhet
17. Vrede
18. Hämndlystnad
19. Hat/Raseri
20. Avund
21. Otrygghet/Skuld/Ovärdighet
22. Fruktan/Sorg/Depression/Förtvivlan/Maktlöshet

När jag vägde som mest (20 kg extra) befann sig mina tankar gällande ämnet vikt & kost nere vid tvivel, besvikelse och nedtyngdhet.

Jag var redo för en förändring och började luta mot tankar som kändes lite bättre och som gav mig en känsla av lättnad – jag blev frustrerad och otålig. Det medförde att jag intensifierade mitt sökande efter en lösning samtidigt som jag svor på att jag inte skulle leva utan min normala kropp en enda sommar till.

Då dök det plötsligt upp en tanke som inte varit tillgänglig tidigare: jag insåg att jag tror på att allt i naturen söker balans och att min kropp kan hitta den automatiskt. Jag behöver alltså inte göra något, jag behöver bara låta bli att sabotera processen.

Lättnaden den tanken gav gjorde mig belåten. Då dök nästa impuls upp: GI -filosofin fick en uppsving i massmedia och jag insåg plötsligt att det är snabba kolhydrater som min kropp reagerar på. Jag kände mig nu hoppfull och ändrade kosten.

Så fort jag kände skillnaden i magen började jag tro att min kropp kunde bli smalare. Resultat: min klocka började plötsligt glida av handleden! Jag vägde mig och blev jätteivrig. När nästa kilo försvann VISSTE jag. Och det är där jag är idag gällande ämnet vikt & kost. :-)

Idén är alltså att utgå ifrån känsloplatsen man befinner sig på och välja tankar som känns trovärdiga men lite bättre än de tidigare. Inte perfekta tankar alltså, utan tankar som ger en genuin känsla av lättnad.

Det går inte att hoppa från en inställning där man känner att läget med vikten är hopplöst (22) till vetskapen om att viktnedgång är enkelt (1), men det går att välja tankar som ligger nära ens nuvarande tillstånd, t. ex. i form av ilska (17) istället för skuld (21). Lättnaden indikerar att man rör sig mot den version av sig själv som man har skapat och det är just denna rörelse som gör att nya, bättre och enklare lösningar dyker upp i ens medvetande.

Hoppas att min förklaring kastade lite ljus över saken. Lycka till med tänkandet & glöm inte att spegeln är gjord för dyrkan – därför att du syns i den! :-)

PS. Här finns ett annat inlägg som till stor del handlar om det här ämnet.