Som ni minns lovade jag att samla ihop några tips och råd om vad man ska göra åt sin panikångest. Jag kan förstås bara utgå ifrån mina egna erfarenheter och vet därför inte hur bra allt det här funkar för någon annan. Men det finns inget att förlora och allt att vinna, så let’s do it.

Vad är panikångest?

Panikångest är din kropps sätt att reagera på att du fixerar dig vid ett problem samtidigt som du är övertygad om att det inte finns någon lösning. När du, utifrån din känsla av maktlöshet, försöker sänka dina krav på livet och låtsas att du egentligen inte behöver det där som du så gärna vill ha – då övergår signalen från ditt inre till att ljuda ännu starkare. Du kan stänga dörren till köket där det brinner, men brandlarmet kommer att fortsätta tjuta. Att gå tillbaka i din utveckling är omöjligt.

Vad ska jag göra?

1. Acceptera din panikångest. Inse att det är ett friskhetstecken. Det är bra att din hjärna och kropp alarmerar dig när något är fel. Det hade varit värre om du var helt apatisk. Var alltså tacksam för att du får dessa varningar, de skapar den starkaste motivationen till förändring. Du är frisk!

2. Bedöva inte symptomen utan att åtgärda orsaken. Proppa inte dig full med medicin och fortsätt leva som förr. Då kan du lika bra börja knarka eller ta till flaskan. Eller bara stoppa huvudet i sanden som strutsen. Dina drömmar kommer att finnas kvar tills du tar itu med dem, du väljer förstås när och i vilket skick du är när det äntligen händer men jag föreslår förr hellre än senare.

3. Lista allt som känns jobbigt i ditt liv. Var ärlig – man hoppar gärna över saker som ”ändå inte går att förändra”. Kanske du inte vet hur, men det är ingen orsak att ljuga om dem. För mig lät det så här: ”herregud, jag har ingen aning om vad jag vill utbilda mig till, jag är urdålig på finska trots att jag bor i Finland, jag bor hemma hos mina föräldrar och jag har inga pengar. Och så får jag panikångestattacker hela tiden också”. Bummer!

Jag upprepar: erkänn att situationen är kritisk och att du inte längre vill leva som du gör en endaste dag till. Du kan inte förändra något du inte erkänt till fullo. Det är jätteskrämmande att inse hur illa det verkligen är, men du måste göra det. Det som skrämmer dig ger samtidigt motivation till förändring och det behöver du i stora doser nu.

4. Bestäm dig för att göra drastiska förändringar (för du har väl redan provat att ändra på småsaker?). Let’s face it – du har återkommande panikångestattacker. Vad du än hittar på att göra kan det inte bli värre än så här. Sätt hårt mot hårt alltså.

Vad betyder ”drastiska” i praktiken då? Jo, du måste vara beredd på att ge upp en del övertygelser som visserligen känns trygga och bekanta men som samtidigt inte tjänar ditt syfte. För det finns såklart en orsak till att du inte har ändrat på något hittills. Jag ”fastnade” i min livsstil pga. av följande: hemma hos föräldrarna bodde jag gratis och fick varma middagar serverade varje dag, jag slapp fatta stora beslut och jag behövde inte göra nya, skrämmande saker. Men till slut insåg jag att jag faktiskt betalade ett jättehögt pris för övertygelsen om att jag inte skulle klara mig på egen hand. Jag var tvungen att ge upp den där ”skentryggheten” för att få riktig.

5. Börja agera trots att du ännu inte vet exakt hur du ska lösa alla problem. Bestäm vad du vill ha och börja göra något som verkar föra dig lite närmare målet. Sluta vara perfektionist och kontrollfreak, den perfekta lösningen finns inte. Nöj dig med att göra det som känns någorlunda fiffigt och gör det nu! Ta dessutom avstånd från alla människor som får dig att tvivla och tveka, ni kan vara kompisar sen när du är starkare. Nu behöver du bara ja-sägare eller ingen alls. Och tänk inte på vad du INTE vill ha – koncentrera dig på målet!

Jag började med att jobba i en lokal butik för att skramla ihop pengar till flytten. Kompisar som försökte få mig att ”vara realistisk” fick inte längre dricka te med mig. Istället skickade jag ut CV till svenska arbetsgivare och letade andrahandsbostad. Som vi vet hittade jag varken jobb eller bostad – men fann Grisha istället. Vilket ledde till jobb och bostad. Vad lär vi oss av det här? Det är inte din uppgift att veta HUR – din uppgift är att säga VAD du vill ha och börja jobba för det. Sen fixar sig resten på sådana sätt som du aldrig kan räkna ut på förhand.

6. Håll utkik efter möjligheter och dra nytta av dem. Så fort du har börjat ta steg i rätt riktning (fortfarande med målet i siktet) börjar det hända saker. Antingen är det universums lag eller så har du bara börjat märka sånt du inte märkte tidigare, men en sak är i alla fall klar; du måste vara aktiv. Du kan plötsligt få idéer genom att läsa tidningar, prata med någon person eller hamna i situationer som du inte trodde att var möjliga. Ta egna initiativ! Du kommer inte att bli matad med sked utan måste själv känna igen ett bra tillfälle att komma närmare målet och ta det i akt.

7. Var tacksam för det du redan har. Också om det inte är mycket, har du i alla fall en sak: möjlighet till mer. Och bara det är värt mer än allt du har sammanlagt. Genom att vara aktivt tacksam för det du redan åstadkommit programmerar du dig till att få mer av samma sak. Du måste känna dig lycklig på förhand innan du kan bli det.

Lycka till!

Gå nu tillbaka och läs punkt fyra en gång till. Och kom ihåg: man ångrar alltid mest det man inte gjorde.

I motsats till vad ni kanske tror är jag ingen riktig shopaholic, att tokshoppa nya kläder och prylar är inget jag ägnar mig åt på heltid. Men när man väl gör något ska man göra det bra. Här ser ni mina grundprinciper:

1. Spontanshoppa
Du hittar aldrig en snygg klänning dagen innan festen. Du kommer bara att se fula jackor i konstiga färger sista helgen innan temperaturen sjunker till minus. Tom. hyllan med vanliga nylonstrumpor kommer att vara tom när du har på dig ditt sista par och behöver fler. Därför bör du hålla ögonen öppna hela tiden. På jakt efter byxor men ser den perfekta kjolen? Köp den nu! Istället för att leta efter exakt samma modell under tidspress en vecka senare. Var inte rädd att gå hem tomhänt heller – köp inget bara för att köpa.

2. Shoppa ensam
Heidi har utmärkt sinne för färg, Torbjörn hittar alltid fina plagg jag inte visste att jag passar i – men de bästa köpen gör jag ändå ensam. Fördelen är att man slipper ödsla tid på sånt den andre vill titta på, kan göra tvära svängar utan att krocka med någon bakom sig och inte blir distraherad av en som ”bara ska dra ett bloss” precis när det är som roligast. Shopping kräver största möjliga koncentration.

3. Shoppa på vardagar före fyra
Mindre trängsel, bättre service. Troligtvis för att du och de flesta andra har annat för er än att hänga i butikerna då.

4. Klä dig bekvämt men stiligt
Servicen beror på din potentiella köpförmåga. Ser du ut som en slusk blir du behandlad därefter, expediter är också människor. Samtidigt ska du klä dig i något som enkelt går att ta av i provhytten, det finns inget värre än att knäppa tusen knappar om och om igen. Tänk också på att ha bekväma skor som du orkar gå i länge.

5. Hitta en bra expedit
Bra kan betyda olika saker i olika situationer; en som är kompetent att svara på dina frågor, en som låter dig vara ifred, en som kan erbjuda dig olika lösningar, osv. Jag undviker att handla av dem som irriterar mig och de gånger jag gjort det har jag alltid ångrat mig. Sök dig till bra personal.

6. Lyssna inte på expediter
Eller visst, lyssna, men filtrera allt de säger genom ditt eget sunda förnuft. Jag kommer aldrig att nicka instämmande när Nina på Maruschka påstår att jag ser bra ut i fyrkantig tweedkavaj utan midja. Eller när frissan berättar hur fint mitt hår mår av alla vitaminer i hårfärgen (men är förvånansvärt tystlåten angående de resterande 99% som utgörs av kemikalier). Var säker på din kroppsform, din smak och din stil innan du överlämnar dig i händerna på folk vars enda uppgift är att sälja. Jag upprepar…

7. Gör din hemläxa
Läs sminktester innan du står i butiken och frestas av alla snygga burkar. Du vill inte komma hem med krämen som gett alla skönhetsbloggare utslag. Kolla upp recensionerna för bärbara datorer innan du hamnar på OnOff och får syn på en söt, rosa i fyndhörnan. Så billig… det där med två timmars batteritid kan väl inte vara viktigt? Var på det klara med din kroppsform innan du går till klädbutiken. Jag som har kort hals och svala undertoner i hyn kommer inte att passa bättre i orange polo bara för att det är ”allt som finns”. Leta tills du hittar sånt du verkligen vill ha.

8. Titta inte på prislappen
Det finns endast en orsak att köpa något nytt – för att du älskar grejen. Antingen gör du det eller så gör du det inte. Låt inte ett lågt pris eller små mutgåvor på köpet distrahera dig från detta faktum. Jag undviker butiker helt och hållet om inte jag har pengar att shoppa för. När jag har, anpassar jag butiksvalet efter budjeten. Varför fresta sig och sen vara tvungen att gå hem med krossat hjärta? Eller ännu värre, med något som ”var billigt”.

9. Betala med kort
Ja, det är bevisat att man gör av med mindre pengar då man betalar med sedlar. Men det är plågsamt nog att åla in sig i tajta fodralklänningar i minimala provrum utan att därefter behöva stå en evighet i bankomatkön och se pensionärer fumla med knapparna. Bara för att det saknas en 50-lapp i plånboken.

10. Öppet köp
Rätten att prova hemma och sen göra återköp eller byte är guds gåva till shopparna. Spara alltid kvittot! Jag tar alltid hem mer än jag faktiskt behåller.

Sprang förbi H&M idag och såg att deras skyltdockor fått ett klädombyte. Fastnade direkt för min favoritklädstil – kostymen. Ser inte mycket ut för världen på dockornas pojkfigur, men ni skulle ha sett mig i den där grå västen i provrummet. ;-)

Som ni kanske vet klär jag mig ”för männen”. (Nej, det visste ni inte för jag har inte talat om det för er.) Ni som inte är insatta i terminologin drar nu kanske slutsatsen att jag exponerar halva häcken och har en massa spets och volanger hängande överallt. Att jag springer omkring som Pamela Anderson på porrklubb.

Men så illa är det förstås inte, have some faith. ;-) Vad jag menar är att jag gärna klär mig så att det kvinnliga i min figur framhävs på ett fördelaktigt sätt och undviker alla klädesplagg som är snygga i sig men som inte jobbar för mitt utseende. Jag ogillar rysch och pysch som får mig att likna en tant (kvinnligt, visst – men inte speciellt sensuellt) och att exponera för mycket hud är inte heller min stil, i alla fall inte när jag är i stan.

Nej, det finns mycket mer effektiva, och smakfulla, sätt att bli attraktiv i det motsatta könets ögon. Hemligheten är faktiskt att vara påklädd – i välskräddade, figurnära kläder. Män älskar sekreterarlooken ännu mer än halvnaken strandklädsel. Paradoxalt nog är alltså kostymen, det manligaste plagget som finns, även det sexigaste. Speciellt om man har en timglasfigur, som jag.

En timglasfigur innebär att det är stor skillnad mellan midjemåttet och byst/höftmåttet och enda sättet att inte likna ett tält är att framhäva kurvorna. Därför tänker jag alltid MIDJA när jag väljer kläder. Vid val av kavajer satsar jag på enkelknäppta och figursydda. Absolut inga bröstfickor och inga glipande sprund baktill – mina egna ”detaljer” kompenserar för enkelheten, så att säga.

Precis som tabellen nedan visar verkar timglasfiguren vara ett utrotningshotat fenomen. Ni som har en sån bör därför vara speciellt stolta. Och är man i minoritet kan man ju lika bra vara snyggast. ;-)

En som har fuskat sig till timglasfigur med hjälp av silikon är Victoria Beckham. När hon har sina ljusare stunder lyckas hon klä sig riktigt stiligt och helt i min smak. Här ser ni två exempel. Jag skulle dock fixa den ”trasiga” knappen i blusen ifall jag gav mig ut på stan.

Och här nedan ser ni en brudklänning som gör varje man övertygad om att han valt rätt. Jag skulle absolut kunna tänka mig en sån om jag någonsin vågar gifta mig. Hittills har inte ens Torbjörn lyckats locka mig i fällan. Men han är på god väg… ;-)

PS. Det blev ju bara kjolar och klänningar i det här inlägget. Men jag älskar att gå i byxor också. Antingen välskräddade kostymbyxor – där är det viktigt att sidofickorna inte står ut och att det inte finns några ”konstigheter” på baksidan – eller välsittande jeans med raka ben. Och högklackat förstås.

Nu när jag bott i Stockholm rätt länge har jag visserligen lärt mig använda ”vore” istället för ”skulle” men jag är fortfarande tvungen att gallra bort diverse andra finlandismer som smyger sig in i mina texter. För jag vet av erfarenhet att befolkningen på denna sida av ”pölen” inte riktigt hänger med om man är för originell i sitt språkbruk.

Men ni som inte bott i Finland har faktiskt gått miste om en massa roliga uttryck! Snäll som jag är har jag nu listat några i lämplig kontext, for your entertainment. Och ni kan ju återvända till detta inlägg varje gång jag skriver något obegripligt… ;-)

”Igår brände jag propparna och började städa” – Jag tappade tålamodet, remember?
”Sist och slutligen har du rätt…” – I slutändan är det smartare att låta dig ”vinna” än att lyssna på ditt tjafs.
”Jag satt och grinade åt honom så tårarna strittade” – Jag asgarvade, och gråta kan man ju göra för att något är roligt också.
”Jag slapp in till läkaren nästan genast” – Trots att det är långa köer även på finska akutmottagningar, fick jag komma in till läkaren innan jag dog, hurra!
”Med den här takten står vi bara och stampar på stället” – Vi kommer ingen vart om vi bara sitter i möte. ;-)
”Vilken söt hund, får man paja den?” – Nej, jag plågar inte djur – jag vill ju bara klappa den!
”Löskarkki är som vatten – böjs inte i pluralis.” – …till skillnad från Karamellkungens plockgodisar.
”Jag äter gärna en Fazer Blå -chokladplatta.” – Men inget slår en Poulain 1848 -chokladkaka.
”Torbjörn kom knäppande med 120 i glaset…” – Torbjörn körde laglig hastighet på den finska motorvägen.
”Igår satt kyttinä vid Neste med tutkan, jag körde såklart överhastighet och hamnade o blåsa…” – Jag åkte fast i polisens fartkontroll precis vid bensinmacken och fick bevisa att jag körde som en galning trots att jag var helt nykter.
”Han snubblade på skyddsvägen och blev nästan överkörd av en rekka.” – Långtradare som inte bromsar in framför övergångställena i Sverige får böta några tusenlappar.
”Pappa kommer och söker dig” – Pappa hämtar dig (men om du gömmer dig, då får du GÅ hem istället, stupid…)
”Fast då kanske din kaveri kan komma efter dig istället?” – Ring polaren!
”Vad råddigt här är, kan du föra ut roskisen?” – Du som har stökat till kan lika bra gå ut med soporna.
”Sätt fast dörren, det drar!” – …Men kom ihåg att finska ytterdörrar är utrustade med glidlås från Abloy och går i lås utan att man behöver vrida om nyckeln.
”Sluta marra, annars får du inga julklappar av julgubben!” – Nej, men Viggo då… Mamma blir sååå ledsen när du håller på så här. Ja, men vi köper väl den här glassen då…
”I lågstadiet går vi årskus 1-6 och i högstadiet 7-9″ – Vad det heter i Sverige har jag fortfarande ingen koll på…
”Jag lämnade kännykkän hemma eftersom akkun var tom” – Min Nokia ligger kvar hemma eftersom batteriet är oladdat.
”Känn, batteriet är helt kallt” – Vår hyresvärd är en snåljåp, vilket märks på värmeelementet.
”Det tar sjukt att lyssna på hög musik i krapulan” – Ja, egentligen gör det mesta ont om man har baksmälla.
”Det var ännu någo jag sku säga…” – Det finns ytterligare detaljer jag önskar förtälja men begränsas av min undermåliga vokabulär.

Visst är svenskan ett roligt språk? :-)

Har sett på Dr Phil igen. Han svamlade lite den här gången och jag skulle själv ha förklarat det han försökte säga mycket bättre. Men en sak var i alla fall perfekt och det är hans definition av ilska. Det finns nämligen inget sådant – ilska är ett uttryck för antingen frustration, rädsla eller sorg.

När någon står och vrålar, högröd i ansiktet och knytnävarna i luften brukar jag mest bli nyfiken på vilken av dessa känslor som ligger bakom. Nu händer det ju nästan aldrig att jag råkar ut för så extrema situationer, men mitt extraknäck i servicebranschen medför ibland möten med mindre balanserade individer. I de allra flesta fall märker man direkt att deras utbrott beror på helt andra problem än dålig service.

En person som exploderar gör det för att hon saknar lämpliga ord för att beskriva sina känslor på ett civiliserat sätt. Istället försöker hon framkalla dessa känslor hos andra genom sitt beteende. Hon demonstrerar sin smärta i hopp om att någon kan hjälpa henne att känna sig bättre – det hela handlar alltså om henne och att ta det hon häver ur sig personligt är därför fullständigt obefogat.

Bästa sättet att hantera någon som har den dåliga smaken att ösa galla över en är att låta henne skrika till punkt. Så fort det uppstår en paus ber man personen att upprepa allting lite långsammare eftersom man annars har svårt att hänga med.

Fråga också vad hon vill att du ska hjälpa henne med. Arga människor vet sällan vad de egentligen vill att ska hända, denna fråga får dem att stanna upp och tänka. Visa därefter att du lyssnar, gärna genom att upprepa det hon säger och till och med anteckna det på papper. Hysteriska personer har ett desperat behov av att bli hörda.

Allt det där gör man förstås om man får betalt. I övriga fall är det helt korrekt att bara vända sig om och gå. Psykfall är inget nöje i sig.

Ni som är intresserade av ämnet skulle älska boken jag läser nu: ”How to Deal with Emotionally Explosive People” av Albert J. Bernstein. Jag orkar ju inte läsa om shopping och kärlek hela tiden och då kan det vara kul med lite uppbyggande litteratur av det här slaget istället. ;-)

Som jag har berättat tidigare, brukar jag kalla Ritah min livsstilskonsult. Det är för att hon är så duktig på feng shui, attraktionslagen och numerologi. Nu tror jag ju inte blint på allt det där men det skadar inte att förbättra sina odds, och antingen det är placebo -effekten eller något annat så är jag nöjd med resultatet.

Senast vi sågs lärde jag mig igen något nytt. Ritah berättade att det finns passiva och aktiva bokstäver och om man t. ex. har för få aktiva i sitt namn blir man en person som bara planerar en massa utan att faktiskt göra något åt saken. Genom att lägga till rätt bokstav eller tom. bara skriva sin namnteckning på ett annat sätt (göra om i -pricken till en etta t. ex.) kan man påverka sin personlighet. Visst är det coolt? :-)

Eftersom jag inte är någon expert vågar jag inte ge mig in i några utförligare skriverier om det här men har ni tid över kan ni ju roa er med att räkna ut vad meningen med ert liv är. Ska försöka förklara hur allt hänger ihop för er nu:

Livstal, födelsetal (Life Path):

Livstalet är summan av alla talen i din födelsedag och är det viktigaste av alla numerologiska tal. Talet visar vem du är i grunden och vilka egenskaper och talanger du kommer att bära med dig genom livet. Det berättar varför du finns här på jorden och vad det är meningen att du ska lära dig bemästra under din livstid. Detta är din livsuppgift och läxan du måste lära dig innan du lämnar jordelivet. Man känner ofta till sin livsväg, medvetet eller omedvetet, eftersom man automatiskt har en dragning till det som känns naturligast för en.

Du kan räkna ut ditt livstal här. Men det finns mycket bättre beskrivningar på engelska här och här.

Jag är en åtta, vilket innebär att jag strävar efter självständighet och materiell framgång. Min uppgift här livet är att lära mig handskas med pengar och makt utan att bli korrumperad på kuppen. Jag bör istället använda dessa för att förbättra omvärlden. I egenskap av åtta gillar jag att hjälpa andra och är en god organisatör men kan lätt bli frustrerad och försumma mina närmaste när jag går upp i arbetet för att uppnå mina mål.

Namntal, ödestal (Expression of Destiny):

Namntalet räknas utgående från alla de för- och efternamn man fått vid födseln. Till skillnad från livstalet, som är beroende av arv och visar hurudan du är i grunden av ditt väsen, avslöjar namntalet din jordiska livsstil och ditt livsöde. Värdet av ditt namn visar vad du är kapabel till och vilka möjligheter som finns tillgängliga för dig för att förverkligar din sanna potential. Detta är kompassen på din livsväg och visar var du kommer att hamna.

Om ditt namntal och livstal utmanar varandra kommer det att ta längre tid för ditt namntal att komma till uttryck. Vill man av någon anledning göra justeringar i sitt öde kan man under livets lopp ändra eller lägga till namn eftersom man då även påverkas av egenskaperna förknippade med dem. Enklast blir det om ens namntal är högre än livstalet.

Kommer ni ihåg hur Törnrosas livsöde ändrades då hon först blev dömd att dö, men istället sov i hundra år. Jag misstänker att den goda féen ändrade något i namnet… ;-)

Här kan du räkna ut ditt eget öde. Räkna i första hand på de namn du föddes med, dessa har det starkaste inflytandet på dig. Som vanligt finns det utförligare förklaringar på engelska, kolla här och här.

När jag räknar ut mitt öde utgående från det ryska efternamn jag hade vid födseln blir jag åter igen en åtta. Det innebär att min potential och innersta väsen är identiska med min personlighet och livsstil. Wow! Men jag har dessutom egenskaperna av en nia på grund av namnbyte. Det innebär att jag förutom materialist även är en lärare och coach och inte är speciellt karriärsdriven. Blir en liten konflikt där…

Och så här påverkar de där talen varandra…

Ojämna tal finner bäst harmoni med andra ojämna tal medan jämna tal harmoniserar med jämna. Om ditt livstal och ditt namntal är i harmoni med varandra är din personlighet välanpassad för den livsväg du bör vandra. Om inte måste du hitta en kompromiss mellan dem för att kunna leva lyckligt.

Exempel: om ditt livstal är 7 är det meningen att du ska söka visdom självständigt, men om ditt namntal är 2 föredrar du att jobba tillsammans med andra. Som du ser är det svårt att göra på båda sätten samtidigt. I detta fall kan det bli knepigt för dig att finna harmoni och balans. Men det hjälper i alla fall att vara medveten om problemet så att man förstår vad det är man ska försöka lösa.

Låt oss fortsätta. Namnen kan nämligen avslöja mycket om vår personlighet, både hurudana vi är privat då ingen annan ser och hur andra människor uppfattar oss när vi sätter på oss vår ”sociala mask”. Och ibland blir man överraskad av hur olika dessa två kan vara.

Vokaltalet, själstalet (Soul Urge, Heart’s Desire):

Precis som du redan gissat räknas detta tal ut med hjälp av vokalerna i ditt namn. Det avslöjar dina åsikter och värderingar som är oberoende av livstalet (det du är från födelsen) och namntalet (det du kommer att bli i livet). Denna sida av dig är rätt privat och inte något du i första hand avslöjar för omgivningen.

Vokaltalet berättar om hur du vill att livet ska vara. Det handlar om motivation och ambition och kan därmed delvis avgöra hur väl du lyckas nå dina uppsatta mål. Att leva i enlighet med sin själ, istället för att spela något du inte är, ger dig en känsla av frid och harmoni.

När jag räknar med mitt födelsenamn blir jag en etta. Ettor gillar att vara ledare och blir uttråkade av att gå i andras ledband. Ni skulle bara veta hur många gånger jag svurit åt tröga chefer jag haft… :-) Dessutom har jag efter namnbytet fått egenskaperna av en sexa, vilket förklarar varför jag fått en släng av perfektionism, försöker hantera konflikter diplomatiskt och varför jag lyssnar på andras problem och försöker hjälpa dem.

Räkna ut ditt eget vokaltal här. Här och här finns det ännu bättre förklaringar på engelska.

Konsonanttalet, personlighetstalet (Inner Dream):

Detta tal räknas utgående från konsonanterna i ditt namn. Det avslöjar hur andra människor uppfattar dig och vilket första intryck du gör på dem.

Egentligen handlar konsonanttalet om dina hemliga drömmar, innersta önskningar eller tom. fantasier. Detta tal betraktas som mindre viktigt än de andra då de flesta av våra förträngda drömmar sällan realiserar sig i praktiken. Men ibland, då konsonanttalet har stöd av något annat tal, kan sådana drömmar bli verklighet. Detta nummer kan påverka ditt undermedvetna så starkt att du oavsiktligt projicerar dess egenskaper genom din sociala mask.

När jag räknar med mitt medfödda namn blir jag en sjua. Det innebär att jag uppfattas som en lite hemlighetsfull person som inte avslöjar allt om sig själv, i alla fall inget som kan användas emot mig. Men eftersom mitt namnbyte också spelar in ser omgivningen även drag av en trea hos mig. En trea söker uppmärksamhet, försöker vara unik och uppfattas ofta som talangfull, antingen hon är det eller inte. Well, what can I say. Man gör så gott man kan.

Här ser du hur man räknar ut konsonanttal och här finns kortfattade och bra förklaringar på vad resultatet betyder. (Finns tyvärr inte på svenska.)

Nyfiken på mer?

Dagsdatumet du är född på berättar också en del om dig, här kan du läsa mer om det. Du kan också ta reda på vilka karmaläxor du bör lära dig, räkna ut ditt balanstal och ta reda på din dolda passion.