Har en fråga om LCHF (Low Carb Hight Fat). Enligt den så kan man äta hur mycket som helst om man håller sig till fett och proteiner. Tycker inte det funkar för mig, tror jag blir fetare istället! Har för mig att du sagt att man inte ska äta mer kalorier än man förbrukar. Kan du räta ut frågetecknen för mig? Du har ju uppenbarligen lyckats! Äter du extra mycket fett?

Svar: Inledningsvis vill jag påpeka att jag inte är någon riktig kostexpert och aldrig följer något kostprogram slaviskt.

Vad jag däremot är bra på, det är sunt förnuft. Därför kan jag med största säkerhet lova att man inte kan äta “hur mycket som helst” av något livsmedel utan att gå upp i vikt. Om vi äter fler kalorier än vi gör av med lagras överskottet i kroppen för senare bruk, gärna runt midjan och låren.

Mina grundprinciper för fettintag är följande:

• Ät inte för mycket fett. För att förbränna fett behöver kroppen just fett, men det är kaloririkt och alla överdrifter hamnar på midjan.
• Ät inte för lite fett. Får kroppen inget fett alls går den in i svältläge och lagrar allt man stoppar i sig.
• Ät rätt sorts fett. Inga transfetter utan i stället naturligt fett från fisk, avokado, nötter osv.
• Inga lightprodukter – fettet är kompenserat med socker och kemikalier vilket leder till fetma (och cancer).
• Undvik kombinationen fett och kolhydrater, midjedödaren nummer ett.

Vad LCHF menar med att “inte vara rädd för fett” är att man ska äta som förr i världen. Alltså inga fabriksprocessade lightprodukter utan istället normalfet ost, mjölk och smör utan några extra ingredienser insmusslade av människor som tror sig kunna lura naturen.

Så länge vår kropp får i sig ämnen den förstår sig på sköter den sig själv. Men en av dess viktigaste uppgifter i överlevnadssyfte är att lagra reserver för sämre tider och därför förvandlas självklart överflödig energi till fett om vi inte gör av med allt vi stoppar i oss.

När jag vill gå ner i vikt drar jag ner på både kalorier och kolhydrater. Följande regler gäller:

• Äter endast om jag är hungrig och då bara tills jag blir nöjd, inte proppmätt. I praktiken blir det en portion som ryms i mina kupade händer.
• Utesluter bröd, potatis (stärkelse omvandlas till socker) samt ris & pasta. Äter grönsaker istället för frukt för vitaminernas skull.
• Äter aldrig mindre än 1500 kalorier per dag, annars tror kroppen att det är svält och börjar bromsa.
• Går ca fyra km varje dag.
• Dricker grönt eller rött te för att fylla magen med annat än mat.
• Försöker sova tillräckligt. Annars skriker kroppen efter snabba kolhydrater eftersom de tillför energi fortast.

För övrigt tänker jag så här när jag vill gå ner i vikt: “Vad kan jag äta som håller mig mätt längst till lägsta kalorikostnad?”.

Låtsas att jag har 400 kalorier att röra mig med. Det är ungefär vad en chokladplatta innehåller – eller en portion fet fisk med sallad som jag istället kan få för samma summa.

Om jag väljer chokladplattan händer följande: sockret skapar snabb insulinutsöndring för att sänka blodsockernivån. Under tiden insulinnivån är hög kan inte energin som är lagrad i fettcellerna användas som näring i kroppen. Kroppen kräver därför genast mer mat, trots att jag precis ätit. Den tycker ju att den inte fått någon näring.

“Riktig mat”, i detta fall fisken, utgår alltså som vinnare varje gång.

Observera att sukralos, aspartam och annat crap som ersätter riktigt socker också är snabba kolhydrater. Dessutom är de rena giftet. Ät inte sånt om ni har minsta respekt för er kropp.

Läs alltid på baksidan av förpackningen. Framsidan får inte ljuga enligt lag, men däremot berätta bara halva sanningen. “Sockerfri” betyder alltså “full av kemikalier”, “fettfri” betyder också “full av kemikalier”, “extra lång hållbarhet” betyder “full av kemikalier” osv. så länge det tar för er att fatta att det inte går att uppfinna nya livsmedel. För varje ingrediens ni ser ställ frågan: är detta ett naturligt, omodifierat ämne som människan ätit i tusentals år? Om inte, skippa skitet.

Alltså GUD, känner ni också att det blir för mycket nu? Man förväntas vara helt perfekt hela tiden och göra “rätt” saker jämnt. Vart man än vänder sig så får man samma budskap inhamrat non stop: din kropp BEHÖVER vila, du MÅSTE andas, det är ONORMALT att inte dricka vatten…

Så många måsten! Varför ska alla vara likadana? Ska man inte få bestämma själv? Vårt samhälle pressar oss mer och mer hela tiden, finns det ingen moralisk gräns någonstans? Är det hit våra skattepengar går?

………

“Vad är det här för dravel?” tänker ni nu – de av er som det fortfarande finns hopp för.

Well, detta är ett exempel på hur man kan skapa problem av precis vad som hest, tom. livsnödvändiga funktioner. Recept: en gnutta populism, en rågad sked offermentalitet och en förpackning känsloladdad vokabulär. Mixa därefter med en mogen målgrupp och garnera med stor rubrik i versaler.

Vet ni att sjävmorden ökar märkbart så fort löpsedlarna handlar om någon som begått ett? Och att Joshua Bell, världens bästa violinist, bara får några kronor om han spelar i tunnelbanan samtidigt som han drar in miljonbelopp om folk besöker hans konsert efter att ha hört om hur bra han är genom massmedia? Vi människor är ena riktiga härmapor.

När det inte finns något att skriva om skapar journalister gärna en egen hypotes, eller ett påhittat problem, som de sedan försöker lösa i sin artikel. T. ex. så här: “Kvinnor tvingas jobba dubbelt så hårt som männen” eller “Smalhetsidealet skördar offer – är du nästa?” eller “Dina vänner dissar dig – så ger du tillbaka med samma mynt!”.

Har man det minsta frö till offermentalitet i sig så slukar man dessa artiklar med hull och hår och “upptäcker” att man själv faktiskt lider JÄTTEMYCKET av det som står där. Herregud! Vad SKÖNT att någon tar upp ämnet. Samtidigt kan man aldrig besvara frågan om exakt VEM det är som kräver, pressar och uppmanar en att vara smal / duktig / perfekt / rik / lycklig / whatever. “Samhället och massmedia” är faktiskt ett bedrövligt dåligt svar som borde få en inspärrad för paranoia.

Ni som är lite äldre kan säkert minnas tillbaka och hålla med om att populära problem som ältats extra mycket av media det senaste decenniet är: pedofili, ätstörningar, feminism, naturförstörelse och rasism.

Vet ni vad? Dessa företeelser har funnits hur länge som helst. Att de plötsligt blivit “populära” är inte enbart positivt. Å ena sidan hjälper man dem som redan är drabbade. Men å andra sidan göder man problemet med energi vilket ALLTID medför att man får mer av samma sak. Människor som levt i allsköns ro blir plötsligt rädda för något som aldrig hade drabbat dem annars, men som nu gör det för att de drar till sig det genom sin egen rädsla. Det kallas självuppfyllande profetia.

Mitt råd: slappna av! Bara för att någon annan har problem betyder inte att DU också har det. Sluta tro att livet måste vara stressigt och kravfyllt, det är visserligen trendigt att känna sig så just nu – men är inte priset för detta “mode” lite väl hög? Du mår inte sämre än du själv väljer att må, håll därför dålig energi på avstånd.

Och läs rubrikerna kritiskt. Om det så står att “100% av befolkningen lever ett miserabelt liv” – så har det absolut inget att göra med DIG. Nej, inte ett smack, jag lovar! :-)

Sitter och läser Charlottas blogg och ramlade nästan av stolen när jag såg att tom. hon har gått på det här lurendrejeriet med light -produkter.

Tänk på följande: för att light -produkter (som är berövade all näring) ska se “normala” ut till skillnad från den äckliga röra de egentligen är proppas de fulla med kemikalier och stärkelse.

Om man minskar på fetthalten måste man ersätta detta fett med vatten, vilket i sin tur kräver tillsatser typ emulgatorer, stabilisatorer eller förtjockningsmedel för att produkten ska få en stabilare konsistens och likna den fina bilden i reklamen. Ska den dessutom smaka något måste man också tillsätta sötningsmedel och annat crap.

So what? säger ni. Bara man inte går upp i vikt så kan man väl ignorera allt det där…

Well, när man äter sådana här “livsmedel” utlöser kroppen ännu mer insulin än om man hade ätit en produkt gjord på naturlig råvara. Och insulinet är vår fettbildningshormon så ni kan säkert räkna ut resten. Förutom det uppenbara drabbas man även av andra krämpor på lång sikt. Krämpor som man aldrig kan stämma någon enskild livsmedelsproducent för – vilket är det geniala i hela businessen!

Vill man gå ner i vikt finns bara en lösning: ät mindre, motionera mer. Men när ni väl äter, ät riktig mat som består av ämnen som vi ätit i tusentals år och som INTE varit i närheten av ett kemilabb. Människan kan aldrig lura naturen – men konsumenterna “sväljer” bokstavligen allt. :-)

Har man fått sig en släng av perfektionism är det extra svårt att lita på andra människors kompetens och blint följa deras goda (?) råd. För man tror sig alltid veta bättre själv, och ärligt talat anser jag personligen att det ligger mycket sanning i det påståendet. Men en sak är säker, man tänker sällan rationellt när man befinner sig mitt i en kris.

Därför är jag glad över att ha kommit på den perfekta lösningen. Som en kompromiss låter jag mitt balanserade och samlade jag ge råd åt mitt hysteriska och panikslagna jag. (Nu är ni övertygade om att jag är schizofren på allvar.) Låt mig förklara…

Förutom den här bloggen har jag en helt vanlig dagbok, vilket jag haft ända sen liten. Nuförtiden skriver jag inte i den varje dag och återger inte allt som händer på samma sätt som man gör när man är yngre. Istället använder jag den som referensmaterial, terapiställe och inspirationskälla.

En av de viktigaste sakerna jag brukar skriva om är hur jag hanterar olika problem som dyker upp i mitt liv. Precis när jag klarat av något svårt skriver jag ett brev till mig själv för att ha något att läsa senare i livet när situationen känns desperat och jag är paralyserad av skräck / sorg / kolhydrater. Att läsa om hur mycket man klarat av tidigare ger en mer styrka och hopp än någon terapeut någonsin kan, för man TROR ju verkligen på personen som skriver.

Trots min lilla svacka igår satt jag och bläddrade i gamla dagböcker av en helt annan anledning än ni tror. Skulle bara leta fram namnet på en bra låt som jag lyssnade på i skolan, men hittade detta i stället:

PANIKGUIDE

Steg 1: Ligg på golvet i fosterställning och storböla – ordentligt och så länge som möjligt.
Steg 2: Andas djupt och mumla: allt kommer att bli bra, jag har alltid klarat mig och jag klarar det här.
Steg 3: Se dig i spegeln, titta dig djupt i ögonen och lova att ta hand om dig själv till sista blodsdroppen. Att ge upp existerar inte. Psyka dig själv tills energin återvänder, den finns kvar – du är bara för chockad för att se den.
Steg 4: Inspektera skadorna. Skilj på katastroftänkande och fakta. Hur illa är det egentligen? Vad är det värsta som kan hända? Kommer du att dö? Inte? Precis allt annat går att fixa!
Steg 5: Koka te och ta fram choklad. Drick, ät. Försök under tiden inse varför det är BRA att [fyll i aktuell katastrof här] hände precis nu.
Steg 6: Gör upp en plan. Vad är slutmålet? Vilka resurser har du att tillgå? Vad kan du göra idag för att komma närmare?
Steg 7: Agera genast! Resten fixar “law of attraction”. :-)

Som ni märker är metoden delvis baserad på kemi. Både gråtandet och chokladen hjälper kroppen utsöndra endorfin som fungerar smärtstillande. Och att rabbla positiva mantran hjälper, förutom rent psykologiskt, även att syresätta blodet vilket har en energihöjande effekt. Om ni tvivlar, läs vad de skriver om “Ave Maria” -bönen.

PS. Att ligga på golvet är för mig rent psykologiskt en symbol för att slå i botten. Och har man nått botten finns bara en riktning att fortsätta i. Dessutom får man lättare avstamp. ;-)

Fick förslaget att skriva en relationsguide igår och insåg att jag faktiskt kan bidra med några tips som vi inte redan läst i Cosmo & Glamour. Mycket nöje!

1. Ha bra självkännedom och var realistisk
När du shoppar kläder hjälper det om du har stenhård koll på din kroppsform och vet vad du passar i. Samma gäller ditt umgänge. Vem passar dig och vem blir du bara attraherad av utan att egentligen ha någon framtid med? Jag gillar babydollklänningar, men kommer aldrig i hela mitt liv att se bra ut i dem… Titta men inte röra alltså.

2. Utsätt dig för önskvärda element
Du kommer att träffa någon var du än befinner dig, men skulle du jaga lejon på Nordpolen? Om du hänger på Plattan klaga inte på att alla som vill bekanta sig med dig ständigt blir avbrutna av poliser för kroppsvisitering. Ta mäklarnas råd: det är location, location, location som gäller. Vem vill du träffa? Var finns dessa personer? Gå dit! Du är precis lika välkommen på stadsbiblioteket, gymmet och gourmetrestaurangen.

3. Ta människor för vad de är, inte för den potential du tillskriver dem
Det finns ingen ursäkt att fem år senare anklaga någon för att ha vilselett dig. Psykopater är en minoritet, de flesta människor går att läsa som en öppen bok. Om han säger att han har svårt att binda sig, betyder det att han har svårt att binda sig, inte att han försöker spela svårfångad. Säger han att han tillfälligt bor hemma hos kompisen och sover på soffan, bli inte chockad om han vill låna lite pengar av dig senare – bara tills han får sitt bidrag, såklart.

Men talk is cheap. Handlingar och kroppspråk är ännu ärligare än ord. Han säger att han är världens snällaste kille men ställer till med en scen när servitören spiller sås på duken. Han säger att han respekterar dig jättemycket men korrigerar dig när du beställer “fel” rätt på menyn. Vad han inte säger är också viktigt. Blir han tystlåten varje gång du pratar om hans föräldrar? Det är inte en tillfällighet.

4. Inse att ditt beteende påverkar andra
Det går inte att förändra andras personlighet men inom sina ramar kan människor vara förvånansvärt varierade. Du drar upp riktlinjer för hur du blir behandlad genom ditt eget beteende. Vill du bli behandlad som en dam, bete dig som en. Plågas du av att han spelar gitarr, sluta applådera och titta stjärnögt på honom varje gång han gör det. Anklagar du killen för otrohet när han köper blommor kommer han inte att ge dig såna i fortsättningen. När du pekar på någon, kom ihåg: det är tre fingrar som pekar tillbaka på dig.

5. Tillämpa selektiv ärlighet
Om du spelar rollen av någon annan kommer aldrig den du faktiskt är att blir älskad. Att hyckla och vara en inställsam ja-sägare är korkat. Däremot har alla människor både bra och dåliga sidor. Inleder du med att berätta om att du precis skjutit grannens katt och att din psykolog rekommenderar rehab får du aldrig chansen att berätta hur bra du är på språk och att du precis blivit befordrad på jobbet. Your choice!

6. Lär dig enkel matematik
Varje person i ditt liv måste tillföra något så att summan av er tillsammans blir mer än var för sig. Är du stolt över att visa upp killen för omvärlden eller vill du bara träffas hemma? Krävs det speciella omständigheter, rätt belysning och en flaska vin för att han verkligen ska komma till sin rätt? I så fall ger jag er relation max två månader, och det om han är en gud i sängen.

7. Förstå skillnaden mellan sex, kärlek och affärer
Du kan ha underbart sex med en person utan att ni måste älska varandra. Du kan älska någon utan att ni behöver vara gifta. Sex är sex, kärlek är kärlek och äktenskap är business. Hittar du någon som berikar ditt liv med alla tre – grattis! I övriga fall, återvänd till punkt ett och fundera på vad du egentligen vill ha och behöver.

Något som ofta förvånar andra tjejer är att jag helst går ut på krogen / nattklubb ensam. De flesta reagerar med att tycka att det är jättemodigt och något de själva skulle vilja göra men inte vågar.

När jag ber dem förklara exakt vad de är rädda för brukar det låta så här: ”Ja, men tänk om de andra tycker synd om mig som sitter där helt ensam och tror att jag inte har några kompisar!”

Vilken gullig tanke – men ack så arrogant! Folk är alldeles för upptagna med att tänka på hur de själva framstår istället för att hitta på långsökta historier om andras privatliv. Och jag kan lova er att det inte finns någon kille i världen som blir avtänd av att se en söt tjej sitta ensam istället för att vara omringad av ett gäng fnittriga väninnor. Tvärtom, ensamma människor är attraktiva just för att de är skenbart sårbara samtidigt som de verkar självsäkra.

Om jag känner för att träffa nya människor ger jag mig alltid ut på egen hand. Och jag har hittills aldrig ångrat mig.

Här är några fördelar med att vara ute ensam:

• Det är mycket enklare, och ”ofarligare”, att börja prata med dig. Om du nobbar en är det ju ingen som märker.
• Du kan bekanta dig med nya människor utan att vara orolig för att ditt sällskap hamnar utanför samtalet.
• Du slipper gäspa dig igenom en utförlig redovisning av kompisens CV när din nye bekant artigt frågar henne vad hon sysslar med.
• Om någon vill bjuda dig på en drink slipper personen köpa flera (åt hela sällskapet) av ren artighet.
• Du kan prata fritt utan att din småfulla kompis blandar sig i och specificerar exakt VILKEN åkomma du led av förra helgen när ni egentligen skulle festa men avstod.
• Du kan komma och gå hur du vill utan att någon bromsar upp dig.

Några tips åt dig som tänker ta mod till dig och följa i mina fotspår:

Var snygg. Klä dig i kläder som du känner dig både fin och bekväm i. Du är ju redan nervös, då blir det inte lättare om du bär högklackat för första gången i ditt liv och dessutom glömt att sminka över finnen på näsan.

Ta med en ”snuttefilt” i form av en telefon, ett anteckningsblock eller en tidning så att du har något att göra av händerna där du sitter och ska föreställa världsvan och belevad. Och så finns det något att fråga dig om. T. ex. brukar min netbook väcka frågor på café, och då är jag inte ens där för att bekanta mig…

Sätt / ställ dig strategiskt där det inte är helt folktomt omkring dig – öppna ytor kan skrämma slag på vem som helst. Samtidigt får det inte vara så trångt att det inte ryms en person till bredvid dig. Bardisken är alltid ett säkert kort.

Ta det lugnt med spriten. Är du nervös händer det lätt att drinken i din hand rinner ner i strupen fortare än du tänkt dig. En ensam människa som är stupfull är INTE attraktivt!

Mingla. Bli inte så överlycklig över att någon börjar prata med dig att du ”fastnar” med första bästa typ för hela kvällen. Om det inte är någon du verkligen är intresserad av, alltså.

Om någon frågar, säg att du väntar på en kompis. Du kan alltid ”ändra planerna” i telefon senare ifall du bestämmer dig för att stanna kvar. Men om du vågar, säg sanningen: att du trivs med att vara ute ensam och bekanta dig med nya människor! Kompisar kan man ju träffa hemma i lugn och ro. :-)

Fick följande kommentar av snälla Helena häromdagen. Tack, den värmer! :-)

Först och främst vill jag påpeka att jag är en realistisk optimist, inte en sån där Pollyanna -typ som trallar sig igenom en rotbehandling och skrattar beskedligt när äckelfyllot i bussen frågar om hon vill se honom naken. Jag ser problem (fast jag använder hellre uttrycket “utrymme för förbättring”) till höger och vänster och skulle dö av tristess om livet var perfekt och händelselöst.

Men det finns ett säkert tecken på att jag ändå är en äkta, obotlig optimist. För mig är välmående en norm. I mitt liv är allehanda otrevligheter enbart parenteser och dyker antagligen upp för att skapa lite kontrast till allt det goda. Och kanske för att jag lär mig nya saker mycket effektivare när det är kris. ;-)

Ärligt talat förstår jag mig inte riktigt på andra sätt att leva än lyckligt. För om man inte är i full färd med att finslipa sitt liv till (utopistisk) perfektion och samtidigt njuta av processen, vad är det då för idé med alltihop? Det finns egentligen bara tre alternativ:

1. Fixa sina problem
2. Ändra attityd och ta ut mesta möjliga av den situation man befinner sig i
3. Kasta sig utför ett stup

En negativ tanke får aldrig sluta med punkt, den måste efterföljas av något positivt. Att leka offer och klaga sig igenom tillvaron är höjden av idioti för exakt vem är det man försöker manipulera med sina krokodiltårar? Gud? Give me a break! Vi kan ge upp kontrollen över våra liv men vi kan aldrig ge ifrån oss ansvaret. Och då är det ju ingen idé att ge upp kontrollen heller, förstår ni logiken?

Enda situationen där gnäll accepteras är när man är i färd med att åtgärda problemet och tycker att det känns tungt (som när man powerwalkar den 26:e kilometern till exempel…). DÅ har man förtjänat rätten att klaga, kom bara ihåg att sånt inte är särskilt nyttigt i längden eftersom det bara bekräftar att det tunga är jättetungt… Men ibland kan man inte låta bli, så nolltolerans är orealistisk.

Och på tal om det, ni kanske minns att jag igår kände mig som “en gravid flodhäst pga. av allt crap jag åt i helgen”. Ha ha, det lät ju lite negativt… Vet ni vad nästa tanke var? Jo, tacksamhet över att jag vet exakt hur jag ska gå ner i vikt och att jag dessutom tycker att det är en jätteskön känsla att lyckas med det. Och sen… sen började en massa bilder av mig i snygga kläder bombardera hjärnan – hela vägen runt stan, 10 km totalt. :-)

Vad lär vi oss då av detta?

Jag är en stor anhängare av attraktionslagen, och har följt den instinktivt redan innan jag blev medveten om dess existens genom boken “The Secret”. I ett nötskal handlar den om att man skapar sin egen verklighet genom att projicera sina känslor på omvärlden (ens verklighet är alltså subjektiv) och att man får mer av det man redan har eftersom energi attraherar likartad energi. Kärlek attraherar mer kärlek, pengar attraherar mer pengar och framgång attraherar mer framgång… och tvärtom, man kan lätt som en plätt sabotera allt genom negativa tankar om man väljer att känna sig oälskad, fattig och misslyckad.

Observera ordet väljer. Vår hjärna går att programmera och om man börjar bete sig som den person man önskar att man var händer något magiskt. Plötsligt dyker det upp omständigheter som driver en närmare och närmare denna sinnesbild. Därför blir hypokondriker till slut sjuka på riktigt och svartsjuka tjejer utsatta för precis den otrohet de var så livrädda för. What you fear, you create. Men attraktionslagen funkar också åt andra hållet (det positiva) och jag kan lova att det är tusen gånger roligare!

Det allra svåraste är att inte begränsa sina möjligheter. Jag tror att det ligger mycket i teorin om subjektiv verklighet och gillar speciellt exemplet som finns här (försök hänga med nu).

What happens when people put out conflicting intentions, like two people intending to get the same promotion when only one position is available?

Since you’re the only intender, this is entirely an internal conflict — within YOU. You’re holding the thought (the intention) for both people to want the same position. But you’re also thinking (intending) that only one can get it. So you’re intending competition. This whole situation is your creation. You believe in competition, so that’s what you manifest. Maybe you have some beliefs (thoughts and intentions) about who will get the promotion, in which case your expectations will manifest. But you may have a higher order belief that life is random, unfair, uncertain, etc., so in that case you may manifest a surprise because that’s what you’re intending.

Förstår ni? Enda problemet tycks vara att tro tillräckligt mycket på något.

Tja, nu vet ni hur det funkar för mig. Finns såklart hur mycket som helst som jag kan förbättra men det är bara kul, man måste ju ha något att se fram emot. En sak är däremot säker, det är tusen gånger enklare att uppehålla denna livsstil om man omger sig med positiva människor som inspirerar och triggar en genom sin goda energi. Därför är jag extra tacksam för mina underbara vänner och familj – ♥ u!

Nu är jag nyfiken på er. Vad är ert recept på ett lyckligt liv? :-)

Som äkta livsnjutare är det mer regel än undantag att man syndar – helt skamlöst och så ofta man kommer åt. Livet är för kort för att man ska vänta på sin tur, avstå från roliga saker och ta hänsyn till alla andra än sig själv. Och det är sen länge känt att “snälla flickor kommer till himlen, andra dit de vill”, så varför inte tjuvstarta paradiset redan idag?

Riktigt framgångsrikt syndande är en konst och det krävs både kunskap och övning för att få ut maximal nytta och minimala konsekvenser av sin svaga natur. Därför tänker jag nu dela med mig av mitt eget sätt att tolka Bibelns sju dödssynder. :-)

1. Högmod – Ni har väl inte glömt vem som har myntat begreppet ego chic? Jag älskar mig själv både till kropp och själ och är oförmögen att passera en spegel utan att kråma mig lite. Vidare struntar jag högaktligen i jantelagen och anser att omvärlden mår bäst när jag mår bra eftersom jag då utstrålar positiv energi och är snäll mot mina medmänniskor. Den riktiga synden är att inte vara stolt över sina gudagåvor!

2. Girighet – Det är en myt att det finns en begränsad mängd pengar, kärlek och uppmärksamhet – och att allt man får är på någon annans bekostnad. Vi uppfostras till att vara alldeles för blygsamma och i längden leder det inte till annat än bitterhet. Den som inte önskar sig något får inget! Jag skriver ofta och gärna listor på allt jag vill ha och kan utan att rodna läsa upp dem för intresserade. Samtidigt lönar det sig att känna tacksamhet över det man redan har och leva efter principen win-win. Man vinner nämligen mest på att skapa mervärde för andra människor.

3. Vällust – Enligt katolikerna kommer den som hänger sig åt denna synd att bli insmord i eld och svavel i helvetet. Well, jag som är high maintenance tänker såklart kräva KY-jelly och om inte de har sån kommer jag att börja importera. Sinnlig njutning är det bästa som finns och inga smådjävlar kommer någonsin att avskräcka mig från detta nöje. Däremot är jag en stor förespråkare för säkert sex och samlade på kondomer istället för frimärken när jag gick i skolan.

4. Avund – Här gäller det att synda på rätt sätt. Att vara missunnsam är för losers, jag sneglar på min nästas ägodelar och framgångar på ett konstruktivt sätt istället. För ju bättre det går för andra desto större bekräftelse får jag på allt jag själv har möjlighet att uppnå. Genom att söka mig till människor som kan och vet mer än jag får jag en massa energi, inspiration och kunskap – allt som krävs för att förverkliga mina drömmar.

5. Frosseri – Jag älskar snabba kolhydrater! Samtidigt gillar jag att vara smal så att jag är i bästa form för synd nr 3 här i listan. Idiotiska lösningar, typ stoppa fingrarna i halsen, är inget för mig. Det finns bättre metoder. Man kan nämligen både äta kakan och ha den kvar – bokstavligen! När suget blir för stort proppar jag munnen full med frestelsen i fråga, tuggar ordentligt och spottar därefter ut allt precis innan jag sväljer. Den goda smaken finns kvar i munnen utan att det syns något extra på vågen. Och ibland… ibland ger jag helt enkelt efter och powerwalkar bort kalorierna dagen efter. :-)

6. Vrede – Störande grannar, trassliga kläder och krånglande datorer får mig att blossa upp på tre röda sekunder. Det är hur skönt som helst att blixtra med ögonen, gnissla med tänderna och rabbla svordomar på fyra olika språk. Men ibland är andra metoder effektivare. Ilska botar frustration men är helt värdelöst när man ska hantera rädsla och sorg – då satsar jag på bra kommunikation istället. Ingen vill höra hur arg hon gör en, men alla vill höra hur de kan göra en glad. Varför skrika när man kan viska sig till det man vill?

7. Lättja – Livet behöver inte vara en kamp. Vem har sagt att man måste göra tråkiga saker när man lika bra kan hålla sig till sånt som knappt känns som jobb och outsourca resten – och dessutom få betalt för nöjet? Jag har som princip att undvika energitjuvar, låta bli att ta ansvar för andras känslor och inte låta onödiga problem uppta mina tankar. Istället varvar jag värdefull egentid med positiv stress, resultat av mingel med härliga människor och roliga arbetsuppgifter. En riktig dunderkur för välmåendet!

Ni som lever på samma sätt – see you in hell! Eller, om ni inte orkar vänta, hör av er så tar vi en latte ute på stan. :-)