Svar: Tack för en intressant fråga! :-)

Innan vi går vidare vill jag kommentera uttrycket ”förespråkar” så att det inte uppstår några missförstånd angående orsaken till att jag skriver om attraktionslagen.

Grundtanken i attraktionslagen är att man inte behöver manipulera och ändra på andra människor för att må bra själv. Om någon försöker övertala dig att tänka positivt och ”packa på dig” attraktionslagen kan du alltså vara säker på att den personen har missat hela poängen.

Jag själv var fram till nyligen (de senaste tre åren) relativt ovillig att avslöja den exakta filosofin bakom min livsattityd. Men eftersom mina bloggläsare frågade, och är så underbara som de är, beslöt jag att vara mer öppen – i vetskap om att de var vuxna nog att läsa om djupare ämnen än smink och latte. ;-)

Det är självklart kul om någon finner inspiration och glädje i mitt sätt att se på livet men i övrigt är jag helt likgiltig för vad andra väljer att tro på. Jag kommer därför aldrig att ge mig in i några debatter om det här ämnet, eller något annat.

Men nu fortsätter vi till din fråga som verkar vara ställd utifrån ett genuint intresse. Den är egentligen besvarad i guide nummer #105 men jag kan förklara lite här också.

Det finns en mening med allt – men lidande är inte obligatoriskt

Som du säkert redan misstänker finns det inga misstag eller tillfälligheter i naturen. Att vissa människor föds in i lite mer komplicerade förhållanden än andra är alltså inte ett tecken på att universum är trasigt och att vårt medvetande inte har någon kontroll. Däremot är den religiösa klassikern om att vi bör lida för att må bättre totalt fel (och minst sagt ologisk).

Ingen är här för att lida. Och det vet vi innan vi med stor iver väljer att dyka upp i den här tid och rum -dimensionen gång på gång. Vi vet det så väl och är så säkra på vår förmåga att attrahera det som kontrasten får oss att föredra att vi tom. vill ta på oss större utmaningar.

Tänk dig att du är ett tennisproffs. Man skulle tro att det gynnade dig att välja en riktigt dålig motspelare så att du kunde vinna med en gång – men det skulle inte ge dig speciellt mycket. Nej, du vill ta dig an någon som skapar lite tuggmotstånd, någon som tvingar dig bli ännu bättre än du redan är. Och du vet att, när du äntligen vinner, så kommer den känslan att vara tusen gånger bättre än om du hade vunnit mot en nybörjare.

Vårt medvetande gör på samma sätt. Att leva ett liv utan några som helst utmaningar skulle helt enkelt inte bidra till någon utveckling. Problem är nödvändiga för att föda lösningen. Hela vår evolution (dvs. att vi är friskare, rikare, klokare, osv än någonsin tidigare) bygger på tidigare generationers önskningar – födda ur situationer där sådana böner haft orsak att uppstå.

Men här kommer den bästa biten: vi behöver inte vänta på att dra tillbaka vårt medvetande från det fysiska för att bli ett med det vi har utvecklats till. Vi kan välja att se livet från den positiva sidan redan nu. Vi har ingen makt över andras fria vilja – vi kan alltså inte tvinga andra att distrahera sig från sina problem och på så sätt bli mottagliga för bättre omständigheter – men vi har makten över vad vi själva fokuserar på.

Ingen är hjälplös. Men många är okunniga.

Det som dyker upp i ens kommande erfarenhet är fysiska ekvivalenter av sånt som nu existerar i tanke- och känsloform. Man får alltid bekräftelse på det man anser vara sant.

Svaret på din specifika fråga om mamman och huruvida hon verkligen ”tänker fram” sin verklighet är: ja. Hennes omständigheter är en återspegling av hennes inre övertygelser och förväntningar.

Att hennes manifesteringar fortsätter vara annorlunda än det hon säger sig önska beror på ovetskap om hur energi beter sig. Man skapar genom FOKUSERING, inte genom ord. När man observerar något (pratar om det, minns det, grubblar över det…) expanderar det, när man ignorerar något försvinner det.

Ingen skapar otrevligheter avsiktligt!

Det finns alltså ingen orsak att skuldbelägga sig själv eller någon annan för en icke-önskvärd situation. Vi hinner knappt födas innan vi blir omringade av ”kloka” vuxna som ser det som sin uppgift att ta oss ur villfarelsen att världen är behaglig att leva i. I vår ”ursprungliga” form är vi lösningsorienterade (barn söker automatiskt glädjekällor var de än befinner sig) men vi drillas till att fokusera på problem (har du märkt hur ovilliga små barn är att erkänna att de gjort något fel?) och börjar därmed manifestera resultat som bekräftar att de vuxna ”hade rätt” – världen är en farlig plats.

En person som föds in i en situation där hela omgivningen mår dåligt och ständigt fokuserar på det assimilerar enkelt samma vibrationsfrekvens. Men oberoende av omständigheterna har varje person alltid ett val – att välja en tanke som känns bättre än den föregående och på så sätt ändra sin attraktionspunkt. Och det är exakt så det går till när barn från slummen blir miljonärer, mobbingoffer förvandlas till succéartister och den blyga tjejen från parallellklassen blir president.

Din framgång sker aldrig på någon annans bekostnad därför att alla har samma förmåga att skapa sin verklighet som du. Våra fysiska resurser expanderar i takt med efterfrågan (märker du att det ständigt uppkommer nya energikällor t. ex. ?), tro alltså inte att det finns en kaka som ska delas och att den som tar två bitar kan beröva någon annan hennes bit.

Att du nämner barnarbete är också intressant ur en annan synvinkel.

Jämför inte äpplen och päron

Glöm inte bort att människorna du pratar om betraktar sin situation genom en annan lins än du och därför kan uppfatta den annorlunda än du gör. Du betraktar deras situation utifrån din livserfarenhet (ett liv i Sverige där man inte ens går i skolan på helgerna) medan de betraktar den utifrån helt andra erfarenheter. Det händer ofta att personer som inte tidigare upplevt sin situation som olycklig plötsligt börjar göra det bara för att någon välmenande utomstående hittar problem i den och talar om för dem att de borde känna sig som offer.

Jag tillbringade barndomen i Sovjetunionen och tycker att vi var minst lika lyckliga bakom järnridån som man är här i väst. Och jag saknade inte Barbiedockor förrän jag fick veta att såna fanns.

Min poäng är alltså att saker och ting är väldigt relativa. Visst, det finns människor som lider. Men de är inte lika många som du tror.

Vill du hjälpa världen? Älska den ovillkorligt.

Att börja se företeelser, som man är van att förfasa sig över, ur ett bredare perspektiv är självklart svårt. Speciellt då man alltid får bevis på sina övertygelser.

Det enda råd jag kan ge är därför följande: känn efter hur det känns för dig att betrakta allt elände. Känns det bra eller känns det dåligt? Besvara sedan frågan: kan jag lida tillräckligt mycket för att utplåna lidande?

När du observerar problemet blir du en del av det. Du kan inte betrakta lidande utan att lida själv.

Alternativet är att sluta ställa krav på att omgivningen måste vara på ett visst sätt för att du själv ska kunna må bra. Välj att må bra oberoende!

När du finner harmoni i dig själv (genom att observera hur mycket gott det finns här i världen) och därefter lever i vetskap om att även andra klarar av samma sak kommer du att vara till den största nytta du kan vara. En som mår bra har nämligen större influens än tusentals andra som inte gör det. Föregå med gott exempel på det du önskar att andra ska lära sig. :-)

Svar: Svaret på din första fråga kommer i samband med att jag besvarar en annan läsarfråga som dök upp igår.

I korthet: ingen har makten över någon annans attraktionspunkt (dvs. deras fokusering) eftersom ingen annan kan tänka någon annans tankar. Din önskan att påverka andra bottnar i övertygelsen om att ditt eget välmående är beroende av hur de förhåller sig till saker och ting. Försök ändra på den övertygelsen – för din egen skull.

När du hakar upp din lycka på att någon annan måste vara på ett speciellt sätt är det just denna tanke som skapar motstånd till det du önskar dig. Det är alltså inte den andra personen som gör motstånd till din avsikt – det är du själv.

Låt attraktionslagen göra jobbet. Håll fast vid frekvensen av välmående och låt den leverera människor och omständigheter som resulterar i en perfekt upplevelse av det slag du önskar dig.

Svaret på din andra fråga finns i attraktionslagen.info #106.

Sjukdom är en fysisk manifestering av en kroniskt negativ känsla

En negativ känsla är en indikation på att man i denna stund fokuserar på något som attraherar mer av sådant som inte ligger i linje med ens avsikter och därför kommer att kännas precis lika obehagligt. Man gör mao. motstånd till sitt välmående.

En kroniskt negativ känsla är en indikation på att man genom inövade tankar, dvs. övertygelser, systematiskt gör motstånd till sitt välmående. Sjukdom är den fysiska ekvivalenten av denna känsloindikation på samma sätt som brandlarmet indikerar att det finns rök i rummet.

Om man klarar av att skifta tankarna till sådana som bekräftar ens avsikter ändras indikationen – först genom att man känner sig bättre psykiskt och därefter genom att ens fysiska tillstånd förbättras.

Jämför dessa två:

Man kan vara sjuk och tänka på sånt som gör att man känner sig rädd.
Man kan vara sjuk och tänka på sånt som gör att man känner sig hoppfull.

Skillnaden mellan dessa två inre tillstånd är skillnaden mellan att man tillfrisknar och att man förblir sjuk. Utmaningen ligger alltså i att hitta något, vad som helst, som distraherar en tillräckligt mycket för att man ska hålla sig på gott humör. Och att ignorera läkarna som försöker övertyga en om att man är sjuk. ;-)

Ifall din första och andra fråga hör ihop och du önskar att någon du bryr dig om ska bli frisk tänk på följande:

Du kan influera (inspirera) andra människor till trevligare manifesteringar, men endast när du själv är helt fri – dvs. oberoende av hur det går för dem. Var därför mycket kräsen med hur du vinklar dina tankar och låt bli att göra tankemässigt motstånd till det icke-önskvärda. Se välmående i både dig själv och andra, ignorera resten.

Om det inte besvärar dig för mycket så skulle jag vilja be om ett råd, jag har ingen annan att prata med som tror på attraktionslagen som jag gör.

Jag har ett specifikt problem som jag har svårt att tro på. Min pojkvän och (utan tvekan själsfrände) har mått dåligt det senaste året, han har varit deppig och tappat bort sig själv och jag tappade mig med. Vi gjorde inget annat än att sitta och se på tv (vi som alltid annars har hittat på en massa skoj). För drygt en vecka sedan gjorde han slut och sa att han inte var kär längre men han vill fortsätta att ses som vänner.

Jag tror djupt inne att om vi hittar oss själva så hittar vi även varandra. Men hur håller man fast vid tron när alla andra säger att man skall gå vidare? Och hur håller man fast vid sig själv och sitt goda humör? Jag tycker att jag redan har blivit bättre av att läsa mig till det men jag har försökt att tro så länge och rädslan hinner alltid ifatt mig.

Svar: Den tro du ska hålla fast vid är att allt går bra för dig och fortsätter att gå bra även i framtiden.

Obehaget du känner just nu beror på att du tror något som du på ett högre plan vet att är felaktig. Du tror att din chans att uppleva riktigt stor och fantastisk kärlek hänger på vad pojkvännen väljer att göra. Lättnaden du söker kommer när du ändrar på den övertygelsen.

Så här funkar attraktionslagen

Attraktionslagen MÅSTE para ihop dig med sådant som vibrerar på samma frekvens som du och filtrera bort det vars vibration inte matchar. Denna lag har inga undantag.

Låt oss säga att du känner en person som har tio distinkta karaktärsdrag varav du hatar nio och älskar ett. Om du klarar av att ignorera de nio du inte gillar och endast notera det där ena som du älskar kan personen i fråga inte vara annat än just sådan i din närvaro. Det beror på att attraktionslagen inte sammanför er när han uppträder på annat sätt än du förväntar dig. När ni träffas är han alltså precis så underbar som du anser att han är – resten håller sig utanför din erfarenhet.

Här kommer ett exempel: en av dina bekanta är någon som till övervägande del känner sig osäker och förbittrad på sin omgivning. Han brukar häva ur sig elakheter, förstöra andras egendom och bryta sina löften. Du själv är en avslappnad och optimistisk människa och har inte utvecklat ovanan att fördjupa dig i sådant som känns obehagligt.

Du och din bekant kommer inte att träffas speciellt ofta – men de gånger ni gör beter han sig i enlighet med den frekvens du själv är inställd på! Attraktionslagen kan endast sammanföra er när era frekvenser matchar. Enda sättet för dig att träffa denna person oftare är att sänka din vibration till samma nivå som hans – på bekostnad av att både er relation till varandra och din relation till dig själv försämras.

Så här gick det till i ditt fall: Din kille började må dåligt. Det fick dig självklart att önska en relation där din partner mår bra. Eftersom din kille i sitt nuvarande tillstånd inte passar in på beskrivningen av en sådan partner måste han enligt attraktionslagen försvinna ur ditt liv. När du själv mår bra matchar du endast människor som vibrerar på samma höga frekvens.

Men… när du märkte att han började glida ifrån dig började du göra motstånd (utifrån en felaktig övertygelse om att du är beroende av denna person). När du gör motstånd blir du själv en icke-matchande komponent till din skapelse av ett välmående förhållande. Nu är ni alltså två som mår dåligt vilket innebär att ingen av er har tillgång till det slags liv ni önskar er.

Be inte attraktionslagen att pressa ner en fyrkant i ett runt hål

Attraktionslagen kan ge dig den perfekta upplevelsen av allt du vill ha. Den gör det genom att samla ihop komponenter som matchar vibrationen av upplevelsen – inte genom att modifiera någon av de otaliga komponenter som existerar i universum.

Attraktionslagen kan alltså inte förändra din killes vibrationsfrekvens. Och den kan inte heller ändra din vibrationsfrekvens – vilket innebär att du just nu inte kan bli hopgrupperad med de idéer, omständigheter, människor och upplevelser som din önskan består av. Ni är inte kompatibla.

Betyder det att förhållandet inte går att rädda?

”Om vi hittar oss själva hittar vi även varandra” är en perfekt formulering. Problemet är att du inte har någon makt över exets tankar och kan således inte bestämma om och när han hittar sig själv.

Det är inget fel på din önskan om ett underbart kärleksförhållande med en själsfrände, men låt oss omformulera den lite så att detaljerna slutar sätta krokben för dig:

Du vill ha en partner som är lika mycket själsfrände med sig själv som du är själsfrände med dig. När ni båda är i harmoni med era respektive själar kan ni utan problem fira er kärlek till livet tillsammans och uppleva den där känslan av att även vara varandras själsfränder.

I teorin kan du influera (inspirera) ditt ex att se livet ur en positivare synvinkel men i praktiken brukar det inte gå så bra eftersom själva baktanken utgör ett motstånd till din avsikt. Idén om att försöka ändra på honom bottnar ju i antagandet om att din lycka har något att gör med huruvida han mår bra eller inte och huruvida han älskar dig eller inte. Så länge du håller detta antagande aktivt mår du dåligt själv.

Varje gång du försöker tvinga någon annan att ändra kurs berövar du dig själv den upplevelse av livet som du (felaktigt) tror att du måste övertyga denna person om att ge dig. Din enda uppgift är att hitta dig själv, dvs. ditt goda humör, och förstå att vägen till allt du önskar dig finns där inne.

Attraktionslagen kommer att para ihop dig med ditt ex om det är möjligt, men den kommer inte att våldföra sig på hans fria vilja. Om killen fortsätter att hålla sig på samma frekvens som nu tar attraktionslagen fram en annan komponent som naturligt matchar den upplevelse du önskar dig.

Poängen är alltså att du ständigt har tillgång till kärlek, frihet och glädje – om du klarar av att släppa kontrollen över detaljerna och låta attraktionslagen leverera komponenterna som behövs för att ge dig det du vill ha. Och att du, genom att höja din vibrationsnivå, själv är en komponent som matchar upplevelsen.

Hoppas att svaret kastade lite ljus över situationen och gav inspiration till positivare tankebanor. Lycka till med allt! :-)

Svar: Jag delar upp svaret i två inlägg. Här kommer första delen.

När jag flyttade in i min nya lägenhet tog det mig en hel vecka att börja dra ut andra lådan uppifrån när jag stod i köket och skulle ta fram osthyveln. Jag drog oftast ut den första lådan trots att osthyveln inte längre förvarades på samma ställe som i det förra köket. Varför? Gammal vana. Autopilot.

Samma sak gäller de tankar du talar om. Din fokusering att betrakta ämnet de gäller är tränad till just denna vinkel. Och trots att du egentligen vet att ”osthyveln inte ligger där” drar du automatiskt fram samma tankar som tidigare… Men har du märkt en sak? När du är på gott humör har du inte alls lika enkelt att tänka negativa tankarna som när du är på dåligt humör. Och häri ligger lösningen.

Ditt humör anger din aktuella attraktionspunkt och attraherar tankar som matchar känslan. Allt du vill ha finns inne i ditt goda humör! Det är där tankarna du vill tänka håller till – tillsammans med inspiration, goda idéer, impulser till produktiv handling och klarhet i frågor som är viktiga för dig.

Att rabbla affirmationer innan man känner sig upprymd är fullständigt lönlöst – det enda som händer är att man övar in sina protester mot något man uppfattar som påtvingad övertalning.

Sök dig till ditt goda humör (med vilka medel som helst) därför att livet i allmänhet och dina intresseområden i synnerhet framstår annorlunda när du befinner dig på den våglängden än när du betraktar dem utifrån ett tillstånd av negativ fokusering.

Regel nummer 1: Undvik att tänka på viktiga saker och att fatta beslut utifrån ett humör som är mindre än bra!

Jag inväntar alltid inspiration, dvs. den där NU-vill-jag-göra-det -impulsen, innan jag bokar flygresor, ringer Skatteverket, tackar ja till ett erbjudande, ställer mig på vågen, brainstormar kring nya projekt osv. ”Garbage in, garbage out” -principen stämmer. Därför avvaktar jag hellre några minuter / timmar / dagar än gör ett halvhjärtad insats som resulterar i en lika halvhjärtad utdelning.

Att ha sitt goda humör nära till hands är guld värt. Så här tillvänjer man sig själv att vibrera på högre frekvens oftare:

1. Varje gång du råkar snubbla in i ett gott humör (genom att höra en bra låt, se solen skina, klappa hunden, whatever…), stanna kvar där så länge som möjligt. Älta allt positivt du kan komma på och gör dig så hemmastadd i tillståndet som möjligt. Till slut blir dina tankar för detaljerade och då trillar du ner några pinnar. Spelar ingen roll, du har redan fått det du var ute efter: träning.

2. Upprepa steg ett under en tid så att din vanligaste sinnesstämning kan beskrivas som gladlynt och positiv.

Grattis! Din ”hemadress” ligger nu i välmåendet och din autopilot är programmerad att styra dit. I praktiken betyder det att det känns lättare och mer naturligt för dig att gravitera till gott humör än till dåligt. Du är nu en optimist. :-)

Så här låter man attraktionslagen lösa ens problem:

Nästa gång du är på gott humör, introducera ämnet du skulle vilja ha ett bättre förhållande till. Attraktionslagen kommer att sammanföra dig men idéer som matchar ditt humör och som dessutom handlar om detta specifika ämne. Du kommer att kunna betrakta det ur en synvinkel som inte varit tillgänglig för dig tidigare! Bra va’? :-)

Eftersom du är van att göra tankemässigt motstånd till det här ämnet kommer ditt goda humör troligtvis att försämras, men det är ok. Du blir duktigare i takt med att du övar. Alla våra framgångar är ett resultat av denna process.

Obs! Börja inte brainstorma kring ett ämne som känns jättejobbigt. Välj enklare saker i början. Annars blir det som att gå till gymmet, försöka lyfta den tyngsta vikten, misslyckas och dra slutsatsen att det är omöjligt.

Regel nummer 2: Så fort dina tankar om något ämne börjar kännas obehagliga – bli mindre detaljerad. Gå över till mer generella påståenden.

En obehaglig känsla indikerar att du försöker göra motstånd till något du inte tycker om. I ett attraktionsbaserat universum är motstånd och kallelse samma sak. Oberoende av om du säger ”ja, kom till mig” eller ”nej, gå din väg” är resultatet samma – det du fokuserar på expanderar och börjar dyka upp i din erfarenhet oftare.

Så fort du har observerat något oönskat dyker dess motsats upp i den frekvens som jag kallar gott humör (Esther Hicks kallar den vortex). Din enda uppgift är att söka dig dit innan du tänker vidare på det här ämnet.

Om du dröjer kvar kan du inte låta bli att försöka rättfärdiga och förklara varför du har rätt att protestera, och exakt vad det är som gör dig så upprörd, och vems felet är, och hur hemskt det känns, och hur länge det har pågått, och hur många andra det finns som håller med dig, och bla bla bla bla bla tills luften tar slut.

Under hela den tid du ägnar dig åt denna s. k. ”problemlösning” är du starkt fokuserad på exakt det du säger att du inte vill uppleva. Du befinner dig i samma känsloläge som skapade problemet. Är det då konstigt att du får ytterligare bekräftelse på att du har orsak att lida?

Här kommer några konkreta exempel på hur man backar bort från tankebanor som inte gynnar en och väljer såna som leder dit man vill:

Min mans rökande är jätteskadligt för honom men han blir irriterad varje gång jag försöker inspirera honom att ta hand om kroppen bättre. Jag känner mig så maktlös men jag vägrar ge upp. Äkta kärlek handlar om att hjälpa den andre bli en bättre människa.

Hur känns det? Läs nu en annan version av samma sak:

Jag älskar min man jättemycket.

Märker du skillnaden? Båda påståenden verkar vara väldigt kärleksfulla men det första dryper av motstånd. Det andra är fritt från motstånd.

Mer detaljerat än så här klarar du inte av att tänka om ett inflammerat ämne och det är ingen idé att försöka innan du blivit stabil i ett tillstånd av välmående som du måste öva upp genom fokusering på annat.

Här är ett exempel till:

Nu tänker jag ordna upp min ekonomi. Jag ska sluta göra av med så mycket pengar på småsaker och mina matinköp ska bli billigare. Jag är också värd en högre lön för allt mitt slit, den jag har nu är helt oacceptabel.

Känner du motståndet i det här uttalandet? Orden klingar positivt men de handlar om att ta ett stadigt grepp om ett rådande bristtillstånd och brotta ner det på marken.

Du kan ALDRIG brotta ner det icke-önskvärda utan att det klibbar fast i dig, det är som att fajtas med en jättelik tejpremsa. Ta en lååång omväg – och ge känslan av det du önskar en kram.

Jag älskar friheten som god ekonomi medför.

Känner du lättnaden? Så ska det kännas när man tänker på ett ämne som man vill uppleva ett gott förhållande med.

Här är ytterligare ett exempel (var extra uppmärksamma nu, alla attraktionslagen -anhängare!):

Jag vill bli mer optimistisk. Nu ska jag tänka gladare tankar och strunta i alla surpupporna på jobbet. Och så ska jag klistra upp bilder på allt jag vill ha på en vision board och affirmera varje dag. Och så ska jag hjälpa dem på Twitter att inte skriva så mycket negativt. Dels för att jag ska slippa läsa det och dels för att de ska sluta attrahera mer av samma sak. Två flugor i en smäll!

Att försöka sluta göra motstånd genom att göra motstånd till motståndet är också att göra motstånd. Här kommer ett bättre förslag:

Jag älskar att vara på gott humör.

Summan av kardemumman: sök känslan av välbehag – inte fraser som klingar positivt men känns jobbiga att leva upp till.

Jag försöker aldrig övertala mig själv att tänka positivt när jag mår dåligt. Att göra motstånd till negativa tankar som fått upp momentum är lika smart som att ställa sig framför ett rullande tåg och försöka stoppa det. Istället gör jag som Torbjörn lärt mig göra ifall jag ramlar av en motorcykel: slappna av, låt bli att spänna dig, go with the flow. Jag häller alltså upp en kopp te, slår på en rolig serier och lever framåt i vetskap om att mitt goda humör dyker upp förr eller senare.

Här är några tankar jag brukar ta till när alla andra känns obehagliga:

• ”Jag behöver inte tänka på det här nu.”
• ”Jag söker inte lösningen, jag söker mitt goda humör och det kan jag hitta hur lätt som helst.”
• ”Det här ordnar sig, precis som allt annat i mitt liv.”
• ”Nu vill jag må bra. Jag stänger av hjärnan.”
• ”Det är inte min uppgift att reda ut det här.”
• ”Nu har jag gjort allt jag kan för tillfället.”
• ”Jag tänker inte klart nu. Men jag vet att jag lyckas hälla ner en latte.”

Ok, dags för överkurs…

Vad gör man om någon annan öser ur sig negativa saker i ens närvaro? Ska man gå ut ur rummet för att slippa lyssna?

Att byta läge geografiskt är helt ok, men det allra viktigaste är att byta läge vibrationellt (mentalt). Annars kommer det ställe man anländer till alltid att vara samma som man lämnade.

Personen man irriterar sig på är ofta en sådan man inte kan låta bli att tänka på under resten av sitt liv. Speciellt inte om man associerar henne med en större grupp (t. ex. kvinnor, lärare, grannar, Stockholmare, feta människor osv).

Att lämna henne fysiskt betyder därför inte att man verkligen lämnar henne – varje gång hon, eller någon man anser att hör till samma kategori som hon, dyker upp i ens tankar kommer obehaget att fortsätta. Därför är det viktigt att sluta argumentera emot även mentalt, inte bara fysiskt.

Mitt bästa exempel handlar om mig och en av mina släktingar. Tänk dig att jag sitter hemma hos henne och får höra följande: ”Roa dig medan du kan, lilla vän. När du fyller 50 kommer livet att bli mycket besvärligare. Då är du rynkig och fet och har inte samma energi som tidigare. Och bla, bla, bla…”

Vad är det smartaste jag kan göra i den här situationen?

a) börja försvara min ståndpunkt och presentera konkreta bevis på att jag har rätt och att hon har fel
b) utbrista ”tack för att du önskar mig allt gott!”, storma ut ur rummet och smälla igen dörren bakom mig
c) le ett falskt leende och mumla ”du har rätt i allt du säger” medan jag tänker ”jag vill helst av allt strypa dig nu”
d) låta henne föreläsa så länge hon vill (medan jag tänker på annat) och därefter leda över diskussionen på ett mer neutralt ämne

a, b och c bottnar alla i att man försöker göra uppror mot en pågående negativ manifestering.

Fel tid. Fel plats. Fel frekvens!

När jag befinner mig mitt i en känsla av obehag har jag inte tillgång till det som behövs för att uppleva motsatsen. Mitt enda val är att göra samma sak jag gör när jag råkar hoppa på en tunnelbana som går åt fel håll: slappna av i väntan på nästa station. Istället för att bli hysterisk och försöka bända upp dörrarna.

Regel nummer 3: offra aldrig ditt goda humör i försök att manipulera yttre faktorer så att de ska få dig på gott humör. Det är idiotiskt.

Ta exempel av barnen. Har du märkt hur de tunar ut problemfokuserade vuxna som försöker ”prata allvar” med dem? Så fort samtalet börjar kretsa kring otrevliga eller ointressanta saker försvinner de in i sin egen värld. Genom att förflytta fokus till icke-manifesterad verklighet, som för tillfället känns bättre, lyckas de lämna en jobbig situation utan att göra motstånd till den. De mår bra trots att deras omgivning inte gör det.

Vad är rätt tid, rätt plats, rätt frekvens?

Om jag vill förbättra relationen med min släkting bör jag göra det när jag är ensam och tänker på henne inifrån mitt goda humör (högre frekvens). Efter att jag har tränat mig till att associera henne med välbehag kommer både fysiska och mentala möten att bli trevligare – därför att attraktionslagen inte kan sammanföra oss när hon inte motsvarar min uppfattning av henne.

Innan jag avslutar vill jag upprepa det viktigaste: din uppgift är inte att stirra rakt på något du tycker att är vidrigt och försöka tvinga dig själv att älska det där och då. Din uppgift är att distrahera dig med något som känns bättre. Så fort du mår bra ordnar sig allt annat.

Svaret på din andra fråga kommer inom några dagar. :-)

Svar: Nu kommer svaret på din andra fråga. Den första finns här.

Att en människa som befinner sig i svårigheter överhuvudtaget stöter ihop med någon som har vilja och resurser att bistå henne tyder på att hon redan håller på att hjälpa sig själv. Den andra personen är ju en matchande komponent till hennes önskemål – en komponent som hon själv har attraherat in i sin verklighet.

Att ingen ”behöver” hjälp ska alltså inte tolkas som en avrådan från mänsklig kontakt och samarbete. Vad som menas är att varenda människa har förmågan att vinkla sina tankar på ett sätt som attraherar resurserna hon behöver för att uppleva den verklighet hon fantiserar om.

Sett ur motsatt håll: det är inget fel på att hjälpa andra så länge det sker utifrån en känsla av inspiration. Det som är onödigt är att känna skyldighet att hjälpa andra. En sådan inställning tyder på att man själv behöver hjälp – med att sluta söka sitt välmående i andra människors tillstånd.

Inspirationen till att hjälpa andra brukar infinna sig automatiskt så fort man befriar sig från bördan av ansvaret. Riktig hjälp innebär nämligen att man ser andra i deras mest fulländade version, dvs. fria, älskade och välmående – och är så trygg i den vetskapen att även de lockas att börja betrakta sig ur samma synvinkel. Att influera andra med sådan styrka klarar man endast av när man själv är i balans.

Personligen brukar jag ogärna använda ordet ”hjälpa”, det har en negativ klang i mina öron. Jag brukar inte hjälpa människor, jag brukar däremot dela intressanta livsupplevelser med dem. Sådana som leder till att vi båda får nya erfarenheter och en massa glädje på köpet.

Här är tre vanliga, men mycket dåliga, orsaker till att hjälpa andra:

• Andras misär utgör ett hot mot mitt eget välbefinnande och därför kan jag omöjligt ignorera deras problem.

  Exempel: ”Jag kan inte vara lycklig så länge mina föräldrar mår dåligt.”

• Livet är tufft och resurserna är knappa. Nu när jag tillfälligt har mitt på det torra är det bäst att jag delar med mig till andra så att de hjälper mig sen när det går dåligt för mig.

  Exempel: ”Jag känner skuld om jag inte donerar pengar till Röda Korset.”

• Jag har hittat det perfekta sättet att leva på och de som fortfarande inte har fattar hur rätt det är måste upplysas. De kommer att tacka mig efteråt.

  Exempel: ”Jag VET att Lisa skulle må bättre om hon skilde sig. Hon är för svag för att inse det själv och därför måste jag övertyga henne.”

Här är den enda goda orsaker till att hjälpa andra:

• Jag känner inspirationen flöda och kan inte låta bli att spilla min goda energi omkring mig.

  Exempel: ”Wow, vilken underbar person! Jag ser en otrolig potential här. Undrar om jag kan bidra med något för att hon ska uppnå sina mål lättare?”

Kvalitén på hjälpen som härstammar från en välbehagskänsla är vida överlägsen den som bottnar i fokusering på brist (då när man ser andra som offer). Styrkan i den beror på att man inte göder det negativa med ytterligare energi, exakt det som personen man hjälper behöver sluta göra.

Så här hanterar man olyckliga vänner

Jag väljer det här exemplet eftersom de vanligaste hjälpförfrågningarna kommer från dem som är närmast oss – och därför har störst potential att påverka vår egen balans ifall vi inte handskas med dem på rätt sätt.

Anta att en av dina vänner har övat upp sin fokusering på ämnet ”chefen” utifrån följande vinkel: ”Min chef är en arrogant jävel och jag plågas varenda gång jag råkar ut för honom på jobbet.”

Du, som har läst The Secret, smajlar upp dig i bästa Pollyanna -stil och försöker få henne att se livet från den ljusa sidan: ”Din chef är nog bara lite stressad. Han menar säkert inget illa. Låtsas att du inte märker hans otrevliga sätt så kommer han att ändra sig.”

I 100 fall av 100 får du inte svaret: ”Oj, det hade jag inte tänkt på. Tack, nu känner jag att jag älskar honom och allt är fantastiskt.”

Vad du får är bevis på varför det finns all orsak i världen att vara av den åsikt som hon är. Och medan din vän går igenom listan på alla hemska detaljer som bevisar att hon har rätt, övar hon in sin fokusering ytterligare. Du har alltså inte hjälpt det minsta lilla, trots att du menade väl.

Ok, men vad händer om du istället säger: ”Jag håller med. Din arbetsplats är rena helvetet. Du är så duktig som orkar, jag själv hade gått in i väggen för länge sen!”

Troligt svar: ”Åh, vad skönt att du förstår! Det är sååå jobbigt. Har du hört vad han gjorde häromdagen? Bla bla bla bla bla…”

Samma resultat, med extra bonus: nu är även du indragen i den här sörjan.

Så vad gör man?

Man utnyttjar farten och styr in på ett sidospår som leder till en gynnsammare attraktionspunkt. T. ex. så här:

”Vet du vad jag alltid har beundrat hos dig? Att du är väldigt tydlig med vad du vill. Erkänn, du har redan tänkt ut hur det här kommer att lösa sig för dig. Jag vill gärna höra!”

Obs! I de flesta fall funkar det inte att prata om ett inflammerat ämne överhuvudtaget utan att göra saken värre. Jag rekommenderar därför att man söker glädjen i andra ämnen och låter dem öva upp tillståndet som krävs för att negativa manifesteringar ska blekna bort ur medvetandet.

Det finns ytterligare en sak du bör veta: det här handlar egentligen inte om chefen. Den aktuella situationen är en fysisk manifestering av ett vibrationellt, dvs. mentalt, tillstånd som din vän tidigare endast har upplevt i form av känslor (ofrihet, begränsning, maktlöshet, osv). Samma känslor som hon nu tror att hon inte kan sluta känna innan chefen förändrar sig. Logiken låter ungefär så här:

Att diskutera chefen är fullständigt lönlöst. Han är en konsekvens, inte en orsak. Lösningen ligger i att öva fram ett inre tillstånd som motsvarar motsatsen av det man vill slippa känna. Och det är här du kan hjälpa.

Uppmuntra din vän att prata om sin önskade framtid, goda minnen från förr och det som är rätt just nu. Ju mer hon övar på känslan av välmående desto mer hemmastadd blir hon i den. Och som vi redan vet finns alla goda idéer, impulser till produktiv handling och svaret på ens frågor precis på det stället.

Håll ett öga på dig själv!

Beroende på hur villig personen ifråga är att släppa sitt grepp om den rådande situationen kommer hon att börja gensvara på din vibration. Om inte, då finns det inget mer att göra. Det går inte att hjälpa någon mot hennes vilja och om man envisas kommer man själv att dras ner under ytan. Sätt upp klara gränser för umgänget och håll dig borta från negativ energi!

Tänk dig att du och din vän har gått vilse i en mörk skog. Ni har ingen mat, ingen telefon, ingen ficklampa. Till slut kommer ni ifrån varandra och medan du yrar runt ensam hittar du den underbara lyxvillan ni letade efter. Stretcha fantasin lite nu… ;-)

Du har nu två alternativ.

a) Lämna villan och ge dig ut i mörkret för att leta efter din vän varefter ni igen kommer att yra runt som tidigare.

b) Stanna kvar i villan i vetskap om att din vän hittar dit. Du vet det därför att du har tänt alla lampor, spelar glad musik och bakar kanelbullar som sprider en underbar doft över hela skogen. Och om hon av någon anledning inte vill komma in eller försöker dra ut dig ur villan – ja, då kommer du att älska henne på avstånd. Skogen är inte ett alternativ för dig.

Observera att många ”hopplösa fall” inte gör aktivt motstånd till den optimism du utstrålar och tom. kan visa stort intresse för ditt sätt att se på saken. De ber dig berätta mer om hur du tänker i den här frågan… och lite mer… och lite mer… och lite mer… tills du känner dig fullständigt utmattad (eftersom du ignorerade känslan av frustration som kom innan).

Sådana här personer kallas energitjuvar. De reproducerar inte de känslor du föregår med gott exempel på utan låter dig ge dem konstgjord andning i all oändlighet. Deras inövade motstånd (övertygelse om hur saker och ting egentligen är) är för starkt för att influeras av ditt.

Förstår du nu varför rehab inte funkar för alla? Och varför människor som vunnit tio miljoner kan vara skuldsatta upp över öronen ett år senare? Det går inte att hjälpa någon som inte redan hjälper sig själv genom att vara flexiblare i sin fokusering.

En personlig erfarenhet

Här kommer en historia ur mitt eget liv. Den ger en bra bild av hur jag förhåller mig till personer som jag vill hjälpa.

För en tid sedan stötte jag på en gammal bekant som jag inte haft kontakt med på länge men som jag alltid har gillat. Hans liv befann sig i en enda röra och han var själv väldigt olycklig, vilket bl. a. resulterade i att han dränkte sorgerna i alkohol.

Så fort jag märkte det satte jag upp mycket strikta gränser. När han hade druckit och ville prata (fyllesnack) lade jag på luren efter att ha bett hans riktiga jag ringa upp mig nästa dag. När han var otrevlig mot andra människor försvann jag från platsen. När han ville diskutera hur hopplöst förstört hans liv var började jag prata om den senaste filmen vi hade sett och hur mycket jag gillade att skratta med honom.

Man skulle kunna tro att jag övergav min vän när han behövde mig som mest men det är fullständigt oriktigt. Det var inte honom jag övergav, vad jag övergav var alla manifesteringar som inte stämde överens med hans riktiga, fulländade jag.

Jag instämde aldrig i hans kritik av sig själv och jag fördömde aldrig något han hade gjort, inte ens när han bad mig göra det.

Argumenten har en tendens att ebba ut när man får ”jag älskar dig” som svar. Och man kommer lätt av sig när ens samtalspartner säger ”jag tycker att du är perfekt”. När någon struntar i allt som är fel, smärtsamt och vidrigt och bara ser rakt igenom det – då blir frestelsen att göra likadant för stor.

Men här kommer det viktigaste, det som skiljer riktig hjälp från medberoende: jag uppehöll min egen standard på umgänget. Jag lämnade aldrig min plats av välmående för att göra honom sällskap i misären. Jag grät inte med honom, jag drack inte med honom och jag ältade aldrig negativa saker med honom.

Hans enda val var att göra mig sällskap i min uppskattning av honom eller fortsätta umgås med motsägelserna.

Varför gjorde jag det här, vad var mitt motiv?
Fullständigt själviskt. Jag mådde bra, gillade den här killens personlighet och kände för att fira livet tillsammans med honom (den han egentligen är).

Att hans aktuella beteende inte skrämde mig beror på att jag kunde se perfektionen i det. Det var perfekt utifrån det tillstånd han befann sig i. Steget upp från depression är hämnd. Och ilska. Och raseri. Det enda han hade gjort var att söka lättnad i det beteende som låg närmast hans nuvarande tillstånd.

Jag såg också en stark vilja att gå vidare (intensiteten i hans energi) och beslöt därför att rikta in den på det enda som inte leder tillbaka till depression: att man sluter fred med sin nuvarande situation och slutar anklaga sig själv för något som är en naturlig copingmekanism.

Min entusiasm smittade av sig och jag fick som jag ville. Nu firar jag livet med den versionen av honom som jag hela tiden har sett. :-) Men jag vill understryka följande:

Det var INTE JAG som gjorde att han började må bra igen. Han började må bra av sitt eget förändrade sätt att betrakta verkligheten på. Jag föregick med gott exempel och visade hur man respekterar och älskar sig själv och hur man förväntar sig det bästa av livet – han gjorde valet att upprepa mina tankar i sitt eget huvud. Så fort han slutade göra motstånd till sina problem var nästa steg givet.

Och en sak till. Om jag i något skede hade märkt att jag själv började glida neråt skulle jag ha släppt den här grejen som en het potatis. Jag är inte till hjälp för någon annan eller mig själv om jag mår dåligt!

Så här lyder min definition av att hjälpa:

Man lever sig in i den version av personen som hon själv söker. Detaljer är irrelevanta, det viktiga är att man står stadigt förankrad i hennes känsla av frihet, värdighet, kompetens, kärlek till sig själv och tilltro till att hon alltid får det hon behöver – om mer därtill.

Genom att befinna sig mitt inne i denna övertygelse fungerar man som en fyr för den andra. Man anger vilken frekvens hon bör styra mot för att själv komma fram till samma övertygelse, och manifesteringarna som oundvikligen följer.

Resultatet av all övrig hjälp man eventuellt bidrar med (ger henne medicin, donerar pengar, ger goda råd osv.) står och faller med hur bra man klarar av att förmedla känslan av det förstnämnda. Det är inte ord och handlingar som gör skillnad, det är en personlig upplevelse av tillståndet som dessa ord och handlingar bottnar i som får en människa att förändra sig.

Ytterligare ett exempel ur verkliga livet

En annan person som jag stiftade bekantskap med för ett par år sen hade problem med ätstörningar. Många i hennes närhet blev panikslagna och försökte övertala henne att söka hjälp. De radade upp klara bevis på att hon mådde dåligt och att hon inte hade någon kontroll över sig själv, de drog fram henne till spegeln och pekade ut vartenda utstickande revben, de lyssnade utanför toadörren, de försökte gömma vågen, de hotade med tvångsintagning… you name it. Och alla dessa handlingar kryddades med ord som handlade om kärlek – känslotillståndet som är motsatsen till oro, rädsla och förtvivlan.

Jag själv talade om för henne att jag inte var det minsta orolig. Hennes nuvarande val var ohälsosamma men jag trodde mycket mer på hennes förmåga att balansera upp sig än hennes övertygelse om att det här var enda sättet att ta kontrollen över tillvaron.

Jag förklarade att hon inte är skyldig någon annan att ta hand om sig själv. Det var inget fel på henne, däremot var det fel av andra att haka upp sitt välbefinnande på henne.

Mitt budskap var enkelt: strunta i alla andra. Bli mer självisk. Gör det som känns bäst för dig. Ät vad du vill, när du vill och för att du vill – inte för att göra någon annan glad. Och vill du inte äta är det precis lika ok. Du har all livsvisdom du behöver och kommer att klara dig utmärkt. Jag stöder dig i alla val du gör.

Det här ledde till många avspända konversationer om livet i allmänhet. Jag berättade om hurudant förhållande jag har till mig själv och hur kul det är att älska sig både utanpå och innanför skinnet. Jag berättade att jag också trivs med att ha smal midja och slanka ben och att det inte är något fel på att vilja vara smal. Men man vill ju vara smal för att vara vacker, och det finns inget vackert i en sjuk och olycklig kropp. Därför tillför jag min kropp den bästa näringen, skämmer bort den med öm omvårdnad och undviker att ta ut mina problem på den. Och så nämnde jag att problem egentligen inte är så problematiska… ;-)

Min vän började le allt oftare och bidrog snart med egna tankar om samma ämne. Hon fick lust att införa korrigeringar i sina strikta rutiner och började långsamt skifta intresset från kalorierna i kylskåpet till innehållet i garderoben. Hon fick också upp ögonen för sport. Vardagarna började fyllas med andra aktiviteter än grubblande över vågens siffror och huruvida hon skulle våga äta ett äpple eller inte. Omständigheterna (familjeproblem) som hade orsakat hennes desperata kontrollbehov försvann spårlöst. Idag mår hon utmärkt och är en ego chic inspirationskälla för andra.

Var det mina ord som gjorde skillnad? Nej. Det var frekvensen jag befann mig på när jag uttalade dem som influerade.

Jag gjorde inget motstånd till det icke-önskvärda, det fanns ingen oro, sorg eller missnöje i min vibration. Jag reagerade inte på manifesteringen, jag reagerade på hennes riktiga jag – den tjej som har kontroll, som har livslust och som har förmågan att älska sig själv. Genom att insupa den här energin blev hon själv full av den och kunde se sin verklighet ur ett annat perspektiv än tidigare.

Jag hoppas att du fick svar på din fråga och att du utifrån dessa rader kan bilda dig en uppfattning om exakt vilken roll du vill spela i relation till andra människors livsval. Lycka till & keep smiling! :-)