Stockholm kryllar av ursnygga tjejer. Här hittar man utan problem skönheter med välsvarvade ben, långt blankt hår och klar hy smakfullt framhävd av diskret ögonmakeup och den perfekta nudenyansen på läppstiftet.

Att man knappt fyllt 18 är i den här stan inget hinder för ett tidlöst elegant yttre i form av chica små klänningar, Choo -klackar som matchar LV -väskan, pärlörhängen i öronen och Madeleine-knut på halsduken. Även innehållet i kläderna vårdas ömt – med hela världens resurser som hjälp. Fransk manikyr, indiskt löshår, brasiliansk vaxning, turkisk bastu… Ja, ni förstår. Bara det bästa är gott nog när man vill ge ett bra intryck.

Vilket leder oss till den stora frågan:

Varför lägger man ner så mycket tid och pengar på att skapa en image som går upp i rök så fort man öppnar munnen?

”Asså ja baa… o han baa… o de baaa… Faaan, jag blev så jääävla irriterad! *knäpp* *knäpp* *knäpp* (med tuggummit) Oj, nu ringer det där puckot igen. Orka svara. Fuck, den här ringsignalen suger fett! Typ.”

Chockade? Jag också. HUR kan sån här dynga strömma ur munnen på någon som liknar en ängel i ansiktet och klär sig fint nog för besök på Windsor Castle?

Jag minns första gången jag såg Paris Hilton i något tv-program. Hon var välklädd, välvårdad, välfriserad och log ett förtjusande leende som lyste upp hela rutan. Men så började hon prata och jag ryckte till av överraskning. Hon såg ut som en dam men betedde sig som en torghandlare! Är det inte bekvämare att trava runt i Crocs då?

Å andra sidan… det där var inget bra förslag. Världen skulle bli betydligt tristare om alla som inte fått god uppfostran, men som ändå har bra klädsmak, skulle ändra på sitt vackra yttre. Därför föreslår jag att vi ändrar på det som faktiskt bör ändras, det som så många av dagens mödrar inte vågar säga av rädsla för att deras barn inte längre ska tycka att de är den coola kompisen. Låt oss gå igenom grunderna för klassisk vett och etikett.

1. Handling säger mer än tusen ord

Såvida du inte övar inför Basic Instinct 3 finns det ingen ursäkt för dig att sitta bredbent och exponera det låren mynnar ut i. Varken strumpbyxornas förstärkningsdel eller resåren på dina stay-ups får synas. Du behöver inte korsa benen vid anklarna (även om det alltid imponerar på blivande svärföräldrar) men håll ihop knäna på något sätt som känns naturligt.

Övrigt att tänka på när det gäller kroppsspråk:

Häftiga rörelser passar inte ihop med damig klädsel. Orsaken förklaras bäst genom en formulering som skapades redan i början av förra århundradet. Den lyder så här:

En dam får icke utan tvingande skäl gå fort på gatan. Det kvinnliga väsendets högsta charm är mjukhet och behag, och kvinnans hela dräkt är avsedd för lugnare rörelser. En klännings eller en kappas vackra fall förstöres alldeles av en häftig gång.

Ramla inte ner i möbler, släng inte ifrån dig saker, ryck inte åt dig sånt någon räcker dig. Och för guds skull, kuta inte med ryggen! Dina fina kläder sitter tusen gånger bättre om du sträcker på dig.

Något som garanterat kommer som en överraskning för många är att man inte ska kamma och sminka sig vid eller i närheten av matbordet. Om du funderar en stund kanske du kommer på orsaken. Att prata med mat i munnen och snyta sig i servetten är inte heller ok.

Rapa inte, sörpla inte och håll handen för munnen när du gäspar. Tänk också på att det är oartigt att gäspa när någon pratar med dig, det antyder att du är uttråkad av det motparten säger.

2. Tuggummituggande är en landsplåga

Om du tuggar tuggummi ska det ske diskret. Inget smackande, idisslande, bubbelblåsande eller knäppande! Dagens ”knäpparmode” är bland de mest arroganta och oartiga ovanor som finns. Det är omöjligt att uppfatta dig som en seriös och mogen person om din käke rör sig i ultrarapid samtidigt som det låter som rensning av ett minfält om dig.

När du tuggat klart kletar du inte fast tuggummi någonstans och spottar inte heller ut det på golvet eller marken. Förutom att det ser fult ut kan det också kleta ihop näbben på fåglar som plockar upp det. Använd papperskorgen! Finns ingen sådan i närheten lägger du tuggummit i en bit papper och bär det med dig tills du får tillfälle att slänga det i soporna.

Spotta gör man förstås inte i övriga fall heller, spottandet är något som utmärker sjuka människor. Lider du av förslemning, vänd dig till läkaren!

3. Överrösta inte ditt budskap

Att tvinga sin närvaro på andra har aldrig ansetts artigt och kommer aldrig att göra det. Kom ihåg att andra kan låta bli att titta på dig om du är motbjudande men de kan inte låta bli att höra dig. Vad du än försöker åstadkomma genom att vara högljudd bevisar du bara motsatsen – att självförtroendet sviktar och att du inte tror att du blir hörd annars.

Grundregeln är alltså att inte prata överdrivet högt eller gällt, varken i telefon eller med någon annan. De andra i bussen vill inte höra om hur du opererade bort tonsillerna och att din kille spydde på sina skor i helgen för att han var så full.

Skriker gör man aldrig, utom när mormor är nära att bli påkörd av en lastbil. Att vissla eller sjunga på offentlig plats hör inte heller till god ton. Är du musikintresserad, gå med i en sångkör.

Lyssnar du på musik, se till att inte spela så högt att de andra i närheten hör den trots att du använder hörlurar. Dessutom skonar du dina trumhinnor.

Att vara högljudd på offentlig plats visar brist på respekt för andra människors rätt till lugn och ro. Tänk också på dig själv, du vill bli uppmärksammad för dina åsikter – inte ljudvolymen.

3. Välj dina ord med omsorg

Även om du är tonåring vinner du mycket på att uttrycka dig på ett moget sätt. Kontrasten blir helt enkelt för stor när någon som har damigt höga klackar och pennkjol använder uttryck som ”suger fett” och har svårt att variera återgivning av tidigare händelser med annat än ramsan ”han baa… jag baaa… de baa”. Otroligt påfrestande för öronen och får dig att låta som ett får.

Undvik svordomar. Att krydda utgående kommunikation med kroppsutsöndringar, könsdelar och invånarna i underjorden impregnerar din dyra Canada Goose med obehaglig odör.

4. Ditt val av samtalsämnen reflekterar tillbaka på dig

Självklart ska man kunna prata om allt, det gäller bara att välja rätt tid och plats. Är det verkligen nödvändigt att tala om för middagssällskapet att det svider när du kissar innan du försvinner till toan? Och är det inte bättre att diskutera din lösa avföring och de konstiga klumparna i mensen med läkaren istället för med oss andra?

Tänk på följande: folk förknippar känslan de får när de pratar med dig (i det här fallet äckelkänslan) med dig som person. Vill du bli associerad med en varig böld? Nähä, tänkte väl det.

Var också försiktig med negativa budskap i allmänhet. Att prata illa om andra människor och klaga på allt och alla tillför inget. Och det finns absolut ingen anledning att tala om för andra att du är ”en riktig bitch som minsann inte låter någon jääävel dissa dig hur som helst”. Bara att du tänker tanken gör oss misstänksamma. Den som sprider negativ energi blir sällan ett efterlängtat sällskap, hur snygg förpackningen än är.

Något som blir allt vanligare men som egentligen är extremt oartigt är att prata om närvarande människor i tredje person. Observera att detta även gäller situationer där du berömmer deras hund, väska etc. Människor i din närhet finns inte där för din underhållning. Prata med dem, inte om dem.

5. Attityden avslöjar källans mognadsnivå

Framhäv gärna dig själv men aldrig på någon annans bekostnad. Att vara provokativ, krävande och påträngande sätter inte dig på världskartan – det placerar dig i facket bland dem som har mindervärdighetskomplex och försöker överkompensera. Har du sett hur små hundar gläfser i all oändlighet (tills de får en spark med benet) och hur stora bara behöver visa sig för att inge respekt? Då förstår du idén.

Låt aldrig någon sänka dig till sin egen låga nivå. Är någon oförskämd, demonstrera ditt ogillande på ett värdigt sätt – inte genom att upprepa det uppförande du kritiserar. Att vråla åt någon att sluta skrika bevisar bara att du och ditt sällskap förtjänar varandra och har mer gemensamt än du tror.

Den som pekar ut andras misstag i sällskap avslöjar mer om sig själv än personen i fråga. Märker du att någon begår en faux pas ignorera det eller hjälp personen att rätta sitt misstag diskret istället för att briljera med dina kunskaper om rätt och fel så alla hör.

Att knäppa med fingrarna åt servitören och framföra klagomål med hög, gnällig stämma kryddad med personangrepp får inte dig att framstå som värdsvan utan som den tölp du är. Som tur är har många i dagens servicebransch också fått en dålig uppfostran så du får svar på tal. De övriga, som är rädda att förlora jobbet, är istället passivt aggressiva och spottar i din hamburgare innan de serverar den. Vill du det?

Men det finns också situationer när tystnad är oartigt. Kom ihåg att säga tack när människor gör saker för dig, t. ex. när kassörskan ger dig kvittot i butiken, när du får din mat serverad, när någon önskar dig en trevlig dag, när någon öppnar dörren åt dig och när någon säger prosit.

För att göra det ännu svårare – visste du att du tom. kan vara oartig när du är frånvarande? Ta det här med att passa tider t. ex. Den som ofta kommer för sent är innerst inne arrogant. Vad man demonstrerar genom sin opunktlighet är att andra människors tid är mindre viktig än ens egen och att de inte har något bättre för sig än att stå och vänta på en. Skulle du själv vilja bli behandlad så här?

Nu är du säkert ivrig att påpeka hur många oförutsedda hinder som kan dyka upp trots att man har de bästa avsikter men vet du vad – du kan faktiskt starta lite tidigare så att sådana inte gör dig försenad, eller boka in dina möten inom realistiska tidsramar. Ha som princip att vara punktlig 99% av tiden om du vill räknas som en pålitlig människa.

6. Ta dig inte friheter

Det är totalförbjudet att titta in i skåp och lådor när du befinner dig i andra människors hem, även hos dina vänner om de inte uttryckligen sagt att det är ok. Tom. sånt som ligger framme bör lämnas ifred tills värden antyder motsatsen. Är det något du behöver, fråga! Tänk också på att städa upp efter dig när du är på besök. Lämna inte hår i handfatet, använda pappersnäsdukar på bordet etc.

Även på offentliga platser gäller det att respektera andras privatliv. Något som kan tyckas vara harmlöst men ändå irriterar är att läsa tidningen någon annan håller i medan man sitter bredvid. Ha som tumregel att inte stirra och verka nyfiken på vad andra människor gör och pratar om ifall du inte vill klassas som en ouppfostrad bondlurk. Är något oemotståndligt intressant, titta på reflektionen i ett fönster eller spegel. Tjuvlyssna gör du genom att vända dig bort från dem som pratar (då hamnar dina öron dessutom närmare ljudkällan).

7. Slarv och dålig hygien är oattraktivt

Inget är så tragiskt som att se fina kläder och prylar vanvårdas till döds av nonchalanta ägare. Var en prydlig person och respektera skönheten i dina ägodelar genom att hålla dem rena och hela.

Släng inte kläderna på golvet och använd klädrulle för att avlägsna hår och ludd. Putsa skorna. Dammiga och smutsiga plagg ser hopplöst billiga ut om de så har kostat tusentals kronor.

Och kom ihåg: the devil is in the details. Avlägsna allt som inte ingår i originaldesignen: ta bort klisterlappar från skosulorna och klipp bort synliga tygetiketter från halsdukar och skjortor. Är du slarvig med dina saker är det logiskt att förvänta sig samma attityd även inom andra områden.

Varför är allt detta så viktigt?

Därför att andra människor behandlar en i enlighet med hur man får dem att känna sig. När man visar andra respekt får man detsamma tillbaka.

Vett och etikett handlar till stor del om impulskontroll. Den som kan konsten att behärska sig framstår automatiskt som en pålitlig och mogen individ istället för en grottbarbar som kör på autopilot och agerar utan någon som helst framförsikt och respekt för omgivningen. En uppfostrad människas vardag kännetecknas av färre konflikter och ett bättre bemötande från andra. Detta gäller självklart både män och kvinnor.

Ni som vill fördjupa er i ämnet, bunkra upp med folkvettsexperten Magdalena Ribbings böcker. Ta också en titt på hennes jättefina spalt om hyfs & stil i DN.

En annan, lite föråldrad men desto mer underhållande, källa till fina manér hittar ni här (läs speciellt gatuetiketten, den är förklarad på ett så roligt sätt att jag gapskrattade). Som svar på rubriken för detta stycke publicerar jag ett synnerligt vältaligt citat:

Det är framför allt tre ting som i umgänget människor emellan känneteckna fint folk. Fint folk är:

a) uppmärksamt, b) hänsynsfullt, c) tacksamt.

Fint folk har alltid ögon och öron med sig, åstadkommer aldrig obehag för andra genom bristande aktgivenhet, är ej påträngande men alltid färdigt att stå till tjänst då det behöves. Fint folk tar alltid hänsyn till andras trevnad, andras rätt. Fint folk är tacksamt för all hjälp, alla tjänster och glömmer aldrig att ge uttryck åt sin tacksamhet.

Om inte det här inspirerar, vet jag inte vad som gör! :-)

Överkurs för såna som vill gå ett steg längre

Till skillnad från det vi gått igenom hittills är följande inget absolut krav för att uppfattas som en artig person. Men varför nöja sig med lite? Det skadar aldrig att införliva några högreståndsgester för att understryka sin goda uppfostran på ett diskret sätt. Kom bara ihåg att allt du gör ska kännas naturligt, ett tillgjort och snobbigt beteende är inget annat än smaklöst. Lägg nu följande etikettkuriosa på minnet:

Hälsningar och presentationer

Det finns en instruktion inom EU som säger att handslaget ska vara 0,8 sekunder långt, 1,5 handskakning och så ser man varandra i ögonen. Finns bara en sak att tillägga: handslaget ska vara fast, räck inte över ”en död fisk” om du vill framstå som något annat än dörrmatta. Bonustips: upprepa gärna namnet på personen du möter för att lägga det på minnet lättare.

Kindkyssas gör man bara om det faller sig naturligt för både en själv och sällskapet, annars känns det bara pinsamt. Man kysser först med sin högra kind mot den andres högra kind och därefter på den vänstra. Personligen tycker jag att det här i Sverige i de flesta sammanhang räcker med bara högerkindkyssen. Kom däremot ihåg att man kysser ut i luften och inte bör blöta ner den andres kind med saliv.

När du presenterar människor du känner för varandra, börja med att presentera den som har lägre rang för den med högre. I praktiken bör alltså en dam, en äldre person eller en överordnad få höra den andres namn först.

Stöter du på monarker, kom ihåg att man hälsar på kungen först och därefter på drottningen. Samma sak när man säger adjö – kungen först. Tilltala dem med ”Ers majestät” istället för personliga pronomen. Man kan också använda ”kungen” och ”drottningen” som reportrarna gör men det anses inte lika korrekt. I övrigt vill alla människor, kända som okända, bli behandlade som individer – inte som själlösa representanter för sin samhällsställning. Låt bli att svimma, gråta, fnittra och fjäska bara för att du känner dig överväldigad och har mindervärdighetskomplex.

Till fots

När man går på trottoaren går mannen på den yttre sidan (mot gatan). På väg uppför en trappa går damen alltid sist. Om du har svårt att komma ihåg det här kanske följande hjälper:

Fråga: Varför går en dam aldrig framför en herre uppför trapporna?
Svar: Därför att hon inte vet på vilken våning han bor.

Ha ha men allvarligt, det är självklart för att inte exponera det man har under kjolen. Denna sed härstammar från tiden innan kvinnor började se likadana ut som män baktill.

Restaurangbesök

Besöker du en restaurang med en man är det han som (efter att ha öppnat dörren för dig) leder fram dig till ett ledigt bord. Ifall det finns hovmästare går denne först, därefter damen och sedan mannen. Vid bordet har damen privilegiet att få platsen med utsikt över lokalen.

Placera servetten i knät så fort du satt dig till bords och tänk på att en servett som man vecklat upp aldrig får läggas tillbaka på bordet under pågående måltid. Om du måste gå ifrån bordet, lämna den på stolen. Men bli inte förvånad om du får en ny av servitören när du återvänder, det är korrekt lyxkrogsstil. När du avlutat måltiden och reser dig från bordet går det bra att lägga servetten lätt hopvikt till vänster om tallriken.

När du äter håll besticken högt uppe på skaftet och så att det mesta av skaftdelen är dolt inne i handen. Har du inte ätit klart men vill ta en paus, lägg dem på ”tjugo i fyra”. Observera att de ska ligga i sin helhet på tallriken och aldrig får vila på bordet mot tallrikskanten. När du ätit klart placera dem på ”tjugo över fem” som tecken för servitören att duka av.

Se till att din mobil är ställd på ljudlöst läge under hela restaurangvistelsen. Är du absolut tvungen att ta ett samtal, gå ifrån bordet så att du inte stör övriga matgäster.

Att ställa väskan på bordet anses oartigt, både på restaurang och hemma hos andra. Nu vet jag av egen erfarenhet att nöden inte har någon lag och t. ex. på Tures brukar jag själv diskret ställa min på bardisken (mot pelaren vid blommorna) de tider då alla stolar bredvid mig är upptagna. Men i mån av möjlighet bör man alltså undvika att göra så här.

Att ge och ta

När du får något är det artigt att titta noga på det istället för att bara slänga ner grejen i väskan. Det här är speciellt viktigt när du får presenter och visitkort!

När du ger något, se till att det befinner sig i så representabelt skick som möjligt och räck över det i med framsidan uppåt. Ge t. ex. inte skrynkliga sedlar åt kassörskan.

Komplimanger

Det är inte artigt att kritisera någon som haft den goda smaken att ge dig ett gott omdöme genom att svara ”den här gamla trasan…” och dylikt. Det enda korrekta svaret är ”tack”. För att inte låta kort i tonen kan du tillägga lite information om det du får beröm för t. ex. så här: ”tack, jag blev så glad när jag hittade den på NK”. Eller: ”tack, jag trivs jättebra i den här hårfärgen”. Känner du dig överväldigad av för mycket smicker kan du sänka blicken och säga som det är: ”tack, nu får du mig att rodna”.

————————————————————–
Så där ja, det var det viktigaste. Jag hoppas att den här lilla genomgången varit till nytta för dem som behöver den och att ni som inte är uppfostrade av vargar också har fått ut något av denna text, om det så bara är bekräftelse på att det ni lärt er fortfarande uppskattas av omgivningen.

Har ni något att tillägga? Använd klickfingret och börja skriva. :-)

Jag blir alltid lika glad, smickrad och rörd när siffrorna i min besöksstatistik förvandlas till levande människor som söker kontakt och delar med sig av sitt liv. För några dagar sen fick jag ett jättegulligt brev från en tjej som undrade om det var ok att be mig om råd i en fråga som upptar hennes tankar just nu. Självklart! Så här lyder den:

Levt själv med min dotter (har varannan vecka, jobbar mer när hon inte är hos mig) i 10 år nu, är 34 år, varit riktigt kär 1 gång och det var för 8 år sedan. Har dejtat en hel del under åren men ingen ”prins känsla” och då är jag lika gärna själv, så har jag tänkt i alla år och jag har ingen panik heller över att vara det, jag har ett aktivt liv och mår bra. Jag säger, och tror, att jag är en av de lyckligaste personerna jag känner. Så tänker jag till 95 %, de andra 5 % är jag nog rädd för att falla, för att bli sårbar, för att chansa ytterligare en gång, som sagt, jag har dejtat en del och det har gjort mig lite trött/mätt på att hela tiden vara pigg, glad, käck, positiv. Lära känna en ny person för att sedan bryta och sen dejta nästa. Vilket ”problem”… :) Så är jag nog inte ensam om att tänka. Men, nu har det hänt.

För första gången på 8 år, känner jag något för en kille.

Problemet är att han bor långt bort (55 mil) och jag har svårt att se att det skulle finnas en framtid för oss då vi har fullt upp med våra aktiva liv. Men jag känner något och det känns dumt att blunda för det. Nu när jag äntligen känner något.

Vi träffades förra sommaren, en härlig dag/kväll/natt (ingen sex) och trivdes SÅ bra tillsammans! Naturligt, skratt, attraktion, en perfekt natt och jag kände att jag tyckte han var en av de finaste killarna jag mött. Han frågade efter mitt nummer, vi har hållt kontakten, perioder lite mer, han skulle besöka orten jag bor på pga. jobb och frågade om jag ville träffas. Jag sa ja. Det var förra torsdagen och det sa BOOM, jag föll. Kan inte sluta tänka på han, hur jäkla perfekt allt var, hur naturligt och roligt vi hade, vilken attraktion det finns mellan oss, hans otroligt fina sätt, våra allvarliga blickar när vi pratade om något som rörde ex eller förhållande. Det kändes som att vi vet att det finns något mellan oss men att det känns dumt att inleda något när vi bor och lever så aktiva liv som vi gör. Han messade lite senare och tackade, skrev att han inte kunde sluta le. I måndags när vi messade skrev han samma sak, han kunde inte sluta le.

Ska jag berätta att jag känner något eller ska jag dra mig undan och få vår relation att rinna ut i sanden, glömma honom för det är ändå ingen idé, hur skulle vi få ihop våra liv?

Det känns som att det är mer ”jag” att vara rak och berätta, stå för vad jag känner och vara ärlig (främst mot mig själv), samtidigt undrar jag vad det gynnar mig att vara ärlig och alltid berätta vad jag känner, tycker och hur jag upplever saker och ting. Helst av allt hade det känts skönt om han ringde mig och sa att han kände något, att han var ärlig och tog första steget och anledningen till att han inte gjort det allaredan är att han är rädd för hur jag skulle reagera, jag kanske inte känner som han. Och här hör jag hur dumt det låter… Eller funderar han. Eller så vill han låta det lägga sig lite. Eller vill han träffa mig igen för att vara säker. Och nej, jag tycker inte om att jag funderar så mycket på hur en kille tänker, jag vill ha fokus på mig, vad jag tänker och känner (och i vanligtvis brukar jag ha det…). Samtidigt så vet jag inte vad det är för känsla, vad jag vill med han, med oss, mer än att jag vill träffa han igen, jätte snart. Lära känna honom mer. Vara tillsammans med honom. Vi hade ju det så roligt, den kvällen/natten var faktiskt den bästa jag haft tillsammans med någon av alla jag träffat. Ja, vi hade sex men det var inte det som var i fokus utan att vi skulle ha roligt tillsammans och det hade vi.

Dina tankar och råd är…? :)

Svar: Jag skulle vilja inleda genom att citera en väldigt klok person – dig: ”Jag känner något och det känns dumt att blunda för det.” Låt mig nu omskriva det lite tydligare för dig i ett verbmodus som heter imperativ:

Filosofin bakom min åsikt lyder så här: När du befinner dig i slutskedet av ditt liv ska det inte finnas någon orsak för dig att ångra att du inte tagit alla chanser till lycka som blivit presenterade för dig.

Du står inför valet att a) ta för dig av det du ser och vill ha och att b) begränsa dig av rädsla för att inte få det.

Rädsla är en dålig rådgivare. Vad skulle du göra om den inte fanns? Personligen skulle jag hellre älska och förlora någon än att gå miste om den upplevelsen för att jag valt att leva livet ”tryggt” och odramatiskt. Varenda sekund av lycka är ett plus på mitt livskonto och därför är känslomässiga risker inte något som skrämmer mig.

Jag tycker att du har allt att vinna och inget att förlora. Tona inte ner din entusiasm och vill-ha -känsla, du kan aldrig få något innan du först medgett att du vill ha det. No guts, no glory! Låt också bli att sabotera din lycka med praktiska frågor som avstånd. Börja med att konstatera att du vill ha den här personen – om dina känslor är besvarade löser sig allt annat automatiskt. Smid medan järnet är varmt!

Trots att du tvekar verkar det ändå som att du kommit till samma slutsats. Låt oss därför övergå till det rent praktiska och ta en titt på fakta.

• Ni träffades förra sommaren. Killen har visserligen hållit kontakten via telefon / mail men det är konstigt att det tog sån tid för honom att ordna en riktig träff. En intresserad man reagerar vanligtvis inom tre veckor efter första träffen. I annat fall finns det risk för att han tillhör kategorin ”nätdejtare” och det är någon du inte vill ha, trust me.
• Ni har träffats två gånger. Personligen tror jag att det räcker för att man ska kunna avgöra ifall den andre är ens ”typ” och för att man ska blir attraherad – men i ärlighetens namn: ni känner ju knappt varandra!
• Du har ett barn. Åsikterna går isär, somliga säger att män inte låter omtanke om andras barn hindra dem från att dejta mammorna trots att de inte har några seriösa avsikter, andra säger att det visst kan göra killar tveksamma – vilket i det här fallet kan betyda att han tänker sig för både en och två gånger innan han vågar gå vidare med dig.
• Det ligger 55 mil mellan er. Både jag och min manliga panel säger enhälligt att detta aldrig tidigare har hindrat en man som är kär och inte borde göra det i detta fall heller.

Så vad ska du göra nu? Här kommer ett förslag:

• Ni måste träffas igen, oberoende av vad det leder till. Du behöver få något slags avslut på den här historien – antingen genom att ni blir tillsammans eller genom att du konstaterar att han inte är rätt för dig. Och här låter jag Magnus streetsmarta resonemang ta över: se till att ni träffas på den ort där den här killen bor! Du måste få se hur hans vardag ser ut. Uppvisar han minsta tveksamhet till det här steget kan det innebära att han redan har ett förhållande eller har andra skelett i garderoben (förhoppningsvis inte bokstavligen).
• Du ska inte berätta hur du känner innan han gett dig en bra anledning – just nu säger ditt intresse för att träffa honom allt som behöver sägas. Lyssna mer än du pratar. Du vill att han berättar om sitt liv, sina drömmar och planer, sin familj, sina vänner, eventuella barn från tidigare förhållanden, jobbet och fritiden. Lägg märke till sånt han inte berättar. Ställ frågor! Och underskatta inte effekten som ett glas vin kan ha på den man vill lära känna. ;-)
• Skynda långsamt. Diskutera gärna ämnen som avslöjar hans förväntningar på er relation men var återhållsam med att avslöja dina. Att stressa fram känslomässigt engagemang från en man är lika dumt som att hoppa över förspelet med en kvinna. Män har lätt för att bli kära (vissa påstår att det räcker med tre omgångar i sängen…) men att ändra på sin livsstil och vardagsrutiner för en annan person är något de behöver vänja sig vid gradvis.
• Låt förhållandet utvecklas naturligt. Om du vill vara tillsammans med den här personen – var det. Lev för stunden och njut av hans närhet här och nu. Innan ni vet ordet av förvandlas dagar till månader och månader till år. Ett förhållande utvecklar sig som resultat av en återkommande önskan om att vara nära – inte genom att man försöker sätta etiketter på något som inte ens existerar ännu.
• Självklart finns risken att du plötsligt tycker dig få ut för lite av er samvaro. Då ska du backa! Om han behandlar dig som en kompis genom att inte skämma bort dig med uppmärksamhet, gulliga presenter och erbjudanden om att flytta ihop ska du självklart vara en lika god kompis tillbaka.

  Kompisar har inte sex med varandra. Och de har inget emot att den andra dejtar den snygge killen på gymmet. Eller att hon skaffar en inneboende (som händelsevis extraknäcker som manlig modell) för att ha råd med sin höga hyra.

  Kom bara ihåg att vara tydlig och förklara hur det hela hänger ihop. Förutsätt inte att han automatiskt ska veta vad som gör dig glad (hur uppenbart det än må vara) utan tala om vad du behöver i klartext. Det är synd om ett potentiellt bra förhållande stupar till följd av ett simpelt missförstånd.

I ett nötskal är mitt råd alltså: träffa och lär känna den här killen. Ge honom en chans att tillföra något bra till ditt liv. Om han inte kan det – återgå till det fina du redan har och håll ögonen öppna för någon lämpligare.

När jag svarade på ditt mail skrev jag så här: ”Vilken underbart trevlig fråga det här är! Sorry, jag förstår självklart att det känns jobbigt – men nu kan JAG inte låta bli att le. Du befinner dig nämligen i en mycket bättre situation än du inser. Oberoende av hur det går!”

Här kommer förklaringen:

Även om just denna kontakt inte leder till det slags förhållande du önskar har du all anledning att vara glad. Du har hittills koncentrerat dig på att ta hand om din dotter, nu när hon blivit äldre har du mycket mer tid och energi att satsa på dig själv. Dessutom är du självständig och nöjd med ditt liv redan i dagsläget. Och nu har du till på köpet upptäckt att du har förmågan att bli kär (det är inte en självklarhet). Vilket fantastiskt utgångsläge!

Försök att dra ner på prestationskraven lite. Spänningen blir för stor om man känner att ens nästa förhållande måste bli perfekt och hålla livet ut. Det finns inget beständigt i naturen och det finns aldrig några garantier. Klarar man sig inte utan såna får man finna sig i att leva i sin stolta ensamhet resten av sitt liv – helt i onödan. När man slappnar av och njuter av stunden brukar allt nämligen ordna sig bättre än man någonsin vågat drömma om – antingen med den man trånar efter idag eller med någon ännu trevligare som man ännu inte hunnit träffa. :-)

Lycka till! Och berätta gärna hur det går. Ni andra, om ni har något att tillföra – gör er röst hörd!

Som ni vet är jag en person som hatar flum och som gärna vänder på förpackningen för att läsa innehållsförteckningen istället för alla flosklerna på framsidan. Jag ser ingen mening i religiösa ritualer och ratar alla teorier som antyder att jag måste vara någon till lags för att förtjäna rätten att existera. Mitt liv är mitt. Att lasta över ansvaret för det på någon annan ligger inte i min natur eftersom lyxen att kunna skylla bakslag på utomstående aldrig kommer att överväga tillfredsställelsen av att ”äga” sina framgångar.

Jag har egentligen aldrig sökt stöd för det här sättet att se på tillvaron men blev ändå jätteglad när jag för några år sen upptäckte att det finns något som heter naturlagar och en livsfilosofi som bygger på kvantfysik. Vad kul! Det kändes som att vara mitt inne i ett spel som man börjat lista ut reglerna till för att därefter få sina gissningar bekräftade av en instruktionsbok.

Attraktionslagen kan bäst beskrivas som sunt bondförnuft spetsat med kvantfysik. Här kommer några rader för att påminna er om grunderna:

Vi skapar vår egen verklighet genom att bjuda in (attrahera) olika element till den då vi fäster uppmärksamhet på dem. Det spelar ingen roll om vi tänker på något i form av ”vill ha” eller ”vill inte ha” – attraktionslagen gör att essensen av våra tankar drar till sig fler av samma slag och att tankar som förstärks av känslor och tro manifesteras i det vi uppfattar som verkligheten.

De flesta människor styr inte medvetet sina tankar mot sånt de verkligen önskar sig utan iakttar istället bara det som pågår runt omkring dem. De ägnar sig alltså åt oavsiktligt skapande vilket resulterar i att de attraherar lite av allting och följaktligen även negativa erfarenheter. Trots att det inte finns någon som avsiktligt önskar sig fattigdom, sjukdom eller annat slags lidande manifesterar många det i alla fall eftersom de inte förstår hur viktigt det är att vända bort uppmärksamheten från sånt som är negativt. Barn påverkas av vuxnas tankevibrationer och är därför inget undantag.

En annan grej som skapar missförstånd är det här med arbete. Många har upplevt obehaget av att verkligen vilja något och att arbeta mycket hårt för att försöka uppnå det, bara för att se det förbli utom räckhåll på grund av att de sänt ut fler tankar som handlade om avsaknaden av det än som handlade om mottagande av det. Med tiden kommer de därför att förknippa mottagandet av önskade saker med hårt arbete, kamp och besvikelser. Vad de inte förstår är att man skapar med tanken och njuter med handling. Vår fysiska kropp finns till för att uppleva resultatet av det vi manifesterar, inte för att skapa det.

Universum kan bäst beskrivas som ett stort kök med alla ingredienser man kan tänka sig och det är upp till var och en av oss att mixa ihop vad vi vill av dem. Det vi manifesterar sker aldrig på någon annans bekostnad eftersom godsakerna finns i obegränsad mängd och är tillgängliga för alla utan undantag.

Efter att ha läst ”The Secret” började jag leta efter mer information och konkreta exempel på hur man kan modifiera sin verklighet. Jag är ute efter fakta (även om dagens vetenskap inte klarar av att bevisa dem till 100%), vilket innebär att jag strävar till att skala bort allt ovidkommande new-age -nonsens som tyvärr förekommer i det mesta som skrivs om detta ämne.

Typiskt nog hittade jag en bok som motsvarade mina krav för bara ett par dagar sen (i samband med att jag författade detta inlägg). Ni som också gillar tydliga förklaringar och klockrena formuleringar, läs ”Attraktionslagen” av Esther och Jerry Hicks. Den är synnerligen välskriven och har besvarat varenda en av mina frågor.

Under de senaste månaderna har jag haft tillfälle (och god orsak) att finslipa mina färdigheter i det som kallas avsiktligt skapande. Ni som gillade min ”grundkurs” i attraktionslagen kan nu ta del av allt nytt jag lärt mig genom följande nio punkter som sammanfattar det viktigaste. Hoppas att denna information leder till att det dyker upp en massa glada överraskningar även i era liv. :-)

Observera att jag av gammal vana använder ordet universum när jag förklarar mina teorier. Den “högre makt” jag egentligen syftar på är ens eget inre, det är vi själva som manifesterar vår verklighet (i enlighet med naturens lagar), men eftersom de flesta av oss blir överväldigade av ansvaret som all denna makt innebär känns det tryggare att rikta sina önskemål utåt. Att göra så funkar precis lika bra så länge man kommer ihåg att det inte finns någon “där uppe” som dömer en eller har en åsikt om vad man borde eller inte borde önska sig.

1. Var 100% redo att få det du önskar dig

Önskningar kan delas in i två grupper: ytliga och innerliga. Skillnaden mellan dem ligger i styrkan av ens anti-avsikter, dvs. medvetna och undermedvetna önskningar om att inte manifestera det man påstår sig vilja ha.

Ja, det är faktiskt sant. De flesta av oss lider av något som kallas inflexibilitetens arrogans och kan med handen på hjärtat lova att vi kämpar stenhårt för att uppnå våra mål… samtidigt som vi står på bromsen så det gnistrar om det. Orsaken till detta beteende är att varenda förändring, oberoende av hur positiv den är, medför en rubbning av rutinerna och utgör därmed ett hot mot vår komfortzon.

Den som får en miljon blir plötsligt tvungen att ta itu med skattefrågor, den som träffar kärleken måste plötsligt ta hänsyn till en annan persons åsikter, den som blir frisk har ingen sjukdom att skylla på när hon inte vill ta ansvar, den som går ner i vikt måste se upp så att hon inte återgår till gamla kostovanor, osv.

Varenda medalj har en baksida och så länge man inte aktivt accepterar även denna kommer manifesteringen att utebli.

Här kommer ett konkret exempel: en av mina bekanta ville hitta drömprinsen men när hon började dejta en lämplig kandidat kände hon sig småirriterad över att deras träffar ibland lämnade för lite tid för hennes sportande. Av någon anledning valde hon att fortsätta tänka dessa negativa tankar istället för att helt enkelt organisera sin tid bättre.

Det här räckte för att universum skulle tolka motståndet som att hon inte var redo för ett förhållande och killen försvann plötsligt utan förklaring. När hon senare fick tag på honom och frågade vad som hade hänt berättade han att han faktiskt blev kär i henne men fick intrycket av att hon inte var intresserad av något seriöst förhållande. Han valde därför att ta avstånd för att inte kära ner sig ytterligare i någon som inte besvarade hans känslor.

Detta exempel visar tydligt vilka konsekvenser ens anti-avsikter kan få på både energetisk och reell nivå. Det funkar helt enkelt inte att önska sig något i samma andetag som man oroar sig för hur manifestering av denna önskan ska krångla till ens liv. Min favvo new-ageare Steve Pavlina har skrivit ett jättebra inlägg om ämnet där han illustrerar fenomenet med en liknelse om någon som vill plocka upp en pinne – men bara så att ena änden följer med.

Kom i håg: när man önskar sig något är det viktigt att acceptera ALLA konsekvenser som manifesteringen medför, både positiva och negativa. I praktiken slipper man ofta de negativa konsekvenserna men det är alltså inget man vet på förhand.

När jag önskar mig något nuförtiden drar jag avsiktligt fram allt negativt som manifesteringen kan tänkas resultera i och skriver ner det på ett papper. Därefter undertecknar jag dokumentet för att bekräfta att jag accepterar konsekvenserna. Denna procedur gör att jag kan koncentrera mig på att önska helhjärtat utan att ha en massa undermedveten oro malande i bakgrunden. Jag får också möjlighet att snabbare märka ifall priset på det jag önskar mig är för högt. Då sparar jag tid genom att förkasta önskemålet – eller genom att ändra det till en version som har acceptabla konsekvenser.

Lägenheten jag fick blev inte min förrän jag övervann allt mentalt gnäll om att jag var tvungen att ringa några samtal (gillar inte att ringa runt till obekanta människor och be om hjälp) och att den högre hyran kräver att jag jobbar ett par dagar extra varje månad. Så fort jag blev lite medgörligare i min attityd började det hända saker. Och det bästa är att jag faktiskt slapp göra 90% av det jag trodde att var nödvändigt. :-)

2. Lägg in din beställning som ett proffs

Till skillnad från vad religionen förespråkar ber man inte om något av naturen, man beställer. Alltså inga: ”Snälla, snälla om jag bara får det här så lovar jag att aldrig be om något annat i hela mitt liv, amen!”.

Dina önskemål är inte till besvär för universum och du är inte skyldig några gentjänster. Universum har inte heller något ego som blir smickrat av din inställsamhet. Tänk på hur gravitationslagen funkar: hoppar du ner från ett tak landar du med huvudet före helt gratis bara för att du förväntar dig att göra det. Samma gäller attraktionslagen, den är inget annat än simpel kvantfysik och funkar enligt samma principer oberoende av vem som tillämpar dem.

När man har att göra med naturen kommer man längst genom att känna harmoni, tilltro och respekt. Respekt är inte samma sak som rädsla. Respekt betyder att man ödmjukt accepterar att det finns något som är större och visare än man själv men samtidigt inser att man är en del av denna storhet – och alltså precis lika värdefull.

Så fort man förstått allt det här går det lättare att hitta rätt tonläge och hålla ”konversationen” på saklig nivå istället för att växla mellan amatörytterligheterna fjäskare och översittare.

För att demonstrera hur chockerande lätt det kan vara ibland ska jag avslöja en av mina nyaste framgångar. Minns ni att jag berättade om hur jag tvättade vinter- och sängkläder häromdagen? Well, jag utelämnade en liten detalj eftersom jag var tvungen att ”smälta” den först.

Det finns två tvättrum i mitt hus och jag hade bokat det ena. Tyvärr är en torktumlare på tok för lite när man vill avverka två täcken, två kuddar, ett lakan, fem handdukar och ett par vinterjackor på tre timmar. Det andra tvättrummet var upptaget av min granne och dessutom har torktumlaren i det varit trasig i över en månad nu (inget ovanligt i det här huset).

Jag beslöt av någon anledning att ignorera alla hinder och slängde iväg följande önskemål: ”När jag kommer tillbaka hit vill jag att grannen har tvättat klart och så vill jag att torktumlaren i det andra rummet funkar. Fast jag klarar mig självklart bra i vilket fall som helst.” (Det sista som bekräftelse på att undertecknad inte är desperat.)

När jag kom ner för att ladda in ny tvätt upptäckte jag att det andra rummet var tomt. Och att ”Trasig!” -lappen på torktumlaren hade försvunnit. :-)

Tillfällighet? Kanske. Men hur många tillfälligheter ska man råka ut för innan man får börja misstänka att det kanske finns någon annan förklaring?

3. Sluta vara ett kontrollfreak

De som är perfektionister (speaking from experience) har en tendens att oroa sig för att deras önskemål kan ”missförstås” av universum och att resultatet blir felaktigt på något sätt. Som följd formulerar såna människor sina beställningar med inslag av en massa if, buts and maybes vilket självklart injicerar tveksamhet, oro och negativ energi i det annars helt felfria önskemålet.

Så här kan det låta när man önskar utan att släppa kontrollen:

”Jag vill ha en partner som är stilig, intelligent, framgångsrik och bra i sängen. Men han får inte vara en sån som tittar på andra tjejer så att jag måste vara orolig hela tiden. Och så ska han inte vara alltför upptagen med sin karriär för då hinner vi inte umgås. Och så måste han absolut vara moderat, annars kommer mamma inte att tycka om honom. Och det får absolut inte gå som förra gången när jag plötsligt tröttnade efter ett par dejter. Och… bla bla bla bla bla…”

Allt det där svamlet på slutet sänder ut extremt starka negativa vibrationer. Allvarligt, om du beställde så på restaurang hur tror du att hovmästaren skulle reagera? Finns det verkligen anledning att förtydliga sin beställning med följande information: ”Soppan ska inte vara skållhet så att jag bränner tungan och det får absolut inte finnas några flugor i den. Och kan du se till att notan blir korrekt för jag vill verkligen inte betala för mycket.”

Släpp kontrollen, människa! Om du mot förmodan inte blir 110% nöjd kan du när som helst lägga in en ny beställning. Det är helt ok att formulera sig tydligt men varken restaurangpersonal eller universum gillar att bli idiotförklarade.

För mer info om vett och etikett i universums lyxrestaurang läs Steve Pavlinas inlägg där han förklarar hur man beställer utan att skämma ut sig.

4. Programmera om din autopilot

Många människor verkar ha en inbyggd rädsla för att lova för mycket (precis som om man var skyldig någon någonting), glädja sig i förtid eller må bra överhuvudtaget. Låter det här bekant?

* Jag har sökt in till högskolan men jag kommer säkert inte in. (Hallå, varför har du sökt in då?)
* Jag sa ja när Micke friade men jag vet inte om han menar allvar. (Really? Borde du inte ha svarat nej i så fall?)
* Jag har precis vunnit en miljon. Faaan, varför måste det regna hela tiden? (Oh. My. God!)

Att hoppas på ett positivt resultat samtidigt som man sänder ut negativa signaler är höjden av vansinne. Och även om vår avsikt egentligen är god – negativa tankar används ofta som skydd mot besvikelser enligt modellen ”om jag redan på förhand visste att det skulle gå dåligt blir chocken lindrigare om de faktiskt händer” – så kan man tyvärr inte sitta på två stolar samtidigt. Om du fokuserar på det du vill ha, attraherar du det du vill ha. Om du fokuserar på frånvaron av det du vill ha, attraherar du mer av frånvaron.

Bestäm om du vill lyckas eller misslyckas och bete dig i enlighet med ditt val. Du kan inte förhindra negativa tankar men du kan korrigera dem, speciellt när du uttalar dem högt – då finns det verkligen ingen ursäkt för att inte rätta sig omgående.

Varenda gång du säger eller tänker något negativt om dig själv eller dina mål – kör över med ett positivare påstående! Att vara ”realist” går att vara på ett optimistiskt sätt istället för att uppehålla den där inlärda offermentaliteten som största delen av befolkningen gillar så mycket. Du behöver inte överdriva genom att tänka tankar som känns löjligt Pollyanna -aktiga men det finns få sammanhang där det är omöjligt att hitta på något som får dig att framstå som bättre än en hopplös loser!

Här kommer ett förslag på en universalformulering: ”Jag vet inte ännu hur det här ska lösa sig men det kommer att gå bra. Bara för att jag inte nöjer mig med mindre än bra.” Ett annat förslag är att be någon annan säga att allt ordnar sig. Jag brukar ringa upp Torbjörn och be honom lugna mig. Han säger då att ”allt blir bra” och det hjälper att höra de orden trots att jag vet att varken han eller någon annan människa egentligen kan garantera något. Samtidigt har det aldrig hänt att han sagt att allt ordnar sig och att det inte har gjort det. Aldrig någonsin!

Som om inte det var nog att intala sig själv om vilka brister man har väljer många att häva ur sig en massa kontraproduktiv information för omgivningen. Om du vill uppnå goda resultat, visa inte din tvekan för omvärlden – speciellt inte för dem som försöker hjälpa dig! Människor vill samarbeta med vinnare och personer som vet vad de vill, inte med någon som å ena sidan ber dem om hjälp men som samtidigt kommer med tusen argument till varför det säkert inte kommer att lyckas. Tänk efter, vem skulle du själv vilja bistå med din tid och energi: en pessimistisk gnällspik eller en optimistisk äventyrare?

5. Förlova dig med din dröm

Egentligen tar det inte längre tid att manifestera ”oviktiga” saker som en fungerande torktumlare i tvättstugan än ”livsviktiga”, typ en lägenhet innanför tull i Stockholm. Men eftersom både jag och de flesta andra tror att det ändå förhåller sig så gäller det att utveckla strategier för att orka hålla fast vid drömmar som kräver veckor, månader och tom. år att förverkliga.

Den bästa liknelsen jag kan komma på är den med ett frieri. Du deklarerar din avsikt att ”gifta” dig med din dröm och investerar positiva känslor och glad energi i den trots att du inte ännu har fått ett ”ja”. Och trots att ni inte ”träffas” dygnet runt är du din dröm trogen och tänker i varje situation på vad som bäst gynnar ert gemensamma liv tillsammans.

Det är skrämmande att försätta sig i ett sårbart läge där man erkänner att man vill ha något jättemycket utan att få några garantier på en lycklig framtid, men det är ett måste. När jag hade bestämt mig för att jag absolut ville ha en lägenhet i centrum backade jag upp genom att inte låta mig frestas av andra alternativ. Jag besökte mina blivande hemtrakter så ofta jag kunde och kände mig hemma där trots att jag fortfarande inte flyttat dit.

6. Visualisera ögonblicket precis efter manifesteringen

Attraktionslagens grundprincip lyder: du ser det när du tror det. Det gäller alltså att leva sig in i sin önskade framtid för att skapa den.

Jag tycker att det här steget är det absolut svåraste eftersom man instinktivt hyser motvilja mot alla slags vanföreställningar. Att psyka sig själv till att uppfatta sin verklighet på annat sätt än det ”normala” är ju som att köpa en enkelbiljett till dårhuset. Det är allt annat än lätt att plötsligt tvinga sig själv känna hur man bor i en lägenhet man inte har, befinner sig på platser man inte har besökt och umgås med människor man inte har träffat.

Tack och lov går det att komma undan med mindre (troligtvis på bekostnad av att manifesteringen tar längre tid). Man ”får” tro att man fortfarande inte har det man vill ha så länge man är tillräckligt starkt övertygad om att man håller på att få det och att det dyker upp när som helst.

Och istället för att visualisera hur det känns att ha det man önskar sig kan man med fördel föreställa ögonblicket precis efter att man fått det. Fokusera på det som händer precis efter att du fått det du vill ha. Vad händer och hur känns det? Jag koncentrerade mig på hur jag skakade hand med hyresvärden och tackade för kontraktet. Ju fler gånger jag föreställde mig det där scenariot desto enklare blev det att tro på att det faktiskt kunde hända på riktigt. Precis det som är meningen!

7. Ge manifesteringen en chans att inte framstå som övernaturlig

Som följd av den där pinsamma historien med jultomten har de flesta av oss bestämt att livet blir mindre dramatiskt om man låter bli att tro på mirakel. Därför gäller det att maskera sådana genom att skapa en situation eller omständighet där manifestering av ens önskemål inte skulle framstå som något ur Harry Potter.

Rent teoretiskt är det möjligt att manifestera drömprinsen hemma i sitt vardagsrum medan man sitter framför tv:n i mysbyxor och en lermask i fejset. Problemet är bara att ingen av oss tror på det här och då får vi självklart motsvarande resultat – att det är omöjligt.

Istället för att försöka vända upp och ner på hela din verklighetsuppfattning, anpassa dig efter den. Vidta nödvändiga åtgärder och förflytta dig till en miljö där det i alla fall känns någorlunda möjligt att uppnå ditt mål.

8. Gläd dig åt synkroniciteter (”minimanifesteringar”)

Lika attraherar lika. När man fokuserar på något speciellt börjar det dyka upp i ens verklighet, men inte genast i den form man önskar. Låt oss t. ex. säga att du vill ha en ny bil. Plötsligt ser du just det märket och den modellen överallt – den dyker upp i tidningsannonser, ute på stan, i samtal mellan andra människor, i filmen du ser på bio, osv. Det här fenomenet kallas synkronicitet eller sammanträffande på vanlig svenska.

Det vanliga reaktionen hos dem som inte är insatta i attraktionslagen är nedstämdhet och irritation. Det känns så retsamt att vilja ha en grej och se den överallt utan att få den, i synnerhet när någon annan berättar att han eller hon har skaffat sig precis det man själv önskar sig. Många reagerar då med mer eller mindre väldold missunnsamhet och avundsjuka. FEL!

Att det du tänker på börjar dyka upp i ditt liv är ett tecken på att du befinner dig på rätt vibrationsnivå. Attraktionslagen funkar ju så att den hittar allt som motsvarar dina tankar och för det till dig. Ju längre du fokuserar på något desto fler bevis på det dyker upp i ditt liv.

Den som i ovanstående situation blir nedstämd och irriterad antyder på energinivå att hon inte har det hon önskar sig och kan följaktligen inte heller manifestera det i sin verklighet. Och då bekräftas förstås hennes övertygelse om att alla andra får vad de vill ha utom hon. En känsla av brist manifesterar brist i verkligheten.

Så fort jag började leta lägenhet dök det upp en massa flyttbilar överallt. Och plötsligt började flera av mina bekanta prata om att de ska flytta till bättre lägenheter än de bodde i nu. Jag valde att tolka det som ett mycket gott tecken och fördrev ”väntetiden” med att skriva upp namnet på de flyttfirmor vars personal verkade professionell. Som ni vet har jag nu fått användning för dessa anteckningar… :-)

9. Känns det för jobbigt? Önska att det blir lättare!

Du har en Joker att spela ut. Ibland vet man vad man vill ha men får inte ihop detaljerna (som man egentligen inte borde bry sitt lilla huvud med). Allt känns bara som ett enda kaos med alldeles för många faktorer att ta ställning till.

I såna här situationer brukar jag vara helt ärligt och sända ut följande: ”Gör det enklare!”. Ja, det är sant. Man kan verkligen önska sig vad som helst. Att komma till klarhet och få mer hjälp är precis lika ok att önska sig som andra saker. Tänk på en konkret situation som ger dig huvudbry och önska att den blir enklare.

Jag minns en riktigt jobbig kväll på Royal Vikings toalett (av någon anledning hamnar jag där varje gång jag stöter på en motgång). Jag kände mig fullständigt maktlös, stod och tvättade händerna trots att de redan var rena och sände ut ett ynkligt SOS rakt ut i tomma intet: ”Gör det enklare! Ge mig ett tecken på att allt kommer att ordna sig.”

Plötsligt blev jag medveten om låten som börjat spela i högtalarna och de första orden jag uppfattade var dessa:

…but then I hear a whisper that this too shall pass
I hear the angels whisper that this too shall pass
my ancestors whisper that this day will one day be the past
so I walk in faith that this too shall pass

All of a sudden I realized
that it only hurts worst to fight it
So I embrace my shadow and hold on to the morning light

this too shall pass…

Jag kunde inte hejda tårarna eftersom lättnaden jag upplevde var så påtaglig. Två minuter senare halvdansade jag ut från den där toaletten med ett belåtet smajl fastklistrat i nunan och så fort jag vaknade morgonen därpå började saker och ting gå spikrakt uppåt.

Det finns en hel del mer att säga om attraktionslaget och alla möjligheter den ger upphov till men jag sätter punkt för denna gång och överlämnar ordet åt er. Berätta gärna om egna erfarenheter och dela med er av era tankar. Jag är nyfiken. :-)

PS. Medan jag skrev det här inlägget satt jag på Le Café. Precis när jag med ett leende på läpparna tänkte på hur det känns att få in en riktig lyckostöt fick jag ackompanjemang av en gammal Travolta -låt:

I got chills, they’re multiplyin’, and I’m losin’ control.
Cause the power you’re supplyin’, it’s electrifyin’!

Kunde inte ha sagt det bättre själv. Precis så känns det! :-)

Åh, nu hittade jag en bra förebild att försöka efterlikna – en tjej med rätt längd på håret, rätt uttryck i ansiktet och dessutom med ett välstädat hem i bakgrunden (lugnet före… flyttkaoset). Sån vill jag vara! Love everything!

Ha ha, inte första gången det här händer. Jag har faktiskt på fullt allvar önskat mig lika smala lår som ”hon på bilden” bara för att i nästa sekund inse att det faktiskt är jag själv, fotad två dagar tidigare. Snacka om att få sin dröm uppfylld på sekunden. ;-)

När Olga var i tonåren och gjorde misstaget att stirra sig blind på bilder av smala Hollywood -stjärnor rådde jag henne att ta glamourfoton på sig själv och ta en titt. Att jämföra sin kropp i 3D med någon i 2D funkar helt enkelt inte, inte ens om den andra personen är oretuscherad. Rätt belysning och rätt vinkel kan göra en enorm skillnad – på gott och ont. Och även i övrigt är det ointressant hur någon annan ser ut. Att vilja bli en bättre version av sig själv, visst – men att se ut som någon annan… Blotta tanken får mig att rysa.

Om någon av er, mot förmodan, är inne på såna där tankegångar vill jag komma med ett tips som garanterat gör er lyckligare i längden. Er främsta förebild bör vara ni själva. Försök finslipa det speciella i ert utseende och er personlighet. Bli ”the original and the best” precis som Coca Cola istället för att vara en blek kopia av andra människor. Era unika drag är jättevärdefulla, det är ju bara de som skiljer er från andra. Vårda dem ömt och gör det bästa av dem!

Jag själv älskar min kurviga kropp och är därför extra noga med att inte låta den bli förstörd av förkärleken till kolhydrater. Jag är också jätterädd om näsan eftersom den är min signaturkroppsdel, även om jag kläcker ur mig en del oväntat stuff är det inte minst tack vare den som folk lägger mig på minnet. Mina framtänder är en annan favorit. Och min längd. Och mina ögonbryn. Och att jag är en brunett i själ och hjärta… And there’s more. ;-)

Vad har ni för signaturkroppsdelar och personlighetsdrag? Har ni fattat hur värdefulla de är?

Att tänka positivt är en konst och kräver know-how precis som allt annat. :-) Nu ska jag dela med mig av ett litet knep jag tar till för att skifta fokus från sånt jag är missnöjd med till sånt jag vill uppleva mer av. Vi börjar med ett exempel.

Föreställ dig att du väger 10 kg för mycket och blir nedstämd varje gång du ser dig själv i spegeln. Du vill verkligen bli smal men tycker att vägen dit verkar vansinnigt svår, nästintill omöjlig. Hur känns det när någon hurtig person i din omgivning kläcker ur sig: ”du måste älska din kropp innan du kan gå ner i vikt”? Känns det som en lättnad att få lösningen serverad så här eller känns det tvärtom ännu värre än tidigare?

De flesta skulle svara att det känns irriterande, trots att vi alla egentligen tycker att påståendet stämmer. Men varför väller det då fram ett så starkt inre motstånd?

Orsaken är densamma som när man försöker hoppa på ett tåg som rullar för fort och kastas av. När ens önskade känslotillstånd (jag trivs med min kropp) och ens nuvarande känslotillstånd (jag ser fläskvalkar runt midjan) ligger för långt ifrån varandra är det omöjligt att hoppa från det ena till det andra i ett steg. Precis som med tåget måste man först sakta ner tankesnurret tillräckligt mycket för att lyckas hoppa på innan man kan åka med till slutdestinationen. Lösningen är att välja en tanke som matchar ens nuvarande verklighet bättre men som ändå drar iväg åt det positivare hållet.

Låt oss prova med ”min syster är smal och snygg”. Känns den här tanken bättre eller sämre? Nej, den låter inte bra. Nu betonas ju systerns framgång samtidigt som din brist på framgång lyser ännu klarare. Du mår fortfarande dåligt.

Då väljer vi en annan: ”jag ska hitta någon metod som funkar för mig.” Nja… du har faktiskt försökt flera gånger tidigare utan resultat. Det här påståendet pekar mest på dina misslyckanden och får dig inte alls att må bättre.

Ok, vad sägs om det här då: ”jag vet att det finns andra som har befunnit sig i samma situation som jag och till slut lyckats hitta en lösning”? Ok, det här känns kanske aningen bättre. (Kom ihåg att du inte är ute efter en slutgiltig lösning utan bara en så bra tanke att du står ut med den.) Fortsätt nu att leta efter fler tankar som inte skapar motstånd. Exempelvis så här:

• ”Jag behöver inte gå ner i vikt jättefort.” Ännu en tanke som du kan tolerera.
• ”Jag skulle faktiskt bli glad om jag först klarade av att gå ner ett kilo.” Tja, ett kilo kan väl inte vara helt omöjligt att bli av med.
• ”Jag kanske kan ta en liten promenad på kvällarna. Vädret är ju verkligen jättefint nu.”
• ”Det skulle egentligen kännas rätt skönt att äta lite mindre och inte bli så där proppmätt som vanligt.”
• ”Det blir kul att köpa lite nya kläder så fort jag går ner. Och man kan faktiskt klä sig flera kilo smalare också.”
• ”Jag har redan några idéer som jag vill testa.”
• ”Det känns ju bra att ta kontroll över sin egen framtid så här.”
• ”Jag ser fram emot den här förändringen.”
• ”Jag vill trivas med min kropp.”
• ”Det finns en hel del jag gillar med min kropp.”
• ”Jag trivs med min kropp.” DÄR! Du har nu jobbat dig fram till det som kändes så irriterande att tänka i början.

Exakt hur tankestegen fram till målet ser ut är naturligtvis väldigt individuellt men jag hoppas att själva idén blev klar. Att tänka positivt ska alltså inte irritera en utan göra en gladare. Mår du dåligt av det betyder det att du går fram för fort.

Och nästa gång du vill avfärda positivt tänkande som nonsens, kom ihåg följande: tankar leder till handling – om dessa blir positiva eller negativa avgörs alltså redan i huvudet. Denna insikt är det enda framgångsrika personer har gemensamt.

Jag brukar ha en åsikt om det mesta så alla frågor är välkomna. :-)

Grundprincipen när man ger bort presenter lyder så här: utgå helt och hållet från mottagaren. Din gåva bör alltså skapa en så bra känsla som möjligt hos personen som får den.

Om den här mannen, precis som du själv, anser att er relation inte är speciellt nära kan själva presentens förträfflighet överskuggas av det faktum att dess mottagande försätter honom i en obekväm situation där han känner sig skyldig att visa mer tacksamhet och mycket varmare känslor mot dig än han egentligen känner. I så fall skulle denna present vara olämplig eftersom den endast får givaren, alltså dig, att känna sig bra.

… och samtidigt handlar allt självklart om en själv. Altruism i sin grundläggande betydelse existerar egentligen inte eftersom även uppriktig glädje över någon annans välmående är egoistiskt, ens egen vinning är i det fallet att man får den där warm & fuzzy -känslan som är så skön. (Vilket är helt ok och fullständigt naturligt, utan hedonism skulle det inte existera något som heter motivation och då skulle ingen någonsin göra någonting.) Den stora frågan i det här fallet är därför inte ifall denna handling även gynnar dig, för det gör den, utan exakt vad och hur mycket du behöver få tillbaka för att känna dig nöjd.

Jag har själv varit i liknande situationer och ofta valt att göra något gott för någon trots att jag 100% säkert vetat att han / hon inte kommer att åtgälda min vänlighet. Men då har det alltid rört sig om lite speciella presenter, såna som jag visste att skulle hjälpa personen utvecklas på lång sikt (kan vara allt från en dagbok att skriva i till en summa pengar som frigör nya möjlighet). Själva glädjen av att ha sått ett frö till denna persons positiva utveckling har i dessa fall varit betalning nog för mig och därför har jag inte känt mig det minsta bitter över att människan inte varit speciellt snäll mot efteråt. Jag hade ju från första början siktat på något helt annat.

Om presenten du vill ge är av liknande slag, har samma syfte och du med handen på hjärtat kan säga att du inte kommer att känna något negativt ifall den här mannen bara säger tack och förblir precis likadan i sin relation till dig som tidigare så kan du alltså ge honom det du planerade. Finns det däremot minsta lilla hopp inom dig om att han, som följd av din varma gest, blir mer intresserad av dig tycker jag att du ska avstå. Då är handlingen baserad på en känsla av brist (på hans uppmärksamhet) och kan omöjligt medföra något annat än besvikelse i längden.