Nu när jag bott i Stockholm rätt länge har jag visserligen lärt mig använda ”vore” istället för ”skulle” men jag är fortfarande tvungen att gallra bort diverse andra finlandismer som smyger sig in i mina texter. För jag vet av erfarenhet att befolkningen på denna sida av ”pölen” inte riktigt hänger med om man är för originell i sitt språkbruk.

Men ni som inte bott i Finland har faktiskt gått miste om en massa roliga uttryck! Snäll som jag är har jag nu listat några i lämplig kontext, for your entertainment. Och ni kan ju återvända till detta inlägg varje gång jag skriver något obegripligt… ;-)

”Igår brände jag propparna och började städa” – Jag tappade tålamodet, remember?
”Sist och slutligen har du rätt…” – I slutändan är det smartare att låta dig ”vinna” än att lyssna på ditt tjafs.
”Jag satt och grinade åt honom så tårarna strittade” – Jag asgarvade, och gråta kan man ju göra för att något är roligt också.
”Jag slapp in till läkaren nästan genast” – Trots att det är långa köer även på finska akutmottagningar, fick jag komma in till läkaren innan jag dog, hurra!
”Med den här takten står vi bara och stampar på stället” – Vi kommer ingen vart om vi bara sitter i möte. ;-)
”Vilken söt hund, får man paja den?” – Nej, jag plågar inte djur – jag vill ju bara klappa den!
”Löskarkki är som vatten – böjs inte i pluralis.” – …till skillnad från Karamellkungens plockgodisar.
”Jag äter gärna en Fazer Blå -chokladplatta.” – Men inget slår en Poulain 1848 -chokladkaka.
”Torbjörn kom knäppande med 120 i glaset…” – Torbjörn körde laglig hastighet på den finska motorvägen.
”Igår satt kyttinä vid Neste med tutkan, jag körde såklart överhastighet och hamnade o blåsa…” – Jag åkte fast i polisens fartkontroll precis vid bensinmacken och fick bevisa att jag körde som en galning trots att jag var helt nykter.
”Han snubblade på skyddsvägen och blev nästan överkörd av en rekka.” – Långtradare som inte bromsar in framför övergångställena i Sverige får böta några tusenlappar.
”Pappa kommer och söker dig” – Pappa hämtar dig (men om du gömmer dig, då får du GÅ hem istället, stupid…)
”Fast då kanske din kaveri kan komma efter dig istället?” – Ring polaren!
”Vad råddigt här är, kan du föra ut roskisen?” – Du som har stökat till kan lika bra gå ut med soporna.
”Sätt fast dörren, det drar!” – …Men kom ihåg att finska ytterdörrar är utrustade med glidlås från Abloy och går i lås utan att man behöver vrida om nyckeln.
”Sluta marra, annars får du inga julklappar av julgubben!” – Nej, men Viggo då… Mamma blir sååå ledsen när du håller på så här. Ja, men vi köper väl den här glassen då…
”I lågstadiet går vi årskus 1-6 och i högstadiet 7-9″ – Vad det heter i Sverige har jag fortfarande ingen koll på…
”Jag lämnade kännykkän hemma eftersom akkun var tom” – Min Nokia ligger kvar hemma eftersom batteriet är oladdat.
”Känn, batteriet är helt kallt” – Vår hyresvärd är en snåljåp, vilket märks på värmeelementet.
”Det tar sjukt att lyssna på hög musik i krapulan” – Ja, egentligen gör det mesta ont om man har baksmälla.
”Det var ännu någo jag sku säga…” – Det finns ytterligare detaljer jag önskar förtälja men begränsas av min undermåliga vokabulär.

Visst är svenskan ett roligt språk? :-)

Ja, här kommer den äntligen, en liten stadsöversikt på beställning av Konrad. Som ni vet är jag född i St Petersburg och flera av mina släktingar, bl. a. mormor bor fortfarande där. Ni ska därför få en mer ”casual” rundtur nästa gång jag åker dit, men nu håller vi oss till officiella sevärdheter.

St Petersburg grundades av tsar Peter I som ville uppföra något i stil med Amsterdam och Venedig. Ryssarna gillar ju att göra kopior, men de är så duktiga att dessa ofta blir bättre än originalet. Vilket är precis vad som hände med detta projekt. Klicka på bilderna för att se detaljerna bättre.

St Petersburg blev så lyckad att den räknas till världens vackraste städer. Hemligheten bakom dess skönhet är att den planlagdes av arkitekter och byggdes upp på en gång. Som följd blev helheten harmonisk och alla elementen står i perfekt proportion till varandra.

Att mina lekplatser finns med på UNESCOs världsarvslista var förstås inget jag tänkte på som barn. Det kändes helt naturligt att klättra på sfinxer från Egypten, beundra tavlor av da Vinci och mata duvor bland romerska statyer. Det var inte förrän långt senare som jag insåg hur cool barndom jag egentligen hade. :-)

Här nedan flistar jag några av mina favoriter och kommenterar dem:

1. De vita nätterna då klaffbroarna öppnar sig

St Petersburg består av 42 öar och har fler broar än någon annan stad i världen. Min favoritsysselsättning är att ”ходить на мосты”, dvs. vara ute på natten och se några av stadens 27 största broar öppnas för att släppa förbi stora fartyg på väg från och till Finska viken.

Broarna öppnas turvis och först ute är Dvortsovyj most, strax före två på natten. Utsikten mot Petropavlovka (Peter-Paulfästningen) mellan brohalvorna avbildas ofta som symbol för St Petersburg och jag blir tårögd varje gång jag ser den. Däremot är de andra broarna finare utsmyckade än denna.

Uttrycket ”белые ночи”, de ”vita nätterna”, syftar förstås på perioden 21 maj – 20 juli då solen knappt går ner. Då är det nästan lika mycket folk ute på nätterna som på dagarna, speciellt på strandpromenader och kajer. Människor umgås på uteserveringar, åker båt på floden och kanalerna och beundrar broarna.

St Petersburgs strandpromenader kantas av oräkneliga statyer. Mina favoriter är dessa 3 500 år gamla egyptiska sfinxer som tidigare vaktade ingången till Amenhotep III:s grav i Tebe. De är placerade för högt och därför klättrade jag som barn på ett par andra, i andra ändan av stan. Dessa finns inte längre kvar på sin plats utan vaktar istället en privat officebyggnad. Ah, ljuva kapitalismen.

2. Baletten på Mariinskij teatern

Att se sagor i balettform är snäppet bättre än på tv. Mariinskij teatern är världsledande på opera (gillade jag inte som barn) och balett. Här dansar man med knivskarp precision till tonerna av Tjajkovskij och Chopin. Mina favoriter är Törnrosa, Sylfiden och Svansjön, speciellt andra akten då de små svanarna dansar. Här ser ni ett par scener från Svansjön:

Rollen Odette/Odile i Svansjön anses vara den mest krävande för en ballerina. Ta en titt på det här så förstår ni varför:

Ni som såg på Sex and the City minns säkert Aleksandr Petrovsky, Carries sista älskare innan hon gifte sig med Mr Big. Han spelades av ingen mindre än Michail Barysjnikov som var en stor stjärna på Kirovteatern (dåvarande namnet på Mariinskij) under 60-talet innan han hoppade av till väst.

Jag har också dansat balett… i några dagar, innan mina importerade Adidas -shorts började sticka i ögonen på läraren och jag bestämde mig för att sluta.

3. Eremitaget och alla djuren

Museum är egentligen ganska tråkiga men Eremitaget är undantaget som bekräftar regeln. Världens kanske främsta konstmuseum består av sju byggnader, bl. a. av Vinterpalatset som tidigare var tsarernas vinterresidens och som byggdes ut i takt med att konstsamlingen växte.

I Eremitaget måste man välja väg. Det är omöjligt att ”se Eremitaget” för om man så bara ägnade varje föremål en minut skulle det ändå ta elva år att gå igenom museets alla 650 salar. Jag gillar mumierna, Fabergé -äggen, de fina grekisk-romerska statyerna och allt som handlar om mytologi.

Och så är jag helt fascinerad av alla de fina färgkombinationerna i inredningen. Hmm… bossen för Eremitaget är faktiskt släkt med oss, borde kanske utnyttjas nästa gång jag ska inreda hemma och vill ha något fint på väggarna… ;-)

Om ni är lika imponerade, tänk på följande: fota inte med blixt, den skadar konstverken. Dessutom sitter det en pensionär på vakt i varje sal och de är inte så snälla som de ser ut!

Förutom konst finns det en annan fin sevärdhet i Eremitaget, nämligen ”Eremitage-katterna”. Ja, det bor faktiskt ett hundratal katter där och man firar tom. ”marskatternas dag” den 28:e mars. Kan ni gissa varför de är så viktiga?

Exteriören konkurrerar med innehållet. Palatstorget är t. ex. två gånger större än Röda Torget i Moskva och Alexander -kolonnen som står i mitten är världens största fristående monument. Den är tillägnad tsar Alexander I för segern mot Napoleon.

Bli inte förvånade om ni möter elefanter, björnar och apor utanför Eremitaget – de jobbar. Zoon samlar in pengar till förmån för djuren och då gäller det ju att synas. Senast jag var där kramade jag en bedårande björnunge och förstår nu vad en riktig ”björnkram” betyder.

4. Sommarträdgården – en skönhet alla tider på året

Det här är en helt vanlig park… på 12 hektar och med 89 st romerska statyer utplacerade överallt. Och utsökta järngrindar som skulle hålla pöbeln ute innan kommunisterna vände upp och ner på allt. Men självklart finns det duvor att mata här också. :-) Varsågoda, en liten videoöversikt.

När jag var liten hade jag dille på mytologi och grekiska & romerska gudar. Med hjälp av statyerna i Sommarträdgården lärde jag mig namnet på varenda en. Och en massa sagor om dem också.

Min favoritstaty är den som föreställer Amor och Psyke. Kort sammandrag av deras historia: Venus, som var avundsjuk på Psykes skönhet, beordrade sin son Amor att bestraffa henne. En idé dömd att misslyckas…

Amor blir såklart förälskad istället och för att hålla sin identitet hemlig ber han Psyke att endast träffas i mörker (intrigerna är i stil med Glamour, märker ni?). När han somnat blir Psyke nyfiken och tänder en oljelampa. Hon rycker till av Amors skönhet och han vaknar… Efter många om och men får sagan ändå ett lyckligt slut. För så går det när kärlek och passion möts. :-)

Just nu pågår en upprustning av Sommarträdgården. Bli därför inte förvånade om vissa statyer är ersatta av replikor i plast. Om ni märker det, vill säga. Som sagt, ryska kopior brukar vara bra. ;-)

5. Nevskij Prospekt – hjärtat av staden som aldrig sover

Maffigt breda Nevskij är 4,5 km lång och stadens huvudgata. När den grundades var det ont om byggnadsmaterial i St Petersburg så alla besökare var tvungna att medföra en sten som passersedel. Det saknades också arbetskraft och därför kan man säga att svenskarna var med och byggde Nevskij. Inte frivilligt så klart, men ni vet… det fanns ju krigsfångar.

Störst, bäst och vackrast på denna gata är den storslagna Kazankatedralen. Som ni säkert redan gissat har man här hämtat inspiration från Peterskyrkan i Rom. Något som däremot överraskar är att den bl. a. inrymmer ett museum om ateismens historia och en tortyrkammare.

Som vanligt är arkitekturen magnifik, men på Nevskij är det även shopping som gäller. Lägg namnen Gostinyj Dvor, Passage och DLT på minnet.

Förutom att vara stadens äldsta och största shoppingcenter är Gostinyj Dvor även ett av världens första varuhus. Det håller öppet mellan 10-22 och består av ett hundratal butiker. Observera att märkeskläder inte är billigare i Ryssland. Eftersom kostnaden för boendet är lågt har även medelklassen mer pengar att spendera på lyxartiklar.

Har man sett ett shoppingcentrer har man ju egentligen sett dem alla. Passagen, mittemot, påminner t. ex. lite om Gallerian här i Stockholm. Och på en tvärgata finns varuhuset DLT – en lite mindre och rundare version av NK. :-)

Lite längre fram på gatan ligger Dom Knigi, ”Bokens hus”, en jättestor bokhandel. Engelsk skönlitteratur hittar ni på andra våningen (alltså ”plan ett” enligt svenskt tankesätt.) Engelskspråkiga böcker om St Petersburg finns på bottenplan.

När jag var liten jobbade mammas väninna där och jag älskade att följa med och hälsa på henne. Främst för att de hade katter boende i varje bokavdelning. Vilken underbar kombination! Katterna finns än i dag överallt i St Petersburg. I butiker, kontor och museer. Orsak? De håller råttorna borta!

Nevskij är inget för den som trivs i en liten stuga vid havet. Var beredda på äkta storstadskänsla med vild trafik, stressade människor och tiggande barn som tömmer fickorna på er vid första tillfället som ges. Ska ni korsa gatan, använd de underjordiska övergångsställena (och köp ryska Cosmo i stånden där.)

6. Metron, alltså tunnelbanan

Min barndom bestod av jättemycket metro. Vår lägenhet (där mormor bor nu) ligger två stationer ifrån huvudgatan Nevskij Prospekt, men om ni hävdar att man ”mår bra av lite vardagsmotion” och borde promenera dit, tänk på att det är lite längre mellan stationerna i St Petersburg än mellan Slussen och Medis. Vad sägs om två-tre kilometer mellan varje? Det skulle ta en stund.

Stockholms påstående om att dess tunnelbana är ”världens längsta konstutställning” är tidernas överdrift. Det finns ju inget som kan kallas konst i den. (Ha ha, pappa undrade vem som hade vandaliserat väggarna förra gången han hälsade på och vi stod och väntade på Östermalmstorg.)

I St Petersburgs tunnelbana ser de flesta stationer ut som riktiga museer. Tycke och smak är förstås olika, men enligt mig är detta konst.

Mest gillar jag linje 1 som till stor del består av stationer dekorerade i traditionell stil med marmorpelare och ljuskronor. Dessa är helt klart en av stadens sevärdheter.

St Petersburgs metro är ett av de djupaste tunnelbanesystemen i världen, eftersom tågen går under floden Neva. Rulltrapporna är så långa att man inte ser andra ändan när man kliver på – vilket min faster, som har höjdskräck, inte tyckte att var ”någon höjdare”… ;-) Men nu vet ni varför St Petersburgare är så slanka, de springer i trappor varje dag.

7. Peterhof – tsarernas ”dacha”

Vid Finska viken, 30 km väster om St Petersburg, ligger tsarernas forna sommarresidens, även kallad rysk Versailles. Peterhofs främsta attraktion är den över hundra hektar stora fontänparken som sägs vara världens största av sitt slag.

I andra ändan av kaskaden hittar vi huvudpalatset, det största, men inte enda, slottet på stället. Det finns nämligen omkring 30 paviljonger, lusthus och kyrkor här. T. ex. det fina Östra kapellet.

Det jag gillar mest är ändå kaskaderna. Såna ser man minsann inte överallt. Två av mina favoriter är Schackberget med de vattensputande drakarna och Guldberget som ni ser här nedan. Visst är det fina?

Och så har vi fontänerna. Det finns hur många som helst, allt från seriösa och stilrena till mer humoristiska, tänkta att blöta ner intet ont anande hovdamer som råkat gå för nära. Peter I gillade att skoja, you know.

Ni som känner mig väl vet att jag än i denna dag är barnsligt förtjust i fontäner. Torbjörn försöker hålla koll på mig så att jag inte smyger ner i den som finns i Lovisa -parken (poliserna lär ogilla sånt beteende) och här i Stockholm hänger jag ofta på Karlaplan. Gissa varför…

I dessa ekotider blir ni kanske lite oroliga över den mängd energi som krävs för att cirkulera allt detta vatten. No worries, Peterhofs största teknologiska bedrift är att alla fontäner funkar utan pump! Anläggningen är byggd på en sluttning och vattnet, som kommer från naturkällor, samlas upp i reservoarer på krönet. Därefter sköter gravitationskraften resten och skapar det tryck som krävs för att fontänerna ska fungera.

Får ni också lust att dra av kläderna och plumsa i? Peterhof är ett riktigt fontänparadis. Och vill man se ännu mer vatten kan man beundra Finska viken från tjusiga altaner.

Som ni märker finns det hur mycket som helst att se här. Men jag visar bara en sak till innan det är dags att fortsätta – min favoritvy, en sagolikt vacker vall med formklippta träd:

Den ser ännu bättre ut på håll. Denna utsikt är precis som tagen ur en saga. Tänk att bo så här, jag skulle helt klart trivas med att vara hovdam!

8. Nya sevärdheter

Eftersom staden ständigt utvecklas finns det mycket jag inte hunnit se. T. ex. läser jag nu att man har uppfört Rysslands största flytande fontän på floden Neva utanför Strelka. Ser väldigt fint ut, eller hur?

Skulle också vara intressant att titta närmare på alla häpnadsväckande sandskulpturer som skapas på stranden vid Peter Paulfästningen under den internationella festivalen varje år.

Ja, underhållningen tar aldrig slut i St Petersburg. För att avrunda visar jag er stadens egen reklam som hävdar att det inte finns några björnar där. Yeah, right! ;-)

Hoppas att vi hinner besöka mormor i maj, som planerat. Började sakna min gamla ”playground” mer och mer medan jag sammanställde detta inlägg.

Passerade skyltfönstret ni ser på bilden och kom att tänka på hur ofta de ryska dockorna här i väst kallas något helt annat än det de egentligen heter.

Nu ska vi ta en titt på några ryska ord som ofta förväxlas med varandra. Häng med så kan ni briljera lite nästa gång någon säger fel.

• матрёшка (matrjoshka): en delbar docka som innehåller mindre dockor. Betoning på andra stavelsen.
• бабушка (babushka): mormor / farmor / gammal gumma. Betoning på första stavelsen.
• матушка (matushka): föråldrad diminutivform av mor, alltså ”lilla mor”. Så här kallades ofta frun i huset för i tiden. Betoning på första stavelsen.

Även följande två uttryck blandas ofta ihop:

• За здоровье! (Za zdarovje!): betyder ”för hälsan” och sägs när man skålar.
• На здоровье! (Na zdarovje!): betyder också ”för hälsan” (i betydelse att man lägger till på hälsokontot) och sägs när man serverar mat eller efter att någon tackat för maten.

Och när vi nu är inne på ämnet kan jag passa på att kommentera ett par andra saker också:

Столичная (Stolichnaja): betyder ”huvudstads-”, alltså huvudstads(vodka). Ryska språket är mycket flexibelt och förlitar sig ofta på god slutledningsförmåga. Därför kan t. ex. adjektiv vara fristående.

Här är Stolichnajas nya reklam – med Hugh Hefner. Han är fortfarande alive and kickin’, nu i hela två versioner av sig själv: Hefner magnaten och Hefner magneten.

Och så har vi валенки (valenki) som betyder filtstövlar. Ni anar inte hur högt jag gapskrattade när de plötsligt dök upp i alla modetidningar. Orsak:

Ha ha, min mormorsmor och de övriga gamlingarna skulle ha tappat veden de kånkade in från friggebodan om de hade vetat att de bar en förmögenhet på fötterna. Ok, jag erkänner att Zdar -modellerna ser lite mer designer ut än de som fanns i Sovjet på 80-talet. Men jag investerar ändå mina 3000 spänn i något med klackar.

Länkar avslutningsvis till en text som bara rysktalande människor blir roade av – t. ex. mina föräldrar som brukar surfa in hit varje dag. Вот, поржите. ;-)

Vilken härlig getaway det här blev! Jag är tillbaka och mår bättre än någonsin. :-D Vet inte riktigt var jag ska börja men ”från början” är väl ett lika bra ställe som något annat…

Well, som ni minns resulterade förra torsdagens mingel i att jag träffade Mr D. (med risk för att låta som en chic lit -roman). Han bor egentligen i London men besöker Skandinavien ganska ofta pga. businessen. Eftersom vi hade så kul här i Stockholm hörde han av sig igen och föreslog att vi skulle fira denna veckas torsdag i Oslo. Ett infall helt i min stil. :-)

Efter att ha tillbringat över två timmar på Preston (blev tvungen att sätta fart på föningen för att inte missa flyget) drog jag alltså iväg till Arlanda och hann slänga i mig en mycket sen frukost…

… och ta en snabbtitt i taxfreen…

… innan det var dags att boarda detta vackra plan:

Måste skjuta in ett par parenteser här. Nummer ett: blev så mätt och var så sen att jag inte hann testa Starbucks som nuförtiden finns i terminal 5. Har lovat mig själv att göra det nästa gång jag flyger och tänker då komma en hel timme tidigare än nödvändigt bara för att intensivtesta deras latteskum.

Det andra jag vill rapportera är… Oh my god, kan knappt andas av lycka. Minns ni hur panikslagen jag blev när jag upptäckte att mina favvokrämer inte längre säljs i Helsingfors? Not a problem anymore. Kenzoki finns nu på Arlanda!!!

Men låt oss fortsätta. Flygturen över till Norge tog bara 45 minuter och jag fick världens bästa mottagande redan i terminalen. Åkte in till centrum och checkade in på ett ställe som kändes allt annat än obekant trots att jag aldrig har besökt det tidigare:

Oslos Grand är mindre än sin svenska motsvarighet men det hindrar inte dem från att hålla stilen:

Korridorerna var lika underbara – men gav flashbacks från resor med Silja och Viking. Då syftar jag förstås på labyrintsystemet som fick mitt arma lokalsinne att gå på övervarv varje gång jag skulle förflytta mig.

Efter att jag hade dreglat klart över inredningen i mitt rum och fräschat upp mig efter flygturen blev vi framkörda till kvällsmaten.

Det här diskreta haket är inget mindre än Norges bästa sushirestaurang och den försåg oss med så många godbitar att vi knappt orkade gå efteråt.

Så fort vi blivit placerade vid det runda bordet med kockarna i mitten och servitörerna bakom ryggen försjönk jag i någon slags sushi -trance för jag klarade plötsligt av att SAMTIDIGT hålla låda och manövrera runt allt från friterade grönsaker till rå lax med mina pinnar – utan några som helst problem! All min övning på Sushi Yama tycks ha lagrat sig någonstans i reptilhjärnan och blivit aktiverad nu när det verkligen gällde.

Efter att ha smakat på hela menyn (kändes det som) tog vi en runda på stan och spanade in ett par andra ställen innan vi konstaterade att Grand Café var mest lämpligt att parkera på. Jag höll mig huvudsakligen till jasminte men hällde självklart ner lite skumpa också – lovade Casia att dricka ett glas för henne och jag håller alltid det jag lovar. :-)

Som ni förstår pratade jag engelska under hela den här tiden och blev igen uppmärksam på något som jag har märkt flera gånger tidigare: allt annat än ens modersmål gör en trött i käkarna. Min teori är att alla ovanliga ljud man formar anstränger muskler som inte annars används… Men om någon har alternativa förklaringar är jag idel öra. Kan eventuellt vara det intensiva sushituggandet som är den egentliga boven. ;-)

Anyway, när jag till slut landade i mitt rum fanns där något synnerligen trevligt. Något som bara väntade på att få krypa ner i sängen med mig:

Vågar inte tänka på konsekvenserna den här asken kan orsaka i mitt fejs och runt midjan. Kompenserade därför med en riktig LCHF -frukost så fort jag vaknade nästa morgon. Grands buffé är perfekt för såna som jag, kolla vilken smaskig proteinfrukost man kan mixa ihop:

Eftersom det var för mörkt för att fota stan kvällen innan skyndade jag mig ut för att knäppa några bilder nu på morgonen istället. Resultatet:

Det jag gillade mest var så klart att det fanns så mycket vatten överallt. En stad utan fontäner är som en öken utan sand.

Som ni ser är stan hur charmig som helst. Men Stockholm är ändå favoriten och därför blir jag alltid lika glad när jag ser skyltar av det här slaget:

Hade tio minuter på mig innan boardingen drog igång så jag nöjde mig med att fota några bilder:

Summan av kardemumman: även denna veckas torsdagsfirande blev en succé. Life is good – och blir bättre hela tiden. :-)

Ser fram emot en riktigt nördig vardag nu, bara för kontrastens skull.

Svar: Vad kul att du är på väg dit! Jag har inte besökt St Petersburg på alldeles för länge så jag har tyvärr ingen koll på läget – men jag vågar gissa att den bästa shoppingen fortfarande finns på huvudgatan Nevskij Prospekt. Där hittar du bl. a. varuhusen Passage, Gostinyj Dvor, Nevskij Center (finska Stockmann i rysk version) och DLT (på en tvärgata).

Eftersom du när som helst kan shoppa Zara och Chanel i Sverige är du säkert mer intresserad av typiskt inhemska varor. Mitt bästa råd är att du följer med dina släktingar till deras lokalbutiker. Där dyker det säkert upp något utöver det vanliga.

Äter gör du hemma hos släktingarna (du kommer garanterat att bli bjuden!) eller i de otaliga restaurangerna du hittar ute på stan. Är du osäker, håll dig till de västerländska kedjorna.

De vackraste tunnelbanestationerna finns längs Linje 1 (röda linjen). Jag gillar bl. a. dessa: Пушкинская, Автово, Площадь Восстания och Кировский Завод.

Var inte orolig för rulltrapporna. Räkna lamporna mellan dem, andas in metroluften och lyssna på non-stop informationen (ha ha…) som rullar i högtalarna. Känn storstadspulsen pumpa runt i kroppen och njuuut! (NU fick jag ”hem”längtan!!!) :-)

Här finns alla linjers stationer fotade så du kan ta en förhandstitt. Här ser du en linjekarta och här är en kul karta över stadens centrum.

St Petersburg kommer inte att göra dig besviken. Inte om du uppskattar hänförande arkitektur så långt ögat kan nå, broar och kanaler i överflöd och drastiska kontraster mellan lyx och förfall. För att illustrera det sistnämnda…

Som du ser finns det vissa skillnader i levnadsstandarden – vilket enligt min åsikt bara bidrar till stadens charm.

Rent allmänt kan jag säga att du ska utforska allt som ser kul ut – staden är ofarlig för turister – men se upp för trafiken! Körkort går att köpa och har man svept en vodka innan man sätter sig i bilen så går böterna också att förhandla bort. Gå inte mot rött, använd de underjordiska övergångarna där de finns och var uppmärksam i största allmänhet.

Kom också ihåg att ryssarna är mer direkta än du kanske är van vid. Den svenska ”nu ska vi väga alla fördelar och nackdelar mot varandra innan vi bestämmer oss” -vanan uppfattas som velighet och den skandinaviska ”vi är alla lika mycket värda” -attityden ses som en naiv svaghet.

Stannar du upp för att tycka synd om zienarbarnen vid tunnelbanan kommer du att vara en plånbok fattigare. Och har du svårt att säga exakt vad du är beredd att betala för taxiresan kommer chauffören att debitera sin månadslön och glömma att lasta av den sista av dina väskor.

Ta seden dit du kommer och förvandla dig till en riktig Russian babe. Grundprincipen lyder så här:

Hoppas att resan blir fantastisk och att du blir lika kär i den här sagolika staden som jag är. Счастливого пути! :-)

PS. Ni som vill se mer av St Petersburgs vackra vyer: här finns jättefina foton i utmärkt kvalitet.

Åh, jag vet knappt var jag ska börja… Kanske bäst att placera ut sig på kartan först så här kommer lite bakgrund:

Som ni säkert vet är Paris uppdelat i numrerade arrondissements och jag bosatte mig utan att tveka i det 8:e, dvs. Champs-Élysées. Och, för att göra upplevelsen ännu trevligare, i den gyllene triangeln (triangle d’or) som området mellan gatorna Avenue George V, Avenue Montaigne and Champs-Élysées, kallas. Hela Paris är vackert, men de delar som är blingade med världens exklusivaste boutiquer är ju vackrare än andra. ;-)

Det första jag gjorde efter att ha lämnat av väskan på hotellet var att möta upp Solli. Som ni säkert minns flyttade hon till Paris från Stockholm, något jag bl. a. har berättat om här. Vi styrde genast stegen mot metron…

… och kom upp till ytan på den charmiga Boulevard Saint-Germain. Här kan man bl. a. hitta det världsberömda Café de Flore vars bord agerat underlag när Hemingway brainstormade på servetter och Trotskij planerade oktoberrevolutionen. Stolarna har blivit värmda av både Brigitte Bardot och Catherine Deneuve och cafét hemsöks även i denna dag av både inhemska och utländska berömdheter.

Min och Sollis diskussion låg antagligen inte på samma intellektuella nivå som de mellan Jean-Paul Sartre och Simone de Beauvoir men var garanterat minst lika intressant. Som ni vet avslöjar bloggare inte allt som händer i deras liv i sina bloggar och därför finns det en hel del godbitar att ta del av när man väl träffas. Bonne chance med du-vet-vad, Solli! Hoppas att köket är till belåtenhet. ;-)

Jag var vrålhungrig efter flygresan och vi beställde därför in varsin quiche du jour et salad.

Här sitter jag och försöker behärska mig för att inte kasta mig över maten som den barbar fransmännen tror att man är om man inte är en av dem. ;-)

Servitörerna på Café de Flore kan bäst beskrivas som likgiltiga (ej att förväxla med oartiga), något som är helt normalt i Paris och faktiskt börjar kännas rätt charmigt så fort man släpper den skandinaviska ”vifta på svansen & slicka mig i ansiktet” -modellen ur tankarna.

En fördel med deras attityd är att man, helt ostört, kan sitta kvar så länge man behagar vilket är perfekt med tanke på att stället är varje kändisspanares dröm. Exakt en halvtimme efter att Solli hade berättat att stjärnan i den nya Woody Allen -filmen, Owen Wilson, var i stan dök killen upp på en cykel på gatan utanför cafét.

När vi ätit klart promenerade vi runt lite i området. Ni som följt Sollis blogg vet säkert att Saint-Germain är ”hennes” stadsdel i Paris och här ser ni den Ladurée hon jobbade på precis efter att ha flyttat hit:

Och det här är GROM som säljer Sollis favoritglass:

Det jag gillar mest med Paris är att gränsen mellan inne och ute är utsuddad. Caféerna och restaurangerna spiller ut på gatan och det känns aldrig instängt någonstans.

Och tvärtom, gatorna känns nästan inte som gator utan som taklösa vardagsrum. Blommor och träd finns i överflöd och varenda butik är formgiven på ett sätt som passar in i helheten.

För att komma tillbaka till mina hemtrakter korsade vi en av de många broarna över Seine, Pont des Arts.

Väl framme på norra sidan av Seine promenerade vi genom Louvrens massiva innergård, Cour Carrée.

När man viker av västerut kommer man ut på Cour Napoléon:

Om jag ska vara ärlig så trodde jag inte att jag skulle gilla pyramiderna så mycket som jag gör. Att mixa modern och klassisk konst har sina risker men jag tycker faktiskt inte att de här glastrianglarna gör någon skada.

Jag och Solli skildes åt vid Place du Carrousel och sen traskade jag vidare västerut genom den jättelika Jardin des Tuileries. Statyerna är beyond lovely och jag ser verkligen fram emot den dagen jag har tid att ta en närmare titt på dem.

Finns en massa mer att berätta så fortsättning följer. I nästa inlägg ska jag visa er hur jag hade det på Rive Droite, alltså norra sidan av Seine.