Svar: Både Abraham-Hicks och The Secret menar samma sak. Man kan äta vad man vill och ändå vara smal – förutsatt att man inte har några som helst negativa övertygelser gällande kost och vikt. Man har alltså aldrig hört talas om kalorier eller fetma, och att det tillståndet skulle ha samband med mat. Eller så är man ännu starkare övertygad om att man själv är smal, oberoende av något. Vilda djur är utmärkta exempel på allt det här.

Men låt oss återgå till homo sapiens. Som du säkert har märkt reagerar människor väldigt olika på samma slags mat och samma matmängder. Kompisen klarar kanske av att äta godis jätteofta och ändå vara fotomodellsmal medan man själv bara behöver lukta på en Snickers för att spräcka jeansen. Läkarna pratar om ämnesomsättning men vad är det egentligen som styr denna mystiska process? Du kan säkert gissa…

Nu kommer vi till det viktigaste:

För att innebörden av budskapet ska bli korrekt bör ”man kan äta vad man vill” kompletteras med ”…i ett tillstånd av harmoni med sig själv”. När man mår bra mentalt är man också ett med sin kropp, vilket innebär att impulserna man får ligger i linje med vad ens celler ber om i sin ständiga strävan till att uppehålla perfekt balans. Man dras automatiskt till sån slags mat, och såna matmängder, som gynnar ens organism och ens önskeutseende. Hur mycket man rör på sig följer samma princip.

När du anser dig vara en smal person och mår bra känner du inget obehag i relation till mat. Den utgör inget hot mot dig och du förbjuder dig inte att äta något du vill ha. Men du har inte heller lust att äta allt det där extra som man öser i sig när man ”äntligen får” eller ”skiter i allt”.

När jag själv skulle gå ner i vikt hade jag två val. Jag kunde vända upp och ner på allt jag sen barnsben fått lära mig om hur min kropp fungerar – alltså sluta tro att socker är skadligt och börja tro att jag kan äta en elefant utan att bli rundare om midjan… ELLER hitta en attityd som hjälper mig uppnå det jag vill utan att hindras av ovannämnda övertygelser. Snacka om enkelt val! :-)

Så fort jag harmoniserade med tanken om att vara en smal människa fick jag impulser som hjälpte mig bli det på enklast möjliga sätt: i mitt fall genom att hitta LCHF (som tilltalade min logik och därmed gav mig tron på garanterade resultat) och upptäcka att jag njuter av promenader runt stan. Vad någon annan person skulle komma på i samma situation beror på vad som är ”minsta motståndets väg” för henne. Och det är exakt därför det inte går att slå fast en enda metod som ger samma resultat för alla. Infon om enklaste vägen till sina mål kommer inifrån.

Jag avslutar med en liten bonusfråga som rent logiskt borde dyka upp i samband med mitt svar:

Om det verkligen är varje människas tankar gällande maten som avgör vad som händer med henne, kan jag alltså smyga ner råttgift i någons soppa utan att den personen blir sjuk när hon äter den? För hon vet ju inte om att hon har ätit gift och är därmed inte orolig.

Svar: Att du med ditt råttgift och just denna person (av en massa andra du kunde ha valt) befinner er i denna situation tillsammans är inte en tillfällighet. Era frekvenser matchar och maten personen blir (eller kanske inte blir, tänk på Rasputin…) förgiftad av är endast rekvisita i en manifestering som återspeglar essensen i era respektive tankebanor. I det här fallet tankebanor som garanterat orsakat intensivt negativa känslor under en längre tid.

När man befinner sig i harmoni med sig själv har man inte tillgång till impulser som resulterar i att man äter / kommer i kontakt med något som skadar en. Man har inte heller tillgång till impulsen att skada någon annan.

Obs! Även fetma kan vara en manifestering av något helt annat än inre motstånd till just fetma. Men en sak är säker:

Känslan man känner när man betraktar manifesteringen matchar alltid känslan av det inre tillstånd som orsakade det.

En oönskad viktökning kan representera väldigt olika inre tillstånd hos olika människor. Den kan t. ex. återspegla att man känner sig oattraktiv, att man känner sig oälskad, att man saknar kontroll över tillvaron, att man gör uppror mot något, att man känner sig överväldigad, att man kört fast, osv. Att försöka manipulera manifesteringen är helt lönlöst, den ändrar inte sig förrän man åtgärdat dess källa.

Hej! Jag är sockermissbrukare! Jag är verkligen vad jag äter, och jag hatar det!!! Lever på kakor och mjölk i stort sätt. Har iaf gjort det nu senaste månaderna. Har helt och håller kommit in i sockerträsket och har svårt att ta mig ur =( Äter fel och blir bara fetare och fetare.

Jag är en tjej på 27 år som jojo-bantat senaste 5 åren vilket resulterat till minst 20 kg upp! Jag har varit överviktig sedan jag gick ut gymnasiet för 10 år sedan. Efter gymnasiet började jag äta massa skräp och rörde mig inget alls. Gick upp ca 20 kg på ett år. Väger idag ca 95 kg till min längd på 164cm. Helt sjukt! Ett midjemått på 120cm. Jag kräks!

Jag vet inte vad jag ska göra. Testat diet efter diet. Klarar av att följa dom i ca 2 veckor sedan lägger jag av och börjar äta som vanligt igen. Kan smälla i mig en kakburk om dagen utan problem. Är aningens sockerberoende kan man säga. Hua =(

Jag äter när jag inte har något annat att göra. Jag äter och tänker att jag kan lika gärna äta för jag kommer förbli fet resten av livet. Jag äter mig till döds. Jag vill inget hellre än att bryta mina gamla skitvanor och ändra livsstil. Men jag klarar det inte ensam. Jag har försökt såå många ggr.

*Jag vill skaffa barn och kunna orka leka med dom. Nu flåsar jag av minsta lilla.
*Drar mig för att gå ut bland folk.
*Jag är fånge i min egen kropp =(
*Tackar nej till roliga fester mm bra för att jag är fet. Vill inte att nån ska se mig.
*Sitter hemma och äter mer och mer istället.
*Min kropp hindrar mig från att göra så mycket roligt i livet.

Vill inte att det ska vara så! =( Det är helt sjukt. HJÄLP! Vill gärna överleva min 30-årsdag.

Svar: För några år sen vägde jag runt 80 kg (är 165 cm lång) och hade aldrig gått ner ett endaste ett kg i hela mitt liv (en sån idé kändes nästan som något övernaturligt). Jag hatade sport, älskade godis och kände mig lika ”felplacerad” i min dåvarande kropp som du gör i din nu. Jag kände mig som ett uppsvullet vattenlik och fick ångest varje gång jag skulle shoppa kläder. Inga dieter funkade, av precis samma orsak som du anger.

Till slut kom jag till en vändpunkt då jag bestämde mig för att jag vägrar acceptera några ursäkter längre. Jag var ju en smal människa innerst inne och inget annat kunde någonsin komma på fråga, hur ”sant” det än var. Läs det här inlägget (i mitten av punkt 2) så får du veta vilken insikt som hjälpte mig vidare. Läs även detta.

INSPIRATION är lösningen du söker. Inspiration dyker upp när man börjar identifierar sig med den person man utvecklats till att bli, inte den person man var (den som spegeln fortfarande visar). Du vet vad du identifierar dig med genom känslan dina tankar ger dig i varje given stund. Välj de som känns bra! Jämför dessa två:

• Man kan väga 90 kg och anse sig vara en fet person.
• Man kan väga 90 kg och anse sig vara en smal person.

Skillnaden mellan dessa attityder är skillnaden mellan vilka impulser man får. I det första fallet drar dessa iväg åt handlingar som resulterar i en fet(are) kropp, i det andra drar de iväg åt handlingar som resulterar i en smal kropp.

Så här ser en ”osynlig” attityd ut när den fastnar på bild:

Det som står mellan dig och den nya kroppen är din helhjärtade fokusering på ”jag är fet”. En smal människa tänker inte så och därför är du inte smal. Men man behöver inte vara smal för att KÄNNA sig smal, dvs. se det nuvarande tillståndet som tillfälligt och på inget sätt typiskt för en själv.

Om du kan motstå frestelsen att fortsätta hamra in ramsan ”jag är fet, jag är fet, jag är fet…” och istället tjuvstartar och börjar leva den glada, smala, RIKTIGA versionen av dig trots att vågen och spegeln ännu inte hunnit med, då händer något fantastiskt. När du älskar din kropp (och livet i allmänhet) på förhand så ser du hur den börjar ta form rent fysiskt! Det finns fler sanningar än ”vågen visar över 90 kg och midjan är 120 cm”, testa några av dessa:

• Jag har varit obalanserad i mitt humör och min kropp återspeglar denna obalans.
• Min kropp är lite svullen nu men den håller redan på att balansera tillbaka sig till det normala eftersom jag mår bättre, vilket kommer att påverka både kosten och mina aktiviteter under dagen.
• Jag vet att det här går bra därför att jag nu har förstått hur hela grejen funkar och den visade sig vara mycket enklare än jag trodde tidigare.
• Jag behöver inte vara arg och besviken på mig själv, jag behöver bara slappna av. Det har inte skett något fel, min kropp har bara gjort mig uppmärksam på hur viktigt det är att må bra mentalt. Jag kommer i fortsättning att prioritera det som känns skönt framför allt och alla andra.
• Jag kan inte se några drastiska förändringar på vågen men för övrigt är hela grejen redan klar. Jag älskar min vision, jag är på rätt spår!
• Herregud, jag är mitt inne i min dröm! Jag håller på att bli smal och det känns inte det minsta jobbigt, det känns som att komma hem. Jag kommer verkligen att älska min kropp när den är ”klar”.
• Faktum är att jag älskar den redan nu, och det är därför alla negativa tankar på den känns så vidriga. Jag VET att den är snygg och nu när jag har påmint mig själv om det kommer min kärlek att bli bekräftad. Det enda jag vill är att vara snäll mot den. Vi är ett team. :-)

När jag äntligen fattade att jag inte behövde tvinga min kropp att göra något, att jag bara behövde slappna av och låta den balansera tillbaka sig helt naturligt, sjönk min stressnivå och DÅ kunde jag känna inspiration och klara impulser som lockade till handlingar – utan att dessa handlingar kändes jobbiga. Jag fick plötsligt lust att dra ner på kolhydrater och därefter till att promenera, men jag kan inte ens i denna dag kalla dessa ”diet” och ”sport”. De var en spontan och vällustig reaktion på att jag tankefrossade i min nya identitet som smal och på min uppskattning över att jag inte behövde göra något, bara låta bli att sabotera min kropp medan den återgick till sitt normala tillstånd på naturlig väg. Jag höll mig på gott humör, var optimistisk inför framtiden och blev ivrigare ju fler framsteg jag märkte. Tom. de dagar vågen visade ”fel” var bra, därför att jag redan skördade frukterna av mitt nya liv i huvudet. Jag var redan smal.

Så fort jag lagt om min attityd gick jag ner 20 kg på några månader (!) och det kändes självklart (!!!).

Idag väger jag 58 kg och har gjort det i tre år (lägger på mig ett par kg under vintern, men de försvinner under våren). Jag älskar fortfarande sötsaker men jag älskar också min smala kropp och promenaderna runt stan. Balansen uppehålls automatiskt, jag lever ett liv där jag normalt sett inte äter snabba kolhydrater men där jag samtidigt aldrig skulle få för mig att tacka nej till såna om jag verkligen kände mig sugen.

Så fort man gör sig av med all rädsla, oro och tvivel på att man är smal börjar ens hjärna automatiskt motta impulser som hjälper en att uppehålla den bild av sig själv som man har. Jag skulle kunna vakna upp med 100 extra kg runt midjan i morgon och fortfarande identifiera mig med att vara en smal person, vilket skulle resultera i att allt överlopps fett skulle rinna av mig på rekordtid. Samma sak gäller dig!

Jag upprepar det viktiga för att det ska bli extra tydligt:

• Ingen handling du utför utifrån ett dåligt humör (depression, missmod, ilska…) ger resultat. Du har inte tillgång till några goda impulser, idéer eller energi då. Det enda som händer är att du gör mentalt motstånd till din egen verbala övertalning om att du borde göra något –> ond cirkel.
• Hitta KÄNSLAN av hopp och optimism FÖRST! När du känner den, öva den så att den känns mer naturlig än motsatsen. Strunta i det du ser i spegeln och på vågen (det är bara spåren efter din tidigare obalans, old news) och snabbspola till den du egentligen är och den person din kropp snart kommer att återspegla. Din första belöning kommer GENAST: du känner dig bättre. Vilket by the way är den egentliga orsaken till att du vill gå ner i vikt, eller något annat överhuvudtaget: känslan av tillfredsställelse. Lev nu i det här känsloläget och låt inspirationen dra dig till handling som resulterar i din läckra, nya kropp.

Passa på och njut av processen ordentligt, att se hur man påverkar fysiken med sina tankar är en jättecool upplevelse. Tro mig, du vill inte missa det här och bli smal över en natt. Färden är halva nöjet, man känner sig allsmäktig… vilket man är! :-)

Lycka till & have fun med den nya versionen av dig!

Svar: Nu rodnar jag. Tack! :-)

Det viktigaste jag vill få fram i samband med den här frågan är, ironiskt nog, att det inte lönar sig att stämpla sig som beroende. Så länge man gör det kan man ju inte vara motsatsen.

Orsaken till att jag själv kallar mig kolhydrataddict är att jag, hur konstigt det än låter, känner nöjet av att ha läget med vikten under kontroll och därför ser den här ”diagnosen” ur en väldigt optimistisk synvinkel. Jag associerar alltså inte mig själv med hopplösheten som begreppet beroende ofta förknippas med utan tvärtom, med möjligheten att ständigt bevisa för mig själv hur duktig jag är på att hålla vikten och äta nyttigt trots att det finns andra alternativ.

Min syn på snabba kolhydrater har under de senaste åren förändrats från ”livet utan er i stora mängder är inte värt att leva” till ”ni är fienden och jag vägrar röra er överhuvudtaget” till ”jag kan äta er i hur stora mängder som helst utan att något händer” till (det nuvarande) ”jag älskar er och vet att ni alltid finns i närheten – vi träffas så ofta min första prioritet, midjan, tillåter”.

Jag har tidigare fått liknande frågor som din (antar att du vill få bukt med snabba kolhydrater pga. vikten) men svaren har hamnat bland kommentarerna. Kopierar in ett par av dem här så att de syns bättre.

Att sluta notera s. k. obestridliga fakta kan vara rätt svårt på första försöket. Man vill ju så gärna förklara att det finns en god orsak till varför man är där man är och på så sätt skapa lite förståelse för situationen. T. ex. så här kan det låta:

Det går alldeles utmärkt att älta hur svårt livet varit hittills – men man går inte ner i vikt innan man slutar. Det finns ingen som anklagar en för att ha gjort något fel så man kan gott hoppa över det här steget. Här är mitt förslag:

Positivt tänkande i praktiken

Människor som bestämmer sig för att ”testa” positivt tänkande ger ofta upp med förklaringen att det känns för jobbigt. Orsaken är att de felaktigt förknippar positivt tänkande med tankar som handlar om glädje, kärlek & harmoni. Sådana tankar har man endast tillgång till när man befinner sig i närheten av dem känslomässigt.

Befinner man sig lägre ner på känsloskalan finns det ingen chans att klara ett så långt hopp. I sådana fall kan positivt tänkande var lika med avund (två steg högre än depression). Eller vrede (ett steg högre än hämndlystnad). Eller besvikelse (två steg högre än oro).

Så här ser känsloskalan ut:

1. Lycka/Vishet/Styrka/Frihet/Kärlek/Uppskattning
2. Passion
3. Entusiasm/Iver/Glädje
4. Positiv förväntan/Tro
5. Optimism
6. Hoppfullhet
7. Belåtenhet
8. Leda
9. Pessimism
10. Frustration/Irritation/Otålighet
11. Nedtyngdhet
12. Besvikelse
13. Tvivel
14. Oro
15. Förebråelse
16. Modfälldhet
17. Vrede
18. Hämndlystnad
19. Hat/Raseri
20. Avund
21. Otrygghet/Skuld/Ovärdighet
22. Fruktan/Sorg/Depression/Förtvivlan/Maktlöshet

När jag vägde som mest (20 kg extra) befann sig mina tankar gällande ämnet vikt & kost nere vid tvivel, besvikelse och nedtyngdhet.

Jag var redo för en förändring och började luta mot tankar som kändes lite bättre och som gav mig en känsla av lättnad – jag blev frustrerad och otålig. Det medförde att jag intensifierade mitt sökande efter en lösning samtidigt som jag svor på att jag inte skulle leva utan min normala kropp en enda sommar till.

Då dök det plötsligt upp en tanke som inte varit tillgänglig tidigare: jag insåg att jag tror på att allt i naturen söker balans och att min kropp kan hitta den automatiskt. Jag behöver alltså inte göra något, jag behöver bara låta bli att sabotera processen.

Lättnaden den tanken gav gjorde mig belåten. Då dök nästa impuls upp: GI -filosofin fick en uppsving i massmedia och jag insåg plötsligt att det är snabba kolhydrater som min kropp reagerar på. Jag kände mig nu hoppfull och ändrade kosten.

Så fort jag kände skillnaden i magen började jag tro att min kropp kunde bli smalare. Resultat: min klocka började plötsligt glida av handleden! Jag vägde mig och blev jätteivrig. När nästa kilo försvann VISSTE jag. Och det är där jag är idag gällande ämnet vikt & kost. :-)

Idén är alltså att utgå ifrån känsloplatsen man befinner sig på och välja tankar som känns trovärdiga men lite bättre än de tidigare. Inte perfekta tankar alltså, utan tankar som ger en genuin känsla av lättnad.

Det går inte att hoppa från en inställning där man känner att läget med vikten är hopplöst (22) till vetskapen om att viktnedgång är enkelt (1), men det går att välja tankar som ligger nära ens nuvarande tillstånd, t. ex. i form av ilska (17) istället för skuld (21). Lättnaden indikerar att man rör sig mot den version av sig själv som man har skapat och det är just denna rörelse som gör att nya, bättre och enklare lösningar dyker upp i ens medvetande.

Hoppas att min förklaring kastade lite ljus över saken. Lycka till med tänkandet & glöm inte att spegeln är gjord för dyrkan – därför att du syns i den! :-)

PS. Här finns ett annat inlägg som till stor del handlar om det här ämnet.

Svar: Eftersom jag sitter och skriver dagarna i ända just nu har mitt kostintag sett ganska lika ut den senaste veckan.

Frukost: ett par ägg, några skivor ost + Keso (i väntan på äggen)
Mellanmål: ett par stora glas latte macchiato (mjölk innehåller en massa näring och gör en mätt)
Middag: en avokado med en stor hög räkor, Keso, alfalfagroddar, salladstopping och soltorkade tomater i olja (kolla här)
Kvällsmums: ca 4-8 dadlar med te och en stor skål yoghurt med blåbär & jordgubbar / grönsaker dippade i kryddad gräddfil

Den här lilla mängden mat är inte lämplig för någon som rör på sig mer än jag gör för tillfället. Jag går ca 3 km varje dag när jag förflyttar mig mellan hemmet och olika ställen på stan men hade jag gjort av med mer energi så skulle jag garanterat känna mig hungrig.

Jag är 165 cm lång (officiellt) och väger just nu 58 kg. Finns många längre personer som väger mindre och som också ser bra ut men sånt där är väldigt individuellt. Jag älskar mina kurvor men ogillar fettringar. Därför är jag helt nöjd nu – jag är smal samtidigt som jag bär upp kläderna och är skön att ta på, vad mer kan man önska? :-)

Här, här och här hittar du information om hur jag gick ner i vikt när jag vägde 20 kg mer än jag gör nu.

Det spelar ingen roll vad du äter när. Huvudsaken är att du gör kroppen maximalt mätt för lägsta mängden kalorier så att du slipper svälta dig till rätt storlek.

I praktiken lönar det sig att satsa på nyttiga fetter och protein. Kolhydrater behövs i minimala mängder, speciellt när man vill gå ner i vikt.

Kolhydrater är dessutom naturens sätt att tala om för kroppen att den ska lagra fett, tänk på att vi ute i naturen endast hittar spannmål och frukt på hösten – precis innan vintern kommer och vi behöver ett extra tjockt lager fett på kroppen. När jag inte vill gå upp i vikt undviker jag pasta, bröd och allt som innehåller socker. Och nej, sötningsmedel och diverse andra kemikalier kommer inte på fråga. Bara riktig mat duger.

Ät inte mer än det behövs för att bli nöjd och undvik att bli proppmätt (sådär att man måste knäppa upp byxorna under bordet).

Men nu kommer det allra viktigaste:

Hemligheten bakom önskekroppen (och allt annat)

Enda orsaken till att någon inte går ner i vikt är inte för att hon är för dum för att förstå hur man gör eller för lat för att orka följa anvisningar – det är för att hon inte identifierar sig med att vara smal.

Du kan inte gå ner i vikt om du saknar den viktigaste komponenten av alla: inspiration. Inte motivation utan INSPIRATION.

Den kommer efter att du har ändrat dina tankar till att känna övertygelse om att det du vill ha är, inte bara möjligt, utan dessutom SJÄLVKLART. Du måste leva den sanning du vill uppleva på förhand, innan du ser bevisen i spegeln och på vågen.

Så fort du har den här inställningen känns det automatiskt konstigt att äta eller bete sig på ett sätt som inte matchar.

Från och med nu ÄR du smal. Lycka till! :-)

Vågen visar det jag vill att den ska visa, händerna känner den midja de vill känna, spegeln visar de kurvor som är snygga – och inget annat.

Wohoo! :-D

Svar: Din misstanke om att man inte uppnår goda resultat utan äkta motivation är korrekt. Varje förändring börjar med en avsikt och den avsikten måste vara genuin, inte en som bara framförs i ord för att samtidigt motsägas av en obehaglig känsla inombords.

Inget nytt under solen där men nu kommer vi till den delen som bör få alla intresserade att spetsa öronen lite extra. Det råder ett allmänt utbrett missförstånd om vad målmedvetenhet egentligen innebär. Och det är just detta missförstånd som orsakar motivationsbrist.

Vi tror att vi måste KÄMPA för att uppnå något. Man ska bita ihop, vara vuxen och självdisciplinerad, strunta i alla sina instinkter och bara KÄMPA sig fram mot sitt mål. Man får inget gratis här i livet. Det krävs blod, svett och tårar. Och gärna lite sympatier från andra som ombeds ”hålla tummarna”, ”lida med en” och ”hoppas att man orkar hela vägen fram”.

Låter det bekant?

Snacka om helvetet på jorden! Personligen skulle jag inte heller vara motiverad med en sån framtid att se fram emot. Och det var antagligen därför det tog så lång tid för mig att äntligen släppa tanken ”om inte jag får äta godis och bakelser varje dag och dessutom måste ersätta dem med sport är mitt liv värdelöst, då kan jag lika bra dö nu med en gång”.

Innan du börjar sätta in dig i olika sätt att gå ner i vikt (finns bara ett: göra av med mer energi än man tar in) eller sluta röka (i praktiken: slänga ciggpaketet och låta bli att köpa ett nytt) måste du göra två saker som är absolut avgörande för att du ska lyckas:

1. Förflytta fokus till VARFÖR du vill ändra livsstil

När expediten på Stockmann meddelade att den snygga Gossard bh:n jag höll fram tyvärr inte tillverkades i större storlek insåg jag äntligen att jag aldrig skulle känna mig nöjd oberoende av vad som hände så länge min kropp inte såg snygg ut i fina kläder. Om jag så hade fått en miljard, varit älskad av varenda människa på jorden och ätit mammas dadelkaka varje dag skulle jag fortfarande vara missnöjd.

Denna insikt gjorde att jag inte hade någonstans att fly längre, det fanns visst något som var viktigare än godis – mitt utseende. Varje gång jag stod inför valet att sabotera min viktminskning efter det dök samma tanke upp gång på gång: jag tänker inte dra ut på det här längre. Jag vill vara snygg mer än jag vill tillfredsställa impulsen att bli hög på godis. Varsågod, motivationen är serverad!

2. Börja glädja dig åt att du REDAN NU är en människa som drar nytta av alla de fördelar din drömlivsstil medför

Innan du kan se dig själv som den du vill vara kommer varje försök att ändra livsstil att kännas fruktansvärt plågsamt och troligtvis misslyckas. En övertygelse är inget annat än inövade tankar. Fram tills nu har du övat in ”rökare” och ”matmissbrukare” och därför får du bekräftelse på det varje dag. Öva nu in sånt du istället vill ha bekräftelse på.

Jag vägde 79 kg men övergick till att tänka på mig själv i mitt normala tillstånd, en tjej med smal midja klädd i åtsittande tulpankjol och höga klackar. Jag vägrade köpa nya kläder tills de plagg jag verkligen ville passa i satt som de skulle.

Du måste alltså börja tänka på dig själv, inte som en rökare, utan som en frisk och sund person (eller motsvarande som i ditt tycke är viktigt). Du måste börja tänka på dig själv, inte som en överviktig person, utan som en smal och snygg kvinna som väcker uppmärksamhet och uppskattning vart hon än kommer. Bli hög på ditt nya jag istället för att bedöva dig med cigg och mat.

När du är klar med dessa två punkter (en mognadsprocess) har du gjort 90% av jobbet. Därefter återstår bara att leva i enlighet med ditt nya jag och låta naturen balansera fram utseendet och hälsan till en nivå som motsvarar. Lev utifrån den bild av dig själv du har i fantasin istället för den du ser i spegeln eller på läkarens utlåtande. Din uppgift är inte att sluta röka eller gå ner i vikt utan att uppehålla din fina figur och sunda kropp. Märker du skillnaden? Du behöver inte göra något, du behöver bara slappna av.

I praktiken kommer du självklart att göra exakt det som ”experterna” säger att du måste, dvs. äta mindre och nyttigare och andas luft istället för rök, men allt det där kommer att kännas kul istället för plågsamt. Du kommer att uppleva en enorm lättnad eftersom du fortfarande beter dig i enlighet med den du är (ditt nya jag, som du var smart nog att installera innan du började).

Det viktigaste är alltså att din vardag känns kul – att uppnå dina drömmar ska inte vara en kamp. Stryk det ordet ur din vokabulär. Så fort du gjort det upptäcker du plötsligt nya möjligheter, t. ex. att man kan bli frisk och smal utan att gå till gymmet. Det märkte jag som istället började promenera. Ja, det är faktiskt det jag gör när jag säger att jag powerwalkar. Jag använder alltså inga stavar utan går helt enkelt omkring i stan i rask takt (med stopp för extra intressanta skyltfönster ibland). Jag använder inte ens riktiga gymskor eftersom jag trivs bättre i ballerinor.

En annan sak jag upptäckte är att man inte alls behöver vara intresserad av matlagning för att äta nyttigt. Jag gillar snabbmat, så här kan det se ut på min tallrik när jag inte orkar göra mer än öppna kylskåpet och tömma förpackningarna på en tallrik.

Förstår du vad jag menar? Hitta dina egna lösningar. Gör det du gör på dina egna villkor. Plocka bara godbitarna av alla goda råd och måsten som hälsoexperter (och jag) överöser dig med. Du kommer inte att må bra av att följa dessa anvisningar om inte du samtidigt njuter av det. Lyssna på dig själv istället och experimentera dig fram som ett barn. Så länge det känns kul kan du inte undgå att lyckas!

Eftersom du ändå frågade om hur just jag gjorde ska jag nu skriva ner några saker som funkade för mig:

• Jag fokuserade på glädjen i det jag (mest) ville ha: en smal kropp och möjligheten att bära stayups, snäva kjolar och åtsittande toppar. Jag kan bli hög på den tanken lika enkelt som jag kan bli hög på socker.
• Jag förtränger inte mina svagheter utan anpassar mig efter dem istället. Jag är genetiskt predisponerad att vara beroende av socker och därför är min motståndskraft låg om det ligger godis och kakor framför näsan på mig. Men istället för att leka offer vidtar jag åtgärder som garanterar att jag inte behöver hamna i jobbiga situationer – jag förvarar inte sånt hemma.

  Köket på jobbet är en utmaning och därför införde jag nolltolerans mot socker när jag vistades där sommaren 2008 då jag gick ner i vikt. Istället drack jag en härligt skummig latte efter jobbet. Nu när jag har uppnått min idealvikt, inte bara i huvudet utan även i verkligheten, väljer jag medvetet att falla för frestelser ibland. Jag jobbar vanligtvis bara varannan helg och är därför säker på att jag under mina övriga, normala, dagar kan balansera upp skadan av att äta tre wienerbröd på raken och därefter sluka en näve chips.

• När jag vill går ner i vikt äter jag tillräckligt mycket för att bli nöjd, inte mätt. Jag tänker då inte på mat som annat än nödvändigt bränslematerial och fyller kroppen med det den behöver utan att fästa ytterligare uppmärksamhet på den. Jag skippar bröd, pasta och övriga snabba kolhydrater däremot är goda fetter nödvändiga – jag älskar fisk och avokado. Ingen alkohol, men latte är alltid ok. Kaffe ger en känsla av mättnad och mjölk ger energi, mina två latte per dag gör större nytta än man tror. För övrigt dricker jag inget annat än vatten.
• Med undantag för sporadiskt godisfrossande på jobbet brukar jag skona mig själv från gifter och all slags manipulerad mat. Min kropp balanserar upp sig just fine så länge jag skickar ner sånt den förstår – i praktiken sånt som haft så lite kontakt med människor som möjligt. Light -produkter är gift. Måltidsersättningar är gift. Produkter som är ”extra hållbara” är gift. Kalorifritt är gift. Och så vidare enligt samma modell. Jag äter bara det som fanns på den tid min kropp blev uppfunnen.
• Konkreta tips på hur jag äter finns under kategorin kost & hälsa. Speciellt här och här.
• Sömn är jätteviktigt! Om jag sover för lite går jag upp i vikt och efter lite research hittade jag förklaringen. När kroppen lider av sömnbrist produceras ett ämne som heter ghrelin. Det ökar hungerkänslan och leder till sämre fettförbränning. Samtidigt minskar produktionen av hormonet leptin, vilket i normala fall dämpar hungern. Underskatta alltså inte vikten av tillräckligt många sovtimmar, det finns en orsak till att det heter skönhetssömn.
• Jag har inte själv haft problem med rökning (feströkte när jag var yngre men blev aldrig beroende), däremot rökte Olga jättemycket tidigare. Hon slutade genom att trappa ner nikotindosen med hjälp av Nicorette men den huvudsakliga orsaken till hennes framgång är att även hon förändrade sin attityd och syn på sig själv först. Jag gjorde en liten intervju med henne förra året och frågade just om rökning. Du hittar hennes svar här.

  Flytta bort allt fokus från rökning. Läste i din blogg att din man också röker, be honom göra det så att du slipper se. Ha inte ciggpaket och tändare liggande där du vistas. Dina lungor kommer inte att vara rökfria innan dina tankar är det. Fokusera istället på en frisk kropp (där rökning känns helt malplacerad) och ersätt det behov rökning fyller (avslappning t. ex.) med något annat.

Grattis till din uppdaterade, fantastiska version av dig själv! Du är nu en sund människa med friska lungor och du njuter av allt denna livsstil innebär i praktiken. Enjoy! :-)

Samtidigt finns det ingen ursäkt för att äta ohälsosamt och misshandla sin kropp med snabba kolhydrater eller giftiga tillsatser. Det finns snabbmat som både är god och nyttig. Så här såg det ut på min tallrik igår:

Lösningen på matlagningsproblemet är alltså att köpa en massa ”plockmat” som inte behöver annat än flyttas över till tallriken för att vara klar att ätas. Protein, goda fetter och grönsaker toppar självklart favoritlistan. (Köttbullarna här är ett stort undantag eftersom jag vanligtvis undviker sånt som innehåller tillsatser.)

Undrar ni varför det dyker upp så många? Jo, för att det här är ”takläggningstårtor”. En del av lagret blev renoverat och chefen är som vanligt givmild med kolhydraterna. Jag som i vanlig ordning lider av sömnbrist plågas självklart extra mycket såna här dagar eftersom min motståndskraft är extremt försvagad samtidigt som kroppen vrålar efter snabb energi.

Nu när jag tänker efter… ni vet hur olika människor har någon ”hemlighet” som ligger bakom deras framgång? Well, när det gäller att gå ner i vikt och hålla den är min hemlighet garanterat latten. Den håller mig mätt hur länge som helst och är ett utmärkt substitut för godis som jag annars skulle sakna för mycket för att kunna låta bli (skummet är som gräddig chokladmousse).

En normal vardag för mig är att jag äter en stadig frukost (ägg, yoghurt, ost och Keso) och sen lever jag på några ostskivor och ett par (osockrade!) latte macchiatos fram till kvällen, mjölken innehåller ju en hel del näringsämnen. Och eftersom jag blir mätt av små mängder mat så räcker det med endast en portion fisk, avokado, ägg, sallad osv. på kvällen för att göra mig nöjd. Och en skål yoghurt med blåbär och jordgubbar förstås.

De dagar jag inte har tillgång till latte (t. ex. idag, för blasket som kommer ur firmans fikaautomat är totalt odrickbart) blir det direkt rubbningar i kostintaget. Jag vräker i mig mat alldeles för ofta och i alldeles för stora mängder, därefter får jag ett sockersug som heter duga och så går jag omkring med endast den tanken snurrande i huvudet resten av dagen.

Ni som har en tendens att tolka allt som en uppmaning till svält: det är inte det jag förespråkar! Tvärtom, jag är jättenoga med att ge min kropp näring – men inte i större mängder än vad som är hälsosamt och klädsamt för pennkjolen. Mitt ideal är välsvarvade kurvor som fortfarande känns mjuka att ta på, inte en kropp som bara består av skinn och ben. Smal och undernärd är alltså inte synonymer. Använd sunt förnuft och var snälla mot era kroppar!

Slängde ner en tablett i vattenglaset i morse och fick en svag déjà vu -känsla så fort jag såg resultatet efter att den brusat klart. Började av någon anledning tänka på sugrör och födelsedagskalas… Helmysko. Men man kan inte förstå sig på allt. Smakade…

Wtf?! Jag som inte har druckit Sprite på tio år får plötsligt värsta sockerchocken av en hälsodryck! Lät avloppet avnjuta resten.

Hur kan en produkt som säljs i hälsokosthyllan innehålla maltodextrin, arom, natriumcyklamat, natriumsackarin och sorbitol (och i rätt stora mängder av smaken att döma)? Förväntas jag tro att min kropp bara reagerar på C-vitaminerna men ignorera kemikalierna? Enligt vilken logik?

Skyller på tillfällig sinnesförvirring. Alla ämnen ska intas i naturlig form. Idag blir det broccoli och lax.

Kunde inte motstå att köpa ett par andra nyheter i undervisningssyfte (och för att jag inte alltid lever som jag lär utan gör undantag av ren nyfikenhet). Här ser ni Läkerol Acerola och V6 Origins med grönt te. Låter som rena hälsokuren, eller hur? ;-)

Låt oss ta en närmare titt på baksidan – det enda intressanta stället av förpackningen. Vi börjar med acerolapastillerna med jordgubbsbitar (jättegoda, by the way).

Vad konstigt att bilden på acerolan är så stor på framsidan… de glömde ju lägga i den! Istället kommer jordgubbsbitarna först och därefter står det något om aromer.

Ni som inte är bekanta med så exotiska frukter: aromer växer i kemilaboratorier. De har en mycket stark smak, så stark att ni skulle känna den i en kvantitet som motsvarar en droppe i fem medelstora swimmingpoolar. Mer acerola än så här kan man tyvärr inte få för 11,90 kr.

Ok, nu synar vi tuggummit i sömmarna. Det smakar helt klart grönt te med mint (något jag i fortsättningen inte vill se på andra ställen än i koppen).

Vad kan vi dra för slutsats av denna innehållsförteckning? Jo, att man på framsidan får nämna en produkt med hur stor text som helst så länge den överhuvudtaget förekommer i någon form (där bara fantasin sätter gränserna). Att den överhuvudtaget förekommer kan, som i detta fall, betyda 0,1%.

Men visst blir man lite rörd av producentens omtänksamhet när det gäller nötallergiker? För minsta lilla mängd kan ju orsaka dödsfall. Hmmm, undrar hur dagligt intag av gummibas påverkar kroppen…

Observera också ordet ”sugarfree” på båda förpackningarna. Det kunde lika bra stå arsenikfritt, för det intressanta är inte vad produkten saknar utan vad den innehåller.

Sunt förnuft säger: om något smakar sött men inte innehåller socker måste det finnas något annat som gör den söt. Nästa logiska tanke bör vara: kan detta något verkligen vara mindre skadligt än socker? Eller är det något som är ännu starkare och totalt främmande för den mänskliga kroppen, samtidigt som det möjliggör hurtiga hälsobudskap på framsidan av förpackningen?

1. Mosa avokadon med en gaffel och bred ut över brödskivorna. (Jag gillar Fazers rallahalvor.)
2. Lägg på ett salladsblad och ett par tomatskivor.
3. Krydda med örtsalt.
4. Skiva mozzarellan och lägg på ett par skivor.
5. Strö över fryst basilika.
6. Toppa med solrosskott.

Att använda ekologiska ingredienser ger självklart pluspoäng. Enjoy!

PS. Ät inte i närheten av tangentbordet. Den här smörgåsen har en tendens att breda ut sig om man är oförsiktig. ;-)

Jag äter det med skinka som pålägg men kan redan nu säga att det passar perfekt som pizzabotten. Om man lagar en dubbelsats räcker det till en hel plåt och då kan man senare garnera med tomatsås, svamp, oliver eller vilka andra pizzaingredienser som helst.

Här kommer originalreceptet som räcker till ca 7-8 st brödbitar:

Gör så här: Hårdvispa äggvitorna med lite salt, vilket gör att de blir fastare i konsistensen. Låt Keson rinna av (125 g = hälften av en liten burk). Blanda den med äggulorna, gärna med stavmixer. Rör i den rivna osten. Krydda med salt, vitpeppar, oregano och basilika (pizzakrydda går säkert också bra). Vänd försiktigt ner den vispade äggvitan i smeten. Klicka ut på en plåt klädd med bakplåtspapper, observera att smeten flyter ut under gräddningen. Grädda på 175 grader i 20 minuter eller tills de fått en gyllenbrun färg.

Även detta ”bröd” har lite äggsmak men för övrigt är det så nära äkta vara man kan komma. Båda sorterna är mycket mättande, jag var vrålhungrig när jag kom hem tidigare idag och åt då tre stycken Oopsie -bitar med ost och skinka. Blev proppmätt!

PS. Oopsies är förresten den första och enda maten som jag fått lust att smeka. Ja, ni läste rätt. De är jättesköna att röra, känner mig som någon pervers matfetishist när jag fingrar på dem hela tiden… ;-)

Nej, skruvarna har inte lossnat. Förklarar. Nu när jag LCHF:ar mig fram till jul är bröd helt uteslutet. Men tyvärr börjar jag sakna det allt mer och idag när jag kom hem googlade jag runt lite för att se ifall det finns någon lösning på problemet. Och självklart finns det! Det finns tydligen en lösning på ALLA problem, hur besvärliga de än är.

Har precis ätit tre stycken såna här Oopsies garnerade med ost och känner mig både nöjd och mätt. De är ungefär som tekakor med äggsmak och så är de mycket lättare och luftigare, men man får ändå en känsla av vitt bröd vilket ju är hela idén.

Det chockerande är att de jag lagade blev perfekta – trots att LCHF -forumet som receptet finns på är fullt av inlägg där besvikna hemmafruar klagar på att de misslyckats. Tydligen måste man vara väldigt försiktig med att blanda ihop ingredienserna, något jag var för resultatet har både rätt konsistens och ser ut precis som på bilden i originalreceptet. Ni som känner mig vet vilket mirakel det är. ;-)

Här är receptet som gör en sex stycken Oopsies rikare:

Gör så här: Dela på äggvitor och gulor. Vispa äggvitorna hårt med lite salt. Man ska kunna vända på bunken utan att vitorna rinner ur. Vispa gulorna i en annan bunke tillsammans med Philadelphiaosten och lite bakpulver. Vänd sedan försiktigt ner ostsmeten i vitorna. Lite i taget. Rör inte om för häftigt utan blanda försiktigt för att bibehålla luften i smeten. Klicka sedan ut på smörat bakplåtspapper och grädda i ugnen på 150 grader i 25 minuter.

Och om man ersätter Philadelphiaosten med något mindre syrligt och dessutom blandar i kryddor, typ kanel eller vanilj, kan det här tom. bli som luftiga cookies. Fortfarande med superlåg kolhydrathalt! Mitt humör har precis blivit ännu bättre. Hurra! :-)

Tänker äta hemma i några dagar nu. Att luncha ute är bekvämt men samtidigt mindre nyttigt eftersom restaurangmat oftast är icke-ekologisk och innehåller tillsatser som min kropp gott kan klara sig utan.

Jag kan verkligen rekommendera denna goda Järna -mjölk. Den är biodynamisk, icke-homogeniserade och innehåller inte några tillsatta vitaminer (som gör större skada än nytta).

Om det enbart fanns omodifierad mjölk till salu skulle vi troligtvis inte känna till fenomenet mjölkallergi. Ifall just denna sort inte finns i er butik, håll istället utkik efter Arlas Gammaldags mjölk, eller Ingmans Yömaito i Finland. Båda är icke-homogeniserade och smakar jättegott. Tyvärr är de inte ekologiska.

Enda nackdelen med Järna -mjölken är förpackningen. Som tur är äger jag en jättefin koflaska som jag köpte i Helsingfors för länge sen. På den tiden bodde jag ännu hos mina föräldrar men drömde om att flytta till en egen lägenhet i storstan, festa dygnet runt och bara äta sån mat jag tyckte om. Denna flaska var min allra första egna kökspryl. :-)

Well, drömmen har blivit verklighet. Jag är myndig, självständig, och har en hel lägenhet full av fina prylar. Det ironiska i historien är bara att jag istället för snabbmat och godis väljer att äta… precis samma sak som mamma!

De senaste veckorna (efter att jag återvände från Finland) har jag fortsatt i samma stil som tidigare i sommar, alltså gått mellan 8 och 24 km varje dag. Jag går inte med stavar utan helt normalt, har bara lite vassare armbågar än i vanliga fall för att inte bli uppbromsad av turisterna på Götgatan. Det gäller att hålla farten uppe men egentligen tycker jag inte att det här är alltför ansträngande som ”riktig” sport är.

Och för att det inte ska bli tråkigt att gångpendla mellan hemmet och centrum så har jag förstås alltid något ärende som ska uträttas. T. ex. maten ni ser här ovan kostade mig 8 km. Det är precis som på stenåldern när man var tvungen att jaga själv! :-)

Förutom allt det här gåendet så äter jag bara när jag är hungrig och då bara så att jag blir nöjd, inte proppmätt. En typisk dag ser ut så här:

• frukost: ett ägg + morgonyoghurten
• mellanmål: latte macchiato (kalorierna kommer mao. från den feta baristamjölken)
• mellanmål: Keso och makrillfilé i tomatsås
• middag: något proteinrik sallad med grönsaker + ägg, fisk, avocado, oliver, Keso, mozzarella, räkor, osv.
• kvällsmat: yoghurt med müsli och jordgubbar
• utfyllnad: ostskivor när jag är småsugen

Ja, svårare än så är det faktiskt inte. Hjälper förstås att ha annat att tänka på än mat. ;-) Och chokladen låter jag bli bara för hyns skull, annars skulle ett par bitar få plats utan problem.

PS. Så här gick jag ner alla sambokilona förra året.

Googlade runt och hittade några ryska butiker här i Stockholm, bovete är nämligen vardagsmat i Ryssland och om någon säljer den rostade sorten så är det de.

Och ja, hittade precis det jag sökte i Delikatessbutiken på St Eriksgatan 99. Den ligger bara ett stenkast från tunnelbanan och säljer direktimporterad rysk mat i charmiga originalförpackningar som garanterat inte blivit omdesignade sen kommunisttiden. Personalen är självklart äkta ryssar, vilket gjorde besöket ännu trevligare.

Så här ska det se ut! Man behöver bara koka kornen i 15 minuter och blanda i lite smör. Jag som vill hålla kosten lätt just nu nöjde mig med att mixa i några skivade champinjoner i hopp om ett nytt mirakel. Minns ni? ;-)

För övrigt går bovete att använda till allt man vanligtvis garnerar med ris eller makaroner och det är mycket nyttigare. Dels så höjer det inte blodsockret lika fort och dels innehåller det järn, b-vitamin och antioxidanter som motverkar högt blodtryck och kolesterol. Och så är det dessutom helt glutenfritt eftersom bovetet är en ört, inte ett sädesslag. Jag rekommenderar!

Tänk på följande: för att lightprodukter (som är berövade all näring) ska se ”normala” ut till skillnad från den äckliga röra de egentligen är proppas de fulla med kemikalier och stärkelse.

Om man minskar på fetthalten måste man ersätta detta fett med vatten, vilket i sin tur kräver tillsatser typ emulgatorer, stabilisatorer eller förtjockningsmedel för att produkten ska få en stabilare konsistens och likna den fina bilden i reklamen. Ska den dessutom smaka något måste man också tillsätta sötningsmedel och annat crap.

So what? säger ni. Bara man inte går upp i vikt så kan man väl ignorera allt det där…

Well, när man äter sådana här ”livsmedel” utlöser kroppen ännu mer insulin än om man hade ätit en produkt gjord på naturlig råvara. Och insulinet är vår fettbildningshormon så ni kan säkert räkna ut resten. Förutom det uppenbara drabbas man även av andra krämpor på lång sikt. Krämpor som man aldrig kan stämma någon enskild livsmedelsproducent för – vilket är det geniala i hela businessen!

Vill man gå ner i vikt finns bara en lösning: ät mindre, motionera mer. Men när ni väl äter, ät riktig mat som består av ämnen som vi ätit i tusentals år och som INTE varit i närheten av ett kemilabb. Människan kan aldrig lura naturen – men konsumenterna sväljer bokstavligen allt.

Har en fråga om LCHF (Low Carb Hight Fat). Enligt den så kan man äta hur mycket som helst om man håller sig till fett och proteiner. Tycker inte det funkar för mig, tror jag blir fetare istället! Har för mig att du sagt att man inte ska äta mer kalorier än man förbrukar. Kan du räta ut frågetecknen för mig? Du har ju uppenbarligen lyckats! Äter du extra mycket fett?

Svar: Inledningsvis vill jag påpeka att jag inte är någon riktig kostexpert och aldrig följer något kostprogram slaviskt.

Vad jag däremot är bra på, det är sunt förnuft. Därför kan jag med största säkerhet lova att man inte kan äta ”hur mycket som helst” av något livsmedel utan att gå upp i vikt. Om vi äter fler kalorier än vi gör av med lagras överskottet i kroppen för senare bruk, gärna runt midjan och låren.

Mina grundprinciper för fettintag är följande:

• Ät inte för mycket fett. För att förbränna fett behöver kroppen just fett, men det är kaloririkt och alla överdrifter hamnar på midjan.
• Ät inte för lite fett. Får kroppen inget fett alls går den in i svältläge och lagrar allt man stoppar i sig.
• Ät rätt sorts fett. Inga transfetter utan i stället naturligt fett från fisk, avokado, nötter osv.
• Inga lightprodukter – fettet är kompenserat med socker och kemikalier vilket leder till fetma (och cancer).
• Undvik kombinationen fett och kolhydrater, midjedödaren nummer ett.

Vad LCHF menar med att ”inte vara rädd för fett” är att man ska äta som förr i världen. Alltså inga fabriksprocessade lightprodukter utan istället normalfet ost, mjölk och smör utan några extra ingredienser insmusslade av människor som tror sig kunna lura naturen.

Så länge vår kropp får i sig ämnen den förstår sig på sköter den sig själv. Men en av dess viktigaste uppgifter i överlevnadssyfte är att lagra reserver för sämre tider och därför förvandlas självklart överflödig energi till fett om vi inte gör av med allt vi stoppar i oss.

När jag vill gå ner i vikt drar jag ner på både kalorier och kolhydrater. Följande regler gäller:

• Äter endast om jag är hungrig och då bara tills jag blir nöjd, inte proppmätt. I praktiken blir det en portion som ryms i mina kupade händer.
• Utesluter bröd, potatis (stärkelse omvandlas till socker) samt ris & pasta. Äter grönsaker istället för frukt för vitaminernas skull.
• Äter aldrig mindre än 1500 kalorier per dag, annars tror kroppen att det är svält och börjar bromsa.
• Går ca fyra km varje dag.
• Dricker grönt eller rött te för att fylla magen med annat än mat.
• Försöker sova tillräckligt. Annars skriker kroppen efter snabba kolhydrater eftersom de tillför energi fortast.

För övrigt tänker jag så här när jag vill gå ner i vikt: ”Vad kan jag äta som håller mig mätt längst till lägsta kalorikostnad?”.

Låtsas att jag har 400 kalorier att röra mig med. Det är ungefär vad en chokladplatta innehåller – eller en portion fet fisk med sallad som jag istället kan få för samma summa.

Om jag väljer chokladplattan händer följande: sockret skapar snabb insulinutsöndring för att sänka blodsockernivån. Under tiden insulinnivån är hög kan inte energin som är lagrad i fettcellerna användas som näring i kroppen. Kroppen kräver därför genast mer mat, trots att jag precis ätit. Den tycker ju att den inte fått någon näring.

”Riktig mat”, i detta fall fisken, utgår alltså som vinnare varje gång.

Observera att sukralos, aspartam och annat crap som ersätter riktigt socker också är snabba kolhydrater. Dessutom är de rena giftet. Ät inte sånt om ni har minsta respekt för er kropp.

Läs alltid på baksidan av förpackningen. Framsidan får inte ljuga enligt lag, men däremot berätta bara halva sanningen. ”Sockerfri” betyder alltså ”full av kemikalier”, ”fettfri” betyder också ”full av kemikalier”, ”extra lång hållbarhet” betyder ”full av kemikalier” osv. så länge det tar för er att fatta att det inte går att uppfinna nya livsmedel. För varje ingrediens ni ser ställ frågan: är detta ett naturligt, omodifierat ämne som människan ätit i tusentals år? Om inte, skippa skitet.

Detta recept är modifierat och kommer ursprungligen från en jättebra bok som heter ”Stora boken om GL+ dieten” av Fiona Hunter. Ingredienserna ni behöver är följande:

• 1 1/4 dl dinkelmjöl (eller vetemjöl)
• 1 1/2 bovetemjöl
• 1 tsk bakpulver
• 1 tsk rårörssocker (eller vanligt)
• 1 3/4 dl mjölk
• 2 ägg
• saften och fruktköttet från en apelsin
• 100 g dadlar, urkärnade och finhackade
• rapsolja att smörja in pannan med

Serveras med:

• Kesella (kvark i Finland), blåbär och vaniljsocker

1. Kärna ur dadlarna och skär dem i småbitar.
2. Blanda ihop bovetemjöl, dinkelmjöl, bakpulver och socker i en stor bunke och gör en grop i mitten.
3. Vispa ihop ägg, mjölk och saften + fruktköttet av apelsinen.
4. Häll denna blandning i mjölet och vispa till en slät smet, gärna med elvisp.
5. Vänd ner dadlarna i smeten och låt stå i 15 minuter. (Man hinner lägga en ansiktsmask på den här tiden!)
6. Smörj in en stekpanna med olja, hetta upp den, vrid ner värmen och klicka ut smet i lämpliga storleks plättar. Grädda, vänd, grädda –> nästa plätt. :-)
7. Servera genom att klicka ut Kesella över varje plätt och garnera med blåbär. Strö över lite vaniljsocker.

Tips 1: Dadlarna har en tendens att klibba ihop sig till en enda klump. Se till att få med några bitar i varje plätt för de är det enda som ger söt smak åt dem.

Tips 2: Vrid ner till medelvärme efter att du hettat upp stekpannan! Jag gör alltid fel här och bränner de första plättarna. Och snåla inte på fettet.