Depend nagellacksremover är en budgetprodukt men gör ändå precis allt jag vill att den ska göra. Har varit nöjd med den i flera år.

Wella SP Color Save Mask hängde med för att jag älskar provtuber. De är perfekta att ta med på resor och så får man tillfälle att testa produkter man annars inte skulle ha stiftat bekantskap med.

Jag tvättar vanligtvis håret med Redken och håller med om att det märket förtjänar sin position som hårprodukternas crème de la crème men ibland blir man ändå nyfiken på annat och därför köpte jag nu ett par flaskor Matrix Biolage Colorcare Thérapie. Blev charmad av doften.

De som följer mitt vardagssvammel här i bloggen minns kanske att jag köpte en flaska Savon Liquide de Marseille Olive när jag flyttade in i min nya lägenhet. Bra investering! Den här handtvålen visade sig vara både dryg, snygg och sofistikerad i doften. Finns fortfarande lite kvar i den gamla flaskan men jag köpte ändå en ny på Stockhome idag. Pumpflaskan kostar just nu 169 kr. De hade tyvärr inte refillflaska för just Olive men när den kommer blir literpriset ännu billigare.

Lumene Sensitive Touch Eye Makeup Remover är en gammal favorit i mitt badrumsskåp. Ser ingen orsak att använda något annat än den när Diorshowen ska bort.

Eftersom utseende inte är allt hamnade även följande i min väska:

Den snygga akrylasken kommer från Ordning & Reda och är inhandlad för ett par år sen. Brukar fylla på med Esselte blockkuber från Akademibokhandeln. De är i precis rätt storlek och lämnar inga glapp på sidorna. Perfekta att skriva önskelistor på. ;-)

Ekologiska mandelspån från Hemköp hör till köksskåpets bassortiment. Brukar strö dem över jordgubbarna som toppar kvällsyoghurten.

Svar: Din misstanke om att man inte uppnår goda resultat utan äkta motivation är korrekt. Varje förändring börjar med en avsikt och den avsikten måste vara genuin, inte en som bara framförs i ord för att samtidigt motsägas av en obehaglig känsla inombords.

Inget nytt under solen där men nu kommer vi till den delen som bör få alla intresserade att spetsa öronen lite extra. Det råder ett allmänt utbrett missförstånd om vad målmedvetenhet egentligen innebär. Och det är just detta missförstånd som orsakar motivationsbrist.

Vi tror att vi måste KÄMPA för att uppnå något. Man ska bita ihop, vara vuxen och självdisciplinerad, strunta i alla sina instinkter och bara KÄMPA sig fram mot sitt mål. Man får inget gratis här i livet. Det krävs blod, svett och tårar. Och gärna lite sympatier från andra som ombeds “hålla tummarna”, “lida med en” och “hoppas att man orkar hela vägen fram”.

Låter det bekant?

Snacka om helvetet på jorden! Personligen skulle jag inte heller vara motiverad med en sån framtid att se fram emot. Och det var antagligen därför det tog så lång tid för mig att äntligen släppa tanken “om inte jag får äta godis och bakelser varje dag och dessutom måste ersätta dem med sport är mitt liv värdelöst, då kan jag lika bra dö nu med en gång”.

Innan du börjar sätta in dig i olika sätt att gå ner i vikt (finns bara ett: göra av med mer energi än man tar in) eller sluta röka (i praktiken: slänga ciggpaketet och låta bli att köpa ett nytt) måste du göra två saker som är absolut avgörande för att du ska lyckas:

1. Förflytta fokus till VARFÖR du vill ändra livsstil

När expediten på Stockmann meddelade att den snygga Gossard bh:n jag höll fram tyvärr inte tillverkades i större storlek insåg jag äntligen att jag aldrig skulle känna mig nöjd oberoende av vad som hände så länge min kropp inte såg snygg ut i fina kläder. Om jag så hade fått en miljard, varit älskad av varenda människa på jorden och ätit mammas dadelkaka varje dag skulle jag fortfarande vara missnöjd.

Denna insikt gjorde att jag inte hade någonstans att fly längre, det fanns visst något som var viktigare än godis – mitt utseende. Varje gång jag stod inför valet att sabotera min viktminskning efter det dök samma tanke upp gång på gång: jag tänker inte dra ut på det här längre. Jag vill vara snygg mer än jag vill tillfredsställa impulsen att bli hög på godis. Varsågod, motivationen är serverad!

2. Börja glädja dig åt att du REDAN NU är en människa som drar nytta av alla de fördelar din drömlivsstil medför

Innan du kan se dig själv som den du vill vara kommer varje försök att ändra livsstil att kännas fruktansvärt plågsamt och troligtvis misslyckas. En övertygelse är inget annat än inövade tankar. Fram tills nu har du övat in “rökare” och “matmissbrukare” och därför får du bekräftelse på det varje dag. Öva nu in sånt du istället vill ha bekräftelse på.

Jag vägde 79 kg men övergick till att tänka på mig själv i mitt normala tillstånd, en tjej med smal midja klädd i åtsittande tulpankjol och höga klackar. Jag vägrade köpa nya kläder tills de plagg jag verkligen ville passa i satt som de skulle.

Du måste alltså börja tänka på dig själv, inte som en rökare, utan som en frisk och sund person (eller motsvarande som i ditt tycke är viktigt). Du måste börja tänka på dig själv, inte som en överviktig person, utan som en smal och snygg kvinna som väcker uppmärksamhet och uppskattning vart hon än kommer. Bli hög på ditt nya jag istället för att bedöva dig med cigg och mat.

När du är klar med dessa två punkter (en mognadsprocess) har du gjort 90% av jobbet. Därefter återstår bara att leva i enlighet med ditt nya jag och låta naturen balansera fram utseendet och hälsan till en nivå som motsvarar. Lev utifrån den bild av dig själv du har i fantasin istället för den du ser i spegeln eller på läkarens utlåtande. Din uppgift är inte att sluta röka eller gå ner i vikt utan att uppehålla din fina figur och sunda kropp. Märker du skillnaden? Du behöver inte göra något, du behöver bara slappna av.

I praktiken kommer du självklart att göra exakt det som “experterna” säger att du måste, dvs. äta mindre och nyttigare och andas luft istället för rök, men allt det där kommer att kännas kul istället för plågsamt. Du kommer att uppleva en enorm lättnad eftersom du fortfarande beter dig i enlighet med den du är (ditt nya jag, som du var smart nog att installera innan du började).

Det viktigaste är alltså att din vardag känns kul – att uppnå dina drömmar ska inte vara en kamp. Stryk det ordet ur din vokabulär. Så fort du gjort det upptäcker du plötsligt nya möjligheter, t. ex. att man kan bli frisk och smal utan att gå till gymmet. Det märkte jag som istället började promenera. Ja, det är faktiskt det jag gör när jag säger att jag powerwalkar. Jag använder alltså inga stavar utan går helt enkelt omkring i stan i rask takt (med stopp för extra intressanta skyltfönster ibland). Jag använder inte ens riktiga gymskor eftersom jag trivs bättre i ballerinor.

En annan sak jag upptäckte är att man inte alls behöver vara intresserad av matlagning för att äta nyttigt. Jag gillar snabbmat, så här kan det se ut på min tallrik när jag inte orkar göra mer än öppna kylskåpet och tömma förpackningarna på en tallrik.

Förstår du vad jag menar? Hitta dina egna lösningar. Gör det du gör på dina egna villkor. Plocka bara godbitarna av alla goda råd och måsten som hälsoexperter (och jag) överöser dig med. Du kommer inte att må bra av att följa dessa anvisningar om inte du samtidigt njuter av det. Lyssna på dig själv istället och experimentera dig fram som ett barn. Så länge det känns kul kan du inte undgå att lyckas!

Eftersom du ändå frågade om hur just jag gjorde ska jag nu skriva ner några saker som funkade för mig:

• Jag fokuserade på glädjen i det jag (mest) ville ha: en smal kropp och möjligheten att bära stayups, snäva kjolar och åtsittande toppar. Jag kan bli hög på den tanken lika enkelt som jag kan bli hög på socker.
• Jag förtränger inte mina svagheter utan anpassar mig efter dem istället. Jag är genetiskt predisponerad att vara beroende av socker och därför är min motståndskraft låg om det ligger godis och kakor framför näsan på mig. Men istället för att leka offer vidtar jag åtgärder som garanterar att jag inte behöver hamna i jobbiga situationer – jag förvarar inte sånt hemma.

  Köket på jobbet är en utmaning och därför införde jag nolltolerans mot socker när jag vistades där sommaren 2008 då jag gick ner i vikt. Istället drack jag en härligt skummig latte efter jobbet. Nu när jag har uppnått min idealvikt, inte bara i huvudet utan även i verkligheten, väljer jag medvetet att falla för frestelser ibland. Jag jobbar vanligtvis bara varannan helg och är därför säker på att jag under mina övriga, normala, dagar kan balansera upp skadan av att äta tre wienerbröd på raken och därefter sluka en näve chips.

• När jag vill går ner i vikt äter jag tillräckligt mycket för att bli nöjd, inte mätt. Jag tänker då inte på mat som annat än nödvändigt bränslematerial och fyller kroppen med det den behöver utan att fästa ytterligare uppmärksamhet på den. Jag skippar bröd, pasta och övriga snabba kolhydrater däremot är goda fetter nödvändiga – jag älskar fisk och avokado. Ingen alkohol, men latte är alltid ok. Kaffe ger en känsla av mättnad och mjölk ger energi, mina två latte per dag gör större nytta än man tror. För övrigt dricker jag inget annat än vatten.
• Med undantag för sporadiskt godisfrossande på jobbet brukar jag skona mig själv från gifter och all slags manipulerad mat. Min kropp balanserar upp sig just fine så länge jag skickar ner sånt den förstår – i praktiken sånt som haft så lite kontakt med människor som möjligt. Light -produkter är gift. Måltidsersättningar är gift. Produkter som är “extra hållbara” är gift. Kalorifritt är gift. Och så vidare enligt samma modell. Jag äter bara det som fanns på den tid min kropp blev uppfunnen.
• Konkreta tips på hur jag äter finns under kategorin kost & hälsa. Speciellt här och här.
• Sömn är jätteviktigt! Om jag sover för lite går jag upp i vikt och efter lite research hittade jag förklaringen. När kroppen lider av sömnbrist produceras ett ämne som heter ghrelin. Det ökar hungerkänslan och leder till sämre fettförbränning. Samtidigt minskar produktionen av hormonet leptin, vilket i normala fall dämpar hungern. Underskatta alltså inte vikten av tillräckligt många sovtimmar, det finns en orsak till att det heter skönhetssömn.
• Jag har inte själv haft problem med rökning (feströkte när jag var yngre men blev aldrig beroende), däremot rökte Olga jättemycket tidigare. Hon slutade genom att trappa ner nikotindosen med hjälp av Nicorette men den huvudsakliga orsaken till hennes framgång är att även hon förändrade sin attityd och syn på sig själv först. Jag gjorde en liten intervju med henne förra året och frågade just om rökning. Du hittar hennes svar här.

  Flytta bort allt fokus från rökning. Läste i din blogg att din man också röker, be honom göra det så att du slipper se. Ha inte ciggpaket och tändare liggande där du vistas. Dina lungor kommer inte att vara rökfria innan dina tankar är det. Fokusera istället på en frisk kropp (där rökning känns helt malplacerad) och ersätt det behov rökning fyller (avslappning t. ex.) med något annat.

Grattis till din uppdaterade, fantastiska version av dig själv! Du är nu en sund människa med friska lungor och du njuter av allt denna livsstil innebär i praktiken. Enjoy! :-)

Samtidigt finns det ingen ursäkt för att äta ohälsosamt och misshandla sin kropp med snabba kolhydrater eller giftiga tillsatser. Det finns snabbmat som både är god och nyttig. Så här såg det ut på min tallrik igår:

Lösningen på matlagningsproblemet är alltså att köpa en massa “plockmat” som inte behöver annat än flyttas över till tallriken för att vara klar att ätas. Protein, goda fetter och grönsaker toppar självklart favoritlistan. (Köttbullarna här är ett stort undantag eftersom jag vanligtvis undviker sånt som innehåller tillsatser.)

Tapas Take away är tänkt som en lösning vid tillfällen då “längtan efter riktigt god mat är större än lusten att laga den” enligt Ridderheims egen formulering. Alla rätter passar ihop med varandra och vill man göra det riktigt enkelt för sig går det även att köpa förpackningar med en färdigt komponerad tapasbuffé.

Provsmakningen hölls i konsultföretaget Kairos Futures lokaler på Vasagatan. Mycket trevlig omgivning, älskar dörrarna!

Här ser ni tapasbuffén stå och vänta på avsmakning:

Och så här festligt såg det ut vid matbordet:

Det var gott men jag blev åter en gång påmind om exakt hur ovan jag är med salt. Jag drog ner på konsumtionen rätt mycket för några år sen och har sen dess huvudsakligen använt andra kryddor. Ridderheim har enligt min åsikt varit rätt frikostiga med saltet i sina rätter och jag använde därför bröd som “neutraliserare”.

För att dra mitt strå till vårt framtida välmående brukar jag ta upp hälsoaspekten varje gång jag träffar representanter för livsmedelsföretag. Efter att ha ställt de obligatoriska frågorna om matens råvaror och eventuella kemikalier fick jag veta att Ridderheims strävar till att minska tillsatserna drastiskt (utom då deras användning är befogad) och även att de börjar intressera sig för ekologiska produkter.

Som ni ser finns det fortfarande utrymme för förbättring (vad de olika E-numren betyder i praktiken kan ni läsa här). Själva idén med Medelhavsmat är däremot jättebra eftersom den är en utmärkt källa till goda fetter och läckra smaker (om man gillar salt).

Det var en riktigt trevlig kväll och jag vill som avslutning tacka Ridderheims, Spot and Tell och även Kairos Future. Er choklad blev den perfekta efterrätten! :-)

Undrar ni varför det dyker upp så många? Jo, för att det här är “takläggningstårtor”. En del av lagret blev renoverat och chefen är som vanligt givmild med kolhydraterna. Jag som i vanlig ordning lider av sömnbrist plågas självklart extra mycket såna här dagar eftersom min motståndskraft är extremt försvagad samtidigt som kroppen vrålar efter snabb energi.

Nu när jag tänker efter… ni vet hur olika människor har någon “hemlighet” som ligger bakom deras framgång? Well, när det gäller att gå ner i vikt och hålla den är min hemlighet garanterat latten. Den håller mig mätt hur länge som helst och är ett utmärkt substitut för godis som jag annars skulle sakna för mycket för att kunna låta bli (skummet är som gräddig chokladmousse).

En normal vardag för mig är att jag äter en stadig frukost (ägg, yoghurt, ost och Keso) och sen lever jag på några ostskivor och ett par (osockrade!) latte macchiatos fram till kvällen, mjölken innehåller ju en hel del näringsämnen. Och eftersom jag blir mätt av små mängder mat så räcker det med endast en portion fisk, avokado, ägg, sallad osv. på kvällen för att göra mig nöjd. Och en skål yoghurt med blåbär och jordgubbar förstås.

De dagar jag inte har tillgång till latte (t. ex. idag, för blasket som kommer ur firmans fikaautomat är totalt odrickbart) blir det direkt rubbningar i kostintaget. Jag vräker i mig mat alldeles för ofta och i alldeles för stora mängder, därefter får jag ett sockersug som heter duga och så går jag omkring med endast den tanken snurrande i huvudet resten av dagen.

Ni som har en tendens att tolka allt som en uppmaning till svält: det är inte det jag förespråkar! Tvärtom, jag är jättenoga med att ge min kropp näring – men inte i större mängder än vad som är hälsosamt och klädsamt för pennkjolen. Mitt ideal är välsvarvade kurvor som fortfarande känns mjuka att ta på, inte en kropp som bara består av skinn och ben. Smal och undernärd är alltså inte synonymer. Använd sunt förnuft och var snälla mot era kroppar!

Det var Expressen som intervjuade mig för en kommande Söndagsbilaga. De jobbar på en artikel om LCHF (orsaken till att jag och min snäva tulpankjol är så goda vänner) och ville därför höra om vilka åsikter och erfarenheter jag har av den.

Att den här intervjun dök upp precis nu känns nästan lite konstigt. Det har nämligen gått exakt två år sen jag ändrade mina kostvanor och förvandlades från smårultig soffliggare till ett 20 kg lättare timglas på klackar. Trots att man får snabba resultat är det här ingen mirakeldiet utan en fungerande livsstil vilket bekräftas av att jag har behållit vikten och mår hur bra som helst.

Jag är fortfarande, och kommer alltid att vara, en kolhydrataddict men tänker aldrig mer att utsätta min midja och garderob för konsekvenserna av denna destruktiva böjelse. Jag säger som Kate Moss (trots att min kropp är läckrare än hennes): det finns inget som smakar så gott som att vara smal. Har redan kört igång sommarlivsstilen (som varar fram till jul) där snabba kolhydrater endast avnjuts med ögonen.

Inga problem med kolhydraterna men ni som är noggranna kanske märker att det finns två produkter där som inte ligger i linje med mina övriga värderingar. Varken yoghurten eller Keson är ekologiska.

Problemet är att naturell ekoyoghurt bara säljs i fetthalt 10%. Jag önskar att jag kunde äta den både för att fet mat är nyttigare och för att den är renare men den känns tyvärr lite för mäktig i konsistensen för mig. Den ekologiska versionen av Keso har hittills haft en konstig bismak så jag köpte den giftiga sorten av gammal vana. Men jag ska ta och smaka på ekon en gång till. Hoppas att det var något tillfälligt.

Nu är det dags för någon trevlig serie och sen ska jag lägga mig i sängen och vänta på att bli väckt av prinsen på den vita hästen. Alltså teknikern som magiskt får bredbandet att funka och som gör att jag kommer att leva lyckligt i alla mina dagar. God natt! :-)

Slängde ner en tablett i vattenglaset i morse och fick en svag déjà vu -känsla så fort jag såg resultatet efter att den brusat klart. Började av någon anledning tänka på sugrör och födelsedagskalas… Helmysko. Men man kan inte förstå sig på allt. Smakade…

Wtf?! Jag som inte har druckit Sprite på tio år får plötsligt värsta sockerchocken av en hälsodryck! Lät avloppet avnjuta resten.

Hur kan en produkt som säljs i hälsokosthyllan innehålla maltodextrin, arom, natriumcyklamat, natriumsackarin och sorbitol (och i rätt stora mängder av smaken att döma)? Förväntas jag tro att min kropp bara reagerar på C-vitaminerna men ignorera kemikalierna? Enligt vilken logik?

Skyller på tillfällig sinnesförvirring. Alla ämnen ska intas i naturlig form. Idag blir det broccoli och lax.

Jag har jobbat i butiken hela dagen. För att beskriva den utmaning det innebär för mig kan jag komma med en enkel parallell – föreställ er en alkoholist som jobbar på Systemet (eller Alko i Finland). Låter det problematiskt? Då förstår ni varför vårt fikarum gör mig glad och skärrad på en och samma gång. Och här har ni några exempel från idag:

Inga större problem. Kvalitén på lösgodis är så dålig att jag faktiskt inte känner någon större craving (men det funkar självklart bra i nödfall – precis som liksprit för desperata alkisar). Tog mitt te och gick ut.

Tappade gaffeln jag höll i handen. Stod blickstilla och stirrade rakt fram med glasartad blick tills jag tack och lov hörde min kollega Filip i korridoren utanför. Lyckades få fram ett svagt rop på hjälp så att han kom in.

Filip har en fobi för feta personer. Han tycker en massa politiskt inkorrekta saker om dem (där adjektiv som “vidriga” och “äckliga” hör till de lindrigaste). Helt perfekt i situationer som denna! Pekade med ett darrigt finger in i kylskåpet och bönföll honom att lufta sina åsikter om fettvalkar runt midjan högt för mig – vilket han gjorde med all önskvärd inlevelse.

Thank god för hjälpsamma människor som finns där när man behöver dem! När han var klar med sin föreläsning klarade jag äntligen av att ta ut salladen utan att svepa med ett par biskvier av bara farten.

Men livet som addict är aldrig lätt.

Oh. My. God. Tar den här plågan någonsin slut?

Jag har garanterat en skyddsängel! Filip satt och åt lunch tillsammans med en annan kille vid grannbordet. Och båda spände ögonen i mig så fort jag närmade mig pudersockret med handen. Är sååå tacksam! Hoppas att de kommer till paradiset (alltså Playboy mansion) och att alla deras drömmar går i uppfyllelse.

Ni som inte riktigt förstår vad problemet är… När man är en missbrukare, vare sig det gäller alkohol, medicin eller snabba kolhydrater (som i mitt fall) så klarar man inte av att bara smaka. Att bara äta en liten bit existerar inte – man äter tills allt är slut. Eller i alla fall så att man är proppmätt och på gränsen till illamående.

Till skillnad från aktiva missbrukare klarar de som återhämtat sig från sitt beroende ofta av att inte aktivt skaffa fram ämnet de är beroende av, jag har t. ex. inga problem att låta bli att köpa hem godis och kakor. Men när såna ligger tillgängliga framför näsan på en krävs det verkligen nerver av stål för att behärska sig. Eller en på förhand utarbetad strategi. ;-)

Jag älskar min midja! And I’ll be damned om jag någonsin försätter mig i samma tillstånd som jag gjorde för några år sen. Aldrig, aldrig, aldrig mer!

Kom för en stund sen hem från ett event som levde upp till sitt namn, Den Stora Matdagen (tack för inbjudan Spot and Tell). Tillställningen ordnades för att presentera några produktnyheter som snart dyker upp i butikshyllorna runtom i landet samt för att ge en överblick över de senaste trenderna inom mat och livsstil.

Men låt oss skippa torrsnacket och övergå direkt till det intressanta. Här ser ni Fazers senaste tillskott till brödurvalet: Guldkakor och Frökorn.

Båda bröden smakade gott men ni vet hur jag är… finns det choklad i närheten är det ingen idé att försöka avleda min uppmärksamhet med annat. :-)

Dessa två är inga nyheter. Men visste ni att Fazer Blå är den enda chokladen i Norden som framställs av äkta färsk mjölk, istället för mjölkpulver? Det hemliga schweiziska receptet har varit oförändrat sen 1922, likaså min initialinstinkt att koka te och börja smaska i mig tills det bara finns papper kvar… ;-)

Anyway, efter en trevlig pratstund på äkta finlandssvenska fortsatte jag vidare till Axa. De introducerar nu Multi Crush – Sveriges första granola-müsli. Jag är inte insatt i alla müslisorter som finns men jag har koll på det viktigaste – vad jag tycker att är gott och vad det jag stoppar i mig får och inte får innehålla.

Den här müslin är jättegod med vaniljyoghurt men jag kommer fortfarande att välja sån som inte innehåller socker och aromer. Därför vill jag istället tipsa om min favoritsort som faktiskt också kommer från Axa.

Kornkammaren Frukt & Nöt Müsli är ekologisk och innehåller inget annat än havregryn, veteflingor, russin, torkade aprikoser, rågflingor, torkade äpplen och hasselnötter. Bara det bästa är gott nog!

Typiskt att jag hittade fisken efter att ha proppat i mig en massa sötsaker! Men bättre sent än aldrig. Här ser ni Havets Bästa, en ny serie fiskprodukter som ska göra det enklare för konsumenten att oftare äta fisk hemma.

Det är tragiskt att man som leverantör idag måste påpeka att ens fiskbiffar har ett högt fiskinnehåll. Min omedelbara fråga är självklart: vad annat skulle de innehålla? Well, t. ex. följande:

Ser helt ok ut sånär som på konserveringsmedlet (nej, jag orkar inte höra varför det är nödvändigt). Min slutsats: de av er som tror er äta fisk genom att köpa fiskpinnar byt genast till dessa biffar! Jag själv kommer framförallt att satsa på fisk direkt från fiskdisken men det är inte omöjligt att även Havets Bästa -produkter hamnar på mitt matbord nån gång ibland.

Next stop: Svensk Raps som presenterade olja. Hur man ger smakprov på sån? Genom mumsiga bakverk så klart!

Trots att jag tog för mig både från höger och vänster lyckades jag i alla fall uppfatta budskapet: när man bakar med olja blir resultatet lika gott som det smakade i munnen på mig just då (= underbart!). :-) Dessutom är olja ett bättre alternativ än margarin ur hälsosynvinkel, men det visste ni väl?

Sist men inte minst, här har vi Tropicanas nyheter Summer Berry och Apple, Pear & Passionfruit. Jättegoda båda två, och precis lagom söta!

Till skillnad från 99% av allt ni hittar i butikernas juicehylla tillverkas Tropicanas juicer inte av koncentrat. Frukterna färskpressas så fort de plockas och man tillsätter varken socker eller något annat. Detta är även bättre ur miljösynvinkel då man slipper frakta runt fruktskal i onödan.

Tropicana representeras av Arla och därför passade jag självklart på att framföra min förtjusning över att Keso äntligen blivit ekologisk. Arla hälsar i sin tur att de kommer att satsa på utveckling av ekologiska livsmedel även i fortsättningen. Bra, då kommer jag att satsa på att köpa deras produkter även i fortsättningen. ;-)

Förutom att tugga i mig allt ni såg ovan lyssnade jag på YouGov’s presentation av deras årliga undersökning om nordbornas syn på hälsa, livsmedelsinnehåll och övriga matfrågor.

Ladies and gentlemen, det finns hopp för mänskligheten! :-) Konsumentens förtroende för livsmedelsindustrin, samt de myndigheter som kontrollerar den, sjunker som en sten i vatten. Bara 30% känner nu att de kan lita på storebror. Dryga hälften av konsumenterna oroar sig över innehållet i maten och allt fler inser nyttan med att vända på förpackningen istället för att läsa vad produkten inte innehåller på framsidan.

Samtidigt har vi som konsumenter ett ansvar gentemot oss själva. Vi måste sluta upp med att sända motstridiga signaler av typen: ge mig någonting för ingenting. Äkta råvara kostar pengar, det går inte att få riktig mat hur billigt som helst om man inte odlar den själv hemma på bakgården. Kräver vi att köttet ska vara halvgratis får vi finna oss i att äta något som bara liknar den ursprungliga produkten till utseendet.

Mitt förslag är att satsa på kvalitet istället för kvantitet. Att äta nyttigt behöver inte vara så dyrt som vissa tror (speciellt inte om man lagar mat hemma). När man använder näringsrika, minimalt processade råvaror krävs det mindre mängd föda för att bli mätt och hur mycket pengar (och nerver) man sparar genom att slippa kostrelaterade sjukdomar senare i livet går inte ens att beräkna. Dessutom är äkta vara godare än kemikalier!

PS. Goodiebagen var imponerande! Vet inte hur jag ska orka äta allt. :-)

Kunde inte motstå att köpa ett par andra nyheter i undervisningssyfte (och för att jag inte alltid lever som jag lär utan gör undantag av ren nyfikenhet). Här ser ni Läkerol Acerola och V6 Origins med grönt te. Låter som rena hälsokuren, eller hur? ;-)

Låt oss ta en närmare titt på baksidan – det enda intressanta stället av förpackningen. Vi börjar med acerolapastillerna med jordgubbsbitar (jättegoda, by the way).

Vad konstigt att bilden på acerolan är så stor på framsidan… de glömde ju lägga i den! Istället kommer jordgubbsbitarna först och därefter står det något om aromer.

Ni som inte är bekanta med så exotiska frukter: aromer växer i kemilaboratorier. De har en mycket stark smak, så stark att ni skulle känna den i en kvantitet som motsvarar en droppe i fem medelstora swimmingpoolar. Mer acerola än så här kan man tyvärr inte få för 11,90 kr.

Ok, nu synar vi tuggummit i sömmarna. Det smakar helt klart grönt te med mint (något jag i fortsättningen inte vill se på andra ställen än i koppen).

Vad kan vi dra för slutsats av denna innehållsförteckning? Jo, att man på framsidan får nämna en produkt med hur stor text som helst så länge den överhuvudtaget förekommer i någon form (där bara fantasin sätter gränserna). Att den överhuvudtaget förekommer kan, som i detta fall, betyda 0,1%.

Men visst blir man lite rörd av producentens omtänksamhet när det gäller nötallergiker? För minsta lilla mängd kan ju orsaka dödsfall. Hmmm, undrar hur dagligt intag av gummibas påverkar kroppen…

Observera också ordet “sugarfree” på båda förpackningarna. Det kunde lika bra stå arsenikfritt, för det intressanta är inte vad produkten saknar utan vad den innehåller.

Sunt förnuft säger: om något smakar sött men inte innehåller socker måste det finnas något annat som gör den söt. Nästa logiska tanke bör vara: kan detta något verkligen vara mindre skadligt än socker? Eller är det något som är ännu starkare och totalt främmande för den mänskliga kroppen, samtidigt som det möjliggör hurtiga hälsobudskap på framsidan av förpackningen?

Jag, som inte ätit ordentligt på tre dagar, fick plötsligt tillbaka matlusten. Vilket underbart ställe! Älskar varenda limpa och fralla i den här lilla butiken men valnötsbrödet överträffar dem alla och är to die for.

Ni som har minsta respekt för er kropp (och era smaklökar) – det är så här man handlar bröd! Enligt LCHF är det ju inte meningen att vi ska äta spannmålsprodukter i stora mängder och därför är det extra viktigt att välja rätt när man väl unnar sig sådana. Istället för att “fynda” massproducerade wannabes som trängs i Hemköps brödavdelning investerar jag hellre i en riktig kvalitetsprodukt som verkligen ger valuta för pengen och kalorierna. Och då är det ekologisk surdeg som gäller.

Ett bra företag kan konsten att överraska kunden genom att erbjuda något utöver förväntningarna.

Efter att ha mumsat i mig två skivor gudomligt gott bröd med havssaltad, fransk ost föll min hökblick på en espressobryggare som diskret prydde hörnet av lokalen… och ordet “macchiato” på pristavlan ovanför. Nyfikenheten tog överhand direkt så jag frågade om inte jag kunde få smaka på en sån också.

Oh. My. God. De här killarna kör kvalitet hela vägen! Förväntade mig att få det vanliga blasket som många butiker erbjuder kunderna som “extra service” när man handlar andra varor. Fick istället en krämig dröm som smekte mig hela vägen nerför strupen och smakade minst lika bra som det jag dricker på stans bästa caféer!

Slutsats: Människor som erbjuder samhället gott bröd OCH gott kaffe (som dessutom är ekologiskt!) borde tilldelas en utmärkelse, befrias från skatteskyldighet och få en egen stjärna på Walk of Fame i Hollywood.

Men allvarligt, såna här butiker är en efterlängtad återgång till den gamla goda tiden. Med betoning på goda. :-)

PS. Träffade Casia tidigare idag. Är minst lika imponerad av henne och berättar snart mer i ett eget inlägg.

1. Mosa avokadon med en gaffel och bred ut över brödskivorna. (Jag gillar Fazers rallahalvor.)
2. Lägg på ett salladsblad och ett par tomatskivor.
3. Krydda med örtsalt.
4. Skiva mozzarellan och lägg på ett par skivor.
5. Strö över fryst basilika.
6. Toppa med solrosskott.

Att använda ekologiska ingredienser ger självklart pluspoäng. Enjoy!

PS. Ät inte i närheten av tangentbordet. Den här smörgåsen har en tendens att breda ut sig om man är oförsiktig. ;-)

Här har ni receptet jag använde för att laga gårdagens efterrätt. Minskade ner på sockret, hoppade över apelsinskalet och använde helt vanlig, normalfet grädde. Inga andra ändringar.

Resultatet blev, som sagt, lite äggigt i smaken och en mjölbaserad pannkaksmix hade säkert varit godare – däremot mindre bra för midjan.

PS. Vred ner värmen till trean men lyckades ändå bränna en del av omeletten. Nästa gång kommer jag att steka den på ett ljummet värmeelement, sanna mina ord!

Jag tycker att Sten Sture Skaldeman, som förespråkar LCHF, förklarar det hela mycket bättre.

Jag har ingen anledning att misstro termodynamikens lagar, de är säkert giltiga för slutna system. Men människan är ett öppet system och vi gör väldigt mycket mer med maten än att tillverka värme av den. Vi bygger t ex en ny människa ett par gånger om året. Dessutom “bränner” vi maten på ett annat sätt än vad som sker i en sluten ugn. Ta ett vedträ som exempel. Det innehåller en jäkla massa kalorier när du eldar det i en bombkalorimeter. Hur många av dessa kalorier tar du upp om du stoppar i dig detta vedträ i mald form?

Jag säger inte att vi kan äta mer än vad vi bränner och ändå gå ner i vikt. Det vore ett löjligt påstående. Vad jag säger är att frågan är fel ställd. Vi ska inte utgå från att förbränningen är en konstant, och att det enda sättet att påverka kroppsvikten är att krympa bränsleintaget eller öka motionen. (Visst, det finns en sådan energistyrd viktminskning också. Den misslyckas vanligen eftersom folk inte gillar att vara hungriga.) Vad jag gör är att vända på resonemanget. Jag säger att om vi bränner det vi äter så kan vi inte gå upp i vikt, hur mycket vi än äter. Om vi å andra sidan inte bränner det vi äter så kan vi bli feta på nästan ingenting. Det var denna insikt som gjorde det möjligt för mig att utveckla min metod för hormonellt styrd viktminskning.

Enligt min uppfattning är kalorier ett ointressant pseudomått när det handlar om mänskligt födointag. De säger ingenting om vad vi gör med maten. Däremot fungerar kalorierna bra när man vill veta hur ett födoämne fungerar som bränsle i en ugn.

Det avgörande är om man bränner det man äter eller om man lagrar det som fett. Det har mer med matens fördelning än med kaloriinnehållet att göra. Äter man mycket fett och lite kolhydrater så kan de flesta äta betydligt mer än om fördelningen är den omvända. Det gäller särskilt insulinresistenta personer.

Trots alla försök att låtsas om motsatsen är våra kroppar fortfarande anpassade för ett liv ute i naturen. Under den varma årstiden, då det inte råder någon brist på föda, är det meningen att man ska äta normal mat dvs. sådan som är rik på fett och proteiner. Men för att överleva vintern krävs det att kroppen lagrar en fettreserv, vilket man markerar genom att äta kolhydrater.

Det är alltså ingen tillfällighet att tillgång till dessa i naturen är begränsad till hösten, då frukt och spannmål mognar och blir redo att ätas. Tyvärr har människan varit för smarta för sitt eget bästa och lärt sig lagra det hon skördar (och dessutom att tillverka kolhydrater på konstgjord väg), vilket i förlängning innebär att vi sänder signaler om fettlagring hela tiden med allt vad det innebär.

Vill man gå ner i vikt är det alltså principen “fett bränner fett” som gäller. När vår kropp får sådan bränsle balanserar den upp sig till idealvikt automatiskt.

Jag äter det med skinka som pålägg men kan redan nu säga att det passar perfekt som pizzabotten. Om man lagar en dubbelsats räcker det till en hel plåt och då kan man senare garnera med tomatsås, svamp, oliver eller vilka andra pizzaingredienser som helst.

Här kommer originalreceptet som räcker till ca 7-8 st brödbitar:

Gör så här: Hårdvispa äggvitorna med lite salt, vilket gör att de blir fastare i konsistensen. Låt Keson rinna av (125 g = hälften av en liten burk). Blanda den med äggulorna, gärna med stavmixer. Rör i den rivna osten. Krydda med salt, vitpeppar, oregano och basilika (pizzakrydda går säkert också bra). Vänd försiktigt ner den vispade äggvitan i smeten. Klicka ut på en plåt klädd med bakplåtspapper, observera att smeten flyter ut under gräddningen. Grädda på 175 grader i 20 minuter eller tills de fått en gyllenbrun färg.

Även detta “bröd” har lite äggsmak men för övrigt är det så nära äkta vara man kan komma. Båda sorterna är mycket mättande, jag var vrålhungrig när jag kom hem tidigare idag och åt då tre stycken Oopsie -bitar med ost och skinka. Blev proppmätt!

PS. Oopsies är förresten den första och enda maten som jag fått lust att smeka. Ja, ni läste rätt. De är jättesköna att röra, känner mig som någon pervers matfetishist när jag fingrar på dem hela tiden… ;-)

Nej, skruvarna har inte lossnat. Förklarar. Nu när jag LCHF:ar mig fram till jul är bröd helt uteslutet. Men tyvärr börjar jag sakna det allt mer och idag när jag kom hem googlade jag runt lite för att se ifall det finns någon lösning på problemet. Och självklart finns det! Det finns tydligen en lösning på ALLA problem, hur besvärliga de än är.

Har precis ätit tre stycken såna här Oopsies garnerade med ost och känner mig både nöjd och mätt. De är ungefär som tekakor med äggsmak och så är de mycket lättare och luftigare, men man får ändå en känsla av vitt bröd vilket ju är hela idén.

Det chockerande är att de jag lagade blev perfekta – trots att LCHF -forumet som receptet finns på är fullt av inlägg där besvikna hemmafruar klagar på att de misslyckats. Tydligen måste man vara väldigt försiktig med att blanda ihop ingredienserna, något jag var för resultatet har både rätt konsistens och ser ut precis som på bilden i originalreceptet. Ni som känner mig vet vilket mirakel det är. ;-)

Här är receptet som gör en sex stycken Oopsies rikare:

Gör så här: Dela på äggvitor och gulor. Vispa äggvitorna hårt med lite salt. Man ska kunna vända på bunken utan att vitorna rinner ur. Vispa gulorna i en annan bunke tillsammans med Philadelphiaosten och lite bakpulver. Vänd sedan försiktigt ner ostsmeten i vitorna. Lite i taget. Rör inte om för häftigt utan blanda försiktigt för att bibehålla luften i smeten. Klicka sedan ut på smörat bakplåtspapper och grädda i ugnen på 150 grader i 25 minuter.

Och om man ersätter Philadelphiaosten med något mindre syrligt och dessutom blandar i kryddor, typ kanel eller vanilj, kan det här tom. bli som luftiga cookies. Fortfarande med superlåg kolhydrathalt! Mitt humör har precis blivit ännu bättre. Hurra! :-)

Gick ut på Götgatan men hann bara ta några steg innan sommarens powerwalkkänsla kickade in. Och så upptäckte jag att det var jättevarmt ute. Slutade med åtta kilometer, frisk luft och superb utsikt istället för fyra kilometer framför trist crosstrainerskärm. :-)

För att fortsätta spinna på samma tema: nu får det vara slut på kolhydratfrossandet! Har tröstätit både smörgåsar, lussekatter, choklad och godis på jobbet.

Att dricka latte i tid och otid är inte heller bra. Får i mig en hel del mjölksocker av alla macchiatos och börjar känna mig lite småplufsig vilket rimmar illa med tajta jeans, tajta kjolar, tajta cardigans, tajta klänningar… ja, hela min garderob alltså. Och när jag dansar framför spegeln på morgonen finns det vissa vinklar som får publiken (ok, mig) att kippa efter andan – tyvärr inte pga. några speciellt avancerade dansmoves.

Tack och lov krävs det inte mycket för att slimma till midjan igen. LCHF står för Low Carb High Fat och är det enda som verkligen funkar både på kort- och långsikt. För mig brukar det ta max tre dagar att få tillbaka “smalhetskänslan” och så fort jag känner den försvinner all lust att förstöra figuren med socker. Tänker leva sunt ända fram till julen och sen göra några undantag. (Mammas julbord är faktiskt värt att gå upp i vikt för.)

Ni som vill veta mera om LCHF hittar jättebra information på denna sajt.

Ett tips till. ICA NK har till min stora förtjusning precis börjat sälja Bosarpkyckling. Hos dem hittar man också ett imponerande stort urval ekologiskt kött, något för er som ogillar tanken på middagar spetsade med antibiotika och parasitbekämpningsmedel.

Och några hyllor längre bort bor denna trevliga majonnäs:

100% des ingrédients d’origine agricole issus de la production biologique. Eller på vanlig svenska: giftfritt. Ingredienser: solrosolja, äggula, Dijonsenap, vitvin, salt, citron. Jämför gärna med konkurrenterna som säljer “samma sak” billigare. Jag för min del betalar hellre med pengar än med hälsan.

Tänker äta hemma i några dagar nu. Att luncha ute är bekvämt men samtidigt mindre nyttigt eftersom restaurangmat oftast är icke-ekologisk och innehåller tillsatser som min kropp gott kan klara sig utan.

Jag kan verkligen rekommendera denna goda Järna -mjölk. Den är biodynamisk, icke-homogeniserade och innehåller inte några tillsatta vitaminer (som gör större skada än nytta).

Om det enbart fanns omodifierad mjölk till salu skulle vi troligtvis inte känna till fenomenet mjölkallergi. Ifall just denna sort inte finns i er butik, håll istället utkik efter Arlas Gammaldags mjölk, eller Ingmans Yömaito i Finland. Båda är icke-homogeniserade och smakar jättegott. Tyvärr är de inte ekologiska.

Enda nackdelen med Järna -mjölken är förpackningen. Som tur är äger jag en jättefin koflaska som jag köpte i Helsingfors för länge sen. På den tiden bodde jag ännu hos mina föräldrar men drömde om att flytta till en egen lägenhet i storstan, festa dygnet runt och bara äta sån mat jag tyckte om. Denna flaska var min allra första egna kökspryl. :-)

Well, drömmen har blivit verklighet. Jag är myndig, självständig, och har en hel lägenhet full av fina prylar. Det ironiska i historien är bara att jag istället för snabbmat och godis väljer att äta… precis samma sak som mamma!