Såja, då är balansen återställd. :-) Låt oss nu glömma den pinsamma tiden när vi på allvar trodde att aceton och bensin skulle kunna framställa nyttigare produkter än en ko kan.

På tal om det, jag är jätteimponerad över mängden ekologiska produkter som vi har tillgång till nuförtiden. I kväll frossar jag i dessa klassiker:

Hej! Jag är sockermissbrukare! Jag är verkligen vad jag äter, och jag hatar det!!! Lever på kakor och mjölk i stort sätt. Har iaf gjort det nu senaste månaderna. Har helt och håller kommit in i sockerträsket och har svårt att ta mig ur =( Äter fel och blir bara fetare och fetare.

Jag är en tjej på 27 år som jojo-bantat senaste 5 åren vilket resulterat till minst 20 kg upp! Jag har varit överviktig sedan jag gick ut gymnasiet för 10 år sedan. Efter gymnasiet började jag äta massa skräp och rörde mig inget alls. Gick upp ca 20 kg på ett år. Väger idag ca 95 kg till min längd på 164cm. Helt sjukt! Ett midjemått på 120cm. Jag kräks!

Jag vet inte vad jag ska göra. Testat diet efter diet. Klarar av att följa dom i ca 2 veckor sedan lägger jag av och börjar äta som vanligt igen. Kan smälla i mig en kakburk om dagen utan problem. Är aningens sockerberoende kan man säga. Hua =(

Jag äter när jag inte har något annat att göra. Jag äter och tänker att jag kan lika gärna äta för jag kommer förbli fet resten av livet. Jag äter mig till döds. Jag vill inget hellre än att bryta mina gamla skitvanor och ändra livsstil. Men jag klarar det inte ensam. Jag har försökt såå många ggr.

*Jag vill skaffa barn och kunna orka leka med dom. Nu flåsar jag av minsta lilla.
*Drar mig för att gå ut bland folk.
*Jag är fånge i min egen kropp =(
*Tackar nej till roliga fester mm bra för att jag är fet. Vill inte att nån ska se mig.
*Sitter hemma och äter mer och mer istället.
*Min kropp hindrar mig från att göra så mycket roligt i livet.

Vill inte att det ska vara så! =( Det är helt sjukt. HJÄLP! Vill gärna överleva min 30-årsdag.

Svar: För några år sen vägde jag runt 80 kg (är 165 cm lång) och hade aldrig gått ner ett endaste ett kg i hela mitt liv (en sån idé kändes nästan som något övernaturligt). Jag hatade sport, älskade godis och kände mig lika ”felplacerad” i min dåvarande kropp som du gör i din nu. Jag kände mig som ett uppsvullet vattenlik och fick ångest varje gång jag skulle shoppa kläder. Inga dieter funkade, av precis samma orsak som du anger.

Till slut kom jag till en vändpunkt då jag bestämde mig för att jag vägrar acceptera några ursäkter längre. Jag var ju en smal människa innerst inne och inget annat kunde någonsin komma på fråga, hur ”sant” det än var. Läs det här inlägget (i mitten av punkt 2) så får du veta vilken insikt som hjälpte mig vidare. Läs även detta.

INSPIRATION är lösningen du söker. Inspiration dyker upp när man börjar identifierar sig med den person man utvecklats till att bli, inte den person man var (den som spegeln fortfarande visar). Du vet vad du identifierar dig med genom känslan dina tankar ger dig i varje given stund. Välj de som känns bra! Jämför dessa två:

• Man kan väga 90 kg och anse sig vara en fet person.
• Man kan väga 90 kg och anse sig vara en smal person.

Skillnaden mellan dessa attityder är skillnaden mellan vilka impulser man får. I det första fallet drar dessa iväg åt handlingar som resulterar i en fet(are) kropp, i det andra drar de iväg åt handlingar som resulterar i en smal kropp.

Så här ser en ”osynlig” attityd ut när den fastnar på bild:

Det som står mellan dig och den nya kroppen är din helhjärtade fokusering på ”jag är fet”. En smal människa tänker inte så och därför är du inte smal. Men man behöver inte vara smal för att KÄNNA sig smal, dvs. se det nuvarande tillståndet som tillfälligt och på inget sätt typiskt för en själv.

Om du kan motstå frestelsen att fortsätta hamra in ramsan ”jag är fet, jag är fet, jag är fet…” och istället tjuvstartar och börjar leva den glada, smala, RIKTIGA versionen av dig trots att vågen och spegeln ännu inte hunnit med, då händer något fantastiskt. När du älskar din kropp (och livet i allmänhet) på förhand så ser du hur den börjar ta form rent fysiskt! Det finns fler sanningar än ”vågen visar över 90 kg och midjan är 120 cm”, testa några av dessa:

• Jag har varit obalanserad i mitt humör och min kropp återspeglar denna obalans.
• Min kropp är lite svullen nu men den håller redan på att balansera tillbaka sig till det normala eftersom jag mår bättre, vilket kommer att påverka både kosten och mina aktiviteter under dagen.
• Jag vet att det här går bra därför att jag nu har förstått hur hela grejen funkar och den visade sig vara mycket enklare än jag trodde tidigare.
• Jag behöver inte vara arg och besviken på mig själv, jag behöver bara slappna av. Det har inte skett något fel, min kropp har bara gjort mig uppmärksam på hur viktigt det är att må bra mentalt. Jag kommer i fortsättning att prioritera det som känns skönt framför allt och alla andra.
• Jag kan inte se några drastiska förändringar på vågen men för övrigt är hela grejen redan klar. Jag älskar min vision, jag är på rätt spår!
• Herregud, jag är mitt inne i min dröm! Jag håller på att bli smal och det känns inte det minsta jobbigt, det känns som att komma hem. Jag kommer verkligen att älska min kropp när den är ”klar”.
• Faktum är att jag älskar den redan nu, och det är därför alla negativa tankar på den känns så vidriga. Jag VET att den är snygg och nu när jag har påmint mig själv om det kommer min kärlek att bli bekräftad. Det enda jag vill är att vara snäll mot den. Vi är ett team. :-)

När jag äntligen fattade att jag inte behövde tvinga min kropp att göra något, att jag bara behövde slappna av och låta den balansera tillbaka sig helt naturligt, sjönk min stressnivå och DÅ kunde jag känna inspiration och klara impulser som lockade till handlingar – utan att dessa handlingar kändes jobbiga. Jag fick plötsligt lust att dra ner på kolhydrater och därefter till att promenera, men jag kan inte ens i denna dag kalla dessa ”diet” och ”sport”. De var en spontan och vällustig reaktion på att jag tankefrossade i min nya identitet som smal och på min uppskattning över att jag inte behövde göra något, bara låta bli att sabotera min kropp medan den återgick till sitt normala tillstånd på naturlig väg. Jag höll mig på gott humör, var optimistisk inför framtiden och blev ivrigare ju fler framsteg jag märkte. Tom. de dagar vågen visade ”fel” var bra, därför att jag redan skördade frukterna av mitt nya liv i huvudet. Jag var redan smal.

Så fort jag lagt om min attityd gick jag ner 20 kg på några månader (!) och det kändes självklart (!!!).

Idag väger jag 58 kg och har gjort det i tre år (lägger på mig ett par kg under vintern, men de försvinner under våren). Jag älskar fortfarande sötsaker men jag älskar också min smala kropp och promenaderna runt stan. Balansen uppehålls automatiskt, jag lever ett liv där jag normalt sett inte äter snabba kolhydrater men där jag samtidigt aldrig skulle få för mig att tacka nej till såna om jag verkligen kände mig sugen.

Så fort man gör sig av med all rädsla, oro och tvivel på att man är smal börjar ens hjärna automatiskt motta impulser som hjälper en att uppehålla den bild av sig själv som man har. Jag skulle kunna vakna upp med 100 extra kg runt midjan i morgon och fortfarande identifiera mig med att vara en smal person, vilket skulle resultera i att allt överlopps fett skulle rinna av mig på rekordtid. Samma sak gäller dig!

Jag upprepar det viktiga för att det ska bli extra tydligt:

• Ingen handling du utför utifrån ett dåligt humör (depression, missmod, ilska…) ger resultat. Du har inte tillgång till några goda impulser, idéer eller energi då. Det enda som händer är att du gör mentalt motstånd till din egen verbala övertalning om att du borde göra något –> ond cirkel.
• Hitta KÄNSLAN av hopp och optimism FÖRST! När du känner den, öva den så att den känns mer naturlig än motsatsen. Strunta i det du ser i spegeln och på vågen (det är bara spåren efter din tidigare obalans, old news) och snabbspola till den du egentligen är och den person din kropp snart kommer att återspegla. Din första belöning kommer GENAST: du känner dig bättre. Vilket by the way är den egentliga orsaken till att du vill gå ner i vikt, eller något annat överhuvudtaget: känslan av tillfredsställelse. Lev nu i det här känsloläget och låt inspirationen dra dig till handling som resulterar i din läckra, nya kropp.

Passa på och njut av processen ordentligt, att se hur man påverkar fysiken med sina tankar är en jättecool upplevelse. Tro mig, du vill inte missa det här och bli smal över en natt. Färden är halva nöjet, man känner sig allsmäktig… vilket man är! :-)

Lycka till & have fun med den nya versionen av dig!

Slevade motvilligt i mig halvrå aubergine och önskade att jag kunde äta god mat varje dag. Men inte vilken mat som helst. Den skulle vara kolhydratfattig (LCHF). Och ekologisk. Och ren från tillsatsämnen. Och omväxlande. Och gärna kalorimärkt. Och billigare än på restaurang. Och, det absolut viktigaste, den skulle inte behöva lagas av mig!

Dream on, säger alla realister. Well, det var precis det jag gjorde. Och nu behöver jag bara svänga förbi Svarta Lådan på vägen hem från powerwalken för att leva det slags köksliv jag önskade mig. Så här såg dagens middag ut:

Enligt min mage är det här en jätteportion. Ändå är kaloriinnehållet så lågt att jag utan problem kan äta såna här middagar och gå ner i vikt. Tänker i alla fall minska lite nästa gång för jag känner mig proppmätt efteråt och orkar knappt hälla ner mellanmålslatten senare.

Dreams do come true. :-)

Ni som har saknat ”hälso-Irina” kan spetsa öronen nu. Jag är i full gång med att leva den versionen av mig och i praktiken betyder det följande:

• jag äter inga snabba kolhydrater och överhuvudtaget inte mer mat än vad som krävs för att bli nöjd (till skillnad från proppmätt)
• jag väger mig varje morgon och skriver förtjust upp varenda liten ändring som indikerar att vinterhullet håller på att ge plats åt femme fatale -kurvorna (3 kg kvar)
• jag stirrar fascinerat i spegeln varje morgon och känner hur hela världen förvandlas till ljuv harmoni bara för att min midja ser ut som den gör
• jag powerwalkar minst 5 km varje dag, om inte det regnar småspik eller det dyker upp andra aktiviteter som finslipar kroppen lika effektivt
• jag är mindre intresserad av datorn och (mycket) mer intresserad av kläder, smink och allt annat som handlar om yta
• jag föredrar kjol framför byxor och klackar framför… allt annat (utom ballerinorna när jag ska powerwalka)
• jag är extremt social, nyfiken på nya upplevelser och överenergisk i största allmänhet – alla tider på dygnet

Kickstartade säsongen med min egen uppfinning, ”magic mushrooms”. Här kan ni läsa hur det gick till när jag totalt oförklarligt lyckades kombinera en jättehög mat med en viktnedgång på ett helt kilo över en natt. Ser verkligen fram emot morgondagen. ;-)

In other news: hittade ett läppstift i exakt samma nyans som ett jag redan äger. What’s the point? undrar ni. Jo, det jag redan har är: a) nästan slut, b) av ett totalt oglammigt märke, plasthylsan ser ut att komma raka vägen från Lidl och c) inte till salu längre.

Heidi, som beundrade färgen på mina läppar för några dagar sen, kan säkert hjälpa mig skåla in fyndet. You know how true makeup happiness feels like. :-)

Nu ska jag fortsätta skriva svar på en läsarfråga (hann inte göra något åt den medan jag var i Finland). Hoppas kunna publicera en ny guide redan denna helg, trots att jag ska jobba i butiken tre dagar i rad. Håll tummarna för att sömnkoman stannade kvar i vintern.

Svar: Nu rodnar jag. Tack! :-)

Det viktigaste jag vill få fram i samband med den här frågan är, ironiskt nog, att det inte lönar sig att stämpla sig som beroende. Så länge man gör det kan man ju inte vara motsatsen.

Orsaken till att jag själv kallar mig kolhydrataddict är att jag, hur konstigt det än låter, känner nöjet av att ha läget med vikten under kontroll och därför ser den här ”diagnosen” ur en väldigt optimistisk synvinkel. Jag associerar alltså inte mig själv med hopplösheten som begreppet beroende ofta förknippas med utan tvärtom, med möjligheten att ständigt bevisa för mig själv hur duktig jag är på att hålla vikten och äta nyttigt trots att det finns andra alternativ.

Min syn på snabba kolhydrater har under de senaste åren förändrats från ”livet utan er i stora mängder är inte värt att leva” till ”ni är fienden och jag vägrar röra er överhuvudtaget” till ”jag kan äta er i hur stora mängder som helst utan att något händer” till (det nuvarande) ”jag älskar er och vet att ni alltid finns i närheten – vi träffas så ofta min första prioritet, midjan, tillåter”.

Jag har tidigare fått liknande frågor som din (antar att du vill få bukt med snabba kolhydrater pga. vikten) men svaren har hamnat bland kommentarerna. Kopierar in ett par av dem här så att de syns bättre.

Att sluta notera s. k. obestridliga fakta kan vara rätt svårt på första försöket. Man vill ju så gärna förklara att det finns en god orsak till varför man är där man är och på så sätt skapa lite förståelse för situationen. T. ex. så här kan det låta:

Det går alldeles utmärkt att älta hur svårt livet varit hittills – men man går inte ner i vikt innan man slutar. Det finns ingen som anklagar en för att ha gjort något fel så man kan gott hoppa över det här steget. Här är mitt förslag:

Positivt tänkande i praktiken

Människor som bestämmer sig för att ”testa” positivt tänkande ger ofta upp med förklaringen att det känns för jobbigt. Orsaken är att de felaktigt förknippar positivt tänkande med tankar som handlar om glädje, kärlek & harmoni. Sådana tankar har man endast tillgång till när man befinner sig i närheten av dem känslomässigt.

Befinner man sig lägre ner på känsloskalan finns det ingen chans att klara ett så långt hopp. I sådana fall kan positivt tänkande var lika med avund (två steg högre än depression). Eller vrede (ett steg högre än hämndlystnad). Eller besvikelse (två steg högre än oro).

Så här ser känsloskalan ut:

1. Lycka/Vishet/Styrka/Frihet/Kärlek/Uppskattning
2. Passion
3. Entusiasm/Iver/Glädje
4. Positiv förväntan/Tro
5. Optimism
6. Hoppfullhet
7. Belåtenhet
8. Leda
9. Pessimism
10. Frustration/Irritation/Otålighet
11. Nedtyngdhet
12. Besvikelse
13. Tvivel
14. Oro
15. Förebråelse
16. Modfälldhet
17. Vrede
18. Hämndlystnad
19. Hat/Raseri
20. Avund
21. Otrygghet/Skuld/Ovärdighet
22. Fruktan/Sorg/Depression/Förtvivlan/Maktlöshet

När jag vägde som mest (20 kg extra) befann sig mina tankar gällande ämnet vikt & kost nere vid tvivel, besvikelse och nedtyngdhet.

Jag var redo för en förändring och började luta mot tankar som kändes lite bättre och som gav mig en känsla av lättnad – jag blev frustrerad och otålig. Det medförde att jag intensifierade mitt sökande efter en lösning samtidigt som jag svor på att jag inte skulle leva utan min normala kropp en enda sommar till.

Då dök det plötsligt upp en tanke som inte varit tillgänglig tidigare: jag insåg att jag tror på att allt i naturen söker balans och att min kropp kan hitta den automatiskt. Jag behöver alltså inte göra något, jag behöver bara låta bli att sabotera processen.

Lättnaden den tanken gav gjorde mig belåten. Då dök nästa impuls upp: GI -filosofin fick en uppsving i massmedia och jag insåg plötsligt att det är snabba kolhydrater som min kropp reagerar på. Jag kände mig nu hoppfull och ändrade kosten.

Så fort jag kände skillnaden i magen började jag tro att min kropp kunde bli smalare. Resultat: min klocka började plötsligt glida av handleden! Jag vägde mig och blev jätteivrig. När nästa kilo försvann VISSTE jag. Och det är där jag är idag gällande ämnet vikt & kost. :-)

Idén är alltså att utgå ifrån känsloplatsen man befinner sig på och välja tankar som känns trovärdiga men lite bättre än de tidigare. Inte perfekta tankar alltså, utan tankar som ger en genuin känsla av lättnad.

Det går inte att hoppa från en inställning där man känner att läget med vikten är hopplöst (22) till vetskapen om att viktnedgång är enkelt (1), men det går att välja tankar som ligger nära ens nuvarande tillstånd, t. ex. i form av ilska (17) istället för skuld (21). Lättnaden indikerar att man rör sig mot den version av sig själv som man har skapat och det är just denna rörelse som gör att nya, bättre och enklare lösningar dyker upp i ens medvetande.

Hoppas att min förklaring kastade lite ljus över saken. Lycka till med tänkandet & glöm inte att spegeln är gjord för dyrkan – därför att du syns i den! :-)

PS. Här finns ett annat inlägg som till stor del handlar om det här ämnet.

Har ingen aning om vad jag väger just nu, eftersom jag undviker både vågen och smaljeansen tills kroppen känns lättare, men misstänker att det finns ca 2 kg att bli av med. I så fall kommer jag garanterat att vara mig själv igen innan februari är över (om jag kunde powerwalka skulle det gå ännu fortare).

Mitt mål är inte att bli så smal som möjligt utan tvärtom, att vara kurvig. Och det blir jag automatiskt när plufset runt midjan försvinner. Mina höfter och axlar är nämligen tillräckligt breda för att jag ska slippa få pojkfigur av viktnedgång, vad som händer istället är att bysten och höfterna framhävs mer – exakt det jag är ute efter. Miss Universum -kurvor är så mycket snyggare än catwalk -benrangel!

En grej jag är speciellt förtjust i är den där linjen som går från bysten ner till naveln. Den är sooo hot! När man går upp i vikt syns den inte lika bra och blir dessutom förstörd av en massa horisontella streck, orsakade av att fettet veckar sig. Studerade magen igår kväll och slängde genast Dajmen som låg kvar på bordet. Lite spänning är ok men äter jag mer av det skräpet kommer jag att vakna upp i en skräckfilm.

Idag känns det mycket bättre. Har redan börjat fascineras av min egen spegelbild (= ett säkert friskhetstecken) och kan inte låta bli att minnas en rolig grej som tonårskillar brukar undra angående det motsatta könet: hur kan man koncentrera sig på något annat om man har en så läcker kropp?

Ha ha, they’ve got a point. Den är faktiskt rätt distraherande… ;-)

Svar: Eftersom jag sitter och skriver dagarna i ända just nu har mitt kostintag sett ganska lika ut den senaste veckan.

Frukost: ett par ägg, några skivor ost + Keso (i väntan på äggen)
Mellanmål: ett par stora glas latte macchiato (mjölk innehåller en massa näring och gör en mätt)
Middag: en avokado med en stor hög räkor, Keso, alfalfagroddar, salladstopping och soltorkade tomater i olja (kolla här)
Kvällsmums: ca 4-8 dadlar med te och en stor skål yoghurt med blåbär & jordgubbar / grönsaker dippade i kryddad gräddfil

Den här lilla mängden mat är inte lämplig för någon som rör på sig mer än jag gör för tillfället. Jag går ca 3 km varje dag när jag förflyttar mig mellan hemmet och olika ställen på stan men hade jag gjort av med mer energi så skulle jag garanterat känna mig hungrig.

Jag är 165 cm lång (officiellt) och väger just nu 58 kg. Finns många längre personer som väger mindre och som också ser bra ut men sånt där är väldigt individuellt. Jag älskar mina kurvor men ogillar fettringar. Därför är jag helt nöjd nu – jag är smal samtidigt som jag bär upp kläderna och är skön att ta på, vad mer kan man önska? :-)

Här, här och här hittar du information om hur jag gick ner i vikt när jag vägde 20 kg mer än jag gör nu.

Det spelar ingen roll vad du äter när. Huvudsaken är att du gör kroppen maximalt mätt för lägsta mängden kalorier så att du slipper svälta dig till rätt storlek.

I praktiken lönar det sig att satsa på nyttiga fetter och protein. Kolhydrater behövs i minimala mängder, speciellt när man vill gå ner i vikt.

Kolhydrater är dessutom naturens sätt att tala om för kroppen att den ska lagra fett, tänk på att vi ute i naturen endast hittar spannmål och frukt på hösten – precis innan vintern kommer och vi behöver ett extra tjockt lager fett på kroppen. När jag inte vill gå upp i vikt undviker jag pasta, bröd och allt som innehåller socker. Och nej, sötningsmedel och diverse andra kemikalier kommer inte på fråga. Bara riktig mat duger.

Ät inte mer än det behövs för att bli nöjd och undvik att bli proppmätt (sådär att man måste knäppa upp byxorna under bordet).

Men nu kommer det allra viktigaste:

Hemligheten bakom önskekroppen (och allt annat)

Enda orsaken till att någon inte går ner i vikt är inte för att hon är för dum för att förstå hur man gör eller för lat för att orka följa anvisningar – det är för att hon inte identifierar sig med att vara smal.

Du kan inte gå ner i vikt om du saknar den viktigaste komponenten av alla: inspiration. Inte motivation utan INSPIRATION.

Den kommer efter att du har ändrat dina tankar till att känna övertygelse om att det du vill ha är, inte bara möjligt, utan dessutom SJÄLVKLART. Du måste leva den sanning du vill uppleva på förhand, innan du ser bevisen i spegeln och på vågen.

Så fort du har den här inställningen känns det automatiskt konstigt att äta eller bete sig på ett sätt som inte matchar.

Från och med nu ÄR du smal. Lycka till! :-)

Vågen visar det jag vill att den ska visa, händerna känner den midja de vill känna, spegeln visar de kurvor som är snygga – och inget annat.

Wohoo! :-D

… och fick genast inspiration till en ”Grand -frukost”:

Min kropp märker att vintern är i antågande och har redan börjat mobilisera styrkorna. Can’t blame it med tanke på hur kallt det var i lägenheten innan jag isolerade…

Men nu när det är gjort kan jag med gott samvete skicka ner en hög lugnande proteiner och fetter för att bekräfta att det kommer att finnas tillgång till både mat och värme under hela vintern och att jag inte behöver ett extra lager fett för att klara livhanken. Gott är det också. :-)

Svar: Din misstanke om att man inte uppnår goda resultat utan äkta motivation är korrekt. Varje förändring börjar med en avsikt och den avsikten måste vara genuin, inte en som bara framförs i ord för att samtidigt motsägas av en obehaglig känsla inombords.

Inget nytt under solen där men nu kommer vi till den delen som bör få alla intresserade att spetsa öronen lite extra. Det råder ett allmänt utbrett missförstånd om vad målmedvetenhet egentligen innebär. Och det är just detta missförstånd som orsakar motivationsbrist.

Vi tror att vi måste KÄMPA för att uppnå något. Man ska bita ihop, vara vuxen och självdisciplinerad, strunta i alla sina instinkter och bara KÄMPA sig fram mot sitt mål. Man får inget gratis här i livet. Det krävs blod, svett och tårar. Och gärna lite sympatier från andra som ombeds ”hålla tummarna”, ”lida med en” och ”hoppas att man orkar hela vägen fram”.

Låter det bekant?

Snacka om helvetet på jorden! Personligen skulle jag inte heller vara motiverad med en sån framtid att se fram emot. Och det var antagligen därför det tog så lång tid för mig att äntligen släppa tanken ”om inte jag får äta godis och bakelser varje dag och dessutom måste ersätta dem med sport är mitt liv värdelöst, då kan jag lika bra dö nu med en gång”.

Innan du börjar sätta in dig i olika sätt att gå ner i vikt (finns bara ett: göra av med mer energi än man tar in) eller sluta röka (i praktiken: slänga ciggpaketet och låta bli att köpa ett nytt) måste du göra två saker som är absolut avgörande för att du ska lyckas:

1. Förflytta fokus till VARFÖR du vill ändra livsstil

När expediten på Stockmann meddelade att den snygga Gossard bh:n jag höll fram tyvärr inte tillverkades i större storlek insåg jag äntligen att jag aldrig skulle känna mig nöjd oberoende av vad som hände så länge min kropp inte såg snygg ut i fina kläder. Om jag så hade fått en miljard, varit älskad av varenda människa på jorden och ätit mammas dadelkaka varje dag skulle jag fortfarande vara missnöjd.

Denna insikt gjorde att jag inte hade någonstans att fly längre, det fanns visst något som var viktigare än godis – mitt utseende. Varje gång jag stod inför valet att sabotera min viktminskning efter det dök samma tanke upp gång på gång: jag tänker inte dra ut på det här längre. Jag vill vara snygg mer än jag vill tillfredsställa impulsen att bli hög på godis. Varsågod, motivationen är serverad!

2. Börja glädja dig åt att du REDAN NU är en människa som drar nytta av alla de fördelar din drömlivsstil medför

Innan du kan se dig själv som den du vill vara kommer varje försök att ändra livsstil att kännas fruktansvärt plågsamt och troligtvis misslyckas. En övertygelse är inget annat än inövade tankar. Fram tills nu har du övat in ”rökare” och ”matmissbrukare” och därför får du bekräftelse på det varje dag. Öva nu in sånt du istället vill ha bekräftelse på.

Jag vägde 79 kg men övergick till att tänka på mig själv i mitt normala tillstånd, en tjej med smal midja klädd i åtsittande tulpankjol och höga klackar. Jag vägrade köpa nya kläder tills de plagg jag verkligen ville passa i satt som de skulle.

Du måste alltså börja tänka på dig själv, inte som en rökare, utan som en frisk och sund person (eller motsvarande som i ditt tycke är viktigt). Du måste börja tänka på dig själv, inte som en överviktig person, utan som en smal och snygg kvinna som väcker uppmärksamhet och uppskattning vart hon än kommer. Bli hög på ditt nya jag istället för att bedöva dig med cigg och mat.

När du är klar med dessa två punkter (en mognadsprocess) har du gjort 90% av jobbet. Därefter återstår bara att leva i enlighet med ditt nya jag och låta naturen balansera fram utseendet och hälsan till en nivå som motsvarar. Lev utifrån den bild av dig själv du har i fantasin istället för den du ser i spegeln eller på läkarens utlåtande. Din uppgift är inte att sluta röka eller gå ner i vikt utan att uppehålla din fina figur och sunda kropp. Märker du skillnaden? Du behöver inte göra något, du behöver bara slappna av.

I praktiken kommer du självklart att göra exakt det som ”experterna” säger att du måste, dvs. äta mindre och nyttigare och andas luft istället för rök, men allt det där kommer att kännas kul istället för plågsamt. Du kommer att uppleva en enorm lättnad eftersom du fortfarande beter dig i enlighet med den du är (ditt nya jag, som du var smart nog att installera innan du började).

Det viktigaste är alltså att din vardag känns kul – att uppnå dina drömmar ska inte vara en kamp. Stryk det ordet ur din vokabulär. Så fort du gjort det upptäcker du plötsligt nya möjligheter, t. ex. att man kan bli frisk och smal utan att gå till gymmet. Det märkte jag som istället började promenera. Ja, det är faktiskt det jag gör när jag säger att jag powerwalkar. Jag använder alltså inga stavar utan går helt enkelt omkring i stan i rask takt (med stopp för extra intressanta skyltfönster ibland). Jag använder inte ens riktiga gymskor eftersom jag trivs bättre i ballerinor.

En annan sak jag upptäckte är att man inte alls behöver vara intresserad av matlagning för att äta nyttigt. Jag gillar snabbmat, så här kan det se ut på min tallrik när jag inte orkar göra mer än öppna kylskåpet och tömma förpackningarna på en tallrik.

Förstår du vad jag menar? Hitta dina egna lösningar. Gör det du gör på dina egna villkor. Plocka bara godbitarna av alla goda råd och måsten som hälsoexperter (och jag) överöser dig med. Du kommer inte att må bra av att följa dessa anvisningar om inte du samtidigt njuter av det. Lyssna på dig själv istället och experimentera dig fram som ett barn. Så länge det känns kul kan du inte undgå att lyckas!

Eftersom du ändå frågade om hur just jag gjorde ska jag nu skriva ner några saker som funkade för mig:

• Jag fokuserade på glädjen i det jag (mest) ville ha: en smal kropp och möjligheten att bära stayups, snäva kjolar och åtsittande toppar. Jag kan bli hög på den tanken lika enkelt som jag kan bli hög på socker.
• Jag förtränger inte mina svagheter utan anpassar mig efter dem istället. Jag är genetiskt predisponerad att vara beroende av socker och därför är min motståndskraft låg om det ligger godis och kakor framför näsan på mig. Men istället för att leka offer vidtar jag åtgärder som garanterar att jag inte behöver hamna i jobbiga situationer – jag förvarar inte sånt hemma.

  Köket på jobbet är en utmaning och därför införde jag nolltolerans mot socker när jag vistades där sommaren 2008 då jag gick ner i vikt. Istället drack jag en härligt skummig latte efter jobbet. Nu när jag har uppnått min idealvikt, inte bara i huvudet utan även i verkligheten, väljer jag medvetet att falla för frestelser ibland. Jag jobbar vanligtvis bara varannan helg och är därför säker på att jag under mina övriga, normala, dagar kan balansera upp skadan av att äta tre wienerbröd på raken och därefter sluka en näve chips.

• När jag vill går ner i vikt äter jag tillräckligt mycket för att bli nöjd, inte mätt. Jag tänker då inte på mat som annat än nödvändigt bränslematerial och fyller kroppen med det den behöver utan att fästa ytterligare uppmärksamhet på den. Jag skippar bröd, pasta och övriga snabba kolhydrater däremot är goda fetter nödvändiga – jag älskar fisk och avokado. Ingen alkohol, men latte är alltid ok. Kaffe ger en känsla av mättnad och mjölk ger energi, mina två latte per dag gör större nytta än man tror. För övrigt dricker jag inget annat än vatten.
• Med undantag för sporadiskt godisfrossande på jobbet brukar jag skona mig själv från gifter och all slags manipulerad mat. Min kropp balanserar upp sig just fine så länge jag skickar ner sånt den förstår – i praktiken sånt som haft så lite kontakt med människor som möjligt. Light -produkter är gift. Måltidsersättningar är gift. Produkter som är ”extra hållbara” är gift. Kalorifritt är gift. Och så vidare enligt samma modell. Jag äter bara det som fanns på den tid min kropp blev uppfunnen.
• Konkreta tips på hur jag äter finns under kategorin kost & hälsa. Speciellt här och här.
• Sömn är jätteviktigt! Om jag sover för lite går jag upp i vikt och efter lite research hittade jag förklaringen. När kroppen lider av sömnbrist produceras ett ämne som heter ghrelin. Det ökar hungerkänslan och leder till sämre fettförbränning. Samtidigt minskar produktionen av hormonet leptin, vilket i normala fall dämpar hungern. Underskatta alltså inte vikten av tillräckligt många sovtimmar, det finns en orsak till att det heter skönhetssömn.
• Jag har inte själv haft problem med rökning (feströkte när jag var yngre men blev aldrig beroende), däremot rökte Olga jättemycket tidigare. Hon slutade genom att trappa ner nikotindosen med hjälp av Nicorette men den huvudsakliga orsaken till hennes framgång är att även hon förändrade sin attityd och syn på sig själv först. Jag gjorde en liten intervju med henne förra året och frågade just om rökning. Du hittar hennes svar här.

  Flytta bort allt fokus från rökning. Läste i din blogg att din man också röker, be honom göra det så att du slipper se. Ha inte ciggpaket och tändare liggande där du vistas. Dina lungor kommer inte att vara rökfria innan dina tankar är det. Fokusera istället på en frisk kropp (där rökning känns helt malplacerad) och ersätt det behov rökning fyller (avslappning t. ex.) med något annat.

Grattis till din uppdaterade, fantastiska version av dig själv! Du är nu en sund människa med friska lungor och du njuter av allt denna livsstil innebär i praktiken. Enjoy! :-)

Samtidigt finns det ingen ursäkt för att äta ohälsosamt och misshandla sin kropp med snabba kolhydrater eller giftiga tillsatser. Det finns snabbmat som både är god och nyttig. Så här såg det ut på min tallrik igår:

Lösningen på matlagningsproblemet är alltså att köpa en massa ”plockmat” som inte behöver annat än flyttas över till tallriken för att vara klar att ätas. Protein, goda fetter och grönsaker toppar självklart favoritlistan. (Köttbullarna här är ett stort undantag eftersom jag vanligtvis undviker sånt som innehåller tillsatser.)

Tapas Take away är tänkt som en lösning vid tillfällen då ”längtan efter riktigt god mat är större än lusten att laga den” enligt Ridderheims egen formulering. Alla rätter passar ihop med varandra och vill man göra det riktigt enkelt för sig går det även att köpa förpackningar med en färdigt komponerad tapasbuffé.

Provsmakningen hölls i konsultföretaget Kairos Futures lokaler på Vasagatan. Mycket trevlig omgivning, älskar dörrarna!

Här ser ni tapasbuffén stå och vänta på avsmakning:

Och så här festligt såg det ut vid matbordet:

Det var gott men jag blev åter en gång påmind om exakt hur ovan jag är med salt. Jag drog ner på konsumtionen rätt mycket för några år sen och har sen dess huvudsakligen använt andra kryddor. Ridderheim har enligt min åsikt varit rätt frikostiga med saltet i sina rätter och jag använde därför bröd som ”neutraliserare”.

För att dra mitt strå till vårt framtida välmående brukar jag ta upp hälsoaspekten varje gång jag träffar representanter för livsmedelsföretag. Efter att ha ställt de obligatoriska frågorna om matens råvaror och eventuella kemikalier fick jag veta att Ridderheims strävar till att minska tillsatserna drastiskt (utom då deras användning är befogad) och även att de börjar intressera sig för ekologiska produkter.

Som ni ser finns det fortfarande utrymme för förbättring (vad de olika E-numren betyder i praktiken kan ni läsa här). Själva idén med Medelhavsmat är däremot jättebra eftersom den är en utmärkt källa till goda fetter och läckra smaker (om man gillar salt).

Det var en riktigt trevlig kväll och jag vill som avslutning tacka Ridderheims, Spot and Tell och även Kairos Future. Er choklad blev den perfekta efterrätten! :-)

Undrar ni varför det dyker upp så många? Jo, för att det här är ”takläggningstårtor”. En del av lagret blev renoverat och chefen är som vanligt givmild med kolhydraterna. Jag som i vanlig ordning lider av sömnbrist plågas självklart extra mycket såna här dagar eftersom min motståndskraft är extremt försvagad samtidigt som kroppen vrålar efter snabb energi.

Nu när jag tänker efter… ni vet hur olika människor har någon ”hemlighet” som ligger bakom deras framgång? Well, när det gäller att gå ner i vikt och hålla den är min hemlighet garanterat latten. Den håller mig mätt hur länge som helst och är ett utmärkt substitut för godis som jag annars skulle sakna för mycket för att kunna låta bli (skummet är som gräddig chokladmousse).

En normal vardag för mig är att jag äter en stadig frukost (ägg, yoghurt, ost och Keso) och sen lever jag på några ostskivor och ett par (osockrade!) latte macchiatos fram till kvällen, mjölken innehåller ju en hel del näringsämnen. Och eftersom jag blir mätt av små mängder mat så räcker det med endast en portion fisk, avokado, ägg, sallad osv. på kvällen för att göra mig nöjd. Och en skål yoghurt med blåbär och jordgubbar förstås.

De dagar jag inte har tillgång till latte (t. ex. idag, för blasket som kommer ur firmans fikaautomat är totalt odrickbart) blir det direkt rubbningar i kostintaget. Jag vräker i mig mat alldeles för ofta och i alldeles för stora mängder, därefter får jag ett sockersug som heter duga och så går jag omkring med endast den tanken snurrande i huvudet resten av dagen.

Ni som har en tendens att tolka allt som en uppmaning till svält: det är inte det jag förespråkar! Tvärtom, jag är jättenoga med att ge min kropp näring – men inte i större mängder än vad som är hälsosamt och klädsamt för pennkjolen. Mitt ideal är välsvarvade kurvor som fortfarande känns mjuka att ta på, inte en kropp som bara består av skinn och ben. Smal och undernärd är alltså inte synonymer. Använd sunt förnuft och var snälla mot era kroppar!

Det var Expressen som intervjuade mig för en kommande Söndagsbilaga. De jobbar på en artikel om LCHF (orsaken till att jag och min snäva tulpankjol är så goda vänner) och ville därför höra om vilka åsikter och erfarenheter jag har av den.

Att den här intervjun dök upp precis nu känns nästan lite konstigt. Det har nämligen gått exakt två år sen jag ändrade mina kostvanor och förvandlades från smårultig soffliggare till ett 20 kg lättare timglas på klackar. Trots att man får snabba resultat är det här ingen mirakeldiet utan en fungerande livsstil vilket bekräftas av att jag har behållit vikten och mår hur bra som helst.

Jag är fortfarande, och kommer alltid att vara, en kolhydrataddict men tänker aldrig mer att utsätta min midja och garderob för konsekvenserna av denna destruktiva böjelse. Jag säger som Kate Moss (trots att min kropp är läckrare än hennes): det finns inget som smakar så gott som att vara smal. Har redan kört igång sommarlivsstilen (som varar fram till jul) där snabba kolhydrater endast avnjuts med ögonen.

Inga problem med kolhydraterna men ni som är noggranna kanske märker att det finns två produkter där som inte ligger i linje med mina övriga värderingar. Varken yoghurten eller Keson är ekologiska.

Problemet är att naturell ekoyoghurt bara säljs i fetthalt 10%. Jag önskar att jag kunde äta den både för att fet mat är nyttigare och för att den är renare men den känns tyvärr lite för mäktig i konsistensen för mig. Den ekologiska versionen av Keso har hittills haft en konstig bismak så jag köpte den giftiga sorten av gammal vana. Men jag ska ta och smaka på ekon en gång till. Hoppas att det var något tillfälligt.

Nu är det dags för någon trevlig serie och sen ska jag lägga mig i sängen och vänta på att bli väckt av prinsen på den vita hästen. Alltså teknikern som magiskt får bredbandet att funka och som gör att jag kommer att leva lyckligt i alla mina dagar. God natt! :-)

Slängde ner en tablett i vattenglaset i morse och fick en svag déjà vu -känsla så fort jag såg resultatet efter att den brusat klart. Började av någon anledning tänka på sugrör och födelsedagskalas… Helmysko. Men man kan inte förstå sig på allt. Smakade…

Wtf?! Jag som inte har druckit Sprite på tio år får plötsligt värsta sockerchocken av en hälsodryck! Lät avloppet avnjuta resten.

Hur kan en produkt som säljs i hälsokosthyllan innehålla maltodextrin, arom, natriumcyklamat, natriumsackarin och sorbitol (och i rätt stora mängder av smaken att döma)? Förväntas jag tro att min kropp bara reagerar på C-vitaminerna men ignorera kemikalierna? Enligt vilken logik?

Skyller på tillfällig sinnesförvirring. Alla ämnen ska intas i naturlig form. Idag blir det broccoli och lax.

Jag har jobbat i butiken hela dagen. För att beskriva den utmaning det innebär för mig kan jag komma med en enkel parallell – föreställ er en alkoholist som jobbar på Systemet (eller Alko i Finland). Låter det problematiskt? Då förstår ni varför vårt fikarum gör mig glad och skärrad på en och samma gång. Och här har ni några exempel från idag:

Inga större problem. Kvalitén på lösgodis är så dålig att jag faktiskt inte känner någon större craving (men det funkar självklart bra i nödfall – precis som liksprit för desperata alkisar). Tog mitt te och gick ut.

Tappade gaffeln jag höll i handen. Stod blickstilla och stirrade rakt fram med glasartad blick tills jag tack och lov hörde min kollega Filip i korridoren utanför. Lyckades få fram ett svagt rop på hjälp så att han kom in.

Filip har en fobi för feta personer. Han tycker en massa politiskt inkorrekta saker om dem (där adjektiv som ”vidriga” och ”äckliga” hör till de lindrigaste). Helt perfekt i situationer som denna! Pekade med ett darrigt finger in i kylskåpet och bönföll honom att lufta sina åsikter om fettvalkar runt midjan högt för mig – vilket han gjorde med all önskvärd inlevelse.

Thank god för hjälpsamma människor som finns där när man behöver dem! När han var klar med sin föreläsning klarade jag äntligen av att ta ut salladen utan att svepa med ett par biskvier av bara farten.

Men livet som addict är aldrig lätt.

Oh. My. God. Tar den här plågan någonsin slut?

Jag har garanterat en skyddsängel! Filip satt och åt lunch tillsammans med en annan kille vid grannbordet. Och båda spände ögonen i mig så fort jag närmade mig pudersockret med handen. Är sååå tacksam! Hoppas att de kommer till paradiset (alltså Playboy mansion) och att alla deras drömmar går i uppfyllelse.

Ni som inte riktigt förstår vad problemet är… När man är en missbrukare, vare sig det gäller alkohol, medicin eller snabba kolhydrater (som i mitt fall) så klarar man inte av att bara smaka. Att bara äta en liten bit existerar inte – man äter tills allt är slut. Eller i alla fall så att man är proppmätt och på gränsen till illamående.

Till skillnad från aktiva missbrukare klarar de som återhämtat sig från sitt beroende ofta av att inte aktivt skaffa fram ämnet de är beroende av, jag har t. ex. inga problem att låta bli att köpa hem godis och kakor. Men när såna ligger tillgängliga framför näsan på en krävs det verkligen nerver av stål för att behärska sig. Eller en på förhand utarbetad strategi. ;-)

Jag älskar min midja! And I’ll be damned om jag någonsin försätter mig i samma tillstånd som jag gjorde för några år sen. Aldrig, aldrig, aldrig mer!

Kom för en stund sen hem från ett event som levde upp till sitt namn, Den Stora Matdagen (tack för inbjudan Spot and Tell). Tillställningen ordnades för att presentera några produktnyheter som snart dyker upp i butikshyllorna runtom i landet samt för att ge en överblick över de senaste trenderna inom mat och livsstil.

Men låt oss skippa torrsnacket och övergå direkt till det intressanta. Här ser ni Fazers senaste tillskott till brödurvalet: Guldkakor och Frökorn.

Båda bröden smakade gott men ni vet hur jag är… finns det choklad i närheten är det ingen idé att försöka avleda min uppmärksamhet med annat. :-)

Dessa två är inga nyheter. Men visste ni att Fazer Blå är den enda chokladen i Norden som framställs av äkta färsk mjölk, istället för mjölkpulver? Det hemliga schweiziska receptet har varit oförändrat sen 1922, likaså min initialinstinkt att koka te och börja smaska i mig tills det bara finns papper kvar… ;-)

Anyway, efter en trevlig pratstund på äkta finlandssvenska fortsatte jag vidare till Axa. De introducerar nu Multi Crush – Sveriges första granola-müsli. Jag är inte insatt i alla müslisorter som finns men jag har koll på det viktigaste – vad jag tycker att är gott och vad det jag stoppar i mig får och inte får innehålla.

Den här müslin är jättegod med vaniljyoghurt men jag kommer fortfarande att välja sån som inte innehåller socker och aromer. Därför vill jag istället tipsa om min favoritsort som faktiskt också kommer från Axa.

Kornkammaren Frukt & Nöt Müsli är ekologisk och innehåller inget annat än havregryn, veteflingor, russin, torkade aprikoser, rågflingor, torkade äpplen och hasselnötter. Bara det bästa är gott nog!

Typiskt att jag hittade fisken efter att ha proppat i mig en massa sötsaker! Men bättre sent än aldrig. Här ser ni Havets Bästa, en ny serie fiskprodukter som ska göra det enklare för konsumenten att oftare äta fisk hemma.

Det är tragiskt att man som leverantör idag måste påpeka att ens fiskbiffar har ett högt fiskinnehåll. Min omedelbara fråga är självklart: vad annat skulle de innehålla? Well, t. ex. följande:

Ser helt ok ut sånär som på konserveringsmedlet (nej, jag orkar inte höra varför det är nödvändigt). Min slutsats: de av er som tror er äta fisk genom att köpa fiskpinnar byt genast till dessa biffar! Jag själv kommer framförallt att satsa på fisk direkt från fiskdisken men det är inte omöjligt att även Havets Bästa -produkter hamnar på mitt matbord nån gång ibland.

Next stop: Svensk Raps som presenterade olja. Hur man ger smakprov på sån? Genom mumsiga bakverk så klart!

Trots att jag tog för mig både från höger och vänster lyckades jag i alla fall uppfatta budskapet: när man bakar med olja blir resultatet lika gott som det smakade i munnen på mig just då (= underbart!). :-) Dessutom är olja ett bättre alternativ än margarin ur hälsosynvinkel, men det visste ni väl?

Sist men inte minst, här har vi Tropicanas nyheter Summer Berry och Apple, Pear & Passionfruit. Jättegoda båda två, och precis lagom söta!

Till skillnad från 99% av allt ni hittar i butikernas juicehylla tillverkas Tropicanas juicer inte av koncentrat. Frukterna färskpressas så fort de plockas och man tillsätter varken socker eller något annat. Detta är även bättre ur miljösynvinkel då man slipper frakta runt fruktskal i onödan.

Tropicana representeras av Arla och därför passade jag självklart på att framföra min förtjusning över att Keso äntligen blivit ekologisk. Arla hälsar i sin tur att de kommer att satsa på utveckling av ekologiska livsmedel även i fortsättningen. Bra, då kommer jag att satsa på att köpa deras produkter även i fortsättningen. ;-)

Förutom att tugga i mig allt ni såg ovan lyssnade jag på YouGov’s presentation av deras årliga undersökning om nordbornas syn på hälsa, livsmedelsinnehåll och övriga matfrågor.

Ladies and gentlemen, det finns hopp för mänskligheten! :-) Konsumentens förtroende för livsmedelsindustrin, samt de myndigheter som kontrollerar den, sjunker som en sten i vatten. Bara 30% känner nu att de kan lita på storebror. Dryga hälften av konsumenterna oroar sig över innehållet i maten och allt fler inser nyttan med att vända på förpackningen istället för att läsa vad produkten inte innehåller på framsidan.

Samtidigt har vi som konsumenter ett ansvar gentemot oss själva. Vi måste sluta upp med att sända motstridiga signaler av typen: ge mig någonting för ingenting. Äkta råvara kostar pengar, det går inte att få riktig mat hur billigt som helst om man inte odlar den själv hemma på bakgården. Kräver vi att köttet ska vara halvgratis får vi finna oss i att äta något som bara liknar den ursprungliga produkten till utseendet.

Mitt förslag är att satsa på kvalitet istället för kvantitet. Att äta nyttigt behöver inte vara så dyrt som vissa tror (speciellt inte om man lagar mat hemma). När man använder näringsrika, minimalt processade råvaror krävs det mindre mängd föda för att bli mätt och hur mycket pengar (och nerver) man sparar genom att slippa kostrelaterade sjukdomar senare i livet går inte ens att beräkna. Dessutom är äkta vara godare än kemikalier!

PS. Goodiebagen var imponerande! Vet inte hur jag ska orka äta allt. :-)

Kunde inte motstå att köpa ett par andra nyheter i undervisningssyfte (och för att jag inte alltid lever som jag lär utan gör undantag av ren nyfikenhet). Här ser ni Läkerol Acerola och V6 Origins med grönt te. Låter som rena hälsokuren, eller hur? ;-)

Låt oss ta en närmare titt på baksidan – det enda intressanta stället av förpackningen. Vi börjar med acerolapastillerna med jordgubbsbitar (jättegoda, by the way).

Vad konstigt att bilden på acerolan är så stor på framsidan… de glömde ju lägga i den! Istället kommer jordgubbsbitarna först och därefter står det något om aromer.

Ni som inte är bekanta med så exotiska frukter: aromer växer i kemilaboratorier. De har en mycket stark smak, så stark att ni skulle känna den i en kvantitet som motsvarar en droppe i fem medelstora swimmingpoolar. Mer acerola än så här kan man tyvärr inte få för 11,90 kr.

Ok, nu synar vi tuggummit i sömmarna. Det smakar helt klart grönt te med mint (något jag i fortsättningen inte vill se på andra ställen än i koppen).

Vad kan vi dra för slutsats av denna innehållsförteckning? Jo, att man på framsidan får nämna en produkt med hur stor text som helst så länge den överhuvudtaget förekommer i någon form (där bara fantasin sätter gränserna). Att den överhuvudtaget förekommer kan, som i detta fall, betyda 0,1%.

Men visst blir man lite rörd av producentens omtänksamhet när det gäller nötallergiker? För minsta lilla mängd kan ju orsaka dödsfall. Hmmm, undrar hur dagligt intag av gummibas påverkar kroppen…

Observera också ordet ”sugarfree” på båda förpackningarna. Det kunde lika bra stå arsenikfritt, för det intressanta är inte vad produkten saknar utan vad den innehåller.

Sunt förnuft säger: om något smakar sött men inte innehåller socker måste det finnas något annat som gör den söt. Nästa logiska tanke bör vara: kan detta något verkligen vara mindre skadligt än socker? Eller är det något som är ännu starkare och totalt främmande för den mänskliga kroppen, samtidigt som det möjliggör hurtiga hälsobudskap på framsidan av förpackningen?