Jag har aldrig riktigt förstått mig på ”Big is beautiful” -trenden som varit inne så länge nu. Fattar att den är någon sorts protest mot anorexitrenden men samtidigt är denna reaktion lika smart som när barn utbrister att de ”tänker hålla andan tills de blir blå”.
Nu tror vi självklart inte på allt kvällstidningarna skriver, men just i det här fallet tycker jag att dagens Aftonbladet har rätt. Fetma har stora likheter med rökning. Enda sättet att uppehålla den är nämligen att kontinuerligt sätta i sig ohälsosamma ämnen i för stora mängder. Precis det som rökarna gör.
Men medan jaktsäsongen på anorektiker är i full gång finns det få som vågar kritisera övervikt – trots att det är precis lika ohälsosamt att ha 20 extra kilon på kroppen som att vara undernärd. Istället börjar massmedia se vinstmöjligheter i att hävda motsatsen. Har ni också märkt hur många tidningar som plötsligt vill ”ta sitt ansvar” för att ändra på kroppsidealet och stoltserar med mulliga modeller – eftersom ”det är så RIKTIGA människor ser ut”?
Bli inte lurade, detta är ytterligare ett försäljningtrick. Det funkar efter principen ”säg dem allt de vill höra” (eller ”slicka r-v” på finare språk) och är i praktiken en riktig björntjänst. När man väger 90 kg är det nämligen mycket skönare att ta in budskap om att man ”duger som man är” från massmedia istället för att höra sanningen: du får diabetes om du inte går ner! Samtidigt som alla undermedvetet känner att något inte stämmer, för bantningsnumret en månad senare säljer också som smör…
Men tidningarna ljuger inte helt och hållet. Tyvärr stämmer påståendet att ”vanliga” människor ofta ser ut som de där mulliga modellerna. Det beror på vårt samhälles knäppa matkultur där Livsmedelsverket rekommenderar fettsnål kost och tillåter försäljning av livsmedel som borde vara klassade som gift istället. Men bara för att alla är sjuka ska vi inte kalla symptomet på det, alltså fetman, normal.
Vi har dessutom hamnat i en situation där kvinnor blandar ihop sin kropp med sin person och där kritik mot extra kilon genast tolkas som att man försöker tvinga tjejer att se likadana ut för att passa männens porrskadade ideal. Hallå, get a grip! Det har gått så långt att inte ens läkare vågar anmärka på sina patienters fläskvalkar av rädsla för att framstå som politiskt inkorrekta i bästa fall och mobbare i värsta. Patetiskt och oetiskt på samma gång!
När man går ner blir man förtjust i att fota sina lår ;-)
Som ni vet hade jag själv alldeles för mycket ”kött på benen” tidigare och jag har aldrig känt mig så obekväm och osund i hela mitt liv. Det är hundra gånger bättre att ha mer energi än vikt och nästan dansa fram när man går. Och jag känner inga som helst skuldkänslor över att jag ser ursnygg ut i storlek S samtidigt som männen attraheras av BÅDE min personlighet OCH mitt utseende.
Det allra viktigaste är att förstå skillnaden på tillståndet ens kropp befinner sig i och sig själv som person. Att duga som man är innebär INTE att det plötsligt är hälsosamt med en massa övervikt. Fetma gör en varken till en bättre eller sämre person, däremot en sjukare. Jag har älskat mig själv som person i alla viktklasser, och därför gjorde det extra ont att se kroppen förvandlas till en plufsig klump.
Riktig kärlek till sig själv går ut på att inte blunda för sina misstag och svagheter. Istället bör man älska sig själv tillräckligt för att svälja stoltheten och inse att man ibland måste korrigera sitt felaktiga beteende. Att vara normalviktig enligt medicinsk standard är det enda ”normala”. För i längden är vår enda auktoritet naturen själv. Inte Hollywood och inte Amelia.
Och vidare kan vi konstatera att det är 
Bor: i Stockholm men kommunicerar även med finlandssvenskar, ryssar och de som kan engelska. 
Följ mig: 
