Inte att undra på att bovete inte gjort något större genomslag här i väst, det säljs ju orostat och smakar urvattnad kartong när man kokar det. Bovetegröten mormor matade mig med som liten var mycket godare och idag beslöt jag att jag inte kan leva en dag till utan den.

Googlade runt och hittade några ryska butiker här i Stockholm, bovete är nämligen vardagsmat i Ryssland och om någon säljer den rostade sorten så är det de.

Och ja, hittade precis det jag sökte i Delikatessbutiken på St Eriksgatan 99. Den ligger bara ett stenkast från tunnelbanan och säljer direktimporterad rysk mat i charmiga originalförpackningar som garanterat inte blivit omdesignade sen kommunisttiden. Personalen är självklart äkta ryssar, vilket gjorde besöket ännu trevligare.

Så här ska det se ut! Man behöver bara koka kornen i 15 minuter och blanda i lite smör. Jag som vill hålla kosten lätt just nu nöjde mig med att mixa i några skivade champinjoner i hopp om ett nytt mirakel. Minns ni? ;-)

För övrigt går bovete att använda till allt man vanligtvis garnerar med ris eller makaroner och det är mycket nyttigare. Dels så höjer det inte blodsockret lika fort och dels innehåller det järn, b-vitamin och antioxidanter som motverkar högt blodtryck och kolesterol. Och så är det dessutom helt glutenfritt eftersom bovetet är en ört, inte ett sädesslag. Jag rekommenderar!

Nu fick jag höra det igen! Alla som varit på semester och inte har sett mig den senaste månaden beter sig på exakt samma sätt – spärrar upp ögonen och utbrister: ”Men oj, nu har du gått ner i vikt igen!” Och sen vill de veta exakt hur jag har gått till väga. Jag fattar ingenting för vågen visar nästan samma som tidigare. Har min powerwalking verkligen gett de där berömda musklerna som väger mer än fett?

De senaste veckorna (efter att jag återvände från Finland) har jag fortsatt i samma stil som tidigare i sommar, alltså gått mellan 8 och 24 km varje dag. Jag går inte med stavar utan helt normalt, har bara lite vassare armbågar än i vanliga fall för att inte bli uppbromsad av turisterna på Götgatan. Det gäller att hålla farten uppe men egentligen tycker jag inte att det här är alltför ansträngande som ”riktig” sport är.

Och för att det inte ska bli tråkigt att gångpendla mellan hemmet och centrum så har jag förstås alltid något ärende som ska uträttas. T. ex. maten ni ser här ovan kostade mig 8 km. Det är precis som på stenåldern när man var tvungen att jaga själv! :-)

Förutom allt det här gåendet så äter jag bara när jag är hungrig och då bara så att jag blir nöjd, inte proppmätt. En typisk dag ser ut så här:

• frukost: ett ägg + morgonyoghurten
• mellanmål: latte macchiato (kalorierna kommer mao. från den feta baristamjölken)
• mellanmål: Keso och makrillfilé i tomatsås
• middag: något proteinrik sallad med grönsaker + ägg, fisk, avocado, oliver, Keso, mozzarella, räkor, osv.
• kvällsmat: yoghurt med müsli och jordgubbar
• utfyllnad: ostskivor när jag är småsugen

Ja, svårare än så är det faktiskt inte. Hjälper förstås att ha annat att tänka på än mat. ;-) Och chokladen låter jag bli bara för hyns skull, annars skulle ett par bitar få plats utan problem.

PS. Så här gick jag ner alla sambokilona förra året.

Varför kan inte alla ens favoriter finnas på ett ställe? Har sprungit runt halva stan för att köpa det bästa av allt. Saltå Kvarn -mannagryn, ekologiska Anjou -päron och Järna -mjölk från ICA NK, Valio -filbunke och jordgubbar från Hemköp, knäckesticks och Cambozola -ost från ICA Karlaplan och Pukka -te och Fruitus -bars från Coop Östermalmstorg. Puh!

Tänker äta hemma i några dagar nu. Att luncha ute är bekvämt men samtidigt mindre nyttigt eftersom restaurangmat oftast är icke-ekologisk och innehåller tillsatser som min kropp gott kan klara sig utan.

Jag kan verkligen rekommendera denna goda Järna -mjölk. Den är biodynamisk, icke-homogeniserade och innehåller inte några tillsatta vitaminer (som gör större skada än nytta).

Om det enbart fanns omodifierad mjölk till salu skulle vi troligtvis inte känna till fenomenet mjölkallergi. Ifall just denna sort inte finns i er butik, håll istället utkik efter Arlas Gammaldags mjölk, eller Ingmans Yömaito i Finland. Båda är icke-homogeniserade och smakar jättegott. Tyvärr är de inte ekologiska.

Enda nackdelen med Järna -mjölken är förpackningen. Som tur är äger jag en jättefin koflaska som jag köpte i Helsingfors för länge sen. På den tiden bodde jag ännu hos mina föräldrar men drömde om att flytta till en egen lägenhet i storstan, festa dygnet runt och bara äta sån mat jag tyckte om. Denna flaska var min allra första egna kökspryl. :-)

Well, drömmen har blivit verklighet. Jag är myndig, självständig, och har en hel lägenhet full av fina prylar. Det ironiska i historien är bara att jag istället för snabbmat och godis väljer att äta… precis samma sak som mamma!

Inga planer är så bra att det inte kan ändras. Skulle ju börja min provträning på Balance idag men kom på bättre tankar tack vare stop i tunnelbanan vid Medis. Vi hade ett trasig tåg framför oss så jag beslöt att gå runt det och åka vidare från Slussen.

Gick ut på Götgatan men hann bara ta några steg innan sommarens powerwalkkänsla kickade in. Och så upptäckte jag att det var jättevarmt ute. Slutade med åtta kilometer, frisk luft och superb utsikt istället för fyra kilometer framför trist crosstrainerskärm. :-)

För att fortsätta spinna på samma tema: nu får det vara slut på kolhydratfrossandet! Har tröstätit både smörgåsar, lussekatter, choklad och godis på jobbet.

Att dricka latte i tid och otid är inte heller bra. Får i mig en hel del mjölksocker av alla macchiatos och börjar känna mig lite småplufsig vilket rimmar illa med tajta jeans, tajta kjolar, tajta cardigans, tajta klänningar… ja, hela min garderob alltså. Och när jag dansar framför spegeln på morgonen finns det vissa vinklar som får publiken (ok, mig) att kippa efter andan – tyvärr inte pga. några speciellt avancerade dansmoves.

Tack och lov krävs det inte mycket för att slimma till midjan igen. LCHF står för Low Carb High Fat och är det enda som verkligen funkar både på kort- och långsikt. För mig brukar det ta max tre dagar att få tillbaka ”smalhetskänslan” och så fort jag känner den försvinner all lust att förstöra figuren med socker. Tänker leva sunt ända fram till julen och sen göra några undantag. (Mammas julbord är faktiskt värt att gå upp i vikt för.)

Ni som vill veta mera om LCHF hittar jättebra information på denna sajt.

Ett tips till. ICA NK har till min stora förtjusning precis börjat sälja Bosarpkyckling. Hos dem hittar man också ett imponerande stort urval ekologiskt kött, något för er som ogillar tanken på middagar spetsade med antibiotika och parasitbekämpningsmedel.

Och några hyllor längre bort bor denna trevliga majonnäs:

100% des ingrédients d’origine agricole issus de la production biologique. Eller på vanlig svenska: giftfritt. Ingredienser: solrosolja, äggula, Dijonsenap, vitvin, salt, citron. Jämför gärna med konkurrenterna som säljer ”samma sak” billigare. Jag för min del betalar hellre med pengar än med hälsan.

Oh. My. God. Jag äter bröd utan att äta bröd!

Nej, skruvarna har inte lossnat. Förklarar. Nu när jag LCHF:ar mig fram till jul är bröd helt uteslutet. Men tyvärr börjar jag sakna det allt mer och idag när jag kom hem googlade jag runt lite för att se ifall det finns någon lösning på problemet. Och självklart finns det! Det finns tydligen en lösning på ALLA problem, hur besvärliga de än är.

Har precis ätit tre stycken såna här Oopsies garnerade med ost och känner mig både nöjd och mätt. De är ungefär som tekakor med äggsmak och så är de mycket lättare och luftigare, men man får ändå en känsla av vitt bröd vilket ju är hela idén.

Det chockerande är att de jag lagade blev perfekta – trots att LCHF -forumet som receptet finns på är fullt av inlägg där besvikna hemmafruar klagar på att de misslyckats. Tydligen måste man vara väldigt försiktig med att blanda ihop ingredienserna, något jag var för resultatet har både rätt konsistens och ser ut precis som på bilden i originalreceptet. Ni som känner mig vet vilket mirakel det är. ;-)

Här är receptet som gör en sex stycken Oopsies rikare:

Gör så här: Dela på äggvitor och gulor. Vispa äggvitorna hårt med lite salt. Man ska kunna vända på bunken utan att vitorna rinner ur. Vispa gulorna i en annan bunke tillsammans med Philadelphiaosten och lite bakpulver. Vänd sedan försiktigt ner ostsmeten i vitorna. Lite i taget. Rör inte om för häftigt utan blanda försiktigt för att bibehålla luften i smeten. Klicka sedan ut på smörat bakplåtspapper och grädda i ugnen på 150 grader i 25 minuter.

Och om man ersätter Philadelphiaosten med något mindre syrligt och dessutom blandar i kryddor, typ kanel eller vanilj, kan det här tom. bli som luftiga cookies. Fortfarande med superlåg kolhydrathalt! Mitt humör har precis blivit ännu bättre. Hurra! :-)

Experimenterar vidare. Här har vi något som heter Polarbröd (vet faktiskt inte varför, finns ju ingen likhet med det som säljs i butiken) och som är lite fastare i konsistensen samt kryddigare i smaken än det förra. Överraskande gott!

Jag äter det med skinka som pålägg men kan redan nu säga att det passar perfekt som pizzabotten. Om man lagar en dubbelsats räcker det till en hel plåt och då kan man senare garnera med tomatsås, svamp, oliver eller vilka andra pizzaingredienser som helst.

Här kommer originalreceptet som räcker till ca 7-8 st brödbitar:

Gör så här: Hårdvispa äggvitorna med lite salt, vilket gör att de blir fastare i konsistensen. Låt Keson rinna av (125 g = hälften av en liten burk). Blanda den med äggulorna, gärna med stavmixer. Rör i den rivna osten. Krydda med salt, vitpeppar, oregano och basilika (pizzakrydda går säkert också bra). Vänd försiktigt ner den vispade äggvitan i smeten. Klicka ut på en plåt klädd med bakplåtspapper, observera att smeten flyter ut under gräddningen. Grädda på 175 grader i 20 minuter eller tills de fått en gyllenbrun färg.

Även detta ”bröd” har lite äggsmak men för övrigt är det så nära äkta vara man kan komma. Båda sorterna är mycket mättande, jag var vrålhungrig när jag kom hem tidigare idag och åt då tre stycken Oopsie -bitar med ost och skinka. Blev proppmätt!

PS. Oopsies är förresten den första och enda maten som jag fått lust att smeka. Ja, ni läste rätt. De är jättesköna att röra, känner mig som någon pervers matfetishist när jag fingrar på dem hela tiden… ;-)