Mmm… sitter med fötterna på bordet, tekoppen bredvid mig och bläddrar i senaste numret av Lifestyle. Älskar allt – utom deras kostråd, de har inte alls hängt med utan rekommenderar fortfarande lite fett och få kalorier vilket inte funkar på lång sikt.

Jag tycker att Sten Sture Skaldeman, som förespråkar LCHF, förklarar det hela mycket bättre.

Jag har ingen anledning att misstro termodynamikens lagar, de är säkert giltiga för slutna system. Men människan är ett öppet system och vi gör väldigt mycket mer med maten än att tillverka värme av den. Vi bygger t ex en ny människa ett par gånger om året. Dessutom ”bränner” vi maten på ett annat sätt än vad som sker i en sluten ugn. Ta ett vedträ som exempel. Det innehåller en jäkla massa kalorier när du eldar det i en bombkalorimeter. Hur många av dessa kalorier tar du upp om du stoppar i dig detta vedträ i mald form?

Jag säger inte att vi kan äta mer än vad vi bränner och ändå gå ner i vikt. Det vore ett löjligt påstående. Vad jag säger är att frågan är fel ställd. Vi ska inte utgå från att förbränningen är en konstant, och att det enda sättet att påverka kroppsvikten är att krympa bränsleintaget eller öka motionen. (Visst, det finns en sådan energistyrd viktminskning också. Den misslyckas vanligen eftersom folk inte gillar att vara hungriga.) Vad jag gör är att vända på resonemanget. Jag säger att om vi bränner det vi äter så kan vi inte gå upp i vikt, hur mycket vi än äter. Om vi å andra sidan inte bränner det vi äter så kan vi bli feta på nästan ingenting. Det var denna insikt som gjorde det möjligt för mig att utveckla min metod för hormonellt styrd viktminskning.

Enligt min uppfattning är kalorier ett ointressant pseudomått när det handlar om mänskligt födointag. De säger ingenting om vad vi gör med maten. Däremot fungerar kalorierna bra när man vill veta hur ett födoämne fungerar som bränsle i en ugn.

Det avgörande är om man bränner det man äter eller om man lagrar det som fett. Det har mer med matens fördelning än med kaloriinnehållet att göra. Äter man mycket fett och lite kolhydrater så kan de flesta äta betydligt mer än om fördelningen är den omvända. Det gäller särskilt insulinresistenta personer.

Trots alla försök att låtsas om motsatsen är våra kroppar fortfarande anpassade för ett liv ute i naturen. Under den varma årstiden, då det inte råder någon brist på föda, är det meningen att man ska äta normal mat dvs. sådan som är rik på fett och proteiner. Men för att överleva vintern krävs det att kroppen lagrar en fettreserv, vilket man markerar genom att äta kolhydrater.

Det är alltså ingen tillfällighet att tillgång till dessa i naturen är begränsad till hösten, då frukt och spannmål mognar och blir redo att ätas. Tyvärr har människan varit för smarta för sitt eget bästa och lärt sig lagra det hon skördar (och dessutom att tillverka kolhydrater på konstgjord väg), vilket i förlängning innebär att vi sänder signaler om fettlagring hela tiden med allt vad det innebär.

Vill man gå ner i vikt är det alltså principen ”fett bränner fett” som gäller. När vår kropp får sådan bränsle balanserar den upp sig till idealvikt automatiskt.

Här har ni receptet jag använde för att laga gårdagens efterrätt. Minskade ner på sockret, hoppade över apelsinskalet och använde helt vanlig, normalfet grädde. Inga andra ändringar.

Resultatet blev, som sagt, lite äggigt i smaken och en mjölbaserad pannkaksmix hade säkert varit godare – däremot mindre bra för midjan.

PS. Vred ner värmen till trean men lyckades ändå bränna en del av omeletten. Nästa gång kommer jag att steka den på ett ljummet värmeelement, sanna mina ord!

Kom plötsligt ihåg att jag lovade lägga ut receptet på smörgåsarna jag lagade åt Olga. De är perfekta att ätas som frukost och går jättefort att svänga ihop om man har alla ingredienserna hemma. Ni behöver följande:

1. Mosa avokadon med en gaffel och bred ut över brödskivorna. (Jag gillar Fazers rallahalvor.)
2. Lägg på ett salladsblad och ett par tomatskivor.
3. Krydda med örtsalt.
4. Skiva mozzarellan och lägg på ett par skivor.
5. Strö över fryst basilika.
6. Toppa med solrosskott.

Att använda ekologiska ingredienser ger självklart pluspoäng. Enjoy!

PS. Ät inte i närheten av tangentbordet. Den här smörgåsen har en tendens att breda ut sig om man är oförsiktig. ;-)

Kom precis hem från ett mycket trevlig event i brödbutiken Fabrique som ligger på Odengatan 42 här i vår vackra huvudstad. Fabrique specialiserar sig på ekologiskt surdegsbröd bakat i stenugn (det enda ”riktiga” brödet enligt min personliga åsikt) och erbjöd oss frikostigt smakprover på hela sortimentet.

Jag, som inte ätit ordentligt på tre dagar, fick plötsligt tillbaka matlusten. Vilket underbart ställe! Älskar varenda limpa och fralla i den här lilla butiken men valnötsbrödet överträffar dem alla och är to die for.

Ni som har minsta respekt för er kropp (och era smaklökar) – det är så här man handlar bröd! Enligt LCHF är det ju inte meningen att vi ska äta spannmålsprodukter i stora mängder och därför är det extra viktigt att välja rätt när man väl unnar sig sådana. Istället för att ”fynda” massproducerade wannabes som trängs i Hemköps brödavdelning investerar jag hellre i en riktig kvalitetsprodukt som verkligen ger valuta för pengen och kalorierna. Och då är det ekologisk surdeg som gäller.

Ett bra företag kan konsten att överraska kunden genom att erbjuda något utöver förväntningarna.

Efter att ha mumsat i mig två skivor gudomligt gott bröd med havssaltad, fransk ost föll min hökblick på en espressobryggare som diskret prydde hörnet av lokalen… och ordet ”macchiato” på pristavlan ovanför. Nyfikenheten tog överhand direkt så jag frågade om inte jag kunde få smaka på en sån också.

Oh. My. God. De här killarna kör kvalitet hela vägen! Förväntade mig att få det vanliga blasket som många butiker erbjuder kunderna som ”extra service” när man handlar andra varor. Fick istället en krämig dröm som smekte mig hela vägen nerför strupen och smakade minst lika bra som det jag dricker på stans bästa caféer!

Slutsats: Människor som erbjuder samhället gott bröd OCH gott kaffe (som dessutom är ekologiskt!) borde tilldelas en utmärkelse, befrias från skatteskyldighet och få en egen stjärna på Walk of Fame i Hollywood.

Men allvarligt, såna här butiker är en efterlängtad återgång till den gamla goda tiden. Med betoning på goda. :-)

PS. Träffade Casia tidigare idag. Är minst lika imponerad av henne och berättar snart mer i ett eget inlägg.

Äntligen! Nu kan jag äta giftfri Keso. :-) Hittade denna på Hemköp igår:

Kunde inte motstå att köpa ett par andra nyheter i undervisningssyfte (och för att jag inte alltid lever som jag lär utan gör undantag av ren nyfikenhet). Här ser ni Läkerol Acerola och V6 Origins med grönt te. Låter som rena hälsokuren, eller hur? ;-)

Låt oss ta en närmare titt på baksidan – det enda intressanta stället av förpackningen. Vi börjar med acerolapastillerna med jordgubbsbitar (jättegoda, by the way).

Vad konstigt att bilden på acerolan är så stor på framsidan… de glömde ju lägga i den! Istället kommer jordgubbsbitarna först och därefter står det något om aromer.

Ni som inte är bekanta med så exotiska frukter: aromer växer i kemilaboratorier. De har en mycket stark smak, så stark att ni skulle känna den i en kvantitet som motsvarar en droppe i fem medelstora swimmingpoolar. Mer acerola än så här kan man tyvärr inte få för 11,90 kr.

Ok, nu synar vi tuggummit i sömmarna. Det smakar helt klart grönt te med mint (något jag i fortsättningen inte vill se på andra ställen än i koppen).

Vad kan vi dra för slutsats av denna innehållsförteckning? Jo, att man på framsidan får nämna en produkt med hur stor text som helst så länge den överhuvudtaget förekommer i någon form (där bara fantasin sätter gränserna). Att den överhuvudtaget förekommer kan, som i detta fall, betyda 0,1%.

Men visst blir man lite rörd av producentens omtänksamhet när det gäller nötallergiker? För minsta lilla mängd kan ju orsaka dödsfall. Hmmm, undrar hur dagligt intag av gummibas påverkar kroppen…

Observera också ordet ”sugarfree” på båda förpackningarna. Det kunde lika bra stå arsenikfritt, för det intressanta är inte vad produkten saknar utan vad den innehåller.

Sunt förnuft säger: om något smakar sött men inte innehåller socker måste det finnas något annat som gör den söt. Nästa logiska tanke bör vara: kan detta något verkligen vara mindre skadligt än socker? Eller är det något som är ännu starkare och totalt främmande för den mänskliga kroppen, samtidigt som det möjliggör hurtiga hälsobudskap på framsidan av förpackningen?

Ahh, livet blir allt bättre. Speciellt frukosten… :-)

Kom för en stund sen hem från ett event som levde upp till sitt namn, Den Stora Matdagen (tack för inbjudan Spot and Tell). Tillställningen ordnades för att presentera några produktnyheter som snart dyker upp i butikshyllorna runtom i landet samt för att ge en överblick över de senaste trenderna inom mat och livsstil.

Men låt oss skippa torrsnacket och övergå direkt till det intressanta. Här ser ni Fazers senaste tillskott till brödurvalet: Guldkakor och Frökorn.

Båda bröden smakade gott men ni vet hur jag är… finns det choklad i närheten är det ingen idé att försöka avleda min uppmärksamhet med annat. :-)

Dessa två är inga nyheter. Men visste ni att Fazer Blå är den enda chokladen i Norden som framställs av äkta färsk mjölk, istället för mjölkpulver? Det hemliga schweiziska receptet har varit oförändrat sen 1922, likaså min initialinstinkt att koka te och börja smaska i mig tills det bara finns papper kvar… ;-)

Anyway, efter en trevlig pratstund på äkta finlandssvenska fortsatte jag vidare till Axa. De introducerar nu Multi Crush – Sveriges första granola-müsli. Jag är inte insatt i alla müslisorter som finns men jag har koll på det viktigaste – vad jag tycker att är gott och vad det jag stoppar i mig får och inte får innehålla.

Den här müslin är jättegod med vaniljyoghurt men jag kommer fortfarande att välja sån som inte innehåller socker och aromer. Därför vill jag istället tipsa om min favoritsort som faktiskt också kommer från Axa.

Kornkammaren Frukt & Nöt Müsli är ekologisk och innehåller inget annat än havregryn, veteflingor, russin, torkade aprikoser, rågflingor, torkade äpplen och hasselnötter. Bara det bästa är gott nog!

Typiskt att jag hittade fisken efter att ha proppat i mig en massa sötsaker! Men bättre sent än aldrig. Här ser ni Havets Bästa, en ny serie fiskprodukter som ska göra det enklare för konsumenten att oftare äta fisk hemma.

Det är tragiskt att man som leverantör idag måste påpeka att ens fiskbiffar har ett högt fiskinnehåll. Min omedelbara fråga är självklart: vad annat skulle de innehålla? Well, t. ex. följande:

Ser helt ok ut sånär som på konserveringsmedlet (nej, jag orkar inte höra varför det är nödvändigt). Min slutsats: de av er som tror er äta fisk genom att köpa fiskpinnar byt genast till dessa biffar! Jag själv kommer framförallt att satsa på fisk direkt från fiskdisken men det är inte omöjligt att även Havets Bästa -produkter hamnar på mitt matbord nån gång ibland.

Next stop: Svensk Raps som presenterade olja. Hur man ger smakprov på sån? Genom mumsiga bakverk så klart!

Trots att jag tog för mig både från höger och vänster lyckades jag i alla fall uppfatta budskapet: när man bakar med olja blir resultatet lika gott som det smakade i munnen på mig just då (= underbart!). :-) Dessutom är olja ett bättre alternativ än margarin ur hälsosynvinkel, men det visste ni väl?

Sist men inte minst, här har vi Tropicanas nyheter Summer Berry och Apple, Pear & Passionfruit. Jättegoda båda två, och precis lagom söta!

Till skillnad från 99% av allt ni hittar i butikernas juicehylla tillverkas Tropicanas juicer inte av koncentrat. Frukterna färskpressas så fort de plockas och man tillsätter varken socker eller något annat. Detta är även bättre ur miljösynvinkel då man slipper frakta runt fruktskal i onödan.

Tropicana representeras av Arla och därför passade jag självklart på att framföra min förtjusning över att Keso äntligen blivit ekologisk. Arla hälsar i sin tur att de kommer att satsa på utveckling av ekologiska livsmedel även i fortsättningen. Bra, då kommer jag att satsa på att köpa deras produkter även i fortsättningen. ;-)

Förutom att tugga i mig allt ni såg ovan lyssnade jag på YouGov’s presentation av deras årliga undersökning om nordbornas syn på hälsa, livsmedelsinnehåll och övriga matfrågor.

Ladies and gentlemen, det finns hopp för mänskligheten! :-) Konsumentens förtroende för livsmedelsindustrin, samt de myndigheter som kontrollerar den, sjunker som en sten i vatten. Bara 30% känner nu att de kan lita på storebror. Dryga hälften av konsumenterna oroar sig över innehållet i maten och allt fler inser nyttan med att vända på förpackningen istället för att läsa vad produkten inte innehåller på framsidan.

Samtidigt har vi som konsumenter ett ansvar gentemot oss själva. Vi måste sluta upp med att sända motstridiga signaler av typen: ge mig någonting för ingenting. Äkta råvara kostar pengar, det går inte att få riktig mat hur billigt som helst om man inte odlar den själv hemma på bakgården. Kräver vi att köttet ska vara halvgratis får vi finna oss i att äta något som bara liknar den ursprungliga produkten till utseendet.

Mitt förslag är att satsa på kvalitet istället för kvantitet. Att äta nyttigt behöver inte vara så dyrt som vissa tror (speciellt inte om man lagar mat hemma). När man använder näringsrika, minimalt processade råvaror krävs det mindre mängd föda för att bli mätt och hur mycket pengar (och nerver) man sparar genom att slippa kostrelaterade sjukdomar senare i livet går inte ens att beräkna. Dessutom är äkta vara godare än kemikalier!

PS. Goodiebagen var imponerande! Vet inte hur jag ska orka äta allt. :-)