Just nu drar en våg av självanalys genom bloggvärlden. För att ni ska få lära känna mig bättre och eventuellt själva bli inspirerade att skriva liknande listor avslöjar jag nu vad som döljer sig bakom mitt oskyldiga leende.

Mina styrkor och hemliga vapen

• Jag kan be er dra åt helvete så att ni faktiskt njuter av färden dit. Som en sann diplomat skräddar jag orden innan de når era känsliga, små öron. Det viktiga är inte bara vad man säger utan HUR man säger det. Och jag vet hur.
• Allmänbildning är sexigt. Vet ni varför mina vänner är så olika? För att jag har så många olika sidor. Utan att vara expert på alla områden klarar jag ändå av att hänga med i snacket, antingen vi pratar om konjunktursvängningar inom rysk ekonomi, hur man boostar bilen med NOS eller hypotesen att pyramiderna uppfördes av utomjordingar. Att lära sig nyckelfraser, ha fungerande logik och vara en god lyssnare är förstås en del av hemligheten…
• Jag är inte bortskämd. Luras inte av min förkärlek till lyx och flärd. Jag är härdad med både utedass, makaronmiddagar och banankartonger istället för bord. Vid behov är jag lycklig med bara ett tak över huvudet. Vid övriga tillfällen väljer jag penthouse, Lexus och Chanel.
• Jag är bra på att motivera människor. Vill du sitta och beklaga dig över allt skit som ”bara händer dig”? Då är jag dåligt sällskap. Behöver du en spark där bak och meningen med ditt liv förklarad på enkelt sätt? Kom fram i kön. Som bonus behandlar jag folk med respekt. Även de som inte respekterar sig själva.
• Det må vara mer regel än undantag att man nuförtiden knäpper med tuggummit och pratar i mobilen så hela tågvagnen hör, men jag har fått en bra uppfostran. Jag klarar knappt av att snyta mig offentligt.
• Jag har bra självkänsla. Ingen älskar mig så villkorslöst som jag själv. Jag stortrivs med både mitt utseende och min personlighet. Vill aldrig byta bort dem, men däremot förbättra dem så mycket det går.

Mina mindre charmiga drag

Ja, er lilla sötnos Irina har dåliga sidor också. Läs och förfasa er.

• Jag är otålig. Bli inte lurad av att jag kan sitta och fnula med HTML -kod flera timmar i sträck. Har du svårt att hänga med när jag får en fix idé och vill genomföra mitt projekt NU med en gång – då kan du få en rispa av klon.
• Jag är ointresserad av ”politiskt korrekta” ämnen som jag inte har någon kontroll över. Även om jag förstår vad krisen i Mellanöstern handlar om är jag fullständigt likgiltig inför vad typerna där gör åt varandra. Ser jag däremot en hemlös katt på vägen hem kommer jag inte att lämna platsen innan jag har hjälpt den…
• Jag älskar att flirta. Inget dålig i sig, men kan bli problematiskt om man redan har en partner. Tack och lov har Torbjörn jättebra självförtroende och älskar mig med alla mina fel och brister. Eller kanske just tack vare dem… ;-)
• Jag är perfektionist. Det här inlägget tog en timme extra att skriva därför att jag ville ha pilar istället för punkter i listan. Och precis när jag var klar märkte jag att jag glömt att nämna att jag är perfektionist. Men då blev det sex punkter på den negativa sidan och bara fem på den positiva. Och då måste jag skriva en punkt till där… Get it?
• När det gäller snacks, bakverk och godis är det allt eller inget som gäller för mig. Precis som andra slags missbrukare har en kolhydrataddict svårt att sluta i tid. Jag har lärt mig att kontrollera min svaghet men återfaller i gamla mönster med jämna mellanrum.
• Jag är mig själv närmast. Inte så att jag går över lik för att få som jag vill, men mina intressen brukar väga tungt när jag fattar beslut. Altruism är överskattat, jag satsar hellre på win-win…

Nu är det er tur! Man måste känna sig själv utan och innan för att komma fram här i livet. Var inte blyga. :-)

God morgon alla människor! Hur mår ni idag?

Jag har någon slags 80-tals grej på gång igen… Sitter och lyssnar på musik och är nostalgisk. Alltså inte så där att jag gråter och är deppad utan tvärtom, tänker på roliga saker. Jag älskade Sandra när jag var tonåring!

Det finns hur många låtar som helst som jag förknippar med olika händelser. Kan kanske bero på att jag skrev rätt duktigt i dagböcker på den tiden och hade som vana att notera allt jag lyssnade på och berätta vad jag gjorde varje dag. The more things change the more they stay the same… ;-)

Men om ni vill hänga med på nostalgitripp så kan ni här se delar av min uppväxt i noter:

Bad – Michael Jackson: dansade vi till på sexan, i bästa MTV -stil på scenen i skolans festsal – tills skräckslagna lärare beslöt att vårt program behövde modifieras lite innan föräldrarna fick se
Cold Hearted Snake – Paula Abdul: när jag gick i åttan var jag olyckligt kär i en lärare och då lyssnar man ju på sånt här
Oi beibi – Raptori: helknäpp, men rolig, finsk musik som hela vår klass lyssnade på i bussen på väg hem från simhallen
Enter Sandman – Metallica: har jag en gång hört på ”repeat” en hel natt igenom – och vill aldrig någonsin höra igen (är det sånt som kallas kinesisk tortyr?)
You Are Always On My Mind – Pet Shop Boys: var femton år och dödsförälskad i en mycket äldre kille som spelade sån här musik, grät floder när han dumpade mig efter tre veckor
Let’s Get Rocked – Def Leppard: jag och Konrad spelade den här upp och ner varje gång vi satt hemma hos honom efter skolan
I Feel The Earth Move – Martika: dansade vi till på ungdomsgårdens disco – efter att ha druckit alla tre ölen vi hade med oss… ;-)
Rhythm Is A Dancer – Snap: denna klassiker fanns på min första CD-skiva, fick den på min 16-årsdag men älskar än idag
Joyride – Roxette: lyssnade vi på med min första ”riktiga” kille då mamma vägrade låta mig sova över hos honom (innan hon insåg att man inte kan låsa in mig)
What Is Love – Haddaway: första musikvideon jag såg, satt i mina föräldrars sovrum och vägrade lägga mig innan jag sett klart
No Limits – 2 Unlimited: första musik cd:n jag köpte för egna pengar
Ständigt trogen – Magnus Uggla: spelade Torbjörn i bilen första gången vi träffades – jag älskar folk som har sinne för humor! :-D
Mr. Vain – Culture Beat: spelades på alla hemmafester och i alla bilar år -93… utom hos Albin – där lyssnade vi på…
All Shook Up – Elvis: Albin är en riktig Elvis -fanatiker, jag har anpassat mig men orkar inte med så gammal musik ensam
Den glider in – Tre Kronor och Nick Borgen: året är -95 och Finland lyckas plötsligt förverkliga sin ultimata våta dröm – att vinna över Tre Kronor och bli världsmästare i ishockey. Rio de Janeiro, släng dig i väggen. Festligheterna i Helsingfors när Lejonen kom hem hade inget motstycke.
Dove c’é musica – Eros Ramazzotti: sommaren -96 susade jag och Heidi hem (= ut på vischan) från lyckad shoppingtur i Helsingfors med denna nya Eros -låt blastande ur högtalarna
Sweet Dreams – La Bouche: dunkade i öronen på mig när jag äntligen insåg att jag inte ville vara förlovad, lämnade min dåvarande kille och flyttade hem till föräldrarna
The Summer Is Crazy – Alexia: till tonerna av denna favorit bestämde jag mig för att leva livet till max – glad, vild och singel
Everything’s Gonna Be Allright – Sweetbox: det hjälper att lyssna på noga utvald musik om man, som jag, precis flyttat till ett annat land utan jobb, pengar eller så mycket som en säng att sova i
Angel Eyes – E-Rotic: och så här svängigt var det i min hytt när jag började jobba på Silja Line

Har inte ni också en massa låtar förknippade med specifika minnen?

Jag blev utmanad av Miss Agda och skriver därför 8 fakta om mig. Here we go.

1. Det tog flera månader innan jag vågade presentera Torbjörn för mina föräldrar när vi blev ihop för 13 år sen. Bara för att han var en sådan ”bad boy” på den tiden. :-)

2. Jag och Olga pratade endast ryska med varandra fram tills hon blev tonåring och helt ”försvenskad”. Det var så coolt att ha ett eget ”fikonspråk” som ingen annan förstod och många trodde dessutom att hon var min dotter. Vilket skulle innebära att jag födde barn som 11-åring.

3. Jag har jättekomplex för min dåliga finska – och ingen verkar förstå varför. Men är det inte konstigt att man inte lär sig ett språk som man hör överallt nästan hela sitt liv? Och som man studerat i skolan i en massa år… Tack och lov att jag kan så många andra språk istället.

4. Jag vågade inte åka tunnelbana efter nio på kvällen den första tiden efter att jag flyttat till Stockholm. I de flesta länder kan man ju räkna med att bli rånad och nedslagen på sådana ställen, Stockholm visade sig vara ett undantag.

5. Ingen av mina vänner (utom Torbjörn) har någonsin sett mig gråta. Jag slickar mina sår i ensamhet och är bättre på att trösta andra. Undrar hur det skulle kännas att bara bryta ihop och storböla i någons famn – är det något ni rekommenderar eller har jag inte missat något?

6. Albins mamma ville adoptera mig när jag blev kompis med honom då för hundra år sen när jag ännu gick i gymnasiet. Med tanke på att han hade mycket friare uppfrostran än jag kunde jag stundom tänka mig en sådan deal…

7. Jag förstår mig inte alls på minimalistisk inredning. Alla de där ”rena” linjerna, plåtrörskonstruktionerna och tråkiga mönster lämnar mig fullständigt oberörd. Tacka vet jag shabby chic -stilen (eller skärgårdsstilen eller New England -stilen) med fina tyger, vackert trä och mysiga sittmöbler.

8. När jag var yngre var jag helt galen i Ed McBain -polisromaner. Av någon anledning kändes det mycket häftigare att läsa om knarklangare, seriemördare och gatuluder än om livet på herrgård och om hur Mr Darcy flåsar någon oskuld i örat.

Jag utmanar alla som inte ännu har skrivit om sig själva att göra det nu. Vi vill lära känna er!

Hej, har ni haft en skön lördag? Saknat mig, kanske? ;-)

Jag har suttit och bara slappat efter jobbet i ett par timmar nu. Steg upp jättetidigt i morse (klockan sju är mitt i natten för mig) och har därför bara sovit fem timmar. Att lägga sig tidigt är svååårt. Men nu kämpar jag istället med att hålla mig pigg och vaken för att orka hela kvällen.

Det är flera som undrar vad det egentligen är jag jobbar med. På den punkten är jag rätt hemlighetsfull med detaljerna men här kommer lite info i alla fall. Först och främst är jag ansvarigt för allt kontorsarbete som Torbjörns verksamhet för med sig. Ibland är det mycket jobb (ofta i sista minuten, kvällen innan deadline) och ibland rullar allt på automatiskt. Förutom att vara hans kontorsråtta driver jag också ett eget litet företag samt jobbar som anställd på ett annat ställe varannan helg. Och här är det alltså fråga om att umgås med folk och inte bara vända papper.

Oh, ni skulle bara veta hur länge jag har försökt komma på vad mitt drömjobb är. För några år sen led jag tom. av boreout (självställd diagnos), som är motsatsen till burnout, och var så uttråkad att inget intresserade mig. Det är en riktig hemsk känsla kan jag tala om. Don’t do it!

Och så äntligen upptäckte jag det som funnits framför näsan på mig hela tiden. Jag älskar ju att skriva! Genom åren har jag skrivit dagböcker, noveller, brev, artiklar, you name it. Och det går inte att hålla mig ifrån datorn. Därför har jag nu, helt i enlighet med sunt förnuft, gjort skrivandet till mitt nya jobb. Dels genom denna blogg och dels genom att skriva en roman.

När man satsar på sin passion faller alla bitarna på plats. Man väntar såklart otåligt på miljonerna som borde infinna sig då man ”gör det man älskar”, men samtidigt är det irrelevant. Jag kommer att fortsätta skriva oberoende, även om jag inte får en endaste en krona för besväret. Tufft för en materialist som jag, men vi får väl se hur det går. :-)

Som avslut kan jag också nämna ett jobb jag skulle kunna ha men inte vill. Att designa webbsajter är något jag är duktig på – men över min döda kropp att jag skulle gå med på att göra sådana åt andra (Heidi är enda levande undantaget). Jag får förkänning av nervsammanbrott direkt då jag pratar med människor som inte fattar hur Internet funkar i allmänhet och webbdesign i synnerhet och som tror att det är ”en bagatell värd 50 spänn” att retuschera några bilder och fixa en webbutikslösning.

När jag gör en webbsida vill jag dessutom att den ska vara snygg (ja, smak är olika, men ändå…), därför vill jag brista i gråt då det kommer önskemål om ”snofsig” röd text på grönt botten och en logga som snurrar och spelar julmusik. Därefter följer krav på tusen ändringar (givetvis gratis) för att sluta med att kunden vill ha en exakt kopia av konkurrentens hemsida istället. Nej, webbdesign är min hobby och så kommer det att förbli.

Finns det något jobb ni önskar att ni kunde försörja er på? Anything? :-)

Tänkte berätta om mitt ursprung så här på morsdagen (trots att den faktiskt infaller på en helt annan dag i Finland.) Jag och mamma har ett lite speciellt förhållande för vi är varken traditionellt mor och dotter eller kompisar. Ok, på sätt och vis är vi väl det också, men framför allt är hon en lärare, tom. en guru, som jag lyssnar på och inspireras av. Inte för att jag alltid gillar det hon säger… men i längden visar det sig att hon faktiskt har rätt (i 99% av fallen) och man vill ju inte missa någon livsvisdom i onödan.

Mamma har aldrig varit speciellt barnkär (det är inte jag heller, förresten) och har därför alltid behandlat mig som vuxen. Alltså inte så att hon har belastat mig med vuxna problem, det har hon aldrig gjort, men hon har pratat vuxenspråk med mig från dag ett, låtit bli att dalta i onödan, satt ribban högt och alltid förväntat sig att jag använder hjärnan effektivt – även om den inte varit fullt utvecklad tidigare. ;-)

Mamma älskar mig helst på betryggande avstånd för rent energimässigt går vi inte alls ihop och en för stor dos av varandra förvandlar oss till nervvrak. Hon är en fisk och jag är ett lejon, hon är en lugn enstöring och jag är en extrovert äventyrare – vårt enda gemensamma intresse är att dricka te med choklad… vilket alltid leder till utdragna diskussioner och föreläsningar från hennes sida. Hennes logik är knivskarp och egentligen borde hon jobba som advokat istället för att helt beskedligt påta i trädgården. Jag har hittills inte hittat några faktabaserade argument som hon inte kunnat hacka i småbitar på nolltid.

[flash width="430" height="370" flashvars="name1=value1&name2=value2"]http://rosaglasogon.se/bloggbilder/2008/12/skratt.swf[/flash]

Och däri ligger hela charmen med vår ”grej”, vi kompletterar varandra. Jag har väldigt stor respekt för henne och hon tycks gilla mig också för på senare år har hon börjat lyssna på mina åsikter allt mer. Och gissa vem som får henne att skratta tills hon knappt kan andas. ;-)

Trots att vi ryker ihop ibland (hon kör den ryska stilen och säger sin åsikt rakt ut, gärna i meningar som börjar med ”Ira, JAG VILL att du…”) så är jag världens lyckligaste människa som har just henne som mor. För jag behöver någon som pekar med hela handen och har ryggrad nog att säga mig sanningen i alla lägen. Också när jag är av en helt annan åsikt.

Мама, я тебя люблю.

Har fått en läsarfråga om hurudan jag var som liten och hur det var att leva i Sovjetunionen på ”den” tiden. Har faktiskt skrivit ett sånt inlägg tidigare, här hittar ni det.

När jag var sju år flyttade jag och mamma till Finland så jag har blivit influerad av både rysk och finlandssvensk kultur. Här sitter jag i Finland som åttaåring, klädd i sovjetisk skoluniform och läser André Maurois på ryska. Ok, egentligen blev jag tvingad av fotografen (guess who!). Hade redan lärt mig svenska och läste Astrid Lindgren hellre, men det ser inte lika coolt ut på bild. ;-)