Glömde säga något positivt…
Bara skyltarna i den här stan är värda ett besök!

Bara skyltarna i den här stan är värda ett besök!

Jag håller fast vid min åsikt att svenskar är världsbäst på att skriva skyltar.


Svenskar. Skyltar. You know the drill.

Att Stockholms tunnelbana är världens längsta konstutställning är bullshit. Däremot är Centralen världens bästa skyltutställning. :-)

Varje gång jag tömmer kameran finns det minst en bild av en rolig skylt där. Som jag nämnde tidigare, svenskar är jättebra på att skriva på ett underhållande sätt, både avsiktligt och oavsiktligt. Här får ni några nya att roa er med.


Följande skylt är inte det minsta underhållande för dem som bor utanför tunnelbanans räckvidd men väcker intensiva tacksamhetskänslor hos mig som en gång bott i Nynäshamn med allt vad det innebär. Tacksamhet för att jag inte längre gör det alltså.

Här kommer en annan skylt som handlar om fordon:

Denna skylt finns borta vid Strömbron och informerar om att inte alla Stockholmare är lika elaka mot djur som Taxi Kurirs chaufförer:

Det blir allt vanligare med ”handgjord” reklam som sitter fast på olika bruksföremål. På Karlavägen står det en cykel som reklam för en flyttfirma och såna här skor fanns tidigare utplacerade på både Karlaplan och Östermalmstorg:

Och så har vi en löpsedel från förra veckan som jag bara inte kunde låta bli att föreviga.

Vad skulle vi göra utan den livsviktiga samhällsinformation som storstadspressen förser oss med? Missar man de här pangnyheterna kan man gott finna sig i att räknas som en obildad bondlurk. Här i huvudstaden ser vi allmänbildning som en självklarhet.
Tömde kameran och hittade som vanligt en massa skyltbilder. Here we go…
Denna uppmaning frestar mig varje gång jag går hem från centrum:

Libaneserna är duktigare på sammansatta ord, däremot känns deras skylt på Hamngatan lite tyskinspirerad:

Men strunt i rättskrivning. Det viktigaste är att skylten är tydlig och går rakt på sak. För bästa effekt bör man också bifoga en bild så att stadens analfabeter inte känner sig dumma. Så här:

När en formell ton inte ger önskat resultat kan man tillåta sig en mer familjär. Gärna med ett outtalat budskap om möjliga konsekvenser skymtande mellan raderna. Exempel:

Funkar inte det här heller kan man testa Nybrogatan -metoden. Följande syn möter en varje gång man traskar ner till Baresso för att inta sitt dagliga koffein:



Tyvärr räcker det sällan med endast en uppmaning. Då tar man i med hårdhandskarna…

…och följer upp med något som roar besökarna så mycket att de inte kan låta bli att lyda.

Nu har det igen samlats en massa skyltbilder i kameran. Tömning sker som vanligt rakt ner i bloggen.
Här ser ni en av mina favoritskyltar, den som finns i Arlanda Express -terminalen. I äkta svensk anda uppmanas man att a) vara sparsam med pengarna, b) prata med främlingar och c) förvandla rutinsaker till invecklade procedurer som kan resultera i att man missar flyget:

Oberoende av vad man tycker om de olika företagens påhitt är deras texter oftast menade att vara hjälpsamma och placera kunden i centrum. Många väljer att visa omtanke i form av förmåner, erbjudanden och bonusar men KMK (Kungliga Motorbåtsklubben) vid Djurgårdsbron har tagit mod till sig och deklarerar sina känslor rakt ut:

Stockholm kryllar av turister och jag tror att de flesta trivs jättebra. Svenskarna är nämligen duktiga på engelska och kan besvara de flesta frågor utan problem. Men om det ändå är någon utlänning som, mot förmodan, får komplex pga. sina dåliga kunskaper i lokalspråket så finns trösten inte längre bort än Hamngatan Stories’ disk:

Engelska är, som sagt, inget problem men det finns undantag. Vill man roa sig med att framkalla akut tunghäfta hos oss ställer man följande, helt oskyldiga, fråga: ”Excuse me, what does the name of this place mean?”

Och är det någon som skulle bli förvånad om det även fanns en Friss & Buske, Strån & Luggar eller Skalp & Svall på någon bakgata?
På tal om bakgator, den senaste månaden har många små butiker hållit semesterstängt. Men att man ligger och solar på stranden är ingen ursäkt för att inte kommunicera med kunderna. Det minsta man kan göra är att skriva något underhållande att roa dem med:

Vissa kunder har svårt att acceptera att deras favoritbutik är stängd och insisterar på att komma in i alla fall. I såna fall måste man lämna en lite längre hälsning som informerar om hur självbetjäningen fungerar:

Ja ni ser, invånarna i den här stan är fortfarande bättre än de flesta andra när det gäller skriftlig kommunikation. Tom. nu när jag sitter och bloggar ser jag något som får det att rycka lite i mungiporna:


Heter: Irina (eller Ирина i original).
Bor: i Stockholm men kommunicerar även med finlandssvenskar, ryssar och de som kan engelska.
Är: ego chic och svag för intressanta människor, krämig latte och lyxiga prylar.
Anhängare av: sunt förnuft och attraktionslagen.
Gillar: att följa spontana infall, skriva & knacka kod, bryta mot jantelagen och umgås med likasinnade.
Läser: Lifestyle, chic lit och deckare varvade med psykologi, filosofi och kvantfysik.
Bloggar: om vardagens höjdpunkter, stadens nöjen och livets mysterier. »
Denna blogg innehåller mycket mer än inlägg om latte och shopping. :-) Ni har väl inte missat guiderna?