Istället för att vara kontorsråttor här hemma beslöt vi att ta en runda till Torbjörns hemstad Lovisa och hälsa på folk. Först åkte vi till Chrilles datorbutik och köpte en SATA -kabel som jag kan sätta fast min hårddisk med när jag kommer tillbaka till Stockholm.

Chrille är den enda jag litar på när det gäller datorer, han vet precis vad jag behöver och skulle aldrig packa på mig komponenter med dålig prestanda. Datorbutiker är nämligen som bilverkstäder, om man inte förstår sig på hårdvaran till 100% är man helt beroende av personalen. Och vi har alla hört skräckhistorier om hur det kan gå…

När jag dräglat klart över alla fina BrightView -skärmar åkte vi vidare till Torbjörns äldsta syster som jag inte har besökt på länge. Torbjörn har tre systrar och alla älskar barn. Hans mamma har därför åtta barnbarn vilket gör att jag inte känner någon som helst press på att föröka mig. Perfekt, med tanke på att jag är alltför upptagen med att själv vara barn just nu.

Lovisa är världens mysigaste lilla stad. Här är ett litet klipp från torget där de håller på att göra i ordning julgranen. Jag är på mitt solskenshumör, ifall ni undrar varför inte ens traktorn kan överrösta allt fnittrande. ;-)

Kunde inte låta bli att filma gamla stan också. Visst ser färgerna på husen underbara ut mot vit bakgrund?

Och så får ni se Lovisas berömda Saltboda. Brukar vara mycket turister här på somrarna, speciellt på Segelfestivalen.

Vad synd. Jag hade gärna velat ha kvar winter wonderland – men nu är Torbjörn glad i alla fall för han slipper springa ut och skotta snö hela tiden.

Sitter och avnjuter frukost med Glamour i rutan. Nu är det två löskokta ägg jag sätter tänderna i, men de senaste veckorna har jag ätit vansinnigt mycket kolhydrater. Därför tar jag fr. o. m. nästa måndag i med hårdhandskarna och övergår till fett och protein. Ni får såklart hänga med och se vad som händer.

Tömde just kameran och hittade följande filmsnutt från igår. Jag och mamma kan helt enkelt inte sitta tysta och dricka te som normala människor utan att det förr eller senare går så här:

Och ja, det är bara te vi dricker – inget annat.

Tömde precis kameran och hittade detta klipp, som jag helt glömt bort. Det här är filmat innan jag åkte till Heidi på juldagen. Som synes är jag på solskenshumör (inte minst pga. av julklapparna…).

Enjoy min rena finlandsvenska, för riktigt så här låter jag inte när jag är i Stockholm. ;-)

PS. Älskar min nya kamera! :-)

Ni har ju inte sett oss “live” på länge… :-) Tyvärr blev det väldigt kortfattat och skakigt idag. Well, bättre än ingenting, eller hur?

Först fumlar vi självklart med kameran… Men det blir ju bättre “real life” -känsla så. Tror att vi precis har fixat zoomen här för filmerna innan liknade mest en gastroskopi istället för face close up… ;-)

Och här sitter vi och äter. Heidi demonstrerar först en tuff sportskada hon fick när hon spelade innebandy. Jag tror att jag håller mig till mindre våldsamma sporter. För sånt där händer inte om man simmar några varv runt poolen…

Och här flippar vi totalt. Skyller på att NKs skyltfönster var så surrealistiskt idag att man blev påverkad. Det skrattade åt oss!

Ja, det var allt för idag. Återgår till att jobba resten av veckan, men ni får vara med på ett hörn där också såklart. :-)

Hej på er! Long time, no see. Nu är jag alltså i Finland, hemma hos mig och Torbjörn. Fick äntligen en lugn stund över och har precis gått igenom alla bilderna i kameran.

Som ni vet kom Torbjörn över till Stockholm igår och efter att ha hämtat tv:n från Pause gjorde vi en liten utflykt till Farsta Centrum för att dricka morgonte och handla hyttmat.

Torbjörn är jättedålig på att äta frukost! Försökte få honom att köpa något gott till teet men det lyckades inte alls. Så det blev tidig lunch på kyckling och sallad hemma istället.

Självklart kunde inte lämna Stockholm utan att dricka en sista latte. På väg till båten svängde vi därför in till Fältöversten där café Frapino finns. Stället har vunnit pris för den godaste latten i stan och då blir man ju lite nyfiken. Här ser ni mig degustera en latte macchiato.

Tja, smaken är delad men jag blev inte överväldigad på något sätt. De jag dricker på Tures och Wienerkonditoriet är bättre vilket kanske beror på att de använder den lite fetare Baristamjölken.

Varför kan hajpade produkter aldrig vara så bra som det påstås? Eller skiljer sig kanske min smak från resten av mänsklighetens? För jag är mycket bättre på att skapa trender än att följa dem…

Hur som helst, klockan var halv fyra och vi fortsatte vidare till Siljaterminalen. Som vanligt var det dödstråkigt att stå i bilkö och vänta på att få köra ombord så jag lekte lite med kameran.

Ha ha, kameraskygge Torbjörn var inte tillräckligt snabb den här gången. Här står han och röker i allsköns ro… innan jag talar om sanningen för honom. Att han är min nya filmstjärna!

Nu måste jag lasta in nya kläder i tvättmaskinen. Visar fler bilder lite senare, när jag har fått ordning på det här stället. ;-)

Äntligen! Kockan är över två på natten och min pappa är “redan” klar med bokföringen. Gissa vem som inte fått komma i närheten av datorn idag – beklagar den dåliga uppdateringen.

Men man kan ju inte blogga jämnt och det är faktiskt VÅR ute. Så jag drog på mig västen och tillbringade dagen med Albin.

Först åkte vi till Östra Centrum, bara för att upptäcka att inte ens caféerna var öppna där. Jag lyckas alltid glömma (förtränga) att butikerna i Finland håller stängt på söndagar, vilket förstås känns helt sjukt om man är van med Stockholms öppettider.

Istället köpte vi varsin milkshake på Mc Donald’s och parkerade i sofforna på det stängda Robert’s Coffee -caféet.

Efter att ha konstaterat att pappa fortfarande satt som fastklistrad med sina papper beslöt vi att fortsätta med matshopping och filmkväll.

Här kommenterar jag Albins ostval i butiken. Han har ju ingen koll på om det han stoppar i sig är ekologiskt. ;-)

Dessutom lärde jag honom att dricka Mangojo som tydligen säljs här i Finland också. Självklart den med granatäpple och grönt te, den är jättegod! Och några timmar senare, efter att ha skrattat oss igenom “Ford Fairlane” (fastän vi kan alla replikerna utantill) åkte jag hem – bara för att upptäcka att datorn fortfarande var lika ointaglig som Fort Knox.

Satt istället och hade roligt med mamma som beslöt att testa mina ryskakunskaper. Jag fick läsa texter ur bl. a. Dostojevskij, böcker på gammalslaviska och någon modern roman med den knäppaste meningsbyggnad jag någonsin skådat. Och så kollade hon om jag förstod alla ord – vilket jag gjorde med få undantag. Jag KAN alltså läsa ryska klassiker på originalspråk… om Sophie Kinsella slutar skriva om Shopaholic.

Ha ha, pappa gömde kameran i kylskåpet! Jag VISSTE att den var någonstans i köket men inte att den var just där. Vilken sjukt smart idé, nu måste jag komma på något ännu värre att lura honom med!

Här får ni en liten kvällshälsning av mig. Vet inte varför jag viskar för det är självklart ingen som sover ännu.

Och så här ser det ut när de hungriga djuren kastar sig över den lilla mängd mat som finns:

Ska försöka skriva något i morgon på morgonen om jag hinner. Heidi har bjudit in mig till MTV3 som behöver statister. Vi kommer att sitta och låtsas dricka kaffe i två timmar, om jag förstod rätt.

God natt på er! :-)

Puh, nu är jag äntligen hemma! :-) Vad roligt det var idag, vi var statister på en finsk talk show som heter “Ne Salmiset” och leds av Eppu och Krisse Salminen. De intervjuar kändisar i sina soffor och statisternas uppgift är att utgöra den “festande” massan i bakgrunden, alltså mingla, äta, dricka och se glada ut i största allmänhet.

Här ser ni hur Heidi sminkar kompisen Pia innan vi åkte iväg till inspelningarna. Som ni vet jobbar Heidi som makeupartist här i Helsingfors, och Pia såg helt fantastisk ut när de var klara.

Självklart kunde jag inte låta bli att filma lite medan de höll på. Mitt goda humör från i morse höll i sig och därför låter jag så där andlöst extatisk… ifall ni undrar. ;-)

Och här sitter vi i bussen på väg genom stadsdelen Ulrikasborg (södra Helsingfors). Att åka buss på kullerstensgator är en upplevelse i sig. Man hör hur ens tänder skallrar samtidigt som inälvorna gör kullerbyttor på insidan. Måste vara busschaufförernas favoritrutt det där…

Därefter gick vi över bron till ön Ugnsholmen där inspelningarna ägde rum. Men självklart hann vi ta några havsfoton. Minns ni att jag skrev tidigare att man gör bäst i att ta MÅNGA bilder? Här ser ni orsaken:

Om man knäpper vidare kan man däremot få mer användbart material. Med de misslyckade fotona går förstås att försköna med pratbubblor. Jag ska prova så fort jag kommer till Stockholm.

Nu gör jag en liten paus eftersom mamma ringer i klockan och teet är serverat. Publicerar därefter bilder och filmer från själva inspelningarna.