Varje gång jag tömmer kameran finns det minst en bild av en rolig skylt där. Som jag nämnde tidigare, svenskar är jättebra på att skriva på ett underhållande sätt, både avsiktligt och oavsiktligt. Här får ni några nya att roa er med.

Följande skylt är inte det minsta underhållande för dem som bor utanför tunnelbanans räckvidd men väcker intensiva tacksamhetskänslor hos mig som en gång bott i Nynäshamn med allt vad det innebär. Tacksamhet för att jag inte längre gör det alltså.

Här kommer en annan skylt som handlar om fordon:

Denna skylt finns borta vid Strömbron och informerar om att inte alla Stockholmare är lika elaka mot djur som Taxi Kurirs chaufförer:

Det blir allt vanligare med ”handgjord” reklam som sitter fast på olika bruksföremål. På Karlavägen står det en cykel som reklam för en flyttfirma och såna här skor fanns tidigare utplacerade på både Karlaplan och Östermalmstorg:

Och så har vi en löpsedel från förra veckan som jag bara inte kunde låta bli att föreviga.

Vad skulle vi göra utan den livsviktiga samhällsinformation som storstadspressen förser oss med? Missar man de här pangnyheterna kan man gott finna sig i att räknas som en obildad bondlurk. Här i huvudstaden ser vi allmänbildning som en självklarhet.

Köpte nya makeupsvampar. Det finns bara en sort som får komma in i mitt badrumsskåp och den ser ut så här:

Jag är inte allergisk mot latex men däremot mot alla svampar som är hårda, luktar gummi och känns som träpinnar när man försöker lägga foundation med dem. De här lyxsvamparna är följsamma och går att tvätta rena efter varje gång man använt dem. Jag brukar fukta dem innan jag applicerar en annan favorit, Laura Mercier Oil Free -foundation, med stöplande rörelser. Den ska masseras / klappas in i huden för bästa resultat och då funkar de här svamparna mycket bättre än fingrarna.

Att tänka positivt är en konst och kräver know-how precis som allt annat. :-) Nu ska jag dela med mig av ett litet knep jag tar till för att skifta fokus från sånt jag är missnöjd med till sånt jag vill uppleva mer av. Vi börjar med ett exempel.

Föreställ dig att du väger 10 kg för mycket och blir nedstämd varje gång du ser dig själv i spegeln. Du vill verkligen bli smal men tycker att vägen dit verkar vansinnigt svår, nästintill omöjlig. Hur känns det när någon hurtig person i din omgivning kläcker ur sig: ”du måste älska din kropp innan du kan gå ner i vikt”? Känns det som en lättnad att få lösningen serverad så här eller känns det tvärtom ännu värre än tidigare?

De flesta skulle svara att det känns irriterande, trots att vi alla egentligen tycker att påståendet stämmer. Men varför väller det då fram ett så starkt inre motstånd?

Orsaken är densamma som när man försöker hoppa på ett tåg som rullar för fort och kastas av. När ens önskade känslotillstånd (jag trivs med min kropp) och ens nuvarande känslotillstånd (jag ser fläskvalkar runt midjan) ligger för långt ifrån varandra är det omöjligt att hoppa från det ena till det andra i ett steg. Precis som med tåget måste man först sakta ner tankesnurret tillräckligt mycket för att lyckas hoppa på innan man kan åka med till slutdestinationen. Lösningen är att välja en tanke som matchar ens nuvarande verklighet bättre men som ändå drar iväg åt det positivare hållet.

Låt oss prova med ”min syster är smal och snygg”. Känns den här tanken bättre eller sämre? Nej, den låter inte bra. Nu betonas ju systerns framgång samtidigt som din brist på framgång lyser ännu klarare. Du mår fortfarande dåligt.

Då väljer vi en annan: ”jag ska hitta någon metod som funkar för mig.” Nja… du har faktiskt försökt flera gånger tidigare utan resultat. Det här påståendet pekar mest på dina misslyckanden och får dig inte alls att må bättre.

Ok, vad sägs om det här då: ”jag vet att det finns andra som har befunnit sig i samma situation som jag och till slut lyckats hitta en lösning”? Ok, det här känns kanske aningen bättre. (Kom ihåg att du inte är ute efter en slutgiltig lösning utan bara en så bra tanke att du står ut med den.) Fortsätt nu att leta efter fler tankar som inte skapar motstånd. Exempelvis så här:

• ”Jag behöver inte gå ner i vikt jättefort.” Ännu en tanke som du kan tolerera.
• ”Jag skulle faktiskt bli glad om jag först klarade av att gå ner ett kilo.” Tja, ett kilo kan väl inte vara helt omöjligt att bli av med.
• ”Jag kanske kan ta en liten promenad på kvällarna. Vädret är ju verkligen jättefint nu.”
• ”Det skulle egentligen kännas rätt skönt att äta lite mindre och inte bli så där proppmätt som vanligt.”
• ”Det blir kul att köpa lite nya kläder så fort jag går ner. Och man kan faktiskt klä sig flera kilo smalare också.”
• ”Jag har redan några idéer som jag vill testa.”
• ”Det känns ju bra att ta kontroll över sin egen framtid så här.”
• ”Jag ser fram emot den här förändringen.”
• ”Jag vill trivas med min kropp.”
• ”Det finns en hel del jag gillar med min kropp.”
• ”Jag trivs med min kropp.” DÄR! Du har nu jobbat dig fram till det som kändes så irriterande att tänka i början.

Exakt hur tankestegen fram till målet ser ut är naturligtvis väldigt individuellt men jag hoppas att själva idén blev klar. Att tänka positivt ska alltså inte irritera en utan göra en gladare. Mår du dåligt av det betyder det att du går fram för fort.

Och nästa gång du vill avfärda positivt tänkande som nonsens, kom ihåg följande: tankar leder till handling – om dessa blir positiva eller negativa avgörs alltså redan i huvudet. Denna insikt är det enda framgångsrika personer har gemensamt.

Tog mig till stans mysigaste ställe och skrev ett mejl åt Heidi medan jag tröstdrack en kopp varm choklad. Bästa terapin i världen, nu känns allt mycket bättre. Tänker lägga mig tidigt (före ett) så att jag är piggare i morgon. Tisdagen får bli den nya måndagen.

Trodde att jag var utsövd men det är jag inte alls. Känner mig trött och är allmänt smågnällig (för mig själv, håller mig ifrån andra människor nu när jag riskerar att förpesta deras humör). Som följd har den här dagen inte alls känts som en normal måndag.

Sitter på Tures uteservering och fryser så mycket att fingrarna knappt går att röra. Kan inte undgå att höra finlandssvenskarna som står utanför Grodan diskutera hur härligt varmt det varit i Helsingfors hela den här tiden. 27 grader minsann. Yeah thanks, I know! Don’t rub it in. Och på tal om att rub it in, mina mörkblå älsklingsjeans känns lite för tajta runt midjan – resultatet av sömnbrist i två dagar. …Nu har latten blivit kall också. Dammit!!!

Det värsta med sånt här humör är att jag blir fruktansvärt utled på mig själv. Hade någon annan person hävt ur sig så många klagomål som rullar i skallen på mig just nu skulle jag ha visat på dörren genast. Vad synd att man inte kan ta en paus från sig själv på samma sätt.

Finns bara en sak att göra – förflytta sig till varmare miljö, köpa en ännu större latte och inventera allt positivt som händer i ens liv (när man är utsövd och varm om fingrarna). Orkar inte vara negativ en sekund till trots att jag precis har börjat. Hur de som beter sig så här i åratal klarar av det övergår mitt förstånd.