Väder: soligt ☀ Humör: också soligt ☀ Klädsel: solvänlig
Fötterna: mår mycket bättre men är fortfarande lite ömma. De får vila mer i helgen när jag jobbar, nu är det action som gäller.
Action plan: provligga ett par sängar, powerwalka till Skanstull och tillbaka, sitta på någon uteterrass och skriva lite, försöka hitta något gott att äta (går på övervarv av värmen och är inte hungrig), mingla lite i kvällsvärmen (kan tänka mig Strandbryggan eller något liknande)

Sitter hemma i kväll, men bara för att jag rent fysiskt inte orkar vara ute. Har powerwalkat så mycket att mina fötter värker och är omplåstrade på flera ställen. Hjälper självklar inte att jag efter varje powerwalk klämmer in dem i högklackade skor och går tillbaka ut och att jag även då går rätt långa sträckor. Kan t. ex. utan problem promenera från Strandbryggan på Djurgården längs hela Strandvägen fram till Sturegallerian och därefter hem igen vilket blir… herregud, 3,5 km! Inte att undra på att det är dags att vila dem nu.

I morse tog jag en promenad till Kungsholmen. Det pågår en del upprustningsarbeten längs Norr Mälarstrand men det känns ändå trevligt att vara där. Tog några bilder åt er.

Jag gillar fortfarande Östermalm mest men vissa hus i det här området är verkligen helläckra. Speciellt de som har takterrasser där penthouseägarna kan lapa sol ostörda av annat än fåglarna.

Vet inte vad det är för byggstil på de här husen men jag gillar verkligen detta sätt att kombinera modern enkelhet med klassisk utsmyckning. Mycket charmigt.

På väg mot Kungsholmen, precis innan man korsar Centralbron bromsade jag upp för att fota ett gammalt favvoställe som jag tänkte rekommendera för er redan förra sommaren men glömde.

Stikki Nikki är något så ovanligt som en kiosk med ekologiskt utbud. Här får man jättegod hemlagad glass och även sallader och kaffe. Giftfritt!

Stikki Nikki ligger vid kajen precis framför Sheraton. Läget är förstås ett extra plus för all mat smakar bättre vid vattnet.

När jag kom hem (efter att ha varit ute i ytterligare två omgångar) ringde Torbjörn för att få hjälp med att lägga in en bilannons på nätet. Jag borde kanske investera i ett headset för det är minst sagt svårt att hålla telefonen i ena handen medan man försöker trycka ner Alt och .. -knappen för att skriva tyska ü med den andra. Behöver en hand till… och gärna två extra fötter för det är fortfarande varmt ute. Vill hoppa upp på de högsta klackarna och trippa ner till centrum!

Nu bloggar jag mitt i natten igen. Ni får vänja er vid det nu under sommaren för det är helt omöjligt att slita sig från solskenet och allt kul en rörligare livsstil medför.

Det här blev en riktig carpe diem -dag. Hade inte planerat in något speciellt vilket i praktiken brukar resultera i att jag gör det som känns bra för stunden och idag var inget undantag. Vaknade av bländande solsken bakom rullgardinen och konstaterade att värmeböljan som Torbjörn jublat över i telefon hela veckan äntligen har kommit hit. Powerwalkade åtta kilometer i kjol och kortärmad blus, kom hem för att vila och gjorde därefter om allt en gång till. Känslan av varm sommarvind mot bar hud går inte att beskriva! Längtar ut igen trots att jag knappt varit hemma alls idag.

På kvällen hörde Ritah av sig och undrade om jag kände för en träff. Jag tänkte egentligen jobba (inget viktigt, bara lite organisering av datorinnehållet som befinner sig i ett kaotiskt tillstånd) men ändrade mig med en gång. Att locka ut mig den här tiden på året är jätteenkelt. Sommaren är ju som gjord för mingel och vara datanördig hinner man vara i graven (eller nåt liknande).

Jag börjar misstänka att T/BAR kommer att bli min träffavorit denna sommar. Den är perfekt när man vill prata ostört och sofforna både ute och inne är supersköna att sitta i. Dessutom är de i baren fortfarande medgörliga för min latte serveras i högt glas utan några som helst invändningar. Sweet victory!

Världen är verkligen liten. Ritah blev tvungen att svara i telefon och medan hon pratade passade jag på att ta en titt på de övriga gästerna i lokalen. Upptäckte nästan genast en bekant figur i grannsoffan – bloggerskan Ellen!

Jag gick självklart fram och sa hej och Ellen, som också kände igen mig, ställde genast upp på en bild. Eftersom vi båda hade sällskap med oss hann vi tyvärr inte lära känna varandra bättre men Ellen verkar vara en jättetrevlig och gullig tjej som jag gärna träffar fler gånger.

Innan vi återvände till våra respektive bord fick jag en goodiebag av henne. Hon hade varit på ett L’Oreal -pressmöte tidigare och ville dela med sig. Tusen tack! :-)

Ritah, som nu hade pratat klart, undrade såklart vad som fanns i den och när jag kollade fick jag en smärre chock. Nu händer det igen!

Bakgrundsinfo: när jag sminkade mig tidigare idag märkte jag att min nya älsklingsmascara börjar bli torr. Sände ut en flyktig tanke om att jag verkligen vill ha en ny nu. Vet ni vad goodiebagen innehöll? L’Oreals Volume Million Lashes, en ny mascara som verkar vara en förbättrad version av den jag har! Snacka om att få beställningen levererad omgående. Ritah, som också tror på attraktionslagen, var lika imponerad som jag.

Nu är det dags för sömn, i morgon blir det mer powerwalk och antagligen mer mingel. Håll tummarna för att jag får en goodiebag med en kontinentalsäng i nu! ;-) Nej, det är för tidigt. Måste först provligga de två jag gillade bäst och bestämma vilken jag vill ha. Men sen är det dags för nästa mirakel.

PS. Märker nu att jag faktiskt har sett två bloggerskor idag. Blondinbella hoppade av cykeln bara ett par meter ifrån mig när jag stod och pratade i telefon utanför Sturehof sextiden. Jag blev konstigt nog osäker på om det var hon trots att jag sett hur många bilder av henne som helst. Well, det är knappast sista gången vi befinner oss på samma plats. Den här stan är som sagt mindre än man tror.

Morning, alla! Solskenet är tillbaka och jag försvinner ut så fort jag hittat den kortaste kjolen. Nu gäller det att ge benen vad de längtat efter hela vintern. :-)

Idag blev det ännu mer sightseeing, kombinerat med shopping. Promenerade först ner till Södermalm för att kolla upp en butik som säljer gamla Elvis -saker. Albin är ett stort fan och spelade ”Blue Suede Shoes” för mig varje gång vi träffades back in the days när jag ännu gick i gymnasiet och tillbringade håltimmarna hos honom.

Butiken var tyvärr stängd så vi gick tillbaka till centrum och tog vägen rakt genom Gamla Stan. Man behöver inte vara bekant med Stockholm för att gissa att den stadsdelen är ett riktigt turistmecka.

Jag brukar undvika den precis av den orsaken och även för att mina klackar ogillar kullerstenar som många av gatorna är belagda med. Men nu tänker jag faktiskt återvända dit snart för att ta en närmare titt på några intressanta restauranger och butiker som vi passerade idag. Bra shopping är värd lite uppoffring.

Efter gårdagens värmebölja och den lilla klädmissen som ledde till att jag fortfarande är vintrigt blek på armarna tog jag idag på mig en urringad topp i hopp om att få en ny chans. Fel igen! Det var både mulet och blåsigt. Värmen tycks ha hakat upp sig någonstans för den kommer inte tillbaka förrän i morgon.

Klarade ändå av åtta kilometer utan att frysa ihjäl men bara tack vare ett besök på Espresso House Vasagatan. Deras stora muggar är som gjorda för att man ska pressa dem mot olika kroppsdelar och tina upp sig till normal temperatur. :-)

Albin har nu rest hem (blev uppgraderad till business class som resultat av att ha lyssnat på mitt pladder om attraktionslagen) och jag själv har äntligen kommit hem med lite kvällsmat. Pratade med Olga nyss och kan knappt vänta tills i morgon för att få reda på hur hennes nya projekt utvecklar sig. Den tjejen slår en med häpnad gång på gång!

Ni som behöver hjälp med att välja låtsassyskon åt er, hör av er. I know how to pick the best ones! :-)

Albin kunde inte ha valt en bättre helg för sin Stockholmsvisit! Dagens väder var helt fantastiskt och jag ångrade mina långa ärmar så fort vi slog oss ner på Café Foams uteservering för ett glas morgonkoffein (Albin har lärt sig dricka latte!) och för att diskutera allt nytt vi missat i varandras liv sen senaste träffen.

Som ni kanske minns är Albin min egenförvärvade storebror och ibland tror jag att vi har varit släkt på riktigt i något tidigare liv. Vi kan befinna oss hur långt som helst ifrån varandra geografiskt men ändå läsa varandras tankar och veta när den andre behöver hjälp eller stöd. Funkar det så här med riktiga syskon också eller är det bara vi?

Efter latten drog jag igång Stockholmsguidningen. Albin har sett en hel del av centrum men missat precis allt runtomkring. Men vi började ändå i Berzelii -parken eftersom han kom ihåg koiarna vi filmade förra maj och undrade om de redan simmade runt i dammen. Det gjorde de inte, men jag passade på att filma in ett litet klipp åt er medan vi stod där. :-)

Här ser ni min storebror föregå med dåligt exempel:

I Finland använder man inte snus, det är vanlig hederlig tobak som gäller. Albin avverkade nästan ett paket Lucky Strike idag och ni kan säkert gissa att jag, som inte ens vill äta icke-ekologiska grönsaker, har frågat honom vilken del av ”Smoking kills!” på förpackningen han har svårt att förstå. Fick veta att han nu faktiskt kan tänka sig att sluta. Det kommer att ta en tid innan han är helt mogen för det men chansen finns alltså. Äntligen!

Jag själv feströkte faktiskt när jag gick i gymnasiet. Lade av med det efter att Torbjörn och jag blev tillsammans mest för att det inte längre gick ihop med min image. Och för att det är allt annat än gott.

Efter Berzelii -parken gick vi vidare genom centrum och in på Nordic Sea Hotel där det jättestora akvariet finns. Här får ni se en del av fiskarna:

Frågade Albin om han trodde på att det här hotellets bardisk är den längsta i stan. Han anser, precis som jag, att t. ex. den på Tures är längre. Och den på Grand också.

Efter att ha beundrat fiskarna från alla håll och kanter fortsatte vi till Djurgården. Gick runt Nordiska museet, besökte Josefina och kollade igenom sortimentet i Skansens butik. Gröna Lund var ett svettigt kaos som vanligt, vägrar gå in där. Enades om att Cirkusbyggnaden var den snyggaste och beslöt att fortsätta vidare till Rosendals trädgård längs stranden.

Gick över bron vid Djurgårdsbrunn och tog en titt på insidan. De har tagit bort två av mina favoritsoffor där. Lyxproblem. But I’m just saying…

Började gå in mot stan igen och såg en jättegullig andhona promenera mitt på gatan mellan restaurangen och glasskiosken på andra sidan. Jag blir som tokig när jag ser såna och kameran åker fram fortare än fort. :-)

Den här bilden är tagen sekunden innan det kom en Taxi Kurir -bil vars chaufför såg fågeln men lät bli att stanna. Han bromsade in när den redan befann sig mellan framhjulen och alla, inklusive jag, flämtade till och började vifta med händerna. Sen ryckte han irriterat på axlarna och backade precis så mycket att fågeln, som tack och lov klarade sig, kunde ta sig loss. Kommer att bojkotta Taxi Kurir så länge jag lever. Deras chaufförer är tydligen inte bara oförmögna att hitta vägen – de är dessutom djurplågare.

Vi fortsatte tillbaka in mot centrum med uppehåll på T/BAR som var en nyhet för Albin. Han blev stormförtjust i biblioteket på andra våningen. Nästa vinter kan det alltså bli aktuellt med te just där.

Som ni minns finns det flera speglar i T/BAR. Speglar är till för att man ska fota sig i dem. :-)

Nu hade vi garanterat gått över tio kilometer så det var dags för lunch. Parkerade på Baresso och beställde in en Hälsotallrik åt Albin (han tyckte den var excellent) och en Sea food sallad åt mig. Därefter blev det glass – men bara för dem som kan äta sån och ändå få på sig jeansen. Jag själv var så proppmätt av salladen att jag knappt kunde gå.

Sen promenerade vi vidare till Skeppsholmen för att testa det nya hotellet. Vilken besvikelse! Det var inte alls i min smak – varken vad gäller storlek, inredning eller dryck.

Trots att klockan närmade sig sju och att vi redan gått jättemycket var det för ljust och varmt för att man skulle vilja sitta inomhus. Jag beslöt att det var dags för Albin att stifta bekantskap med Kungsholmen. Där kan man bl. a. hitta Stadshuset och M/S Gerda.

Ni som kommer på besök till Stockholm, missa inte den underbara parken bakom Stadshuset. Här finns både fontäner och söta fåglar.

Ahh, jag blir alltid lika frestad när det finns trappsteg som leder ner i vattnet. På hedersord, om det inte var så smutsigt skulle jag garanterat ha doppat mig redan.

Här tog mitt kamerabatteri slut vilket är rena katastrofen med tanke på det som följde. Vi fortsatte vidare längs Norr Mälarstrand och beundrade jättecharmiga båtar på vänstra sidan och jättefina hus på andra. Och sen tog vi en runda på M/S Gerda. Men hur allt det där ser ut kan ni googla fram. Det är Albins sociala talanger som jag önskar att jag kunde ha förevigat på ett bättre sätt än jag gjorde nu!

Känner ni till ”Spelet”? Alltså den där boken som lär killar ragga på ett effektivt sätt genom att bete sig som en alfahane. Albin har aldrig läst den boken – han är ett pickup -proffs av naturen. Den här killen kan helt spontant börja prata med vilken tiopoängare som helst och får henne dessutom att bli varm i trasorna på nolltid. Det intressanta är att han den här gången inte ens var ute efter en dejt (han har precis flyttat ihop med sin flickvän Sanna) utan hajade till när två tjejer kom gående emot oss med en liknande hund som han själv har.

Innan jag visste ordet av hade han lyckats med en av de svåraste övningarna i ”Spelet” -boken: att stoppa bytet i rörelse och dessutom genom rak konfrontation framifrån istället för att börja gå bredvid. Han öppnade dessutom ett set bestående av två personer, tjejer som verkade helt uppslukade av samtalet med varandra… tills han tvärt avbröt dem genom att ställa sig rakt i vägen och fråga vilken ras hunden är. No fear, helt enkelt!

Istället för att fälla upp den normala bitch shielden (något de flesta gör om en främling plötsligt antastar dem på gatan) såg jag till min stora förvåning hur de började ösa ur sig information om hunden, tvinna håret mellan fingrarna och peka med tårna mot honom i bästa ”vem-hinner-ge-sitt-telefonnummer-först -stil”. Jag har aldrig sett en så klockren pickup som den här. Om Albin kunde paketera sin talang på burk och sälja den skulle han vara multimiljonär!

Mitt kamerabatteri hade, som sagt, dött precis några minuter innan det här hände men jag grabbade mobilen och tog en bild på dem istället. (På samma sätt som man gör när ett UFO landar framför en.) Har inte drivrutinerna till telefonen installerade i datorn så jag kunde inte ladda över bilden utan fotade bilden på mobilskärmen istället. Ni får alltså ursäkta kvalitén men allt det viktiga syns bra ändå.

Nu ska jag sova några timmar innan det är dags för dag två ute i solskenet. Läser dagens tidigare kommentarer i morgon kväll. Ha det bra så länge! :-)