Den urgulliga tjejen på Espresso House Vasagatan föreslog att jag skulle skaffa deras Coffee Card eftersom jag brukar besöka dem så ofta. (Jag har dille på Espresso House -latte just nu. Den är utan tvekan en av stans bästa.)

Jag kontrade med att 10% rabatt är för lite med tanke på att jag då måste bära omkring på ytterligare ett kort i plånboken där utrymmet är lika värdefullt som en obebyggd tomt på Manhattan. Well, what do you know… Fick som svar veta att extra goda kunder inte behöver nöja sig med en så låg rabatt! And the rest is history. :-)

Gissa från vilken dator jag bloggar!!! :-D

Ja det är sant, mitt hemmakontor funkar äntligen som det ska och både den stora datorn och IP-telefonen är uppkopplade till resten av världen. Wow, jag har nästan glömt bort hur skönt det känns att se bloggen i normalt format, spela all musik jag kan tänka mig och ringa utomlands halvgratis med den bekväma hemtelefonen. Tänker prata med alla mina föräldrar redan ikväll. :-)

Men nu ska ni få veta mer om vad som hände idag. Jag skulle plåtas av Expressens fotograf klockan halv två. Gissa när teknikern som skulle installera bredbandet hörde av sig. Yes, klockan ett! Är det någon som ens höjer på ögonbrynen?

Lyckades hinna i tid i alla fall och träffade fotografen Johan borta vid Karlaplan. Sen gick vi runt här i området och tog bilder av mig på alla ställen som verkade passa som bakgrund. Önskar att vi kunde ha fått med någon av fontänerna men det satt en massa pensionärer överallt, och även en del byggjobbare. Jag var synnerligen lättklädd för årstiden (gäller ju att demonstrera figuren med tanke på vad artikeln handlar om) så jag vågade helt enkelt inte flasha mig inför så stor publik. Men kanske om vi hade haft ett större film crew med oss… ;-)

Åh, vad jag älskar att bli fotad! Speciellt av såna som Johan för han var precis som en bra fotograf ska vara, han gav feedback. Sånt är jätteviktigt för mig eftersom resultatet blir mycket bättre än om man råkar ut för någon som bara klickar fram bilderna utan att tala om att man håller armen i konstig vinkel och att blusen veckar sig oklädsamt på något ställe. Inga såna problem idag alltså. Är jättenöjd och hoppas få en tjuvtitt på bilderna så fort som möjligt. Ni som vill läsa artikeln ska hålla ögonen öppna den 30:e maj.

Så här såg jag alltså ut idag. Frös inte speciellt mycket för solen skiner och det är ganska varmt. Önskar att man kunde gå runt så här alla tider på året istället för att pressa in sig i alla vinterkläderna…

Innan någon frågar, jag retuscherar aldrig annat än belysning, skärpa och kontrast i Photoshop. Kan vid behov ta bort en finne men de är ju inte en permanent del av någons kropp, så att säga. Däremot ändrar jag aldrig på kroppsdelar eftersom bilden då inte skulle föreställa personen i fråga. Såna bilder är värdelösa.

Här har jag slätat ut toppen som avslöjade kjolkanten men ni som kräver totalt orörd råvara kan klicka här och se originalet.

Nu måste jag få en latte innan jag dör. Har stressat runt hela dagen och behöver verkligen landa lite innan jag drar igång kvällens äventyr. Har ingen aning vad jag tänker hitta på ännu – men det är just därför jag använder det ordet. :-)

Tänker inte tråka ut er med ytterligare historier om bredbandet, ger ifrån mig ett glädjetjut när det blir inkopplat istället. Vad gäller Olgas dator så fick jag precis veta att den gjorde en mirakulös comeback och att hon själv tillbringar kvällen på Teatteri – i gott sällskap. Jag visste att det skulle ordna sig! Det gör det alltid. :-)

Här på min sida är det absolut inte fråga om något mingel eller andra aktiviteter som kan sätta några som helst spår på kroppen. Plåtningen går av stapeln i morgon (ska vi slå vad att teknikern vill komma på besök exakt då?) och jag förväntas vara pigg, glad och framför allt smal när vi kör igång halv två tiden. Vi ska fota utomhus så det viktigaste på min önskelista just nu är sol och värme. Tänker eventuellt ha något kortärmat på mig.

Här är kvällsmaten. Hittade fantastiskt fina (men smaklösa) jordgubbar på Sabis tidigare idag så de fick göra blåbären sällskap. Fattar inte att jag inte blir trött på den här yoghurten för jag är i övrigt en sån som blir uttråkad av rutiner ganska fort.

Vad är det som gör något till en sån storfavorit egentligen? Ibland dyker det ju upp både saker och personer som man fastnar för totalt, trots att man blivit trött på precis allt man provat innan. Vet ni vad jag menar? Eller har ni kanske något motsvarande i era liv?

Vad är det som händer egentligen? Teknikern som skulle fixa mitt bredband har fortfarande inte hört av sig trots att han var bokad tills idag. Bäst för honom att han är kidnappad av ett UFO för gissa om jag hellre hade velat powerwalka i solskenet än sitta hemma och vänta på honom!

Om Bredbandsbolaget tror att det är ok att debitera mig en flyttavgift på nästan 500 kr för den här servicen så kommer min uppsägning av abonnemanget att landa på deras skrivbord fortare än de kan säga ”byråkratjävlar”.

Ok, nu tar jag ett djupt andetag och varvar ner till normal pulsnivå. För det första är dagen inte slut ännu så rent teoretiskt kan ju vad som helst hända. Dessutom brukar konstigheter av det här slaget ha en mening (som jag inte fattar förrän långt senare). Och bortsett från bredbandet är resten av mitt liv tack och lov helt i sin ordning. (Märker ni? Nu börjar koffeinet och latteskummet kicka in…)

I kväll ska jag prata med Olga som panikringde tidigare. Jag vågade inte svara för att inte hålla linjen upptagen ifall teknikern skulle ha ringt just då men fick istället ett SMS om att ”hon är panikslagen eftersom hon har söndrat datorn”.

Verbet söndra är, som vi konstaterade tidigare, en finlandism men ni fattar säkert vad som menas. Och när det gäller datorer betyder söndra för mig personligen att datorn är trasig rent fysiskt, så att metallbitarna ligger utspridda i rummet alltså. Mjukvaruproblem orsakade av virus o. dyl. är enkla att fixa och absolut inget att bli orolig över. Vet inte vad Olgas dator har drabbats av men det klarnar senare (och leder säkert som vanligt till att hon får en ännu nyare och coolare modell).

Ok, nog svamlat. Går ut i kvällssolskenet för att ladda mig med lite D-vitamin. Behövs verkligen i tider som dessa.

Ok, era otåliga små rackare. Nu är intervjun klar så jag kan äntligen berätta vad den handlade om. Har fått frågor om den hela dagen men som ni vet gillar jag att uträtta saker först och berätta om dem efteråt istället för tvärtom. Bara för att inte göra av med den rätta energin på förhand.

Det var Expressen som intervjuade mig för en kommande Söndagsbilaga. De jobbar på en artikel om LCHF (orsaken till att jag och min snäva tulpankjol är så goda vänner) och ville därför höra om vilka åsikter och erfarenheter jag har av den.

Att den här intervjun dök upp precis nu känns nästan lite konstigt. Det har nämligen gått exakt två år sen jag ändrade mina kostvanor och förvandlades från smårultig soffliggare till ett 20 kg lättare timglas på klackar. Trots att man får snabba resultat är det här ingen mirakeldiet utan en fungerande livsstil vilket bekräftas av att jag har behållit vikten och mår hur bra som helst.

Jag är fortfarande, och kommer alltid att vara, en kolhydrataddict men tänker aldrig mer att utsätta min midja och garderob för konsekvenserna av denna destruktiva böjelse. Jag säger som Kate Moss (trots att min kropp är läckrare än hennes): det finns inget som smakar så gott som att vara smal. Har redan kört igång sommarlivsstilen (som varar fram till jul) där snabba kolhydrater endast avnjuts med ögonen.

Inga problem med kolhydraterna men ni som är noggranna kanske märker att det finns två produkter där som inte ligger i linje med mina övriga värderingar. Varken yoghurten eller Keson är ekologiska.

Problemet är att naturell ekoyoghurt bara säljs i fetthalt 10%. Jag önskar att jag kunde äta den både för att fet mat är nyttigare och för att den är renare men den känns tyvärr lite för mäktig i konsistensen för mig. Den ekologiska versionen av Keso har hittills haft en konstig bismak så jag köpte den giftiga sorten av gammal vana. Men jag ska ta och smaka på ekon en gång till. Hoppas att det var något tillfälligt.

Nu är det dags för någon trevlig serie och sen ska jag lägga mig i sängen och vänta på att bli väckt av prinsen på den vita hästen. Alltså teknikern som magiskt får bredbandet att funka och som gör att jag kommer att leva lyckligt i alla mina dagar. God natt! :-)

Mina föräldrar är nu officiellt beroende av sociala medier. Citerar en del av mejlet jag fick igår kväll: ”Inget nytt på din blogg på 24 timmar. Vi blev lite oroliga.” Vilket stöder påstående att man inte existerar ifall man inte står att finna on-line. Eller som René Descartes skulle ha sagt om han levde nu: I blog, therefore I am. :-)

Jag är självklart smickrad och rörd över all denna omtanke men sanningen är alltså att jag mår alldeles utmärkt antingen jag tillbringar tiden här på bloggen eller inte. När jag jobbar eller är upptagen med andra saker har jag en tendens att glömma bort resten av världen helt och vaknar inte till förrän någon orolig förälder eller kompis panikringer och frågar var jag har hållit hus de senaste veckorna. Jag brukar skylla mina små gå under jorden -perioder på mindfullness – det där som handlar om att koncentrerar sig enbart på nuet utan att distraheras av annat. Ni vet, som att inte gå och tugga tuggummi samtidigt… ;-) Jag har tydligen blivit bättre på sånt. But I’m with you in spirit!

Idag pumpar måndagsenergin i ådrorna och resultatet blir därefter. Fick precis samtalet jag har väntat på i hundra år (känns det som). Mitt hemmabredband blir inkopplat i morgon och det dyker också upp en tekniker som ser till att allt funkar. Wohoooo! Har redan firat med extra blåbär i morgonyoghurten. (Snabba kolhydrater är bannlysta under resten av sommaren.)

Nu ska jag boka in en intervju (journalisten vill prata redan i kväll) och försöka hitta en lämplig dag för plåtning senare i veckan. Sen är det dags att börja processa det tjocka kuvertet från Torbjörn som väntar på skrivbordet. Och så har jag tänkt provligga ett par sängar också men det kanske inte blir av idag.

På helgen dyker Albin upp. Vet ännu inte vilka Stockholmsaktiviteter jag tänker utsätta honom för men kan tänka mig att vi bl. a. kommer att stå med näsorna tryckta mot akvarieglaset på Nordic Sea Hotel. Blir säkert aktuellt med ett besök på Skeppsholmen också (har ju ett gott öga till det nya hotellet där). Och varför inte en utflykt till Djurgården också?

Och så… Oj! Är klockan REDAN ETT?! Dags för jobb. Have a nice day, alla! :-)