Minns ni det här inlägget? Well, de osedda filmerna som väntar på mig har inte minskat i antal, tvärtom. Igår kväll såg jag äntligen ”Quantum of Solace” som har legat och väntat på mig i nästan två år. Klarade bara en kvart innan jag stängde av. Värsta skräpet jag sett på länge, men det var i och för sig ingen överraskning.

Jag älskar varenda Bond -film fram tills Daniel Craig dök upp. Har egentligen inget emot honom som skådespelare men ända sen han blev Bond har handlingen bestått av så mycket överdrivet våld (varvat med allmän nedstämdhet) att jag blir uttråkad på rekordtid.

Kan inte påstå att våldsscenerna i de tidigare filmerna var speciellt verklighetstrogna de heller (vild bovjakt i Eiffeltornet och slagsmål på flygplanstak ser inte ut att vara speciellt ansträngande) men de genomsyrades däremot av värme och charm istället för den råhet som dominerar de nya.

De gamla filmerna är verkligen i en helt annan klass. Jag får en warm & fuzzy -känsla varje gång jag ser dem eftersom Bond där fortfarande är det han ska vara – en gentleman som bekämpar fienden med finess och med glimten i ögat. Fattar verkligen inte varför de nu har valt att förvandla honom till en sammanbiten, manisk slaktare med iskall blick. Och M är också förstörd till det oigenkännliga.

Torbjörn, som gillar de moderna filmerna, har försökt få mig på bättre tankar men det är lönlöst. Inte ens färgerna tilltalar mig, de gamla filmerna var alltid färgglada medan de nya ser dystra ut oberoende av om solen skiner eller inte. Tänker därför gå tillbaka till klassikerna (vars repliker jag kan utantill) och drömma mig bort till den gamla goda tiden när skurkarna pratade engelska med rysk accent och använde papper och penna istället för touch screen.

Vad tycker ni andra?

Ignorera rubriken, min hjärna gör konstiga saker när den blir utsatt för sömnbrist i kombination med understimulans. Har hållit till i butiken hela dagen fram tills nu men det kanske är lika bra. Vädret liknar något man vanligtvis ser i oktober, blir nedstämd varje gång jag tittar ut.

Olga ringde nyss och berättade att hon mår ungefär likadant. Livet går på halvfart idag och eftersom hon också är otålig av sig känns det allt annat än behagligt. I sooo know the feeling! Men samtidigt vet både hon och jag att det bara finns en lösning, man måste kickstarta sig själv genom något uppiggande så att man hamnar i det läge där roliga saker börjar hända ”på löpande band”. Det kan vara genom musik eller genom sport eller genom något roligt i tv:n….

… eller genom att prata med varandra. :-) Det bästa med oss två är att vi blir på gott humör av det varje gång. Fem minuter in i dagens samtal satt både jag och Olga och gapskrattade åt något fruktansvärt tragikomiskt och nu är jag plötsligt mycket piggare än jag var innan jag slog mig ner här på Espresso House där jag fortfarande sitter. Planerna bubblar i skallen och jag har redan börjat skriva en liten att göra -lista för nästa vecka. Olga ska utforska en ny nattklubb och avlägger rapport senare.

Gör ni något intressant idag? Borde jag dricka en latte till? När kommer solen? Vad ska jag skriva i nästa inlägg? Finns det fler frågor jag borde ställa? ;-)

Goda nyheter! Ringde till Bredbandsbolaget så fort jag vaknade och fick veta att bredbandet kommer att kopplas in nån gång i mitten av nästa vecka. Kunde nästan höra hur killen i luren himlade med ögonen när han pratade om Skanovas monopol för även hans tillvaro skulle vara mycket behagligare om saker och ting funkade smidigare på den sidan…

Gick glad i hågen över till Fältöversten och hämtade ut min gåvolatte från Frapino för att fira att livet precis blivit bättre (fr. o. m. mitten av nästa vecka för att vara exakt). Höll på att blåsa omkull på Valhallavägen (ville prova den rutten istället för den vanliga). What’s with the virvelvind? Det går ju inte att powerwalka nu!

När jag kom hem hittade jag ironiskt nog en orsak att gå tillbaka. Strawberrynet har varit snabba som vanligt (hör ni det, Skanova?) och skickat över en flaska Laura Mercier -foundation åt mig med ilfart. Helgen är räddad! :-)

Ska åka till jobbet nu. Ha en riktigt trevlig fredag men håll er inomhus. Eller bind fast tegelstenar i klackarna.

Det är alltid lika kul att träffa människorna bakom namnen som dyker upp bland kommentarerna här på bloggen. Hittills har det bara varit frågan om såna som själva bloggat och som jag därför haft en hel del förhandsinformation om, men idag slog jag mig ner på Le Café med en tjej som jag enbart lärt känna genom min egen blogg.

Annika har följt min blogg i nästan ett år och visste följaktligen ganska mycket om mig samtidigt som jag inte kände till något alls om henne. Men sånt kan man ju ändra på… Det visade sig att tjejen var supersympatisk och att vi dessutom hade en hel del gemensamt vilket självklart är viktigt för att man ska vilja prata med varandra längre än fem minuter. Träffen gick faktiskt så bra att vi beslöt att fortsätta på kvällen och träffades åter på Grand för lite torsdagsmingel.

Grand är perfekt när man vill prata med någon utan att behöva vråla och få trumhinnorna spräckta av för hög musik. Till slut beslöt vi ändå att ta en titt på ett par andra ställen och började gå in mot Stureplan. Gissa vad vi hittade mellan Gucci och Bistro Jarl. Den underbara Savannahs skobutiken! Den har flyttat till Birger Jarlsgatan nu.

Ibland undrar jag om inte såna här butiker borde hålla öppet på natten också. Tänk så mycket mer man skulle köpa med några glas skumpa skvalpande i blodet. Och allt ser ju så mycket bättre ut i spegeln när det är lite glamoursuddigt… Just a thought.

Hur som helst, vi fortsatte gatan fram och svängde in på Sturehof. Där var det supertrångt och så mycket torsdag som man bara orkar med. Hällde i oss lite vin, presenterade oss för alla intresserade och gick vidare till Bistro Jarl.

Även Bistro är ett torsdagsställe – på gott och ont. Efter klockan elva brukar det vara så trångt vid baren att man knappt kan röra sig och sånt är absolut inte min stil. Men det kanske underlättar för den blyga delen för befolkningen för det är liksom omöjligt att inte bekanta sig med människor som spiller halva innehållet i sitt glas på en samtidigt som man får deras hår i munnen.

Jag själv föredrar lite mer distans och en lugnare miljö att bekanta mig i så jag och Annika höll till ute på terrassen insvepta i en röd filt och med varsitt glas Chablis framför oss. Mycket trevligt. :-)

Nu är det dags för sängen och jag vet med all säkerhet att fredagsmorgonsömnen kommer att bli både lång och behaglig. Har redan stängt av väckarklockan. God natt!

Torsdagssovmorgonen: spårade ur, för mycket sol och sprudlande energi (och en väckarklocka som ringde tiotiden)
Nu: frukost och Glamour
Därefter: powerwalk (om det inte är istid ute)
Senare: träff med Annika på Le Café
Förbjuden tanke: den som handlar om Skanova
Farligt begär: de där macarongerna från igår
Koncentrationsavledning: läser baksidan av den nya Sebastian Potion 9 som har dykt upp i badrumsskåpet

Gjorde en kvällsrunda på stan och tog några bildsouvenirer åt er. För det första hittade jag följande på dörren i Clarions toalett:

Har hört att det är dålig feng shui att ge bort knivar, men toapapper…? Det måste väl ändå vara minst lika illa – speciellt svart. Eller skulle ni bli glada om ert födelsedagspaket innehöll några rullar? Säg till i så fall, ni som känner mig. ;-)

Något annat intressant fanns inte att se på Clarion så jag återvände till hemtrakterna. Behövde inte ens gå in på Scandic Anglais, det var så tråkigt där att det syntes genom fönstret. Däremot var Sturehof smockfullt av amerikaner som är i stan pga. någon läkarkonferens (fick jag veta så fort jag kom in). Jag älskar amerikaner! De kan verkligen konsten att mingla och dessutom får jag en egoboost varje gång jag pratar med dem eftersom jag märker exakt hur flytande engelska man får av att se på en massa serier och läsa Jackie Collins i originalversion. Min skolengelska hade aldrig i livet räckt till för att prata som man gör i verkliga livet.

Svängde förbi Teatergrillens toalett innan jag åkte hem. Här får ni en bild av blommorna och spegeln (med mig i). :-)

Och så en sista bild. Den fastnade på linsen när jag men huvudet fullt av tankar på hur äckligt alkohol kan smaka (drack ett glas vin) plötsligt hamnade utanför en godisbutik. Ahh, ljuva kolhydrater! Jag är så glad att jag är beroende av er istället för av det där blasket som hela stan gillar att hälla i sig.

Kunde tyvärr inte fixa bättre skärpa (eller är jag full?) men observera sista stycket i högra kolumnen: ”Om man inte har för avsikt att servera någon middag ökar man bara kvantiteterna macaronger”. Word! :-)

Nu ska jag förverkliga min torsdagssovmorgon. God natt på er!