Skulle direkt hem från T/BAR men det började regna så fort klackarna träffade asfalten utanför Diplomat -dörren. Småsprang i riktning mot centrum men blev tvungen att ta skydd halvvägs. Dök in genom första bästa dörr som öppnades vilket resulterade i att jag stiftade närmare bekantskap med Dramaten. Mysigt ställe.

Stod där tills regnet lättade lite och gick tillbaka ut. Fortsatte framåt med uppehåll på Riche (kommer aldrig att börja gilla den baren hur mycket det än öser ner utanför) och halvsprang sen vidare till Sturegallerian.

Skulle egentligen ner i tunnelbanan men hamnade på ett helt annat ställe (orsaken till att jag kallar det här området Bermudatriangeln). Ett sånt där man får ännu mer latte och dessutom onsdagsskumpa. :-)

Om jag måste leva utan bredband och inte kan vara datanördig är det ju lika bra att vara social. Träffade bekanta och fördrev kvällen med att lära mig nya saker bl. a. att man kan köpa och sälja räntor. Intressant, det där hade jag faktiskt ingen aning om.

Kan fortfarande inte påstå att jag förstår exakt hur det funkar (och varför) men det är ju precis det som gör såna här samtal så intressanta. Jag älskar att få inblick i sånt jag själv inte är expert på.

Nu är jag hemma igen och var nära att göra mig totalt bredbandslöst. Råkade slå fel kod tre gånger i följd när jag skulle logga in på det mobila bredbandet i laptoppen. Hittade tack och lov PUK -koden i lådan med garantikvitton och bruksanvisningar (fördelen med ett sinne för ordning och reda). Skulle ha kastat mig ut genom fönstret med huvudet före annars!

Men nu lever jag alltså vidare och tänker förgylla resten av kvällen med att tvätta badrummet. Because I’m worth it. ;-)

Ringde Bredbandsbolaget idag och fick veta att man får vänta 5-6 dagar på att Skanova ringer upp en igen om man varit klantig nog att missa deras tidigare samtal. Finns inget jag eller BBB kan göra för att försnabba processen och ja, man måste ta med sig telefonen på toa också om man vill vara på den säkra sidan. Så här förstod jag i alla fall de förklaringarna som killen i luren gav mig.

[Censurerar min åsikt om allt det här för att skona känsliga läsare.]

Men, ok nu ska jag lugna mig. För hur stora och oförklarliga motgångar jag än möter håller jag ändå fast vid min övertygelse: man skapar sin verklighet själv. Det är alltså jag själv som på något konstigt sätt har försatt mig i den här hemska situationen genom att fokusera på något som innebär att jag som följd måste leva utan hemmabredband en vecka till.

Tack och lov behöver man inte förstå hela processen för att inse det viktigaste. Jag måste släppa alla negativa känslor gällande det här och försöka må så bra som möjligt med hjälp av allt underbart livet är fyllt med. Och ärligt talat råder det ingen brist på sånt. T. ex. i morse landade dessa två utskick på golvet under brevinkastet:

Jag har aldrig tidigare flyttat till något ställe som hälsar en välkommen och hoppas att man ska trivas. So nice! Tydligen är det så att när man älskar en stadsdel så leder det till att den älskar en tillbaka. Visst är det gulligt?

Den andra lappen är från Sabis som bifogade hela fyra stycken kuponger på 50 kr. Måste vara ett ovanligt lyckat tryckfel för i texten står det att man bara får en. Utnyttjade den första redan idag när jag gav mig ut på matjakt och kom hem med detta:

En annan glädjande nyhet är att jag är ett steg närmare den nya sängen. I betydelse av att jag tror mig veta ungefär vilken utformning, färg och storlek på den jag vill ha. Sprang in på Gertrude idag och brainstormade fram lämpliga lösningar medan jag stod och tittade på deras Designers Guild -säng. Kommer snart att lägga in ett önskemål…

Men nu kommer vi till dagens mirakel. Fick ett infall och svängde in på T/BAR. Ni vet, hotell Diplomats supermysiga bar som jag har bojkottat efter senaste gången då jag inte fick min latte serverad i glas. Vilken tur (för både mig och dem) att jag beslöt att glömma gammalt gråll och börja om från början. För kolla vad jag värmer händerna på nu:

Ahh, det här stället är verkligen trevligt. Förutom att inredningen är jättefin och utsikten mot vattnet ännu bättre finns det dessutom en massa speglar överallt. Jag älskar speglar i barer! (Och på alla andra ställen också.) Det finns en bredvid bordet jag sitter vid nu och jag kan alltså se mig själv dricka latte. Hur ofta har man det nöjet? ;-)

Är mycket nöjd med spegelbilden live men kameran lägger som vanligt på fem kg, något jag inte har råd med efter vinterns kolhydratfrossande på jobbet. Men so what? Det är ju bara en tidsfråga innan det också ordnar sig. Ska ge mig ut på en extra powerwalk ikväll så att det går fortare. :-)

Vädret är fantastiskt och jag är på väg ut i solskenet – självklart med telefonen i handen istället för i väskan. Idag ska det lyckas! Jag kan känna smaken av bredbandet redan! (Ehh, kanske inte smaken men något ditåt…)

Här kommer en bild på frukosten. Kunde inte koncentrera mig på maten utan gjorde andra saker samtidigt och då händer det lätt att man påbörjar nästa ägg innan man har avslutat det förra.

Behöver jag nämna att prioriteringslistan som skulle skrivas igår inte blev klar? Jag blev tvungen att ta itu med annat viktigt som plötsligt dök upp. Nytt försök idag – efter powerwalken.

Vilken tur att Pressbyrån på Centralen håller öppet jättesent och att de dessutom har ett superstort tidningsurval.

Fick ett infall niotiden och kände att jag bara måste ta en titt i några inredningstidningar för att lugna ner mig. För ärligt talat känner jag mig lite nervös inför alla stora beslut som ska fattas i den här lägenheten, speciellt de som gäller färg (just nu på sängen), och då hjälper det verkligen att hitta tilltalande bilder som illustrerar det man försöker åstadkomma.

Åh, varför kan det inte vara lika enkelt att inreda som i The Sims? Man bara klickar runt och placerar ut möblerna där man vill ha dem. Och blir det fel klickar man lite till. Och lite till. Och ännu lite…

Måste sova på saken nu för det flyter runt så många färger i skallen på mig att jag blir panikslagen.

Nooo! Upptäckte två missade telefonsamtal i telefonen och båda är från ett hemligt nummer. Det är garanterat Skanova -teknikern som har ringt medan jag min nöt powerwalkade i solskenet utan en tanke på att jag kanske inte hör/känner telefonen i väskan nu när det är livsviktigt att jag gör det. Vill att han ringen en gång till idag. Please, please, please…!

My god, det här är precis som att vara fjorton och vänta på att lördagsdejten hör av sig! Känns minst sagt infantilt men jag vågar alltså inte lägga ifrån mig telefonen nu utan har den antingen i handen eller på bordet framför mig. Kommer säkert att börja klottra dravel typ ”Irina ♥ Skanova -teknikern” i handflatan snart… Helt sjukt men det här är vad man förvandlas till när man har abstinensbesvär och saknar surfandet på sin stora datorn så mycket att det gör ont.

För övrigt är allt bra utom att jag är extremt okoncentrerad. Det finns så mycket att göra men allt tycks vara beroende av allt annat och jag vet liksom inte var jag ska börja. Och så slutar det med att jag inte har gjort något alls annat än powerwalkat (tack och lov att i alla fall det är okomplicerat).

Att vara oorganiserad är inte alls min stil och därför tänker jag nu sitta på café i ett par timmar och verkligen fokusera på vad som är prioritet och vad som inte är det. Det hjälper att skriva små listor på vad man vill att ska hända och dela upp önskemålen i någon sorts kronologisk ordning. Därefter ställer man sig frågan ”vad kan jag göra JUST NU för att komma lite närmare det jag vill att ska hända?” och sen stänger man av hjärnan och gör det man har bestämt.

Åh, nej! Klockan är redan 15:40. Tror ni att de där Skanova -tomtarna jobbar övertid? Eller måste jag sova med telefonen i handen så att de kan väcka mig sjutiden i morgon? Är så desperat att jag tom. skulle gå med på en sån behandling… Skrämmande.

Vilken lång dag! Har äntligen landat framför datorn och kan avlägga rapport om sånt jag vågar avslöja. ;-)

För det första: skattedeklarationen är klar och postad. Jag hann knappt dricka upp teet Eva-Britts sekreterare serverade innan Eva-Britt själv redan var klar och bad mig skriva det enda jag är bra på i det här sammanhanget – min namnteckning. Och så meddelade hon att det i december som vanligt kommer att droppa in några sköna tusenlappar på mitt skattekonto, lagom till att köpa julgransprydnader till granen (som inte heller är köpt ännu). Nice!

Åkte hem och ringde upp Bredbandsbolaget. Teknikern är bokad att ringa upp mig i morgon och det går absolut inte att kontakta Skanova (maffian som kopplar in bredband i den här stan) och be dem ringa tidigare. Killen i luren upprepade det flera gånger trots att jag ställde kluriga frågor typ ”om inte du eller någon annan på ditt företag kan kontakta dem, hur har de då fått reda på att jag har flyttat och att de ska koppla in mitt bredband?”.

Hrmf, jag har aldrig gillat människor som underskattar min intelligens, inte ens som femåring då jag föredrog mammas raka ”nej, jag köper inte den här dockan åt dig för att du inte behöver den” istället för mormors ”oj… nu har jag inga pengar… ehhh…”. Bredbandsbolaget, skaffa er en ryggrad och säg som det är: Skanova vill inte bli störda av kunder! I can handle the truth.

Avreagerade mig genom att köpa en 5 m lång kabel på Clas Ohlson och gav mig ut på powerwalk nummer ett. Tog en runda ner till Skanstull och tillbaka – hela vägen till Hötorget. Fotade lite.

Arkitekturen i den här stan varierar rätt mycket och det finns verkligen något för alla. Jag gillar jugend och allt annat som ser charmigt ut (ett relativt begrepp, I know…).

I Kungsträdgården har det äntligen börjat hända roliga saker. Och med saker menar jag alltid vatten, som ni alla redan vet. För hur kan man bli annat än jätteglad när man ser det här?

Att gå tar på krafterna och jag hade haft så bråttom på morgonen att jag inte hann äta mer än två ägg (plus två bitar sushi från ICA T-Centralen). Svängde in på NK för att köpa något gott men kunde som vanligt inte bestämma mig för vad jag ville ha. Så det blev allt. :-)

Tänkte egentligen tillbringa kvällen med att svara på brev (inboxen exploderar snart) och skriva något åt er men kunde inte ignorera solskenet i nacken. It’s a sign! Det är meningen att jag ska skala av mig det där vinterkilot snabbare än på en vecka. Och vem är jag att motsätta mig naturen? :-)

Gick ut igen och bestämde mig för att förena nytta med nöje. Jag har nämligen inte besökt det nya hotellet som har öppnat på Skeppsholmen och som kommer att bli sommarens stora succé (det har hamnat på Condé Nast Travellers Hot List 2010). Perfekt! Att gå med ett mål i sikte är alltid roligare.

Så här ser det ut när jag går in mot centrum (om inte jag väljer en annan gata så klart):

Och här har vi en bild från Nybrokajen. Som ni ser råder det ingen brist på sevärdheter i den här stan. Man hittar ett i varje väderstreck.

Bromsade in vid en söt mås i Nybrohamnen. Undrar vad den tycker om att äta… Men vänta, det vet jag ju! Borde ha tagit med laxen. Hade garanterat blivit närmare bekant med den då.

Fotade också över vattnet så att jag fick en bild på mina älsklingsbyggnader på Strandvägen. Hotel Esplanade och Hotel Diplomat (där T/BAR ligger och fortfarande inte serverar sin latte i glas).

Gick vidare och korsade bron till Skeppsholmen. I love Skeppsholmen! Den här ön består huvudsakligen av museer, skolor och en massa statliga byggnader. Enda stället i stan som jag vill gå på trots att det inte finns några skyltfönster att titta i. :-)

Jag tog inte reda på exakt var hotellet ligger så jag gick helt enkelt runt tills jag hittade det. Tog bl. a. en titt på min gamla favorit vildsvinet som är en perfekt kopia av den Il Porcellino som står hemma hos mina föräldrar och är en av de många konstverken man kan hitta på Skeppsholmen.

När det gäller konst är min smak ganska begränsad. Jag är uppvuxen med Eremitaget som förebild för vad konst är och därför har jag rätt svårt att förstå hur något en femåring kunde ha gjort i sömnen också kan kallas det. Men smaken är förstås olika…

Hittade fler fåglar. Det här är väl inte kanadagäss, eller? Tycker att de är väldigt dekorativa i alla fall och ångrade en gång till att jag hade laxen i magen istället för i handen.

Gick nästan runt hela ön (inklusive Kastellholmen) men såg inte röken av något hotell.

Hittade en karta istället och insåg att jag bara skulle komma till Min- och torpeddepartementen om jag fortsatte dit jag tänkte.

Kastade tack och lov en blick åt sidan (mot mitten av ön) och såg äntligen en skymt av detta:

Vågade inte gå in för att inte göra ett dåligt första intryck inför framtida besök. Svettiga människor med halvrena skor brukar inte matcha hotellinredning och därför tog jag mig bara en titt på exteriören. Finns en mysig terrass där… och lånecyklar.

Ha ha, låt mig varna er med en gång. Om ni också hamnar här, dricker några drinkar i baren och sen bestämmer er för att cykla hem: don’t do it! Jag har en gång provat att ta mig hem från centrum när jag fortfarande bodde hos mina föräldrar. Trots att den 2 km långa vägen som leder till dem var helt tom på bilar och andra hinder hamnade jag farligt nära båda (!) dikena hela tiden. Det var så tragiskt att det tom. var roligt. Fast kanske inte precis då när jag blev blöt om bootsen. Hoppas att alla grodynglen klarade sig…

Anyway, nu vet jag var det där hotellet ligger och det är bara en tidsfråga innan deras latteskum kommer att värma mina läppar. Fortsatte hem samma väg som jag kom.

Hmm… Nationalmuseet har en utställning av klassisk flamländsk konst. Rubens ger mig glada vibbar trots att brudarna på hans tavlor har mer kött på benen än de minikjolklädda tonåringarna jag nästan blev mosad av i tunnelbanan idag. Borde kanske titta in och uppdatera min allmänbildning.

Kastade en längtansfull blick på Grand men gick för en gångs skull inte in där heller.

Svängde istället in i parken bredvid Lydmar och tog en bild av deras baksida.

Den där terrassen har jag aldrig suttit på. What’s wrong with me? I sommar ska jag absolut ta mig upp dit och kolla om den är lika trevlig i närbild som den ser ut nerifrån.

Här ser ni en del av vägen hem:

Vi befinner oss nu bakom Lydmar, till höger om Strand och framför Esplanade och Diplomat. Ha ha, mitt dåliga lokalsinne är ett minne blott så länge det finns snygga byggnader i närheten. Men placera mig i en skog (eller i Hornstull) så får ni se något kul…

Och här säger min inbyggda navigator ”You have reached your destination!”…

…För Foam har så god latte att den nästan är som mitt andra hem nu. Vill jag sova också måste jag däremot gå några meter till. :-)