Hmm… vilar benen på Scandic Anglais och försöker blogga men blir hela tiden avbruten. Kanske för att jag sitter vid bardisken (alla borden är upptagna) och då förväntas man vara social istället för datanördig. :-) Men det är ok, jag har faktiskt saknat min normala livsstil (den där jag träffar nya människor) som tyvärr blev lidande pga. av all stress med bostadssökandet och flytten. Vad skönt att allt är som vanligt nu – och faktiskt ännu bättre.

Anyway, idag är det iskallt, blåsigt och regnigt ute – något som kändes extra hemskt när jag avverkade fem kvarter på Karlavägen för att besöka ett företag som varit till stor nytta för mig tidigare i år. Ångrar mig inte i alla fall, för när man får förstklassig service som verkligen överträffar alla förväntningar räcker det helt enkelt inte med att betala fakturan. Överlämnade en liten present åt den person jag fick hjälp av och kände mig faktiskt lite rörd när jag såg hur glad hon blev. Love her!

Nu ska jag fortsätta ut i regn och rusk för att hämta mitt nya modem som redan anlänt till Grev Ture Tobak. Undrar om jag verkligen behöver den där teknikern som ska komma nästa vecka… För han ska ju bara kolla att allt funkar och om de redan har aktiverat uppkopplingen kanske jag kan få igång hela systemet själv. (Önsketänkande.) Upp med tummarna!

Som svar på frågan i slutet av förra inlägget: nej, det finns inga gränser. För nu har jag lärt mig använda en gasspis! :-)

En av de få ”nackdelarna” med min nya lägenhet står i köket och heter Gorenje. Stenåldern är tillbaka! Så fort jag såg den associerade jag direkt till gasspisen vi hade hemma i Leningrad när jag var liten och då snackar vi alltså om Sovjetunionen på 70-talet. Varför såna här reliker existerar i en modern stad som Stockholm är ett mysterium men faktum är att det är rätt vanligt med gas här i innerstan och nu får jag som ville bo en i ett fint gammalt hus alltså vänja mig vid alla egenheter det medför.

Efter att i flera dagar ha ätit ute och förträngt existensen av den här gasgrejen (tack och lov att den i alla fall är ny och modern) vågade jag i morse till slut närma mig den med en tändsticka. Var vrålhungrig när jag vaknade och kunde inte släppa tanken på att få äta min vanliga äggfrukost. Dessutom använder ju alla elitkockar gas och om tom. min 80-åriga mormor klarar av en sån här mojäng måste väl jag också lyckas, right?

Som ni märker (eftersom jag lever och skriver det här) gick det bra. Efter att ha intensivläst bruksanvisningen och återkallat barndomsbilder av hur mamma kokade tevatten vred jag fram gasen och tände på. Det luktade precis som i det ryska köket! Charmigt…

Äggvattnet kokade upp på rekordtid (enda fördelen med gas) men för övrigt kan jag inte påstå att jag gillar det här sättet att laga mat på. Handtaget på kastrullen blir jättevarmt och jag vågar självklart inte lämna rummet för att t. ex. ställa mig i duschen medan spisen är på. Tycker att det är helt vansinnigt att installera en så här farlig grej i bostaden. Skulle byta till en induktionsspis på ett ögonblick om det bara var möjligt.

Men nu över till annat, nämligen bredband.

Idag ringde jag Bredbandsbolaget och fick veta att mitt nya modem befinner sig i en ICA -butik i Västerhaninge. Ni som inte har koll på den här delen av Sveriges geografi: Västerhaninge ligger mellan Stockholm och Nynäshamn. Det tar ca en halvtimme med pendeln. Och så tar det ytterligare en halvtimme att gå till den där ICA -butiken (varefter de skulle fråga efter den avi jag inte har).

Försökte behärska mig för att inte ”shoot the messenger” (killen i luren) men det var svårt. Fick i alla fall ett löfte om att de skulle skicka iväg ett nytt modem till rätt adress omedelbart och att det förväntas vara framme i slutet av veckan. Tyvärr betyder det att jag inte kan få besök av teknikern som ska koppla in allt förrän nästa vecka och får leva med endast 3s mobila bredband så länge. Yes, samma mobila bredband som blockar åtkomst till bloggen…

Ringde till 3 för att kolla status på mitt ärende och fick veta att det kan ta upp till en vecka innan man får hjälp. Besparar er min spontana kommentar angående den här nyheten men ni kan säkert gissa ungefär vad den gick ut på. Frågade som avslut hur länge mitt abonnemang är bundet. Om jag fortfarande är på dåligt humör nästa februari kommer jag och 3 inte längre att ha något med varandra att göra.

Men nu ska jag lugna ner mig och bara flyta med. Kan ju passa på att göra något annat med all tid jag annars tillbringar på bloggen. :-)

Holy crap! Det lönar sig att vara både otålig och envis. Som ni vet befinner sig vissa av mina möbler i bitar, däribland det jättestora kontorsbordet som datorn ska stå på istället för på golvet vid madrassen där den hamnade efter flytten. Well, igår kväll fick jag nog. Istället för att vänta på att någon med stora muskler och tjockt skinn på händerna ska komma och skruva fast benen på det beslöt jag att prova själv.

Ni som inte känner mig fattar säkert inte vad det är för speciellt med det här. Ni som känner mig har precis satt five o’clock -teet i halsen och är säkra på att jag bloggar från akuten.

Ha ha, om det finns något jag är riktigt kass på så är det slöjd och handarbete – det sistnämnda med undantag för… you know… ;-) Men allt som har att göra med olika delar som ska konstrueras ihop på något sätt får mig att bli helt lamslagen. Speciellt om det finns risk för att sticka, skära eller klämma fingrarna. (Konrad kan berätta en rolig katamaranhistoria som bekräftar exakt hur illa det är.)

Under slöjden i grundskolan lyckades jag nätt och jämnt såga till en fyrkantig träbit och limma på några runda plattor (fattar fortfarande inte varför produktion av grytunderlägg ingår i läroplanen och anses göra oss till bättre medborgare). Och det tog en hel skoltermin innan handarbetsläraren äntligen upptäckte att jag befann mig i hennes klass och hjälpte mig byta trådrulle i symaskinen – kanske för att jag tillbringade rätt mycket tid under ett av syborden tillsammans med kompisarna och hellre var social än stack mig i fingrarna med nålar.

Jag lärde mig inte byta glödlampor förrän jag flyttade hemifrån, har aldrig i hela mitt liv satt upp en tavla på väggen och började inte tanka bilen själv innan Torbjörn blev så upptagen av sina affärsresor att jag blev tvungen att lära mig.

Så nu när ni fått all denna bakgrundsinformation kanske ni kan hålla med om att det ni ser på bilden nedan är ett riktigt mirakel. Och det är inga lätta grejer vi pratar om, både skivorna och benen väger ett ton.

Lyckade klara mig helt utan skador, både på mig själv och på parketten. Blev däremot tvungen att lacka om två naglar men det var det värt. :-) Och innan Torbjörn slänger sig på telefonen för att ställa frågan ”spände du alla skruvarna ordentligt?” kan jag berätta att jag må vara ohändig men att det minsann inte är något fel på mitt minne. Och inte mitt ordningssinne heller.

Minns ni det coola settet med blocknycklar som vi panikköpte på Lidl när Torbjörn var här förra månaden? Han använde dem för att skruva loss bordsbenen! Smarta jag förstod ganska snart att mina fingrar inte är tillräckligt starka för att spänna alla de där snurrande metallbrickorna runt… ehh, ”skruvspikarna” (yes, det finns lite fackterminologi kvar att lära) och att det därför finns risk för att datorn brakar rakt ner i golvet med bordsskivan och mig som sällskap. Därför drog jag fram det där settet (visste exakt vilken banankartong jag hade packat ner det i), provade mig fram till rätt storleks blocknyckel och drog därefter åt allt som satt löst. Resultatet framgår av bilden.

Så nu återstår frågan: om jag klarar av DET HÄR, finns det någon gräns för vad mer jag kan lyckas med? Och samma sak gäller er. :-)

Är fortfarande halvhes men klarade i alla fall av att jobba med hjälp av en påse Vicks och Strepsils halstabletter som lindring mot de värsta hostattackerna. Blir illamående så fort jag ser dem nu.

På vägen hem ringde Olga och avlade rapport om livet i Helsingfors. Det händer som vanligt en massa spännande där (i alla fall på de ställen där hon befinner sig) och jag, som helt enkelt inte kan vara tyst när jag blir tillfrågad om råd, pladdrade på like there’s no tomorrow (på jobbet). Det konstiga är att hesheten plötsligt försvann och jag hostade bara en enda gång under hela samtalet. Börjar verkligen tro på det där om att alla krämpor är psykosomatiska… och då kan jag ju lika bra bestämma mig för att vara helt frisk från och med i morgon. Alea iacta est! :-)

Goda nyheter, hyresvärden är en riktig ängel och skruvade upp värmen så fort hon fick veta att jag frös. Inatt sov jag alltså mycket bättre och vaknade inte av att lokalblaskan landade på golvet. Sovrummet befinner sig nämligen en mil ifrån ytterdörren (känns det som jämfört med den förra lägenheten) och jag har dessutom en tjock betongvägg mellan mig och grannen i huset bredvid. Precis så här är det i paradiset, I’m sure! :-)

Eftersom jag är mindre hes än igår beslöt jag mig för att äntligen ringa 3 och ta reda på varför bloggen laddas ultrasegt med deras mobila bredband. Den går nämligen att uppdatera utan problem om man surfar in med vilken annan uppkoppling som helst så det var inte alls fel på laptopen som jag först trodde. Är jättetacksam för att Konrad gav mig idén att testa gratis wlan på något café och se om det funkar.

Supporten på 3 inledde självklart med att säga att det är fel på webbhotellets sida. Kunde tack vare min research bolla tillbaka det påståendet direkt och nu håller de på och undersöker saken. Hoppas få problemet löst redan i morgon för det är illa nog att leva utan bredband hemma. Ska det mobila också krångla kan man ju lika bra hoppa ner från en bro. Ett liv utan Internet är som en latte utan skum! ;-)

In other news: nu är alla sakerna, med undantag av böckerna, uppackade. Bokhyllan ligger fortfarande i bitar så det finns ingen plats för dem. Däremot är allt annat prydligt fördelat på rätt platser runtom i lägenheten och det börjar äntligen kännas mindre kaotiskt. Ha ha, den ”stora” mattan jag tog med från förra lägenheten passar endast i hallen eftersom den ser ut som en liten dörrmatta om man lägger den i vardagsrummet. Men det är bara kul att få börja om från början.

Något jag behöver akut är ett diskställ med bricka så att vattnet samlas upp istället för att fläcka ner träskivan på köksbänken. Trodde att det skulle vara enkelt att hitta en sån men det är det inte alls. I alla fall inte någon som ser snygg ut.

Började min shoppingrunda på Kungsgatan och gick motsols tillbaka mot Östermalm. Tittade i tur och ordning in hos Stockhome, Village, Cervera, Granit, H&M Home, Åhléns, Lagerhouse och Bruka. Nothing. De ställ jag såg där var antingen fula som stryk eller så saknades bottenbrickan. Vägrar köpa något jag inte gillar så sökandet fortsätter.

Trots att jag inte hittade det jag sökte var det ändå jättekul att spana in resten av urvalet. T. ex. Bruka vid Östermalmstorg var mycket större än jag trodde. Hade ingen aning om att den består av hela tre plan.

Village på Kungsgatan är också värt ett besök. De hade inga diskställ alls, däremot fingrade jag på flera väldoftande teförpackningar. Och så fanns det en massa annat som jag absolut inte borde köpa innan jag har möbler att ställa dem i. Men sen är det fritt fram. :-)

Samma sak med Granit, det jag behöver nu finns inte. Resten är underbart och kommer att hamna hemma hos mig vid ett senare tillfälle.

Ni som har gröna fingrar, det finns en massa charmiga trädgårdsprylar på Granit just nu! Titta in om ni gillar sånt.

H & M Home förstod jag mig inte alls på. Avdelningen ligger ovanför klädbutiken på Drottninggatan och kan bäst beskrivas som en modern konstutställning. Jag avskydde varenda grej som hängde där och flydde innan ögonen blev skadade. Gillade däremot deras coola reklamskärm i trappan. Very high tech.

Well, så här har lördagen alltså varit hittills. Vet inte riktigt vad jag ska hitta på nu eftersom jag fortfarande är lite förkyld. Borde egentligen bara vila med tanke på att jag ska jobba i morgon men det finns ju så mycket roligt att göra. Tom. att bära när banankartonger till källarförrådet känns kul. Vet inte om jag kan motstå frestelsen. :-)

Som ni märker är blogguppdateringen fortfarande ganska dålig och det beror som sagt på bredbandsproblemet. Håll tummarna för att både de på 3 och de på Bredbandsbolaget är supersnabba och gör sin grej på rekordtid. Och ha en underbar lördag!

Wohooo!!! Jag har flyttat och bor nu i Stockholm på riktigt. Klarar inte av att sluta le eftersom jag redan stortrivs och älskar varenda kvadratmeter av min underbara nya lya.

Själva flytten gick jättebra. Jag anlitade Stadsbudet och bilen dök upp tio minuter i utsatt tid. Flyttkillarna var både supersnabba och vänliga och de var precis så professionella som man vill att personer man anlitar ska vara. När jag påpekade att datorn är helig och att jag är mest rädd om den försäkrade han jag pratade med att den skulle klara sig utmärkt och att jag absolut inte behövde oroa mig. Inget svårt att säga iofs. men det var sättet han sa det på som imponerade. Det syntes verkligen att han hade läget helt under kontroll. Precis så här ska bra service vara. Fick nästan lust att fråga om de klipper hår också. ;-)

Tre timmar senare var allt klart och jag bor nu i ett hus som pryds av denna coola skylt på dörren:

Och här kommer några bilder av mitt nya hem. Vi börjar med en översikt ur såna vinklar där ni slipper se banankartongerna.

Det finns inbyggda spotlights i både köket och badrummet. Mycket trevligt! :-) Här kommer ett hörn av sovrummet där jag har slagit läger och riggat upp ett provisoriskt kontor:

Och här har vi badrummet. Älskar duschens smarta konstruktion med invikbara dörrar. Måste bara komma på hur jag ska förvara tvål och shampoo där på insidan utan att de är i vägen…

Det som inte riktigt kommer fram av bilderna är exakt hur enorm den här lägenheten är. My god! Den kan helt enkelt inte ”bara” vara 56 kvm. Rummen är enorma, det är jättehögt till tak och det finns stora inbyggda skrubbar överallt. Det känns som att vara fem år och dra på sig mammas 39:or. De möbler jag hade med mig är för få och för små för det här palatset. Jag behöver en hel del nya och de ska alltså vara stora nog att passa lägenheten rent proportionellt. Plus stora mattor, stora gardiner, stora tavlor, osv. Önskelistan är längre än Nilen. :-)

Trots att jag än så länge inte har en aning om hur jag ska fixa fram denna dröminredning (utom sängen) har jag all orsak att tro på en ljus framtid. Håll i er nu… för i alla fall jag börjar nästan bli rädd nu. Igår hände det IGEN!

Beslöt att fira flytten genom att köpa en lyxig handtvål och kom ihåg att jag blev kär i Savon de Marseille Olive förra gången jag besökte NK. Den ”lilla” flaskan innehåller visserligen mycket mer än en flaska Palmolive men lappen där det står 189 kr antyder ändå att literpriset är något högre. Well, lyckan har inget pris och det kan helt enkelt inte vara fel att unna sina händer det bästa löddret. Vill jag ha så ska jag få.

Grabbade en grön flaska och förflyttade mig glad i hågen över till kassan. Kom inte ens ihåg att önska mig att få den billigare… vilket tydligen inte är nödvändigt längre. Mina preferenser tycks vara noterade av universum för nästa grej jag blev medveten om var att kassörskan kvittrade fram: ”129 kr, tack!”.

Herregud, HUR kan det här hända gång på gång? Det fanns inga skyltar om att de här tvålarna var nedsatta och som ni ser på kvittot står det inget om någon rabatt där heller. Måste verkligen börja shoppa oftare nu!

Men tillbaka till lägenheten. Trots att allt är fantastiskt finns det självklart några små moln på himlen också. Det jag för tillfället saknar mest är bättre tvättmöjligheter. Det finns bara en tvättmaskin och en torktumlare nere i tvättstugan. Helt ok med tanke på att vi inte är så många som bor permanent i den här fastigheten men jag är ändå inte den som gillar att springa fram och tillbaka fler gånger än nödvändigt, hade varit bra att kunna köra fyra maskiner samtidigt. I mitt badrum finns faktiskt utrymme för en egen tvättmaskin men tyvärr är kranen inte gjord för att det ska gå att koppla in en sån. Dammit!

En annan grej är det här med värme. Jag frös hela natten igenom och vaknade hes och förkyld som följd. Dålig uppvärmning är typiskt Stockholm och är inte något specifikt för just den här bostaden, men det gör ju inte saken bättre. Däremot finns det en ljuspunkt. Pratade med hyresvärden när jag flyttade in och hon berättade att de snarare har för varmt än för kallt om vintrarna i huset jag bor i. Good to know!

För övrigt är allt bra förutom att det finns vansinnigt mycket att packa upp, att man måste hitta nya förvaringsplatser för allt och att jag behöver hjälp innan jag kan börja använda de av mina möbler som är plockade i bitar. Och så har bredbandet inte blivit inkopplat ännu och jag lever utan hemtelefon. Känner mig alltså lite handikappad just nu, men det ordnar sig.