Omg, det är istid ute! Ja, jag vet att det bara är ett par minusgrader men av någon anledning känns det mycket värre än förra året.

Kom hem från jobbet och skulle egentligen gå ut igen men ångrade mig. Mycket bättre idé att hålla spa-kväll och kommunicera digitalt. Skrev ett par snabbmejl, fördrev en halvtimme med Torbjörn & Marika i luren (ha ha, de har inte lämnat lägenheten på hela dagen) och ägnade resten av tiden åt att vårda varenda centimeter av mig själv. Älskar Maroccanoil! Mitt hår blir ännu glansigare än vanligt, och så doftar det fantastiskt också. Love.

I morgon ska jag träffa Heidi som är på blixtvisit här i stan. Har redan börjat sakna henne så det är inte en minut för tidigt. Kommer garanterat att ha en toppendag!

Sorry, guys. Återkommer till kommentarerna och era mejl så fort jag hinner. Måste jobba lite nu.

Gör en liten paus i det jag håller på med för att publicera ett inspirerande stickprov av dagens inboxinnehåll. (Ja, jag har en svaghet för glada människor som sprudlar av energi.)

Hej kära du, kände att jag ville dela med mig av mina framgångar eftersom mitt förra mail var så dystert! :)

Sist jag skrev till dig mådde jag dåligt efter familjetragedin, vänner som svek, var knappt sugen på min Londonresa osv. Tappade gnistan. MEN efter att ha mailat med dig så började jag välja bort dom tunga tankarna, jag accepterade min tillvaro och började jobba på att må bättre. För som du sa: att bara må ok, är inte ok för mig. Så jag tog tag i gymmet 5 dagar i veckan och började prata med nytt folk, få endorfiner, blev 100 ggr piggare och kände mig inte grå längre.

”Plötsligt” skriver en tjejen som ägde min förra medryttarhäst att hon tänkt fråga mig länge om jag ville fika – jag tvekar först men ställer sen in mig på att detta KOMMER bli bra och tackar ”ja”. Sagt och gjort, det visar sig att hon är världens skönaste tjej och hon ger mig så himla bra energi! Precis en sådan kompis jag letat efter, tacka gud att jag gick på magkänslan och fann en så bra vän!

Jag bestämde mig även för att komma ifrån det här med att lyckan skulle sitta i någon annan och satte som mål att bli stark, självständig och lycklig i mig själv. Så fort jag fann lyckokänslan i mig själv börjar folk skriva från alla håll och kanter, speciellt killar – från ingenstans haha. Börjar tänka på vilken lycka det skulle va att börja rida igen (inte avsaknaden av det) och veckan efter säger vännen jag nämnde ovan att hennes häst blivit frisk igen och att jag har fri tillgång att rida honom om jag vill. NU BÖRJAR JAG KÄNNA FLYT!

Har under ca 2 veckor tillbaka sökt jobb i stan vilket inte gett något direkt resultat – men jag har njutit och uppskattat pratstunderna jag haft på vägen med de anställda – och för 5 dagar sen fick jag mitt i natten en sån där impuls, RÄTT impuls, att jag ska bli aupair. Så mitt i natten går jag in på aupairworld.net och gör en profil, finner en familj som magkänslan säger ”ja” till direkt men låter hjärnan blanda sig i lite för mycket. Kollar familjen profil flera gånger och bestämmer mig för att gå på magkänslan så jag skickar iväg ett välskrivet mail till dem. Får svar samma dag – hon tycker att jag är minst lika intressant.

Dock får jag lite kalla fötter när hjärnan blandar sig i och efter några mail skriver jag ett ”tack men nej tack” mail och trycker ”skicka” – DÅ JÄVLAR högg magkänslan tag i mig ska jag säga dig haha. Det var som en uppläxning inifrån – VAD HAR DU GJORT? Så efter att ha pratat med deras nuvarande aupair som säger att det är en drööömfamilj så fick jag en släng av välförtjänt ångest och skickar snabbt som attan ett ”förlåt mig mail” till familjen och förklarade läget.

Igår hade vi skypeintervju och familjen är uuuuuuuuuuuunderbaaar! Helt fantastiska!! :) Då visar det sig att de äger både klädbutiker och har studio i garaget som jag kommer få jobba i och ta del av – jag kommer alltså få jobba i butik precis som jag önskat och sökt efter och jag får tillgång till min dröm att sjunga i studio!!!

Det är så sjuuuukt, allt detta har hänt tack vare att jag följt magkänslan och skaffat mig en positiv attityd – OCH NU SKA JAG FLYTTA TILL LONDON I FEBRUARI!!!! :D Tack tack tack för att du svarat på mina tidigare mail – du har hjälpt mig att gå från 0 till 100, från fånge till fri. Puss och tokstor kram! :))

Svar: Loving this! :-) Ett varmt grattis till framgångarna och speciellt till känslan som ligger bakom, framför och runtomkring dem!

Så här ”hårt” måste man alltså jobba för att det man önskar ska hända en – med överraskningsbonus, kombinationspaket och andra läckerheter som universum kan svänga ihop lätt som en plätt.

Många rekommenderar blod, svett och tårar som framgångsrecept men sanningen är att framgången kommer när man slutar kämpa (= klänga fast vid tankar om hur dåligt livet är utan det man vill ha). Goda saker börjar hända så fort man humörklickar sig fram till samma frekvens där ”önskeprogrammet” sänds non-stop och bara väntar på att man ska ta del av det. Och den första manifesteringen är alltid känslan – den egentliga orsaken till att man önskar sig allt man gör.

… men lite fåordig. Orsak: det dök upp en mycket intressant idé i skallen på mig igår. Är ”like a dog with a bone” nu, klarar inte av att koncentrera mig på något annat. Återkommer så fort det finns ledig hjärnkapacitet. :-)

Min inbox är som vanligt ett underhållande ställe. Idag händer där följande:

Hej Irina! Ååh vill tacka för en superbra blogg! jag älskar dina inlägg och alla dina tips, råd och kloka ord som du delar med dig, de är verkligen guld värda!

Du gav mig ovärderliga råd för ett tag sedan om hur jag skulle uppnå min drömutbildning och det är helt fantastiskt, har gått programmet nu i ett halvår och trivs som fisken i vattnet :D Tack så hemskt mycket!

Jag vet du kanske inte har tid att svara på alla läsarfrågor du får, men skulle i alla fall vilja dela med mig av av mina funderingar. Det är så att jag har mer och mer börjat falla för min hyresvärd. En riktigt snygg och trevlig kille som jag absolut vill lära känna! Jag har märkt att ju mer jag tänkt på honom så har saker och ting i min lägenhet gått sönder, proppar har gått, fläktar har lagt av osv. Det har inneburit att jag fått ringa hyresvärden så jag fått träffa honom. Kan detta vara en liten knuff från universum? Jag vill ju gärna tro de. ;)

Jag vill så gärna lära känna honom men vet inte riktigt hur jag ska gå till väga för att få honom få upp ögonen för mig. Skulle vara jättetacksam för tips och råd angående detta :) Stooora bamsekramar!

En timme senare:

Hej igen Irina! En liten uppdatering sen mitt första mail. Min hallampa har gått i sönder! och jag måste ringa hyresvärden :O vilket innebär att jag får träffa honom igen! :D Så sinnessjukt glad just nu! men känns ändå lite pinsamt eftersom jag redan ringt så många gånger…haha. viktigt att notera är ju också att jag INTE tar i sönder sakerna med flit hahah…många skulle kanske tro det. Är det här jag ska lägga in en liten stöt på honom månne? :D

Svar: Ha ha, älskar det här! :-D

Min spontana gissning är att du inte behöver göra något alls för att få rätt sorts uppmärksamhet av hunken. Du har redan lagt in en stöt genom din positiva uppmärksamhet på honom i dina tankar och de ”konstiga” saker som händer nu är det enklaste och snabbaste sättet för dessa tankar att materialiseras.

Håll kvar den härliga attityden & go with the flow. Du kommer att känna vad som är rätt tid, rätt plats och rätt nästa steg. En sak är säker: ni får er garanterat ett mycket gott skratt när han dyker upp nästa gång och du försöker förklara varför du är en så high maintenance hyresgäst. Bjud på lite fika som ursäkt och se vad som händer. ;-)

PS. Vad kul att du trivs med utbildningen och att livet leker. Önskar dig minst lika stor framgång framöver + en massa glada överraskningar. :-)

Tankeverksamheten är nu fullständigt återställd. Lyssnar på normal musik till frukost. Mycket gladare och artigare i tonen än gårdagens! ;-)

Här är några inspirationsbilder som blingar låttexten:

Ok, nu klibbar jag loss mig från skärmen och drar igång den här dagen. Nästa på agendan: