…dricker te, finslipar en ny affärsidé och ska snart betala några fakturor på totalt 80 000 kr. Den här fredagen är helt i min stil. :-)

Jag älskar stora städer! Stod nyss vid en övergång på Vasagatan och väntade på grönt (i lunchrusningen) när det kom hela två stycken brandbilar med blinkande blåljus och tjutande sirener. Bara det räcker för att ge mig en extra kick men idag fick jag action för hela pengen.

En av taxichaufförerna framför dem vägrade vika åt sidan (gissa vilket bolag han jobbade för) trots att han omöjligt kunde vara så absorberad av sitt telefonsamtal att han inte märkte vad som tornade upp bakom honom. Mitt adrenalin sprutade ut genom öronen när de båda brandbilarna gick över till power play och samtidigt höll ner tuten så de döda vaknade. Kan slå vad om att det var själva ljudvågen som till slut flyttade taxin.

Jag är i sjunde himlen! :-D

Äter frukost. Saknar mammas speltgröt med björnbär och Torbjörns smörgåsar med saltgurka men kommer nu ihåg varför jag egentligen föredrar ägg. Midjan känns redan mindre plufsig och jag tror att jag snart vågar väga mig utan att riskera en chock.

Ladies and gentlemen, jag har landat i Skandinaviens vackra huvudstad. Utan Kenzoki -krämerna men på utmärkt humör och med klara höstmål formulerade i skallen.

Jag älskar att komma tillbaka till den här stan! Man behöver inte vara borta från den länge för att det ska finnas en massa nytt att titta på när man återvänder. Hittills har jag bara åkt tunnelbana och druckit latte men jag har ändå hunnit notera följande:

• Enligt piloten Tuomas var det 15 grader varmt i Stockholm när vi närmade oss Bromma. (Man kunde se tunnelbanetågen vid Alvik från luften!) Jag landade barbent iklädd kort kjol och frös inte det minsta… innan jag såg att alla andra gick omkring i trenchcoats, halsdukar och 40 den strumpor. Drog av rent grupptryck på mig jeansen innan jag gick hemifrån efter att ha lämnat av väskan och svettades därefter floder tills jag kom hem igen. What’s wrong with you people? Det är ju SOMMAR fortfarande!
• Tunnelbanan är nedlusad av Röda Korset -märkta människor med utsträckt hand. Har det dykt upp någon ny naturkatastrof eller samlas det in till de gamla vanliga?
• De skotska turisterna syns inte till (förra veckan gick alla i kilt här). Nu är det fullt med asiater, precis som på Vanda flygplats. Alla verkar leta efter “Stureplan and the mushroom”. Jag, som vanligtvis ger onda ögat åt såna som vågar antasta mig på gatan, är extremt vänlig mot turister. Orsaken är att jag själv har dåligt lokalsinne och vet hur skönt det är att få lite hjälp när man gått vilse. Och så gillar jag att prata engelska.
• Hyllorna i Pressbyrån dignar av nya nummer av mina favorittidningar. Fattar inte när jag ska hinna läsa något alls just nu men får jag syn på Lifestyle hamnar den i väskan i alla fall. Den som inte har tid för lyx… är en dålig människa. Or something. ;-)
• Hemtex har bytt profil. Den nya loggan ser konstig ut.
• Den silverfärgade Ferrarin jag beskrev för Torbjörn tidigare idag står på Nybrogatan. What are the odds?
• Det hänger en massa valreklam överallt. Och Fredrik Reinfeldts bok delas ut på gatan. Jag skulle förutom de redan givna vallöftena vilja se ett till: löftet om att städa upp efter sig så fort valet är över. Speciellt märkligt känns det när Miljöpartiet “glömmer” det.
• Den nya mataffären vid Östermalmstorg öppnas snart. Det ser i alla fall ut så. Jag misstänker att det blir Hemköp men vet inte säkert ännu.
• En av favvobaristorna på Espresso House ska sluta och bli butikschef på ett ekologiskt bageri istället. Kommer absolut att besöka henne där, trots att jag inte får äta mer bröd förrän jultomten visar skägget. (Åt så många smörgåsar med saltgurka hos Torbjörn att jag inte vågar väga mig på flera dagar nu.)
• Klockan är en timme tidigare än jag trodde. Doh! Glömde att ställa tillbaka mobilklockan. … men nu har jag ju en extra timme till mitt förfogande! :-D

Här är några bilder från tidigare idag. Värmen i Finland har gjort ett uppehåll men regnskuren vi körde igenom för att komma till mina föräldrar är garanterat den häftigaste jag någonsin varit med om.

Hemma hos mina föräldrar laddade jag äntligen telefonen och åt annat än Suku Laku. Mamma hade som vanligt bakat något mumsigt.

Till sist vill jag påminna mig själv om en sak inför nästa flygtur: ta inte med litteratur vars pärm har potential att framkalla fördomar. Jag påstår inte att jag föredrar Financial Times framför härligt glamsnusk men när man märker att de andra passagerarna granskar en med ett snett litet leende vill man vara säker på att orsaken är annan än medlidande.

Panik! Kenzoki -krämerna säljs inte längre i Finland. Inte i tax freen här på flyplatsen, inte på Silja Line, nowhere!

Istället är hela terminalen smockfull med asiater, (att checka in väskan tog en kvart och säkerhetskontrollen nästan lika längre) Om det här är universums sätt att skoja med mig så är mitt svar: NOT FUNNY!

Ok, det här med Kenzoki ordnar sig garanterat på något annat sätt. Är för uppspelt för att orka tänka mer på det, koncentrerar mig istället på hur kul det är återvända till Stockholm och till allt jag älskar med den staden. Jag känner mig fortfarande hemma här i Finland (inte minst tack vare alla släktingarna och vännerna) men Stockholm känns ännu mera hem eftersom jag bor där största delen av tiden. Längtar!

Wow, jag är en riktig överlevare. Klarade en hel dag utan telefon, internet och latte. Ok, nätet började ju funka senare på dagen men de andra två lyser fortfarande med sin frånvaro. Har dövat abstinensbesvären med så många lakritsstänger att de kommer ut genom öronen snart.

I det här landet hittar man lakrits smaksatt med allt mellan himmel och jord. Det finns t. ex. lakritsstänger med smak av Marianne, Turkisk peppar, salmiak, you name it… Min favorit är den med choklad:

I morgon flyger jag tillbaka till Stockholm. Planet går femtiden så jag hinner göra en avstickare till mina föräldrar först för att hämta mobilladdaren. Och för att krama om dem en extra gång. Sen bär det av till Vanda flygfält – stället med Kenzoki -krämerna… ;-)

Beklagar den dåliga uppdateringen. Det har varit både åska och strömavbrott här och jag hade problem med att komma ut på nätet efteråt (tills Torbjörn kom hem och initierade routern).

Under tiden besökte jag hans syster Nette i Lovisa. Nettes kanin är garanterat den enda här i trakten som har ett helt eget rum. Den kan bl. a. roa sig med tv, Wii och en stereoanläggning nästan i klass med Torbjörns.

Nu kom Torbjörn hem från butiken (jag passade på att ta en liten bloggpaus medan han handlade middagsmat) och vi ska nu fortsätta roa oss med hans nya mediacenter. Finns en hel del kvar att installera och ännu mer att titta på. :-)

Hej Irina!

Jag vet att du inte är någon guru som har svar på alla frågor här i livet. Men jag har förstått att du har god självkännedom, ryggrad och gott självförtroende. Därför har jag en fråga till dig som handlar om att göra slut. Jag har nämligen svårt för detta. Det hör förmodligen ihop med att jag har dåligt självförtroende och har svårigheter med att säga nej i största allmänhet.

Jag tycker det är hemskt att göra andra människor ledsna, vilket såklart inte är konstigt. Men nu har jag kommit till en situation då jag inser att jag inte vill leva med killen jag är i ett förhållande med (efter en lång tid av ältande och tvivel) men jag förmår inte att göra slut. För han är världens bästa. Och jag skulle såra honom enormt, och han satsar verkligen på mig. Men jag vet att det inte kommer att fungera i längden med honom av olika anledningar. Därför vill jag avsluta det hela och behöver styrka och mod för att göra det.

Du behöver inte svara om du inte har någon idé. Men om du har något peppande och styrkande att säga får du gärna göra det!

Svar: Låt oss vända på frågan. Skulle du vilja att någon stannade i en relation med dig om han inte längre älskade dig på “det” sättet och inte såg någon framtid för er som par? Skulle du vilja att han bara bet ihop, smajlade upp sig och genomled resten av sitt liv? Skulle du vilja att han som följd levde med en känsla av bitterhet, något som ofta resulterade i ett passivt aggressivt beteende som undermedvetet rationaliserades med att du står i skuld till honom eftersom han gör denna enorma uppoffring för dig?

Och nu vänder vi på det hela en gång till.

Du beskriver dig själv som en snäll person, en som inte vill göra andra ledsna. Men stämmer det verkligen? Det finns nämligen en person vars önskemål du konstant ignorerar och som du gör jätteledsen varje gång du låter någon annans intressen få prioritet. Denna person är till på köpet den viktigaste i ditt liv och den enda vars känslor du bär ansvar för.

Låtsas nu att du bestämmer dig för att inte göra slut, att du tvingar dig själv att leva med din nuvarande partner resten av ditt liv. Hur känns det? Jag misstänker att hela ditt inre vrålar “NEEEJ!” i vild protest.

Ta denna energi och använd den till att ge personen du fortfarande bryr dig om friheten att fortsätta sitt liv tillsammans med någon som älskar honom på alla plan. Äkta kärlek är att tillåta den andre känna alla känslor, även de obehagliga, utan att låta dem påverka sig själv. Att inte vilja se killen bli ledsen handlar mer om dig än om honom och är därför inte så altruistiskt som man tror. Därför är det bättre att se situationen i ett större perspektiv och finna din egen tröst i denna tanke.

Fokusera mer på orsaken till att du lämnar förhållandet än på själva separationen. Vad vill du ha istället? Vad vill du att ska hända nu? På vilket sätt kan ditt liv bli bättre? Försök känna glädje över alla nya möjligheter som nu står till ditt förfogande.

Ja, jag vet. Det låter så enkelt när man säger allt det här. Jag har befunnit mig i liknande situationer själv och i praktiken krävs det ofta en hel del mental förberedelse innan man vågar göra det som måste göras. Ta den tid du behöver. Men egentligen är allt redan klart – du har redan gjort slut på alla sätt utom det rent praktiska.