Dag två av skolningen gick lika bra som dag ett. Tog mig till “the middle of nowhere” (Tollare ligger waaay utanför tullarna) trots att Gröna linjen var avstängd och att jag nästan frös av mig tårna innan jag fick tag på en taxi och därefter klev på rätt buss vid Slussen.

Men det var absolut värt besväret. Idag tränade vi samtalsteknik och spelade rollspel. Jag kan med absolut säkerhet säga att det är svårare att vara professionell när man befinner sig i en konstlad situation med en “skådespelare” och en observatör framför sig än vad det är i en riktig situation.

Vi hade 12 minuter på oss att prata med en tjej som hade problem (spelades av en annan kursdeltagare) och få henne att öppna upp. Observatören skulle notera hur det hela såg ut från sidan och vilka tankar det väckte hos henne. Som ni säkert förstår blev det en jätteintressant, men även småstressig, eftermiddag tack vare det här.

Är för trött för att skriva något mer just nu men visar istället några bilder på lunchmaten. Det gäller att hålla människor mätta om man vill lära dem något och efter de läckerheter vi bjöds på i skolmatsalen idag är jag nästan beredd att flytta till Tollare trots att det ligger så långt ifrån Tures. Nästan… ;-)

Minns ni att jag lovade berätta om en ny, spännande grej jag tänker börja med? Well, nu är det dags. Jag är nu en volontär på Tjejzonen, en tjejjour här i Stockholm som finns till för dem mellan 12-25 år. Jag ska jobba med stödsamtal och hjälpa unga tjejer att ta kontroll över livet! :-)

Innan man börjar måste man gå en liten utbildning och därför tillbringar jag denna helg i skolbänken. Jag och andra volontärer har intagit charmiga Tollare folkhögskola där vi går igenom en massa viktiga saker som rör samtalsteknik och bemötande av andra människor. De flesta av oss har erfarenheter från tidigare men det skadar inte att repetera samtidigt som man bekantar sig både med varandra och Tjejzonens trevliga personal.

Efter att ha berättat lite om oss själva och lyssnat på teori fick vi göra övningar. Jag blev återigen påmind om hur mycket svårare det är att förklara än sak man är bra på än att faktiskt utföra den och presentera resultatet. När jag förklarar har jag en tendens att gå rakt på sak och glömma bort att såna som inte känner mig ibland behöver mer “förspel” än jag ger i presentation av mina lösningar. Låt mig ge ett exempel.

Vår handledare bad oss fundera över vad vi skulle göra i följande situation: En 15-årig tjej beskriver sig själv som ganska seriös och introvert och klagar på att hon inte har några kompisar, varken i eller utanför skolan. Hon vågar inte berätta om problemet för sina föräldrar. Däremot tror hon att en lärare har lagt märke till hennes situation, något som gör henne obekväm eftersom hon inte vill att läraren ska vidta åtgärder och skämma ut henne inför hela klassen samtidigt som föräldrarna blir inkopplade.

Handledaren (pekar på mig): Varsågod, Irina. Hur skulle du hantera den här situationen?

Jag: Det finns ingen orsak att dra in föräldrarna och läraren i det här – de kan inte tvinga någon att vara kompis med tjejen. Hon måste dessutom lära sig att lösa sina problem själv.

Jag skulle förklara för henne att hon kan påverka situationen genom att först ge det hon vill få. Just nu tycks det inte finnas någon anledning för andra att intressera sig för henne – men det går att ändra på. Människor dras till såna som får dem att må bra och hon skulle kunna börja med att visa intresse för andra genom att ställa frågor och bli nyfiken på deras liv. Bortsett från dålig självkänsla handlar det här om svag social kompetens och sån går att öva upp.

Handledaren (förskräckt): Jahaa… men jag antar att du inte skulle säga allt det där åt henne rakt ut och under första träffen?!
*Spänner ögonen i mig.*

Ha ha, jag blir alltid lika road över den nordiska mentaliteten där man absolut inte får peka med hela handen och, gud förbjude, råda någon att ta ansvar för sin egen situation. Det likställs med att slå ner offret som redan ligger, vilket självklart inte är något jag förespråkar. Jag råkade bara hoppa över några steg i min utläggning för att inte snacka bort hela lektionen, vilket för någon som inte känner mig kan låta som att jag är en känslokall nazi som sveper in, pekar med ett anklagande finger på den arma 15-åringen och ryter fram att allt är hennes eget fel.

I praktiken skulle jag självklart först bygga upp ett förtroende genom att lyssna aktivt och berömma personen för att hon är duktig som söker hjälp för sitt problem och bla bla bla. Men därefter, när jag känner att tjejen är mogen att gå vidare, skulle jag absolut inte flumma runt och gå som katten kring het gröt om vad som egentligen bör hända för att hon ska få det hon vill ha.

Människor som vågar ställa frågor förtjänar att få ett konkret svar om hur de kan klara av sina utmaningar och vilka redskap de kan använda. De behöver inte sympatisuckar och prat om att “vi alla löser våra problem på olika sätt” och att “jag inte kan veta vad som är bäst för just henne”. Det är underförstått! Jag är inte det minsta rädd för att mina förslag ska uppfattas som direkta order av någon som därefter är för rädd för att omvandla dessa till den version som funkar bäst för henne. Människor är inte dummare än man gör dem.

Självklart gäller det att framföra budskapet respektfullt och i rätt dosering men i övrigt har mitt (ovanligt?) krassa sätt att utvärdera situationen på fördelen att kicka igång aktiv brainstorming hos personen i fråga. Resultatet: lika praktiska och icke-flummiga idéer om vad man vill pröva på härnäst – precis det som krävs för att skapa riktig förändring.

Men som sagt, jag måste bli bättre på att återge min taktik på ett lite mjukare sätt istället för att duka fram ett hårdkoncentrat av the bottom line. Gud, det är sååå mycket enklare att göra saker än att beskriva hur man gör. Gäller också webbdesign… kan fortfarande inte förklara hur bloggen funkar när pappa frågar. ;-)

Inte att undra på att utlänningar tror att det går omkring isbjörnar på gatorna här i Norden… Aftonblaskan tar ut allt av årstiden. Dagens löpsedel får en tsunami att låta som rena semestern jämfört med det stackars vi får utstå här i Sverige.

Vet inte hur det är på andra håll men här i Stockholm råder helt normalt vinterväder. Det blåser, snöar och är kallt. Inget mer, inget mindre. Tågtrafiken dras självklart med stora förseningar och bilar utan vinterdäck (whyyy?) glider omkring och krockar med varandra. Inget fel på vädret, däremot på befolkningen som tycks leva i någon sorts drömvärld där snön kommer som en lika stor överraskning varje vinter.

Nu ryktas det om att staden inte har kapacitet att röja bort all snö (som faktiskt inte väller ner varje dag utan avbrott). Really? Då föreslår jag att man sätter fart på alla tiggare som sitter med utsträckt hand runt om i stan och som man tyvärr inte har hittat jobb åt. Fram med spaden! Det här jobbet kräver varken utbildning eller goda referenser från tidigare arbetsgivare. Och staden har garanterat råd att överträffa den lön de är vana vid.

Jag är lite av en märkessnobb och hatar att köpa billiga substitut för äkta märkesvaror. Inte så att jag skulle köpa en grej jag ogillar bara för märkets skull (never ever!) men jag gör mig ofta skyldig till att välja märkesalternativet av två likvärdigt bra produkter och betalar därmed extra bara för blingfaktorn… men inte mer än nödvändigt.

Jag älskar att fynda märkesvaror till vrakpriser, det är som en sport för mig. Dels för att jag gillar att göra research och dels för att det är svårt att gå tillbaka till att betala fullt pris efter att man jobbat på Silja Line och blivit bortskämd med att “slabba” till personalpriser. Det var flera år sen men nuförtiden finns det ju liknande möjligheter tack vare alla nätbutiker runtom i världen och jag klickar glatt runt på jakt efter nya fynd.

Efter succén med Kenzokin kom jag på idén att kolla Tradera nu när jag behöver en ny Diorshow -mascara. Herregud, det finns ju hur många som helst där! Istället för att betala 310 kr har jag nu lagt beslag på detta nya och 100% äkta exemplar för bara 81 kr inkl. frakt. Och det finns fler åt er andra.

Var noga med att kolla säljaren omdömen och betalnings- / fraktvillkor innan ni lägger bud. Happy shopping!

Avrundade torsdagen med varm choklad på Grand. Såg inte en skugga av Anna Anka som enligt tidningarna har flyttat in i Madonna -sviten idag. Killarna i baren hade i heller sett henne, men de erkände att de var så distraherade av OS att de inte höll koll på gästerna lika uppmärksamt som vanligt – något som inte märktes på servicen, lika superb som alltid.

Jag tycker att Grand borde starta personalutbildning för dem i sminkdiskarna på Åhléns. Då skulle jag kanske tillbringa lika mycket tid där som i Cadierbaren. Just a thought… ;-)

Måste lägga mig nu så att jag inte rubbar min fina nya dygnsrytm. Det känns väldigt coolt att vakna klockan nio. Fattar fortfarande inte varför jag gör det, men vem är jag att klaga? Och ju ljusare det blir desto svårare blir det att sova bort dagen. Vågar knappt tänka på vilka tider jag kommer att vakna om några månader.

Är ni morgonpigga av er? Är det ärftligt? Att jag är nattuggla (bortsett från den nuvarande “rubbningen”) är definitivt något jag ärvt av mina föräldrar. Och det har minst lika många fördelar som motsatsen.

Dagen fortsatte lika bra som den hade börjat. Träffade Sanna på Urban Deli och uppdaterade läget. Vi har inte träffats sen hon reste till Bali i december så det fanns ett och annat att prata om.

Som jag skrev tidigare jobbar Sanna som samtalsterapeut och vi började diskutera det här med att ge råd åt sina klienter. Officiellt är det ju förbjudet att komma med konkreta “gör så här” -råd. Istället besvarar terapeuten alla frågor med motfrågor för att klienten själv ska komma fram till vad hon ska göra. Ha ha, inte att undra på att de anses flummiga. ;-)

Jag (som, på gott och ont, inte har någon formell utbildning på området) håller delvis med men kör en lite annorlunda version när jag handleder någon. Först lyssnar jag uppmärksamt igenom allt och ställer frågor om detaljer. Sen frågar jag hur personen själv ser på situationen och vad hon tänker göra åt saken, och därefter – när jag får en massa “kanske”, “borde väl” och “vet inte riktigt” till svar – analyserar jag det som står på och mellan raderna och försöker fånga upp vad personen verkar vilja men inte vågar göra.

Man kan inte veta vad som gör någon annan lycklig men i 99% av fallen kan man läsa av det. Och när man väl gjort det har i alla fall jag inga moraliska betänkligheter över att presenterar resultatet i form av ett “tänk om du skulle” -argument. Efter att ha gjort det läser jag av reaktionen och den effekt förslaget får och finslipar ytterligare.

Till slut, när jag träffar rätt (märks på den entusiastiska och hoppfulla glimten i motpartens ögonen) ger jag “klienten” tusen anledningar till varför hon kommer att lyckas, en anledning till varför hon alltid kommer att ångra sig om hon inte försöker, samt en energiboost som heter duga så att hon äntligen övergår till ACTION istället för att vela och vara orolig för allt mellan himmel och jord.

Att gå igenom händelserna i sin barndom är säkert nyttigt, men inte hur länge som helst. Många problem går att lösa genom att skapa ny historia och all handling är bättre än ingenting! Tom. om man börjar gå åt fel håll är det enklare att ändra kurs när man redan är i rörelse än när man befinner sig i förlamat tillstånd. Jag är som sagt ingen terapeut… men det är ju slutresultatet som räknas.

En annan grej jag gillar att göra (som garanterat inte praktiseras inom traditionell terapi) är att “hjärntvätta” människor till en ny attityd. Ha ha, nu låter det som om jag var nån sorts galen sektledare… Men det är egentligen tvärtom. Jag intalar istället “klienten” (i praktiken nån bekant med problem) att endast lyssna på sig själv och följa sitt eget hjärta. Alltså bli mer egoistisk och ge sig själv det hon behöver för att må bra oberoende av vad andra anser. Det finns ingen som vet vad man behöver bättre än man själv! Att ignorera sina önskemål, drömmar och dragningar är det värsta brott man kan begå. Och man har dessutom mycket mer att ge sin omgivning efter att man tillfredsställt sina egna behov.

Själva “hjärtvätten” handlar såklart inte om att jag låser in någon i källaren utan mat och vatten. Det går helt enkelt ut på att jag utan att skrädda orden förklarar att personen är värd mycket mer än det hon nöjer sig med nu – vilket hennes olyckliga tillstånd är ett bevis på.

Jag listar alla hennes styrkor och talanger, paketerar in dem så att de skapar ett personligt varumärke (och besvarar frågan “vem är jag?”) och kopplar därefter ihop dem med drömlivsstilen som kan bli verklighet just tack vare dem. Dessutom försätter jag personen i ett tillstånd där hon känner hur framgången smakar – vilket självklart lockar till att börja kämpa i riktning mot den. Låter hur flummigt som helst men resultatet av denna metod har överträffat alla förväntningar.

Anyway, här ser ni de obligatoriska mat- och dryckbilderna. Jag har lovat mig själv att jag ska äta en (1) semla denna månad men jag “sparar mig” tills jag har tid att besöka Tössebageriet (har alltid goda semlor) eller Lux på Lilla Essingen (deras semlor är årets testvinnare). Därefter kommer jag att låsa in mig hemma i lägenheten, stänga av alla telefoner och bara njuuta. Och sen blir det vår! :-)

Jag och Sanna kommer att träffas igen och testa om det går att coacha mig. Krävs ju att det finns ett specifikt mål och något speciellt man behöver hjälp med att åstadkomma. Jag vill så gärna prova! Måste försöka pressa fram någon ny utmaning att sätta tänderna i.

Humöret är i topp. :-) Det lönar sig ALLTID att ta tjuren vid hornen och beta av det som finns på att göra -listan. Och det är aldrig så fruktansvärt farligt som man tror. Betyder inte att man lyckas jämnt (eller ens ofta) men efter första “smällen” blir man avtrubbad och sen kan man ta ytterligare blåmärken med ett överlägset flin, varefter man grupperar om och sätter in stöten där den hör hemma.

Ja, som ni ser har morgonen varit bra. Som kontrast mot gårdagen då precis allt gick fel (tom. tunnelbanan – hoppade på ett tåg som tog mig till Tekniska Högskolan istället för T-Centralen). Idag lyckades jag redan före klockan elva röra om i grytan så effektivt att godbitarna nu flyter i min riktning utan att jag behöver anstränga mig ytterligare. Ni ska självklart få veta fler detaljer så fort jag ser konkreta resultat.

Under tiden dansar jag runt till Lady Gaga samtidigt som jag försöker sminka mitt smajlande fejs. För ni har väl redan märkt att lösningen på alla världens problem finns i Lady Gagas låttexter? ;-)

Nästa grej på dagordningen är att träffa Sanna på Söder och låta henne utföra plågsamma experiment på mig… Ha ha, så farligt är det inte. Men Sanna, som är terapeut, ska nu börja med coaching och gissa vem som gärna ställer upp som övningsklient. :-)

Ha en underbar torsdag, everybody!

Mystiken tätnar… Nu har det hänt flera dagar i rad att jag vaknat niotiden utan väckarklocka och blivit sömnig vid midnatt. Är jag sjukare än jag trodde? Fast nu är jag nästan inte alls hes längre, och det gör inte ont någonstans. Måste vara något i huvudet…

Idag träffade jag Ritah och satt på Wayne’s med henne i flera timmar. Vi hade hur mycket som helst att diskutera för Ritah håller på med inredning, homestaging och organisering samtidigt som hon är min livsstilskonsult och kan allt om numerologi, attraktionslagen och vanlig hederlig psykologi. Dagens samtal var precis det jag behövde!

Jag är inne i en period där jag skjuter upp saker som egentligen kunde göras genast. Det här är jätteirriterande eftersom jag samtidigt är otålig och vill ha snabba resultat. Kom i morse på mig själv med att önska att något som var jätteviktigt inte skulle hända “precis nu när jag kokar frukostägg och inte har hunnit sminka mig”. Herregud, snacka om självsabotage!

Såna här tankar har sin grund i perfektionism, kontrollbehov och simpel rädsla för misslyckande. Eller ännu värre: de kan bero på rädsla för framgång, något som innebär omställningar i vardagen och en situation där det finns mycket att förlora. Jag är tyvärr inte helt immun mot sånt här och blir lika irriterad varje gång jag märker det! Här är orsaken:

Nu gör jag upp en lista på några saker som jag kan göra i morgon. Och jag lyfter inte ändan från stolen innan de blir gjorda. Och om det så skulle komma upp eldslågor från underjorden och grilla mig levande kommer det ändå att ha varit värt besväret att begå “misstaget” i fråga!