Konsten att vara ego chic

Det nya året till ära myntar jag uttrycket ego chic. Alltså inte eko utan EGO, som i jag, jag, jag – bäst, bäst, bäst. Totalt anti-jante men inte så hänsynslöst mot omgivningen som man tror. Låt mig förklara.

Om du tittar dig omkring i din bekantskapskrets, vilken person beundrar du mest? Tänk efter ordentligt nu. Jag kan slå vad om att det är någon som inte är en dörrmatta. Det kan tom. vara någon du tycker uppoffrar sig för andra men det du beundrar hos den personen är paradoxalt nog ändå hennes styrka, hennes ”drive”.

Passion rules!

Varenda människa påverkar sin omgivning, precis som allt annat i naturen är vi en pusselbit som bidrar något till det stora hela. En pusselbit på fel plats gör ingen nytta, och hur mycket man än försöker tvinga den att passa in kommer pusslet aldrig att se bra ut. Ändå är det oroväckande många människor som lever precis så här, i tyst missnöje och till ingen större glädje för omgivningen. Mångas förklaring är att de helt enkelt inte känner sig speciellt märkvärdiga och inte riktigt vet vad annat de skulle göra än leva precis som de gör. De har svårt att se det speciella i dem själva och ännu svårare att veta vad de ska göra av det. Och talanger som inte utvecklas till färdigheter riskerar lätt att bli förbisedda.

Men här kommer de goda nyheterna. Varenda person har en unik kombination av förutsättningar, talanger, färdigheter och personlighetsdrag. För att utnyttja dessa är vi dessutom födda med en hedonistisk läggning, vi dras automatiskt till sådant som känns vällustigt för oss, och ju mer vi ger efter för vår naturliga begåvning desto större nytta utgör vår existens för andra människor. Win – win, alltså. Det är naturens avsikt att vi ska följa vårt hjärta.

Win-win är ett naturligt tillstånd, inte lose-lose

Varje gång en person förtränger sina naturliga behov och ägnar sig åt arbete som inte ger utlopp för hennes medfödda talang kan man tala om att mänskligheten blir berövad mellanskillnaden av hennes verkliga och potentiella nytta. Samtidigt upptar hon en post som skulle göra någon annan lycklig.

Varför är vi så främmande för tanken att vardagen kan vara fantastisk? Vårt samhälle utgörs av skrämmande många ”jobbzombier”, personer som genomlider större delen av dygnet med hoppressade tänder i väntan på semester då de belönar sig med sprit, shopping eller mat. Istället för att njuta varje dag tror vi att arbete måste vara tungt, tråkigt och otrevligt, att man inte kan få betalt för något som inte kräver ansträngning. Den här inställningen har ställt till med större skada för samhället än allt annat sammanlagt.

Ett ännu större problem är att så många inte vågar vara originella, försörja sig på icke-traditionella sätt och kräva mer av livet än andra. Vi tycks tro att det är fult att må bra om andra inte gör det, precis som om man kunde må bra på andras bekostnad. Och man ska överhuvudtaget inte må för bra, då är något fel. Här kommer ett par tänkvärda påståenden:

1. De som fortfarande inte lyckats hitta sig själva behöver inspiration och bra förebilder, inte fler personer som bekräftar att en lycklig vardag är en utopi.

2. Om ingen använder sina talanger och är framgångsrik, vem ska då driva samhället vidare? En skock självömkliga varelser med offermentalitet? Good luck!

Det största hindret för ett fullvärdigt liv är alltså rädsla. Rädsla för att sticka ut, misslyckas och bli utskrattad, eller för att lyckas och falla offer för andras avundsjuka. Det sistnämnda är faktiskt den vanligaste och mest tabubelagda rädslan av dem alla. Många som gett upp hoppet om ett bättre liv ägnar nämligen sin energi åt att slå ner dem som lyckats, utan att fatta att de själva tar skada ifall även dessa personer tappar gnistan.

Försynthet är inte en dygd – den är ett brott mot mänskligheten

Nästa gång du känner ovilja att briljera och vara mer framgångsrik än andra, kom ihåg: genom att hålla inne med dina behov och talanger berövar du mänskligheten något viktigt. Att andra inte hunnit lika långt som du är inte en ursäkt för dig att sakta efter.

Det finns en anledning till att du är här. Vilken? Det där du gör som får dig att glömma bort tiden och bara känna dig harmonisk, glad och tillfredsställd. Sluta aldrig med det. Genom att må dåligt och inte ta ansvar för dig själv lastar du nämligen över ansvaret på andra. Vi har inte tid med dig, vår uppgift är att ta hand om oss själva så att inte DU behöver göra det. Fair enough?

Att strypa sitt potential är direkt onaturligt. Kan du föreställa dig om en gran i skogen plötsligt bestämmer sig för att bli deprimerad och känna att den inte är så speciell? Att den ändå aldrig blir en fin tall – och nu tänker den minsann inte vara med längre. De växter som växte under just den granen får inget solskydd, de djur som livnärde sig på dess kottar får mindre mat, de fåglar som kunde bygga bo i den kan inte göra det. Vilken sjuk, onaturlig och rent ut sagt absurd idé. På samma sätt är det precis lika fel för oss människor att ifrågasätta vårt naturliga tillstånd av välmående, våra drömmar och talanger, vår identitet…

Vad är lösningen?

Se det som din plikt att vara ditt bästa jag. Följ ditt hjärta och stå för den du är. Försök inte passa in, du är gjord för att vara speciell. Alla är aldrig lika bra på samma sak, alla kan inte ha lika mycket av samma sak och alla kan aldrig vara samma sak. Vi är olika. Sluta avundas andra och koncentrera dig på vad du själv älskar. Känner du dig underlägsen är du helt enkelt på fel plats, och det är ingen annans fel och ansvar än ditt eget. Känner du att du störst, bäst och vackrast – då har du hamnat rätt. :)

Tänk fler tankar som börjar med ”jag vill”, ”jag behöver” och ”jag ska”. Var den underbara person du känner att du är innerst inne och gör det du trivs med. Varje gång du lyckas bekräftar du för andra att det är möjligt. Varje gång du får en glädjeboost sänder du samtigt ut en till oss andra. Vi vill se dig lycklig och självsäker. Och så det viktigaste av allt: du är skyldig dig själv att må bra!

En ego chic person…

• tar ansvar för sitt eget välbefinnande och har därför energi, inspiration och resurser att sprida glädje omkring sig
• ser det positiva som ett normalt tillstånd och det negativa som en tillfällig kontrast
• är sin egen bästa vän – känner till både sina styrkor och svagheter, och använder båda till sin fördel
• har minst ett område där hon ser sig som expert, även om det finns andra som är duktigare
• förstår att pengar och framgång finns i obegränsad mängd och räcker till för alla som vill ha
• älskar sin spegelbild, sin personlighet och sitt liv, helt skamlöst
• förstår skillnaden på ”att gå över lik” och ”att låta andra ta ansvar för sina känslor”
• tar ingen kritik personligt, varken positiv eller negativ, i vetskap om att andras åsikter bottnar i deras eget ego
• försöker inte höja sitt självförtroendet genom att trycka ner andra utan föregår istället med gott exempel
• har åsikter och vågar stå för dem i vetskap om att de betyder precis lika mycket och lika lite som någon annans
• kringgår allt negativt av självbevarelsedrift – det finns absolut inget ädelt eller vackert i lidande
• bejakar sina talanger och finslipar färdigheter förknippade med dem
• förstår att den största gåvan man kan ge andra är inspiration och kunskap – att göra hela jobbet för någon berövar personen glädjen av att känna stolthet över sin egen kompetens
• accepterar sin unika, fulländade personlighet utan förbehåll
• lever i nuet, minns endast det goda och förväntar sig bara det bästa

Att vara ego chic innebär inte sådan självfixering att man struntar i omgivningen. Tvärtom, man förmår endast visa äkta kärlek och respekt för andra när man är tillfreds med sig själv. En människa som mår bra är den som har störst potential att hjälpa andra, därför att en (före)bild säger mer än tusen ord. :)