Du säger att man inte ska ta någon kritik personligt, varken positiv eller negativ kritik. Kan du förklara lite mer hur du menar kring det? Att man inte ska ta negativ kritik personligt är ganska givet, men positiv kritik? Ska man inte ta det personligt heller? Och i så fall varför?
Svar: Man ska inte ta positiv kritik personligt av samma orsak som man inte ska ta negativ kritik personligt – därför att den egentligen inte handlar om en själv utan endast om den som framför den. När en person uttalar sig om någon gör hon det alltid utifrån sina egna värderingar, upplevelser och kunskaper. Den enda information kritik ger är hur väl ens handlingar motsvarar kritikerns åsikter om vad som är önskvärt / icke-önskvärt. Fullständigt irrelevant för en själv alltså.
Betyder det här då att jag inte blir glad av att få beröm och höra uppskattning av andra? Absolut inte. Jag älskar det! Positiv kritik värmer hela vägen in i hjärtat och ett stort leende sprider sig i ansiktet på mig varje gång jag får sån. :) Men nu kommer vi till det viktiga: jag är inte beroende av den här kritiken, jag måste inte höra den för att må bra. Min verkliga drivkraft kommer inifrån och jag skulle inte drömma om att ge bort makten över mitt välmående till någon annan.
Hemligheten med att hantera kritik är att placera kritikerna i rätt rangordning. Min högsta auktoritet är jag själv och min åsikt. Ifall någon utomstående instämmer i det min egen röst säger hörs den ännu bättre, vilket självklart känns trevligt. Påstår någon däremot saker som motsäger det jag tycker, är min egen röst så hög att kritiken inte klarar av att överrösta den.
Som svar på din fråga om positiv kritik säger jag alltså: njut av den och fira själarnas sympati med alla som framför sån. Men bli inte så beroende av andras åsikter att du ger upp friheten att göra sånt som kanske inte tilltalar dem lika mycket. Följ inte den positiva kritiken, låt den följa dig. Och var själv den främsta kritikern i ditt liv!
Tack för svaret kring mina funderingar :D man brukar ju säg att man själv är den värsta kritikern, i negativ bemärkelse. Man kan ju undra varför människor nu för tiden är så otroligt nedlåtande mot en själv istället för att lyfta sig själv mot skyarna, och sluta behandla sig själv som gårdagens sopor.
Dina guider och tips är guld värda! så härligt att läsa och fundera kring =)
Människor som är nedlåtande mot sig själva uttrycker inte sina egna åsikter utan upprepar sånt som andra har sagt i tron om att något utanför dem själva måste ändras för att de ska kunna må bra.
Om vi endast lyssnar på vår egen röst hörs inget annat än kärlek. Mycket trevligare för öronen.
Tack för din intressanta fråga! Jag är glad att du trivs här på bloggen och att guiderna underhåller. Dyker det upp fler frågor är de välkomna när som helst. :-)
Jaaa-ha, det där behövde jag få höra: Jag behöver inte höra positiv kritik för att må bra, min verkliga drivkraft kommer inifrån.
Det är så lätt att glömma bort det här. Jag har varit sjukligt beroende av positiv kritik, så sjukligt att jag gjorde vad som helst för att få den. Men idag är jag befriad från den drogen. Jag vet att jag är bra som jag är, och jag gör det som JAG vill göra, men inte för att andra ska tycka jag är duktig.
Tack Irina för att du förgyller mina dagar med positiva ord :)
Tack själv för din fina feedback. Blir glad av att läsa den. :-)
Ah, sa klokt sagt. Som alltid. Jag har manga ganger varit dalig pa att ta negativ kritik pa ett bra satt. Det har varit svart att inte bli ledsen eller arg, men jag har blivit battre pa det med aren. En sak som jag fortfarande inte vet hur jag ska hantera ar dock orattvisa pahopp. Nar manniskor sager nagot negativt om mig som faktiskt inte ar sant. Jag brukar tanka att det basta ar att ignorera pahoppet och att jag bara gor det varre genom att forsoka forsvara mig, men inombords kokar jag. Och nu talar jag inte om grova pahopp utan smasaker som jag helt enkelt inte vill identifiera mig med… som jag ar barnslig over att ens lata mig upproras over, men inte kan lata bli…
Du kokar därför att din inre bild av dig själv inte stämmer överens med det personen i fråga påstår. Var glad över att ditt känslosystem indikerar denna skillnad och fortsätt vidare till tankar som känns bra.
Konstrasten (alltså det vi kallar obehagliga saker) finns bara till för att vi ska kunna urskilja det behagliga. Hade vi inte haft mörker skulle vi inte kunna njuta av ljuset. Inget att oroa sig över alltså. :-)
Man skall inte ta kritik personligt också för att kritik riktad mot din person inte riktigt fungerar:
Att kritisera en handling eller ett tillvägagångssätt kan leda till en förändring, dvs. kritikmottagaren lär sig något och kritikern har nöjet att leva i en värld där det finns en störande grej mindre, t.ex:
-Vänligen hämta projektförslagen till mej FÖRE vi slår fast budgeten för nästa år, istället för en månad efter.
All kritisera en person är alltid bortkastat, oberoende hur mycket båda parterna skulle vilja ändra problemet så går det inte, t.ex:
-Varför hämtar du projektförslaget nu? Det är för sent! Är du dum? Grow up!
(hjälper inte, personen kan inte åldras fortare av egen vilja, eller ändra sin intelligensmängd)
Försök alltså analysera konstruktiv kritik angående dina handlingar, och låt personlig kritik gå ut genom andra örat (också positiv kritik, det är sällan som du verkligen **är** bra, däremot **gör** du säkert ofta något bra. Det du **är** ändrar sig inte från dag till dag oberoende vad folk säger)
Det intressanta är att en person men dålig självkänsla tom. lyckas förvandla konstruktiv kritik angående sina handlingar till något som kritiserar henne som person.
Om någon ber henne lämna in projektförslaget tidigare översätter hon det till ”du är lat och inkompetent”. Om någon ber henne koka kaffe översätter hon det till ”du är ingen jag respekterar annat än som köksslav”.
Därför är det extremt viktigt att jobba upp sin självkänsla. Allt man iakttar i sin omgivning filtreras genom den åsikt man har om sig själv. Om den är positiv känns all kritik positiv. :-)
Hej Irina!
Spännande tema utifrån +- kritik.
Jag läste en tolkning av självförtroende, med tanke på självkritik.
Självförtroende är inget man kan odla själv enbart.
Självförtroende är något man alltid har tillsammans med andra människor.
Jag jobbar med ungdommar o deras föräldrar. I PBU analyser-utlåtande kan det ibland låta så här. ” Lisa måste stärka, bygga upp sitt själförtroende.”
Jaha å sen då???
Hur ser du på detta Irina?
Tacksam om svar
Hälsningar Göran Jönsson
Förstår inte riktigt din fråga. Förtydliga gärna.
Det är skillnad mellan självförtroende och självkänsla. Självförtroende får man av andra människor, men självkänsla kommer inifrån personen själv, hur man ser på sig själv. Den bilden är kanske den svåraste eftersom det är så lätt att kritisera sig själv utan att man egentligen tänker på det. Därför behöver man verkligen tänka efter och stanna upp inför sina egna tankar. Är jag snäll mot mig själv?
Var ärlig mot dig själv, annars lider inte bara du utan även människorna i din omgivning. När självkänslan är stark, och du VET att du är tillräckligt bra precis som du är, behöver du inte hela tiden bekräftelse från andra människor. Och att själv få vara ansvarig för sitt eget välmående känns riktigt bra, för jag vill ju mig själv bara väl.
Utmärkt beskrivning!
Jag väntar fortfarande på ett förtydligande av själva frågan, alltså ”Jaha å sen då???” -delen som jag inte riktigt förstod.
Jag såg på lite Abraham youtube klipp igår o i vissa sägs det att allt har med din vibration att göra o hur folk beter sig beror helt o hållet på dig. I andra klipp säger dom att ingenting som folk gör har någonting med dig att göra utan enbart om dem själv. Jag förstår inte :p
Alla beter sig precis hur de själva vill men du bestämmer genom din vibration vad ditt filter släpper igenom in i din verklighet. Det är som med radiokanaler, det existerar all möjlig musik och alla möjliga slags program men du avgör vad som når dig genom att ”tuna” din mottagare.
Samma gäller med specifika människor, du kan extrahera en helt annan sida av en person än t. ex. din kompis gör. Därför uppstår det ofta (meningslösa) diskussioner om hurudan någon egentligen är, om hon t. ex. är ond eller god, trevlig eller otrevlig osv, där varje part inte kan fatta hur de andra undgår att hålla med henne i det ”uppenbara”, det hon ser ”klart och tydligt” och som är ”sant”.
Hej! Intressant blogg. Känns bra med ett forum som tar detta ämne ett steg till ut i vardagen. Ibland kan man behöva se saker svart på vitt helt slumpmässigt för att inse att det inte behöver vara svårt att utvecklas. Som jag ser det så kommer självförtroendet mer från yttre PRESTATIONER där människor visserligen kan spela en roll men inte alltid. Det kan ju lika gärna handla om att vi vill lyckas med något vardagligt som ingen annan känner till. Självkänslan handlar mer om hur vi ser på det egna VÄRDET. Det kan bla visa sig i hur vi klarar av att hantera misslyckanden. Eller också ligger utmaningen i att lyckas utan att fly all uppmärksamhet. Ibland vill folk bara gömma sig från tex kameror, och slår i från sig beröm med att förminska det åstadkomna utan att nå sin fulla potential.
Själv kommer jag ihåg att mycket av min ilska som liten handlade om att bevara och försvara det som jag såg som min sanning osv. Delvis att varje sekund vi har är viktig och sen den med tankens kraft och hur viktigt det är att vi tänker positivt. Märkte av bla attraktionslagen under min uppväxt men också det att det som liten var svårt att undvika negativitet och min egna påverkan av den. Är glad över att hitta en väg framåt och att idag försöka fokusera bara på mig när jag tidigare varit mindre bra på det utan att vilja påverka min omgivning, och att som detta som ämne tas på allvar. :-)
Så fort man märker att enda personen man behöver finna harmoni med är sig själv faller allt på sin plats – och då följer automatiskt harmoni även med omgivningen. Det finns ingen annan mening med ens existens än själva nöjet att existera, men för att få den där känslan av rörelse framåt som vi älskar och som får oss att känna att vi lever, måste det ju finnas någon kontrast som ger en möjlighet att hitta nya ”toppar” att bestiga. Hur dramatiskt man vill göra det för sig är däremot helt upp till en själv, något jag alltid kommer ihåg när jag stirrar ”problemen” i vitögat. ;-)
Kul att du trivs här på bloggen och hittar material som är till både nytta och glädje. Tack för den fina feedbacken! :-)