Hur hittar man sig själv?

Hej Irina, hamnade hos din blogg när jag googlade på ”att skaffa sig bättre självbild”. Väldigt imponerad av dina svar och filosofiska utläggningar, mycket tänkvärda saker. Men hittar inte riktigt svar på min fråga och livslånga problem; hur gör man för att hitta sin ”riktiga” identitet? Lång historia, ska försöka göra den kort men ändå förståelig.

Mina dagar och det mesta av min energi går åt till att fundera kring vem jag är, vem vill jag vara, hur vill jag se ut, vilken frisyr vill jag ha, hårfärg, mest av allt klädstil. Jag tänker och tänker och tänker men kommer absolut ingenstans. Nu är det så illa att jag i princip rensat ut hela min garderob för jag bestämt mig för att jag inte vill ha något kvar som jag inte absolut älskar och kan besjäla. Men det har fått till följd att jag mer eller mindre inte har något att sätta på mig vilket får mig att må ännu sämre… Så nästan varje dag börjar med att jag tar en vända i stans klädbutiker för att hitta ”mitt riktiga jag”. Eller surfar på nätet på jakt efter den perfekta personen som jag kan kopiera. Behöver jag säga hur det går?

Det mest sjuka är att jag jobbat med mode och kläder i hela mitt yrkesliv och just nu har en vintage/second hand butik, fylld med alla de kläder som de flesta tjejer skulle döda för men jag vill inte ha något, inget kommer igenom mitt inre nålsöga. Om det inte är alldeles totalt unikt, gärna nåt väldigt speciellt varumärke, typ YSL 70-tal. Så det slutar ju med att jag mestadels går klädd i jeans och collegetröja, som en skolflicka men jag är ju 43… jag vill ha den där underbara stilen och kläderna som matchar det jag vill förmedla men så blir det ju aldrig…

Finns en annan sak i det hela också; jag klarar inte av att se mig själv i ögonen i spegeln. Känner sånt enormt obehag, känns som om jag inte känner den person som ser tillbaka på mig. Varit hos en livscoach och det hjälpte mig med lite andra saker, inte just detta utan mer på relationsbasis. Vad gör man? Skulle vara så enormt tacksam för nån form av vägledning!

Svar: Att du inte kommer någonstans beror på att fysisk handling inte kan kompensera bristen av mental harmoni. Ditt jag befinner sig inte i garderoben, där finns reflektionen av ditt jag – och eftersom du inte har en klar bild av detta jag kan inte garderoben visa något du gillar, och inte spegeln heller. Lägg dina tankar i linje med den du är först så ordnar resten sig automatiskt.

Men jag vet ju inte vem jag är!

Det vet du visst. Annars skulle det inte finnas någon referenspunkt som orsakade känslan av obehag varje gång du gjorde avsteg från den genom din fokusering på ”sanningen” om att du saknar identitet. Man kan inte uppleva brist av något man inte känner till. Du har hakat upp dig på en tvångstanke som, ironiskt nog, skymmer precis det du vill att den ska hjälpa dig hitta. Tanken ”jag vet inte vem jag är” hindrar dig från att känna glädjen som du tror att svaret på frågan skulle ge dig.

Hur hittar jag glädjen?

Tänk inte så mycket på vem du vill vara. Tänk på vad du vill uppleva.

Tankar om vem du vill vara handlar ofta om att skapa rätt sorts image, en som övertygar omgivningen om att ge dig något du annars inte skulle få. Ett försök att kontrollera omgivningen medför automatiskt att man tillåter omgivningen kontrollera en själv – när man bryr sig om andras åsikter känner man sig tvungen att tillfredsställa deras krav och förväntningar.

Tankar om vad du vill uppleva handlar om att låta omgivningen tillfredsställa dig. När ditt eget nöje står högst på prioritetslistan försvinner behovet att kritisera dig själv (och andra). Du är för upptagen med att ha kul helt enkelt. Och kläderna matchar upplevelsen automatiskt. :-)

Livets mening är glädje. Ditt medvetande är fokuserat i den fysiska dimensionen för att:

• observera mångfaldet omkring dig,
• bilda dig detaljerade preferenser om vad som är bäst för dig
• och därefter uppleva den härliga känslan av passion när du fokuserar på dessa preferenser och således kommer i allt starkare samklang med dem (vilket kulminerar i fysisk manifestering).

Enda sättet att framkalla en obehaglig känsla inombords är genom att sätta upp tankemässigt motstånd till det livet fått en att önska vara. Du är summan av alla dina preferenser och denna redan existerande helhet lockar dig ständigt till sig. Vartenda ”det går inte” / ”jag vet inte hur” / ”det beror på vad andra vill” ger utslag i form av obehag därför att den större delen av dig vet att det inte finns någon orsak i världen att förvägra sig själv upplevelser som man kommit fram till att man vill vara med om. Allting du vill vara ÄR. Först i känsloform och därefter, om du låter bli att späda ut visionen med en massa ”realistiska” tankar, även fysiskt.

Psykologerna gillar ordet självförverkligande, coacherna använder ordet målinriktning och teologerna pratar om andlig förening. Jag som tycker att fysikterminologi är sexig använder gärna ordet frekvenssynkronisering, dvs. strävan till att vibrationen av ens tankar sammanfaller med vibrationen av tankarna hos ens Jag (summan av allt livet fått en att vilja vara och uppleva). Orsaken till att man vill göra det här är samma enligt alla livsåskådningar: harmoni. Översatt till vanlig svenska: det känns fantastiskt när man tänker & handlar i linje med den man är. Att vara hög på livet är underbart! :)

Harmoni är inte samma sak som stagnation!

Din identitet är inte statisk. Livet får dig ständigt att utveckla nya preferenser, ideal och önskemål och ”den du är” förändras i motsvarande takt. Känslan av passion, entusiasm, nyfikenhet och intresse för något pekar ut vem du är i varje givet ögonblick. Följ alltid denna känsla!

Du driver din butik, du umgås med dina vänner, du ägnar dig åt olika fritidsaktiviteter… det går av bara farten. Du gör idag samma sak som du gjorde igår – därför att du igår gjorde samma sak som du gjorde i förrgår. Men vänta, känns det lika kul nu som det gjorde tidigare? Om inte, då är det viktigare att följa känslan av välbehag istället för rutinen! Du har utvecklats och den vällustkänsla du tidigare kände inför dina aktuella aktiviteter har nu förankrat sig i något annat. Det kan vara en ny version av nuvarande intressen men det kan också vara något helt annat. Vad är det?

Så jakten på lyckan fortsätter…?

Ja. Och det är mycket goda nyheter.

En sak som eventuellt bidrar till din förvirring är missförståndet om att det finns något specifikt mål man måste identifiera, och därefter uppnå, varefter man äntligen kan säga ”Jag är klar, jag har fångat lyckan!”.

Lycka är en färskvara. Du känner (eller känner inte) den i varje givet ögonblick. Låt oss säga att du inte har känt dig glad på en vecka men gör det nu: då är du en lycklig människa. Eller tvärtom, du har varit glad hela veckan men är ledsen nu: då är du en olycklig människa.

Vad du är NU gäller. NU är också det enda som har någon betydelse eftersom du inte kan vara annanstans än i nuet. Men du har chans till ett nytt ”nu” hela tiden. Erkänn att det är ett coolt koncept! :)

Men här kommer det viktigaste: lyckan är en kameleont.

Forskarna älskar att leta efter konstanter och våra tidningar rapporterar glatt revolutionerande undersökningar av typen ”50 000 kr är den optimala månadsinkomsten för att man ska känna sig lycklig”. …Men redan på följande uppslag möts man av artiklar om höginkomsttagare som påstår att de är deprimerade. Och sen kommer minst lika ologiska artiklar om uteliggare som säger sig vara lyckliga.

Då träder andra forskare fram och hävdar att det är rätt sorts entourage som gör en lycklig. Det är barn. Det är familjen. Det är en partner som älskar en. Det är trevliga grannar. Det är Jesus. …Men då dyker det upp chockrubriker om att hela familjens älskling sprängde ett köpcentrum. Och om kvinnan som övergav sina barn. Och om prästen som har våldfört sig på korgossarna.

Nästa förslag: man blir lycklig av vissa aktiviteter. Av att sporta, av att vara ute i naturen, av att ha ett regelbundet sexliv, av att äta rätt sorts mat… Behöver jag nämna hur många som försöker tvinga sig själv till allt det här, utan resultat?

Och så där håller det på – därför att de flesta inte förstår att enda källan till lycka är förhållandet mellan en själv och en själv.

Lyckan mäts i hur väl man tillåter sig minska ”glappet” mellan personen man utvecklats till och den man varit hittills.

Vanan att ständigt harmonisera med det man själv definierar som attraktivt är receptet på lycka.

Jag tar upp det här därför att det garanterat finns människor som läser ditt brev, himlar med ögonen och tänker ”Herregud, du har väl ingen orsak att önska något mer här i livet! Om du kan klä dig i designerkläder så har du säkert mat och tak över huvudet. Är inte det tillräckligt? Tänk på barnen i Afrika som svälter!”

Strunta i kommentarer av det här slaget, de känns obehagliga av en anledning. De motsäger allt vad universum går ut på: evolution.

Du är din enda auktoritet

Ditt välmående är 100% beroende av glappet mellan dig och Dig – inte dig och Någon Annan. Det spelar alltså ingen roll hur många tjejer som tycker att kläderna i din butik är höjden av lycka, deras liv har skapat andra slags ideal för dem än ditt liv har skapat för dig. Det spelar inte heller någon roll hur många barn i Afrika som skulle välja en tallrik gröt framför en garderob full av YSL 70-tal – deras glapp är inte ditt glapp. Att du äter extra mycket gröt och försöker glömma YSL gör varken dem eller dig nöjdare. Din uppgift är att följa DIN passion och bortse från alla andras åsikter.

…jag vill ha den där underbara stilen och kläderna som matchar det jag vill förmedla…

Vad är det du vill förmedla? Och varför? Eftersom jag saknar bakgrundsinformation tar jag två vilda gissningar som exempel:

Alternativ 1: Du är en person som får utlopp för din kreativitet genom mode och du har drabbats av det som författare kallar writer’s block. I så fall låter dina tankar så här: ”Jag som har tillgång till obegränsade mängder kläder lyckas inte sammanställa en look som förmedlar den perfekta visionen som snurrar i huvudet på mig. Frustrerande!”

Det går inte att pressa sig till inspiration. Inspiration är en konsekvens av att man släpper kontrollen och njuter. Välj därför vad som helst annat som hjälper in dig in i gott humör och frossa i den känslan så mycket som möjligt. Släpp kravet på att du måste prestera ett modemästerverk för att förtjäna bekräftelsen du önskar. Ge dig bekräftelsen först så kommer mästerverket att dyka upp som resultat. Eller så hittar du något helt annat utlopp för din glada energi. Vad det än blir lovar jag att du inte kommer att ha några klagomål.

Alternativ 2: Du försökte ta kontrollen över något i ditt liv genom förändringar i ditt utseende men när det misslyckades beslöt du, som en sorts kompromiss, att göra mode till ditt jobb och hjälpa andra. Dina tankar går nu i den här stilen: ”Jag åstadkommer för andra det jag inte kan göra för mig själv. Men i stället för att ge mig tillfredsställelse skapar jobbet en ännu tydligare kontrast till problemet jag ville att det skulle lösa.”

Att se andra leva det slags liv du själv vill ha kommer aldrig att kännas bekvämt för dig innan du inser att du också kan. Du måste finna harmoni med dig själv innan du förmår hjälpa andra.

I båda fallen, och även i alla övriga, är mitt råd samma: försök hitta känslan som du önskar att den ”rätta” klädkombon ska ge dig. Vad vill du uppleva? Att vara en auktoritet? En femme fatale? En stilikon? Alla på en gång kanske? Not a problem. Du behöver inga yttre attribut för att identifiera dig med något, däremot dyker den perfekta garderoben (och mer därtill) upp så fort du lyckats på insidan.

Tänkt tillbaka på när du var yngre. Kommer du ihåg vilka fräscha, spännande drömmar du hade då? Kommer du ihåg hur de lockade dig? Din uppgift är att ta reda på vad det är som lockar dig nu. Vad får dig att känna den där härliga känslan som höjer pulsen, doftar äventyr och sprider fjärilar i magen? När du hittat rätt tanke ser du möjligheter, inte hinder. Du känner inspiration, istället för modfäldhet och besvikelse. Det beror på att du betraktar världen genom linsen av den du ÄR. Du är ett med din identitet!

Börja leva ditt riktiga jag i fantasin så kommer verkligheten att börja matcha. Var inte orolig, universum levererar hela paketlösningar: alla människor, omständigheter och förutsättningar du behöver för en fullfjädrad real life upplevelse av din dröm är inkluderade! Strunta i frågorna hur, när och vem. Frossa i vad och varför. Ta alltid avstånd från övertygelser som står i strid med sånt du önskar uppleva. Acceptera inte tankar om att det är svårt, omöjligt, opassande, olägligt o. dyl. Om du vill ha något är det ditt!

Hur länge tar det?

Att beskriva ditt problem med ordet ”livslångt” antyder en totalt felaktig slutsats: att lösningen är komplicerad och tidskrävande. Försök tro mig på mitt ord: lösningen är inte längre ifrån än ditt goda humör. Hur länge tar det för dig att hitta en ursäkt till att bli upprymd? Exakt så länge tar det att börja leva livet du önskar dig.

Det spelar ingen roll om du har hållit dig ifrån det du vill uppleva i flera decennier eller i några dagar. Din attraktionspunkt är lika med de övertygelser och förväntningar du har NU. Om du klarar av att skifta din attityd till dig själv & din vardag och slita blicken från motsägande ”fakta” börjar det du önskar flöda in genast. Först i form av en skön känsla inombords och därefter i form av allt tydligare fysiska manifesteringar.

Beskriv aldrig dig själv som man gör i ett CV, dvs. genom att lista historia! Beskriv dig som den du är nu, dvs. den person du har utvecklats till att bli. Exempel: Alla dina bekanta skulle kanske kalla dig singel (eftersom de inte ser en man) men om livet fått dig att utveckla preferensen av att vara i ett parförhållande är det vad du är nu. Dina bekanta skulle kanske beskriva dig som osäker eftersom du varit det hittills. Men om livet fått dig att bilda preferensen om att vara insiktsfull är det sådan du är nu. Och så vidare. Allting som är fysiskt har ursprung i ett mentalt koncept!

Din enda uppgift är att leva i enlighet med ditt ideal, den färskaste och därmed den enda korrekta versionen av dig. Om du känner en obehaglig känsla beror det på att du fokuserar på något som den större delen av dig inte anser att är du. Justera attityden så kommer din fysiska verklighet att följa efter.

Jag hoppas att mitt svar kastade lite ljus över ämnet och att du fick ny inspiration. Lycka till & have fun! :)

PS. Läs också min guide om att skapa en bättre självbild. Du hittar den här.