Karin: Jag undrar om du har något råd om hur hantera konflikter med sin pojkvän. Detta är mitt stora problem. Jag har hittat en kille som jag älskar oerhört mycket och han älskar mig tillbaka, så jag vill inte förlora honom. Problemet är att vi kan börja bråka om fåniga saker, och att dessa bråk utvecklas till konflikter som jag inte vet hur jag ska hantera.
Ett typisk scenario som hände för några kvällar sedan var att han och jag var hemma hos honom och lyssnade på musik som han hade valt och jag frågade honom om vilken artisten var. Min pojkvän kan mycket om musik och jag kan knappt inget. Men när han nämnde namnet på just det bandet kände jag igen det eftersom min kollega bara dagen innan hade nämnt att hon gillar att lyssna på just dem. När jag nämnde det för min pojkvän, samt att det var ett lustigt sammanträffande, svarade han: ”Va, lyssnar HON på DEM? Hon ser ju verkligen inte ut som den typen.” Jag blev irriterad av någon anledning och frågade hur typen som lyssnar på den musiken måste se ut. Han svarade: ”Ja, hon ser inte ut på det sättet i alla fall. Hon ser ju ut som en hemmafru med småbarn.” Jag blev arg och snäste till honom: ”Är du så snobbig att det sårar din fåfänga att en som ser ut som en hemmafru med småbarn också lyssnar på din smala, fina musik som du trodde att endast de som ser ut som du förstår sig på?”. Detta var ett grovt påhopp från min sida, för min pojkvän är ingen snobb. Jag ångrade efteråt vad jag sagt, men konflikten var ett faktum.
Det som är svårast med dessa konflikter är att när min pojkvän blir arg blir han helt tyst, han blir som en vägg och vägrar kommunicera, han tar avstånd till mig. Detta leder till att jag blir nervös, börjar ursäkta mig samt säger att jag var en idiot som uttryckte mig så klumpigt, frågar honom gång på gång om han älskar mig fortfarande och om jag fortfarande får vara hans flickvän osv. Han svarar att han fortfarande älskar mig, men han fortsätter bete sig som en vägg, och så trissas problemet upp mer och mer, jag blir jobbigare och jobbigare mot honom (”är det säkert att du älskar mig?”, ”säg att du förlåter mig”) och han fortsätter att svara med tystnad. Och jag hittar aldrig någon lösning. Detta är ett typiskt scenario, liknande händer ca en gång i månaden. Jag säger något klumpigt, han blir sur, jag ber om ursäkt och så är vi inne i den onda spiralen. Och jag tänker att om det ska fortsätta såhär kommer jag att förlora honom. Har du något tips om hur jag med attraktionslagens hjälp kan lösa detta?
Svar: Här har vi den viktigaste meningen i hela texten: ”Jag blev irriterad av någon anledning.”
Anledningen är att du har issues gällande samma ämne som du anklagar den andra personen för att ha problem med. I det här fallet är det ämnet självvärde. Du är rädd för att din kille egentligen är ”finare” än du och att du därför bara kan säkerställa din plats vid hans sida genom att hitta brister hos honom, så att du inte är den enda som är operfekt. Tom. misstanken om att han kanske ser ner på någon annan gör dig orolig – det betyder ju att han märker olikheter bland människor och tycks rangordna dem i relation till sig själv. Och gör han det, då är det ju bara en tidsfråga innan han märker bristerna i dig och inser att du är sämre än han, och därmed ovärdig hans kärlek och beundran.
Snobbighet (kritik, mobbning, förtryck o. dyl.) är endast synlig för den som betraktar omvärlden genom sin rädsla för att inte leva upp till andras förväntningar.
Lösningen? Öva dig fram till att vara värdefull utan yttre bekräftelse. Sluta snegla på andra för ta reda på hur väl ditt beteende motsvarar deras förväntningar så att du då vet hur bra du förtjänar att känna dig.
Andra människor finns till för ditt nöje, inte för att vara måttstockar på ditt värde. De är UNDERHÅLLNING, inte en bränslekälla. Bränslet (dvs. kärleken till dig själv) kommer inifrån dig. Du har tillgång till den varje gång du fokuserar uppmärksamheten på sånt som känns bra och låter bli att peta runt i sånt som motsäger din perfektion. Må gott utan orsak, bara för att värdighet är ditt naturliga tillstånd, och låt attraktionslagen leverera matchande komponenter = andra människor med lika bra självkänsla och en önskan att komplettera din avspända attityd med sin egen.
Du behöver inte förtjäna (rättfärdiga behovet av / göra uppoffringar för) en endaste grej eller person här i världen. Det du vill ha kommer till dig bara för att du uppmärksammar det genom ett rent tillstånd av välmående. UPPSKATTNING är priset som saker och människor ”kostar”. Hitta känslan av uppskattning och häng kvar i den ett tag så kommer du att förstå var din maktkälla finns, och hur enorm den är.
Nu går vi vidare till andra delen av din fråga:
Din killes reaktion är både sund och logisk – varför skulle man fortsätta prata om något som känns obehagligt med någon som känns obehaglig? Att du vill göra det beror på att du tror att man kan hitta lösningen genom att fortsätta gräva i problemet. Det kan man inte. Allt man hittar är mer av samma problem, i hundra olika versioner och tusen olika nyanser. Courtesy of attraktionslagen.
Lär dig av din kille. Nästa gång du tappar balansen, ta en time out tills humöret skiftar. Klarheten du då får tillgång till kommer att resultera i helt andra slags samtal, såna som är mycket trevligare och dessutom högst gynnsamma för dina avsikter på både kort och lång sikt.
Glad sommar & ett lyckligt liv! :)
Tusen tack Irina!! Det var precis vad jag behövde höra. Jag hade redan börjat misstänka att det är dags för mig att sluta söka bekräftelse från andra, och nu känns det väldigt uppenbart. Den typen av tankar tycks bara ta en massa kraft… Min balans är dock återfådd och jag myser med min kille. Jag tror att det var meningen att jag skulle träffa en sådan som han. Och jag tar till mig ditt råd: nästa gång jag tappar balansen ska jag slappna av och ta det lugnt…
Hej! Jag ville bara droppa en kommentar och tacka dig för den här bloggen och allt jag har fått lära mig från den! Du förtydligade att livet går ut på att må bra, och under våren när jag har varit arbetslös och andra människor har tjatat på mig att jag måste ”jobba hårt” för att få ett jobb och påstått ”att jag inte kan rata jobb för att de inte låter roliga” så har jag bara tagit det lugnt och tänkt ”så ser du på livet, det gör inte jag”, och låtit det passera.
I Mars skrev jag en lista på åtta punkter över vad som är viktigast för mig i ett jobb, och igår ringde de från ett ställe som matchar ALLA dessa punkter och bad mig börja om tre veckor (vilket så klart passar mig perfekt, som ska vara bortrest veckan innan! ”tur” har jag fått höra, och själv ler jag bara brett), och jag har inte ansträngt mig alls för att få det här jobbet (om man inte tycker att det är ansträngande att ta det lugnt).
Så det jag vill säga är: TACK! Du gör verkligen stor skillnad och är otroligt inspirerande och det här är min plats som jag återkommer till för att påminna mig om att det är JAG som bestämmer reglerna i MITT liv. Så tack, tack, tack, tack! Och keep up the good work!
Karin: That’s the spirit! :-) Gör dig redo för positiva överraskningar. En inställning av det där slaget kan inte annat än dra en massa gott till sig.
karin: Wow, vilka underbara rader! :-D Flyttar upp dem i ett eget inlägg.
Woohooo!! Du är tillbaka, och det med besked! :) Jag hade nästan glömt hur mycket jag saknade att läsa dina inlägg!
Kram!!
You’re back! *yeeeey* Jag upptäckte att du lagt upp ett nytt inlägg i morse när jag satt på bussen och har längtat hela dagen efter att få läsa… Perfekt inledning på helgen! :) Kram
Awww, kramar tillbaka! :-) Jag kan tyvärr inte lova daglig uppdatering men tror att det kommer att dyka upp inlägg här lite oftare än under våren. Hur ofta beror på… stuff – ett mycket användbart ord som jag och Heidi tog i bruk under gårdagens Facebook-diskussion.
Iriiina, fan vad härligt att se lite livstecken från dig. Hoppas du haft ett löjligt skönt grönbete! Här i London har vädret levererat 30grader, romanser har dykt upp från de otänkbaraste hållen och har blivit tajt med 2 härliga tjejer som jag hänger med varje dag.
Är så glad för dessa tjejer, var ju lite orolig över att jag inte träffade några vänner under första månaden och min hostmom var på mig om och om igen att jag MÅSTE träffa människor nu så att jag inte tröttnar. MÅSTE gå på aupairmöten. MEN, kept in mind att det jag gjort under press och oro har aldrig blivit bra så jag lutade mig tillbaka och njöt av att vara här, åkte till london själv, tog vara på de bra sakerna jag hade omkring mig och inom kort fann jag dessa damer från ingenstans ;) Ohhhh, vilken ”tur” hihi.
Har läst en tjejs blogg i ca 4 år medan hon växt sig större och större, har alltid tyckt hon verkat som en så skön brud men eftersom hon bor på andra sidan sverige så har jag aldrig förväntat mig att träffa henne – MEN vem tror ni jag träffade på utanför H&M på oxfordstreet? Jajamen, hon är också här som aupair! Numera är vi vänner och ikväll ska vi ut och röja på Queens Jubeliee.
Pratade ”länge”(2-3 veckor) om att jag ville ha en romans med någon utan att bli pojkvän och flickvän med tanke påsin situation- jag är här för att va fri och njuta! Sagt och gjort, började prata med en kille på tunnelbanan efter att jag råkat sparka in i hans sko när han gick framför mig i folkmassan. Detta ledde till den bortskämdhet jag önskat och pratat om, otaliga restaurangbesök, taxiresor, klubbar, drinkar, gåvor och andra härligheter.
Och vad har jag gjort för att få detta? Ja samma som tidigare, jag har bara slappnat och av njutit. Byggt upp mitt välbefinnande för varje dag som gått.
Nu till min fråga fina du, jag drog mig ur min lilla romans för ca 2 veckor sen eftersom han ville vara mer än vad vi var. Det kändes inte längre som något jag behövde och det stod jag upp för – dock vägrar han nu besvara mina sms/meddelanden när jag bett om att få tillbaka de saker jag glömt hos honom (en cardigan, en topp som är min hostmoms och underkläder). Detta suuuger ut min energi och jag känner hur jag verkligen inte orkar lägga fokus på det – ska jag skita i mina tröjor och prioritera mitt välbefinnande (och därmed köpa en ny tröja till min hostmom) eller hur tycker du jag bör gå tillväga för att få dem tillbaka?
Förövrigt, soliga londonkramar och ett lass med positiv energi i vanlig ordning ;-) <3
Åh, vad kul att få en update av dig! :-D Älskar verkligen hur klockrent det hela utvecklar sig. You go, girl!
Angående din fråga: ja, självklart ska du prioritera ditt goda humör framför ALLT. Det är ju nyckeln till alla kläder i världen – varför skulle du då offra det för ett fåtal gamla trasor som du dessutom knappast får (ju mer man stressar, desto sämre resultat)?
Just. Let. It. Go.
Och uppskatta killen för att han gett dig orsak att uppleva nya äventyr, jag misstänker att klädsituationen löser sig på samma härliga sätt som tidigare ”utmaningar”. Och det vet du också, eller hur? :-)
En massa kramar från Sthlm! Har fönat dem torra från det lokala vädret.
Hahaha så jäkla sjukt, gjorde klart för mig igår att okej – let it go. Jag klarar mig utan mina tröjor. Det är lugnt. Fokuserade på bra grejer istället.
Vem ringde precis? Jo killen haha, och jag ska få mina grejer imorgon. Vart knäpptyst i en vecka och nu när jag sket i de så hörde han av sig – tillfällighet eller attraktionslagen? Lämnar det osagt, men ack så skönt.. ;-)
Får dansa ut i köket och fira med någon kolhydratbomb, återkommer när de händer något mer spännande – vet själv hur mycket jag uppskattar när andra lättar på hjärtat om hur universum levererar.. :-)
Jag brukar aldrig använda uttrycket ”vad var det jag sa?!” men när det händer så här coola saker går det inte att låta bli. Och uttrycket ”chilla” har precis fått kultstatus. :-D
Vad heter serien med dom små vita runda gubbarna som dyker upp lite då och då här? Tycker dom är så otroligt klockrena!
Det tycker jag också. Imponerande att man kan få fram en poäng som det skrivs hela böcker om på bara tre rutor. Svaret på din fråga finns här.