A som i Askungen… och Attraktionslagen

Britterna är så fascinerade av rika ryssar att de har dragit igång en ny tv-show om dem och deras livsstil. Flera av oligarkerna är rikare än drottningen, och helt klart mindre blygsamma… Det bor redan 300 000 ryssar i Moscow-on-Thames och London beräknas snart bli det som Paris var för dem under 1917-1918.

Ett plötsligt och intensivt pengaöverflöd är nice, men det är processen bakom fenomenet som är den riktigt coola biten. Så nu ska jag visa er något intressant, en rysk dokumentär om vägen från rags to riches.

Ni som inte redan vet, det här är Natalia Vodianova. Supermodellen som är van att leva på adliga gods utanför London, en NYC-lägenhet stor som en fotbollsplan, i Paris med utsikt över Eiffeltornet och i de finaste sviterna på Baltschug Kempinski i Moskva… Tidigare gift med en engelsk lord, numera tillsammans med en LVMH-arvinge. Och med ett utseende som bara under förra året kammade hem 8,6 millioner dollar.

Glammigt, eller hur? Och garanterat omöjligt för en ”vanlig dödlig” att lyckas med. FEL. Men den här verkligheten kräver, precis som all annan, något som SKAPAR den på energinivå innan den kan spela ut sig fysiskt.

Här får ni se Natalia på stället där allt började, verkligheten som födde den nya versionen av henne. [YouTube 2:04] Det är samma tjej som på bilderna ovan. Enda skillnaden är att hon sitter i den lilla hålan Nizjnij Novgorod. Illa klädd. Osminkad. Och trasslar in sig i sina ord. Året är 2006, sex år efter genombrottet.

Natalia växte upp i en enrummare som hon delade med mamma och en gravt utvecklingsstörd syster. Mamman jobbade tre skift men de hade ändå inte råd med kött, frukt eller godis. Natalia tvättade systerns blöjor, lagade mat och städade lägenheten. Hon skolkade ofta för att kunna stå på torget och sälja frukt, mitt i kallaste vintern. Hon var mobbad av grannbarnen och hade endast en väninna. [YouTube 6:44]

När hon var 16 övertalades hon att gå på en s. k. open casting som en fransk modellagentur höll i hennes hemstad. Natalia smög in sist av alla och ställde sig blygt i ett hörn, svartklädd med slitna skor på fötterna, utan makeup, med håret i hästsvans. Hon kände att den här köttmarknaden inte alls var hennes grej. Bland 30 andra var hon ändå den enda som fångade fotografens uppmärksamhet, fast han tyckte att hennes näsa var på tok för bred. Det var inte förrän i Moskva som han insåg att bilderna faktiskt var bra, så han ringde upp henne och sa att det fanns en chans att hon skulle kunna få in foten i Paris. Men den chansen var minimal. [YouTube 24:54]

Natalia hade inget att förlora så hon åkte dit – utan att kunna språket, utan pengar och utan att ens ha gått ut grundskolan. Hon delade rum med två andra modeller, sprang på 10-15 castings per dag och levde ur hand i mun eftersom hon skickade största delen av agenturens förskottspengar (200 dollar/mån) till mamma. Sådär höll det på i ett halvår. Sommaren år 2000 hamnade Natalia på omslaget av tyska Elle och därefter gick det spikrakt uppåt. New York, Milano och Paris… Plötsligt ville alla ha modeller som såg ut som Natalia Vodianova – om de inte hade råd med henne själv. För nu var det hon som kunde vara DYR. [YouTube 28:22]

Till skillnad från många andra ryska modeller var Natalia väldigt professionell och därmed även punktlig. Men även hon råkade bli försenad en gång, med en hel halvtimme. Det var när hon skulle på en klädprovning i en av World Trade Center-skyskraporna. Klockan 9:00, den 11:e september år 2001. [YouTube 38:00]

Ytterligare en intressant historia handlar om hur hennes agent bjöd in henne på en restaurangmiddag där han ville bekanta henne med en stilig och förmögen gentleman som dessutom var adlig. Natalia tackade nej med orden ”jag behöver ingen hjälp, vill jag ha en man hittar jag honom själv”. En halvtimme senare ringde hennes väninna och föreslog lite kvällsmat. När de kom till restaurangen upptäckte Natalia att de hamnat på precis samma ställe som hennes agent bjudit henne till. Och vid andra ändan av långbordet de blev placerade vid satt precis den där mannen han berättade om. Sir Justin Portman, som han hette, var redan upptagen med en annan dam men kom över för att prata med Natalia senare. Natalia, som redan fattat tycke för honom och blivit irriterad över att han ignorerat henne så länge hade hunnit hälla i sig tre glas vodka. Deras första samtal urartade till en två timmar lång fajt, med början i Natalias beska kommentar om vad hon innerst inne ansåg om ”rika utlänningar” som tror sig kunna avverka brudar på löpande band. Lorden gav igen med att påminna om att middagen hölls till hans ära och att han endast pratade med henne eftersom hon var en gäst. Natalia fimpade sin cigarrett på honom. Nästa dag dök lorden upp på agenturen, bad om ursäkt för sitt uppförande och bjöd ut henne på dejt. And the rest is history. [YouTube 39:00]

Natalias rätt tid, rätt plats-historier kan kallas tur. Men det är endast en floskel man använder om fenomen vars mekanism man inte förstår. Här har ni som är bekanta med LOA all info ni behöver:

[YouTube 18:21] ”У меня всегда была какая то такая уверенность и спокойность внутренняя и счастье такое… что все будет хорошо. Это очень странно, до сих пор удивляюсь почему это было и не понимаю почему это было. Потому что в принципе все было очень плохо. Вот если так подумать, то ничто не к чему хорошему потому что я была обычной девочкой с автозавода, абсолютно не образованной…”

”Jag hade alltid nån sorts säkerhetskänsla och ett inre lugn och lycka… att allt kommer att bli bra. Det där är så konstigt, jag är fortfarande förbryllad över varför det var så, jag fattar inte det. För i princip var allt väldigt dåligt. Tänker man efter så såg det inte alls lovande ut eftersom jag var en vanlig tjej från en bilfabrikstad, helt utan utbildning…”

Yep, det händer på INSIDAN innan det händer på utsidan, ladies and gentlemen. ”Negativ” kontrast synliggör automatiskt sin motsats (exempel: man kan endast uppfatta rikedom om man sett fattigdom), och lägger man därefter till ett inre tillstånd av att allt ordnar sig och släpper kontrollen —-> WHOOOOM! Ens yttre omständigheter börjar omedelbart fyllas med matchande komponenter till ens nya preferenser. Och hela grejen funkar som en gummisnodd – ju längre bak man spänner den, desto mer fart (momentum) har den när man äntligen släpper taget. Så ingen skada skedd om man vill tortera sig med att stirra oönskad ”verklighet” i vitögat lite längre än nödvändigt. ;) Det enda som händer är att man skapar en ännu magnifikare framtid åt sig!