Tyvärr hinner jag inte alltid lyfta fram succéhistorierna ni lämnar bland kommentarerna eller i mailen, men jag vill påminna att jag läser varenda en och blir minst lika glad som ni är! Så här låter mitt senaste fynd:
Emelie: Hej Irina! Jag började läsa din blogg för ca 3 månader sedan. Självklart hittade jag din blogg när jag som mest behövde den och under de här 3 månaderna har det hänt en del lite för bra saker för att bara kunna skylla det på slumpen :-) Hur som helst så tänkte jag berätta om något som hände mig precis och som jag vill tacka dig för! För två veckor sedan sökte jag in till en utbildning som är väldigt eftertraktad och som har väldigt få platser. Jag kände hur platsen var min, skrev ett antagningsbrev och så tänkte jag inte mer på det.
Sedan tillstötte en liten ”komplikation” – jag fick nämligen reda på att den här utbildningen var dyrare än jag tänkt. Så jag skickade helt enkelt ut en önskan till, nämligen att det skulle lösa sig med pengarna. Igår fick jag reda på att jag fått utbildningsplatsen! Senare när jag kom hem låg ett brev på hallmattan som berättar om ett okänt sparkonto som min gammelfarmor hade sparat åt mig – med exakt den summan som jag behövde, så när som på några hundralappar. Inte nog med det, hon hade även förvaltat fonder åt mig som jag nu fått tillgång till, vilket innebär ett x antal extra tusenlappar. Så nu är jag både glad, rik och utvald. :-)
Svar: Tack själv! Bloggen må ha bidragit med inspirationen men det är DU som gjorde ”jobbet”, dvs. slappnade av och lät universum reflektera tillbaka ditt happy-go-lucky tillstånd.
Att det uppstår komplikationer är mer regel än undantag, för det finns ju alltid något som man hakar upp sig på inför varje ny upplevelse man önskar sig (annars hade den spelat ut sig genast). Men det ger ju en nöjet att finslipa attityden ytterligare, uppleva en ny känsla av lättnad, hopp och glädje – och därefter vara med om nya, underbara ”mirakel” – en process som kallas LEVA LIVET. Vilken fantastisk uppfinning, eller hur? :)
Och naturligtvis var det preciiiis vad jag behövde läsa nu :-D TACK!
Åhhh, så kul att läsa :D
Sånt här är så kul att läsa. :-) Verkligen inspirerande!
Om man bara kan lära sig släppa taget och sen sluta bry sig.
Kalle Ankas kusin, Alexander Lukas, måste vara ett utmärkt exempel på en som fattat grejen. Han bara lutar sig tillbaka och tar emot.
Det gäller bara att finna lugnet :-)
Så härligt! Jag läste din blogg rätt så mycket ett tag, men nu så har det tyvärr blivit ett uppehåll :/ Det har hänt så mycket i ditt liv. Tack för all inspiration!