Första måndagen i januari känns verkligen som extra mycket måndag. Trevligt för mig som gillar dem men rätt jobbigt för människor som får måndagsångest redan under söndag kväll. Att så många ogillar veckans första dag är egentligen inget mysterium, måndagar representerar ju vardagen och trivs man inte med den känns kontrasten till helgens slappande självklart som rena tortyren. De flesta måndagshatare är tvungna att vakna okristliga tider på morgonen, ge sig ut i kylan och trängas i rusningstrafiken – allt bara för att hinna i tid till ett arbete som smakar trä.
Låter allt annat än lockande, ändå är det förvånansvärt många som väljer att genomlida denna misär år ut och år in tills de slutligen drabbas av burnout varefter de övergår till att klaga på hur besvärligt livet som arbetslös är. Varför? Jo, för att det råder en allmän missuppfattningen om att vardagar måste vara jobbiga, att arbete bör vara tungt och att man endast kan ha kul på fritiden. Hade Luther vetat vad han ställde till med genom sina läror skulle han garanterat ha valt ett annat yrke.
Men varför gråta över spilld mjölk? Låt oss istället rätta till våra felaktiga tankebanor och börja leva lyckligare. Så här ska det låta: meningen med livet är att följa sitt hjärta och se resultatet glädja omgivningen lika mycket som man själv njuter av det. Upprepa efter mig nu: det är onormalt att vantrivas med sitt arbete, gör man det har man hamnat fel. Riktigt jobb känns roligt och är något man ser fram emot lika mycket som man ser fram emot vila. Got it?
Att trivas med sitt arbete innebär inte att man aldrig upplever stress eller andra problem i samband med det. Skillnaden är att allt besvär har en positiv underton i botten. Ungefär som när jag håller på att kollapsa av trötthet fyratiden på natten men ändå envisas med att lösa mysteriet med den icke-fungerande PHP-kodsnutten. Klart jobbigt, men sååå kul! :)
Ni som drabbas av måndagsångest, var tacksamma. Ju värre den känns desto mer motivation får man till förändring. Det är mycket svårare att ta sig ur sin bekvämlighetszon då den gränsar till acceptabel än när den befinner sig i katastroftillstånd. De flesta människor kräver en ordentlig smärtchock innan de är beredda att skrida till handling och börja leva istället för existera. Men när de väl lyckas undrar de varför de väntat så länge.
Recept mot måndagsångest:
Steg 1: Varje förändring börjar med en avsikt. Öppna munnen och säg följande högt för dig själv: ”Jag är redo för mitt drömjobb. Jag har nu tagit första steget.” Att omsätta tankar i ord gör dem mera påtagliga, underskatta därför inte effekten av detta steg.
Steg 2: Koppla nu bort allt du lärt dig om livet hittills och låt bli att ”vara realistisk”. Utan att tänka på hur det skulle vara möjligt att förverkliga, skriv ner allt du gillar att göra. Om du inte behövde bekymra dig över inkomsterna, vad skulle du syssla med istället för att sitta på din nuvarande arbetsplats och må dåligt – efter att du har tröttnat på att shoppa? ;)
Jag sa SLUTA älta hur-frågan! Tankar typ ”sånt där får man inte lön för” och ”jag orkar inte utbilda mig så länge” är kontraproduktiva (och ofta felaktiga). Släpp loss fantasin ordentligt nu. Det ligger inte i ditt intresse att begränsa dig och det är precis detta beteende som orsakat din nuvarande situation.
Här är några hjälpfrågor: 1.) Vad brukar du göra utan att få betalt och som får dig att glömma bort tid och rum? 2.) Vad får du mest komplimanger för av omgivningen? 3.) Vilken miljö trivs du i? 4.) Vilken person gör dig avundsjuk? Varför? 5.) Vilken är den lyckligaste tiden / händelsen i ditt liv? Varför? 6.) Vad väcker din passion och gör dig upprymd? 7.) I vilka situationer känner du dig mest nyttig / behövd? 8.) Vad är så kul att det knappt kan kallas jobb?
Detta steg kräver övning, t. ex. för mig tog det flera år att komma längre än till att lista halvintressanta saker som jag bara trodde att jag skulle trivas med. Men det spelar ingen roll, det viktiga är att börja med något som känns bättre än det nuvarande och hålla på tills man får en klarare bild av vad det är man saknar och längtar till.
Det finns inga misstag, bara erfarenheter. Erfarenhet har en tendens att höja självförtroendet, bra självförtroende leder i sin tur till större drömmar och innan man vet ordet av vågar man plötsligt önska sig något som får en att brista i gråt – solklart tecken på äkta passion. Och DÅ börjar det riktigt roliga. Att man eventuellt inte vet hur drömmen ska förverkligas är nämligen en bagatell jämfört med arbetet att komma på vilken den är. Så fort det finns ett specifikt mål kombinerat med entusiasm brukar det börja hända saker.
Steg 3: Om du redan nu vet vad som gör dig lycklig – agera! Gör allt du kan för att komma närmare drömmen. Det finns ingen bättre tid än NU och man ångrar alltid mest det man inte gjorde.
Är du ännu osäker och inte riktigt på det klara med vad du vill syssla med – räkna ändå upp så många för dig positiva situationer, platser och människor som möjligt. Gör därefter ditt yttersta för att införliva dem i ditt liv. Sök dig till sån omgivning som stärker dig. Gör det du älskar gratis. Ta dig så nära du kan komma med den kunskap och de resurser du har nu. Resten löser sig automatiskt. På hedersord! :)
Lika klok som vanligt :-) Enjoy Muffin tomorrow eh? KRAM
Thanks x 2! Längtar redan. :-)
Klok som en bok! Befinner mig i Uppsala just nu, men drabbar hufvudstaden till helgen…kanske dejt då? :-)
Tack! Har inte bokat något viktigt på helgen ännu så det passar bra. Hör av dig om tid så drabbar vi Belmondo tillsammans.
Glöm inte boktipset ”I could do anything if I only knew what if was” av Barbara Sher, ännu mera klokheter i samma stil :)
Ja, den är faktiskt jättebra. Är så glad att jag hittade den då för länge sen när jag verkligen behövde ställa om fokus och ta mig ur Borgå -soffan. :-) Den bor fortfarande i bokhyllan, by the way.
Hahaha.. märkte för sent mitt stavfel… det blir en intressant mening det där ”if I only knew what if was”… ;)
Märkte inte, men nu när du säger det så låter det riktigt filosofiskt. ”If” är alltså svaret på alla våra problem. ;-)
Irina, du är en stjärna! Bunta ihop alla dina inspirerande inlägg om hur man kan hjälpa sig själv att leva sitt bästa liv. Och ge ut boken till alla som behöver och skulle bli jättepeppade av dina klokheter och som inte orkar, har lust eller klarar av att traggla sig igenom kvant-terorier och djupfilosofiska böcker. You rock girl!
Kram Ritah
Tack, snälla du! :-) Samlar guiderna på hög här i bloggen tills det är dags.
hmhm svaret på hur man ska gilla måndagar e väldigt lätt som varför gillar folk fredagar jag kan bara säga från ej själv att jag bryr ej inte vilken dag d e så länge jag mår bra
men ofta e det så att d e patetiska människor som jobbar på samma jobb för länge och blir griniga men för fega för att göra nåt man mår bra av
Det handlar mer om okunskap än om feghet. De flesta människor har ända från barndomen tränats till att bortse från sitt eget känslomässiga guidesystem och istället göra det som ”är rätt”, det som andra tror att är bra för dem. Då vänjer man sig vid att den där känslan av lindrigt obehag alltid finns närvarande och tror att det är normalt. Att livet inte kan (eller bör) kännas lättare än så.