Hur attraherar man rätt sorts vänner?

Jag är 23 år och har under flera år haft väldigt negativa tankar kring mig själv, låg självkänsla, efter att ha läst om attraktionslagen för några månader sen har jag börjar förstå mer varför mitt liv och mina relationer till folk ser ut som de gör idag. Kan inte påstå att jag har särskilt mycket vänner och det är något som verkligen kan få mig att deppa ihop, jag hittar gärna på saker och jag vill ha kul och leva livet, men med tanke på att jag har så få vänner går jag ofta miste om just det, inte så kul att göra saker själv, ofta kan jag välja att vara med någon jag egentligen känner att jag inte får ut något av bara för att jag inte vill vara ensam.

De vänner som jag oftast umgås med är lika mig till sättet, alltså ganska dålig självkänsla och har lätt att tänka negativt om sig själva, jag tycker jättemycket om dem såklart men jag känner att jag bara attraherar den här typen av människor i mitt liv. Jag längtar verkligen efter att hitta vänner att vara med som ger mig energi, som inte speglar mig så mycket, jag vill inte ständigt attrahera den här typen av personer till mig, jag är så trött på det och det tråkar ut mig. Har försökt att söka mig till personer med mer positiv energi och bra självkänsla men oftast funkar det inte så bra att umgås, tror att jag lätt går in i nån typ av offerroll och bara känner mig otillräcklig, och vi kan liksom inte mötas, som att våra vibrationer är på helt olika plan.

Snälla Irina kan du ge mig några råd om hur jag ska gå till väga för att ändra på det här mönstret?

Svar: För det första: ge dig själv lite cred. Att känna sig begränsad är helt logiskt så länge man utgår ifrån att verkligheten funkar på det sett du blivit lärd tidigare. För allvarligt, vad kan man göra om man är obekväm med sig själv? Och hur kan man annat än bete sig i enlighet med det man känner? Ha därför överseende med din tidigare offerroll. Du har gjort det bästa du kunde med tanke på omständigheterna, allt är under kontroll och ingen skada skedd.

Men nu är du alltså redo för nästa steg i livet, och det kommer att gå hur bra som helst så fort du slappnar av och vågar känna dig värdig din önskelivsstil. För du har rätt, de yttre omständigheterna kommer inte att skifta innan du förändrar din relation till dig själv. Jag citerar dina egna rader för att lyfta fram det här extra tydligt:

Har försökt att söka mig till personer med mer positiv energi och bra självkänsla men oftast funkar det inte så bra att umgås, tror att jag lätt går in i nån typ av offerroll och bara känner mig otillräcklig…

Låt oss ta en närmare titt på orsaken till att du känner dig otillräcklig.

:: Läs resten av den här guiden i min bok #attraktionslagen. Du hittar den här. ::

———————————-

Några ord om min personliga erfarenhet

I början av åttan hamnade jag i en svacka. Jag hade vuxit ifrån de befintliga kompisarna och tyckte inte att jag hade något gemensamt med andra i min skola heller. Tack och lov kände jag aldrig att det var något fel på mig… men vad har man för nytta av sitt eget fina jag om det inte finns någon att fira med? Jag kände mig ensam och önskade intensivt att jag hade intressantare vänner, vilket självklart påverkade humöret. Efter att ha genomlidit första terminen på det här sättet beslöt jag till slut att försöka ha kul i alla fall, så gott det gick under omständigheterna. Konsekvenserna kom som ett brev på posten! :-)

Så länge man anser sig själv vara en intressant och älskvärd person OCH höjer humöret till rätt nivå MÅSTE motsvarande umgänge uppenbara sig.

I mitt fall hände följande: en supertrevlig kille (som jag inte hade lagt märke till tidigare) från parallellklassen blev kär i mig och de halvslöa rasterna förvandlades plötsligt till rena cirkusen. Juljobbet och anskaffning av familjens nya hund resulterade i närmare kontakt med de populäraste niorna (som jag i hemlighet hade önskat vara kompis med men inte ansett vara ett ”realistiskt” alternativ) och Konrad, som hela tiden gått i min klass (!), visade sig plötsligt vara exakt en sån vän jag alltid drömt om. Sen rullade det på av bara farten och blev bättre och bättre hela tiden. Sommaren efter nian blev jag ihop med en kille från en annan stad, hälsade på honom där och upptäckte att stället kryllade av människor jag ville umgås med (däribland Torbjörn, the best of the best). Och så fort jag fick upp farten stötte jag på intressanta personer överallt, var jag än befann mig.

Min version av självkänsla

Många blir förlägna och får tunghäfta om de blir ombedda att berätta varför de är fantastiska. Jag hör inte till dem. Jag kan rabbla upp en miljon saker som jag avgudar hos mig själv och som gör mig otroligt stolt och lycklig över att vara just jag. Det kan vara bagateller typ ”jag äskar att heta Irina eftersom det låter lika vackert som jag är” till lite större som att ”jag är multikulturell och kan därmed uppleva fler dimensioner av socialt umgänge”. Jag älskar min nyfikenhet, min lättsinnighet, mitt intellekt, min beräknande sida, mitt skratt, min flexibilitet, min envishet, min förmåga att få andra att känna hur mycket jag älskar dem, mitt utseende (listan på läckra kroppsdelar är låååång) och bla, bla, bla… i all oändlighet. ;-)

Jag tycker tom. att mina brister är charmiga – därför att de ger mig chansen att utveckla ännu fler saker att bli stolt över. Jag älskar min potential!

Den här listan är såklart inte en jag läser upp för andra (om inte de frågar, haha), däremot ligger den som en djup övertygelse (= sanning) inom mig och skapar därmed bilden omgivningen får av mig utan att jag behöver säga ett ord. Också mina impulser, beslut och handlingar filtreras genom min inre sanning.

Jag respekterar mig själv mer än någon annan i hela världen. Jag är i första hand ansvarig inför mig själv, alla andras åsikter och önskemål har lägre prioritet därför att det är mig själv jag måste leva med, jag ÄR ju jag. Att ha en otrevlig stämning ”hemma” är det värsta som finns!

Jag ser mig som en emotionell ensamvarg (i betydelse att mitt välmående är självständigt och obundet till andra) och förväntar mig inte att mina vänner ska göra mig lycklig genom att ge mig bekräftelse så att jag ”får” känna mig behövd, älskad och värdig. Att de finns i mitt liv är i stället en konsekvens av att jag tar hand om mitt eget välmående själv och därmed är en matchande komponent till dem som är lika självständiga.

Om någon är ointresserad av mig, eller är kritisk… tar jag det inte personligt. Jag blir själv ointresserad av att umgås med personen och i stället ännu fastare besluten att hitta någon som gillar mig. Jag tycker att det är helt naturligt att man inte kan vara älskad av alla men jag vet samtidigt att det inte råder brist på underbara människor som passar ihop med mig.

Om jag blir ombedd att göra något jag inte vill…. anger jag vilken orsak som helst (den som lämpar sig bäst för situationen) och låter bli att gå emot min egen vilja. Ifall jag inte kan övertyga mig själv om att nyttan av att låta bli är större än nyttan av att ställa upp lägger jag mig först i linje med det som önskas mentalt och säger därefter ja med genuin entusiasm. Jag gör alltså det jag då gör FÖR MIG. Alternativet säga ja och genomlida det man gått med på att göra är INTE ett alternativ!

Om jag ”borde” skämmas…. Jag anser ibland att jag hade kunnat handla på ett lämpligare sätt men känner aldrig skam eller förakt gentemot mig själv. Never ever! Jag behöver aldrig förlåta mig själv därför att jag aldrig dömer mig själv.

Om jag upptäcker något negativt hos en vän… Det finns inga perfekta människor och, som vi redan har konstaterat, ligger det i ens eget intresse att vara rädd om humöret och sin känsla av uppskattning. Därför är jag väldigt flexibel i min fokusering när det gäller vännerna. Om något hos dem råkar trigga obehag (händer tack och lov väldigt sällan) gör jag genast mitt bästa för att vända bort uppmärksamheten och minnas vad det är jag älskar hos dem. Funkar utmärkt!

Min syn på vänner och vänskap

Hur många vänner man har tid och ork med är väldigt individuellt, personligen är jag mer för kvalitet än kvantitet. Jag är jättekräsen när det gäller umgänget och väljer hellre att tillbringa tiden i mitt eget sällskap om inte rätt person finns tillgänglig. Höga krav innebär inte att man lider brist på människor som lever upp till dem. Här kommer en lista på vad jag uppskattar mest hos mina vänner och orsaken till att jag aldrig kommer att nöja mig med mindre:

  • Självrespekt. Mina vänner är inte mina beundrare. De känner sig inte underlägsna mig och ser inte mig som överlägsen eftersom de är stjärnor i sina egna liv.
  • Livslust. Mina vänner är lekfulla, nyfikna på omvärlden och gapar gärna efter mycket (utan att mista hela stycket). What’s not to like?
  • Humor. Jag föredrar skarpsinnigt sarkastisk, på gränsen till oanständig och ju mindre politiskt korrekt desto bättre. Check, check and check.
  • Talang. Att ha liknande intressen är viktigt men det är minst lika viktigt att ha fördjupade kunskaper i olika ämnen, så att man kan vidga varandras vyer. Varenda en av mina vänner vet saker som jag knappt kan uttala. Och sånt gör mig imponerad.
  • Open mindedness. Att leva ”normalt” är trist. Att ha normala vänner är lika trist. Mina vänner har hört ”allt” och är mycket mer roade av mina äventyr än vad de är chockade. Jag vet också vad de är kapabla till. Ibland är jag den enda som vet… Och jag älskar detaljerna!
  • Lojalitet. Ingen av mina vänner skulle någonsin avslöja saker jag berättat för dem i förtroende. Ever. Nej, inte ens om jag blev världskändis och pressen mutande dem med miljoner.
  • Initiativförmåga. Ensidig vänskap är ingen vänskap. Jag har förmånen av människor som ringer upp mig, stämmer träffar, korsar hav och erbjuder både praktisk och moralisk support när sån behövs.
  • Emotionellt oberoende. Jag är en sån som flyr så fort någon försöker göra mig till centrum av sitt universum. Mina vänner bryr sig om mig, men skulle klara sig alldeles utmärkt om jag försvann från jordens yta i morgon. Så jag stannar kvar och njuter av friheten.
  • Storsinthet. Vi lever efter principen: mitt är ditt och ditt är mitt. Millimeterrättvisa äga ej tillträde. Men inte heller övertramp åt andra hållet. Ett nej respekteras alltid utan sura miner och misstanke om onda avsikter.
  • Karisma. När vi visar oss ute tillsammans smälter de aldrig in i tapeten medan jag badar i skenet av strålkastaren. Självsäkerhet är sååå sexigt! Jag älskar att mina vänner får komplimanger lika mycket som jag älskar att få såna själv.
  • Familjekänslan. Eftersom jag inte bor i samma stad, eller ens land, som mina bästa vänner skulle hela grejen kunna rinna ut i sanden. Men det gör den inte. Vi kan hålla en paus i umgänget hur länge som helst och ändå känna oss precis lika bekväma med varandra som tidigare så fort vi träffas.

Som sagt, vi är alla olika och det här är alltså saker som betyder mycket för mig personligen. Väldigt mycket. :-)

Jag hoppas att den här guiden har besvarat din fråga och bidrar till nya synvinklar och inspiration inför nästa steg i livet. Kan bara komma på en enda grej att tillägga:

Mitt bästa råd gällande… allt:

KÄNN DIG FRAMGÅNGSRIK! Jag själv struntar i om det finns fysiska bevis på den livsstil jag vill leva eller inte. Jag är en del av den i alla fall och njuter av hela grejen i fantasin tills manifesteringarna infinner sig. Och eftersom jag njuter av fantasin så måste de komma. Och kommer. :-)

15 kommentarer :

  1. Hej Irina!
    Vill bara tacka för en toppenguide. Mailade en fråga till dig i veckan och känner att jag fick svar genom din nya guide. Att hitta alla aspekter av ämnet ifråga som känns bra och som man uppskattar och att älska och uppskatta sig själv och inte dömma sig själv eller andra verkar vara ett givet svar. Detta var precis vad jag behövde läsa. Tack Irina! Sov gott!

  2. Hej Irina.

    Jag har följt din blogg en längre tid, har haft en bra inställning till livet och allt har fungerat bra. Tills för någon månad sedan, jag började känna mig deppig och nere saker och ting gick inte alls som jag tänkt och värre blev det.
    Så Imorse bestämde jag mig för att nu får det nog vara nog med deppigheter. Funderade på vad som kunde göra mig lycklig igen och att allt löser sig om jag bara överlåter det på ”universum” som jag gjort tidigare.
    Och vad händer sen jo då publicerar du denna strålande guide..
    Jag skrattar fortfarande och lyckan bubblar i mig som i en champagne-flaska. Tänkte så lätt allt går när man slutar oroa sig.

    Du är en fantastisk människa.

  3. Jenny: Hej på dig! :-) Beklagar att jag inte hunnit mejla svar på dina brev (fick det som du hade skickat från Hotmail också). Orsaken är dels födelsedagsfirandet och dels att jag tyvärr inte hinner ta ställning till och besvara några frågor privat. Inboxen innehåller just nu närmare 100 insända läsarfrågor (eftersom folk chansar och försöker ställa sig i kö trots texten som står under min mailadress) och jag skulle i princip aldrig mer lyfta från stolen om jag bestämde mig för att svara på allt. And we can’t have that! ;-)

    Men som du märker kan ett svar gällande något helt annat ämne ge klarhet även i andra frågor. Därför att principen är samma: kämpa aldrig emot något eftersom du då tvingas vara fokuserad på det. Förflytta uppmärksamheten till det som önskas och lev i enlighet med det i stället. Andra människor behöver inte övertygas, och statistik gällande andra har ingen betydelse för dig – om inte du gör den till en personlig sanning genom att ge den uppmärksamhet.

    Lycka till med allt & have fun med kroppen! :-)

    PS. Hittade precis en grej som jag publicerat bland kommentarerna och som du eventuellt kan ha intresse av att läsa. Kolla här.

    Cissi Lia: Tack! :-) ”Skumpaflaskeffekten” är den skönaste som finns. Jag befinner mig själv i liknande tillstånd så varma hugs härifrån och skål för en ljus framtid!

  4. Vill bara tacka för en fantastiskt bra guide som ger vägledning även inom andra ”områden”! Tack för att du inspirerar och orkar nöta in det där som jag egentligen redan vet men som jag tappar bort emellanåt. Men jag är på gång, har fått många roliga ”tecken” som tyder på det. Fast jag fattade inte det förrän idag.
    Allt gott till dig!

  5. Tack själv för all glädje och inspiration jag får här bland kommentarerna. Roliga tecken är en utmärkt början… ska senare idag publicera ett läsarbrev som förklarar varför. :-)

  6. Tack för ditt svar Irina. :-) Du är fantastisk! Kramar!!

  7. Å vad jag längtat! Hamnar direkt in the vortex när man läser en ny guide!
    Hugs!

  8. Vortex hugs tillbaka! Och trevlig fortsättning, för nu har jag precis publicerat ett smakprov från inboxen. Mycket inspirerande! :-)

  9. Irina!! Jag älskar dina guider och jag älskar din underbara attityd!!! Dina guider är en enorm tillgång för alla oss som vill må bra oavsett hur resten av världen väljer att agera (de andra förstår ju inte riktigt sånt här).
    Kram!!

  10. Awww, tack! Jag älskar att läsa kommentarerna. Av uppenbara orsaker. :-) Hugs i massor!

  11. Mojn,
    nar du nu nämnde mej så måste jag ju skriva nåt… det var kiva att lära känna dej också. Visste inte att du hade drömt om mig :-)

    en skål (whisky just nu) för forn- och framtida vänner.

    H. Ich

  12. Tack & skumpaskål tillbaka, my dream coming true. :-) Och en massa hälsningar från pappa & Lena!

  13. Hej! Fantastisk blogg!! Fattar inte hur du fått ett så fantastiskt grepp om detta ämne! Det vill jag också ha!! :)

  14. Tack & välkommen! :-) Läs igenom guiderna så märker du att det mesta är sånt du egentligen redan vet själv, eller i alla fall ser logiken i. Gott humör öppnar alla dörrar – mer än så behöver man faktiskt inte veta. Men lite bakgrundsteori är definitivt till hjälp vissa dagar… ;-)

  15. Hej Irina ! Tack för en i särklass fantastiskt blogg !! Du är så bra och unik fantastiska kvinna ! Jag funderar över en sak … Få jag VET att attraktionslagen fungerar. För ett antal år sedan mådde jag riktigt riktigt dåligt, o kom till en punkt få jag bara insåg att jag måste följa mina drömmar ! Skita i vad andra tänkte… Jag skriver nu iaf låtar, texter… Många, under många år ! Nu kontaktade jag ett skivbolag o de gillade min musik o ville hitta rätt producent för mig – det gjorde de !! Nu ska vi börja jobba … Jag har alltid velat ha folk som vill spela med mig och nu finns det plötsligen här !! För jag har tänkt – känt enligt attraktionslagen ! Nu de svåra punkterna. Jag har inte mkt pengar o har anmält mig till en Singer/songwriterskola som efter 1år kommer ge mig mkt skulder då den är privat … Men har tänkt att jag kommer utvecklas o inspireras under året massor … Men ! De senaste månaderna har jag hela tiden dragit på mig infektioner som bara blir värre, har just ny lunginflammation … För jag inte lyssnar nog på min kropps behov , dumt … Jag vet ;). Dét beror mkt på sömnbrist. Men tänker så positivt- älskar den känslan !!! :) nu är jag förvirrad då en mkt proffsig producent väntar , jag är sjuk, mkt duktiga musiker vill spela med mig ( väntar ) och skolan kommer kosta men geeee så mkt ( förväntar jag mig )! Min fam avråder mig att gå skolan pga alla infektioner… Men dét är så svårt ! Om det fungerar så kan jag få ut så mkt … Trol ;) och är rädd att producenten tröttnar om jag (först fick krångel med dator o filer ) sedan blir sjuk o sedan skola… Vet inte vad som är rätt !!! Visste inte att det skulle gå såhär fort att få det jag ville … Men ja… Har du något tips hur jag kan veta vad som är rätt ?! Stor kram från mig ! Ninna

Kommentarfunktionen är avstängd.