Hur attraherar jag en riktig kvalitetsman?

Moa: Hej Irina! Jag älskar din blogg och behöver ett gott råd (om du har ett kort sådant på lut). Har ”råkat ut för” män som gärna ljuger och är otrogna, när jag i själva verket vill träffa en lugn, trygg, snäll och ärlig kille. Nu har jag haft sporadisk kontakt med en kille i 1 år och först var han otroligt het på gröten. Nu börjar jag märka att han ljuger och att han inte har släppt sitt ex helt och att han bara vill träffa mig om han får en stund över och det som vän. Från jättekåt till jättesvår, för att uttrycka det kort. Jag får samma vibbar som tidigare män – han är inte klar med sitt gamla, han vet inte vad han vill och han behandlar mig precis så som jag inte vill och jag stör mig och går igenom allt i huvudet (eftersom jag inser att jag har dragit det till mig igen). Jag vet vad jag inte vill och har därför uttryckt vad det är jag vill. Hur kan det då bli så tokigt IGEN? Hans megaintresse till början har bytts ut till äkta skitstövelattityd och jag har nu sagt ifrån att jag inte tycker det känns bra. Hans svar på detta? Han märker inget, för honom känns allt ok…

What´s a girl to do??? Hur byter man fokus helt från ashole till marrige material?? Ursäkta de fula orden men jag blir förbannad på honom, på mig själv och för att jag lyckats skapa samma skit igen. Hur lär man sig att skilja männen åt?? Och varför är det så svårt att släppa honom (fast jag vet att han inte är rätt – jag önskar ju något helt annat)? När det kommer till människor i övrigt har jag lätt för att känna av vilka som passar mig, men när det kommer till kärleken drar jag alltid till mig det jag inte vill ha – det är precis som om jag inte klarar av att träffa en bra man…

Svar: Vaddå “jag har sagt ifrån att det inte känns bra”? Varför är du fortfarande kvar på ett avstånd där han kan höra vad du säger? Och varför har situationen överhuvudtaget fått eskalera till att du hunnit bli så här irriterad?

Din historia är ett bra exempel på hur man genom fysiska åtgärder (tillsägelser och klagomål) försöker kompensera för mental osynkronisering med sina ideal. Som du märker är det omöjligt. Här är missförståndet i ett nötskal: “jag har uttryckt vad jag inte vill.” Du önskar inte med ord, du önskar med uppmärksamhet. När du uttrycker vad du inte vill uppmärksammar du det oönskade. Det du uppmärksammar blir större. Vilka ord dina läppar formar är fullständigt irrelevant. Din perception = din realitet.

1. Det första du ska göra är sluta berätta historien ovan och även historien “jag drar alltid till mig fel män”. Genast. Det här betyder inte att du nu plötsligt är en anhängare av lögner, otrohet och taskigt uppförande. Det betyder att du har slutat fokusera på lögner, otrohet och taskigt uppförande, och därmed slutat uppehålla en attraktionspunkt som gör dig till en levande måltavla för dem.

Sluta förklara, beklaga, anklaga (både dig själv och andra) och analysera situationen. Sluta motivera varför du behöver en bättre man och sluta lägga fram bevis på att du har rätt i din kritik av den nuvarande. Bara. Släpp. Allt.

2. Det andra du ska göra är att börja identifiera dig med din riktiga sanning. Oberoende av vad som hänt tidigare, och av vad som eventuellt ligger bredvid dig i sängen nu medan du läser, är det här din norm:

Mina män är trygga i sig själva, ärliga, omtänksamma, romantiska och stolta över att ha mig som partner.

Om du har minsta problem med att känna dig värdig en så här fantastisk normal partner, gå raka vägen till inlägget om självkänsla här.

3. Det tredje du ska göra är att ändra din syn på män. Det finns bara en orsak till att du stannar kvar och försöker lirka med en kille som uppvisar klara tecken på obalans. Du tror innerst inne att alla män är mer eller mindre defekta och att det inte går att hitta någon som right out of the box skulle vara sån som du önskar. Du tror också att det är onaturligt för män att vara romantiska och intresserade av en seriös, monogam parrelation och att du därför måste “jobba lite på dem” innan de börjar se saken ur din synvinkel och ger dig belöningen. Inget kan vara mer fel.

Hur du bildade dig övertygelsen om att män är komplicerade och hur länge du uppehållit en sån attraktionspunkt är oviktigt. Det viktiga är att du kan ändra hela grejen NU. Och visst, det känns svårare att skifta övertygelser man manifesterat väldigt många bevis kring men låt inte det stoppa dig. Det finns en massa bra förebilder som kan stärka din tro på att relationer med män av högsta kvalitet både existerar och är vanliga. Jag ska försöka bidra med lite inspiration i slutet av texten, tills dess vill jag bara säga: var inte så hård mot dig själv. Ingen kan kvanthoppa från groda till drömprins i ett enda steg. Om jag tittar tillbaka på min relationshistorik kan jag konstatera att mina tidigaste erfarenheter också bestod av en del saker som känns helt oacceptabla idag. Men det är just tack vare dem jag fått tillfälle att utveckla en egenskap som nu ger mig otrolig framgång i kärlekslivet: självrespekt.

VAR SKON EGENTLIGEN KLÄMMER:

Det är inte observation av att killen gillar sitt ex mer än dig som gör ont, det är observationen av dig själv som otillräcklig. Det här är fantastiskt goda nyheter, därför att du har full kontroll över dig själv. Någon kan förolämpa dig rakt i ansiktet – om inte du känner dig förolämpad så är du inte det.

Men hur kan man låta bli att känna sig förolämpad? Genom att vara sin enda auktoritet. Och för att vara det måste man ha stor självrespekt.

Behandla dig själv som du vill bli behandlad

Du kan enkelt peka ut var gränserna för killens beteende borde gå, men glömmer helt bort att sätta gränser för vad du gör mot dig själv. Det är din självrespekt du saknar, inte männens respekt gentemot dig. Men jag erkänner, i stundens hetta är det väldigt lätt att skylla på motparten, om inte annat så med motiveringen: om inte du fanns hade jag inte behövt märka att jag behandlar mig själv respektlöst. ;)

Självrespekt innebär att personen man i första hand försöker vara till lags, ha en god relation med och imponera på är en själv. Man har en policy som man inte frångår, men är inte heller elak mot sig själv de gånger man gör. Observera att detaljerna i din policy inte spelar någon roll, dina val bör endast mätas i relation till dina egna värderingar, ingen annans!

Hur funkar det här i praktiken då? Genom att man mer eller mindre medvetet kör sina beslut genom en kvalitetskontroll. Exempel: Kommer jag att respektera mig själv om jag åker över till honom nu när han ringer och ber mig mitt i natten? Svaret kan vara nej, låt då bli att åka och känn dig inte skyldig en förklaring. Svaret kan också vara ja med motiveringen “jag känner för att ha sex nu”. Glöm då inte bort det här efteråt och börja kritisera dig själv för att du hoppade i säng med en oseriös kille! Du åkte inte över för att bli gift, du åkte över därför att du ville ha sex –> du har handlat logiskt och i enlighet med vad DU ville (att det råkade sammanfalla med hans önskemål är bara bonus) –> du har all orsak att respektera dig själv.

Exempel på andra kontrollfrågor: Är det under min värdighet att tråna efter en man som beter sig oengagerat? Är det ok att tillåta mig själv delta i ett förnedrande samtal där jag försöker övertyga killen att respektera mig? Bör jag tvinga mig att fortsätta träffa honom trots att jag precis märkte att han inte når upp till min standard? Är det klädsamt för min självbild att se mina ex som losers eller är det kanske så att vi var tillsammans så länge jag fann något positivt i umgänget, vilket jag tackar dem för?

Notera den sista frågan! När du respekterar dig själv respekterar du allting och alla som du associerar dig med. Principen “om du inte har något gott att säga, säg inget alls (och skriv inte på Facebook heller)” gäller. Välmenande, men okunniga, vänner har kanske tröstat dig med fraser typ “han var inte värd dig” eller “han är en idiot” men sånt här gör mycket mer skada en nytta. Det antyder att andra människor borde strunta i sina känslor och i stället guidas av dina. Det antyder också att du är totalt inkompetent och handlar irrationellt – rena lögnen! Förolämpa inte dig själv med sånt här dravel.

Tom. det kortaste förhållandet hade något gott i sig, för det fanns ju någon orsak till att du blev attraherad av personen. I ditt fall var han “intresserad, het på gröten och jättekåt”. Varför ignorerar du det här? Måste man vara tillsammans en hel livstid för att få blicka tillbaka positivt? Avgränsa ögonblicket när ni befann er i harmoni med både er själva och varandra och känn uppskattning över din framgång. Det är precis en sån här njutningsfull, uppskattande, positivt fokuserad inställning som leder till ett liv fyllt av allt fler, allt längre och allt intensivare samspel med andra människor.

Ångra inget, men sträva alltid till en ännu bättre framtid!

HUR MAN DEJTAR SOM ETT PROFFS

Välja män gör man på samma sätt som man väljer hundvalpar. Du vill ha den livsglada, pigga med glansig päls och som släpper bollen framför dig fullt övertygad om att du älskar att leka lika mycket som han gör. Du vill inte ha den med grumlig blick som med ryckiga rörelser biter sig runtom på kroppen, den som är rädd för sin egen skugga eller den som bara ligger apatisk i ett hörn.

När jag träffar nya män är varenda sekund av dejten en intervju. Jag observerar vad han lyfter fram om sig själv, hur han beter sig, hur han reagerar på omvärlden, hur han behandlar andra, vilka ämnen han väljer att ta upp för diskussion, vilka saker han noterar hos mig osv. Går hans samtal i dur eller i moll? Vad har han aktivt i sina tankebanor? Hur känns det?

Jag försöker inte styra honom “rätt”, det enda jag gör är läser av honom. Antingen gillar jag det jag ser och stannar kvar eller så ogillar jag det jag ser och låter bli att träffa honom igen. I det senare fallet försöker jag glömma hela grejen så fort som möjligt. Jag låter alltså bli att gå igenom hans brister och rättfärdiga varför det är ok för mig att tycka illa om dem. Orsaken är att varje sekunds fokus på negativa saker aktiverar dem allt starkare i mig vilket gör mig kompatibel med precis det jag säger att jag inte vill råka ut för fler gånger.

Vilka egenskaper man önskar se hos sin partner är smaksak, inget är mer rätt eller fel än något annat, men det finns en egenskap som är obligatorisk och som alla bör placera högst uppe på sin lista.

T. ex. jag själv vill att mina män har humor, social kompetens, ett tilltalande yttre, intelligens, ekonomisk frihet samt att de är kompatibla med mig i fråga om värderingar och livsstil. Allt det här är viktigt, ändå vänder jag på klacken och flyr om paketet saknar det sista och nödvändigaste: BRA SJÄLVKÄNSLA. En människa som inte är i harmoni med sig själv har ingen kapacitet att älska någon annan och är därmed oduglig som partner hur mycket bling det än hänger på honom i övrigt!

Att jag är extra uppmärksam under dejterna har ytterligare en orsak: jag letar efter något att haka upp mig på. Haha nej, det är inte alls så illa som det låter. Jag söker positiva saker att haka upp mig på. Därför att jag vet följande: om jag bara får in mig själv i läget “den här mannen är underbar” kan han inte vara annat för mig. Egentligen är det alltså mig själv jag intervjuar. Kan jag hitta en massa saker att uppskatta och beundra hos den här personen? Om ja, då kommer vi att ha ett fantastiskt förhållande. Är jag likgiltig, tveksam eller avtänd, då blir det tack och adjö.

Det finns inga perfekta människor, varje människa är bara så perfekt som du klarar av att se honom. Vilket inte betyder att du ska pressa dig själv till att försöka älska “svåra” fall. Välj någon som har många av dina önskeegenskaper och gå därefter loss på dem med din uppskattning. Du kommer inte att bli besviken!

BRISTMENTALITET ÄR DIN VÄRSTA FIENDE

Om du slår på tv:n och hamnar mitt i en film som verkar trist, brukar du tvinga dig själv att se den till slut? Eller klickar du genast över till något annat och släpper den förra filmen ur tankarna? Samma filosofi gäller inom… well, det mesta. Om jag träffade killen du beskriver skulle jag knappt hinna säga adjö innan jag redan stod utanför dörren. Att fortsätta med någon som jag är avtänd på är som att piska en död häst: mycket jobb till absolut ingen nytta. (Däremot skulle jag inte ångra tiden innan jag blev medveten om hans tillkortakommanden, då var det ju trevligt.)

Den här reaktionen är naturlig endast när man vet vilken hög kvalitet som finns tillgänglig för en så fort man slutar se mediokra relationer som ett alternativ. Det råder inte större brist på lämpliga kärlekspartners än vad det råder brist på olika filmer. Jag lovar att du kommer att märka det här mycket snart.

Universum kan leverera din beställning precis vart som helst, du kan t. ex. mycket väl träffa din omtänksamma, romantiska drömprins på krogen. Men om du, precis som många andra, associerar krogen med bekantskaper av det andra slaget, gör det då inte svårare för dig än det behöver vara. Sök dig till miljöer och situationer där du skulle bli mindre förvånad att stöta på rätt person. Och tvärtom, det hjälper inte att söka sig till jaktmarker som verkar ha ett överflöd av lämpliga kandidater om man har ogynnsamma övertygelser och låga förväntningar aktiva i huvudet. Det är DIN inställning som lägger grunden för vem du träffar och så här ser det ut när du fiskar i vatten fulla av rätt män utan att ha synkroniserat dig med ditt önskade resultat:

För att ta det hela ett steg vidare vågar jag påstå att en tillräckligt stark synkronisering med sina ideal tom. gör det rätt irrelevant vilken person man har att göras med. Vi är alla komplexa varelser och har bredare karaktärsspektrum än vad varje enskild observatör förmår överblicka. Här får du ett konkret exempel på hur olika en och samma person kan bete sig beroende på vems förväntningar han influeras av:

En av mina manliga bekanta (vi kallar honom X) har rätt så starka och negativa åsikter om kvinnor. Han har t. ex. berättat att han bara anställer sekreterare under 30 för att de “gör som de blir tillsagda utan att käfta emot”, anser att kvinnor är för emotionella för att inge respekt i chefsposition och liknande saker som skulle få första bästa feminist att resa ragg. Jag själv, som lugnt kan dela kromosomlikheter med vem som helst utan att känna mig hotad av issues som tillskrivs dem, garvade gott och talade om att jag faktiskt delar vissa av hans åsikter. (Vilket manifesteras i form av att de flesta dumskallar som inte bromsar in när jag ska korsa gatan är kärringar…)

En kväll i början av vår bekantskap besökte vi Grand, lämnade in kläderna i garderoben och sträckte samtidigt fram händerna för att få brickan. X sa något i stil med “jag tar den, du kommer bara att slarva bort den”. Jag tog det inte personligt (hade jag haft samma erfarenheter som han skulle jag säga samma sak) men bad att få kläderna hängda på olika galgar “så att jag slapp vänta på honom om han fastnade i någon kjol vid baren och inte var klar när jag fick lust att gå”. X gav mig en “så du envisas…”-blick och sa sen att det är lugnt och att jag skulle ta brickan vi nu fick.

Tre timmar senare var det dags att åka vidare. Jag fiskar upp plånboken ur väskan, överräcker brickan (som alltid förvaras i samma fack) och löser ut kläderna på min normala tid: 15 sekunder. X kunde inte sluta prata om hur smidigt det hade gått under hela vägen till nästa ställe! Väl där festade vi vidare tills han föreslog fortsättning på ytterligare ett ställe. Fine by me, men först ville jag ta en taxi hem för att hämta mina sminkgrejer och annat viktigt stuff. Jag sträckte fram handen för taxicash (som självklart bör tillhandahållas av gentlemannen) och vet du vad jag fick? Hans kreditkort! Jep, personen som ansåg, och fortfarande anser, att kvinnor är lika intelligenta som en genomsnittshöna och knappt klarar av att hålla reda på en garderobsbricka hade inte minsta problem med att jag åkte iväg med hans Amex.

Vad lär vi oss av det här? Att man alltid blir behandlad i enlighet med SIN EGEN åsikt om sig själv, oberoende av vad andra representanter för ens kön, ras, religion, samhällsklass, hårfärg eller whatever associeras med.

MIN PERSONLIGA SYN PÅ MÄN OCH RELATIONER

Orsaken till att jag inte kunde nöja mig med att besvara din fråga kort i kommentarfältet är att ämnet män (och därmed även kvinnor) tillhör mina absoluta favoriter. Det kommer säkert inte som en överraskning för läsare som hängt med genom åren. ;)

Jag vet att inget är så övertygande som egna erfarenheter men vill ändå försöka få dig att bli 100% säker på att din dröm kan bli vardagsmat. Så fort man placerar sig själv i facket “högsta kvalitet” har man tillgång till ett överflöd av gentlemen som håller lika hög standard, och självklart till den där ene som är mer speciell än alla andra. Jag är så säker på det här att jag känner mig älskad och åtrådd tom. de gånger jag är singel – vilket leder till att jag nästan aldrig är singel och alltid har “turen” att träffa män som behandlar mig som en prinsessa och stöder mig i mina mål. Tom. mina ex har varit måna om att vårt avslut blivit så friktionsfritt som möjligt, både emotionellt och ekonomiskt.

Vad har jag gjort för att åtnjuta såna här privilegier? Inget – i dess aktiva form. Jag har aldrig krävt, kritiserat, hotat eller utövat utpressning (t. ex. genom att undanhålla sex) för att tvinga till mig något av min partner. Jag har bara varit mig själv, som jag anser att är en mycket attraktiv, intelligent och trevlig kvinna, och tyckt att det är världens naturligaste grej att bli behandlad som den älskvärda varelse jag är.

Därtill känner jag enormt mycket uppskattning för män och älskar att skämma bort dem lika mycket som de skämmer bort mig. Att vara bästa vänner i ett förhållande är jätteviktigt, men jag glömmer aldrig bort att jag också är kvinnan i förhållandet. Livet skulle kännas väldigt trist om vi inte fick göra det som är så naturligt för oss, framhäva kärleken till det egna könet (jag älskar att vara kvinna, de älskar att vara män) genom att använda partnern som kontrast.

Men nu kommer paradoxen: under ytan är vi alla likadana, de härliga kontrasterna finns bara till för att göra leken roligare. Vi tar oss uttryck i olika form men vår kärna drivs av exakt samma bränsle: KÄRLEK. Och det är därför jag skrev punkt 3 i början av guiden. Se inte männen som om de kom “från Mars” då du själv kommer “från Venus”, de är mycket mer lika dig än du anar. Din enda uppgift är att hitta något att uppskatta. När du är i harmoni med den du är attraherar du andra som är i harmoni med det de är, oberoende av kön. Upplevelsen två människor, som var och en för sig vibrerar på så hög frekvens som kärlek, får av ett gemensamt förhållande överskrider summan av 1 + 1 med ljusår. Vi talar om själars sympati. Om inte det är romantiskt vet jag inte vad som är. :)

Lycka till med allt och ha en riktigt mysig (all the way, and then some) fortsättning på hösten!

42 kommentarer :

  1. Hej Irina! Tack för ditt svar! Och för att du fick mig att förstå att it´s all about me – precis som med allt annat. Jag känner att jag kan applicera den här guiden på fler områden i mitt liv. Du prickade helt rätt med självkänslan, så nu ska jag släppa allt, slappna av och älska mig själv och tänka på allt gott som jag faktiskt har upplevt i mina relationer och se vad som händer. Tack för att du tog dig tid att svara – så roligt att läsa och det ska bli spännande att se vad framtiden bär med sig. Kommer bergis att dela med mig om jag lyckas med ovanstående! Ha en fin höst du med!

  2. Precis så! Jag har själv alltid fått härliga män efter mig och vet att det finns hur mycket som helst där ute- bara man uppmärksammar det och som sagt mår bra i sig själv och sitt liv. Dock träffar jag otroligt många tjejer som är pessimistiska och ofta säger att män är skit o.s.v. Då vet jag att dem blivit illa behandlade direkt och deras generalisering är inte den rätta… Jag brukar säga att dem ska må bra i sig själva och inse sitt eget värde.

    Vad tycker du man ska säga till dessa kvinnor som ofta söker råd och som inte har en positiv syn på män? :-)

  3. Hej Irina!

    Stort tack för ännu ett storverk, top class igen!!!

    Det är precis som Moa säger, att man kan applicera detta på andra områden än just män.
    Själv har jag hittat Drömmannen sedan många år tillbaka ;) men på andra områden krävs det stora ändringar i mitt synsätt för att uppnå det jag vill, så denna guide gav mig verkligen en AHA-upplevelse!

    Man skulle ju kunna tro att “antingen har man det rätta synsättet för att ställa in sig på de rätta frekvenserna, eller så har man det inte”. Men uppenbarligen kan det skilja på olika områden..? Eftersom man kan lyckas och vara supernöjd med vissa saker och andra är totala katastrofer.

    Big hug
    Mia

  4. Åh! Äntligen kom guiden jag (också) väntat på!! Hade/har nämligen en liknande situation med en kille precis som frågeställaren! Och precis när jag läste raderna: ” oavsett vad som ev ligger sängen brevid dig när du läser nu” fick jag nästa hålla mig för munnen! Ja för där låg han ju och sov! Killen som jag bett sova hos mig en sista natt… För hrm min skull!?

    Det började iallafall likadant. Han var väldigt intresserad till en början… (När jag fortfarande tvekade)
    Men så när jag började få känslor för honom och uppskatta honom… Då svalnade han känslor och jag tog på mig “offerkoftan” som så många gånger förut. Nu sitter jag på jobbet och han ligger kvar hemma i min säng för att sedan slänga in nyckeln genom brevinkastet! Sen kommer jag väl förmodligen aldrig höra av honom mer!
    Tack för guiden! Ska läsa många, många fler gånger :-)

  5. Ställer mig i ledet av jublande skara och kan inte nog tacka dig för att du tar av din tid, dina refarenheter och ger till andra människor!!!!
    Underbart!!!
    Kram Hanna(på räkmackan)

  6. Moa: Tack för en intressant fråga och inspirationsfläkten den gav mig. Jag visste att en ny guide blivit till så fort jag såg den, fanns verkligen ingen chans att koncentrera sig på annat innan jag fått ner alla tankarna på “papper”. :-) Have fun med nya attityden och allt vad det innebär! Succéhistorier från morgonen därpå är självklart välkomna. ;-)

    K: Ord lär inte, att leva dem i praktiken gör. Klarar du av att se de här tjejerna lika kapabla till goda relationer som du själv är och bortse från vad den manifesterade verkligheten återspeglar just nu är du till enorm nytta för dem. Om du ser, förstår och sympatiserar med deras problem är du en del av problemet och helt maktlös.

    Prata med dem som en fullvärdig kvinna till en annan. Utgå ifrån att välmåendet är norm men stick inte under stol med att det ibland slår slint för dig också, de gånger du har en humör- / attitydsvacka får du precis som alla andra uppleva hur livet återspeglar din obalans. Men det är ingen big deal – därför att du vet hur lite det krävs för att återgå till ditt normala tillstånd och hamna tillbaka uppe på räkmackan. :-)

    Kom också ihåg att det inte är din uppgift att “rädda” världen och att de som i sina övertygelser befinner sig alltför långt ifrån där du är överhuvudtaget inte kan höra dig. Varje gång du försöker sträcka dig för lång ut tappar du din egen balans. Låt dem som är redo komma till dig i stället. Lev gott & dela glädjen med likasinnade.

    Mia: “Katastrofområden” sitter inne med enorm glädjepotential. För hur coolt är det inte att först vara urdålig på något och därefter gradvis skifta sitt synsätt… tills bollen plötsligt kommer i rullning och det börjar hända saker som aldrig hänt en tidigare? Känslan av “JAG fick det att hända!” är ovärderlig. :-)

    Sara: Haha, jag kunde väl gissa att det fanns någon att snegla på i sängen hos rätt många… ;-) Ha så kul med fortsättningen för nu när du har ändrat attityd kan det inte bli annat än roligare.

    Hanna: Glada hälsningar från mig och min räkmacka till dig och din. :-)

  7. Så du menar att jag ska visualisera dem ha en härlig man vid sin sida och njutandes utav kärleken? Men vad ska man säga om dem vill ha ett svar och hur ska man enkelt koppla bort i från deras nuvarande verklighet?

  8. Ja tack! :-) Det “jobbiga” blir nu att INTE höra av sig till honom! För det försämrar ju situationen ännu mer!? Tänk att man innerst inne vet det, men ändå gör tvärtemot…

  9. K: Om du klarar av en sån visualisering, visst. Men om du hunnit bli överöst med för många detaljerade bevis på motsatsen så är det mycket lättare att vara mer generell och eventuellt låta bli hela ämnet överhuvudtaget tills det känns bättre.

    T. ex. tanken “allt ordnar sig, det kommer snart att gå bättre för dig” utmanar inte din egen verklighetsbaserade logik på samma sätt som tanken “du kommer att träffa drömprinsen och vara gift inom ett år”.

    Exakt vilken verbal inspiration du kan bidra med lockas fram automatiskt av varje unik situation du hamnar i. Och dyker det inte upp något spontant – då är du inte i position att hjälpa till och behöver inte säga något alls utom en artighetsfras som leder över till andra ämnen.

    Känn dig inte skyldig ett svar bara för att folk frågar. T. ex. jag engagerar mig inte i alla läsarfrågor jag får. Är jag mer intresserad av att göra andra saker just då, eller märker att ett svar inte kommer spontant och känns bra, då låter jag bli att pressa mig i vetskap om att all information finns i överflöd och att jag personligen aldrig är enda (eller ens den lämpligaste) nyckeln till någons framgång.

    Ju selektivare du blir i vilka slags diskussioner du deltar i, desto färre “besvärliga” frågor får du. Och de som fortfarande intresserar sig för din åsikt kommer att vara i precis i rätt läge för att ha både nytta och nöje av era samtal – precis som du själv. För det ska ju vara kul att hjälpa andra, eller hur? :-)

    Sara: Du kan också göra det lättare för dig. Hör av dig och upplev mer av det du inte vill ha. Borde inte vara några problem att motstå “frestelsen” sen… ;-)

    Jag har faktiskt gjort så här själv ibland, inom flera områden. T. ex. ätit upp mig på “oemotståndlig” skräpmat ett par kg bara för att ha nöjet av att höra ett högre, tydligare “kall” från mitt sunda, smala jag. Works like magic.

  10. Har du skrivit inlägg om det här som man kan läsa mer om det? Eller om du vill skriva om det när inspirationen faller på! :-)

    Nu ska jag också glida vidare på min räkmacka och räkfrossa! ;-)

  11. Tack! Tack! Tack!
    Håller på att trassla mig ur en passionerad – men ändå – förfärligt jobbig relation.
    Nu ska jag läsa och orka!

  12. Hej! Vilket fint inlägg. Jag har varit ihop med min karl i många år nu. Vi har båda varit otrogna mot varandra en gång. Alltså båda har haft ett one-night stand medan vi varit tillsammans. Det var verkligen jobbigt att gå igenom men nu är vi på “rätt” köl som det känns som och har blivit starkare tillsammans. Jag känner en attraktion och kärlek med honom som jag aldrig upplevt med någon annan, och vill leva med honom hela livet för att han passar mig perfekt. Är det rätt eller fel?

  13. K: Ja, de flesta av mina guider handlar om var och hur man hittar källan till sin inspiration och därmed även resurser att inspirera andra. I kombination med det jag skrev här bland kommentarerna borde hela grejen vara relativt klar. Och nu finns det ju ytterligare en möjlighet, nästa gång någon beklagar sig över sina problem med män, ge länken till guiden ovan och håll tummarna. ;-)

    mm: Lycka till! :-)

    Mio: Känns det bra är det helrätt.

    Och vad gäller trohet, det är bara en illusion. Man varken kan eller behöver äga en annan människas fulla uppmärksamhet. Känner man sig otrygg och otillräcklig kan han inte kompensera för det även om man övertalat honom att hålla byxorna knäppta i andras sällskap. Och älskar man honom lika mycket som man älskar sig själv, då är man varken orolig eller speciellt intresserad av vilka andra nöjen som kan tänkas roa honom. It just works. :-)

  14. Jag fick min dag att vända. Tack vare din guide!
    Håller på att trassla mig loss ur en LÅNG relation med fel man – som jag hittills inte vågat släppa… Han är redan upptagen, och jag har nöjt med mig korta stunder etc. En klassiker. Ni vet. I helgen kände jag att det ÄR NOG NU!
    Idag såg jag hans sambo när jag var ute ett ärende. Innan jag gick ut fick jag en bild i huvudet att vi skulle ses. Konstigt. Det var ett år sedan sist. Hon fick mig att känna mig så ful och värdelös så det var skrämmande. Att hon var en vinnare och jag en förlorare.
    Jag åkte hem och bara grät. Tills jag kom ihåg din guide som jag ögnade igenom i morse. Jag samlade ihop mig. Tvättade bort sminket. Satte på nytt. Bytte min svarta jacka mot en rosa. Tog bilen och rymde från jobb och annat – till en grannstad fem mil bort. Sjöng i bilen och tänkte snälla tankar om mig själv.

    Och döm om min förvåning – alla var ljuvligt snälla med mig hela eftermiddagen. På en butik plockade en gullig tjej fram fem klänningar. Alla satt perfekt och alla var snygga. En fick jag. In i nästa butik. En lika gullig tjej var som en ängel och sålde på mig en påse blandat…allt passade perfekt. Och i varje butik spelade de bara olika favoritlåtar… Skor ville jag också ha! Hittade hux flux ett par snygga och sköna, och stod i kassan och skulle betala. Då sa den gulliga kvinnan – kan du inte byta färg? Visst har du mest svarta? OK, sa jag. Ge mig ett par skor du gillar. Jag har gått i dom hela kvällen. Så snygga.

    Den stackars kvinnan som fick mig att rasa och ramla ner i en grop på förmiddagen vill jag inte byta med. Hon har en otrogen man. Hon lever i en lögn.

    Jag är på gång att hitta min positiva väg ut ur detta – utan att behöva shoppa varje dag hoppas jag : ) Men vänliga, positiva möten vill jag ha många!

    Det finns hopp för mig med : )

    Tack. Tack. Tack . Igen.

  15. That’s the spirit! :-D Ett varmt grattis till uppåtrycket. Som du märker behöver man inte vänta länge innan ens humör och attityd ger frukter att skörda. Och det här är bara början… det finns alltid mer, och bättre, och finare. Flaggan i topp & no limits alltså! :-) Hugs från en annan med rosa på kroppen.

  16. Gud vad jag längtade efter den här texten, men den gjorde mig bara mer frustrerad än inspirerad. Haha, såklart inte texten i sig men känslan av att universum leker med mig, om det nu låter vettigt… Jag har jobbat så mkt med mig själv det senaste året, just för att jag insåg att allt det du skriver om ovan stämde in på mig. Jag insåg att jag kände mig ovärdig kärlek och antog att det var därför jag varit singel så länge. Nånstans insåg jag ju att det inte var hållbart och blev i princip äcklad av att jag kunde tycka så om mig själv, innerst inne. Att jag förtjänade mer än så av mig själv, den viktigaste personen jag ska leva med. Men sen dess så har jag verkligen övat, och övat och övat. VARJE dag i snart ett år. På att höja humöret, höja min vibration, må bra i stunden, tänka på saker som jag blir lycklig av, hitta den känslan där och då, blivit “kär” i min optimala man med vetskapen om att han redan finns och är på väg. Jag lyssnar på Abe nästan varje morgon för att inspireras, och förstår att manifesteringen bara är en biprodukt och bonus av känslan i sig, jag förstår att de menar att om jag kan känna det – så finns det redan NU. Och jag mår bra, jag har höjt min självkänsla, jag har mognat och tycker jag är en helt fantastisk person med så otroligt mycket att erbjuda till rätt person. Jag är personen mina vänner kommer till för livsråd, så långt har jag kommit liksom haha. Jag har allt jag kan önska mig i livet: jobb jag är nöjd med och utvecklas på, fantastiska vänner, jag får resa mkt vilket jag älskar, ja listan kan göras lång men för att göra den kort så har jag allt förutom kärlek från en man. Och trots att jag vänt min fokus mot allt jag uppskattar så kan jag bara inte vara nöjd med att känslan av att må bra i just det är samma sak som att ha det manifestera, det räcker helt enkelt inte längre. Jag vet att jag ska “sluta berätta historian” som jag inte vill ha, stop beating the drum som Esther säger, och tillåta att mitt riktiga jag och historian jag vill se, höra och uppleva bara komma. Men jag tycker jag har gjort det, och jag har gjort det så länge! Då blir det bara SÅ frustrerande att ingenting händer. Problemet är att jag aldrig träffar män, jag har så otroligt svårt för att fatta tycke för någon. Min fråga i förhållande till din guide ovan blir väl, att om min önskning skapas i samma stund som jag önskar och allt jag behöver göra är tillåta det (genom att känna hur det skulle vara och känna att jag är värd det, på riktigt), varför har det inte hänt än? Var är manifesteringen? Jag ser omkring mig och ser så många trasiga människor och trasiga förhållanden, mellan personer som mår dåligt i sig själva men som ändå attraherar partners. Hur kan de, som är på så “låg” vibrationsnivå vad gäller kontakten med sig själva, attrahera till sig partners till synes helt oansträngt medan jag jobbar och jobbar (dvs slappnar av och mår bra i stunden i syftet att attrahera mer av det, gnm min högsta önskan – ett kärleksfyllt förhållande) hela tiden tycks befinna mig i mitten av den där fisksamlingen på din bild ovan? Hur kan det inte finnas en enda man på just min vibration? Haha, förlåt the ramble men jag är bara så otroligt frustrerad att jag som anser mig vara en intentional creator can’t create det jag allra mest vill ha :/ Har du nån erfarenhet av liknande “glitch” och hur kom du isf loss? Tusen tack på förhand, och tack för den här guiden som får mig att ifrågasätta ännu mer och bara bli mer nyfiken!

  17. Haha, älskar “..but a real man won’t let her” -bilden! That’s my kind of guy =)

  18. M: Ja, jag har verkligen erfarenhet av en liknande glitch. Här kan du läsa om hur jag torterade mig själv länge och väl.

    Man får väl ta det som en komplimang… ju mer medveten man är om sin makt och ju mer man tror på att allt är möjligt, desto lägre toleransgräns har man för sig själv om man inte ögonblickligen får sitt “redskap” att funka och går från warm & fuzzy inside till fullfjädrad manifestering på nolltid. Typisk proffsskada alltså. ;-)

    Om du läser igenom din text tror jag att du, som garanterat hört Abe ge svar på liknande frågor lika många gånger som jag, direkt märker vad det är som bromsar upp manifesteringen. Ledtråd: “högsta önskan” och “jobbar och jobbar”…

    Ett bra tips jag kan ge utifrån egen erfarenhet: för mig lossnade hela grejen så fort jag slutade ägna så mycket av mina dagar till att studera teori (t. ex. lyssna på Abe-inspelningar varje dag, vilket jag gjorde under en period) och i stället gjorde väldigt praktiska, jordnära saker som “inte kräver hjärna”. Jag glömde allt vad personlig utveckling och loa heter och slog runt med mina finska kompisar utan att ha en endaste djup tanke i huvudet. När jag kom tillbaka till Stockholm fanns min dröm plötsligt där, fysiskt manifesterad. Jag var så oförberedd att det tog mig hela två dagar att inse exakt hur stor grejen var! :-)

    Ställ alltså undan böckerna, inspelningarna och tom. mina guider. Säg därefter “f*ck it, jag ger upp!” och roa dig med något enkelspårigt, fysiskt och så ytligt som möjligt. Utan baktankar!

    Bimbohugs från en annan glitchare!

    Heidi: And you’re my kind of girl! Saknar dig massor och börjar snart se hägringar av ditt fejs i latteskummet om vi inte träffas. Tänker göra något åt saken så fort jag kan.

  19. Herregud M du och jag befinner oss EXAKT på samma plats! Preciiiis den frågan har jag gått omkring med både länge och väl! Jag är helt övertygad om att LOA fungerar, jag har sett tillräckligt många bevis på det, men om man måste “släppa ämnet” så har jag insett att det helt enkelt aldrig kommer att hända. Jag KAN inte sluta tänka på det!

    Ibland skulle jag bara vilja ha en off-knapp på hjärnan. Såå less på detta.

    Annars är allt bra:)

    Stor kram!

  20. Jag behöver också en off-knapp! Jag säger till mig högt ganska ofta “checka ut mentalt” och försöker ägna mig åt andra saker…
    Så fort jag faktiskt “checkar ut” så känner jag ganska så direkt fjärliar i magen och har hur kul som helst. DÅ tänker jag igen och så försvinner allt igen…

    Det retar mig som f-n eftersom jag vet vad som väntar runt hörnet… :)

    BTW, tack för en FANTASTISK blogg! Jag kikar in varje dag

  21. Stort tack för du tog dig tiden att svara härliga du! Haha, ja jag misstänkte väl att du skulle svara nåt sånt o hänvisa till det inlägget :) Jag har bara varit rädd att om jag släpper fokus på det jag verkligen vill ha, dvs slutar fantisera o gotta mig i det, så kmr LOA att glömma bort det. Haha vilket förmodligen är omöjligt, för kolla bara vad som händer när man väl gör det. Jag har nog inte greppat detta om att både hålla kvar min excitement genom visualisering och vara tålmodig samtidigt… Men inatt så blev jag fkt SÅ pass frustrerad att jag verkl tänkte f*uck it när jag somnade. Struntade i att göra min vanliga tacksamhetsrutin o pepp. Och bara sov. Och på morgonen.. Lyste mobilen med ett sms fr en kille jag inte hörts med på flera år, hmm trevligt! Läste ditt kloka svar o bara skrattade för mig själv och var så nöjd med din bekräftelse att jag är på rätt bana :D Kunde inte sluta flina åt universums pepp hela morgonen! På jobbet initierade jag kontakt med en kille jag varit nyfiken på, för det kändes enkelt o bara kul nu mot tidigare. detta ledde till en trevlig lunchdejt ;) Sen hörde en annan manlig bekant av sig. Helt fel för mig men med min nya attityd så struntade jag bara i allt, träffade hnm o hade VÄLDIGT trevligt! O nu kollade jag fb, ny friend request fr en (HET) bekant jag lärde känna för nån vecka sen och som jag vet att jag kommer träffa igen de kommande dagarna… Så damer, slå på den satans off-knappen o slå på just f*uck it-knappen. Tydligen är det sannerligen så man sätter bollen i rullning :D VILKEN DAG!

    Återigen, tack, tack, tack Irina! Enorm bimbokram tillbaka!

  22. Suuuck… Råkar visst hända lite copy/paste olyckor när man skriver fr en iphone, woops sorry för spam nånstans där i mitten haha! Var så excited att trycka ut min glädjefnattdag att jag inte alls korrläste ;) pusskram på er alla!

  23. Tack åter igen. Dina inlägg är så klockrena och jag behövde ett sånt här inlägg och så ploppar det upp :) Ha det underbart!

  24. Måste bara berätta….
    Jag har haft väldigt dålig självrespekt till mig själv när det kommer till killar. Gjort saker jag inte velat för jag trodde inte jag kunde sätta gränser för då… skiter dom i mig. Men så har jag haft kontakt med en kille och kände att, ja vi har kul som kompisar men jag vill faktiskt inte mer. Han hörde av sig en hel del (och så kom tanken “varför hör aldrig den man vill ska höra av sig såhär mycket”). Tillslut skrev jag att jag umgås gärna men inte på det sättet och om det är lugnt så funkar det för mig.
    Svaret blev inte tystnad eller något negativt utan Han skriver att jag bestämmer och att han tycker att jag är vilket som rolig att hänga med. Say what??
    Nu har jag fått bevis på att jag kan ju faktiskt gå min väg men måste bara “apply it to the other one”, den som jag har bra sex med men… ja, men.
    :)

    Tack igen

  25. Kiks: Off-knappen förtjänar att omnämnas i en guiderubrik. ;-)

    Louise: Jag är väldigt glad att du trivs här hos mig. Och det där med fjärilar låter mycket bekant! :-)

    M: Excited duger som ursäkt till precis vad som helst. :-) Älskar dina telefonrader och länkar till dem från det nya inlägget om ämnet vi är inne på.

    Emelie: Det finns inget attraktivare och sexigare än en tjej som har en egen plan + övertygelsen om att sällskapet kommer att tacka sin lyckliga stjärna över att han fått göra henne sällskap i äventyret! Entusiasm smittar av sig. Din gåva till dig själv är samtidigt en gåva för omgivningen. Kan det blir bättre?

  26. Irina, varför tror du man blir mer intresserad av någon när den börjat visa ointresse? Varför blir man NU så bombsäker på att han är heeelt “rätt”?
    Kram

  27. Jag tror att det framförallt är själva “nej, det här kan du inte få” som triggar oss eftersom det går emot allting vi innerst inne vet att är sant. Kolla hur chockade små barn blir första gångerna de hör att något de önskar sig är omöjligt. Det tar nyheten väldigt hårt eftersom de fortfarande mins att universum funkar annorlunda än vad vuxna försöker lära dem. Sanningen är att det endast är våra egna övertygelser som sätter gränserna för vad som är möjligt. Inget utanför oss.

  28. Hej irina.. så bra artikel!… mozhno mne ee perekopirovat na moj blogg kak guest blogger med alla länkar till dig ?? tror många skulle få nytta av det.. kam
    wikky

  29. Tack så mycket, dear! :-) Вклеивать всю стаью не надо но можно скопировать отрывок, так называемый teaser, со ссылкой. Картинки тоже можно использовать.

  30. hej:) följer fortfarande det du skriver ;) framförallt när jag “letar” efter svar på mina funderingar som poppar upp. Läste om självrespekt ovan och är imponerad som vanligt av din logik och klokhet. Undrar över hur man hittar balansen mellan att vara nöjd i nuet över det man har samtidigt som man alltid strävar efter en ännu bättre framtid? Jag har en tendens nämligen att inte kunna njuta mer än korta ögonblick av det jag har. Känner en rastlöshet att inte mina önskningar uppfylls fort nog, och när de uppfylls så kan jag inte njuta av dem för då önskar jag mig redan något annat.
    GOD JUL & GOTT NYTT ÅR!!
    Katarina

  31. Med tanke på att hela vår existens är konstruerad så att vi ständigt stimuleras till att föda nya idéer om förbättring lönar det sig verkligen att lära sig slappna av i tillståndet “på väg mot mer & bättre”. Om du på fullt allvar inser att det ALDRIG tar slut så avtar lusten att stressa fram mot målet… för det kommer ju bara ytterligare ett, och sen ytterligare ett, och sen ytterligare ett osv. Lika bra att börja njuta av färden, right?

    Försök se livet som perfekt nu därför att det aldrig är “klart” utan befinner sig i ständig uppgradering. Nyheterna du önskar dig dyker upp väldigt fort om du bara hittar den där känslan av att du är på precis rätt ställe och att allting du behöver hela tiden rör sig mot dig och att du absolut inte kan bli berövad något du bestämt att du vill uppleva (om inte du bromsar upp upplevelsen själv genom att förneka dess existens och därmed inte känna glädjen av den i omanifesterad version).

    Det är helt normalt att manifesterad verklighet känns som “old news”, den är ju bara en biprodukt av tankar och känslotillstånd du redan levt rätt länge inom dig. Det är den nya verkligheten, de omanifesterade fräscha koncepten som snurrar i huvudet på dig, som är källan till njutning! Du känner det varje gång du låter bli att skapar störningar i “kontakten” genom oro och otålighet. Så fort du gör ett uppehåll i tviveln… då känner du entusiasmen, passionen, förväntan, nyfikenheten, beundran osv. bubbla fram. Ett annat ord för ett sånt störningsfritt tillstånd är lycka. :-)

    God Jul & Gott Nytt År!

  32. Tack! för ett väldans bra svar på min fråga. Och instämmer med tigigare inlägg om off-knappen och f*k it attityden…det var precis när jag intog den attityden och precis som du gjorde…la allt vad loa heter åt sidan ett tag som det jag önskade aldra mest just då…inträffade! Men precis som du skriver så tar önskningarna aldrig slut utan man kommer hela tiden på nya. Så ja…det handlar om att njuta av processen och att njuta av att öva sig i att blir bättre och bättre på att önska …släppa…njuta…manifestera…och önska igen :)

  33. Genialt koncept! :-) Tack för inspirationen och ha ett riktigt fantastiskt 2013 med en massa nya manifesteringar i toppklass.

  34. Det kan du räkna med att jag skall ha! ;) och det samma till dig!! Ett riktigt fantastiskt 2013! :)

  35. Hej Irina! Jag har en fråga om det här med att hitta drömmannen. Jag blev utbjuden av en kille som jag bara haft kontakt med via mejl. Han lät jättetrevlig på mejl och beskrev sig själv med egenskaper som jag gillar. Nu i helgen träffades vi och han var inte alls som jag hade tänkt mig. Han, å andra sidan, sa att han var positivt överraskad av mig… Men jag fick inget “pirr i magen” och ingen jättelust att ses igen, så nu är min fråga: Bör jag i detta läge klargöra för honom att jag söker något annat (och isåfall, hur gör man det på ett bra sätt?) eller ska jag ge honom en chans till och försöka fokusera på andra saker hos honom som jag gillar? Jag har varit singel ganska länge och tidigare, när jag inte kände till attraktionslagen, så brukade jag alltid bara gå på “magpirret”. Jag gillar ju känslan av att falla pladask och gärna känna direkt om det är något på gång. Men nu vet jag inte hur jag ska göra, eftersom vänner och familj säger saker som att kärlek ska växa fram och passion varar inte för evigt och passion slutar ofta med elände osv, och det får mig att tvivla på att “blixten” skulle kunna träffa mig igen – även om det är precis det jag vill. Jag vill ha både passionen, förälskelsen och den djupare kärleken och vänskapen… Har du några råd till en förvirrad tjej så får du gärna svara!

    Tack för en bra blogg med underbara guider! / Sofi

  36. Skulle bara skriva några korta rader här bland kommentarerna… misslyckades totalt. ;-) Den här vägen, tack!

  37. Varje gång du försöker sträcka dig för lång ut tappar du din egen balans

Kommentarfunktionen är avstängd.