Hittade en jätteintressant bok inne på Akademikbokhandeln. Den här luntan är skriven för flera år sen men jag har av någon anledning inte lagt märke till den förrän nu. Well, bättre sent än aldrig.
Texten på baksidan lyder så här:
In a rare blend of scientific insight and writing as elegant as the theories it explains, Brian Greene, one of the world’s leading string theorists, peels away the layers of mystery surrounding string theory to reveal a universe that consists of 11 dimensions where the fabric of space tears and repairs itself, and all matter-from the smallest quarks to the most gargantuan supernovas-is generated by the vibrations of microscopically tiny loops of energy.
Green uses everything from an amusement park ride to ants on a garden hose to illustrate the beautiful yet bizarre realities that modern physics is unveiling. Dazzling in its brilliance, unprecedented in its ability to both illuminate and entertain, The Elegant Universe is a tour de force of science writing-a delightful, lucid voyage through modern physics that brings us closer than ever to understanding how the universe works.
Jag har aldrig varit bra på matematik / fysik / kemi men just kvantfysiken verkar jätteintressant därför att den försöker förklara min egen livsfilosofi utifrån de krav som modern vetenskap har ställt upp – en metod som leder till fler frågor än svar och som gör alla inblandade totalt förvirrade. Brian Greene beskriver vibrationer på ett mer akademiskt sätt än vad som görs i mina favoriter, Hicks -böckerna, men jag tror ändå att hans bok kommer att vara läsvärd – så länge man inte förväntar sig att få konkreta bevis på att attraktionslagen existerar.
Ha ha, det där sista roar mig alltid lika mycket. ”Jag tror det när jag ser det” är ju raka motsatsen till ”jag ser det när jag tror det”. Attraktionslagens existens kommer följaktligen aldrig att kunna bevisas vetenskapligt eftersom vartenda experimentresultat blir olika beroende på vem som utför det.
Paradoxalt nog får man samtidigt bekräftelse på det som läran om attraktionslagen hävdar – att varje persons individuella förväntningar (vibrationsfrekvens) påverkar utgången. Hypotesen om att attraktionslagen finns borde alltså accepteras. Men det går ju inte… inte om man ska följa reglerna. Resultat: totalt kaos.
Summan av kardemumman är att både de som tror och de som inte tror på attraktionslagen har rätt eftersom båda parterna får bekräftelse på precis det de tror på. (Gissa varför…)
Min personliga lösning: tänk mindre och roa er mer. Livet är inte menat att analyseras, det är menat att LEVAS! Och när ni får bekräftelse på att era förväntningar verkligen har betydelse, nöj er med det. Man måste inte härleda allt man kan tillämpa. ;-)
Grymt. Tack för det, Irina! Jag ska också läsa den där boken, bara för att bli påmind om att jag inte har anledning att förvänta mig att det fruktansvärt jobbiga beslut jag står inför (should I stay or should I go) behöver leda till vare sig olidlig osämja, ekonomisk minimalism eller en evig känsla av ensamhet i föräldraskapet. My god, du skulle kunna ge mig bra råd nu…, och jag fick ju precis lite av det, indirekt. Så thanks! Jag måste plugga ur mina vanföreställningar om hur hemskt och jobbigt och allmänt painigt det kommer att bli för alla om jag förordar att vi (jag och min man, som jag känner för som en bror) fortsätter våra liv på separata håll. Men det är inte lätt den här gången – inte alls…:(
KRAM och en härlig kväll till dig!
/Gammal bekanting, denna gång anonym
Fast där håller jag inte riktigt med. Livet är VISST till för att analyseras. För om vi inte analyserar vad vi håller på med, vad konsekvenserna är av det vi håller på med samt vad det vi håller på med leder till längre fram hur kan vi då komma fram till bättre lösningar och alternativ till det vi gör idag?
Livet ska levas ja, men det ska också utvecklas och förbättras och Det kan vi inte göra om vi inte analyserar det heller. Vetenskap handlar ju just om analys. Vi behöver det kritiska tänkandet för att överhuvudtaget komma någon vart. Jag vidhåller därför att livet handlar om så mycket mer än bara livsnjutning. Mycket, mycket mer!
X: Tror inte att just den här boken är till någon hjälp i ditt fall. Den är väldigt teoretisk och handlar mest om atomens minsta beståndsdelar och hur de beter sig under olika förhållanden.
Däremot tror jag att böcker skrivna av Esther och Jerry Hicks kan lyfta ditt humör flera grader. De förklarar väldigt tydligt varför det lönar sig att förflytta fokus från negativa tankar (i ditt fall: att du inte längre känner några romantiska känslor för din man) till det man nu önskar (ett förhållande som lever upp till ens krav).
Jag som ogillar hippieflum ÄLSKAR de här böckerna trots att de klassas som new age. De skiljer sig helt från allt annat i samma genre och framställer saker och ting så logiskt att jag inte bryr mig om varifrån informationen kommer. Really, who cares? Att det funkar räcker mer än väl.
Lycka till med ditt nya liv! Du kommer att klara det hur bra som helst så fort du börjar titta framåt istället för bakåt. :-)
Leila: En analys man gör för att bestämma hur man vill gå vidare är självklart nödvändig. Vad jag syftar på är att man inte behöver någon annans godkännande för att ett system som funkar för en själv ska fortsätta göra det.
Det är chockerande många människor som väljer att ignorera sina personliga instinkter och låta dem ersättas med sånt som vetenskapen har bevisat att är ”rätt” att känna i varje given situation. Vad de då missar är att dessa ”vetenskapligt bevisade” fakta faktiskt gäller en helt annan person än dem själva och därför inte är speciellt relevanta.
Det finns ingen absolut sanning och därför är det fullständigt lönlöst att söka en sådan. Svaren på ens frågor kommer inifrån, inte utifrån. Huruvida man behöver lång eller kort tid på sig att läsa av sina känslor är förstås individuellt, men träning ger färdighet. ;-)
Aha, jag förstår. Tack för klargörandet, Irina.:) Just nu letar jag bara halvt desperat efter förståelse för vad som händer, förstår du.. Jag älskar, men på fel sätt, och att åsamka någon annan sorg och elände bara för att man själv känner för att gå vidare är för jäkligt, helt enkelt. Och på tal om det; Hur kan man vara säker på att man väljer rätt mellan tryggheten och …det okända? Och ja, visst kompliceras allt av att jag har starka känslor (läs: grym attraktion) för en annan som jag försöker trycka undan. Mitt förnuft är klart grumlat. Jag tror jag blir galen. Tack för att jag fick skriva av mig!
Kram, X
Du är alltid välkommen att skriva av dig. Och jag kan verkligen relatera till din situation för jag har gått igenom liknande tidigare (både ur barn- och vuxenperspektiv). Skulle trycka in en hästdos positiv energi i dig om du var här. :-)
Vet inte om det hjälper men försök leka lite med följande tanke: din nuvarande man behöver inte dig för att vara lycklig.
Är inte det ganska självklart egentligen? Och ja, jag vet att det känns som att du sårar honom jättemycket genom att lämna äktenskapet ni byggde upp – men det beror på att varken han eller du vill fokusera på allt det nya, underbara ni nu kan uppleva på var sitt håll. (Din beskrivning ”grym attraktion” låter inte som något man behöver deppa över precis… och han kommer att hitta precis samma sak så fort han släpper taget om det förgångna.) Dessutom kommer ert förhållande garanterat att bli mycket bättre eftersom det nu kommer att motsvara det ni egentligen känner för varandra. Era barn kommer att ha förmånen av att ha två föräldrar som är lyckliga på var sitt håll istället för ett par som lever olyckliga i ett skenäktenskap.
Jag som är ett skilsmässobarn kan med handen på hjärtat säga att min mammas beslut att skilja sig och gifta om sig med min styvpappa var helt perfekt. Min pappa återhämtade sig ganska fort och gifte om sig med en kvinna som passar honom mycket bättre än mamma gjorde. Jag älskar båda mina styvföräldrar lika mycket som mina biologiska och tycker att alla parter gjorde fullständigt rätt i att följa sitt hjärta.
Allt blir vad man gör det till. :-) Sänder en stor kram till dig och hoppas att varje dag blir lättare än den förra.
Tack för dina ord, Irina! De betyder jättemycket, just för att du faktiskt verkar kunna relatera och dessutom ha positiva erfarenheter av en lycklig utgång. Jag ska inte skriva mer nu, och tvingar därför mig själv att sätta punkt. Men tack tack tack! Jag hoppas att jag en dag skriver av mig i form av en positiv kuriosarapport.:)
Varma kramar, med antydan till ett äkta leende!
/exet;)
Jag gillar din korta ”sammanfattning” på tre meningar i slutet på det här inlägget.
För jag har lite svårt att tro på det jag läser i Hicks bok Attraktionslagen just nu… Än så länge. Det är SÅ flummigt, speciellt för mig som så gärna vill SE innan jag TROR. Men det är ändå visa ord som man nog mår bra av att införliva i sin syn på sig själv och på livet. Så jag läser glatt vidare, och hoppas på att jag lär mig tillräckligt för att bli ”omvänd”. :)